7130	RUT 1:1	På den tiden när domarna [judiska folkets andliga och militära ledare, se ] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och innan monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.
7133	RUT 1:4	Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpa [som betyder ”gasell”, härstammar från hebreiska ordet för ”nacke” och ”styvnackad”, hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder ”vänskap” gifte sig med Mahlon, se ]. De bodde där i omkring 10 år.
7134	RUT 1:5	Så dog även både Mahlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1-3 har hebreiska ordet ”ben” för söner använts. Här används däremot ”yeled”, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
7136	RUT 1:7	Tillsammans med sina två svärdöttrar begav hon sig i väg från den plats hon bott på. De började vandringen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.] [Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]
7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7155	RUT 2:4	[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
7168	RUT 2:17	Hon plockade ax på skördefältet ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa korn. [En efa var ett volymmått på 22-36 liter. Enligt motsvarade efan en tiondels ”chomer”. Hebreiska ”chamor” är åsna, och en ”chomer” var den vikt som en åsna kunde bära.]
7170	RUT 2:19	Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: ”Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!” [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet ”var” är hebreiska ”epho” som är snarlikt måttet ”efa” i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: ”Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas.”
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7175	RUT 3:1	[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se . På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se . Ibland användes tröskslädar, se . Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se . Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se . Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.] Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: ”Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
7179	RUT 3:5	Rut svarade Noomi: ”Allt vad du säger ska jag göra.” [Tröskplatsen låg oftast utanför de städer som var skyddade av murar. För att vakta kornet och vetet som höll på att tröskas, sov arbetarna på plats. Författaren använder ord som är dubbeltydiga, att en kvinna ska ta på sig parfym och lägga sig hos en man på natten kan te sig märkligt för en nutida läsare. Saken blir inte bättre av att Rut är en moabit, hennes släkt härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han ”ätit och druckit”, se . Författaren leder läsaren medvetet till att nästan förvänta sig att Rut ska följa Tamars exempel i , vilken i en liknande situation säljer sig som en prostituerad. Ord och uttryck kan tolkas sexuellt, men behöver inte göra det. Istället visar texten på Boas och Ruts höga moral och goda karaktär, något som också har byggts upp i bokens första två kapitel, och även här, se vers 11. Detta tillsammans med detaljer som mantelfliken, se vers 9, och den judiska chalitzah-seden, där mannens fot och sko har en viktig roll, se vers , visar hur hela händelsen handlar om hur Rut följer den judiska seden för att visa att hon är redo att gifta sig, om Boas vill det.]
7189	RUT 3:15	Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
7190	RUT 3:16	När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: ”Vem är du, min dotter?” [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras ”vem är du” finns i vers 6 där Rut kallar sig Boas tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boas framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne.
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7199	RUT 4:7	[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:] Vid den här tiden fanns en sed när man återlöste eller gjorde ett ägarbyte, att den ena parten tog av sig sin sandal och gav den till den andre. Det var på det sättet transaktionen bekräftades [inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som lämnade över sin lädersko, överlämnade rätten för köparen att trampa på marken som han tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin, som beskrivs i . Leviratäktenskapet, hebreiska ”Yibbum”, var frivilligt. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla den plikten kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren och han fick öppet säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Samtidigt löstes kvinnan och blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Hebreiska ”chalitzah” betyder ”ta bort”. Än idag sker 10-20 sådana fall i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra över leviratäktenskap, och har varit normen sedan dess inom judendomen.]
7204	RUT 4:12	Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna.” [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Lea, och Tamar och Rut i vers 12. Juda och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviräktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se . Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se . När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se . Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i . De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
7210	RUT 4:18	[Nu följer en släkttavla med 10 namn som landar i David som är central i den messianska släkttavlan.] Detta är Peres [vars mor var Tamar, som nekades ett leviratäktenskap, se kommentar i vers 12] fortsatta historia: Peres blev far till Hesron,
7212	RUT 4:20	Amminadav [blev far] till Nachshon, Nachshon [blev far] till Salmon [som gifte sig med Rahab, en hedning från Jeriko, se , ca 1400 f.Kr.],
7213	RUT 4:21	Salmon [blev förfader] till Boas [som gifte sig med Rut, ca 1120 f.Kr.], Boas [blev far] till Oved [född ca 1120 f.Kr.],
7214	RUT 4:22	Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.] och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.]. [Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se . Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boas, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boas, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boas, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i , är det högst sannolikt att Oved är Boas och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boas som levde då händelserna i denna bok utspelade sig. Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se . Det är 9 generationer mellan Eleasar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Sadok, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se . Salmon är alltså Boas förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här. Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och grekiska ordet för ”far” kan också betyda ”förfader” eller ”släkting”. Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Peres är släkt via Boas till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp, se .]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13947	PSA 1:4	Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren], de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas]. [Till skillnad från trädet som står fast och är motsatsen till fruktbärande, se vers 3.]
13948	PSA 1:5	Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta) vid domen, inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan verserna 1-2 och 4-5. Här hittar vi två synonymer för ordet ”stå” i hebreiskan. I vers 1 används hebreiskans ”amad” (stå upprätt). I vers 5 används däremot ”qum” som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Detta senare ord finner man även i om hur de döda en dag ska ”uppstå” till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4-5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se vers 1. Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4-5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
13950	PSA 2:1	Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)? Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som ”begrundar” Herrens ord, se , används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet ”folken” mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”nationerna och folken”, i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
13969	PSA 3:8	Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals) omringar mig från alla håll. [Absalom hade 12 000 män, se . David hade 600 trogna med sig, se .]
13970	PSA 3:9	Stå upp, Herre (Jahve)! Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)! För du har slagit alla mina fiender på käkbenet, du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder. [I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.] Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)! Över ditt folk är din välsignelse. [Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13982	PSA 5:3	[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i används det ovanliga hebreiska ordet ”hagig” för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans ”hagah” som används i om att ”begrunda” Guds undervisning.] Mina ord, lyssna (vänd ditt öra) till dem, Herre (Jahve), förstå (tänk på, urskilj) min suckan (viskning).
13984	PSA 5:5	Herre (Jahve), på morgonen hör du min röst, på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer), och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]! [Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet ”förbereder”, hebreiska ”arak”, står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se . Det används också om att duka ett bord, se , eller strukturera och ordna i rader, se . Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]
13990	PSA 5:11	För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun, deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket], deras strupe en öppen grav, deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se . Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
13994	PSA 6:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används ”sheminit” i kontrast till ”alamot”. Ordet ”alamot” kommer från hebreiska ”almah”, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan ”sheminit” då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .] ______
14003	PSA 6:11	Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp, Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön. Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna, de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade; i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka; i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt.]
14005	PSA 7:2	En ”shiggaion” av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet ”shiggaion” används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är ”shagah” som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ”Kush” betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______
14013	PSA 7:10	Det är Herren (Jahve) som härskar över folken. Döm mig [nu] Herre (Jahve), efter min rättfärdighet, efter min integritet. [David hävdar inte att han är utan synd, men vad det gäller anklagelserna från sina fiender är han oskyldig. David är på flykt och söker en tillflyktsort, se vers 2. Psalmen anspelar också på principen med de sex fristäderna dit man kunde fly för att få en rättvis dom, se . Gud var Davids säkra tillflyktsort från fienderna, och önskar att Gud ska fälla en rättvis dom.]
14018	PSA 7:15	gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara ”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är ”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra ”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för ”känner ilska” i vers 12 är hebreiska ”zaar”, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se .]
14019	PSA 7:16	Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte], han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete) och föder falskhet (lögner, tomhet). []
14021	PSA 7:18	Illdådet (elakheten, lidandet, mödans frukt) han planerat vänder tillbaka på hans eget huvud, och över honom själv (hans hjässa) kommer hans våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet ”hamas”). [Haman, vars namn är snarlikt hebreiska ”hamas”, utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och grymhet drabba dem själva, se .] Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)! Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
14024	PSA 8:3	[Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10] För din ära (ryktet om dig) sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
14026	PSA 8:5	När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. I vers 2 är formen ”vår Herre”, nu skiftar det från plural till det mer personliga ”jag ser”. Ordet himlar som användes i vers 2b upprepas och ramar in vers 3 samtidigt som det också pekar framåt mot psalmens centrum.]
14028	PSA 8:7	och gjorde henne [människan] nästan som (strax under) en gud (gudaväsen, hebreiska ”elohim”)? [Människan är i singular maskulin form (ordagrant ”honom”) i vers 5-7 och citeras i i ett messianskt perspektiv. Hebreiska ordet ”elohim” har en bred betydelse från den ende Guden, till avgudar, änglar och även mänskliga ledare. Frasen kan förstås som om Gud har gjort människan med bara lite avsaknad av hans storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar ”elohim” som änglar och översätter att människan nästan är som änglarna.] Du gav människan ära och majestät,
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14037	PSA 9:6	För du har hävdat min rätt och fört min rättssak, du har satt dig på din tron som en rättfärdig domare. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Ordet ”vänder tillbaka” börjar på Bet. Det förstärker tillförsikten om att Gud en dag kommer att döma rättvist. David behöver inte själv hämnas sina fiender, det finns inga bakdörrar, han litar på Herren. Verben i vers 5-7 är i perfekt. Det kan beskriva en nyss vunnen seger som redan har inträffat. Det kan också vara ett uttrycksätt som kallas ”profetisk perfekt” som förstärker vissheten i Guds ingripande. Det är inte ovanligt att kommande profetiska händelser i Gamla testamentet beskrivs som om de redan har hänt, så säkert är fullbordandet. Gud sitter på tronen. Löftet att han kommer att döma de ogudaktiga är så säkert att det beskrivs som det redan har hänt.]
14038	PSA 9:7	Du har tillrättavisat(rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
14039	PSA 9:8	Fienden är borta, utrotad för alltid, du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”fienden” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
14040	PSA 9:9	Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt), han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
14041	PSA 9:10	och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet, han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa. [Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för ”fälla dom” finns i vers 5 där den översätts ”rättssak”. Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
14043	PSA 9:12	Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
14045	PSA 9:14	För han som kräver blod [blod i plural, se ] kommer ihåg, han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet ”lovsjung”. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet ”kräver” används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk, hebreiska ”anav”, beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se .]
14047	PSA 9:16	så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort] i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, ”Var barmhärtig”, i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för ”se” i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
14050	PSA 9:19	De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) dödsriket (Sheol), alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet ”återvända” börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna ”vänder tillbaka” och stapplar mot sin undergång. Ordet ”återvända” i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se . I föregående vers och i denna nämns ordet ”den ogudaktige” igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även .]
14052	PSA 9:21	Stå upp, Herre (Jahve)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve). Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet ”morah” används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för ”lärare”. Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser ”morah” som en felstavning av hebreiska ”mora” som betyder ”vördnad, skräck och fruktan”. Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet ”För” börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14053	PSA 10:1	Varför, Herre (Jahve), står du långt borta, döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet ”varför” börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2-11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]
14054	PSA 10:2	[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samek, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även för fler ”störningar” i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke), de fångas av deras smidda planer. [Ordagrant är frasen ”i/av högmod gudlös brinner/jagar svage.” Det hebreiska ordet ”dalak” används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se . Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se . Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se . I den andra delen syftar ”de” antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se .]
14055	PSA 10:3	För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) prisar (ropar ”halleluja”, berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär), och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve). [Versen börjar med ordet ”för”, hebreiska ”ki”, och kopplar ihop de kommande verserna 3-11 med föregående inledande text i vers 2 eller 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas ”den som rånar andra föraktar Herren”. Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
14057	PSA 10:5	[Den ogudaktige fruktar varken Gud eller människor:] Han går rakt fram på sin väg [skyr inga medel för att nå sina mål], dina domslut (förordningar) [dina instruktioner Herre] är högt, långt från (över, inte inom synhåll för) honom, han fnyser åt (föraktar, talar mot, blåser bort, bokstavligen ”andas” på) sina fiender. [På samma sätt som i vers 2 och 4 är det oklart vem som är subjektet. Det kan vara den gudlöse som föraktar och fnyser åt sina fiender, eller Gud som talar mot eller blåser bort den ogudaktige, se även .]
14063	PSA 10:11	Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Gud har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.” [Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]
14065	PSA 10:13	Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud? [Hur kan du tillåta det?] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig).” [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet ”Stå upp” som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från ”han tänker” till ”du säger”. Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
14066	PSA 10:14	Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11], ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg), för att ge (lägga) det i din hand. [Uttrycket ”ge i din hand” måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha ”sett” med ögonen är det nu dags att agera med ”handen” och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig; du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”Du ser” börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även .]
14067	PSA 10:15	Bryt av(krossa) den gudlöses och den ondes arm (bildspråk för styrka, kraft och makt). Sök (leta, ställ dem till svars för) deras ondska (ogudaktighet) tills du inte hittar den mer. [Ordet sök, hebreiska ”darash”, används i vers 4 och 13 i betydelsen ”ställa någon till svars”. Samma betydelse finns även här, dock i en mer poetisk fras som ordagrant är: ”sök tills du inte längre hittar”.]
14070	PSA 10:18	för att upprätta (ge rätt åt) den faderlöse och den nedtryckta (krossade), så att ingen på jorden längre kan skrämma dem. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”längtan” i vers 17 börjar med denna bokstav. Det förstärker hur Gud hör den som väljer att ödmjuka sig inför Gud och be till honom, se . Som den sista punkten är detta också en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster som startade i Psalm 9. Att Gud ”har hört” de ödmjukas längtan i vers 17 är troligtvis en ”profetisk perfekt” som förstärker vissheten i Guds ingripande. Löftet att Gud har hört, lyssnar och kommer att gripa in är så säkert att det beskrivs som om det redan har skett, se även .]
14073	PSA 11:3	För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider], vad kan den rättfärdige uträtta då?” [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
14074	PSA 11:4	Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen, hans ögon ser, hans blick (ordagrant: ”ögonlock”, beskriver hur Gud fokuserar blicken och) granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet ”ögonlock” används bara två gånger i Psaltaren. I är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2].
14077	PSA 11:7	För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet, den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte. [Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är ”tsadiyq” som används om Herren. Det andra ordet som översatts ”uppriktig” är ”yashar”. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts ”uppriktiga hjärtan” i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se , men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se .]
14079	PSA 12:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], på den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan ”den åttonde” också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två Psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se för fler kommentarer.] ______
14086	PSA 12:9	Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5], du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte. De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor [de verkar finnas överallt i samhället, som vilddjur redo att förgöra], när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet ”usel”, hebreiska ”zullut”, används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med ”moraliskt dåraktigt beteende”. Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se .]
14104	PSA 15:5	som inte lånar ut pengar för ockerränta, som vägrar att låta sig mutas (ta mutor) för att fälla en oskyldig. [Prefixet i det hebreiska ordet för ockerränta, ”be-neshech” indikerar att motivet för att ge lånet är just räntan. Ordet kommer från verbet ”att bita” och beskriver hur den som lånar ut får en andel av summan. Att utnyttja någon i beroendeställning på detta sätt är något avskyvärt, se . Mose lag uppmanar att låna ut pengar utan ränta till sina landsmän, dock är det tillåtet att ta tillbörlig ränta av en utlänning, se .] [Nu följer en sammanfattande positiv punkt som tematiskt hör ihop med vers 2.] Den som gör så (har för vana att leva så) ska aldrig falla (vackla, bli omkullkastad). [Den som gör så får visats och bo hos Gud. Här kommer svaret på de inledande frågorna i vers 1.]
14105	PSA 16:1	En Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används bara här och i titeln på Psalm 56-60. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid. I sammanhanget kan det vara värt att notera att innehållet i dessa sex psalmer, som inleds med ordet ”Michtam”, alla är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se .] ______ Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El), jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
14108	PSA 16:4	De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor). Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem, eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn]. [Vers 3-4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se , men eftersom de ”är i landet” är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se . Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
14116	PSA 17:1	En bön (hebreiska ”tefillah”). Av David. [Detta är den första psalmen som har frasen ”en bön”, hebreiska ”tefillah”, i inledningen, de övriga är: 86, 90, 102 och 142.] ______ Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet ”rättfärdighet”, som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: ”Hör rättfärdigheten som talar genom mig.” Ordet ”rättfärdighet” kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Vi får inte heller glömma att texten är skriven till musik som också förstärker orden, känslan och stämningen. Tänk dig hur David tar fram sin harpa och börjar spela. Efter ett musikaliskt intro kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: ”Hör, Herre... rättfärdighet...” Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening med en önskan om att Herren uppmärksamt ska lyssna på hans rop.] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop! Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön, den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
14123	PSA 17:8	Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig som en älskad son, en älskad dotter, en ögonsten, göm mig under dina vingars skugga. [Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det: ”Bevara mig som pupillen/den lilla mannen, ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”ishon” betyder både ”en liten man” och ”pupill”. Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga, hebreiska ”ayin”. Kombinationen av ”ishon” följt av ”ayin” görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är . Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: ”bat-ayin”. Betydelsen är ”ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”bat” betyder dotter, och används t.ex. i frasen ”Bat mitzvah” när en flicka vid tolv års ålder blir en ”budets dotter”. Pojkar firar ”Bar mitzva” vid tretton års ålder. Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen ”den lilla mannen – pupillen” tillsammans med den feminina ”ögats dotter”. Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom. Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i . Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i , och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se .]
14125	PSA 17:10	Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla), med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket ”omsluten i sin fetma” är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se . Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt ”ögon som plirar fram från fettet”, en bild på hur ”fettet”, framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
14130	PSA 17:15	Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika] ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [], när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild). [Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]
14133	PSA 18:3	Han [David] sade [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]: Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)! [David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ”ahav”, utan ”racham”, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången ”racham” används är i , där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se , dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.] Herre (Jahve), min styrka (källa till kraft).
14134	PSA 18:4	Herre (Jahve), min bergsklyfta (en hög och ointaglig bergskam, skreva, en skyddad plats) och min borg (fästning) och min räddare (befriare). Min Gud (El), min klippa (massiva berg, fasta punkt) till vilken jag tar min tillflykt [], min sköld och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)! [I vers 2-3 beskrivs Gud i åtta militära termer som en försvarare för psalmisten: min styrka, men bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och förstärker hur Gud verkligen är personligen min hjälpare och beskyddare! I vers 4-7 som följer, summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren. I vers 5-6 beskrivs bakgrunden.]
14137	PSA 18:7	Dödsrikets (Sheols) rep virade (snodde) sig runt mig, dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se . Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet ”belial” som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Beliar, se . Den arameiska översättningen tolkar ordet som ”utan ok”, och då är betydelsen att man lämnat Guds lag och lever i laglöshet.]
14138	PSA 18:8	I min förtvivlan (betryckt, pressad) ropade jag till (höjde jag min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve), till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt – efter hjälp och befrielse). Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas] och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
14139	PSA 18:9	[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se . Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se . I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade, bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
14141	PSA 18:11	Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner, och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för ”böjde” är ”nata” som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i ”krökta rum”. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
14150	PSA 18:20	De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad), men Herren (Jahve) blev mitt stöd. [Ordet ”stöd” används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]
14152	PSA 18:22	[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
14157	PSA 18:27	[Följande stycke, vers 26-27, beskriver hur Gud är rättvis. Han agerar i enlighet med människors moral och speglar deras handlingar. Föregående stycke var en kiasm, där verserna rent bokstavligt speglade varandra, se vers 21-25. Något som den som förstår hebreiska kan lägga märke till. De rättfärdiga som vill leva efter Guds moral kommer se hur Gud speglar dessa egenskaper och agerar trofast, uppriktigt och rent. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att uppleva Guds vägar som obegripliga.] Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull). Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
14160	PSA 18:30	För du tänder min lampa [ger mig liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve) – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa används ofta om andligt liv, se . Att släcka någons lampa är en bild på döden, se Job 18:5-6; 21:17. David kallas också ”Israels ljus”, se . I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se . Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se . Här i vers 28 används hebreiska ordet ”sapal” som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
14167	PSA 18:37	[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
14178	PSA 18:48	[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.] Herren (Jahve) lever! Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast), upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
14184	PSA 19:3	[Det första stycket beskriver hur stjärnorna talar utan ord. Hebreiska ordet för att förkunna i vers 2 används ofta för matematiska beräkningar och antal. Det används i där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna. Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!] Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om] Guds (Els) härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro), skyn (fästet) förkunnar hans händers verk (vittnar om, visar ständigt vad han gjort).
14185	PSA 19:4	Dag efter dag flödar de [himlarna och stjärnorna] av ord, natt efter natt uppenbarar de kunskap (vishet). [Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Det är under dagens ljusa timmar vi interagerar och kommunicerar med andra människor, medan kvällen och natten är tänkt att ge tid för reflektion och kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna omkring oss och istället framträder himlen och stjärnorna. Blicken lyfts från det jordiska mot det himmelska och vi får tid att reflektera över livets stora frågor och evigheten. Så här har det varit den största delen av mänsklighetens historia, det är bara i vårt moderna samhälle som vi istället tänder lampor och fortsätter dagen. Städernas ljus gör att stjärnorna inte syns. Kopplingen mellan ord och kunskap – vårt yttre liv i förhållande till andra människor och vårt inre liv – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]
14190	PSA 19:9	[Skapelsen pekar på att det måste finnas en skapare. Dock används det mest generella ordet för Gud, hebreiska ”El” i vers 2. Paulus använder samma argument i att alla människor kan se att det finns någon form av högre makt när de ser naturens storslagenhet. I vers 8 -10 ges nu sex punkter med Herrens ord och dess effekter. Nu används Guds personliga namn, Jahve.] Herrens (Jahves) lag [undervisning, hebr. ”Tora” – de fem Moseböckerna, men syftar även på hela Bibeln] är fullkomlig (komplett, absolut, hel), den ger själen nytt liv (ger nytt liv åt hela människan). Herrens vittnesbörd (varningar, påminnelser, regler) är tillförlitliga (sanna, står stadigt), de gör enkla (okunniga, villiga, öppna) människor visa. [Ordet beskriver någon som är på väg att lära sig, någon som ännu inte skapat sig en uppfattning.]
14193	PSA 19:12	De [Guds lag, vittnesbörd, bud, domar] är mer önskvärda (dyrbara) än guld, ja mycket mer än mängder av rent guld. De är sötare än honung, ja mycket mer än självrunnen honung [den sötaste honungen är den som självdroppar och inte pressas ut]. [Guds ord är mer värt än det bästa guldet och den finaste honungen, något många människor jagar efter. Förutom denna uppenbara bild, finns även en koppling till det återkommande mönster i psalmen som talar om vårt yttre och inre liv, se vers 3 och 15. Guld har att göra med relationer med andra människor, medan honung handlar om det inre livet. Det är bara i relation med andra människor som guld har ett värde. På en öde ö skulle ett fynd av guld inte förändra situationen, däremot skulle honung vara en värdefull livsavgörande upptäckt. Guds ord är mer värdefullt än guld, det påverkar vårt tal och våra relationer med andra människor. Guds ord är också sötare än honung och det ger styrka och energi åt den inre människan. Honung kan förvaras över 3 000 år och fortfarande vara ätbar. Den innehåller också olika antibiotika som har hälsosamma effekter. Guds ord, skrivet för flera tusen år sedan är fortfarande hållbart och ger kunskap och insikt.]
14195	PSA 19:14	[Nu kommer Psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln med mer detaljer vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] Vem kan förstå (märka, uppfatta, se) alla sina oavsiktliga synder (brister, felsteg)? Straffa mig inte för (befria mig från) alla mina dolda (omedvetna) synder [som jag inte ens är medveten om],
14196	PSA 19:15	bevara också din tjänare från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet). Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig, då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd. [Ordet ”sådant” syftar på synden i föregående stycken, och kanske främst på högmod då vi inte ödmjukar oss inför Gud och erkänner våra felsteg. Stolthet går före fall, se . Samma hebreiska ord för ”dold” används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds Ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att ”ha kontroll” är samma som i där Gud vädjar till Kain att ”kontrollera” och råda över sin ilska.] Låt vart ord från min mun och mitt hjärtas tankar (meditation, det jag funderar på) behaga dig (glädja och hedra dig), Herre (Jahve), min klippa (styrka) och min återlösare (förlossare, den som ständigt betalar priset för att rädda och befria mig). [Bönen berör både vårt yttre liv – orden som andra människor hör oss tala, och vårt inre liv – hjärtats tankar, se även vers 3 och 11. De två sista orden binder också ihop psalmens tre delar på ett fint sätt. Psalmisten ropar ut till Gud och kallar honom: ”min klippa och återlösare.” Ordet ”klippa” är något konkret som associerar till skapelsen och ”återlösare” är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Guds Ord där Gud vill återupprätta relationen och kontakten med människan.]
14204	PSA 20:8	[Nu i vers 7 ändras pronomen från ”vi” till ”jag”, för att sedan återgå till ”vi” och ”oss” i vers 8-10.] Nu vet jag att Herren (Jahve) kommer med hjälp åt sin smorde (utvalde, kung) [Messias], svarar honom från sin heliga himmel [himlens helgedom], genom sin högra hands frälsande seger (kraft som befriar och räddar).
14206	PSA 20:10	De [fienden], de sjunker ned (kollapsar) och faller, men vi, vi reser oss och förblir stående (står stadigt, segrar). Herre (Jahve), ge seger åt konungen, må han svara oss den dag när vi ropar (höjer vår röst i bön). [En förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: ”Herre ge seger.” Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med ”smorde” i vers 7. Ordet ”dag” finns bara här och i vers 1 och ”nödens dag” blir här i avslutningen en ”bönesvarets dag”.]
14210	PSA 21:4	Du gav honom hans hjärtas önskan [Ps 20:5], hans läppars begäran har du inte nekat honom. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14220	PSA 21:14	Du får dem på flykt (ordagrant ”de visar skuldrorna”, dvs. vänder sig om), med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 ”sträckte” fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.] Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt), vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft). [Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar, och ramas in av lovprisning.]
14223	PSA 22:3	[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
14227	PSA 22:7	De ropade till dig och blev räddade (befriade, hjälpta), de förtröstade (litade) på dig och blev inte besvikna (behövde inte skämmas, var inte modlösa och gav inte upp hoppet även om de fick vänta). [Här avslutas de två första mindre enheterna av de totalt tolv i denna psalm. Nu i vers 7-11 följer två till med samma mönster. En inledande klagan följd av en bön riktad till Gud hur han tidigare har varit med.]
14228	PSA 22:8	Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa, hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebreiska ”rimmah” utan ordet ”tolah” som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se . Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se . Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret. Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se . När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord ”tolah” används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda, hebreiska ”tolah”, kan bli vita som snö, se .]
14235	PSA 22:15	De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i . Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se . Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se .]
14238	PSA 22:18	Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus] samlas runt mig. En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig, de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”lejonets” istället för ”genomborra”. Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
14243	PSA 22:23	Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
14251	PSA 22:31	Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
14252	PSA 22:32	Kommande släkten ska tjäna honom, det ska berättas om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte). De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas, att han har utfört detta [att allt är fullbordat]. [Vers 31-32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]
14255	PSA 23:3	Min själ (hela min varelse, mitt liv) vederkvicker (förnyar, återupprättar) han och han leder (visar, går före och guidar) mig på rätta (ordagrant ”rättfärdighetens”) vägar (spår) [herdar kände sedan gammalt till de välkända lederna] för sitt namns skull [för sitt eget goda rykte, sin ära]. [Verbet ”vederkvicker” har innebörden av att återställa och föra tillbaka. Verbet ”leder” är inte samma ord som i vers 2, utan det mer generella hebreiska ordet ”nachah” som beskriver hur en fåraherde för fram sin hjord. I Mellanöstern drivs inte hjorden på bakifrån, utan herden går framför dem och leder dem. De två verben (vederkvicker och leder) är placerade intill varandra centralt i versen. Tillsammans skapar de en helhetsprocess som skulle kunna översättas ”bli förd tillbaka genom att låta sig ledas”. De hebreiska verbformerna som används förstärker att Gud känner till vårt bästa och leder oss tillbaka till källan gång på gång.]
14256	PSA 23:4	Även om jag måste vandra genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död), så fruktar jag ingen ondska (fara). För du är med mig.[Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp (klubba, försvarspåk) [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får som var på väg åt fel håll] tröstar mig (lättar min börda, gör mig trygg, vänder min sorg till hopp). [Ordet ”kiasm” kommer från det grekiskans ”chiasmus”. I Psalm 23 förstärks det kiastiska mönstret också av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till gröna betesmarker och vatten. I vers 5 är han inbjuden till ett dukat bord och en bägare fylld till brädden. Samma mänskliga perspektiv finns i vers 3-4 med ledning och här i vers 4c är perspektivet ett fårs igen.]
14271	PSA 25:3	Förutom det[förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet], ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven), men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen, hebreiskan är ”gam”, används ofta om ett tillägg och kan översättas med ”också” eller ”dessutom”. Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är ”qawah” som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]
14279	PSA 25:11	För ditt namns (ryktes) skull, Herre (Jahve), förlåt mina felsteg (synder, skulder) för de är många. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”för” med denna bokstav och förstärker att Herren förlåter och lär oss. Vers 10 skulle kunna ge intrycket av att det inte finns något hopp för den som misslyckats. Herrens karaktär kräver dock både fullständig lydnad och att han kan ge nåd. Psalmen visar på det paradoxala förhållandet mellan kravet på absolut trohet mot Gud och möjligheten att förlita sig på hans nåd och förlåtelse.]
14286	PSA 25:18	Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven ”Qof”, används den tjugonde ”Resh” här. Tecknet ”Resh” avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret just här? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. Bokstaven Ordet ”jag ropar” börjar på denna bokstav, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd. Ett annat är ord som börjar på Qof är ”vänta”, se . Behovet är så akut, det finns ingen tid att vänta. Genom att hoppa över bokstaven med bilden på ”huvudet bakifrån” och istället gå direkt på ”huvudet framifrån” förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
14290	PSA 25:22	Befria(återköp) Israel, min Gud, från dess nöd (plåga). [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten ”Pe” och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet ”befria” börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
14291	PSA 26:1	Av David. [På samma sätt som Psalm 25 inleds även denna psalm med en kort titel med bara Davids namn.] ______ Försvara mig (regera i mitt liv, döm mig, avgör vad som är rätt), Herre (Jahve), för jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet, jag har förtröstat på Herren (Jahve), jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Hebreiska ordet för ”snubbla” är det ovanliga ”maad”. Det beskriver en smal stig längs med en ravin, och används så i . Det fungerar antingen som ett adverb, som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla, eller så är det en försäkran om att han inte ska vika av från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som ska renas genom upphettning; då kan orenheterna tas bort.]
14300	PSA 26:10	människor med onda planer i sina händer, och vars högra hand är full av mutor. [Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Nabot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
14302	PSA 26:12	Min fot står på jämn (plan, säker, trygg) mark, i den stora församlingen (skaran) ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)! [Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet ”står” fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till ”jämn mark” kan också ha betydelsen ”moraliskt upprätt”. Centralt i versen finns två prepositioner ”på” och ”i” som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten ”står” tryggt och han ”böjer sina knän”. Ordet för lovsång är ”barach” och har sitt ursprung i ordet för knä, ”berech”, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
14303	PSA 27:1	Av David [innan han blev smord till kung]. [Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.] ______ Herren (Jahve) är mitt ljus [] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)! Vem skulle jag frukta (vara rädd för)? Herren (Jahve) är mitt livs tillflykt (värn, skydd, säkra fästning – den som försvarar mig)! Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: ”ljus, frälsning och tillflykt”. David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: ”onda människor, motståndare och fiender”.]
14311	PSA 27:9	dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud. [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud ”sitter” och ”går”. I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
14312	PSA 27:10	Nej, även om min far och mor skulle överge mig, tar Herren (Jahve) emot mig [in i sin gemenskap och familj]. [Hebreiska ”asap” används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska ”tas in” i huset för att få skydd, se . Ordet används även om att ”släppa in” en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se . Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se . Bildspråket plockar upp tidigare bildspråk i psalmen om att få bo i Herrens hus i vers 4-5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7-14.]
14321	PSA 28:5	Eftersom de inte förstår vad Herren (Jahve) har gjort, inte hans händers verk (vad han skapat); därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [Vers 1-5 hör ihop som ett stycke. Herren ”bryter ned” här i vers 5, hebreiska ”haras”, ramar in stycket med att Herren inte varit döv i vers 1. Ordet för ”döv” är det snarlika hebreiska ordet ”harash”.]
14327	PSA 29:2	Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära, böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebreiska ”yahab”. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet ”elim”, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
14330	PSA 29:5	[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar, Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
14334	PSA 29:9	Herrens (Jahves) röst får hindarna att kalva, och ödelägger skogens klädnad. I hans [himmelska] palats ropar alla: ”Ära!” [Ordet ”ära” ramar in vers 3-9 som centreras kring sju upprepningar av frasen ”Herrens röst”.]
14335	PSA 29:10	Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom, Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet ”mabul”. Ordet används bara här och i berättelsen om syndafloden i . I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]
14338	PSA 30:2	En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av David. [Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm, hebreiska ”mizmor”, används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebreiska ”shir”. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna. Beskrivningen för eller vid ”husets invigning” är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebreiska ”chanukka”. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se .] ______
14339	PSA 30:3	Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve), för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp], och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig. [Hebreiska ordet för ”dragit upp” är ”dalah”. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se och . Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]
14365	PSA 31:16	[Vers 15-19 bildar en enhet och följer ett mönster med små avsnitt som alla har tre rader.] Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) dig, Herre (Jahve), jag säger: ”Du är min Gud (Elohim)!”
14366	PSA 31:17	Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 ”i din hand lägger jag min ande”. Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet ”tider” används även i uttrycket ”tider av brist” under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i ”rätt tid”. Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet ”kairos” som, till skillnad från ”chronos” som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
14371	PSA 31:22	Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte) från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer). Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska ”sukka”) från stridande (anklagande) tungor (elakt tal). [Ordet för ”hydda” är hebreiska ”sukka”. Ordet har också betydelsen ”att vara sammanflätad” och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se . Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden, se . Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se . Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt ”mitt framför människors ögon”, se vers 20. Psalmens titel ”till den strålande ledaren”, se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se . Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se . På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: ”Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka”, se , och vid samma tillfälle även: ”Jag är världens ljus”, se . Jesus är Betlehemsstjärnan, se , och morgonstjärnan, se .]
14384	PSA 32:10	[Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!] Många är sorgerna (smärtorna, själsliga bedrövelser) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts av trofast kärlek (nåd).
14387	PSA 33:2	Tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänn) Herren (Jahve) med Kinnor-harpa (kithara, hebreiska ”kinnor”, mindre harpa), lovsjung honom med tiosträngad Nevel-lyra (hebreiska ”nevel”, större stränginstrument). [Kinnor-harpan var ett bärbart stränginstrument med 7 eller 10 strängar med ljusare toner. Galileiska sjön heter på hebreiska ”Yam Kinneret” – harpsjön, just eftersom formen på sjön liknar en Kinnor-harpa. Nevel-lyran hade, enligt den judiske hisorikern Josefus, vanligtvis 12 strängar med mer djupare toner, men här nämns en snarlik version som har 10 strängar. Det hebreiska ordet ”nevel” betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder. Lite liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se .]
14397	PSA 33:12	Rikt välsignat (saligt, mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve), det folk som han har utvalt till sin egendom (sitt arv) []. [Vers 12 är psalmens centrum.]
14402	PSA 33:17	Det är en falsk trygghet att förlita sig på stridshästar [eller någon annan världslig kraft], trots deras stora fysiska styrka kan de inte rädda någon (beskydda från döden). [Tre gånger används ordet ”stor” hebreiska ”rov” i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant är hebreiskan ”en lögn är hästen för seger”.]
14414	PSA 34:7	De som noggrant skådar mot honom strålar [av glädje, se ], och deras ansikten behöver inte rodna av vanära (tappa fattningen på grund av skam eller förvirring). [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”de som noggrant skådar” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv. Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Andra delen i vers 6 börjar på Vav med ordet ”och”, så bokstaven finns där i rätt ordning, men inte som en egen vers med två rader som alla andra bokstäver. Det ska noteras att hälften av alla 22 verser i denna psalmen börjar den andra raden med Vav, så det är inte en ovanlig kombination, se även inledningen till psalmen för en utförligare diskussion.]
14426	PSA 34:19	De [rättfärdiga, vers 16]ropar, Herren (Jahve) hör, och befriar dem från all deras nöd. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”ropar” börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
14430	PSA 34:23	Ondska dödar den ondskefulle (gudlöse, ogudaktige), och de som hatar den rättfärdige ska dömas skyldiga. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”dödar” börjar med denna bokstav och förstärker att de gudlösa själva kommer drabbas av ondska. Det i kontrast till den rättfärdige som överlever och tar sig segrande igenom en mängd problem, se vers 20. En dag kommer också rättvisa att skipas.] Herren (Jahve)återlöser(befriar, gång på gång) sina tjänares liv, ingen som tar sin tillflykt till honom ska stå där med skuld. [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten ”Pe” och den används redan i vers 17 där de onda beskrevs. Det kopplar ihop dessa verser och att Gud en dag kommer att döma all ondska. Verbformen på ordet ”återlöser” förstärker också att detta handlande är karaktäristiskt för Gud.]
14433	PSA 35:3	dra svärd och spjut, för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig. Låt mig få höra dig säga (säg till min själ): ”Jag är din frälsning (räddning).” [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
14436	PSA 35:6	Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal, när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem. [David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5-6 och . Det är en Guds representant, se . Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
14437	PSA 35:7	Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig, utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv []. [Att frasen ”utan orsak” upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.]
14440	PSA 35:10	Alla mina ben ska säga: ”Herre (Jahve), vem är som du? Du som räddar den svage från den som är starkare än honom, ja, den svage och fattige från den som plundrar honom.” [Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben i vers 10 kompletterar hebreiska ”nefesh”, översatt ”hela min varelse” i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]
14444	PSA 35:14	Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror, jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se ) i sorg (nattsvart mörker) som en moder [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
14451	PSA 35:21	De spärrar upp sina [fula] gap mot mig, och säger: ”Haha, haha (hebreiska ”eha”, ett uttryck för skadeglädje), våra ögon har sett det.” [De har sett psalmisten lida, och troligtvis även ser för sina ögon hur deras planer att fälla honom kommer att lyckas och tar ut segern i förskott. Det är en ordlek mellan denna och nästa vers. Fiendens ögon har sett, men Guds ögon har också sett i vers 22.]
14460	PSA 36:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]; av Herrens (Jahves) tjänare David. [Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med ”Herrens tjänare”, se .] ______
14466	PSA 36:8	Din rättfärdighet (trofasthet) är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg). Dina domar är som det djupaste hav [outgrundligt]. Du beskyddar (bevarar, hjälper) både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, ”himlen och molnen” och ”högsta berg och djupaste hav”, visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se . Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
14471	PSA 36:13	Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig, eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig. Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska, de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig. [Meningen inleds med ett adverb ”där”, hebreiska ”sham” som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet ”omkullkastade”, hebreiska ”dohu”, i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]
14482	PSA 37:11	Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet, och glädja sig (ha stor glädje, känna välbehag, bli tillfredsställda på alla områden) i stor frid [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men” osv. börjar med ”vav”. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske när han citerar från vers 11, se . Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även . Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i ”den som söker Gud”. Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se , och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se . Ordet ödmjuk används i när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som ”svag” eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]
14484	PSA 37:13	men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler, för han vet (ser) att hans dag kommer. [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.] [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”konspirerar” börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
14486	PSA 37:15	Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta, och deras bågar ska brytas sönder. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet ”svärd” börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]
14490	PSA 37:19	De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider, i tider av hunger ska de bli mättade []. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen ”känner”, ”Herren” och ”dagar”. Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se .]
14492	PSA 37:21	Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)lånar och betalar inte tillbaka, den rättfärdige är generös (känner sympati, är barmhärtig) och ger [lånar ut frikostigt, se vers 26]. [Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
14500	PSA 37:29	De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet, och för evigt bo där. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”för evigt” som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, ”le”, men ordets rot börjar på Ajin. Det första ordet som verkligen börjar på Ajin är det sista ordet i vers 29, ”där”. Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]
14507	PSA 37:36	Men jag gick förbi igen, och han var borta, jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”såg” börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är ”se” förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska ”rasha”, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen ”håll dig på hans väg” i vers 34 fram till ”och han var borta” i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven ”Resh” någonstans i ordet. Däremot den sista frasen ”jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen” består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven ”Resh”. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
14511	PSA 37:40	Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem, räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem, eftersom de tar sin tillflykt i honom. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”frälsning” börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix ”vav” som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga ”tesua” som börjar på ”Tav”. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Yeshua.]
14534	PSA 38:23	[Psalmen avslutas som den började med en bön. På samma sätt som i vers 2 är det två negationer. Den tredje raden och det sista verbet blir positivt, och ber inte bara om ett ingripande, utan ett ingripande nu, se vers 23.] Överge (lämna) mig inte Herre (Jahve), min Gud (Elohim), var inte långt borta (stanna inte borta) från mig. Skynda till min hjälp [nu på en gång], min Herre (Jahve), min frälsning. [Psalmen avslutas med ett desperat rop på hjälp. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
14541	PSA 39:7	Se, mina dagar är som några korta handsbredder. [Dåtidens minsta längdmått, bredden av fyra fingrar, ca 8 cm.] En människas livslängd är ingenting från ditt perspektiv. Ja (det är verkligen så att), även i sina bästa dagar (när allt verkar säkert och lugnt) är människan ändå bara en vindfläkt. [En livslängd är bara ett andetag. Jesus använder liknande liknelser, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14543	PSA 39:9	Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)? Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet ”qawah”, översatt ”sträva efter”, i första raden och substantivet ”tohelet”, översatt ”hopp” i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från ”vad” till ”vem”. Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]
14545	PSA 39:11	[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i vers 2-3, ordet ”stum” från vers 3 upprepas.] Jag är stum (bunden), öppnar inte min mun, för det är du som har gjort det.
14547	PSA 39:13	När du tuktar någon för hans skuld (synd), och förtär som en mal det han älskar. [Refräng:] Ja (det är verkligen så att), alla människor är bara ett andetag (som en vindpust). [I vers 7, efter ordet Sela kom en refräng, nu upprepas samma tanke dock före ordet Sela. I vers 7 talades om rikedomar. Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att samla dåtidens investeringar som var konstföremål i metall som rostade, och dyrbara kläder som mal förstörde. Jesus använder samma bild av den jordiska rikedomens flyktighet som rostar och mal äter upp, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14548	PSA 39:14	Hör min bön, o Herre (Jahve), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är den judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket ”främlingar och gäster” har sitt ursprung från , där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se . I äger Gud landet och israeliterna är ”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se . Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se . Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]
14555	PSA 40:7	Herre min Gud (Jahve Elohim), du har gjort så många fantastiska under och har så många planer för oss. Ingen kan mätas med dig. Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla, så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från ”min” till ”oss”. Psalmisten är del av ”den stora församlingen”, ett uttryck som ramar in vers 10-11.]
14558	PSA 40:10	Jag vill göra din vilja (behaga dig), min Gud. Din undervisning (Tora) är i mitt hjärta.” [Vers 7-9 citeras i .]
14562	PSA 40:14	För ondska [plural] har omringat mig, mer än jag kan räkna. Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig, och jag kan inte se; de är fler än mina huvudhår, mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet ”awon” har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
14563	PSA 40:15	[Vers 14-18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se .] Visa välvilja (var nådig, ha välbehag i mig, välkomna min bön), Herre (Jahve), befria mig! Herre (Jahve), skynda dig och kom till min hjälp!
14572	PSA 41:6	[Vers 5-11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.] Jag säger Herre (Jahve): ”Visa nåd mot (förbarma dig över) mig; hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
14580	PSA 41:14	Du upprätthåller min integritet, och låter mig stå inför ditt ansikte (i din närhet) för evigt! ______ [Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se .] Prisad vare Herren (Jahve), Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14589	PSA 42:9	Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup, i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall), Alla dina bränningar och vågor, har sköljt över mig. [Frasen ”djup ropar till djup” kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se . Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se . Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i Jonas erfarenhet i valens buk som också liknas vid Jesu död, se . Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se .]
14592	PSA 42:12	som ett mördande svärd [ända in] i skelettet, har mina fiender förolämpat mig, när de hela dagen säger: ”Var är nu din Gud?” Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), och varför är du så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.]
14597	PSA 43:5	Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), och varför är du så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se . Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
14600	PSA 44:3	[Psalmen börjar med en unison del där ”vi” prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomet ”vi” används i vers 2-4, 6, 8-9 och ”jag” i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron, våra förfäder har berättat för oss, om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel], i forna dagar
14608	PSA 44:11	[Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven ”Tav”. Bokstaven uttalas ”t” och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10b, 11a, 12a, 13a, 14 och 15.] Ändå har du föraktat och förnedrat oss, du drar inte ut med våra härar. [Som du gjort tidigare, se .]
14610	PSA 44:13	Du utlämnar oss som får (lamm, småboskap) att bli [slaktade och] slukade (uppätna) [se vers 23], du har förskingrat oss [i exil] bland hednafolken.
14615	PSA 44:18	från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet ”att skära och såra”), från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska ”miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem”. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven ”e”, kulminerar beskrivningen av fienden.]
14654	PSA 46:12	[Plötsligt hörs nu Guds röst som talar:] ”Stanna upp (var stilla, släpp taget, strid inte) och besinna (tänk på, inse) att jag är Gud (Elohim)! Jag ska bli (är) upphöjd (prisad) bland hednafolken, upphöjd på jorden.” [Innebörden i grundtexten kan både vara att människor över hela jorden kommer att upphöja Gud, men också att Gud själv säger att han redan är i en hög position upphöjd över människorna och jorden.] [Refrängen från vers 8 upprepas:] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida), Jakobs Gud (Elohim) är vår starka fästning (tillflykt). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14657	PSA 47:3	[Psalmen börjar med en uppmaning, inte bara till Israel utan alla folk!] Alla folk, klappa era händer (applådera, förena era händer, ordagrant ”klappa hand” singular); höj upp till jubelrop [glädjerop, shofarstötar, se vers 6] till Gud (Elohim)!
14664	PSA 47:10	Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna, Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron. Folkens furstar (ädla, villiga tjänare) har samlats, tillsammans med Abrahams Guds folk [som alla folk ska bli välsignade i, se ]. För jordens sköldar [folkens furstar, ledare som beskyddar, se även Ps ] tillhör Gud, mäktigt (högt) har han gått upp (blivit upphöjd)! [Ordet ”gått upp” är samma hebreiska ord ”alah” som i ”farit upp” i vers 6. Det tredje och sista ”för” i psalmen förstärker Guds allmakt. Hedningar och judar förenas som ett folk, se .]
14670	PSA 48:6	[Vers 5-7 har likheter med den sista striden i . Här i psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan ”readah” används här i vers 7 och . Fyra adjektiv beskriver hur de häpnade, blev skräckslagna, greps av bävan och vånda.] Se, när kungarna samlade sig, de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
14672	PSA 48:8	Bävan (fruktan) grep dem där, vånda (ordagrant ”med vridande”, smärta) som hos en födande kvinna. [Vers 6-7 har liknande språk som i ]
14674	PSA 48:10	[Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se i Herren (Jahve) Härskarornas (Sebaots) stad, i vår Guds (Elohims) stad, som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även .]
14676	PSA 48:12	Liksom ditt namn, Gud (Elohim), når ditt lov till jordens ändar. [Vers 11b-12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:] Av rättfärdighet är din högra hand full.
14697	PSA 49:18	Frukta inte när en människa blir rik, och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6-7],
14700	PSA 49:21	men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven], de ska aldrig mer se ljuset. [Refräng:] En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd, hon är som boskapen som förgår. [Refrängen är nästan identisk med vers 13. Psalmisten byter ut ett ord, ”förblir inte” i vers 13, är här istället ”är utan förstånd”, vilket betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd, se .]
14701	PSA 50:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och 73-83.] ______ Gud, Herren Gud (El Elohim Jahve) har talat och kallat (namngett) jorden från solens uppgång (öst) till dess nedgång (väst). [Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande.]
14707	PSA 50:7	[Vers 7-15 riktar sig till folket i stort:] Hör mitt folk och jag ska tala, Israel och jag ska vittna mot dig. Gud, din Gud (Elohim Elohim) det är jag.
14716	PSA 50:16	[Vers 7-15 riktar sig personligt:] Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim): ”Vad gör du (vad har du för dig)? Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun? [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför .]
14729	PSA 51:6	Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren) från min skuld (synd och dess konsekvens, singular) från min synd [singular], rena mig. [] [Denna vers börjar med verbet ”herev” som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: ”Kabisini meaoni vmechatati tahreni.” Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans), men också hur denna vers är en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska ”pesha”, ”avoni” och ”chattat”. Samma ord finns i där Gud förlåter.]
14732	PSA 51:9	Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens, singular) och i synd föddes jag av min mor. [Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batseba och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: ”Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.” Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.]
14734	PSA 51:11	Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk], tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. [] [Samma ord för att ”tvätta” återkommer här, se vers 4.]
14757	PSA 53:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Till Mahalát. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) David. [Ordet ”mahalát” finns bara här och i inledningen till Psalm 88, se . Troligtvis har det att göra med sorg, och indikerar en sorgsen melodi.] ______
14762	PSA 53:7	Där står de, helt skräckslagna (ordagrant ”förskräckta förskräckas”, substantivet kombineras med verbet för att intensifiera), utan att det finns något att vara rädd för eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig, du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem. [Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se . I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.] O, att Israels frälsning skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro]. När Gud (Elohim) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap), då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
14791	PSA 55:20	Han har återlöst hela mig (min själ, hebreiska ”nefesh”) i frid (shalom, hel och väl) från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig), för det var många som stred med [eller mot] mig. [Hebreiska ”immadi” betyder ”med mig” och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20]
14797	PSA 56:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. ”Den stumma duvan i fjärran”. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras) av (för) David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används här i titeln på Psalm 56-60 och Psalm 16. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.] ______
14808	PSA 56:13	i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet ”basar” kött, här används ordet ”adam” människa].
14816	PSA 57:7	[Refräng:] Må du vara upphöjd över himlarna Gud (Elohim), må din ära (bokstavligt ”tyngd”) finnas över hela jorden. [Den första strofen avslutas med en refräng som också återkommer efter den andra strofen, se vers 12.]
14821	PSA 57:12	För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna, och din sanning når till skyarna [Ännu en gång kommer begreppet ”nåd och sanning”, se vers 4]. [Refräng:] Du är upphöjd över himlarna Gud (Elohim), högt över hela jorden din ära (din tyngd).
14825	PSA 58:4	Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet; era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska ”elem” i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten ”alam” som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: ”Talar ni rättfärdighet i tysthet?” Det finns en dubbelhet i vad ”gudar” syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken ”era händer”, ”på jorden” och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är ”tysta” och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
14826	PSA 58:5	[I vers 4-6 beskrivs nu de ogudaktiga som främlingar och ormar. Stycket hör ihop med vers 8-10 som beskriver deras dom. Båda sektionerna använder bildspråk.] De ogudaktiga är främlingar redan från modersskötet, genom att ständigt tala lögn har de gått vilse från födseln. [Anledningen att de går vilse är att de talar lögn.]
14833	PSA 58:12	Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden, när han tvättar sina fötter i de ogudaktigas blod. [] Sedan ska man säga: ”Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige; ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!” [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att ”hämnden är min” som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
14842	PSA 59:9	Se, de kräks (spyr) med sina munnar, svärd (plural) är i deras läppar: För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15-16 med samma tema, men med lite andra ord.]
14851	PSA 59:18	[Psalmens avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ”Men” och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.] Men jag ska sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din makt (styrka, starkhet), ja, jag ska om morgonen (varje soluppgång) sjunga högt i glädje (uppge glädjetjut i triumf) över din nåd (kärleksfulla omsorg). För du är (har varit och kommer alltid bli) mitt försvar (starka fäste, borg, klippa) och min tillflykt på min nöds dag (då jag står inför stora svårigheter, problem, oro och bekymmer). Min styrka, till dig vill jag sjunga lovsånger, för Gud (Elohim) är min borg, min nåds (kärleksfulla omsorgs) Gud (Elohim).
14855	PSA 60:4	när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: ”Aram vid de två floderna”, dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordöst om Damaskus] och Joab [befälhavare i Davids armé, se ] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se och . I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för ”mäta” i vers 8 är samma ord för ”mätte dem med snöre” i , något som kan tala för att det är samma händelse. I och finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen ”le-David” kan översättas ”av David” men också ”för” eller ”till” David.] ______
14889	PSA 63:2	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda Havet.] [Bakgrunden kan vara Davids egen sons Absaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se . I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är ”törstig” och hur han och de med honom anlände ”utmattade” vara en beröringspunkt, se . En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se .] ______
14904	PSA 64:5	[Detaljerat beskrivs nu hur fienderna planerar sin attack. Vers 1-6 är en enda mening i hebreiskan.] De som vässar sina tungor likt ett svärd och spänner sina bågar med bittra ord som pilar,
14908	PSA 64:9	Men Gud (Elohim) ska skjuta dem med en pil, plötsligt visar sig deras skada (sår, de skjuts ner och faller ihop). [Orden: skjuta, pil och plötsligt plockas upp från vers 4-5.]