7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se, eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
13966	PSA 3:5	Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig; du är min ära, du lyfter mitt huvud.
13968	PSA 3:7	Jag lade mig och somnade; jag vaknade, för Herren (Jave) stöder (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
13983	PSA 5:4	Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop på hjälp, min kung och min Gud (Elohim), för det är till dig jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska höra, förstå och lyssna. Det fjärde verbet ”vädjar” bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Här används det lite ovanliga ordet för bön på hebreiska; ”pala” som har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se .]
13992	PSA 5:13	Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig; låt dem jubla (ropa i triumferande glädje) för evigt! [Verbet ”glädja sig” står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem, så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig! För du välsignar den rättfärdige, Herre (Jahve), som med en stor [rektangulär] stridssköld med nåd (favör, välbehag, ömhet) omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]
14003	PSA 6:11	Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp, Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön. Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna, de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade; i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka; i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt.]
14008	PSA 7:5	Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta; om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),
14010	PSA 7:7	Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig; låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig), och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14011	PSA 7:8	Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede; res dig mot mina fienders raseri [plural], vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa). [Prepositionen framför ordet ”raseri” kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se .]
14018	PSA 7:15	gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara ”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är ”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra ”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för ”känner ilska” i vers 12 är hebreiska ”zaar”, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se .]
14038	PSA 9:7	Du har tillrättavisat(rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
14046	PSA 9:15	Var barmhärtig(nådig, förbarma dig), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar;
14060	PSA 10:8	Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur), i smyg vill han dräpa den oskyldige; hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
14061	PSA 10:9	Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår; han ligger på lur, väntar på att fånga den svage; han fångar honom genom att dra in sitt nät.
14066	PSA 10:14	Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11], ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg), för att ge (lägga) det i din hand. [Uttrycket ”ge i din hand” måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha ”sett” med ögonen är det nu dags att agera med ”handen” och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig; du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”Du ser” börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även .]
14152	PSA 18:22	[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
14153	PSA 18:23	För jag har följt (vaktat på) Herrens (Jahves) vägar [skyddat och lytt hans bud] och inte avfallit från (agerat ondskefullt mot) min Gud;
14158	PSA 18:28	Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats), visar du dig ren, men mot den [moraliskt] fördärvade (förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg), visar du dig motsatt (avog, antagonistisk, i strid mot; antar du skarpsinnigt brottningskampen). [I de tre första stroferna, som beskriver positiva egenskaper, bemöter Gud de rättfärdiga på motsvarande sätt som de agerar. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga kommer att möta barmhärtighet, se . I den fjärde strofen, där de ogudaktiga som är moraliskt fördärvade beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne att motsätta sig dem, men inte på ett förvridet sätt utan i rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde skiljer sig åt, ”patal” används bara här och i och beskriver att vara i en konflikt och strid: trofaste/trofast – cha- sid / chas- sad uppriktige/uppriktig – ta- mim / tam- mam renat/ren – na- bar / ba- rar förvriden/motsatt – iq- qes / pat- tal]
14167	PSA 18:37	[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
14209	PSA 21:3	Herre (Jahve), i din styrka (makt) gläder sig konungen; och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte, jo mycket! [Jubla är ordagrant ”cirkla runt”, dvs. dansa i glädje och fröjd.]
14217	PSA 21:11	Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns], när du visar dig (visar ditt ansikte). Herren (Jahve) ska sluka dem i sin vrede; eld förtär dem.
14230	PSA 22:10	”Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve); han får befria honom; han får rädda honom, om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom.” [Ordet för ”överlämna”, hebreiska ”galal”, betyder också att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att ”rulla” över till någon, överlämna sig till den personen och förtrösta. Några exempel är . Första gången ordet används är i när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Intressant att detta ovanliga ord används här i denna psalm för att beskriva förtröstan på Gud. Samma Gud sände en ängel för att rulla undan stenen från graven och reste Jesus upp från döden, se .]
14251	PSA 22:31	Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
14271	PSA 25:3	Förutom det[förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet], ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven), men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen, hebreiskan är ”gam”, används ofta om ett tillägg och kan översättas med ”också” eller ”dessutom”. Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är ”qawah” som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]
14275	PSA 25:7	Min ungdoms synder(mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter) – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem; kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”synder” som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
14288	PSA 25:20	Bevara mig (min själ) och rädda mig; låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan) för min tillflykt är i dig. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”bevara” som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
14291	PSA 26:1	Av David. [På samma sätt som Psalm 25 inleds även denna psalm med en kort titel med bara Davids namn.] ______ Försvara mig (regera i mitt liv, döm mig, avgör vad som är rätt), Herre (Jahve), för jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet, jag har förtröstat på Herren (Jahve), jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Hebreiska ordet för ”snubbla” är det ovanliga ”maad”. Det beskriver en smal stig längs med en ravin, och används så i . Det fungerar antingen som ett adverb, som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla, eller så är det en försäkran om att han inte ska vika av från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som ska renas genom upphettning; då kan orenheterna tas bort.]
14307	PSA 27:5	För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebreiska ”sukka”, täckande skydd, betyder också ”sammanflätad”), på olyckans dag; han döljer mig i sitt tält och lyfter mig högt upp på en klippa.
14311	PSA 27:9	dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud. [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud ”sitter” och ”går”. I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
14320	PSA 28:4	Löna dem för vad de gjort, efter alla deras onda handlingar; löna dem för allt de sysslat med, ge dem vad de förtjänar.
14328	PSA 29:3	Herrens (Jahves) röst var över vattnen; ärans Gud dundrade (ekade som åskdunder), Herren (Jahve) var över de stora vattnen.
14361	PSA 31:12	Mitt liv är på väg att sluta i sorg, mina år i suckan; min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd (grekiska översättningen har ”svaghet”), benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
14368	PSA 31:19	Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar (höjer min röst i bön) till dig; låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade), låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i dödsriket (Sheol). [Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
14378	PSA 32:4	För dag och natt vilade din hand tung över mig; min kraft försvann som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta). [Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14382	PSA 32:8	[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör psalmen eller läser den. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse betyder och vill nu föra den lärdomen vidare.] Jag ska ge dig vishet och undervisa dig på den väg du ska gå; jag ska vägleda (instruera) dig – mitt öga är riktat mot dig. [Jag personligen kommer finnas med och hjälpa dig. Det finns en dubbelhet. Det kan vara Gud som ser David, eller så är det David som uttrycker hur han direkt och personligt undervisar. Uttrycket kan också betyda att hålla ett vakande öga över någon.]
14386	PSA 33:1	Jubla (ropa i triumf, gläd er) i Herren (Jahve), alla ni rättfärdiga; lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga, som vandrar rakt fram på Guds väg).
14432	PSA 35:2	Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld, res dig upp till min hjälp;
14452	PSA 35:22	Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst; min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
14463	PSA 36:5	Orden i hans mun är onda och svekfulla; han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
14537	PSA 39:3	Jag sade: ”jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut), så att jag inte syndar med min tunga; jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun, så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet).”
14548	PSA 39:14	Hör min bön, o Herre (Jahve), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är den judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket ”främlingar och gäster” har sitt ursprung från, där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se . I äger Gud landet och israeliterna är ”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se . Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se . Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]
14562	PSA 40:14	För ondska [plural] har omringat mig, mer än jag kan räkna. Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig, och jag kan inte se; de är fler än mina huvudhår, mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet ”awon” har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
14571	PSA 41:5	Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden; i hans lidande förvandlar du hans bädd.
14572	PSA 41:6	[Vers 5-11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.] Jag säger Herre (Jahve): ”Visa nåd mot (förbarma dig över) mig; hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
14574	PSA 41:8	Om han kommer på besök, då talar han tomhet. Hans hjärta samlar på ondska; när han går ut, sprider han det.’
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se, och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14583	PSA 42:3	Som hjorten trängtar (ropar ut sin längtan) efter strömmande vatten, så trängtar (ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ, hebreiska ”nefesh”), efter dig, o Gud (Elohim). [Ordet för trängtar är ett ovanligt hebreiskt ord som bara används tre gånger; två här i denna vers och en gång i . Ordet beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd, wadi, som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset, ljudligt rop efter strömmar av vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även . Djuret i liknelsen är inte en kamel som kan klara sig längre tider utan vatten, utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
14627	PSA 45:3	Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord; jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen; min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
14641	PSA 45:17	Under glädje och jubel leds de fram; de tågar in i kungens palats.
14743	PSA 51:20	Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det; du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. Gör gott i din glädje över Sion [tempelberget i Jerusalem], bygg upp Jerusalems murar.
14775	PSA 55:4	Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig; jag är rastlös i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
14795	PSA 55:24	Kasta din börda (det som getts åt dig, din del; ditt bekymmer, oro) på Herren (Jahve) och han ska (kommer) upprätthålla (understödja, bevara, livnära) dig. [] Han ska (kommer) aldrig tillåta (för all framtid inte bevilja) att den rättfärdige faller (vacklar, blir omkullkastad). Men du Gud (Elohim) ska (kommer) dra ner dem i fördärvets grop; blodtörstiga, bedrägliga människor, de ska (kommer) inte leva hälften av sina dagar, men jag, jag förtröstar (litar) på dig.
14808	PSA 56:13	i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet ”basar” kött, här används ordet ”adam” människa].
14812	PSA 57:3	Var mig nådig (förbarma dig över mig; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [] tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt” vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Sedan, i upprepningen av detta verb, är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även .]
14825	PSA 58:4	Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet; era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska ”elem” i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten ”alam” som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: ”Talar ni rättfärdighet i tysthet?” Det finns en dubbelhet i vad ”gudar” syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken ”era händer”, ”på jorden” och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är ”tysta” och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
14833	PSA 58:12	Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden, när han tvättar sina fötter i de ogudaktigas blod. [] Sedan ska man säga: ”Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige; ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!” [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att ”hämnden är min” som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
14851	PSA 59:18	[Psalmens avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ”Men” och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.] Men jag ska sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din makt (styrka, starkhet), ja, jag ska om morgonen (varje soluppgång) sjunga högt i glädje (uppge glädjetjut i triumf) över din nåd (kärleksfulla omsorg). För du är (har varit och kommer alltid bli) mitt försvar (starka fäste, borg, klippa) och min tillflykt på min nöds dag (då jag står inför stora svårigheter, problem, oro och bekymmer). Min styrka, till dig vill jag sjunga lovsånger, för Gud (Elohim) är min borg, min nåds (kärleksfulla omsorgs) Gud (Elohim).
14858	PSA 60:7	Du har låtit ditt folk se svårigheter; du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar).
14874	PSA 61:9	Må han [konungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt; låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom. [Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.] Så ska jag prisa ditt namn för evigt, dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.
15005	PSA 69:17	Låt inte flodvågen dränka mig; låt inte djupet svälja mig; låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!
15006	PSA 69:18	Svara mig, Herre (Jahve), för din nåd (kärleksfulla omsorg) är god; i enlighet med din stora barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd). Vänd ditt ansikte till mig,
15009	PSA 69:21	Du känner till (vet allt om) mina förebråelser, min skam och min förvirring. Dina motståndare finns alla inför dig;
15033	PSA 71:2	Försvara (befria) mig genom din rättfärdighet, befria (bered en flyktväg för) mig; vänd ditt öra (lyssna noga) till mig och rädda (fräls) mig. []
15076	PSA 73:1	[Psalmen tar upp ett av livets mysterier: Hur kan onda människor ha till synes bekymmerslösa och framgångsrika liv? Psalmen har likheter med de två första psalmerna, och, där också de gudlösa har en framträdande roll. Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ”ak”, översatt ”ja”, delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, men gör det på ett mycket strukturerat sätt.] ______ En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
15123	PSA 74:20	Betrakta (respektera, akta) förbundet; eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare.
15153	PSA 77:3	Jag vill lyfta min röst till Gud (Elohim) och ropa; jag vill lyfta min röst till Gud (Elohim) för att han Gud (El) ska lyssna på (vända sitt öra till) mig.
15249	PSA 79:6	Häll ut din vrede över länderna som inte känner dig; över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
15357	PSA 86:10	För du är stor och gör stora under; bara du är Gud (Elohim).
15382	PSA 88:11	Mina ögon förtvinar på grund av lidande. Jag har ropat (åkallat, höjt min röst i bön) till dig Herre (Jahve), varje dag; jag har sträckt ut mina händer till dig (i tacksamhet).
15453	PSA 90:10	Våra år varar i sjuttio år, eller med styrka, åttio år. Likväl är deras stolthet svårigheter och fåfänga; de är snabbt förbi och vi flyger bort.
15575	PSA 100:1	En tacksägelsepsalm. ______ Ropa högt (höj triumferande jubelrop, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve) [alla tillsammans utöver] hela jorden (alla länder)! [Det hebreiska verbet ”rua” beskriver segerjubel och segerlarm; ordets ursprungsbetydelse är att förstöra genom att bryta något. Här skulle det bildligt kunna tolkas som att öronen brister p.g.a. öronbedövande ljud.]
15727	PSA 106:9	Han tillrättavisade Röda havet och det torkade upp; han ledde dem genom djupen liksom genom öknen.
15728	PSA 106:10	Han frälste dem från hans hand som hatade dem; han återlöste (beskriver en frivillig handling) dem från deras fiendes hand.
15951	PSA 118:14	Herren (Jahve) är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning (räddning, befrielse; hebr. ”yeshuah”). []
15983	PSA 119:17	[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt.] Handla generöst med din tjänare så att jag får leva, och jag ska lyda ditt ord.
16080	PSA 119:114	Mitt gömställe(hemliga skydd, tillflyktsort) och min sköld är du; jag hoppas (väntar tålmodigt, förtröstar) på ditt ord (råd, svar).
16149	PSA 120:7	Jag, fred (shalom) [Jag vill fred, välgång, helhet; jag är fridsam], men när jag talar, är dessa för krig. [Ordagrant står det ”Jag, fred”. Ordet shalom betyder frid, fred och fullhet på alla områden. Guds frid är djupt förknippat med Gud själv.]
16302	PSA 138:3	Den dag jag ropade (höjde min röst i bön), svarade du mig; du stärkte mig (gav mig frimodighet) med [din] styrka i mitt inre (min själ).
16437	PSA 147:16	Han ger snö som ull; han sprider ut frosten som aska.
16493	PRO 1:23	Om ni vänder om [ångrar er] och lyssnar till min tillrättavisning, då ska jag [visheten personifierad] låta min ande komma över er; jag ska låta mina ord bli kända för er.
16528	PRO 3:3	Låt aldrig nåd (trofast kärlek, godhet, förbarmande) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) lämna dig; bind dem runt din hals, rista in dess initialer i ditt hjärta.
16568	PRO 4:8	Värdera vishet högt och upphöj henne, så ska hon upphöja dig; hon kommer att ge dig ära när du omfamnar henne.
16685	PRO 8:13	Att frukta (vörda, respektera) Herren (Jahve) är att hata (och inte göra) det onda; Jag hatar [arrogant] stolthet, onda vägar och perverst (falskt, förvridet) tal.”
16783	PRO 11:25	Den (en själ, person) som välsignar (är generös, givmild) blir själv framgångsrik (rikligt mättad; även smord, se ), den som vederkvicker andra (släcker andras törst, frikostigt vattnar andra), kommer själv bli översköljd (vattnad, rikligt välsignad med regn) [från ovan]. [Ordet ”vederkvickt” är på hebreiska ”marveh”. Här handlar det om att fylla andras behov och släcka andras törst. ”Översköljd” är i grundtexten det ovanligare ordet ”yara”, som bara går att finna här och i profetboken Hosea där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som ”vattnar”, se, men också används bildligt för Guds rättfärdighet som ”regnar” över en person, se . Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av vattnet från egen brunn vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts ”den” även om ”själ” på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står ”han som vederkvicker”. Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]
16919	PRO 16:9	En människas hjärta (sinne) tänker ut sin väg (sitt sätt att leva), men Herren (Jahve) styr (leder) hennes steg (i singular; levnadslopp). [Väg här avser troligen främst karaktär och moral, se .]
17042	PRO 20:18	Planer (mål, riktlinjer) formas under vägledning med andra; för inte krig utan överläggning (gå inte ut i krig utan vis ledning).
17125	PRO 23:11	Deras försvarare (återlösare) är mäktig; Han [Gud själv] kommer att föra deras talan mot dig.
17127	PRO 23:13	Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från ett barn; om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte dö [kommer inte att ta fysik skada].
17326	PRO 30:5	Varje ord från Gud är prövat och renat; Han är en sköld för dem som tar sin tillflykt (sätter sitt hopp) till honom.
17329	PRO 30:8	Låt fåfänglighet (tomhet, tomt prat, lögn) vara långt borta från mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom; Låt mig få den mat jag behöver.
20381	LAM 1:2	Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka]gråter bittert i natten hennes tårar rinner över kinderna. Det finns ingen som tröstar henne; alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta. Alla hennes vänner har förrått henne; de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”gråter” börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter ”shiva” vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att ”känna sig låg” får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i där Jobs vänner satt tysta en vecka tills Job inledde samtalet, se .]
20382	LAM 1:3	Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil[till Babylon] under stort lidande och träldom. [] Hon vistas i andra länder, hon finner ingen viloplats. Alla hennes förföljare har hunnit upp henne mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”exil” som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
20402	LAM 2:1	Ack[samma ord som i ], Herren (Jahve) har i sin vrede övertäckt dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] med ett moln. Han har kastat ner Israels härlighet från himlen till jorden; han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se ] på dagen för hans vrede. [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet ”ack” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]
20403	LAM 2:2	Herren (Adonai)slukade skoningslöst alla invånare i Jakob. I sin vrede har han slagit ned alla starka fästen i dottern Juda; han har brutit ned (slog) dem till grunden och förödmjukade kungariket och dess ledare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”slukade” börjar med denna bokstav. Här förstärker det hur alla hus och hem, både templet och andra byggnader, har blivit till ruiner.]
20404	LAM 2:3	I brinnande vrede har han huggit av alla Israels horn [horn symboliserar makt]. Han har dragit tillbaka sin högra arm mitt framför fienden. [Gud beskyddar inte längre från fienden.] Han har låtit det brinna i Jakob som en flammande eld som äter upp och förtär allt omkring sig. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”huggit av”.]