24262	MAT 27:64	Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.” [Genomgående under anklagelserna mot Jesus har Matteus refererat till ”översteprästerna och de äldste”, men här är det ”översteprästerna och fariséerna” som kommer till Pilatus. Fariséerna var med i de båda grupper som begärt ett tecken av Jesus då han hade svarat med löftet om ”Jonas tecken”, se . Det är antagligen denna grupp som nu tänker tillbaka på denna förutsägelse. De judiska ledarna kom troligtvis till Pilatus tidigt dagen efter förberedelsedagen, efter­som han hade audiens under morgontimmarna. Förberedelsedagen syftar ofta på fredagen som är en förberedelsedag inför sabbaten som börjar på kvällen vid solnedgången. I så fall är ”dagen efter” någon gång fredag kväll fram till lördag kväll, och då troligtvis morgontimmarna på sabbaten. Dock kan förberedelsedagen också syfta på Pesach den 14 Nisan eller den första dagen i det osyrade brödets högtid som är den 15 Nisan. För att jämföra med något vi känner till så är alltid söndag en röd dag i vår almanacka. Nationaldagen kan infalla vilken veckodag som helst och är också en röd dag. Om den infaller på lördag blir det då två röda dagar på rad, men den kan också infalla en söndag och då sammanfaller högtidsdagarna.]
24284	MAT 28:20	och lär (instruera) dem att hålla (bevara, noggrant lyssna på) allt som jag har befallt er. Kom ihåg, jag är med er alla dagar ända till tidens slut (tidsålderns fullbordan).” [ Vilket år och vilken veckodag dog Jesus? Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och veckodag Jesus dog. Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag sista måltiden ägde rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot och som indikerar att måltiden skedde innan högtiden, se dock . Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se . Vad det gäller traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller. Även almanackan när högtiderna infaller måste stämma med en tom grav den första dagen i veckan. De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller Nisan 14 på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag. År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e Nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån ; 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i , och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet kl 15.00 på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skugg­bilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar – tor, fre och lör – och tre nätter – tor/fre, fre/lör och lör/sön – i graven. Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!] ______
24649	MRK 9:42	Men den som förleder (bringar på fall) en av dessa små som tror (förtröstar, litar) på mig, för honom vore det bättre om en tung kvarnsten hängts om halsen och han blivit kastad i havet. [Uttrycket ”dessa små” är samma personer som kallas ”barn” i vers 36-37. Förutom barn och andra i beroendeställning syftar det här på nyfrälsta och omogna kristna som ännu inte hunnit växa i sin tro. Mannen i vers 38 som lärjungarna ville hindra, skulle snarare ha uppmuntrats i sin tro än att försökt stoppas med hård kritik. Jesus visar på allvaret i att förleda någon av dessa små så de tappar tron. Att dränkas med en kvarnsten beskriver en snabb död utan begravning. Kvarnstenen som refe­reras till är den större modellen som drevs av en åsna och inte den mindre handdrivna, se . Detta varnande exempel måste varit extra levande för lärjungarna eftersom de befann sig i Kapernaum intill Galileiska sjön, se vers 33. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver hur anhängare till Herodes hade dränkts här under ett judiskt uppror omkring 60 år tidigare.]
24921	MRK 15:26	På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: ”Judarnas konung”. [De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung”, vilket är summan av , och . Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska. De hebreiska begynnelsebokstäv­erna bildar tetragrammet JHWH, se .]
25044	LUK 2:2	Detta var den första [av de två] skattskrivningen som hölls när Quirinius var ståthållare (ledare, administratör) över Syrien. [I kejsaren Augustus egen självbiografi, den s.k. ”Res Gestae Divi Augusti”, som han lät nedteckna vid 76 års ålder, nämns tre stora skattskrivningar i kapitel 8. Den första skedde 28 f.kr, den andra 8 f.Kr. och den tredje inleddes 14 e.Kr. samma år som han dog. Romerska medborgare räknades vart femte år, medan varje provins hade sina egna fastställda intervaller för census. I Syrien/Judéen ägde de rum vart fjortonde år. Quirinius var född 45 f.Kr. i Rom. Han gjorde karriär inom armén och 15 f.Kr. utsåg Augustus honom som prokonsul över Kreta och Kyrene. Sedan han återvänt till Rom 12 f.Kr. fick han nya krigsuppdrag i Syrien 11-7 f.Kr. Eftersom ståthållaren i Syrien, Saturninus, dör vid den här tiden, och det dröjer innan Varus tillträder, är det inte otroligt att Quirinius då fick ansvara för skattskrivningen. Det var hans första skattskrivning. Han förrättade senare en andra skattskrivning år 6 e.Kr. då han på nytt återvände till Syrien. Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regen­ter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller Anno Domini som betyder ”Herrens år” på latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.]
25117	LUK 3:23	[Lukas skildrar ofta händelser från Marias perspektiv. Han beskriver änglabesöket i Nasaret, hennes lovsång och resan till Elisabet. Det grekiska ordet ”huios”, som används före varje namn i släktträdet nedan, är ett generellt ord för släktskap som kan översättas: son, barnbarn eller svärson. Det andra ­namnet i släkttavlan, Eli, kan alltså vara Josefs far eller hans svärfar. Att den bestämda genitivformen, grekiska ”tou”, finns framför alla namn utom Josefs namn kan antyda att han bara nämns eftersom han är gift med Maria. ­Släktträdet har 77 namn som kan delas in i elva grupper med sju namn i varje. För­utom den bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn. Betydelsen av de tio sista namnen från Adam till Noa bildar en mening som talar profetiskt om Jesus! Det är viktigt att betona att ordsymbolik inte är någon exakt vetenskap, se Upp 7:4-8 för mer info.] Jesus var omkring trettio år när han började sin tjänst [I är det föreskrivet att en präst ska vara 30 år när han går in i tjänst.] Man menade (den allmänna uppfattningen var) att han var son till Josef, svärson till Eli [Marias far],
25553	LUK 12:25	Vem av er kan genom att oroa (bekymra) sig lägga en enda aln till sin livslängd (längd)? [En aln, grekiska ”pechys”, används främst för att mäta längd men även tid. Den romerska alnen motsvarade 45 cm och var ungefär som en mans underarm, ­avståndet ­mellan armbågen och långfingret. Tidsmåttet var inte helt definierat, men det beskrev en kort tid. Det kunde syfta på det korta ögonblick det tog att ta ett steg och röra sig framåt en aln. I förhållande till år kunde en ”pechys” motsvara en timme eller en dag. Slutsatsen är att oro inte kan förlänga livet ens ett enda steg på vår livsvandring – några sekunder, timmar eller dagar. Oro kan inte heller göra stor förändring som att öka vår längd med en halvmeter.]
25720	LUK 16:31	Abraham sade till honom: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ” [Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se . När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, ­Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se . Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: ”en som Gud hjälper”. Elieser var Abrahams trogne tjänare, se . På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser: - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, ”Abrahams sida”, men ändrar vissa detaljer. ]
25827	LUK 19:27	Men mina fiender som inte ville ha mig som kung över sig, hämta hit dem och hugg ner dem här inför mig.’ ” [Sista veckan av Jesu liv upptar en stor del av alla evangelier. Den infaller under våren i den judiska månaden Nisan då tre av vårhögtiderna firas. Dagarna kan delas in på olika sätt, men Kärnbibelns ­rubriker utgår ifrån de judiska dagarna för högitiderna år 30 e.Kr. Detta år sammanfaller den tredje dagen i osyrade brödets högtid med Förstlingsfruktens högtid, Bikkurim, se . För en översikt av dagarna se .]
26042	LUK 23:38	Det fanns också ett anslag [kallades ”titulus” och innehöll den dömdes namn och vilket brott han begått] ovanför honom [skrivet på hebreiska, latin och grekiska, se . Det angav grunden för domen, och var också avsett att håna judarna]: ”Detta är [Jesus från Nasaret] judarnas konung.” [De fyra evangelieförfattarna nämner alla att det stod ”judarnas konung” på skylten. De väljer dock att ta med olika delar av de inledande orden. Detta är ingen motsägelse, i stället ger de tillsammans den fulla bilden. Troligtvis hade skylten följande text: ”Detta är Jesus från Nasaret, judarnas konung”, vilket är summan av , och . De hebreiska begynnelsebokstäv­erna bildar tetragrammet JHWH. Kanske anledningen till varför de judiska ledarna ville ändra texten, se .]
26130	JHN 1:17	för lagen [instruktionerna, se ] gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [Guds utvalde, se ]. [Det finns ingen motsättning mellan Mose och Jesus eller mellan ”lagen” och ”nåden och sanningen”. Gud förmedlar sin nåd genom dem båda. De är båda gåvor och blir ”gåva på gåva”. Det finns en fin koppling till där frasen ”rik på nåd och sanning” används. Vid detta tillfälle visade Gud på ett konkret sätt sin nåd mot Mose och israeliterna genom att förnya sitt förbund med en ny uppsättning sten­tavlor. Redan när lagen gavs var det i nåd! Johannes visar nu hur Jesus fullbordar det löftet som gavs där om ”nåd mot tusenden”. Jesus fullkomnar lagen, se . Den som älskar Jesus följer också Guds instruktioner, se .]
26453	JHN 8:3	Då för lagexperterna (överste­prästerna) och fariséerna fram en kvinna till honom som [just] blivit gripen för äktenskapsbrott, och när de ställt henne i mitten,
26908	JHN 19:14	Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se ], omkring sjätte timmen. Han sade till de judiska ledarna: ”Se, här är er konung!” [De övriga evangelierna anger fler tider och skriver hur Jesus korsfästs den tredje timmen judisk tid, klockan nio på morgonen. Tre timmar senare infaller ett mörker som varar tre timmar fram till klockan tre på eftermiddagen. Jesus hänger alltså totalt sex timmar på korset och dör vid den nionde timmen, se . Att Johannes anger att Pilatus dom ges ungefär vid sjätte timmen, omkring mitt på dagen enligt judisk tideräkning, för med sig en kronologisk problematik. Rättegången måste ju ha hållits innan Jesus hänger på korset. En förklaring är att Johannes anger romersk tid, som började vid midnatt. I så fall skedde rättegången omkring klockan sex på morgonen. Dock verkar övriga tids­angivelser vara judisk tid, se . Tidsangivelsen skulle också kunna syfta på ”efter sex timmars förhör” i de olika judiska och romerska instanserna som påbörjades under natten, och då är det omkring åttatiden på morgonen. Det finns dock en enklare förklaring. Detta är det enda klockslaget Johannes ger i kapitel 5-22. Syftet är inte att mäta tid eftersom han skriver omkring sjätte timmen, i jämförelse med helandet i Joh 4:52 som sker exakt vid sjunde timmen. Utifrån sammanhanget verkar anledningen till tidsangivelsen ”sjätte timmen” snarare ha att göra med kopplingen till att det var då påskalammen började slaktas i templet. Mitt på dagen, den sjätte timmen, avslutades allt arbete och hela Jerusalem började förbereda påskmåltiden då man skulle äta påskalammet. Johannes fokuserar hela sitt evangelium på tecken och kopplingen mellan ”Se, här er konung” och ”Se, Guds lamm” i är slående.]
26961	JHN 20:25	Så de andra lärjungarna sade till honom: ”Vi har sett (upplevt, erfarit) Herren.” Han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer (handleder), och får sticka ner mitt finger i spikhålen, och föra in min hand i hans sida kan jag aldrig tro.” [Det grekiska ordet ”cheir” används både om hand och hand­led, se där bojorna föll från Petrus hand­leder. På arameiska är Tomas ”Tauma” och ordet för tvilling ”Taama”, vilket blir en ordlek: ”Tauma kallades Taama.” Tomas har oförtjänt fått titeln ”Tomas tvivlaren”, en fras ­Bibeln aldrig använder. Tomas vill bara se samma sak som de andra lärjungarna såg, se . Tomas är en realist som ställer frågor, se .]
26978	JHN 21:11	Då steg Simon Petrus i båten och drog upp nätet på land, och det var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Trots att det var så många hade nätet inte gått sönder. [Två olika ord för fisk används i vers 10 och 11. Stora fiskar är grekiska ”ichthys” med förstärkningen ”mega” för att beskriva att de är extra stora. Småfiskar är grekiska ”opsarion” som beskriver en mindre fisk, se också vers 9 och 13. Tidigare användes också samma ord om de två små­fiskarna vid matundret med 5 000, se . Lärjungarna uppmanas ta med några av dessa nyfångade småfiskar till kolelden. Genom tiderna har många olika symboliska tolkningar gjorts på talet 153. Jerome, en av kyrkofäderna, antog att det var antal språk i världen. Andra förslag är att det handlar om antal folkslag i världen eller fiskarter som då fanns i Gennesarets sjö. Bibeltexten ger ingen förklaring, men poängen verkar vara att visa att det var en ovanligt stor fångst och att nätet trots detta inte hade brustit. Johannes, som var med, kanske var den som räknade fisken, tar med antalet i sin ögonvittnesskildring av händelsen. Han nämner även antalet stenkrukor i Kana, se .]
27564	ACT 16:12	Därifrån fortsatte vi till Filippi, en stad som ligger i det första makedoniska distriktet [eller är den ledande staden i distriktet] och är en [romersk] koloni. [Staden har fått sitt namn efter Filip II, far till Alexander den store som 356 f.Kr. annekterade den till sitt rike. Romarna invaderade staden 167 f.Kr. och orten blev sedan en militärkoloni och befolkningen bestod av många pensionerade romerska soldater.] Där stannade vi några dagar. [De vilade ut några dagar efter resan innan de påbörjade missionsarbetet. En liten vers i förbifarten, men dock viktig notering att vila också behövs.] [Det är troligt att Lukas, Apostlagärningarnas författare, har en speciell anknytning till Filippi. Det bekräftas av den detalj­erade beskrivningen av staden och från ”vi sektionerna” som börjar och slutar i trakten kring Filippi, se . Lukas stannar också kvar här och ansluter till Paulus när han i sin tredje resa kommer till Filippi igen, se .]
29276	EPH 1:3	[Vers 3-13 är en enda lång mening i grekiskan, den längsta i hela Bibeln! Paulus var en lärd man, så anledningen till att han ibland skriver långa meningar beror inte på att han är okunnig i det grekiska språket. I stället är det ett sätt att uttrycka sin entusiasm. På samma sätt som en talare blir ivrigare och pratar snabbare och mer engagerat, blir Paulus engagerad när han börjar skriva om alla välsignelser Jesus har gett den ­troende, och låter adjektiven flöda!] Välsignad (lovad, prisad) är vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud och Fader, som i den Smorde (Messias, Kristus) har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse.
29409	EPH 6:5	[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se . I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se . Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle. Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se . Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.] Slavar (tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga ­herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se vers 9.]
29578	COL 2:17	Dessa [regler för mat och dryck, högtiderna, sabbaten] är en skugga av det som ska komma, verkligheten själv (själva kroppen som skuggan kommer ifrån) tillhör den Smorde (Messias, Kristus). [Sju högtider nämns i . Det är intressant att se hur dessa är skuggbilder på Jesus. De sju högtiderna och kopplingen till Jesu liv är: 1. Påsken – Jesus var ­lammet som slaktades. 2. Det osyrade brödets högtid – pekar på Jesu syndfria liv. 3. Förstlingsfrukten – Jesu uppståndelse. 4. Pingsten – den helige Andes utgjutande. 5. Basunhögtiden – ? 6. Försoningsdagen – ? 7. Lövhyddohögtiden – ? Vårhögtiderna talar profetisk om Jesu första ankomst och hur den helige Ande skulle komma. Alla dessa har gått i uppfyllelse. De återstående tre hösthögtiderna ­pekar på Jesu andra ankomst och väntar på sin uppfyllelse.]
29702	1TH 5:14	[Den andra gruppen (vers 14-15) gäller också alla i församlingen, som har ett ansvar att vägleda, ­uppmuntra och hjälpa varandra. Allt detta måste ske med tålamod.] Vi uppmanar er, kära syskon (bröder och systrar i tron): Vägled (förmedla förståelse, undervisa, förmana) de odisciplinerade (rebelliska, som vägrar lyda auktoriteter, inte vill underordna sig). Uppmuntra dem som tappat hoppet (är missmodiga, har brustna hjärtan). Hjälp (stötta) dem som är svaga (faller). Ha tålamod med alla (tappa inte hoppet även om omständigheter går emot eller du blir felaktigt behandlad av andra).
29735	2TH 2:7	Laglöshetens mysterium (hemlighet) är ju redan verksam [i världen]. Nu måste bara [det som återstår att ske är] han som håller tillbaka [hindrar laglöshetens utbredande] tas bort (röjas ur vägen). [Många antikrister har redan uppstått och dessa onda krafter är verksamma, se . Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I vers 6 används den opersonliga formen ”det”, medan den ­maskulina formen ”han” används i vers 7. Det finns många förslag: - Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv. - Den helige Ande. - Församlingen, dock anges den alltid i feminin form. - En ängel, i nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn. Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för Tessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.]
29902	2TI 2:8	[Vers 8-10 formar en kiasm som ramas in av att Paulus först blickar tillbaka på Jesus, för att här sist se fram emot en evighet tillsammans med honom. Centralt finns temat att evangeliet inte går att hindra – det är inte bundet!] Kom ihåg (tänk ständigt på) Jesus den Smorde (Messias, Kristus) [hans mänskliga sida], som uppstånden från de döda (uppstånden och nu levande), av Davids släktled (säd). [] [I detta brev nämns titeln ”den Smorde”, grekiska ”Christos”, tretton gånger. Tolv av dessa i benämningen ”den Smorde ­Jesus” vilket betonar Jesu gudomlighet som Guds utvalde. Här i denna vers är ordföljden ­omvänd. Benämningen ”Jesus den Smorde” lyfter fram Jesu mänskliga sida. Under prövningar, lidande och hårt arbete hjälper det att tänka på att Jesus har varit människa, se . Att Jesus var från Davids släktled visar att han var en människa som vi, men också att han ­uppfyllde kriterierna på de messianska förväntningarna Verbformen perfekt particip, som används för ”uppstånden”, betonar att en händelse som har skett i det förflutna fortfarande verkar i nuet. Jesus har uppstått och lever fortfarande, vilket påverkar oss i dag!] Detta är mitt evangelium,
29934	2TI 3:14	Men du måste hålla fast vid det du lärt dig (intellektuellt förstått) och som du är övertygad om (förvissad om, trogen i). Du känner ju personligen dem som har under­visat dig. [Paulus syftade på Timoteus mor Eunice och hans mormor Lois, se , och även på sig själv, se . Kanske tänkte även Paulus på flera pålitliga lärare som han har nämnt, se .]
29946	2TI 4:9	[Följande stycke ramas in av Paulus önskan om att Timoteus ska komma till honom i Rom, se vers 9 och 21. Paulus visste att han snart skulle dö, men förväntade sig vissa dröjsmål i den romerska rättsprocessen. Det tar knappt en månad att resa sjövägen mellan Efesos och Rom. Det rör sig alltså om några månader från det att brevet skickats till att Timoteus kommer. Med tanke på Timoteus säkerhet önskar Paulus att Timoteus kommer innan vintern, se vers 21, då det blev farligt att resa på Medel­havet. Både Paulus andliga och mänskliga behov blir synliga i detta brev. Han behövde skrift­rullarna med Guds ord, men även sällskap och sin mantel för att hålla sig varm i den kalla fängelsehålan i Rom.] Skynda dig (gör allt du kan för) att komma till mig snart.
30360	JAS 1:27	Sann och obefläckad fromhet inför honom som är vår Gud och Fader är detta (de yttre fromma handlingar som kännetecknar en äkta gudstro är): att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd [vilket kräver ett ­personligt engagemang för dem] och bevara sig själv obesmittad av världen.
30416	JAS 4:12	[Kiasmens centrum:] Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har kraft att frälsa och förgöra. Vem är då du som dömer din nästa? [Bara Gud känner människors hjärtan och intentioner. Därför kan endast han döma ­rättvist, se och .]
30571	2PE 2:4	För Gud skonade inte de änglar som hade syndat, utan kastade dem i den lägsta avgrunden (grekiska ”tartaros”), han överlämnade dem till mörkrets kedjor för att förvaras där till domen. [Detta är enda gången ordet ”tartaros” används i NT. Tartaros var inom den grekiska mytologin ett lägre skikt i dödsriket, Hades. Hit fördes de värsta syndarna där de straffades dag och natt. Petrus lånar detta ord för att för att beskriva en temporär plats för fallna äng­lar fram till den slutgiltiga domen, se . Eftersom sammanhanget är Noa, se vers 5, kan dessa änglar syfta på de änglar som gjorde uppror och syndade mot Guds lag genom att ha sexuella relationer med kvinnor, se .]
30766	REV 1:1	[Uppenbarelseboken inleds med ett förord som beskriver hur boken kom till. De första två verserna formar ett kiastiskt mönster som ramas in av fraserna ”den Smordes uppen­barelse” och ”den Smordes vittnesbörd”. I andra nivån nämns Gud och Guds ord. I den tredje nivån Johannes, som kallar sig själv tjänare. Centralt nämns budbäraren, ängeln, som är sänd att förmedla budskapet om vad som ska ske snart/snabbt.] Detta är Jesu den Smordes (Kristi) uppenbarelse (avslöjande, grekiska ”apokalypsis”) [kan översättas med uppenbarelsen ”om” eller ”från” Jesus], som Gud gav honom [Jesus] för att visa sina tjänare [Johannes] vad som snart (snabbt) måste ske. [Ordet för ”snart”, grekiska ”tachei”, betyder troligtvis att när väl dessa händelser börjar ske, kommer de att ske snabbt. Det stämmer väl med Jesu ord i om att tiden ska ”förkortas”.] Han sände sin budbärare (ängel) och gjorde det känt för sin tjänare Johannes,
30886	REV 7:8	av Sebulons stam 12 000 [], av Josefs stam 12 000 [] och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se ] som fått sigillet. [De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se . Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning. Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef för att behålla antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Kanske nämns inte Dan och Efraim eftersom det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se . En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se . I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6. I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se . Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se . I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se . På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes ”hör” om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9. Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns: - Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. - Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. - Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt med 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal. Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. ­Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder ”tacka och prisa”. När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder ”min smärtas son”. Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder ”min högra hands son” – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar: Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder. Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg. Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig. Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son! I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10. Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.]
31033	REV 16:10	Den femte [ängeln] tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i ­mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan (plågan, ångesten)