7140 | RUT 1:11 | Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män. |
7142 | RUT 1:13 | skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens hand har drabbat mig.” |
7148 | RUT 1:19 | Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem. När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: ”Kan det vara Noomi?” [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se .] |
7150 | RUT 1:21 | När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant ”jag var fylld”, hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Väldige (Shaddai) har sänt mig sådan ondska (olycka)?” [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.] |
7156 | RUT 2:5 | Boas frågade den tjänare (unge man) som var förman för skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” [Vilken släkt tillhör hon?] |
7161 | RUT 2:10 | Rut föll ned med ansiktet mot marken och sade till honom: ”Varför är du så god och vänlig mot mig, jag är ju bara en främling?” |
7170 | RUT 2:19 | Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: ”Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!” [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet ”var” är hebreiska ”epho” som är snarlikt måttet ”efa” i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: ”Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas.” |
7183 | RUT 3:9 | Han frågade: ”Vem är du?” Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna [gift dig med mig, se ], för du är min återlösare.” [Här använder Rut termen ”amah” för tjänarinna, ordet har en högre rang än ”shifkhah”, det ord som Rut använder om sig själv i . När Noomi nu skickar henne till Boas för att fråga om giftermål är hon medveten om Boas ansvar som en nära släkting till hennes avlidna man. Hon utmanar honom att fullfölja hans skyldighet. Här är en av bokens dramatiska höjdpunkter. Kommer Boas att bejaka eller avfärda henne? Nästa vers är lugnande, välsignelsen som han ber liknar den Noomi bad över honom tidigare, se .] |
7189 | RUT 3:15 | Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.] |
7190 | RUT 3:16 | När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: ”Vem är du, min dotter?” [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras ”vem är du” finns i vers 6 där Rut kallar sig Boas tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boas framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne. |
7193 | RUT 4:1 | [Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned. |
7197 | RUT 4:5 | Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: ”Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten.” [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se . Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden, hebreiska ”chesed”. Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?] |
13944 | PSA 1:1 | [Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.] |
13950 | PSA 2:1 | Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)? Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som ”begrundar” Herrens ord, se , används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet ”folken” mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”nationerna och folken”, i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.] |
13974 | PSA 4:4 | Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig, lyssna]: Hur länge ska ni svärta ner min ära? Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka lögner? [Det ovanliga hebreiska uttrycket ”bnei ish”, ordagrant ”människors söner”, används här. Skrevs psalmen i samband med kan uppmaningen vara riktade till Joab och Abishai som gått över till Absaloms sida. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] |
13978 | PSA 4:8 | Många säger: ”Vem kan visa oss det goda?” [Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se . I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Lyft upp, Herre (Jahve), ditt ljus över oss. [Var god mot oss, samma fras som i den prästerliga välsignelsen, se .] |
13999 | PSA 6:7 | För (eftersom) de döda tänker inte på dig. Vem i dödsriket (Sheol) tackar (prisar) dig? |
14023 | PSA 8:2 | Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i . Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______ |
14027 | PSA 8:6 | Vad är då en [bräcklig] människa, att du tänker på (lägger märke till, kommer ihåg) henne? Vad betyder då människosläktet (hebreiska ”Adams son”, kollektivt substantiv), att du har omsorg om henne (vakar över, bryr dig om människan så mycket), |
14028 | PSA 8:7 | och gjorde henne [människan] nästan som (strax under) en gud (gudaväsen, hebreiska ”elohim”)? [Människan är i singular maskulin form (ordagrant ”honom”) i vers 5-7 och citeras i i ett messianskt perspektiv. Hebreiska ordet ”elohim” har en bred betydelse från den ende Guden, till avgudar, änglar och även mänskliga ledare. Frasen kan förstås som om Gud har gjort människan med bara lite avsaknad av hans storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar ”elohim” som änglar och översätter att människan nästan är som änglarna.] Du gav människan ära och majestät, |
14053 | PSA 10:1 | Varför, Herre (Jahve), står du långt borta, döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet ”varför” börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2-11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.] |
14065 | PSA 10:13 | Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud? [Hur kan du tillåta det?] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig).” [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet ”Stå upp” som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från ”han tänker” till ”du säger”. Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!] |
14073 | PSA 11:3 | För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider], vad kan den rättfärdige uträtta då?” [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.] |
14083 | PSA 12:6 | De säger: ”Vår tunga ger oss makt (seger), våra läppar tillhör oss (vi kan säga vad vi vill), vem är herre över oss?” |
14089 | PSA 13:3 | Hur länge, Herre (Jahve); ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt? Hur länge ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig? |
14090 | PSA 13:4 | Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig, och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta? Hur länge ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig? |
14096 | PSA 14:4 | Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.] |
14100 | PSA 15:1 | En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. ______ Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel? Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se . Psalmen har ibland kallats ”Davids Bergspredikan”, se . Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden ”Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig”, se . Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.] |
14133 | PSA 18:3 | Han [David] sade [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]: Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)! [David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ”ahav”, utan ”racham”, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången ”racham” används är i , där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se , dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.] Herre (Jahve), min styrka (källa till kraft). |
14163 | PSA 18:33 | För vem är Gud (Elohim) förutom Herren (Jahve), och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)? [Nej, ingen är som du!] |
14184 | PSA 19:3 | [Det första stycket beskriver hur stjärnorna talar utan ord. Hebreiska ordet för att förkunna i vers 2 används ofta för matematiska beräkningar och antal. Det används i där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna. Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!] Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om] Guds (Els) härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro), skyn (fästet) förkunnar hans händers verk (vittnar om, visar ständigt vad han gjort). |
14195 | PSA 19:14 | [Nu kommer Psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln med mer detaljer vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] Vem kan förstå (märka, uppfatta, se) alla sina oavsiktliga synder (brister, felsteg)? Straffa mig inte för (befria mig från) alla mina dolda (omedvetna) synder [som jag inte ens är medveten om], |
14223 | PSA 22:3 | [Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.] |
14261 | PSA 24:3 | Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg? Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se .] |
14266 | PSA 24:8 | Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)? Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman) – Herren (Jahve) mäktig i strid. |
14268 | PSA 24:10 | Vem är han, denne ärans Konung (kung av härlighet)? Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) – han är ärans Konung Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] [Psalmen kan ha framförts av David när arken fördes in i templet. Arken som symboliserar Guds närvaro och även pekar profetiskt på hur Jesus en dag rent fysiskt ska träda in i Jerusalem och hyllas som kung. Portarna som tilltalas syftar på stadens och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning – att öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se . Mitt i den mästerliga poesin med ”Höj era huvuden, ni portar…” och ”låt höja er ni eviga dörrar” finns en grammatisk liten skillnad som betonar och indikerar att Jesus kommer två gånger till Jerusalem. Första gången används en passiv verbform: ”låt höja er ni eviga dörrar ”. Vägen var öppen när han ödmjukt red in på en åsna bland hyllande skaror som välkomnade honom med palmblad och ropade ”Hosianna, Davids son!”. Andra gången är verbet i aktiv imperativ form: ”höj er ni eviga dörrar ”. Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta sitt tusenårsrike. Vid sin andra ankomst är Jerusalem belägrat och Jesus ”slår själv upp dörrarna”, se .] |
14280 | PSA 25:12 | Var finns den människa som fruktar (vördar, respekterar, ärar) Herren (Jahve)? Honom ska Herren (Jahve) undervisa vilken väg han ska välja (hur han ska leva). [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar orden ”Var finns” på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som tillber Herren?] |
14286 | PSA 25:18 | Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven ”Qof”, används den tjugonde ”Resh” här. Tecknet ”Resh” avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret just här? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. Bokstaven Ordet ”jag ropar” börjar på denna bokstav, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd. Ett annat är ord som börjar på Qof är ”vänta”, se . Behovet är så akut, det finns ingen tid att vänta. Genom att hoppa över bokstaven med bilden på ”huvudet bakifrån” och istället gå direkt på ”huvudet framifrån” förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!] |
14289 | PSA 25:21 | Låt integritet och rättfärdighet skydda mig, för jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar). [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”integritet” börjar med denna bokstav, och genom att detta inte är sista versen så frågar sig psalmisten, har Gud integritet, kommer han att infria sina löften och skydda mig?] |
14303 | PSA 27:1 | Av David [innan han blev smord till kung]. [Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.] ______ Herren (Jahve) är mitt ljus [] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)! Vem skulle jag frukta (vara rädd för)? Herren (Jahve) är mitt livs tillflykt (värn, skydd, säkra fästning – den som försvarar mig)! Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: ”ljus, frälsning och tillflykt”. David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: ”onda människor, motståndare och fiender”.] |
14315 | PSA 27:13 | Om jag inte tror att jag ska få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land … [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.] [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket ”de levandes land” syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.] |
14347 | PSA 30:11 | ”Vad vinner du på mitt blod (min död), att jag sjunker ned i avgrunden (graven)? Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig, kan det förkunna din trofasthet (sanning)? [, på hebreiska heter människa ”adam”, blod ”dam” och stoft ”adamah”.] |
14421 | PSA 34:14 | Vem är den människa, som älskar livet, som önskar se många dagar och ha det gott? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet ”Vem” på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen för verklig glädje.] |
14440 | PSA 35:10 | Alla mina ben ska säga: ”Herre (Jahve), vem är som du? Du som räddar den svage från den som är starkare än honom, ja, den svage och fattige från den som plundrar honom.” [Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben i vers 10 kompletterar hebreiska ”nefesh”, översatt ”hela min varelse” i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.] |
14447 | PSA 35:17 | Herre (Adonai), hur länge ska det dröja innan du ser [och agerar]? Rädda (ta tillbaka) mig från deras förgörelse, mitt liv från de unga lejonen [som vill slita mig i stycken]. |
14471 | PSA 36:13 | Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig, eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig. Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska, de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig. [Meningen inleds med ett adverb ”där”, hebreiska ”sham” som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet ”omkullkastade”, hebreiska ”dohu”, i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!] |
14543 | PSA 39:9 | Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)? Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet ”qawah”, översatt ”sträva efter”, i första raden och substantivet ”tohelet”, översatt ”hopp” i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från ”vad” till ”vem”. Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.] |
14569 | PSA 41:3 | Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar och på ett vist sätt hjälper) den fattige [singular]; på den onda dagen ska Herren (Jahve) rädda honom. [Det hebreiska ordet ”sakal” betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp men också bön och att räkna med Guds ingripande, se . Den andra delen ”på den onda dagen ska Herren rädda honom” tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en Gudsbild där man kan ”köpa sig” frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se . Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se . Gud grep in och gjorde så att Jesus uppstod, se .] |
14573 | PSA 41:7 | Mina fiender talar ont om mig: ’När ska han dö och hans namn utplånas? |
14584 | PSA 42:4 | Hela min varelse (hebreiska ”nefesh”) törstar efter Gud (Elohim), den levande Guden (El). När får jag komma, och se Guds ansikte (träda fram inför honom)? |
14585 | PSA 42:5 | Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på], dag och natt, samtidigt säger man dagarna i ända: ”Var är nu din Gud?” [Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även .] |
14587 | PSA 42:7 | Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), varför så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte). |
14591 | PSA 42:11 | Jag vill säga till Gud, min klippa (en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva): ”Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå i mörker (sörjande)? På grund av mina fienders förtryck (som krossar mig), |
14592 | PSA 42:12 | som ett mördande svärd [ända in] i skelettet, har mina fiender förolämpat mig, när de hela dagen säger: ”Var är nu din Gud?” Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), och varför är du så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.] |
14594 | PSA 43:2 | För du är den Gud (Elohim) som är min tillflykt (mitt värn, skydd, försvar)! Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå runt i sorg, förtryckt av fienden? |
14597 | PSA 43:5 | Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), och varför är du så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se . Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!] |
14620 | PSA 44:23 | skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta), han som känner hjärtats alla hemligheter? |
14622 | PSA 44:25 | Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! [Jesus sov mitt i stormen, se .] |
14623 | PSA 44:26 | Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro), och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck? |
14632 | PSA 45:8 | Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt. [Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet ”Elohim” sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i där människan ”nästan är en Gud”. En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningsspalmer som t.ex. , talar om den kommande Messias.] Din kungliga spira är en rättvisans spira. |
14674 | PSA 48:10 | [Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se i Herren (Jahve) Härskarornas (Sebaots) stad, i vår Guds (Elohims) stad, som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även .] |
14687 | PSA 49:8 | de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga), och skryter över sina stora rikedomar? |
14713 | PSA 50:13 | Äter jag tjurars kött eller dricker jag getters blod? |
14716 | PSA 50:16 | [Vers 7-15 riktar sig personligt:] Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim): ”Vad gör du (vad har du för dig)? Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun? [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför .] |
14721 | PSA 50:21 | Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst? Du tänker att jag är likadan som du, men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon. |
14749 | PSA 52:5 | Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktiga man? Guds (El) nåd (kärleksfulla omsorg, hebreiska ”chesed”) varar oavbrutet. |
14761 | PSA 53:6 | Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.] |
14801 | PSA 56:6 | I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord – i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta, vad kan kött (människor) göra mig? |
14804 | PSA 56:9 | Ska de få fly trots sådana synder? Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)! |
14805 | PSA 56:10 | Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring. Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl), finns de inte i din bok? |
14808 | PSA 56:13 | i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet ”basar” kött, här används ordet ”adam” människa]. |
14809 | PSA 56:14 | Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim); jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer. [Ordet ”löna” är ”shalam” vars rot är ”shalom”.] För du har befriat mitt liv (min själ, hebreiska ”nefesh”) från döden, Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)? [Ordet för ”snava” är ”daha” som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.] Jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus. |
14824 | PSA 58:3 | Talar ni verkligen rättfärdighet, ni gudar (elem) [tysta domare]? Dömer ni med rättvisa människosläktet (Adams barn)? |
14825 | PSA 58:4 | Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet; era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska ”elem” i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten ”alam” som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: ”Talar ni rättfärdighet i tysthet?” Det finns en dubbelhet i vad ”gudar” syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken ”era händer”, ”på jorden” och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är ”tysta” och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.] |
14842 | PSA 59:9 | Se, de kräks (spyr) med sina munnar, svärd (plural) är i deras läppar: För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15-16 med samma tema, men med lite andra ord.] |
14864 | PSA 60:13 | Vem ska föra in mig i den befästa staden? Vem ska leda mig till Edom? Ge oss hjälp mot vår motståndare, för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst. |
14865 | PSA 60:14 | Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss? Och du går inte längre före oss i striden [tillsammans med vår armé]. Med Gud (Elohim) ska vi göra mäktiga ting, för det är Han som trampar ner våra motståndare. |
14879 | PSA 62:5 | Hur länge ska ni hota mig, och försöka ta mitt liv (alla ni som förföljer mig, en ensam man, ska ni aldrig ge upp)? Ni är lika farliga som en lutande vägg, en fallfärdig mur. |
14906 | PSA 64:7 | De stärker (tar fasta på) ett ont ord (uppmuntrar varandra till att göra det onda) [upprepar ockulta förbannelser mot mig]; de överlägger för att placera ut hemliga fällor. De frågar: ”Vem ser [oss och de snaror vi lagt ut]?”, |
14970 | PSA 68:18 | Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt), på berget [Sion, se ] som Gud (Elohim) valt till sin boning? Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid. |
14994 | PSA 69:6 | Fler än hårstråna på mitt huvud, är de som hatar mig utan orsak. Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig, som attackerar med sin lögn. Vad jag inte stulit måste jag nu ersätta det? |
15050 | PSA 71:19 | och din rättfärdighet, Gud (Elohim), som når ända till [högsta] himlen [singular]. [Vers 17-19 kopplas ihop med hebreiska ”ad” som används fyra gånger och översätts ”ända till/tills/när”.] Du har gjort stora ting Gud (Elohim), vem är som du (vem kan jämföras med dig)? |
15076 | PSA 73:1 | [Psalmen tar upp ett av livets mysterier: Hur kan onda människor ha till synes bekymmerslösa och framgångsrika liv? Psalmen har likheter med de två första psalmerna, och , där också de gudlösa har en framträdande roll. Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ”ak”, översatt ”ja”, delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, men gör det på ett mycket strukturerat sätt.] ______ En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan. |
15086 | PSA 73:11 | De säger: Hur kan Gud (El) veta? Har den Högste (Elion) någon kunskap? |
15100 | PSA 73:25 | Vem har jag i himlen förutom dig? När jag äger dig (har dig, vandrar med dig) då finns det inget som går upp mot det (som jag önskar mer) varken här på jorden eller i himlen. |
15104 | PSA 74:1 | En sång med visdom [ordagrant ”maskil”, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Varför Gud (Elohim) har du övergett oss (tycks det som) för alltid? [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid] Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete? [Första sektionen inleds och avslutas med frågan ”varför”, se vers 11.] |
15113 | PSA 74:10 | Hur länge Gud (Elohim) ska dina motståndare få häda? Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt? |
15114 | PSA 74:11 | Varför drar du undan din hand, ja dra fram din högra hand ur manteln (den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt)? [Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.] |
15146 | PSA 76:9 | Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen! Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas? |
15159 | PSA 77:9 | [Nu i vers 8-10 följer en uppräkning av de noggranna efterforskningarna:] Ska Herren (Adonai) förkasta oss för evigt? Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)? |
15160 | PSA 77:10 | Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid? Har hans löften upphört från släkte till släkte (generation till generation)? |
15161 | PSA 77:11 | Har Gud (El) glömt att vara nådig, eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (ömsinta nåd)? [Barmhärtighet, på hebreiska ”rachamim”, kommer från ordet ”rechem” som betyder moderliv. Guds barmhärtighet liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet ”tillslutit” kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] |
15165 | PSA 77:15 | Gud (Elohim) dina vägar är heliga. Vilken stor gud (el) kan jämföras med dig Gud (Elohim)? |
15190 | PSA 78:19 | Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sade: Kan Gud duka ett bord i öknen? |
15191 | PSA 78:20 | Se, han slog klippan så att vatten kom ut och strömmarna rann, kan han också ge oss bröd att äta eller ska han förse sitt folk med kött? [] |
15248 | PSA 79:5 | Hur länge, Herre (Jahve) ska du vara vred, arg på oss? För alltid? Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld? |
15253 | PSA 79:10 | Varför skulle hedningarna få säga: ”Var är deras Gud (Elohim)?” Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare. |
15262 | PSA 80:6 | Gud, Härskarornas Herre (Jahve Elohim Sebaot), hur länge ska du vara vred på ditt folks böner? |
15270 | PSA 80:14 | Varför har du brutit ner hennes beskydd så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne? |
15295 | PSA 82:2 | Hur länge ska ni döma orättfärdigt och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] |