7131	RUT 1:2	Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: ”min Gud är kung”; Noomi ”välbehag/den ljuva”; sönerna ”sjuklig” och ”bräcklig/vekling”.] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se .] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska ”brödhuset”. Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se . Moab ligger öster om Döda havet, se . Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se . Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se . Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se . Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se .]
7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
13966	PSA 3:5	Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig; du är min ära, du lyfter mitt huvud.
13968	PSA 3:7	Jag lade mig och somnade; jag vaknade, för Herren (Jave) stöder (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
13970	PSA 3:9	Stå upp, Herre (Jahve)! Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)! För du har slagit alla mina fiender på käkbenet, du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder. [I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.] Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)! Över ditt folk är din välsignelse. [Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13983	PSA 5:4	Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop på hjälp, min kung och min Gud (Elohim), för det är till dig jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan). [Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska höra, förstå och lyssna. Det fjärde verbet ”vädjar” bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Här används det lite ovanliga ordet för bön på hebreiska; ”pala” som har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se .]
13992	PSA 5:13	Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig; låt dem jubla (ropa i triumferande glädje) för evigt! [Verbet ”glädja sig” står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem, så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig! För du välsignar den rättfärdige, Herre (Jahve), som med en stor [rektangulär] stridssköld med nåd (favör, välbehag, ömhet) omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]
14003	PSA 6:11	Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp, Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön. Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna, de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade; i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka; i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt.]
14008	PSA 7:5	Herre (Jahve), min Gud (Elohim), om jag har gjort detta; om mina händer bär på skuld (om jag har handlat fel),
14010	PSA 7:7	Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig; låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig), och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14011	PSA 7:8	Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede; res dig mot mina fienders raseri [plural], vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa). [Prepositionen framför ordet ”raseri” kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se .]
14018	PSA 7:15	gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara ”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är ”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra ”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för ”känner ilska” i vers 12 är hebreiska ”zaar”, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se .]
14026	PSA 8:5	När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. I vers 2 är formen ”vår Herre”, nu skiftar det från plural till det mer personliga ”jag ser”. Ordet himlar som användes i vers 2b upprepas och ramar in vers 3 samtidigt som det också pekar framåt mot psalmens centrum.]
14029	PSA 8:8	satte henne att styra (råda, ha auktoritet) över din skapelse (dina händers verk). Allt har du lagt under hennes (människans; ordagrant: hans) fötter,
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14038	PSA 9:7	Du har tillrättavisat(rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
14040	PSA 9:9	Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt), han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
14046	PSA 9:15	Var barmhärtig(nådig, förbarma dig), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar;
14060	PSA 10:8	Han ligger i bakhåll nära byarna (städer utan skyddsmur), i smyg vill han dräpa den oskyldige; hans ögon spanar efter (lurar på) den hjälplöse (svage, det olyckliga offret).
14061	PSA 10:9	Han ligger i bakhåll, gömd, som ett lejon i ett snår; han ligger på lur, väntar på att fånga den svage; han fångar honom genom att dra in sitt nät.
14066	PSA 10:14	Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11], ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg), för att ge (lägga) det i din hand. [Uttrycket ”ge i din hand” måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha ”sett” med ögonen är det nu dags att agera med ”handen” och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig; du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”Du ser” börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även .]
14089	PSA 13:3	Hur länge, Herre (Jahve); ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt? Hur länge ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig?
14152	PSA 18:22	[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
14153	PSA 18:23	För jag har följt (vaktat på) Herrens (Jahves) vägar [skyddat och lytt hans bud] och inte avfallit från (agerat ondskefullt mot) min Gud;
14158	PSA 18:28	Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats), visar du dig ren, men mot den [moraliskt] fördärvade (förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg), visar du dig motsatt (avog, antagonistisk, i strid mot; antar du skarpsinnigt brottningskampen). [I de tre första stroferna, som beskriver positiva egenskaper, bemöter Gud de rättfärdiga på motsvarande sätt som de agerar. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga kommer att möta barmhärtighet, se . I den fjärde strofen, där de ogudaktiga som är moraliskt fördärvade beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne att motsätta sig dem, men inte på ett förvridet sätt utan i rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde skiljer sig åt, ”patal” används bara här och i och beskriver att vara i en konflikt och strid: trofaste/trofast – cha- sid / chas- sad uppriktige/uppriktig – ta- mim / tam- mam renat/ren – na- bar / ba- rar förvriden/motsatt – iq- qes / pat- tal]
14160	PSA 18:30	För du tänder min lampa [ger mig liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve) – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa används ofta om andligt liv, se . Att släcka någons lampa är en bild på döden, se Job 18:5-6; 21:17. David kallas också ”Israels ljus”, se . I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se . Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se . Här i vers 28 används hebreiska ordet ”sapal” som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
14167	PSA 18:37	[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
14209	PSA 21:3	Herre (Jahve), i din styrka (makt) gläder sig konungen; och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte, jo mycket! [Jubla är ordagrant ”cirkla runt”, dvs. dansa i glädje och fröjd.]
14217	PSA 21:11	Du sätter dem som i en brinnande ugn [de blir som material som förbränns], när du visar dig (visar ditt ansikte). Herren (Jahve) ska sluka dem i sin vrede; eld förtär dem.
14230	PSA 22:10	”Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve); han får befria honom; han får rädda honom, om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom.” [Ordet för ”överlämna”, hebreiska ”galal”, betyder också att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att ”rulla” över till någon, överlämna sig till den personen och förtrösta. Några exempel är . Första gången ordet används är i när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Intressant att detta ovanliga ord används här i denna psalm för att beskriva förtröstan på Gud. Samma Gud sände en ängel för att rulla undan stenen från graven och reste Jesus upp från döden, se .]
14251	PSA 22:31	Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
14254	PSA 23:2	På gröna ängar (ordagrant ”spirande betesmarker”) låter han mig vila (lägga mig ner); till lugna (stilla, rofyllda) vatten (ordagrant: ”vatten som viloplats”) för han mig (varsamt). [Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen en livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att ”leda”, på hebreiska: ”nahal”, används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se .]
14259	PSA 24:1	Av David, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). [Septuaginta tillägger: ”för veckans första dag”, dvs. söndag.] [”David” och ”psalm” står här för första gången i denna ordning, se även . Den grekiska översättningen Septuaginta har även med ett tillägg om veckodag i fyra andra psalmer: för sabbaten, se ; för veckans andra dag, se ; veckans fjärde dag, se ; för dagen innan sabbaten, se . Talmud har instruktioner för läsning av på tredje dagen och på femte dagen och i finns en anvisning ”en sång för sabbatsdagen” i den hebreiska grundtexten.] ______ Jorden är Herrens (Jahves) och allt som uppfyller den (dess fullhet) – världen och de som bor i den.
14269	PSA 25:1	Av David. [En kort titel med bara Davids namn.] ______ Till dig Herre (Jahve), lyfter jag upp min själ (hebr. ”nefesh”; mig själv, min inre människa) [jag kommer inför dig i bön]
14271	PSA 25:3	Förutom det[förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet], ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven), men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen, hebreiskan är ”gam”, används ofta om ett tillägg och kan översättas med ”också” eller ”dessutom”. Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är ”qawah” som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]
14273	PSA 25:5	Led mig i din sanning (trofasthet), och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger); jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och att ha perspektiv. I denna vers är det orden ”led mig” som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande. Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”och” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]
14275	PSA 25:7	Min ungdoms synder(mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter) – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem; kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”synder” som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
14288	PSA 25:20	Bevara mig (min själ) och rädda mig; låt mig inte bli besviken (komma på skam, bli modlös, förvirrad och uppgiven på grund av lång väntan) för min tillflykt är i dig. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”bevara” som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, i stället för att krossas av fienden är bönen att Gud ska rädda och bevara från döden.]
14291	PSA 26:1	Av David. [På samma sätt som Psalm 25 inleds även denna psalm med en kort titel med bara Davids namn.] ______ Försvara mig (regera i mitt liv, döm mig, avgör vad som är rätt), Herre (Jahve), för jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet, jag har förtröstat på Herren (Jahve), jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Hebreiska ordet för ”snubbla” är det ovanliga ”maad”. Det beskriver en smal stig längs med en ravin, och används så i . Det fungerar antingen som ett adverb, som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla, eller så är det en försäkran om att han inte ska vika av från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som ska renas genom upphettning; då kan orenheterna tas bort.]
14305	PSA 27:3	Även om en armé skulle omringa (belägra) mig, känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta); om ett krig bryter ut mot mig, så är jag trygg.
14307	PSA 27:5	För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebreiska ”sukka”, täckande skydd, betyder också ”sammanflätad”), på olyckans dag; han döljer mig i sitt tält och lyfter mig högt upp på en klippa.
14309	PSA 27:7	Hör min röst när jag ropar (i bön), Herre (Jahve); visa mig nåd, svara mig.
14311	PSA 27:9	dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud. [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud ”sitter” och ”går”. I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
14317	PSA 28:1	Av David ______ Till dig, Herre (Jahve), ropar jag (höjer min röst i bön och åkallan); min klippa, var inte stum mot mig. Om du förblir tyst mot mig, blir jag lik dem som gått ner i graven.
14319	PSA 28:3	Släpa inte bort mig med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), tillsammans med våldsverkare [till döden]; de som talar fred med sina grannar, men har ondska i hjärtat.
14320	PSA 28:4	Löna dem för vad de gjort, efter alla deras onda handlingar; löna dem för allt de sysslat med, ge dem vad de förtjänar.
14321	PSA 28:5	Eftersom de inte förstår vad Herren (Jahve) har gjort, inte hans händers verk (vad han skapat); därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [Vers 1-5 hör ihop som ett stycke. Herren ”bryter ned” här i vers 5, hebreiska ”haras”, ramar in stycket med att Herren inte varit döv i vers 1. Ordet för ”döv” är det snarlika hebreiska ordet ”harash”.]
14328	PSA 29:3	Herrens (Jahves) röst var över vattnen; ärans Gud dundrade (ekade som åskdunder), Herren (Jahve) var över de stora vattnen.
14345	PSA 30:9	Herre (Jahve), genom din favör (välvilja) hade du gjort mitt berg starkt. [David regerade från berget Sion, Jerusalem. Gud hade gett honom framgång, trygghet och makt, som berget är en metafor för här.] Du dolde ditt ansikte (ignorerade, var långt borta, se ); jag blev skräckslagen. [Den prästerliga välsignelsen avslutas med att Herren vänder sitt ansikte, se . Att Herren döljer sitt ansikte är motsatsen.]
14349	PSA 30:13	Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod) till dans (ringdans, jubel och fest) []; du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad) och klädde mig i glädje. [Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se . De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se . Tyget gjordes av get- eller kamelhår, se . Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden beskriver det som om Gud personligen lossade säcktyget, som den sörjande hade svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till ”glädje”. Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!] Därför ska hela min varelse (ordagrant ”ära”, kan syfta på mitt hjärta, innersta eller tunga) sjunga till dig och inte vara tyst. Herre (Jahve) min Gud, jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig för evigt.
14361	PSA 31:12	Mitt liv är på väg att sluta i sorg, mina år i suckan; min styrka (kraft) är borta (jag faller ihop) på grund av min synd (grekiska översättningen har ”svaghet”), benen i min kropp blir allt svagare (ger vika).
14363	PSA 31:14	Jag är glömd, som en död, borta ur minnet (hjärtat); jag har blivit som ett sönderslaget kärl. [Lerkärl hade lågt värde, och ett trasigt kärl byttes lättvindigt ut mot ett nytt.]
14368	PSA 31:19	Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar (höjer min röst i bön) till dig; låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade), låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i dödsriket (Sheol). [Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
14378	PSA 32:4	För dag och natt vilade din hand tung över mig; min kraft försvann som [en planta som tynar bort] under sommarens torka (perioder av extrem hetta). [Det räcker med några timmar i den heta ökensolen för att kroppen ska bli uttorkad. Bilden som målas upp är hur både den inre och yttre människan dräneras på liv. Den obekända synden påverkar David både fysiskt och psykiskt.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14382	PSA 32:8	[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör psalmen eller läser den. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse betyder och vill nu föra den lärdomen vidare.] Jag ska ge dig vishet och undervisa dig på den väg du ska gå; jag ska vägleda (instruera) dig – mitt öga är riktat mot dig. [Jag personligen kommer finnas med och hjälpa dig. Det finns en dubbelhet. Det kan vara Gud som ser David, eller så är det David som uttrycker hur han direkt och personligt undervisar. Uttrycket kan också betyda att hålla ett vakande öga över någon.]
14386	PSA 33:1	Jubla (ropa i triumf, gläd er) i Herren (Jahve), alla ni rättfärdiga; lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga, som vandrar rakt fram på Guds väg).
14413	PSA 34:6	Jag frågade efter(sökte, tog min tillflykt till, närmade mig) Herren (Jahve); han räddade (ryckte bort) mig från alla mina farhågor (varje sak som ingav mig skräck och fruktan). [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Ordet för ”jag frågade efter” börjar med denna bokstav som representerar beslut och belyser vikten av att välja rätt väg. Gud vill att vi först av allt ska söka honom, så kommer han – som redan vet vad vi behöver – att ta hand om oss på alla sätt. Vi uppmanas att inte ta ut bekymmer i förskott, se . Gud välkomnar oss att ofta träda fram inför hans tron och be om vägledning – dörren är hela tiden öppen!]
14432	PSA 35:2	Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld, res dig upp till min hjälp;
14452	PSA 35:22	Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst; min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
14460	PSA 36:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]; av Herrens (Jahves) tjänare David. [Bara denna och Psalm 18 har denna inledning med ”Herrens tjänare”, se .] ______
14463	PSA 36:5	Orden i hans mun är onda och svekfulla; han har slutat vara vis (insiktsfull) och göra gott.
14517	PSA 38:6	För mina felsteg (synder, skulder) överväldigar mig (rör sig över mitt huvud) [som flodvågor som håller på att dränka mig]; de är som en tung börda [omöjlig att bära].
14537	PSA 39:3	Jag sade: ”jag ska vaka över mina vägar (mitt liv, mina beslut), så att jag inte syndar med min tunga; jag ska tygla (sätta munkavle för) min mun, så länge den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) är framför mig (i min närhet).”
14548	PSA 39:14	Hör min bön, o Herre (Jahve), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är den judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket ”främlingar och gäster” har sitt ursprung från , där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se . I äger Gud landet och israeliterna är ”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se . Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se . Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]
14562	PSA 40:14	För ondska [plural] har omringat mig, mer än jag kan räkna. Mina skulder (felsteg, synder) har hunnit ifatt mig, och jag kan inte se; de är fler än mina huvudhår, mitt hjärta sviktar (mitt mod lämnar mig). [Ordet ondska är i plural. I närmsta kontext syftar det på skulder. Det hebreiska ordet ”awon” har betydelsen att ”vika av från vägen”. Det beskriver ett handlingsätt där man överträtt Guds lag, men också den skuld som felsteget innebär. Eftersom psalmen har messianska undertoner så finns det inget som hindrar att den kan appliceras på Jesu syndfria liv. Eftersom ondska är i plural är det inte bara skulden/synden som omringar, utan även hotande yttre fiender, se vers 15.]
14569	PSA 41:3	Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar och på ett vist sätt hjälper) den fattige [singular]; på den onda dagen ska Herren (Jahve) rädda honom. [Det hebreiska ordet ”sakal” betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp men också bön och att räkna med Guds ingripande, se . Den andra delen ”på den onda dagen ska Herren rädda honom” tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en Gudsbild där man kan ”köpa sig” frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se . Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se . Gud grep in och gjorde så att Jesus uppstod, se .]
14571	PSA 41:5	Herren ska upprätthålla honom på sjukbädden; i hans lidande förvandlar du hans bädd.
14572	PSA 41:6	[Vers 5-11 ramas in av bönen att Herren ska vara nådig.] Jag säger Herre (Jahve): ”Visa nåd mot (förbarma dig över) mig; hela min själ (mitt liv), för jag har syndat mot dig.
14574	PSA 41:8	Om han kommer på besök, då talar han tomhet. Hans hjärta samlar på ondska; när han går ut, sprider han det.’
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14583	PSA 42:3	Som hjorten trängtar (ropar ut sin längtan) efter strömmande vatten, så trängtar (ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ, hebreiska ”nefesh”), efter dig, o Gud (Elohim). [Ordet för trängtar är ett ovanligt hebreiskt ord som bara används tre gånger; två här i denna vers och en gång i . Ordet beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd, wadi, som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset, ljudligt rop efter strömmar av vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även . Djuret i liknelsen är inte en kamel som kan klara sig längre tider utan vatten, utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
14627	PSA 45:3	Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord; jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen; min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
14634	PSA 45:10	Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel); från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig! [Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se , se även .]
14636	PSA 45:12	Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu); glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se . Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se , medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se .]
14641	PSA 45:17	Under glädje och jubel leds de fram; de tågar in i kungens palats.
14642	PSA 45:18	[Kungen tilltalas:] Dina söner ska ta över i dina fäders steg (gå i fädernas fotspår); du ska insätta dem som ledare i landet. Jag vill göra ditt namn ihågkommet i generation efter generation, därför ska folken tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig för evigt och i oändlighet.
14657	PSA 47:3	[Psalmen börjar med en uppmaning, inte bara till Israel utan alla folk!] Alla folk, klappa era händer (applådera, förena era händer, ordagrant ”klappa hand” singular); höj upp till jubelrop [glädjerop, shofarstötar, se vers 6] till Gud (Elohim)!
14695	PSA 49:16	Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (dödsriket), med döden som deras herde. De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in]; deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket), långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
14743	PSA 51:20	Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det; du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. Gör gott i din glädje över Sion [tempelberget i Jerusalem], bygg upp Jerusalems murar.
14760	PSA 53:5	Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud], tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har härsknat och stinker); ingen gör det som är rätt, inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se . Den leder till slutsatsen att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” Ordet för ”har blivit moraliskt korrupta”, hebreiska ”alach”, är ovanligt. Det återfinns bara i parallellpsalmen och i . Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad. Kontrasten förstärks också av att första ordet är ”alla” och det sista är det lägsta antalet ett, och inte ens ”en enda”.]
14775	PSA 55:4	Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig; jag är rastlös i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
14790	PSA 55:19	Kväll och morgon och vid middagstid klagar jag och stönar (ropar högt); och han har hört min röst.
14795	PSA 55:24	Kasta din börda (det som getts åt dig, din del; ditt bekymmer, oro) på Herren (Jahve) och han ska (kommer) upprätthålla (understödja, bevara, livnära) dig. [] Han ska (kommer) aldrig tillåta (för all framtid inte bevilja) att den rättfärdige faller (vacklar, blir omkullkastad). Men du Gud (Elohim) ska (kommer) dra ner dem i fördärvets grop; blodtörstiga, bedrägliga människor, de ska (kommer) inte leva hälften av sina dagar, men jag, jag förtröstar (litar) på dig.
14808	PSA 56:13	i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet ”basar” kött, här används ordet ”adam” människa].
14809	PSA 56:14	Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim); jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer. [Ordet ”löna” är ”shalam” vars rot är ”shalom”.] För du har befriat mitt liv (min själ, hebreiska ”nefesh”) från döden, Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)? [Ordet för ”snava” är ”daha” som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.] Jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
14812	PSA 57:3	Var mig nådig (förbarma dig över mig; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [] tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt” vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Sedan, i upprepningen av detta verb, är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även .]
14825	PSA 58:4	Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet; era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska ”elem” i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten ”alam” som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: ”Talar ni rättfärdighet i tysthet?” Det finns en dubbelhet i vad ”gudar” syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken ”era händer”, ”på jorden” och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är ”tysta” och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
14833	PSA 58:12	Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden, när han tvättar sina fötter i de ogudaktigas blod. [] Sedan ska man säga: ”Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige; ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!” [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att ”hämnden är min” som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
14851	PSA 59:18	[Psalmens avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ”Men” och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.] Men jag ska sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din makt (styrka, starkhet), ja, jag ska om morgonen (varje soluppgång) sjunga högt i glädje (uppge glädjetjut i triumf) över din nåd (kärleksfulla omsorg). För du är (har varit och kommer alltid bli) mitt försvar (starka fäste, borg, klippa) och min tillflykt på min nöds dag (då jag står inför stora svårigheter, problem, oro och bekymmer). Min styrka, till dig vill jag sjunga lovsånger, för Gud (Elohim) är min borg, min nåds (kärleksfulla omsorgs) Gud (Elohim).
14857	PSA 60:6	Du har fått marken att skaka, du har fått den att rämna (så att raviner bildas); hela dess brutna ben [poetisk omskrivning där ravinerna i marken beskrivs som benbrott] för den (marken) lider av skälvningar.
14858	PSA 60:7	Du har låtit ditt folk se svårigheter; du har låtit oss dricka skälvande vin (vin som berusar oss så att vi raglar).
14874	PSA 61:9	Må han [konungen] sitta (leva, bo) inför Gud (Elohim) för evigt; låt nåd (kärleksfull omsorg) och sanning bevara honom. [Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.] Så ska jag prisa ditt namn för evigt, dagligen ska jag fullgöra (infria) mina löften.
14906	PSA 64:7	De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig]; de överlägger för att placera ut hemliga fällor. De frågar: ”Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?”,
14909	PSA 64:10	Deras egen tunga (egna ord) blir deras fall (ras, gör att de tappar kontrollen); alla som ser dem skakar (på huvudet i förvåning över deras nederlag). [Kan också översättas: ”Alla ser hur de flyr.”]
14985	PSA 68:33	De kommer med röda kläder (bronsartiklar; eventuellt kan det betyda ”högt uppsatta personer” eller ”ambassadörer”) från Egypten, Kush (nuvarande Etiopen och Sudan) skyndar sig att sträcka fram sina händer. [För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor].