14160	PSA 18:30	För du tänder min lampa [ger mig liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve) – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa används ofta om andligt liv, se . Att släcka någons lampa är en bild på döden, se Job 18:5-6; 21:17. David kallas också ”Israels ljus”, se . I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se . Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se . Här i vers 28 används hebreiska ordet ”sapal” som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
16951	PRO 17:8	En gåva (muta) fungerar som en skinande diamant [ordagrant ”en sten som charmerar”] för den som ger den, varthelst han vänder sig ger den honom framgång. [Versen kan tolkas positivt att en gåva stillar vrede, se Ords 21:14. Ordet gåva kan också översättas muta vilket inte är accepterat enligt judisk lag, och då är versen en sorglig kommentar om det mänskliga beteendet, se vers 23.]
22044	DAN 8:14	[Konversationen mellan änglarna var till för Daniels skull] Han svarade mig: ”Under 2 300 kvällar och morgnar, sedan ska helgedomen bli upprättad (renad).” [Versen avslutas med att templet ska helgas på nytt. Denna händelse skedde tydligast i historien den 14:e december 164 f.Kr. när Judas Maccabeus renade och återinvigde templet, se 1 Mack 4:52. På Jesu tid och än i dag firas Chanukka för att högtidlighålla minnet av denna händelse, se . De 2 300 kvällarna och morgnarna syftar på tiden innan denna händelse. Den kan tolkas på två sätt. Antingen är det hela dagar eller antal offer. Om det är 2 300 dagar motsvarar det drygt 6 år. Räknar man två offer per dag, så motsvarar 2 300 offer 1 150 dagar, vilket är drygt 3 år. Det är ingen tvekan om att Antiochos åsyftas i denna profetia och både 6 år och 3 år före 164 skedde stora händelser. År 170 f.Kr. mördades en överstepräst och i december 167 f.Kr. vanhelgades templet. Som det ofta är med Bibelns profetior finns det ett dubbelt uppfyllande. Det gäller även denna profetia. I vers 26 får Daniel förklarat att detta gäller ”en avlägsen framtid”. Jesus refererar också till att detta är något som ska hända i framtiden, se . En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se även .]
23522	MAT 10:36	En man får sina egna till fiender. [Citat från Mika 7:6. En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]
24284	MAT 28:20	och lär (instruera) dem att hålla (bevara, noggrant lyssna på) allt som jag har befallt er. Kom ihåg, jag är med er alla dagar ända till tidens slut (tidsålderns fullbordan).” [ Vilket år och vilken veckodag dog Jesus? Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och veckodag Jesus dog. Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag sista måltiden ägde rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot och som indikerar att måltiden skedde innan högtiden, se dock . Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se . Vad det gäller traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller. Även almanackan när högtiderna infaller måste stämma med en tom grav den första dagen i veckan. De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller Nisan 14 på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag. År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e Nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån ; 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i, och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet kl 15.00 på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skugg­bilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar – tor, fre och lör – och tre nätter – tor/fre, fre/lör och lör/sön – i graven. Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!] ______
24287	MRK 1:3	En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom! [Det sista citatet kommer från Jes 40:3. Som brukligt var på den här tiden nämns endast den störste profeten Jesaja som huvudkälla, även om också Malaki refereras först.]
24936	MRK 15:41	De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till Jerusalem. [Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se vers 40-41, begravning, se vers 47 och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från Galileen, var i Jerusalem för att betjäna honom.]
24985	LUK 1:23	När tiden för hans tjänstgöring var över [efter sabbaten som avslutade hans veckotjänstgöring] begav han sig hem. [Sakarias och Elisabet bodde på landet någonstans i Judéen, se 1:39. Väl hemma måste han ha skrivit och förklarat vad som skett i templet.]
25475	LUK 11:1	En gång var Jesus på en viss plats och bad. När han hade avslutat sin bön sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, precis som Johannes lärde sina lärjungar.” [Jesus är på väg till Jerusalem, se 9:51. Han har just besökt Marta och Maria i Betania och är antingen kvar där eller på någon annan plats i närheten av Jerusalem. Det var inte ovanligt att olika judiska grupper hade egna böner. Inom judendomen finns amidah, en daglig bön med arton välsignelser, och det verkar som om Johannes Döparen också hade lärt sina lärjungar en skriven bön.]
25792	LUK 18:35	[Lukas skriver att Jesus ”närmade sig Jeriko”, medan Matteus och Markus skriver att Jesus ”var på väg ut från Jeriko”, se . Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.] Jesus närmade sig nu [det nya romerskbyggda] Jeriko, och vid vägen satt en blind man och tiggde. [Det fanns flera tiggare där, se . Den som förde konversationen hette Bartimaios, se .]
26251	JHN 4:26	Jesus svarade henne: ”Det är jag (Jag Är), den som talar med dig.” [De grekiska orden ”ego eimi” kan översättas ”det är jag” eller ”jag är”. Vanligtvis används uttrycket med en efterföljande beskrivning som t.ex. ”jag är livets bröd”, se 6:35. När ”ego eimi” används utan någon beskrivning anspelar det på Guds personliga namn JHWH, se . Exakt så översätts den hebreiska frasen till grekiska. Detta är den första av totalt sju gudomliga ”Jag Är” i Johannesevangeliet, de övriga är . Det används även en gång i den enkla betydelsen ”det är jag”, av en man född blind, se .]
26584	JHN 10:34	Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
26769	JHN 15:1	[Måltiden har just avslutats, se Joh 14:31. Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane som ligger strax utanför, se . I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll; dessa knyter troligtvis an till platser de passerar längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket också antyder att de är utomhus, se . Över porten till templet fanns en utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinträdet var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras särställning som Guds egendomsfolk, se . Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tar den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken infaller alltid i mitten av månaden, då det är fullmåne och vid klart väder glimrar de förgyllda vinrankorna ovanför porten i dess sken. Jesus säger att han är det äkta vinträdet, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 kan då Jesus ha uttalat på samma plats där folket tog emot översteprästens välsignelse.] ”Jag är det sanna (äkta, genuina) vinträdet [stocken med dess sav] och min Fader är vinodlaren (vingårdsarbetaren, jordbrukaren).
27203	ACT 7:18	fram tills en annan kung (med en annan karaktär) som inte kände till Josef kom till makten. [Citat från 2 Mos 1:8. I den egyptiska historien skedde ett tydligt skifte mellan den sjuttonde och artonde dynastin. Hyksosfolket som regerat Egypten under 100 år besegrades. Den nya kungen skulle i så fall vara farao Amoses som kom till makten i det nya riket någon gång omkring 1550 f.Kr.]
27506	ACT 14:23	I varje församling utsåg de äldste (ledare) åt dem, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren som de hade kommit till tro på. [Att utse äldste är inte det första som Paulus och Barnabas gör. Paulus undervisar om att inte ”lägga händerna på någon” för snabbt i 1 Tim 5:22. När Paulus och Barnabas nu kommer tillbaka, efter ett par veckor eller månader, är det tydligt vilka som bara hade en kortvarig entusiasm och vilka som verkligen hade beslutat att följa Jesus.]
27805	ACT 23:3	[Paulus använder samma ord ”slå” när han svarar. Han förbannar inte Ananias, men han uttalar en dom över honom.] Då sade Paulus till honom: ”Gud ska slå dig, din vitkalkade vägg [hycklare]! Du sitter här för att döma mig efter lagen, men du bryter mot lagen när du befaller att de ska slå mig.” [Jesus använde liknande uttryck om vitkalkade gravar för att beskriva fariséernas hyckleri och religiösa skådespel, se Matt 23:27. Se även Hes 13:10-16.]
28230	ROM 9:7	och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. ”Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.” [Citat från 1 Mos 21:12. Abraham fick först Ismael med Hagar och senare fler barn med Ketura, men löftet gällde Sara och hennes son Isak.]
28241	ROM 9:18	Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. [Bibeln är tydlig med att farao själv förhärdar sitt hjärta, se 7:14, 22 och 9:34. På samma sätt som Gud ”utlämnar” i sker förhärdandet som en konsekvens av att en person aktivt tagit avstånd från Gud.]
28507	1CO 4:6	Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket ”inte utöver det som är skrivet” betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad. [Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se . Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 3:5, men troligen även också 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se .]
28523	1CO 5:1	Alla berättar (det är allmänt känt) att det finns sexuell omoral bland er, sådan sexuell omoral som man inte ens hittar bland hedningarna: att en man lever ihop med sin fars hustru. [Formuleringen indikerar att sonen inte lever med sin egen mor utan sin styvmor, en relation som var förbjuden enligt 3 Mos 18:7. Denna typ av relation inom förbjudna led var inte socialt accepterad i samhället och kunde åtalas enligt romersk lag. Formuleringen ”alla berättar” indikerar Paulus stora förvåning att församlingen verkar vara stolt över att man är så tolerant och öppen. Vi vet inte exakt hur situationen såg ut, men ett troligt scenario är att i en familj i församlingen har modern dött. Fadern har gift om sig med en yngre hustru. En vuxen son, som var jämnårig med sin fars nya hustru, utvecklar en relation med henne. Några i församlingen hävdar att kärleken är störst och de inte längre lever under lagen utan i nåden. Vi är toleranta – friheten i Jesus gäller allt! Förutom splittringarna i församlingen hade Paulus fått muntlig information om andra problem i församlingen. Att Paulus tar upp problemet med splittring först är viktigt – en oenig församling har inte auktoritet och kraft att ta itu med några andra problem.]
28837	1CO 15:51	[På samma sätt som korsets lov beskriver hur korset är en Guds vishet och ett mysterium, har även uppståndelsen sina hemligheter, se 2:1. Ordet som används är grekiska ”mysterion” som beskriver något som varit dolt men som nu är uppenbarat. Paulus mål är att visa och förklara dessa hemligheter, se . Den första delen ramas in av ordet ”förvandlas”, och förvandlingen kommer att ske snabbt.] Se, jag säger er en hemlighet (ett mysterium): Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,
28868	1CO 16:24	Min kärlek (som är osjälvisk och utgivande) är med er alla i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [Brevet inramas av Guds nåd, se 1:4. Paulus är tydlig med sin ”agape”-kärlek till församlingen i Korint.]
28880	2CO 1:12	[Paulus använder sig av ordet ”stolthet” 29 gånger i detta brev, mer än i alla andra brev totalt. Ordet har ofta en negativ klang, men Paulus förståelse utgår ifrån Jer 9:23-24, som han delvis citerar i 10:17. Att skryta om sina egna mänskliga resultat är fel; däremot är en stolthet över vad Gud har gjort något gott.] Detta är vår stolthet (vad vi skryter över) och vi kan med ett rent samvete säga (vårt samvetes vittnesbörd är): här i världen, och särskilt mot er [i Korint], har vi uppträtt heligt och rent inför Gud och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd (kraft, favör).
29046	2CO 10:7	[Hittills har Paulus mest i förbifarten nämnt att det finns motståndare till honom i Korint, se 3:1. Nu riktar han sig till dessa falska apostlar. Vi förstår att de var judar som predikade ett falskt evangelium, se .] Se vad som sker mitt framför er (vad som är helt uppenbart)! [Frasen kan också översättas ”Ni ser bara det som är på ytan” och syfta på de falska apostlarnas vältalighet och retorik.] Om någon är övertygad om att han tillhör den Smorde (Messias, Kristus), då ska han ha klart för sig att vi tillhör den Smorde lika mycket som han.
29097	2CO 12:7	För att jag inte ska förhäva mig efter dessa väldiga uppenbarelser [som Paulus just beskrivit, se vers 1-6] har jag fått en törntagg (en vass påle) i mitt kött (min kropp), en budbärare (ängel) från Satan som ska slå mig (med knytnävsslag), så att jag inte förhäver mig. [Uttrycket ”en törntagg i mitt kött” talar inte bokstavligt om en tagg som gjorde ont och hindrade Paulus på hans resa. Det är en bild på något som var irriterande och besvärande för Paulus, som en törntagg. Texten innehåller även fler bilder som gör det uppenbart att texten måste tolkas, en tagg kan inte slå med knytnävsslag. Det har spekulerats i allt från blindhet till någon dold synd. Ett vanligt antagande är att det var en fysisk sjukdom, men utifrån Paulus livsverk kan man fråga sig om en fysiskt svag person kunnat göra alla dessa resor. Uttrycket ”törntagg” används flera gånger i GT. Där refererar det alltid till människor som besvärade och plågade israeliterna, se . Föregående kapitel handlar om Paulus lidande, och tittar man närmare är detta lidande orsakat av människor. När Paulus i vers 8-10 ber Gud att ta bort denna ”svaghet”, används samma ord som beskrev förföljelsen i 11:30. Uttrycket ”en Satans budbärare” förklaras också i kapitlet innan. De falska apostlarna och oärliga arbetarna liknas vid förklädda budbärare från Satan, se 11:13-14. I där Paulus kom i ”kroppslig svaghet” till galaterna beskriver han hur de tog emot honom som ”en Guds budbärare”. Det kan referera till händelserna i Galatien som beskrivs i . I Lystra blev Paulus stenad av judar som följt efter honom. När han nästa dag gick till Derbe tog folket emot honom trots hans blåslagna ansikte och kropp. Paulus tagg i köttet skulle alltså kunna vara en eller flera personer som följde efter i hans fotspår och skapade misstro mot honom överallt där han predikade evangelium. I Apostlagärningarna återfinns genomgående detta mönster där Paulus förföljs av onda människor. När Paulus bad att Gud skulle ta bort denna ”svaghet” från honom, blir svaret att Guds nåd och kraft räcker. Paulus själv hade ju varit en som förföljde kristna. Gud verkar inte ta bort förföljelse, men han ger kraft till de troende mitt i lidandet! Ingen kan med säkerhet säga vad Paulus tagg i köttet var. Detta gör att troende i alla tider och kulturer kan läsa in sina egna plågor och besvär i texten och så få tro på att Guds kraft kan fullkomnas just i deras svaghet.]
29142	GAL 1:18	[Detta är det första av två besök i Jerusalem som nämns i Galaterbrevet, det andra nämns i 2:1. Detta första besök är samma första besök som nämns i .] Sedan, efter tre år [efter omvändelsen], gick jag upp till Jerusalem [från Damaskus, se vers 17] för att personligen träffa (lära känna, samtala med) Kefas (Petrus), och jag stannade hos honom i femton dagar. [Jerusalem är högt beläget och man går alltid ”upp” till staden.]
29149	GAL 2:1	[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i 1:11. Ibland har händelserna här i förknippats med Apostlamötet i Apg 15, men det är det tredje besöket i Jerusalem i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket med insamlade medel under hungersnöden i området, se . Hade redan mötet som beskrivs i Apg 15 inträffat skulle Paulus refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet. Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna: - Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se . Motsvarar . - Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se . - Apostlamötet i Jerusalem, se . - Besök i slutet på den andra missionsresan, se . - Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea, se . De fjorton år som nämns i vers 1 kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet ”dia” här, inte ”meta” som i, vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse.] Sedan, efter [ett intervall på] fjorton år, gick jag upp till Jerusalem igen tillsammans med Barnabas. Jag tog även med mig Titus.
29402	EPH 5:31	Av den anledningen ska en man lämna sin far och mor (beroendet av dem) och vara förenad med (hålla sig till) sin hustru, och de två ska bli ett kött. [Citat från 1 Mos 2:24. I äktenskapet skapas inte bara något nytt. Paret ”lämnar” sitt beroende till föräldrar för att ”hålla sig till varandra” och skapa en ny familj. Därför är äktenskapet inte bara en privat angelägenhet utan något som också involverar omgivningen. Ceremonier, ringar och löften inför vittnen är viktiga beståndsdelar i ett bröllop.]
29486	PHP 2:28	Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom [tillbaka till Filippi], så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. [Epafroditus hade kommit med en gåva till Paulus i Rom från församlingen Filippi. Troligen hade han resesällskap, dels för att skydda pengarna, dels för att det skulle finnas vittnen på att allt gått rätt till. Under den långa resan eller väl framme i Rom hade Epafroditus blivit svårt sjuk och kunde inte hjälpa Paulus som det var tänkt. Dessutom hade Paulus hört hur två kvinnor, Evodia och Syntyche, i församlingen i Filippi inte kom överens, se 4:2. Hade Epafroditus dött skulle det bli sorg på sorg för Paulus, men Gud helade Epafroditus. Paulus sände hem Epafroditus och skickade med detta brev. Mellan Rom och Filippi är det 125 mil. Sträckan tog två månader att vandra längs med de romerska huvudvägarna Via Appia och Via Egnatia. Med tanke på att bud hann nå både Filippi och Rom om Paulus fångenskap och Epafroditus hälsa, se vers 26, skrevs detta brev sannolikt i slutet på Paulus tvååriga fängelsevistelse i Rom.]
29630	1TH 1:3	Vi tänker ständigt på er gärning i [som har sin källa i] tron och er möda (ert hårda arbete) i [motiverad av] kärlek (som är osjälvisk och utgivande) och er uthållighet (karaktär som står fast även under prövningar) i [som bygger på] hoppet till vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans tillkommelse, ] inför vår Gud och Far. [Tron, kärleken och hoppet producerar gärningar, se . Dessa tre ord återkommer också i slutet och ramar in brevet, se 5:8. Samma ordning av gärning, möda och uthållighet finns i . De troende i Tessalonike hade fått uppleva förföljelse. Under Paulus första besök i staden hade Jason släpats ut från sitt hus eftersom han tagit emot missionärerna, se .]
29691	1TH 5:3	När de [folk som inte känner Gud] säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången (katastrofen) dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och det finns inget, nej inget sätt att undkomma (fly) detta. [Två bilder används här, en tjuv om natten och en kvinna som ska föda, se vers 2-3. Detta uttalande om fred och trygghet kan syfta på den falska fred som förutsägs i Daniel 9:27. För en troende kommer dock inte dagen som en överraskning, se vers 4.]
29762	2TH 3:17	Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag. [Det är lämpligt att ett brev som varnar för falska brev, se, avslutas med en försäkran om brevets äkthet. Paulus använde ofta en sekreterare för att skriva sina brev, men skriver en hälsning med sin egen handstil som avslutning. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19. Silas eller Timoteus kan ha haft den rollen för breven till Tessalonike, se . Paulus nämner att hans handstil är ett kännetecken i ”alla sina brev”. Hur många brev hade Paulus skrivit vid den här tiden? Breven till Tessalonike anses vara bland de tidigaste. Troligtvis är det brev som inte finns bevarade. Paulus hade ju varit en missionär under många år innan mitten på sin andra resa, då han skickar breven till Tessalonike från Korint, se . I senare brev antyds att det finns mer korrespondens än den som finns bevarad, se .]
29916	2TI 2:22	Fly ungdomens (omogna) onda begär. [Det syftar troligen på ungdomlig omogenhet, otålighet, stridigheter och egna ambitioner, se vers 23-24. Det inkluderar även sexuella frestelser, även om inte det är huvudtemat här. Orden fly och följ är samma som i 1 Tim 6:11. I antiken fanns inte begreppet tonår och ordet ung betydde inte samma sak som i dag. Livet delades upp i två faser, antingen var man ung eller gammal, och gränsen gick vid 40 års ålder. Timoteus är troligtvis i 30-årsåldern när Paulus skriver detta brev till honom, se .] Följ (sträva) i stället efter: rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja), tro, kärlek (som är osjälvisk och utgivande) och frid tillsammans med dem som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herren av rent hjärta.
30279	HEB 11:40	Gud har nämligen förberett något bättre för oss []: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet. [En dag ska de som förlorat familjemedlemmar för tidigt återse dem, se 11:35. Alla rättfärdiga ska stå upp på den yttersta dagen, se .]
30312	HEB 13:4	[Egoism är kärlekens och omsorgens motsats. Här tar författaren upp två områden där själviskheten orsakar problem: den sexuella moralen (vers 4) och synen på pengar (vers 5-6). Första delen i vers 4 saknar verb och formar en kiasm där adjektiven ”hedervärt” och ”obefläckad” ramar in sammanhanget. Sedan kommer två substantiv: ”äktenskapet” och ”sängen”, som är ett uttryck för det sexuella samlivet, se Rom 9:10; 13:13. Centralt står ”alla”, vilket förstärker att både ogifta och gifta ska högakta äktenskapet som är Guds instiftade institution, något som är dyrbart, fint och vackert – ett heligt förbund.] Hedervärt (ärofyllt, dyrbart) ska äktenskapet vara bland alla och sängen hållas obefläckad (det sexuella samlivet inom äktenskapet är en fin och ren gåva från Gud), för sexuellt omoraliska (grekiska ”pornos”) och äktenskapsbrytare [som kränker och förvanskar äktenskapet] kommer Gud att döma.
30545	1PE 5:13	Hon [er systerförsamling här] i Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min son (lärjunge) Markus. [Denna vers kan läsas rent bokstavligt eller tolkas: - Hon kan syfta på församlingen där Petrus befinner sig eller en speciell kvinna, kanske Petrus hustru. - Babylon kan vara staden Babylon vid floden Eufrat eller ett kodnamn för Rom. - Markus kan vara Petrus verkliga son eller hans andliga son. Eftersom uttrycket ”utvald tillsammans med er” används, är det mest naturligt att ”hon” syftar på församlingen där Petrus skriver detta brev. Tidiga manuskript har ibland tillägget ”församlingen”, vilket pekar på att det var den första tolkningen. Då är det också troligt att Markus inte är Petrus fysiska son utan syftar på Markusevangeliets författare Johannes-Markus som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus. Petrus var också välbekant med Markus sedan församlingens första tid i Jerusalem, se Apg 12:12. Markus befinner sig ofta i Rom, se, vilket också talar för att Babylon är ett kodnamn för Rom. Den som förespråkar en mer bokstavlig tolkning pekar på att Petrus var gift, se, och det kan referera till hans fru. Petrus hade troligtvis egna barn och kanske en son som hette Markus. I brevets inledning nämns flera verkliga områden, se . Dock låg det dåtida Babylon i ruiner vid den här tiden, och inga andra källor tyder på att Petrus var där, vilket talar för en symbolisk tolkning.]
30708	1JN 5:17	All orättfärdighet (överträdelse av lagen) är synd, men det finns synd som inte leder till (involverar, resulterar i) död. [Vad är en synd som leder till döden? På 400-talet formulerades ”de sju dödssynderna”: stolthet, avund, vrede, lättja, girighet, frosseri och lust. Även om dessa synder är medvetna och allvarliga, finns det förlåtelse för var och en av dem. En ”synd till döden” skulle kunna vara synd som utsläcker mänskligt liv, men det finns exempel på mördare som blivit förlåtna. Natan blev sänd för att konfrontera och be för David, se . Det finns också exempel på synder som leder till syndarens egen död. Ananias och Safira dog hastigt när de ljög, se . Johannes använder ofta skarpa kontraster i detta brev. Han talar om liv och död. I så fall kan han syfta på de falska profeter som utgått från församlingen, men helt lämnat tron och var andligt döda, se . Det kan också vara så att Johannes uppmanar till bön för alla, även personer som begår allvarliga synder. Däremot, när någon dött i sin synd är det lönlöst att be för den personen. På Johannes tid fanns det, och det finns än i dag, falska läror som undervisar att det är möjligt att be för döda. Traditionen omnämns i apokryferna, se 2 Mack 12:45. Vad Bibeln lär är att det är förutbestämt att alla människor ska dö och sedan dömas, se . Oavsett vad ”synd till döden” exakt syftar på, är den generella uppmaningen att be för den som vandrar vilse. Det är vad Jakob uppmanar till, se . Jesus bad för Petrus den kvällen då han förrådde honom, se .]
30775	REV 1:10	Jag kom i Anden på (i) Herrens dag (den majestätiska dagen). [Detta är enda gången uttrycket ”Herrens dag” används i NT. Ordet ”Herrens” är grekiska ”kyriake” som är adjektivformen av ”kyrios” – det vanliga ordet för ”Herre” i NT. Just denna beskrivande adjektivform används bara här och om ”Herrens måltid”, se 1 Kor 11:20. Eftersom vi inte har något adjektiv för substantivet ”Herren” på svenska eller engelska används genitivformen ”Herrens”. En ordagrann översättning skulle egentligen vara ”den herrliga dagen”, eller den stora majestätiska, konungsliga dagen. Det kan vara så att Johannes förflyttas fram i tiden och får se ”Herrens dag”, se Joel 2:11. Den traditionella tolkningen är att det syftar på söndagen, den första dagen i veckan se .] Då hörde jag bakom mig en stark röst likt en basun (militärtrumpet),
30779	REV 1:14	Hans huvud och hår var som vit ull, vitt som snö. [Den vita färgen symboliserar vishet och renhet, se Ords 20:29; Jes 1:18. Bildspråket i vers 14-16 känns igen från Dan 7:9 och Dan 10:5-6.] Hans ögon var likt flammande eld.
30859	REV 5:12	De sade med hög (stark) röst: ”Lammet som blev slaktat är värdigt att ta emot: makten (grekiska ”dynamis”, kraften och kapaciteten att utföra Guds gärningar) och rikedomen och visheten och kraften (grekiska ”ischys”, förmågan, styrkan att genomföra Guds gärningar) och äran och priset (lovet, härligheten) och tacksägelsen (lovprisningen).” [Dessa sju substantiv är samlade under en bestämd artikel i grekiskan, vilket gör att de bildar en enhet. Talet sju står för fulländning och fullkomlighet och det förstärker att Jesu död på korset är det fullkomliga priset som är värd all tillbedjan! Tre av dessa substantiv sade de tjugofyra äldste i sin lovsång. Dock är de i omvänd ordning – pris, ära och makt, se 4:11. Här är nu tillbedjan fulländad när en oräknelig mängd prisar honom.]
30886	REV 7:8	av Sebulons stam 12 000 [], av Josefs stam 12 000 [] och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se ] som fått sigillet. [De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se . Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning. Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef för att behålla antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Kanske nämns inte Dan och Efraim eftersom det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se . En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se . I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6. I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se . Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se . I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se . På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes ”hör” om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9. Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns: - Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. - Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. - Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt med 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal. Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. ­Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder ”tacka och prisa”. När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder ”min smärtas son”. Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder ”min högra hands son” – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar: Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder. Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg. Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig. Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son! I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10. Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]
30941	REV 11:1	[Johannes befinner sig fortfarande på jorden i sin syn. Från att ha sett land och hav ser han nu den heliga staden Jerusalem. Rösten från himlen fortsätter att tala, se 10:8. Eftersom vittnena kallas ”mina vittnen” måste det vara Gud som talar, se vers 3.] Jag fick en mätstång som liknade en stav, och han sade: ”Stå upp och mät Guds tempel och altaret och dem som tillber där inne.
31045	REV 17:1	[Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna: - Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se vers 3, medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se 21:10-11. - Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se 17:3, medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se 12:1. - Babylon är klädd i jordisk lyx, se 17:4, medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se 12:1-2. - Babylon är prostituerad, 17:1, medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se 21:9. Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten.
31131	REV 21:9	[Denna vers börjar på exakt samma sätt som 17:1. Troligtvis är det samma ängel som visade Johannes den stora skökan Babylon och Guds dom över henne, som nu i kontrast visar på det nya Jerusalem.] En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom till mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig bruden, Lammets hustru.”