13965	PSA 3:4	Många säger om mig (mitt liv, min själ): ”Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse, hebreiska ’yeshua’) för honom hos Gud (Elohim).” [Tre gånger används ordet ”många” i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet ”nefesh”, här översatt ”mig”, beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se . Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
22081	DAN 9:24	[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet ”shavuim” som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som ”ett dussin” på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk ”fulländad” tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här ”sjuperiod” eller vecka av år är då ”årsvecka”. En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se . Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr. I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder [70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda (ordagrant ’ristade’ eller ’utskurna’) över ditt folk [det judiska folket] och din heliga stad [Jerusalem]. [En bestämd tidsperiod är ’utskuren’ som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen. [Israels uppror mot Gud.] För att försegla synder. För att sona (övertäcka) skulden. För att införa en evig rättfärdighet. För att försegla synen och profetian (som med ett sigill). För att smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste. [Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.]
23641	MAT 13:33	Han berättade en annan liknelse för dem: ”Himmelriket är som jästen (surdegen) som en kvinna gömmer (blandar, grekiska ’enkrypto’) i tre mått (grekiska ’saton’ motsvarar 13 liter) mjöl [totalt omkring 40 liter] tills dess hela degen har jäst [blivit påverkad av jästen].” [Det finns flera olika tolkningar av dessa två liknelser. Den första och uppenbara är att Guds rike växer, både som ett senapskorn och som en deg. Ser man till sammanhanget så är dessa två liknelser inbäddade mellan liknelsen om ”ogräset och vetet” och dess förklaring. Huvudtemat i den liknelsen är att det finns ett falskt vete som tillåts växa parallellt med det äkta. Det finns alltså människor som kallar sig kristna men inte är det. Jesus säger i vers 41 att i tidsålderns slut ska änglar samla och föra bort alla ur hans rike som förleder och lever i laglöshet. I ljuset av den förklaringen och att ordet ”träd” används om senapsbusken, kan senapskornet stå för en falsk oproportionerlig tillväxt. De yttre delarna av trädet långt från stammen blir t.o.m. hem för fåglar som tar bort Guds ord från människor, se vers fyra. Detta kan symbolisera yttre attacker mot Gudsriket. I Hesekiel och Daniel finns liknelser där fåglarna i trädet beskriver människor i ett rike. Appliceras den tolkningen blir den konsekvent med att både goda och onda människor sås in i riket, se vers 38. Surdeg är genom hela Bibeln en bild på falska läror och i så fall förutsäger Jesus att det kan smyga sig in villoläror som sprider ondska inifrån. Jesus varnar för fariséernas och saddukéernas surdeg som är deras felaktiga lära, se . Fariséerna levde inte som de lärde och saddukéerna var en privilegierad välbärgad elit som hade missförstått både Skrifterna och Guds kraft, se och . Tre mått mjöl för tankarna till där just en kvinna, Sara, bakar bröd av tre mått mjöl inför Herrens besök hos Abraham. Genom både den judiska och kristna historien står det osyrade brödet för äkta gemenskap med Gud. Inför den judiska påsken städar man ur all jäst ur husen, se, och i den kristna nattvarden har brödet en central betydelse. Att då den som är ansvarig för att baka brödet ”gömmer” in jäst som förstör gemenskapen med Gud är allvarligt.]
24283	MAT 28:19	Gå därför ut och gör lärjungar av alla folk (etniska grupper, folkslag), döp (nedsänk, grekiska ’baptizo’) dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. [Namn står i singular.]
25435	LUK 10:3	Gå! Se, jag sänder (grekiska ’apostello’) er som lamm mitt in bland vargar.
26491	JHN 8:41	Ni gör er faders gärningar.” De sade till honom: ”Vi är inte födda utanför äktenskapet (i otukt, grekiska ’pornea’) [som du är]. Vi har en Fader, Gud.”
26674	JHN 12:25	Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ, grekiska ’psuche’) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv (grekiska ’zoe’, Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). [I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet ’hata’ kan också översättas ’älska mindre’ i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se . Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se . Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se . Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se . Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se .]
26997	ACT 1:5	För Johannes döpte (nedsänkte, grekiska ’baptizo’) visserligen i vatten, men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta, helt omslutna av) helig Ande.”