13997	PSA 6:5	Min själ (mitt innersta, hela min varelse, hebreiska ”nefesh”) är djupt oroad, men du Herre (Jahve) ... hur länge ... [Versen avslutas inte, detta är ett sätt att uttrycka starka känslor. David är så rörd att det blir ett avbrott.]
15617	PSA 103:1	Av (för) David. ______ Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren, min själ (mitt innersta, hela min varelse, hebreiska ”nefesh”) och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ... [Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet ”välsigna”, och i så fall blir det en uppmaning att ”Välsigna hans heliga namn”, men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]
16364	PSA 143:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar), av (för) David. [Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget: ”när han flydde för sin son”, se .] ______ Herre (Jahve) hör min bön, Lyssna (vänd ditt öra) till mina vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd), i din trofasthet, svara mig – i din rättfärdighet ...
16369	PSA 143:6	Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ (mitt inre, hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... [Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: ”vänta bara ...” I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
20390	LAM 1:11	Alla hennes invånare suckar, de letar efter bröd. De har gett alla sina dyrbarheter i utbyte för att få mat för att kunna vederkvicka sina själar (rädda sina liv, överleva). [Jerusalem säger:] Se, Herre (Jahve), betrakta (förstå) ... [Hebreiska språket indikerar en dramatisk paus här.] ... hur föraktad jag har blivit! [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet ”alla” med denna bokstav och förstärker hur fullständig hungersnöden är, liksom känslan av förkastelse.]
21891	DAN 3:15	Nu, om ni är redo att falla ner och tillbe den staty jag byggt när ni hör ljudet av horn, pipa, cittra, lyra, harpa, trummor och alla de andra instrumenten ... [Meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en ”aposiopesis”, som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Om de tar denna nya chans så kommer allt vara väl. Sedan fortsätter Nebukadnessar med det andra alternativet.] Men om ni inte tillber blir ni omedelbart kastade i den brinnande ugnen. Vad finns det för Gud som kan rädda er ur min hand?” [Nebukadnessar jämställer sig själv med Gud. Jeremia dokumenterar fler tillfällen där Nebukadnessar dödar med eld, se .]
28623	1CO 9:15	Men jag har inte utnyttjat några av dessa förmåner, och jag skriver inte det här för att börja göra det heller. För jag skulle hellre dö ... [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. ”aposiopesis”, som visar på Paulus djupa känslomässiga engagemang.] Ingen ska få ta ifrån mig min berömmelse.
29173	GAL 3:4	Har ni genomlidit så mycket helt i onödan? Om det nu verkligen varit förgäves ... [Även om situationen hos de troende var illa, lämnar Paulus en förhoppning om att det inte var förgäves. Ordet ”genomlidit”, grekiska ”pascho”, betyder oftast lidande. Ibland kan det också betyda att genomgå erfarenheter, både bra och dåliga. Vanligtvis används fler beskrivande ord som förtydligar betydelsen, men det görs inte här. I Paulus andra brev används alltid detta ord för lidande, så det är troligt att det används här också. Paulus kanske ser tillbaka på den förföljelse och lidande som drabbade honom och Barnabas i Galatien, se .]
29319	EPH 3:1	Av den anledningen [att jude och hedning är en kropp som tillsammans formar ett Guds tempel, se 2:11-22], är jag, Paulus, en fånge för Jesus den Smorde (Messias, Kristus), för er hedningars skull ... [Meningen är oavslutad, något som inte är ovanligt i den antika brevstilen. Efter en beskrivning av apostelns uppgift återupptas den påbörjade meningen antingen i vers 8 eller 14.]
29506	PHP 3:18	Många vandrar ... [meningen är ogrammatisk, här avbryts den abrupt och Paulus blir känslosam och fyller i] som jag ofta sagt till er, och nu igen måste säga under tårar – [de vandrar, lever sina liv] som fiender till den Smorde (Kristi) kors.
29843	1TI 5:13	Samtidigt lär de sig [dessa yngre änkor] att vara lata när de går omkring i husen. De blir inte bara lata, utan dessutom skvallriga och nyfikna och pratar om sådant som inte passar sig. [Pastorala hembesök kan ha ingått i en församlingsänkas roll. Denna frihet att röra och besöka och betjäna andra kunde missbrukas. I varnade Paulus just för fabler, sägner och heretisk undervisning från kvinnor. Även i nästa brev kommer denna varning, se . Kanske var denna grupp extra utsatt att bli influerad av tidiga gnostiska läror. Följande exempel från den romerska satirdiktaren Juvenalis ger en inblick i vilken typ av skvaller som förekom bland kvinnor vid den här tiden: ”Hon vet allt som händer i världen ... Hon vet vem som är kär i vem, och vilken casanova kvinnorna strider om, hon kan berätta vem som gjorde vilken änka med barn, i vilken månad, hur varje kvinna beter sig med sin älskare och vad hon säger till dem ...”]
30608	1JN 1:1	[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt.] Det som existerade från begynnelsen [] ... Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ... Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ... Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ... [Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:] Ordet, som ger livet! [Jesus benämns som Ordet, grekiska ”logos”, som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från ”bios” och har att göra med vårt fysiska liv, se 2:16 där det syftar på ”detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från ”psuche” och syftar ofta på vårt inre själsliv, se . Det tredje ordet, ”zoe”, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se . Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
30609	1JN 1:2	Livet blev synligt (uppenbarades) ... Vi såg (prövade) det [vi var ögonvittnen] ... Vi vittnar om det ... Vi förkunnar (rapporterar, kungör) det för er ... Livet, det eviga! Han var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Fadern, och blev synlig (uppenbarades) för oss.