15020	PSA 69:32	Låt mig prisa Herrens (Elohims) namn med sång [hebr. ”shir”] och upplyfta honom med tacksägelse.
15021	PSA 69:33	Det ska behaga Herren (Jahve) mer än [ett offer av] en oxe [hebr. ”shor”, snarlikt med sång i vers 31] eller [en fullvuxen] en tjur med horn och klövar. []
15105	PSA 74:2	Kom ihåg din församling som du friköpt [hebr. ”kana”] i forna tider, stammarna som du återlöst som ett arv, Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
16220	PSA 132:1	En pilgrimssång. [Bokstavligt ”en sång från eller för uppstigandet”. Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ [a. Davids löfte till Gud] Herre (Jahve) kom ihåg David, allt hans lidande,
16225	PSA 132:6	[b. Berättelsen om Guds ark] Se, vi har hört om att det skulle vara i Efrata (området runt Betlehem), vi fann det på Jaars fält.
16228	PSA 132:9	[c. En bön för präst och folk] Låt dina präster bli klädda med rättfärdighet, och låt dina heliga jubla (höja gälla jubelrop i triumferande glädje).
16229	PSA 132:10	[d. En bön för David] För din tjänare Davids skull, vänd inte bort ditt ansikte från din Smorde.
16230	PSA 132:11	[a. Guds löfte till David] Herren (Jahve) har gett sin ed (svurit) till David, ett sant löfte som han inte ska ta tillbaka. Från frukten av din kropp ska jag sätta en på din tron,
16232	PSA 132:13	[b. Guds svar på berättelsen om arken] Herren (Jahve) har utvalt Sion (tempelberget i Jerusalem). Hans önskan är att ha det som sin boning.
16235	PSA 132:16	[c. En bön för präst och folk] Jag ska klä hennes präster med frälsning och hennes gudfruktiga med jubel (höga jubelrop i triumferande glädje).
16236	PSA 132:17	[d. Svaret på Davids bön] Där ska jag låta ett horn komma upp för David, jag har satt ett ljus för min Smorde.
17201	PRO 25:18	En klubba, ett svärd och en vass pil [dvs. ett dödligt vapen] är den som vittnar falskt mot sin vän (sprider lögner om sin granne).
20445	LAM 3:22	Herrens (Jahves)nåd(omsorgsfulla och trofasta kärlek) [plural i grundtexten] tar inte slut (är inte förbrukad), hans stora barmhärtighet [plural] upphör aldrig. [Alt. översättning: ”Det är på grund av Herrens nåd som det inte är ute med oss”.]
23360	MAT 6:9	Be därför så här: [Eftersom det i verserna 5 och 6 talas om den personliga relationen och i verserna 7 och 8 om att inte rabbla böner, är bönen som nu följer en ”mall”, dvs. en mönsterbild för hur vi kan be. Jesus erbjuder sina lärjungar att i förtrolighet komma inför Fadern, bekänna hans storhet och därefter kommer de personliga böneämnena, som berör våra behov av mat, förlåtelse och beskydd. Jesus visar lärjungarna att det är enkla och ärliga böner som utgår från hjärtat som rör vid Faderns hjärta.] Vår Fader [gr. ”pater”, den bokstavliga innebörden av roten ”pa” är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller], som är i himlen (ordagrant: himlarna)! Heligt (avskilt, speciellt) är ditt namn. [Bönen börjar med tillbedjan.]
23762	MAT 16:21	[Denna händelse inträffar ett halvår före Jesu korsfästelse. Under de drygt två år som han har varit med lärjungarna har han bara nämnt om sin död tre gånger. Detta är den fjärde, men nu börjar han undervisa dem om detta mer ofta och tar upp det ytterligare elva gånger.] Från och med nu började Jesus berätta hur han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda [dvs. rådet, Sanhedrin i Jerusalem, som bestod av överstepräster, skriftlärda och folkets äldste] och hur han skulle bli dödad, men uppstå på den tredje dagen.
25476	LUK 11:2	Då sade han till dem: ”När ni ber, säg så här [en mall för hur en Jesu lärjunge ska be]: ’Fader [gr. ”pater”, den bokstavliga innebörden av roten ”pa” är någon som ger näring, beskyddar och uppehåller], låt ditt namn bli ärat, låt ditt rike komma. [Bönen börjar med lovprisning.]
26114	JHN 1:1	[De första arton verserna skiljer sig från resten av Johannesevangeliet och består av flera väl strukturerade poetiska stilar, kiastiskt mönster och parallellism. Det är svårt att illustrera allt detta i en översättning, men rubrikerna följer det kiastiska mönstret där den första och sista delen tematiskt handlar om Jesus i himlen, den andra och näst sista om Johannes Döparens vittnesbörd. Vers 12-13 är den strukturella mittpunkten och förstärker huvudtemat: att Jesus blev människa för att den som tar emot honom ska kunna bli frälst.] I begynnelsen (före all tid) var Ordet [gr. Logos, Jesus, se vers 14], och Ordet var hos (umgicks med, hade en nära relation med) Gud, och Ordet var Gud (gudomligt).
26269	JHN 4:44	För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad (aktad, respekterad) i sitt eget land [dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galileen].
27726	ACT 20:32	Nu överlämnar (anförtror) jag [Paulus] er åt Gud, och hans nåderika ord (budskapet om hans kraft och oförtjänta favör) [dvs. Bibeln, Guds skrivna ord], som har kraft att bygga upp er och ge er ett arv bland alla som är helgade (avskilda, renade).
30718	2JN 1:6	Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]: att vi vandrar (lever) efter hans bud [plural]. Detta bud är precis som det ni har hört från början, för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning]. [Vandra i ”det” kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i vers 5b och 6 eller sanningen. I vers 4 finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här ”vandra i den”, underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd ”sanning och kärlek”, brevets två nyckelord i detta lilla ord, se vers 3. Johannes inleder också brevet med frasen ”jag älskar er alla i sanning”, se vers 1.]