7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7155	RUT 2:4	[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
7168	RUT 2:17	Hon plockade ax på skördefältet ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa korn. [En efa var ett volymmått på 22-36 liter. Enligt motsvarade efan en tiondels ”chomer”. Hebreiska ”chamor” är åsna, och en ”chomer” var den vikt som en åsna kunde bära.]
7190	RUT 3:16	När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: ”Vem är du, min dotter?” [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras ”vem är du” finns i vers 6 där Rut kallar sig Boas tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boas framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne.
7214	RUT 4:22	Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.] och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.]. [Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se . Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boas, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boas, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boas, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i , är det högst sannolikt att Oved är Boas och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boas som levde då händelserna i denna bok utspelade sig. Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se . Det är 9 generationer mellan Eleasar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Sadok, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se . Salmon är alltså Boas förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här. Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och grekiska ordet för ”far” kan också betyda ”förfader” eller ”släkting”. Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Peres är släkt via Boas till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp, se .]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13969	PSA 3:8	Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals) omringar mig från alla håll. [Absalom hade 12 000 män, se . David hade 600 trogna med sig, se .]
14005	PSA 7:2	En ”shiggaion” av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet ”shiggaion” används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är ”shagah” som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ”Kush” betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______
14018	PSA 7:15	gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara ”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är ”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra ”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för ”känner ilska” i vers 12 är hebreiska ”zaar”, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se .]
14038	PSA 9:7	Du har tillrättavisat(rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
14039	PSA 9:8	Fienden är borta, utrotad för alltid, du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”fienden” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
14040	PSA 9:9	Men Herren (Jahve) [i kontrast, se vers 6-7] sitter [på tronen, regerar] i evighet (för evigt), han har rest sin tron för att döma [har förberett den];
14043	PSA 9:12	Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
14050	PSA 9:19	De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) dödsriket (Sheol), alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet ”återvända” börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna ”vänder tillbaka” och stapplar mot sin undergång. Ordet ”återvända” i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se . I föregående vers och i denna nämns ordet ”den ogudaktige” igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även .]
14054	PSA 10:2	[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samek, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även för fler ”störningar” i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke), de fångas av deras smidda planer. [Ordagrant är frasen ”i/av högmod gudlös brinner/jagar svage.” Det hebreiska ordet ”dalak” används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se . Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se . Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se . I den andra delen syftar ”de” antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se .]
14079	PSA 12:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], på den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. Symboliskt kan ”den åttonde” också förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används i två Psalmer, här och i Psalm 6 som har liknande tema, se för fler kommentarer.] ______
14105	PSA 16:1	En Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används bara här och i titeln på Psalm 56-60. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid. I sammanhanget kan det vara värt att notera att innehållet i dessa sex psalmer, som inleds med ordet ”Michtam”, alla är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se .] ______ Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El), jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
14116	PSA 17:1	En bön (hebreiska ”tefillah”). Av David. [Detta är den första psalmen som har frasen ”en bön”, hebreiska ”tefillah”, i inledningen, de övriga är: 86, 90, 102 och 142.] ______ Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet ”rättfärdighet”, som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: ”Hör rättfärdigheten som talar genom mig.” Ordet ”rättfärdighet” kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Vi får inte heller glömma att texten är skriven till musik som också förstärker orden, känslan och stämningen. Tänk dig hur David tar fram sin harpa och börjar spela. Efter ett musikaliskt intro kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: ”Hör, Herre... rättfärdighet...” Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening med en önskan om att Herren uppmärksamt ska lyssna på hans rop.] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop! Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön, den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
14134	PSA 18:4	Herre (Jahve), min bergsklyfta (en hög och ointaglig bergskam, skreva, en skyddad plats) och min borg (fästning) och min räddare (befriare). Min Gud (El), min klippa (massiva berg, fasta punkt) till vilken jag tar min tillflykt [], min sköld och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)! [I vers 2-3 beskrivs Gud i åtta militära termer som en försvarare för psalmisten: min styrka, men bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och förstärker hur Gud verkligen är personligen min hjälpare och beskyddare! I vers 4-7 som följer, summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren. I vers 5-6 beskrivs bakgrunden.]
14137	PSA 18:7	Dödsrikets (Sheols) rep virade (snodde) sig runt mig, dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se . Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet ”belial” som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Beliar, se . Den arameiska översättningen tolkar ordet som ”utan ok”, och då är betydelsen att man lämnat Guds lag och lever i laglöshet.]
14139	PSA 18:9	[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se . Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se . I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade, bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
14157	PSA 18:27	[Följande stycke, vers 26-27, beskriver hur Gud är rättvis. Han agerar i enlighet med människors moral och speglar deras handlingar. Föregående stycke var en kiasm, där verserna rent bokstavligt speglade varandra, se vers 21-25. Något som den som förstår hebreiska kan lägga märke till. De rättfärdiga som vill leva efter Guds moral kommer se hur Gud speglar dessa egenskaper och agerar trofast, uppriktigt och rent. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att uppleva Guds vägar som obegripliga.] Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull). Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
14160	PSA 18:30	För du tänder min lampa [ger mig liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve) – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa används ofta om andligt liv, se . Att släcka någons lampa är en bild på döden, se Job 18:5-6; 21:17. David kallas också ”Israels ljus”, se . I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se . Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se . Här i vers 28 används hebreiska ordet ”sapal” som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
14167	PSA 18:37	[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
14223	PSA 22:3	[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
14228	PSA 22:8	Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa, hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebreiska ”rimmah” utan ordet ”tolah” som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se . Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se . Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret. Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se . När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord ”tolah” används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda, hebreiska ”tolah”, kan bli vita som snö, se .]
14251	PSA 22:31	Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
14290	PSA 25:22	Befria(återköp) Israel, min Gud, från dess nöd (plåga). [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten ”Pe” och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet ”befria” börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
14300	PSA 26:10	människor med onda planer i sina händer, och vars högra hand är full av mutor. [Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Nabot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
14330	PSA 29:5	[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar, Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
14366	PSA 31:17	Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 ”i din hand lägger jag min ande”. Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet ”tider” används även i uttrycket ”tider av brist” under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i ”rätt tid”. Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet ”kairos” som, till skillnad från ”chronos” som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
14371	PSA 31:22	Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte) från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer). Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska ”sukka”) från stridande (anklagande) tungor (elakt tal). [Ordet för ”hydda” är hebreiska ”sukka”. Ordet har också betydelsen ”att vara sammanflätad” och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se . Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden, se . Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se . Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt ”mitt framför människors ögon”, se vers 20. Psalmens titel ”till den strålande ledaren”, se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se . Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se . På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: ”Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka”, se , och vid samma tillfälle även: ”Jag är världens ljus”, se . Jesus är Betlehemsstjärnan, se , och morgonstjärnan, se .]
14402	PSA 33:17	Det är en falsk trygghet att förlita sig på stridshästar [eller någon annan världslig kraft], trots deras stora fysiska styrka kan de inte rädda någon (beskydda från döden). [Tre gånger används ordet ”stor” hebreiska ”rov” i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant är hebreiskan ”en lögn är hästen för seger”.]
14414	PSA 34:7	De som noggrant skådar mot honom strålar [av glädje, se ], och deras ansikten behöver inte rodna av vanära (tappa fattningen på grund av skam eller förvirring). [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”de som noggrant skådar” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds perspektiv. Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Andra delen i vers 6 börjar på Vav med ordet ”och”, så bokstaven finns där i rätt ordning, men inte som en egen vers med två rader som alla andra bokstäver. Det ska noteras att hälften av alla 22 verser i denna psalmen börjar den andra raden med Vav, så det är inte en ovanlig kombination, se även inledningen till psalmen för en utförligare diskussion.]
14426	PSA 34:19	De [rättfärdiga, vers 16]ropar, Herren (Jahve) hör, och befriar dem från all deras nöd. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”ropar” börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
14433	PSA 35:3	dra svärd och spjut, för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig. Låt mig få höra dig säga (säg till min själ): ”Jag är din frälsning (räddning).” [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
14436	PSA 35:6	Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal, när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem. [David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5-6 och . Det är en Guds representant, se . Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]
14466	PSA 36:8	Din rättfärdighet (trofasthet) är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg). Dina domar är som det djupaste hav [outgrundligt]. Du beskyddar (bevarar, hjälper) både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, ”himlen och molnen” och ”högsta berg och djupaste hav”, visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se . Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
14492	PSA 37:21	Den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle)lånar och betalar inte tillbaka, den rättfärdige är generös (känner sympati, är barmhärtig) och ger [lånar ut frikostigt, se vers 26]. [Verbformerna beskriver ett vanemässigt beteende.]
14507	PSA 37:36	Men jag gick förbi igen, och han var borta, jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”såg” börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är ”se” förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska ”rasha”, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen ”håll dig på hans väg” i vers 34 fram till ”och han var borta” i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven ”Resh” någonstans i ordet. Däremot den sista frasen ”jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen” består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven ”Resh”. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14589	PSA 42:9	Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup, i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall), Alla dina bränningar och vågor, har sköljt över mig. [Frasen ”djup ropar till djup” kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se . Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se . Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i Jonas erfarenhet i valens buk som också liknas vid Jesu död, se . Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se .]
14592	PSA 42:12	som ett mördande svärd [ända in] i skelettet, har mina fiender förolämpat mig, när de hela dagen säger: ”Var är nu din Gud?” Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), och varför är du så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Som ofta i repetitioner i hebreisk poesi är de inte helt ordagranna. Jämfört med vers 6, där det är Guds ansikte, är det här psalmistens ansikte som refereras till. Ansiktsuttrycket speglar känslor, så här uttrycks hur psalmistens sorg och mörker, se vers 10, har vänts till ljus och glädje.]
14600	PSA 44:3	[Psalmen börjar med en unison del där ”vi” prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomet ”vi” används i vers 2-4, 6, 8-9 och ”jag” i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron, våra förfäder har berättat för oss, om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel], i forna dagar
14615	PSA 44:18	från rösten av förolämparen och smädaren (från verbet ”att skära och såra”), från ansiktet [synen] av fienden och hämnaren. [Röst och ansikte kompletterar varandra, både hörsel- och synintryck påverkar. Vers 16 har framträdande k-ljud och i vers 17 är m-ljudet framträdande. Vers 17 är på hebreiska ”miqqol meharep umageddep mipene oyeb umitnaqqem”. Med hjälp av allitteration och assonans, vokalrim på bokstaven ”e”, kulminerar beskrivningen av fienden.]
14657	PSA 47:3	[Psalmen börjar med en uppmaning, inte bara till Israel utan alla folk!] Alla folk, klappa era händer (applådera, förena era händer, ordagrant ”klappa hand” singular); höj upp till jubelrop [glädjerop, shofarstötar, se vers 6] till Gud (Elohim)!
14664	PSA 47:10	Gud (Elohim) regerar (är kung) över hedningarna, Gud (Elohim) har satt sig på sin heliga tron. Folkens furstar (ädla, villiga tjänare) har samlats, tillsammans med Abrahams Guds folk [som alla folk ska bli välsignade i, se ]. För jordens sköldar [folkens furstar, ledare som beskyddar, se även Ps ] tillhör Gud, mäktigt (högt) har han gått upp (blivit upphöjd)! [Ordet ”gått upp” är samma hebreiska ord ”alah” som i ”farit upp” i vers 6. Det tredje och sista ”för” i psalmen förstärker Guds allmakt. Hedningar och judar förenas som ett folk, se .]
14672	PSA 48:8	Bävan (fruktan) grep dem där, vånda (ordagrant ”med vridande”, smärta) som hos en födande kvinna. [Vers 6-7 har liknande språk som i ]
14674	PSA 48:10	[Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se i Herren (Jahve) Härskarornas (Sebaots) stad, i vår Guds (Elohims) stad, som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även .]
14697	PSA 49:18	Frukta inte när en människa blir rik, och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6-7],
14797	PSA 56:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. ”Den stumma duvan i fjärran”. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras) av (för) David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används här i titeln på Psalm 56-60 och Psalm 16. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.] ______
14825	PSA 58:4	Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet; era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska ”elem” i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten ”alam” som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: ”Talar ni rättfärdighet i tysthet?” Det finns en dubbelhet i vad ”gudar” syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken ”era händer”, ”på jorden” och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är ”tysta” och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
14826	PSA 58:5	[I vers 4-6 beskrivs nu de ogudaktiga som främlingar och ormar. Stycket hör ihop med vers 8-10 som beskriver deras dom. Båda sektionerna använder bildspråk.] De ogudaktiga är främlingar redan från modersskötet, genom att ständigt tala lögn har de gått vilse från födseln. [Anledningen att de går vilse är att de talar lögn.]
14842	PSA 59:9	Se, de kräks (spyr) med sina munnar, svärd (plural) är i deras läppar: För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15-16 med samma tema, men med lite andra ord.]
14904	PSA 64:5	[Detaljerat beskrivs nu hur fienderna planerar sin attack. Vers 1-6 är en enda mening i hebreiskan.] De som vässar sina tungor likt ett svärd och spänner sina bågar med bittra ord som pilar,
14969	PSA 68:17	Berget Bashan [Hermon] är ett guds (elohim, ett upphöjt, majestätiskt) berg, ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. Ett av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Ordet ”Bashan” betyder också ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se .]
15046	PSA 71:15	Min mun ska förkunna om din rättfärdighet och om frälsning hela dagen. För jag vet inte antalet (numren, kan inte skriva). [Hebreiskan är otydlig här, sista frasen kan översättas ”jag vet inte numren” eller ”jag kan inte skriva”. Det kan syfta på det som sagts och syftar då på storheten i Guds rättfärdighet och frälsning, eller framåt på vers 16 och alla Guds gärningar och rättfärdighet.]
15112	PSA 74:9	Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4]. Ingen profet finns mer och ingen ibland oss som vet för hur länge. [Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se .]
15132	PSA 75:6	[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5-7, men frasen ”Jag säger” brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3-8 formar också en kiasm där ordet ”döma” och ”domaren” ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5-6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.] Jag säger till de arroganta: ”Inget mer skryt”, och till de ogudaktiga: ”Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka).”
15137	PSA 75:11	Men jag, jag ska kungöra det för alltid, jag ska sjunga lovsånger till Jakobs Gud (Elohim). [Avslutande ord, troligtvis Gud:] Jag ska hugga av de ondas horn [som de lyft, se vers 5-6], men de rättfärdigas horn ska bli upphöjda. [Det är oklart om sista versen är psalmistens eller Guds ord. Eftersom psalmisten varit tydlig med att det är bara Gud som är rättmätig domare, se vers 8, är det lämpligt och mest troligt att det är Guds ord som avslutar psalmen.]
15283	PSA 81:7	Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd, när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; ]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även .] [En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A] Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
15368	PSA 87:4	”Jag ska nämna Rahab [’den arrogante’; Egypten i väster, se ] och Babylon [i öster] bland dem som känner mig. Se, Filisteen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten], [och de säger:] denne är född där.” [Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filisteen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen ”denne är född där” kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller hedningar ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.]
15444	PSA 90:1	[Frågan ”Hur länge?” binder ihop bok tre och fyra, se och . Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Mose sång finns nämnd i . Titeln gudsman används om Elia, Elisa och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17. Författare: Mose Citeras i NT: Vers 5 citeras i Struktur: 1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2 2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6 3. Guds vrede, vers 7-12 4. En upprättad relation, vers 13-17] ______ En bön av gudsmannen Mose (Moshe). ______ [Vers 1b-2 formar en kiasm som ramas in av ”du”, följt av generation/evighet och centralt jorden.] Du Herre (Adonai) har varit vår tillflyktsplats från generation till generation.
15476	PSA 91:16	Jag ska mätta honom med ett långt liv (längd av dagar) och låta honom få se min frälsning (räddning). [Vers 14-16 har sju verb, där det centrala och huvudpoängen är att Gud ska vara med. De sju verben är: befria, rädda, kalla, ”jag ska vara med honom”, rädda, mätta, visa.]
15547	PSA 97:3	Eld går framför honom, förtär hans motståndare på alla sidor. [Fienderna är både människor (vers 6 och 10) och avgudar (vers 7 och 9).]
15767	PSA 107:1	[Psalmisten tackar Gud för hans godhet. Författare: Okänd Struktur: Inledande tacksägelse, vers 1-3 Vinjett 1 – Vilsna ökenvandrare, vers 4-9 Vinjett 2 – Fångar som blivit fria, vers 10-16 Vinjett 3 – Sjuka som blivit helade, vers 17-22 Vinjett 4 – Sjömän som räddats, vers 23-32 Gud förser, vers 33-42 En sista uppmaning, vers 43] ______ Tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänn) Herren (Jahve), för han är god [Gud har den bästa välviljan och är riklig på allt gott], för alltid (för evigt, i evighet) varar hans nåd (barmhärtighet, kärleksfulla omsorg). [Psalmen inleds med ett verb som härrör från det hebreiska ordet för en öppen hand, här finns betydelsen att lyfta händerna i lovprisning, men även att bekänna. Hebreiskans ord för god, ”tov”, beskriver adjektivet i dess vidaste bemärkelse.]
15779	PSA 107:13	[Bön:] Då ropade de till Herren i sin svåra situation (nöd, smal passage), och han förde ut dem från deras belägring (plåga). [Här används ett annat hebreiskt verb för ropa än i vers 6 och 28.]
15793	PSA 107:27	De vinglade (rörde sig i cirklar, dansade) och raglade som en berusad (drucken man), all deras vishet var uppslukad. [Ordet för att smälta i vers 26 betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen. Hebreiskan växlar ofta mellan plural och singular. Genom att beskriva hur ”de” betedde sig som ”en berusad man” målas en inre detaljrik bild upp för läsaren av en berusad man som vinglar fram på en gata, inte en grupp berusade på avstånd.]
15921	PSA 116:5	Herren (Jahve) är nådefull (barmhärtig, oförtjänt kärlek) och rättfärdig, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet). [Här beskrivs tre egenskaper hos Gud. De två första, nådefull och rättfärdig, är i hebreiskan beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock inte ett beskrivande adjektiv utan ett verb, hebreiska ”merahem”. Gud är inte bara ”barmhärtig” som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Adjektivet för ”barmhärtig”, hebreiska ”rahum”, återfinns tolv gånger tillsammans med versens första beskrivande adjektiv ”nådefull”, se . Här i Psalm 116:5 är dock enda gången i hela GT verbet ”agerar barmhärtigt” används tillsammans med adjektivet ”nådefull”. Det som gör denna vers ännu mer speciell är att i Psalm 116 nämns Gud totalt 16 ggr. I 15 av dessa används Gudsnamnet med fyra bokstäver ”JHVH” medan denna vers har ”Eloheinu” – vår Gud. Gudsnamnet ”JHVH” sägs inte av judar. När man läser en text och kommer till JHVH säger man istället Adonai, som betyder Herre. Rabbiner förklarar att Guds namn, JHVH, har att göra med att Gud är evig och bortom tid. Vi kan helt enkelt inte förstå en Gud utanför tiden som är allvetande. Att inte uttala hans namn visar på vår litenhet och förstärker Guds storhet. Här i vers 5 används alltså inte JHVH utan det mer generella ordet för Gud, hebreiska ”Elohim”. Det ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är ”Eloheinu”, som betyder ”vår Gud”. Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som ”vår Gud”. Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.]
15953	PSA 118:16	Herrens (Jahves) högra hand ger seger. Herrens (Jahves) högra hand visar sin kraft (militära styrka). [Dessa tre strofer i vers 10-16 är psalmens strukturella mittpunkt. De förstärker huvudbudskapet i denna psalm som är att det är Herren som har kraft och vinner seger!]
16030	PSA 119:64	Jorden, o Herre (Jahve), är full av din nåd(omsorgsfulla kärlek), lär mig dina förordningar (”inristade bud”). [Stycket ramas in av Herren, Jahve, se vers 57 och 64.]
16031	PSA 119:65	[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet ”tov” som betyder gott, väl, bättre sex gånger. De två första och de två sista verserna börjar med det hebreiska ordet ”tov” som översätts gott, väl och bättre. Centralt i vers 68 finns ordet två gånger, vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott!] Du har handlat väl(gott) med din tjänare Herre (Jahve), i enlighet med ditt ord.
16130	PSA 119:164	Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag ”halleluja” till) dig för dina rättfärdiga påbud. [Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även . Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, ”sheva”, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord. Även i hela stycket 161-168 anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]
16131	PSA 119:165	Frid(fred, helhet på alla områden – shalom) som är stor har de som älskar din undervisning (Tora), ingenting kan få dem på fall. [Vers 165 består av sju ord. Det första ordet är Shalom som beskriver frid, fred och fullhet på alla områden. Här är enda förekomsten av detta ord i hela Psalm 119. Ordet består av fyra bokstäver Shin, Lamed, Vav och Mem. Intressant är att begynnelsebokstaven för första, tredje, femte och sjunde ordet i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i denna vers finns alltså ordet Shalom! Och centralt i denna vers med sju ord finns Guds undervisning - Tora! Att alla denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns under bokstaven Shin som är den tjugoförsta bokstaven (7 x 3) förstärker också strukturen och versens budskap!]
16449	PSA 148:8	[Atmosfären:] Eld och hagel, snö och rök, du stormande vind som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar. Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
16470	PSA 150:6	Må allt som har anda (allt liv som andas, lever, har en andedräkt) prisa (välsigna, böj dig inför, tala väl om) Herren (Ja). [Varje strof har nu lett upp till det sista crescendot i vers 6 som avslutar denna Psalm och hela Psaltaren. Allt som över huvud taget har en möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Gud.] Halleluja (prisa Herrens namn)!
16472	PRO 1:2	[Nu följer fem orsaker till boken som översätts ”För att ge”. I Hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen Lamed på fem verb i vers 1:2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.] För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran). För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
16598	PRO 5:11	Då kommer du att jämra dig (stöna, vråla i smärta) när allt kommer till ett slut, när din kropp och ditt inre (skelett, blod) förgås. [Uttrycket beskriver hur ett utsvävande liv påverkar den fysiska hälsan. I 6:32 beskrivs hur den också fördärvar själen.]
16718	PRO 9:10	Början (grundförutsättningen, startpunkten) till vishet är (kommer av) fruktan (vördnadsfull respekt, gudsfruktan) för Herren (Jahve) och kunskapen om (att känna) den Helige [ordagrant ”det heliga” i plural, formen förstärker Guds majestätiska natur, se Jes 6:3] är förstånd (ger insikt, omdöme och mening). [Versen är snarlik , dock med annan ordföljd och olika hebreiska ord för ”början” som här återfinns först i meningen i grundtexten. Ordet för ”början” är här hebreiska ”techillah” som har betydelsen att utgöra en startpunkt eller grundförutsättning. Ordet kommer från en rot ”chalal” som betyder att falla, bli vanärad, slagen eller få ett dödlig sår. Det beskriver någon som har nått botten. Detta ord för början till vishet beskriver en ”nystart” sedan tidigare egna försök har misslyckats. Det är bara genom att sätta Herren främst som sann vishet och förstånd kan undfås. Versen har fem substantiv. Det tredje och fjärde substantivet i meningen ska egentligen utläsas med inbördes förhållande i genitiv vilket ordagrant är: ”Herrens fruktan”.]
16727	PRO 10:1	Salomos ordspråk. [Det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i ordet Salomo är totalt 375 – det exakta antalet verser i 10:1-22:16.] En vis son (barn) är en glädje för sin fader, men en självsäker dåre till son (barn) är en sorg (bedrövelse, smärta, tyngd) för sin mor.
21807	DAN 1:1	Under kung Jojakims tredje regeringsår [605 f.Kr.] i Juda kom Nebukadnessar, kungen av Babylonien, och belägrade Jerusalem [Judas huvudstad].
21808	DAN 1:2	Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld. [Det var inte babyloniernas styrka som gjorde att de fick seger, det var Herren som tillät dem inta landet på grund av gudsfolkets olydnad och avgudadyrkan, se . Jojakim var en ond kung i Herrens ögon, . Enligt rabbinsk litteratur levde han i incestförhållande med sin mor, svärdotter och styvmor och han hade för vana att mörda män och våldföra sig på deras kvinnor. Han regerar elva år, från 608-597 f.Kr. Det är en omvälvande politisk tid där Juda och Jerusalem ligger geografiskt sett mellan dåtida stormakter. Det är egyptierna och farao Necho som tillsätter Jojakim som sin lydkung sedan de tillfångatagit hans yngre bror som bara hann vara kung tre månader. När babylonierna, tre år in i Jojakims styre, attackerar Jerusalem 605 f.Kr. sluter Jojakim en pakt med dem, se . För att försäkra sig om Jojakims lojalitet tar Nebukadnessar några ungdomar av kunglig släkt som gisslan. Detta är den första deportationen till Babylon som berör Daniel och hans vänner. Templet plundras delvis, se .] Nebukadnessar tog också med sig några av kärlen till Shinar [Babylon, landet mellan floderna Eufrat och Tigris]. Där ställde han in dem i skattkammaren för sina gudar [Marduk och Nebo]. [Det babyloniska riket var den nya stormakten efter assyrierna. I staden Babylon revolterar Nabopolassar mot assyrierna och utropar sig som kung i Babylon 626 f.Kr. Tillsammans med hans son Nebukadnessar formar de det nybabyloniska riket som har sin storhetstid under de kommande 100 åren. Historiska dokument, de babyloniska krönikorna, bekräftar att Nebukadnessar våren 605 f.Kr. stred i den egyptiska utposten Karkemisch i norra Syrien och senare på senvåren svepte ner mot Jerusalem. I den första räden plundras templet och personer som kan utgöra ett hot, däribland Daniel och hans vänner, tas med som fångar. Nebukadnessar fortsätter ner mot Egypten, men när han får besked om sin fars Nabopolassars död 15 augusti, skyndar han hem. Han tar vägen genom öknen och kommer fram före Daniel och fångarna som tar den vanliga längre vägen längs med floden Eufrat. En lertavla visar att Nebukadnessar blev kung 7 september. Nebukadnessar fortsätter sina fälttåg. Sju år senare, 597 f.Kr. erövras Jerusalem. Det är i denna andra deportation som profeten Hesekiel förs bort. År 586 f.Kr. förstörs templet och den tredje vågen av fångar förs bort till Babylonien.]
21810	DAN 1:4	De skulle inte ha någon kroppslig defekt [vara i god fysisk hälsa] och vara vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldéernas språk [kilskriftsspråket akkadiska som används på lertavlor och arameiska som var det nya världsspråket] och litteratur. [Daniel och hans vänner var av kunglig släkt och hade växt upp i Jerusalem. De var i yngre tonåren när de tillfångatogs och deporterades till Babylon, en resa på 150 mil som tog 3-4 månader till fots med karavan. Historiska dokument visar att åldern för högre utbildning var 14 år i Babylon. Beskrivningen av Daniels långa liv i Babylon bekräftar att han måste ha varit ung när han fördes bort, se . Väl framme i Babylon kan Daniel och hans vänner ha blivit kastrerade. Det som talar för det är att detta var vanligt bland kungens tjänare vid den här tiden. Det nämns heller aldrig att Daniel gifte sig och fick några barn. I Jesajas profetia, som skrevs 100 år innan dessa händelser, varnar han för att kärlen skulle plundras och ättlingar till kungahuset föras bort och bli eunucker i Babylon, se . I Jesaja 56, som rör återvändande judar, tas just eunucker utan barn upp som en speciell grupp, se . Dessa bibliska referenser har gjort att denna uppfattning är vanlig inom judendomen. Det som talar emot är att det inte uttryckligen nämns att Daniel blev kastrerad. De skulle vara ”utan defekt”, se vers 4, vilket tvärtom kan tala för att de inte var kastrerade. Det hebreiska ordet för eunuck, ”saris”, har också flera betydelser. Det kan betyda kastrerad man men också högt uppsatt ledare. Potifar i Egypten var en ”saris” som var gift, se .]
21827	DAN 1:21	Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh, ”som solen”) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen ”som solen”. På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet ”Kuras”. Från detta namn kommer det grekiska ”Kyrios”, som betyder ”herre”. Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se . Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se , är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]