| 7131 | RUT 1:2 | Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: ”min Gud är kung”; Noomi ”välbehag/den ljuva”; sönerna ”sjuklig” och ”bräcklig/vekling”.] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se .] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska ”brödhuset”. Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se . Moab ligger öster om Döda havet, se . Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se . Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se . Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se . Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se .] |
| 7165 | RUT 2:14 | Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .] |
| 14054 | PSA 10:2 | [Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samek, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även för fler ”störningar” i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke), de fångas av deras smidda planer. [Ordagrant är frasen ”i/av högmod gudlös brinner/jagar svage.” Det hebreiska ordet ”dalak” används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se . Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se . Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se . I den andra delen syftar ”de” antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se .] |
| 14077 | PSA 11:7 | För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet, den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte. [Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är ”tsadiyq” som används om Herren. Det andra ordet som översatts ”uppriktig” är ”yashar”. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts ”uppriktiga hjärtan” i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se , men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se .] |
| 14110 | PSA 16:6 | Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig, [ordagrant ”repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt”] jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv). |
| 14123 | PSA 17:8 | Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig som en älskad son, en älskad dotter, en ögonsten, göm mig under dina vingars skugga. [Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det: ”Bevara mig som pupillen/den lilla mannen, ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”ishon” betyder både ”en liten man” och ”pupill”. Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga, hebreiska ”ayin”. Kombinationen av ”ishon” följt av ”ayin” görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är . Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: ”bat-ayin”. Betydelsen är ”ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”bat” betyder dotter, och används t.ex. i frasen ”Bat mitzvah” när en flicka vid tolv års ålder blir en ”budets dotter”. Pojkar firar ”Bar mitzva” vid tretton års ålder. Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen ”den lilla mannen – pupillen” tillsammans med den feminina ”ögats dotter”. Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom. Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i . Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i , och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se .] |
| 14141 | PSA 18:11 | Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner, och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för ”böjde” är ”nata” som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i ”krökta rum”. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.] |
| 14152 | PSA 18:22 | [Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka). |
| 14158 | PSA 18:28 | Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats), visar du dig ren, men mot den [moraliskt] fördärvade (förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg), visar du dig motsatt (avog, antagonistisk, i strid mot; antar du skarpsinnigt brottningskampen). [I de tre första stroferna, som beskriver positiva egenskaper, bemöter Gud de rättfärdiga på motsvarande sätt som de agerar. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga kommer att möta barmhärtighet, se . I den fjärde strofen, där de ogudaktiga som är moraliskt fördärvade beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne att motsätta sig dem, men inte på ett förvridet sätt utan i rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde skiljer sig åt, ”patal” används bara här och i och beskriver att vara i en konflikt och strid: trofaste/trofast – cha- sid / chas- sad uppriktige/uppriktig – ta- mim / tam- mam renat/ren – na- bar / ba- rar förvriden/motsatt – iq- qes / pat- tal] |
| 14167 | PSA 18:37 | [Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig). |
| 14251 | PSA 22:31 | Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !] |
| 14562 | PSA 40:14 | För ondska [plural] har omringat mig, mer än jag kan räkna. Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig, och jag kan inte se; de är fler än mina huvudhår, mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet ”awon” har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.] |
| 14676 | PSA 48:12 | Liksom ditt namn, Gud (Elohim), når ditt lov till jordens ändar. [Vers 11b-12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:] Av rättfärdighet är din högra hand full. |
| 14679 | PSA 48:15 | Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar), gå igenom dess palats (borgar), så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom). att sådan är Gud (Elohim). Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt, han ska leda oss förbi döden (till slutet). [Det sista ordet i den hebreiska texten är ”al-mut”. Det betyder ”vid/till döden”. Ordet används i och i .] |
| 14729 | PSA 51:6 | Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren) från min skuld (synd och dess konsekvens, singular) från min synd [singular], rena mig. [] [Denna vers börjar med verbet ”herev” som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: ”Kabisini meaoni vmechatati tahreni.” Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans), men också hur denna vers är en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska ”pesha”, ”avoni” och ”chattat”. Samma ord finns i där Gud förlåter.] |
| 15050 | PSA 71:19 | och din rättfärdighet, Gud (Elohim), som når ända till [högsta] himlen [singular]. [Vers 17-19 kopplas ihop med hebreiska ”ad” som används fyra gånger och översätts ”ända till/tills/när”.] Du har gjort stora ting Gud (Elohim), vem är som du (vem kan jämföras med dig)? |
| 15180 | PSA 78:9 | Efraims söner var som bågskyttar med pilbågar men de vände tillbaka på stridens dag (de var fega och vågade/ville inte ta striden när det väl gällde). [Kan syfta på eller .] |
| 15336 | PSA 85:3 | [Vers 2-4 ramas in av ordet vända/återvända. Psalmen börjar med tacksamhet över hur Gud tidigare har verkat. Det är en grund och ger tro för att Gud även ska på nytt upprätta.] Herre (Jahve), du har visat välvilja (varit nådig) mot ditt land. du vände (återupprättade) Jakobs öde. [Ordagrant ”du vände med en vändning mot Jakob”, se även .] |
| 15444 | PSA 90:1 | [Frågan ”Hur länge?” binder ihop bok tre och fyra, se och . Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Mose sång finns nämnd i . Titeln gudsman används om Elia, Elisa och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17. Författare: Mose Citeras i NT: Vers 5 citeras i Struktur: 1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2 2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6 3. Guds vrede, vers 7-12 4. En upprättad relation, vers 13-17] ______ En bön av gudsmannen Mose (Moshe). ______ [Vers 1b-2 formar en kiasm som ramas in av ”du”, följt av generation/evighet och centralt jorden.] Du Herre (Adonai) har varit vår tillflyktsplats från generation till generation. |
| 15755 | PSA 106:37 | De till och med offrade sina söner och döttrar till demonerna. [Alla slags gudar/avgudar utom Gud är manifestationer av olika demoner, se ] |
| 15942 | PSA 118:5 | [Vers 5-18 handlar om prövning. Här ges bakgrunden till lovprisningen i vers 1-4. Genomgående används första person singular (jag/min) i denna sektion. Troligvis sjungs denna del av en solist.] I mitt trångmål ropade (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah), Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats. |
| 16387 | PSA 144:12 | [Nu växlar formen från jag/mig till vi:] Vi, vars söner är som groende plantor som växer upp i sin ungdom, vars döttrar är som hörnpelare, utsnidade för att passa i ett palats. |
| 21828 | DAN 2:1 | I Nebukadnessars andra regeringsår [603-602 f.Kr.] hade han drömmar [troligtvis samma dröm som upprepades] som oroade honom (hans ande var skakad) och han kunde inte sova. [Nebukadnessar blev kung 7 september 605 f.Kr. Det babyloniska året startar i månaden Nisan, som infaller i mars/april. Det första regeringsåret räknas alltså från våren 604 f.Kr. och hans andra regeringsår avslutas 9 april 602 f.Kr. Daniel och hans tre vänner togs tillfånga sommaren 605 f.Kr. och är då troligtvis inne på utbildningens tredje och sista år, se . Det kan förklara varför de inte finns bland de andra vise, se . Enligt den judiska historikern Josefus, och i rabbinsk litteratur, räknas det andra regeringsåret från en annan utgångspunkt, nämligen regenter i Jerusalem. Den sista kungen avsätts 597 f.Kr. och i så fall sker dessa händelser 10 år efter Daniel och hans vänner har fullgjort sin utbildning. Det går att tolka att examinationen i sker före Nebukadnessars dröm, men det är mer troligt att sista delen i föregående kapitel, , är en summering och inträffar efter kapitel 2. Vers 17-20 är också sammanfattande och behöver inte ha skett innan händelserna i kapitel 2. Det är intressant att det finns flera paralleller i Daniels liv med vad som hände Josef i Egypten. farao hade drömmar ”två år senare”, se . farao vaknade och var ”orolig” och tillkallade också alla spåmän och visa, se .] |
| 21838 | DAN 2:11 | Det kungen begär är omöjligt. Bara gudarna kan uppenbara detta för kungen, men gudarna bor inte bland människorna (deras hem/boning är inte med kött).” |
| 21877 | DAN 3:1 | Kung Nebukadnessar lät göra en staty av guld, sextio alnar hög [30 meter] och sex alnar bred [3 meter]. Han ställde upp den på Duraslätten i Babels provins. [Uppenbarelsen som Nebukadnessar fick om sin roll i mänsklighetens historia kan vara orsaken till denna staty. Han var ju huvudet av guld, se . Statyn byggdes efter händelserna i kapitel 2, eftersom Daniels tre vänner har en ledande ställning, se . Den grekiska översättningen Septuaginta har tillägget att det skedde i Nebukadnessars 18:e regeringsår, ett år innan Jerusalems fall, se . Det kan vara så, men den hebreiska texten har ingen tidsangivelse. Dura var ett vanligt namn i Mesopotamien för en plats omgiven av berg eller en mur. Det kan vara mellan de två murarna i Babylon, eller upp till några mil söder om staden. Arkeologer har hittat ett stort kvadratiskt fundament av tegel en mil söder om Babylon. Det kan vara piedestalen som statyn har stått på. Bredden 6 alnar och höjden 60, proportionerna 1/10, gör att statyn verkar varit en obelisk klädd med guld. Höjden 30 meter är inte orealistisk, på 280-talet f.Kr. byggdes Kolossen på Rhodos som var 33 meter hög. En del av statyn kan ha varit en avbildning av någon babylonisk Gud. Den grekiske historikern Herodotos, verksam på 400-talet f.Kr., skriver om en guldstaty av guden Marduk i Babylon.] |
| 21881 | DAN 3:5 | När ni hör ljudet av horn (någon typ av blåsinstrument, troligtvis horn från något djur), flöjt (pipa, det arameiska ordet är besläktat med ett hebreiskt ord för att blåsa och vissla), cittra (stränginstrument med mellan tre och tolv strängar), lyra (trigon, mindre triangelformat instrument, troligen med tre strängar för högre toner), harpa (arameiska ordet pesanterin, från det grekiska psalterion – psaltare, ett stränginstrument i trekantig form), trummor (arameiska sumponeya, från grekiska symphonia eller tympanon – blås eller slaginstrument) och alla slags instrument, ska ni falla ner och tillbe den gyllene statyn som kung Nebukadnessar har ställt upp. [De två första instrumenten är troligtvis blåsinstrument, följt av tre olika typer av stränginstrument. Det sjätte instrumentet är svårast att identifiera. Vanliga förslag är säckpipa eller trumma. Utifrån inskriptioner av orkestrar från den här tiden, och placeringen i uppräkningen, är det troligen något slags slagverk. Orden för cittra, harpa och trummor/säckpipa är de enda grekiska låneorden i Daniels bok. Förekomsten av dessa har ibland använts som argument för ett senare datum av boken, dock nämns grekiska musikanter och instrument i assyriska skrifter före Nebukadnessars tid. Det finns flera paralleller med Uppenbarelseboken kapitel 13. Vilddjuret från jorden gör en bild som alla måste tillbe och hans tal är 666, se . Talet sex återkommer flera gånger i detta kapitel. Statyn är 60 alnar hög och 6 alnar bred, se . Det är också sex instrument som namnges och räknas upp tre gånger, se .] |
| 21907 | DAN 3:31 | [Följande tre verser och hela kapitel 4 är ovanliga på många sätt. Det är ett brev skrivet av en hednisk kung.] [Från:] Kung Nebukadnessar. Till alla folk, nationer och språkgrupper över hela jorden: Fred och framgång (ordagrant: ”låt er fred/välgång bli stor”, en hälsningsfras)! Jag, Nebukadnessar, levde i fred (lugn och ro utan sorger) i mitt hus (hem) och njöt av all framgång (lyx och god hälsa) i mitt palats. [Det är en tid av fred. Stora delar av den dåvarande världen hade intagits av babylonierna. Året skulle kunna vara 581 f.Kr., se vers 30. I så fall är det drygt 20 år sedan Daniel och hans vänner hade tagits till fånga.] |
| 21949 | DAN 5:6 | Kungens [Belshassars] ansikte bleknade (hans glans förändrades), hans tankar skrämde honom, hans höftleder gav vika och hans knän skakade. [Ordagrant står det ”knutar/leder hans höft gav vika”, vilket också kan beskriva ett urinläckage eller ofrivillig tarmtömning.] |
| 22042 | DAN 8:12 | En ondskefull krigsliknande operation fördes mot det dagliga offret. [Den första delen av vers 12 är svåröversatt. Ordagrant är det fyra ord där det första är ”och en här/militär”. Det andra kan betyda ”vara mot” eller ”överlämna”. Det tredje ordet är ”det dagliga” och det sista är i eller på ”synd”. Det ”dagliga” syftar mest troligen på det dagliga offret i templet i Jerusalem som ska upphöra. Orsaken är en militär offensiv. Ordet ”synd” används även om uppror mot Gud så betydelsen kan också vara att på grund av Israels avfall och överträdelse tillåter Gud det dagliga offret att upphöra.] Sanningen kastades ned på marken, och hornet var framgångsrikt i allt det gjorde [under en begränsad tid]. [Under de fruktansvärda åren 167-164 f.Kr. var det judiska folket under Antiochos tyranni.] |
| 22081 | DAN 9:24 | [Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet ”shavuim” som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som ”ett dussin” på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk ”fulländad” tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här ”sjuperiod” eller vecka av år är då ”årsvecka”. En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se . Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr. I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder [70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda (ordagrant ’ristade’ eller ’utskurna’) över ditt folk [det judiska folket] och din heliga stad [Jerusalem]. [En bestämd tidsperiod är ’utskuren’ som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen. [Israels uppror mot Gud.] För att försegla synder. För att sona (övertäcka) skulden. För att införa en evig rättfärdighet. För att försegla synen och profetian (som med ett sigill). För att smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste. [Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.] |
| 22083 | DAN 9:26 | Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se ), och han ska inte ha något (vara längre). [Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en ”vanlig” kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas ”min smorde” i . Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka ”inte ha något” som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper], dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande]. [Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se .] Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se ] att det ska råda krig med förödelse [plural]. |
| 22088 | DAN 10:4 | På den tjugofjärde dagen i första månaden [Nisan, som infaller i mars/april, vid påskhögtiden] var jag vid stranden av den stora floden Tigris. [Floden Eufrat rann genom staden Babylon. Parallellt öster om den rinner floden Tigris i nuvarande Irak.] |
| 22163 | DAN 12:13 | Men gå nu vidare till slutet. [Var trogen resten av ditt liv]. Sedan du har vilat ska du stå upp och få din lott vid dagarnas [den här tidsålderns] slut.” [Det sista ordet är ordagrant ”yamin” med ”n” på slutet. Det tolkas oftast som ”yamim” för dagar, men kan också betyda ”högra hand”. Uttrycket som helhet blir då ”i slutet av/änden på den högra handen”. Guds högra hand står för Guds kraft och makt. Den högra sidan är den mest ärofyllda platsen och refererar också till Messias, se . Daniel var nu närmare 90 år gammal, detta är troligtvis den sista synen innan han fick lämna jordelivet. Löftet om uppståndelsen i vers 2 appliceras nu på Daniel.] |
| 23268 | MAT 3:7 | [Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se . Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder ”separerad”. Saddukéer – trodde på de fem Moseböckerna, men inte på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se . De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda ”görare/skapare” av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för ”utanför”.] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem: ”Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen? |
| 23330 | MAT 5:27 | ”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:14]: ’Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).’ |
| 23390 | MAT 7:5 | Du skenhelige (som bara spelar ett skådespel för andra), ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta ut dammkornet från din broders öga.” [Det grekiska ordet för att döma, ”krino”, kan användas både i positiv och negativ betydelse. Paulus gör det klart i att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma: oss själva, se , falska profeters frukt, se , det som predikas, se , profetiska ord, se , en församlingsledares kvalifikationer, se , en kristen som syndar mot dig, se . Jesus säger i : ”Döm inte efter skenet, utan döm rättvist.” Vi ska döma/bedöma, men inte ytligt eller förhastat!] |
| 23515 | MAT 10:29 | Säljs inte två små sparvar för en assarion? [Ett litet romerskt kopparmynt som var värt 1/16 av en denar, dvs. mindre än en halvtimmes lön. Ordet användes även bildligt för något mycket billigt och motsvarar vårt uttryck ”en spottstyver”.] Ändå faller inte en enda av dem till jorden utan er Fader [känner till eller godkänner det]. [Grundtexten utelämnar verbet här. Beroende på teologi fyller ofta översättarna i ”utan att er Fader känner till att de faller till marken” eller ”utan att det är hans vilja att de ska falla till marken”. Ser man till sammanhanget känner Gud till den minsta transaktionen på marknaden, han har räknat huvudhåren på varje människa och då känner han också till när en sparv faller död ner. Döden fanns inte i skapelsen före syndafallet och är inte Guds vilja. Det kan vara farligt att använda denna vers som grund för en doktrin, vare sig för eller emot predestination, eftersom ordet ”vilja” här inte finns i grundtexten.] |
| 23730 | MAT 15:28 | Då svarade Jesus henne: ”O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske.” [Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26-27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, grekiska ”kyon”, se , utan en diminutiv form ”kynarion”, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är ”kelev”, som ordagrant betyder ”som ett hjärta” och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen. Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här: ”Vilken liten/kortvarig tro du har” – riktat till lärjungen Petrus. ”O kvinna, din tro är stor” – riktat till en icke-jude och kvinna! ”Vilken liten/kortvarig tro ni har” – riktat till lärjungarna.] I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad). |
| 23773 | MAT 17:4 | Då började Petrus tala, och sade till Jesus: ”Det är underbart (gott, ärofyllt) att få vara här, om du vill, så ska jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” [I står det också att ”Petrus inte visste vad han sade.” Det är möjligt att han anknyter till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. .] |
| 23793 | MAT 17:24 | När de hade återvänt till Kapernaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” [Det fanns tre typer av skatter: Lokal skatt/tull för varor, det romerska rikets inkomstskatt och den judiska tempelskatten. Utöver detta gav man också tionde och offer. Tempelskatten var under andra templets tid en halv shekel, vilket motsvarade två drachmer som var grekernas grundläggande myntenhet. Värdet motsvarade två dagslöner. Det var en frivillig årlig gåva för att täcka omkostnaderna kring tempeltjänsten, se . Sista betalningsdagen var i slutet på mars, och gällde alla män mellan 20 och 50 år. Att bara Petrus och Jesus betalar denna skatt, kan antyda att de övriga lärjungarna var under 20 år. Det var inte ovanligt att man redan vid 13 års ålder började följa en rabbin.] |
| 24284 | MAT 28:20 | och lär (instruera) dem att hålla (bevara, noggrant lyssna på) allt som jag har befallt er. Kom ihåg, jag är med er alla dagar ända till tidens slut (tidsålderns fullbordan).” [ Vilket år och vilken veckodag dog Jesus? Evangeliernas berättelser, typologin från GT, almanacka och traditioner kan hjälpa oss att bestämma vilket år och veckodag Jesus dog. Jesu ord och Bibelns texter är sanna. Det finns dock olika syn på vilken dag sista måltiden ägde rum, och följaktligen vilken nästa veckodag är då Jesus korsfästs. Kärnbibeln lutar sig mot och som indikerar att måltiden skedde innan högtiden, se dock . Det finns fyra vårhögtider som har uppfyllts exakt, det talar för att Jesus var påskalammet, se . Vad det gäller traditioner är det komplicerat. Över tid har kristna traditioner skapats och de judiska justerats, för att skilja den judiska och kristna påsken åt så att de aldrig sammanfaller. Även almanackan när högtiderna infaller måste stämma med en tom grav den första dagen i veckan. De tre vanligaste förslagen i ett möjligt intervall är år 27, 30 eller 33 e.Kr., alla andra år i denna period infaller Nisan 14 på en måndag eller lördag vilket inte går att få ihop med den tomma graven en söndag. År 27 och 30 e.Kr. infaller 14:e Nisan från onsdag kväll till torsdag eftermiddag och år 33 e.Kr. är det fredag kväll till lördag eftermiddag. Utifrån ; 23 är år 30 e.Kr. mest troligt. I Kärnbibelns tabell i , och rubrikerna i Markus och Lukas evangelium följer dagarna år 30 e.Kr. Jesus åt då den sista måltiden onsdag kväll. Detta år offras påskalammet i templet kl 15.00 på torsdag eftermiddag, och i så fall samtidigt som Jesus dör på korset, vilket skuggbilderna talar för, se 1 Kor 5:7. Detta möjliggör också för exakt tre dagar – tor, fre och lör – och tre nätter – tor/fre, fre/lör och lör/sön – i graven. Det finns olika traditioner och synsätt, men det gemensamma och viktigaste är att Jesus är uppstånden och lever idag!] ______ |
| 24319 | MRK 1:35 | [Detta stycke, vers 35-39, är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även . Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se vers 36. Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med på plats, så är ju det i talspråk vanligare att man berättar om vad ”han” gjorde, än att berätta om vad ”Jesus” gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!] Tidigt nästa morgon (i den sista nattvakten mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se .] |
| 24613 | MRK 9:6 | Han visste inte vad han skulle säga, så förskräckta [över vad de såg] var lärjungarna. [Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. .] |
| 24667 | MRK 10:10 | När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i Judéen eller Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de på nytt upp ämnet]. [Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen ”i huset” som används här och i 7:17, 9:28, 9:33, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.] |
| 24731 | MRK 11:22 | Jesus svarade dem: ”Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)! [Ordagrant: ”ha tro/trofasthet på/från Gud”. Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: ”Ha Guds tro/trofasthet!”] |
| 24784 | MRK 12:42 | En fattig änka (så fattig att hon var utlämnad att ta emot gåvor från andra, oförmögen att arbeta) kom och lade ner två lepta [två judiska kopparmynt av den lägsta myntvalören], vilket motsvarar en quadrans [ett romerskt bronsmynt vilket var den minsta myntvalören i västra Romarriket]. [Det judiska kopparmyntet ”lepta” var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Eftersom Markus skriver för läsare i Rom och den västra delen av Romarriket förklarar han att två ”lepta” motsvarade en ”quadrans”. Detta var den lägsta myntvalören i den delen av Romarriket och värdet var 1/64 av en denar.] |
| 25044 | LUK 2:2 | Detta var den första [av de två] skattskrivningen som hölls när Quirinius var ståthållare (ledare, administratör) över Syrien. [I kejsaren Augustus egen självbiografi, den s.k. ”Res Gestae Divi Augusti”, som han lät nedteckna vid 76 års ålder, nämns tre stora skattskrivningar i kapitel 8. Den första skedde 28 f.kr, den andra 8 f.Kr. och den tredje inleddes 14 e.Kr. samma år som han dog. Romerska medborgare räknades vart femte år, medan varje provins hade sina egna fastställda intervaller för census. I Syrien/Judéen ägde de rum vart fjortonde år. Quirinius var född 45 f.Kr. i Rom. Han gjorde karriär inom armén och 15 f.Kr. utsåg Augustus honom som prokonsul över Kreta och Kyrene. Sedan han återvänt till Rom 12 f.Kr. fick han nya krigsuppdrag i Syrien 11-7 f.Kr. Eftersom ståthållaren i Syrien, Saturninus, dör vid den här tiden, och det dröjer innan Varus tillträder, är det inte otroligt att Quirinius då fick ansvara för skattskrivningen. Det var hans första skattskrivning. Han förrättade senare en andra skattskrivning år 6 e.Kr. då han på nytt återvände till Syrien. Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller Anno Domini som betyder ”Herrens år” på latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.] |
| 25056 | LUK 2:14 | ”Ära i höjden [i de högsta himlarna] till Gud och på jorden frid (helhet, harmoni – som ges i frälsningen), bland (inom) människor – hans välbehag (goda vilja, syfte, glädje).” [Strukturellt hör orden ära/frid, höjden/jorden och Gud/människa ihop och bildar ett kiastiskt mönster där Gud står i centrum och binder samman himmel och jord. I NT avser det grekiska ordet ”doxa” (ära) den härlighet som Fadern och Sonen har i all sin prakt och storslagenhet och som änglarna utsända på himmelskt uppdrag återspeglar, se vers 9. Ordagrant i grekiskan står ”Gud i de högsta” dvs. i himlarna, precis som Jesus lärde oss att be: ”Vår Fader som är i himlarna”, se ] |
| 25095 | LUK 3:1 | [Det normala sättet att ange tid i antiken var att utgå från kungars regeringsår. Vår västerländska tideräkning utvecklades först på 500–talet e.Kr., se .] Det var nu Caesar (kejsare) Tiberius femtonde regeringsår. [Tiberius var romersk kejsare 14-37 e.Kr. Han utsågs dock till medregent till kejsar Augustus redan 11/12 e.Kr. Troligtvis räknar Lukas från 19 augusti 14 e.Kr. då Augustus dog, men det kan vara två till tre år tidigare eller från nästa nyår. Eftersom det finns flera olika kalendrar med olika nyår är det svårt att exakt säga vilket år detta motsvarar. Femton år in på Tiberius styre, då Johannes träder fram och strax därefter Jesus, bör vara omkring 28 e.Kr. plus eller minus något år.] [Samtidig med kejsaren i Rom verkade följande lokala ledare:] Pontius Pilatus var ståthållare i Judéen [regerade 26-36 e.Kr.], Herodes [Antipas] var landsfurste (tetrark) i Galileen [son till Herodes den store, regerade 4 f.Kr.-39 e.Kr.], hans broder Filippus var landsfurste (tetrark) i Ituréen och Trakonitis [son till Herodes den store, regerade norr om Galileen 4 f.Kr.-34 e.Kr.], Lysanias var landsfurste (tetrark) i Abilene [Lite är känt om detta mindre område i norr kring staden Abilene, två mil nordväst om Damaskus.] |
| 25257 | LUK 6:42 | Hur kan du säga till din broder: ’Broder, låt mig ta bort dammkornet (flisan) från ditt öga’, när du själv inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare (som inte lever som du lär utan som ett skenheligt skådespel)! Ta först bort bjälken ur ditt eget öga, sedan kan du se klart och ta bort flisan ur din broders öga. [Denna liknelse hör ihop med den förra, både flisan och bjälken är orsaken till blindhet. Den som kontrollerar någon annans syn måste själv ha bättre syn än den som han ska hjälpa. Den som tar bort en flisa, måste själv ha tagit bort bjälken från sitt eget öga. Innan du dömer/bedömer någon annan, rannsaka dig själv först. En ledare måste ha större andlig klarsyn än sina elever. Han måste själv praktisera de sanningar han lär ut.] |
| 25401 | LUK 9:31 | som visade sig i härlighet. De talade om hans bortgång [grekiska ”exodus”, dvs. hans uttåg från den här världen] som han skulle fullborda i Jerusalem. [Ordet exodus anspelar även på israeliternas uttåg/exodus ur Egypten som 2 Mosebok handlar om.] |
| 25403 | LUK 9:33 | När männen var på väg att skiljas från honom sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. [Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se . Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. .] |
| 25587 | LUK 12:59 | Jag säger dig: Du kommer inte ut förrän du har betalt till sista öret.” [Här anges det judiska kopparmyntet ”lepta” som var den lägsta valören i hela Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Poängen i liknelsen är att Gud kommer att döma världen, och medan vi fortfarande vandrar här på jorden behöver vi ta emot hans nåd och få det rätt ställt med honom.] |
| 25708 | LUK 16:19 | [Jesus fortsätter att tala till fariséerna som älskade pengar, se vers 14. Introduktionen är snarlik andra liknelser, se . Samtidigt är liknelsen/berättelsen ovanlig eftersom den namnger personer. Jesus lånar bilder från kända egyptiska och judiska sägner om skillnaden mellan detta och nästa liv. Det finns en snarlik rabbinsk liknelse där en rik man namnges. Dateringen är osäker, men cirkulerade den under Jesu tid är det möjligt att Jesus ”speglar” den berättelsen och vänder på begreppen och namnger den fattige Lasarus istället för den rike mannen. Jesus har använt liknande retoriska grepp tidigare i liknelsen om den barmhärtige samariern, se .] ”Det var en rik man som hade för vana att klä sig i purpur och fint linne [dyrbara kläder, en översteprästs klädnad]. Han vältrade sig i lyx varje dag (ägnade sig åt luxuöst festande, överdriven konsumtion, använde sin rikedom för att imponera på andra). |
| 25897 | LUK 21:2 | Han såg också hur en fattig änka lade ner två små kopparmynt. [Det judiska kopparmyntet ”lepta” var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Två ”lepta” motsvarade en ”quadrans” som var den lägsta myntvalören i den västra delen av Romarriket.] |
| 26572 | JHN 10:22 | Efter detta inföll tempelinvigningsfesten [chanukka] i Jerusalem. [Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas ”ljusets fest”. Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se . Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden. I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är ”shamash” som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen.] Det var vinter, |
| 26650 | JHN 12:1 | [Johannes inleder och avslutar sitt evangelium med en helig vecka, se . Sex dagar är det judiska uttrycket för ”en vecka”. Lukas använder det grekisk/romerska uttrycket ”omkring åtta dagar” för samma tidsperiod, jämför och . Det är antagligen på fredagseftermiddagen 8 Nisan innan sabbaten börjar som Jesus anländer från Jeriko till Betania, en sträcka på 2,5 mil. Betania betyder ”träldomshuset”, ”sorgens hus” och ”betryckets hus”. Det var här Jesus inledde sin tjänst, se . Nu avslutar han den här och fullbordar den judiska förväntan på att gå ut ur träldomshuset, se .] Sex dagar [en vecka] före påskhögtiden [som började 14 Nisan] kom Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som varit död men Jesus hade uppväckt från de döda. |
| 27330 | ACT 10:2 | Han var from och fruktade (vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus. [Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen.] Han gav frikostigt med gåvor till [det judiska] folket och bad alltid (regelbundet) till Gud. [Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judéen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 soldater plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. Till skillnad från andra högre grader i armén var centurioner tidigare soldater som blivit befordrade. De var därför ofta omtyckta och hade goda ledaregenskaper. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i . Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae. Antalet soldater i den romerska armén varierade över tid. Vid en stor förlust i Tyskland 9 e.Kr. förintades tre legioner och stormaktens 28 legioner minskade till 25 st. På nya Testamentets tid, efter Augustus besparingar 15 f.Kr., var de olika enheterna: - Contubernium, 8 soldater som tältade/bodde ihop. - Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal). - Kohort, 500 – 800 soldater. - Legion, 4 800 – 5 500 fotsoldater + 120 kavalleri (10 x Kohort). Till legionen hörde också förstärknings- och understödsförband som kunde bestå av vara flera tusen män och kvinnor. Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienskt regemente ”Kohors II Italica” fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10, vilka inträffade omkring 40 e.Kr., bekräftar fynden att italienska förband fanns i området.] |
| 27336 | ACT 10:8 | Han förklarade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. [Hamnstaden Joppe, som också benämns Jaffa, har på senare tid vuxit samman med Tel Aviv. Den ligger fem mil söder om Caesarea Maritima. En dagsmarsch var 25-30 km, så det tog två dagar att gå ner från Caesarea Maritima till Joppe. Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder ”vacker, skön”. Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån Herrens ansikte. Nu omkring 800 år senare befinner sig Petrus på samma plats och får ett liknande uppdrag att gå till hedningarna.] |
| 27796 | ACT 22:24 | [Lysias förstod inte hebreiska/arameiska så han beslutade sig för den vanliga romerska metoden för att få höra sanningen – förhör under tortyr. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog under detta straff. Detta var ett mycket värre straff än piskningen Paulus och Silas fick i Filippi, se .] Befälhavaren [Lysias] beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom. |
| 28319 | ROM 12:6 | [Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet ”charismata” beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen ”på ett sådant sätt att de kan bli till nytta”, se . Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se . Alla troende har åtminstone en gåva, se och uppmanas att söka den/dem, se .] Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från [Guds] nåd (favör, välvilja). Om det är profetisk gåva, så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro. [Kan även översättas ”enligt tron”, dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns tal som framstår som profetiskt, men inte är inspirerat av den helige Ande måste det prövas, se . Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se . Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se .] |
| 28343 | ROM 13:9 | Buden (instruktionerna): Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka). Du ska inte dräpa (mörda). Du ska inte stjäla. Du ska inte ha begär [till något som tillhör någon annan]. [2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21. Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som har att göra med relationer till sina medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budet i uppräkningen.] Dessa och alla andra [totalt 613] bud kan sammanfattas i detta bud: ”Du ska osjälviskt älska (osjälviskt och utgivande) din nästa som dig själv.” [3 Mos 19:18] |
| 28347 | ROM 13:13 | Låt oss leva (vandra, uppföra oss) på ett värdigt (anständigt, passande) sätt som hör dagen till (som tål att granskas i ljuset), inte i festande (dryckesslag, upplopp) och fylleri (drogmissbruk), inte i sexuell lössläppthet (grekiska ordet för rum/säng, syftar på ett liv med många lösa sexuella relationer) och sensualitet (lösaktighet, egen njutningslystnad utan några moraliska gränser), inte i strid (grupperingar, gräl) och avund (viljan att få vad någon annan har, med den sjuka önskan att också den andre ska förlora det den har). [Uppräkningen har tre kategorier av synder. Varje kategori beskrivs med två ord. Det första ordet visar på det synliga resultatet, medan den andra ordet visar på drivkraften bakom. De fyra första orden är i plural, de två sista i singular.] |
| 28572 | 1CO 7:17 | [Huvudbudskapet i denna del är att vara kvar i den lott Herren gett en person, frasen återkommer i vers 17, 20 och 24. Terminologin är hämtad från som handlar om hur Gud tilldelar israeliterna olika jordlotter i löfteslandet. Varför tar Paulus upp jude/grek och slav/fri mitt i ett sammanhang som talar om familjerelationer? Svaret kan finnas i där dessa två ämnen tas upp i samband med att i Jesus är det inte längre man och kvinna.] Men var och en ska leva i den ställning (lott) som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom. Det föreskriver jag i alla församlingar. |
| 28839 | 1CO 15:53 | [Det andra stycket, vers 53-54b, kretsar kring orden förgängliga/oförgänglighet och dödliga/odödlighet.] För detta förgängliga [vår kropp som bryts ner] måste ikläda sig oförgänglighet [gudomlig natur], och det dödliga måste ikläda sig odödlighet (frihet från död). |
| 28866 | 1CO 16:22 | Om någon inte värdesätter (älskar, grekiska ”phileo”) Herren ska han vara under förbannelse. [Paulus vill vara helt tydlig med att det är viljan att vara vän med Jesus som är det viktiga. Petrus misslyckades att stå upp för Jesus men blev upprättad, David föll i grov synd men reste sig på nytt. Paulus vill understryka allvaret i sitt budskap och ställa läsarna inför ett medvetet val.] Maranatha! [Flera hebreiska/arameiska ord och begrepp verkar ha använts av den grekisktalande kyrkan. De vanligaste är: amen, abba, mammon, hosianna och maranatha. Ordet ”maranatha” är ett sammansatt ord som kan delas upp i orden ”maran-atha” eller ”marana-tha”. I första fallet blir betydelsen ”Vår Herre har kommit”. I andra fallet blir betydelsen ”Vår Herre kommer” och används som en bön, ”Vår Herre, kom”. På senare tid är det den sista betydelsen som har dominerat. Den enda gången ordet används i samtida litteratur är Didache 10:6 där ”maran-atha” återfinns i samband med Herrens måltid och översätts ”Vår Herre har kommit”.] |
| 28951 | 2CO 5:6 | [Vers 6-8 formar en kiasm där det centrala ordet är ”vandrar”, och ramas in av ”borta/bort”, ”kroppen” och ”hemma”.] Därför är vi alltid vid gott mod (frimodiga) [även under prövningar]. Vi vet att så länge vi är hemma i kroppen, är vi borta från Herren. |
| 28980 | 2CO 6:14 | Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. [Paulus syftar troligen på som talar om att inte plöja med oxe och åsna tillsammans. Det är en av flera praktiska exempel som illustrerar israeliternas avstånd till andra folk och deras onda vanor. Bilden beskriver något som inte drar jämnt, en kristen ska inte gå in i en nära relation och samarbete med en otroende. Äktenskapet är ett sådant område där denna princip gäller, se även . Ett annat är kompanjonskap i affärsvärlden. Nu följer fem frågor som alla har det självklara svaret ingen/inget.] Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra, eller vad har ljus gemensamt med mörker? |
| 29049 | 2CO 10:10 | Han [syftar troligen på den som ledde motståndet mot Paulus i Korint] säger: ”Hans brev har tyngd och kraft [se ], men när han kommer själv är han svag (hans fysiska utseende och framförande imponerar inte) och man föraktar hans ord.” [Det finns utombibliska källor från 200-talet som beskriver Paulus som kortväxt, flintskallig med stora ögonbryn. Vi kan dock inte veta hur han såg ut. I jämförelse mellan Paulus och Barnabas kan det tolkas att Barnabas var mer tilltalande, eftersom han liknades vid Zeus den störste guden, och Paulus var hans talesman, se . Inom antika talkonsten ansågs ett attraktivt utseende lika viktigt som talet. Den grekisk/romerska stoiska filosofen Epiktetos skriver om detta i ”Handbok i livets konst” omkring 125 e.Kr.] |
| 29104 | 2CO 12:14 | [Ett tecken på en sann apostel är den genuina kärleken till församlingen. De troende utnyttjas inte och ses inte som potentiella understödjare för egna projekt och idéer.] Det är nu tredje gången jag är redo att komma till er, och jag ska inte ligga någon till last. Jag söker inte det som är ert, utan er själva. [Paulus liknar sig själv med en förälder som älskar sina barn. Han har använt sig av liknande bilder förut när han undervisat och gett dem andlig mjölk i stället för fast föda, se .] Barnen är ju inte skyldiga att spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. [I den grekisk/romerska kulturen var det självklart att föräldrarna sparade åt sina barn. Som mottagare av livet och allt föräldrarna gav förväntades barnen betala tillbaka genom att ge tillbaka kärlek och respekt. Otacksamhet för givna gåvor ansågs vara en grov synd.] |
| 29375 | EPH 5:4 | Låt det inte heller finnas: fräckhet (skamlighet, obscena gester och tal), dåraktigt (tanklöst, lättsinnigt) tal och vulgära smutsiga skämt (syrlig ironi) höj i stället er röst i tacksamhet [till Gud]. [Det är enda gången i NT dessa tre ord används. Det första ordet ”aischrotes” beskriver sådant som är skamligt och smutsigt och inkluderar gester osv. Det andra ”moro-logia” beskriver dåraktigt och lättsinnigt tal. Det tredje ordet ”eu-trapelia” där ”eu” betyder ”smidig/lätt” och ”trapelia” betyder ”böja/svänga”. Ursprungligen beskrev det en förmåga att anpassa och följa med i en konversation, och var en av Aristoteles dygder. Ordet kom dock senare att användas för grova oanständiga skämt.] |
| 29392 | EPH 5:21 | Underordna er (inta en frivillig position av samarbete med) varandra [inte i människofruktan utan] i vördnad (fruktan) för den Smorde (Messias, Kristus). [Fyra grekiska particip – tala, sjung/spela, tacka, underordna – hör till verbet ”bli fylld” i vers 18. Sång och musik har en stor plats, men även tacksamhet och ömsesidigt underordnande karaktäriserar en andefylld kristen.] |
| 29416 | EPH 6:12 | För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (andra människor), utan: Mot ärkehärskare. [Ledare från urgamla tider, militär term för general, högsta ledare, syftar antagligen på demoner av hög rang sedan Lucifers fall.] Mot krafter. [Kraft given av auktoritet, militär term för general.] Mot dessa mörkrets världshärskare. [Världshärskare kommer från det ovanliga grekiska ordet ”kosmokrator” som i sin tur består av ”kratos”- naturlig kraft/råstyrka och ”kosmos” – värld. Kosmos härrör från ”kosmeo” vars innebörd är att sätta i ordning eller ordna någonting. I förlängningen blir innebörden ”denna mörkrets ordnade råstyrka”. Det är en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.] Mot ondskans andemakter i den himmelska (andliga) världen [atmosfären kring jorden, se ]. [Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.] [I vers 11-12 används det grekiska ordet ”pros” sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, nära intill, vid, med och beskriver en närkamp som är ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Samma ord används av Johannes för att beskriva hur nära Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se . Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.] |
| 29731 | 2TH 2:3 | [Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se vers 3; laglöshetens människa ska träda fram, se vers 3; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se vers 6-7.] Låt ingen bedra er på något sätt. Först [innan Herrens dag] måste avfallet (uppbrottet) komma och laglöshetens (syndens) människa träda fram, fördärvets son, |
| 29735 | 2TH 2:7 | Laglöshetens mysterium (hemlighet) är ju redan verksam [i världen]. Nu måste bara [det som återstår att ske är] han som håller tillbaka [hindrar laglöshetens utbredande] tas bort (röjas ur vägen). [Många antikrister har redan uppstått och dessa onda krafter är verksamma, se . Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I vers 6 används den opersonliga formen ”det”, medan den maskulina formen ”han” används i vers 7. Det finns många förslag: - Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv. - Den helige Ande. - Församlingen, dock anges den alltid i feminin form. - En ängel, i nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn. Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för Tessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.] |
| 30056 | HEB 2:12 | när han säger: Jag ska förkunna ditt namn för mina syskon (bröder och systrar), mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig. [] [I vers 10, 11 och 12 används den grekiska maskulina inklusiva pluralformen. I grekiskan tilltalas en grupp med enbart kvinnor med feminin pluralform. På motsvarande sätt en grupp män med maskulin pluralform. Samma maskulina form används också om en blandad grupp med både kvinnor och män. Alltså är det sammanhanget som avgör om det grekiska ordet söner/bröder också inkluderar döttrar och systrar. Eftersom sammanhanget här är frälsningen så är det uppenbart att den gäller både män och kvinnor.] |
| 30371 | JAS 2:11 | För han som sade: ”Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).” [] Han sade också: ”Du ska inte mörda.” [] Om du inte begår äktenskapsbrott, men mördar, så har du ändå blivit en lagöverträdare (förbrytare). |
| 30635 | 1JN 2:18 | Barn (små barn under uppfostran)! Nu är det den sista tiden (timmen). Ni har hört att Antikrist ska komma [Paulus undervisar t.ex. om Laglöshetens människa, se ], redan nu har många antikrister uppstått (dykt upp, visat sig). Genom detta vet vi (har vi en personlig erfarenhet, bevisar det) att det är den sista tiden. [Uttrycket ”den sista tiden” används i NT för hela perioden från Jesu död och uppståndelse fram till hans återkomst, se Petrus tal i och . Med ordvalet indikerar Johannes att budskapet är brådskande, utan att för den skull hävda att slutet är nära förestående. Ordet ”Antikrist” betyder ”motståndare till Kristus”, men också ”ersättare för Kristus” och beskriver någon som kopierar och härmar Kristus. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han har sagt är ”anti” Kristus. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för antikrister och är fiender till Kristus. Uttrycket antikrist/antikrister används totalt fem gånger i NT. Fyra gånger i detta brev och en gång i . Andra titlar för Antikrist är ”Laglöshetens människa”, se , och ”Förödelsens styggelse”, se . Även vilddjuret i förknippas med Antikrist.] |
| 30766 | REV 1:1 | [Uppenbarelseboken inleds med ett förord som beskriver hur boken kom till. De första två verserna formar ett kiastiskt mönster som ramas in av fraserna ”den Smordes uppenbarelse” och ”den Smordes vittnesbörd”. I andra nivån nämns Gud och Guds ord. I den tredje nivån Johannes, som kallar sig själv tjänare. Centralt nämns budbäraren, ängeln, som är sänd att förmedla budskapet om vad som ska ske snart/snabbt.] Detta är Jesu den Smordes (Kristi) uppenbarelse (avslöjande, grekiska ”apokalypsis”) [kan översättas med uppenbarelsen ”om” eller ”från” Jesus], som Gud gav honom [Jesus] för att visa sina tjänare [Johannes] vad som snart (snabbt) måste ske. [Ordet för ”snart”, grekiska ”tachei”, betyder troligtvis att när väl dessa händelser börjar ske, kommer de att ske snabbt. Det stämmer väl med Jesu ord i om att tiden ska ”förkortas”.] Han sände sin budbärare (ängel) och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, |
| 30791 | REV 2:6 | Men den förtjänsten har du, att du avskyr nikolaiternas gärningar, som jag också avskyr. [I det tredje brevet, till församlingen i Pergamon, fördöms inte bara nikolaiternas gärningar utan hela denna lära, se 2:14-15. Utifrån beskrivningen där verkade dessa falska apostlar uppmuntra de troende att delta i hedniska riter med offerkött som innehöll sexuell aktivitet med tempelprostituerade. Ursprunget kan komma från Nikolaus som var en proselyt från Antiokia, se . Hans namn består av två ord. Nikos, som betyder ”segra/behärska” och laos som betyder ”folk”. Det kan vara en anspelning på en lära med diktatoriskt styre.] |
| 30901 | REV 8:6 | De sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem. [Efter det sjätte sigillet hölls jordens vindar tillbaka, se . Nu när Gudsfolket blivit märkta med Guds sigill i pannan fortsätter serien med basunstötarna. De första fyra är ”naturliga” i det att de påverkar jorden, haven, sötvattnet och himlakropparna. De tre sista drabbar mänskligheten mer direkt. Det finns en parallell till skapelsen i Första Moseboken. Då skapades himlar, hav och jord. Nu upplöses skapelsen. Intressant är att det sker i omvänd ordning. Först påverkas en tredjedel av jordens växtlighet, sedan haven och sötvattnen och sist himlarna: Basun 1 – 1/3 av växtligheten brinner upp, se . Basun 2 & 3 – 1/3 av haven och floderna påverkas, se . Basun 4 – 1/3 av himlakropparna förmörkas, se . Samma motsatta mönster till skapelsen återfinns även i de sju vredesskålarna: Vredesskål 1 – bölder på människor, se . Vredesskål 2 & 3 – hav och sötvatten till blod, se . Vredesskål 4 – solen sveder, se .] |
| 30987 | REV 13:10 | Om någon blir ledd in i fångenskap, då går han i fångenskap. Om någon ska dödas med svärd, då dödas han med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro. [Det första vilddjuret ska inte bemötas med väpnat uppror utan med uthållighet och tro, se . Det andra vilddjuret ska bekämpas med vishet, se vers 18. Antikrist nämns inte i Uppenbarelseboken. Johannes nämner däremot Antikrist/antikrister fem gånger i sina brev, se . Ordet ”anti” betyder ”mot”, ”motståndare” eller ”i stället för”. Alla läror som går emot vem Jesus är och vad han sagt går emot Kristus, är ”anti-Kristus”. Följaktligen kallas de som förespråkar och lär ut dessa falska läror för ”anti-Krister” och är fiender till Kristus. Eftersom Johannes i skriver att redan nu finns många antikrister i världen, men också nämner en Antikrist som ska komma, har många identifierat vilddjuret med denna kommande Antikrist. Vilddjuret från havet, förknippas ofta med Antikrist. Dock verkar både vilddjuret från havet och vilddjuret från jorden ha Antikrists egenskaper. I nämns vilddjuret som en enhet. De båda döms tillsammans, se .] |
| 31034 | REV 16:11 | och hädade himlens Gud för sina smärtor (plågor) och sina bölder. Men de omvände sig inte från sina gärningar. [Den femte basunen rörde demoniska makter som släpps lösa från avgrundens brunn. Solen och himlen förmörkas, se . Smärta/plågor är samma ord som i .] |
| 31075 | REV 18:13 | [Parfymer och kryddor:] Kanel och salvor, rökelse, myrra och parfymer. [Matvaror:] Vin och [oliv-]olja, fint mjöl och säd. [Från boskapsmarknaden:] Boskap och får, hästar och vagnar. [Från slavmarknaden:] Mänskliga kroppar och själar (liv). [Uttrycket ”kroppar och själar” kan tolkas på två sätt. Antingen som två skilda begrepp där ordet ”kroppar” syftar på slaveriet och ”själar/liv” visar på hur degenererat ett mänskligt liv blivit. De två orden kan också tolkas som ett begrepp. Inom retoriken kallas detta för hendiadys. Tidigare i listan finns flera ord som används parvis och också kan tolkas enskilt eller som ett begrepp. Ett exempel från samma vers är ”boskap och får” som kan stå för just boskap och får, eller syfta på boskapsmarknaden som helhet och då även inkludera getter och andra djur. I så fall beskriver ”kroppar och själar” alla former av människohandel. Oavsett tolkning handlar det om slavhandeln som var utbredd i Romarriket där hälften av befolkningen var slavar. Totalt innehåller listan 29 produkter, och speglar varorna från Tyre, se . Det är anmärkningsvärt att längst ner i uppräkningen av varor som såldes och köptes nämns slavhandeln. Placeringen, efter matvaror och boskap, visar på hur degenererat människovärdet blivit i Romarriket.] |