7155	RUT 2:4	[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
13950	PSA 2:1	Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)? Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som ”begrundar” Herrens ord, se , används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet ”folken” mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”nationerna och folken”, i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
13994	PSA 6:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används ”sheminit” i kontrast till ”alamot”. Ordet ”alamot” kommer från hebreiska ”almah”, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan ”sheminit” då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .] ______
14047	PSA 9:16	så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort] i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, ”Var barmhärtig”, i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för ”se” i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
14084	PSA 12:7	På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta), på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa, [därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahve) upp och säger: ”Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter.” [Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
14152	PSA 18:22	[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
14235	PSA 22:15	De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i . Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se . Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se .]
14275	PSA 25:7	Min ungdoms synder(mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter) – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem; kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”synder” som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
14302	PSA 26:12	Min fot står på jämn (plan, säker, trygg) mark, i den stora församlingen (skaran) ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)! [Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet ”står” fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till ”jämn mark” kan också ha betydelsen ”moraliskt upprätt”. Centralt i versen finns två prepositioner ”på” och ”i” som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten ”står” tryggt och han ”böjer sina knän”. Ordet för lovsång är ”barach” och har sitt ursprung i ordet för knä, ”berech”, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
14316	PSA 27:14	Sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve), bli stark och låt ditt hjärta bli frimodigt, ja, sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ och gudsnamnet som nämns två gånger. Uppmaningarna riktas till psalmisten själv. Det är både en vädjan och ett tecken på förtröstan. Att han uppmanar sig själv att förtrösta indikerar att han för tillfället inte riktigt gör det fullt ut. Samtidigt är uttalandet i sig ett tecken på förtröstan. Meningen är uppbyggd som en kiasm. Centralt finns en uppmaning med två hebreiska ord: ”var stark och frimodig”. Det är exakt samma ord som Gud upprepade gånger säger till Josua innan israeliterna ska inta det förlovade landet, . Ordvalet och kopplingen till ”de levandes land” i versen innan förstärker denna koppling. Meningen ramas in av hebreiska ordet ”qawah”. Det är ett rikt ord som betyder att vänta, hoppas och sätta sin blick mot något. Ordet betyder också att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud. Det ger styrka och frimodighet i hjärtat.]
14338	PSA 30:2	En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av David. [Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm, hebreiska ”mizmor”, används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebreiska ”shir”. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna. Beskrivningen för eller vid ”husets invigning” är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebreiska ”chanukka”. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se .] ______
14416	PSA 34:9	Herrens ängel (utsände budbärare)slår läger(vaktar) runt dem som fruktar (vördar, respekterar) honom, och han befriar var och en av dem. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”slår läger” som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till Gud.]
14486	PSA 37:15	Deras svärd ska tränga in i deras eget hjärta, och deras bågar ska brytas sönder. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Ordet ”svärd” börjar med denna bokstav och återfinns både i vers 14 och 15. Stycket formar en kiasm där svärd och båge ramar in. De ogudaktigas mål är inte bara att fälla utan att helt förgöra den som vill följa Gud. Dock vänds deras vapen mot dem själva och de förgörs.]
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14740	PSA 51:17	Då ska jag undervisa överträdarna dina vägar och syndarna ska återvända till dig. [Central vers – jag ska undervisa dina vägar.]
15222	PSA 78:51	Han slog allt förstfött i Egypten [], förstlingsfrukten av deras styrka i Hams (Chams) tält. [Ättlingar till Noas andra son, .]
15283	PSA 81:7	Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd, när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; ]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även .] [En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A] Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
15287	PSA 81:11	[C] Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. ”el”) hos er [], inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud. [De första av de tio orden i tio Guds bud, se ]
15292	PSA 81:16	[C] Jag skulle med hast underkuva deras fiender, och vända min hand mot deras motståndare.
15444	PSA 90:1	[Frågan ”Hur länge?” binder ihop bok tre och fyra, se och . Psalm 90 är den enda psalmen som anger Mose som författare. Mose sång finns nämnd i . Titeln gudsman används om Elia, Elisa och Mose. Sången ramas in av Herren (Jahve) och Gud (Elohim), se vers 2 och 17. Författare: Mose Citeras i NT: Vers 5 citeras i Struktur: 1. Lovprisning till den evige Guden, vers 1-2 2. Kom ihåg hur kort livet är, vers 3-6 3. Guds vrede, vers 7-12 4. En upprättad relation, vers 13-17] ______ En bön av gudsmannen Mose (Moshe). ______ [Vers 1b-2 formar en kiasm som ramas in av ”du”, följt av generation/evighet och centralt jorden.] Du Herre (Adonai) har varit vår tillflyktsplats från generation till generation.
15696	PSA 105:23	Israel kom också till Egypten och Jakob reste till Chams land.
15700	PSA 105:27	De utförde ibland dem hans olika tecken, mirakler i Chams land.
15865	PSA 111:4	Han gör otroliga under som kommer att bli ihågkomna, Herren (Jahve) är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande). [Ordet ”ihågkommen” börjar på bokstaven Zajin och ”nådefull” med Chet.]
15875	PSA 112:4	Ett ljus lyser(har gått upp) i mörkret för de med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga, ordagrant ”rakhjärtade”), [ljuset, som representerar Gud är]nådig(full av omsorgsfull kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd) och rättfärdig. [Ordet ”lyser” börjar på bokstaven Zajin och ”nådig” med Chet. Versen avslutas av tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]
16023	PSA 119:57	[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.] Herren (Jahve) är min del(arvedel, lott), jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord.
16031	PSA 119:65	[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I detta stycke finns ordet ”tov” som betyder gott, väl, bättre sex gånger. De två första och de två sista verserna börjar med det hebreiska ordet ”tov” som översätts gott, väl och bättre. Centralt i vers 68 finns ordet två gånger, vilket förstärker Guds godhet och hur Guds undervisning är något gott!] Du har handlat väl(gott) med din tjänare Herre (Jahve), i enlighet med ditt ord.
16398	PSA 145:8	Herren (Jahve) är full av nåd(oförtjänst kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd), sen till vrede och stor (överflödande) i nåd(omsorgsfull kärlek). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers finns det tre ord som betyder nåd, två av dessa börjar med denna bokstav, vilket belyser hur enorm Guds nåd är. En del av Guds nåd är barmhärtighet vilket syns i ordet ”rachamim” som beskriver en nåd som är gränslös, saknar möjlighet att låta sig mätas men också barmhärtighet. Orden ”chen” och ”chesed” handlar om olika typer av kärlek, ”chen” är nåd och oförtjänt kärlek medan ”chesed” är nåd och omsorgsfull kärlek.]
16472	PRO 1:2	[Nu följer fem orsaker till boken som översätts ”För att ge”. I Hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen Lamed på fem verb i vers 1:2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.] För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran). För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
17371	PRO 31:17	Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk], och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”kavlar ivrigt upp ärmarna” som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.]
17384	PRO 31:30	Charm kan förleda och skönhet är kortflyktig, men en kvinna som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve), hon ska prisas (uppskattas, äras). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”förleda” som börjar med denna bokstav och förstärker att yttre skönhet och charm är något som förgår.]
20387	LAM 1:8	Jerusalem har syndat svårt [ordagrant ”syndat en synd”; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer], därför har hon blivit som en rituellt oren. Alla som tidigare höll henne i ära, föraktar henne nu när de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon (stönar av sorg och smärta) och vänder sig bort. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. Denna vers inleds i hebreiskan av det hebreiska ordet ”chata” som upprepas två gånger, först som substantiv och sedan som verb. Ordagrant står det ”synd syndar” vilket översätts med ”överträdelser är smärtsamma” Upprepningen är hebreiskans sätt att förstärka ett uttryck med emfas. Här görs det tydligt hur avgrundsdjupa dessa överträdelser och synder är. Det förstärker lidandet i sorgen. Att hon vänder sig bort blir som en markering av en gräns där murar och staket saknas.]
20409	LAM 2:8	Herren (Jahve)hade beslutat att fördärva dottern Sions [Jerusalems] murar. Han har spänt ut mätsnöret, han har inte hållit tillbaka sin hand från att fördärva. Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig, de förtvinar (försvagas och förmultnar) tillsammans. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”hade beslutat” som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren har satt sig i sinnet slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]
20447	LAM 3:24	Herren (Jahve) är min del(portion), säger min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), därför vill jag troget vänta (ha en förväntan) på Honom. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I dessa verser är det orden ”nåd”, ”nya” och ”del” som börjar med den bokstaven. Tillsammans förstärker dessa ord tillförsikten om Guds kärlek till mänskligheten och att det i slutändan är Herrens nåd som tar mig vidare från sorgen.]
20497	LAM 4:8	Deras anlete är svartare än kol, man känner inte igen dem (de är okända) på gatorna, deras hud har skrumpnat över deras ben, den har förtvinat, den har blivit som ett visset träd. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”är svartare” som börjar med den bokstaven. Det förstärker kontrasten till den föregående versen där de var vitare än snö.]
21827	DAN 1:21	Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh, ”som solen”) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen ”som solen”. På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet ”Kuras”. Från detta namn kommer det grekiska ”Kyrios”, som betyder ”herre”. Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se . Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se , är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]
21932	DAN 4:23	Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon. [Från sitt palats kunde Nebukadnessar se ut över staden och alla hans lyckade byggnadsprojekt. Här fanns de hängande trädgårdarna, som grekerna senare kom att beteckna som ett av världens sju underverk. För att bygga allt detta krävdes en enorm arbetsstyrka där många hade usla förhållanden, något som Daniel troligen refererar till, se vers 24. Den romerska historikern Herodotos beskriver hur staden var rektangulär där varje sida var över 2 mil lång. Genom staden flöt floden Eufrat och ett avancerat system med kanaler gav bevattning. Den yttre muren var 9 mil lång, 100 meter hög och 25 meter bred. Han skriver att den var så bred att två hästekipage, vardera med fyra hästar i bredd, med lätthet kunde mötas på den. Från Ishtarporten ledde paradgatan in till Marduks tempel. Totalt fanns över 50 tempel, 180 altare till Ishtar och en guldstaty av Baal. Centralt fanns också en ziggurat, som var ett torn, en nybyggd replik av Babels torn som tidigare funnits i staden. Nebukadnessar hade tre palats, där den storslagna festsalen i ett av dem beskrivs i nästa kapitel.]
22044	DAN 8:14	[Konversationen mellan änglarna var till för Daniels skull] Han svarade mig: ”Under 2 300 kvällar och morgnar, sedan ska helgedomen bli upprättad (renad).” [Versen avslutas med att templet ska helgas på nytt. Denna händelse skedde tydligast i historien den 14:e december 164 f.Kr. när Judas Maccabeus renade och återinvigde templet, se 1 Mack 4:52. På Jesu tid och än i dag firas Chanukka för att högtidlighålla minnet av denna händelse, se . De 2 300 kvällarna och morgnarna syftar på tiden innan denna händelse. Den kan tolkas på två sätt. Antingen är det hela dagar eller antal offer. Om det är 2 300 dagar motsvarar det drygt 6 år. Räknar man två offer per dag, så motsvarar 2 300 offer 1 150 dagar, vilket är drygt 3 år. Det är ingen tvekan om att Antiochos åsyftas i denna profetia och både 6 år och 3 år före 164 skedde stora händelser. År 170 f.Kr. mördades en överstepräst och i december 167 f.Kr. vanhelgades templet. Som det ofta är med Bibelns profetior finns det ett dubbelt uppfyllande. Det gäller även denna profetia. I vers 26 får Daniel förklarat att detta gäller ”en avlägsen framtid”. Jesus refererar också till att detta är något som ska hända i framtiden, se . En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se även .]
22071	DAN 9:14	Därför vakade Herren över olyckan (som en vaktpost, och tillät den komma). [Citat från . Ordet ”vaka” är ovanligt och kan användas både i betydelsen att vara på vakt mot att något ska ske, eller vaka och vänta efter att ha förberett något som ska ske. Ett exempel där ordet används så är just i Jeremia, som Daniel just har läst, där Gud vakar för att riva ner men även bygga upp, se .] Herren vår Gud är rättfärdig i allt han gör, men vi lyssnade inte på hans röst.
22084	DAN 9:27	Han [en framtida ledare – antikrist] ska sluta en stark överenskommelse (pakt) med många folk för en sjuperiod [7 år]. Efter en halv sjuperiod [3,5 år] ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. På styggelsers vinge ska förödaren komma. [En vinge är en bild på något som sprider ut sig och täcker allt, se . En annan tolkning är att det är i en del av templet, en ”vinge” av byggnaden.] Detta ska fortgå tills det fast bestämda slutet utgjuts [ett gudomligt straff kommer, se vers 11] över förödaren.” [När Daniel får denna uppenbarelse ligger Jerusalem och templet i ruiner. Det måste ha varit en uppmuntran att höra att staden och templet skulle byggas upp igen, men också smärtsamt att en ny ödeläggelse förutsades och att svåra tider är bestämda till slutet. Det finns många olika tolkningar och spekulationer kring vad de sjuttio sjuperioderna står för. Detta repetitiva mönster som är vanligt i Bibelns profetior kan vara en hjälp för tolkningen. T.ex. vanhelgades templet 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes, återinvigdes 164 f.Kr. för att på nytt ödeläggas 70 e.Kr. av romarna. Det som är klart är att tidsperioden gäller det judiska folket och Jerusalem, se vers 24. Profetian börjar med att deklarera sex saker som ska ske för det judiska folket under 70 sjuperioder – vilket troligtvis motsvarar en period på 490 år. Denna period är i sin tur uppdelad i tre perioder 7 + 62 + 1, där den sista delen har två halvor. Översatt till år motsvarar det 49 + 434 + 3,5 + 3,5 år. Jesus refererar till den sista delen av denna syn som en framtida händelse, se . Paulus skriver om det som något som ännu inte skett, se . Även kopplingen till ”en halv tid” och 3,5 år i Uppenbarelseboken pekar på att det rör ändens tid, se . Vad det gäller startpunkten så säger vers 25 att det är från ett ord om att bygga upp Jerusalem igen. Tre förslag är vanliga: - 538 f.Kr. – Kung Kyros ord till Serubbabel, se . - 457 f.Kr. – Kung Artashastas ord till Esra att återuppta tempeltjänsten, se . - 445 f.Kr. – Kung Artashastas ord till Nehemja att bygga upp Jerusalems mur, se . Judisk ortodox syn En vanlig judisk tolkning är att utgå från 605 f.Kr. Lägger man till 434 år hamnar man på år 171 f.Kr. Det är sedan 7 år fram till 164 f.Kr. då templet renas. De 49 åren syftar på tiden det tog att färdigställa templet och inkluderas i de 434 åren. Enligt detta synsätt är denna profetia uppfylld. Messiansk syn Den som tror på Jesu ord i och även ser att uppenbarelsen är messiansk startar räkningen vid någon av de tre kungörelserna. Slutdatumet hamnar då vid Jesu födelse eller intåg i Jerusalem. De flesta av kyrkofäderna ansåg att denna uppenbarelse syftade på Messias. Just dessa verser i Daniel kan ha varit anledningen att det fanns en messiansk förväntan omkring år 0. Den grupp som kallades ”Herodianer” på Jesu tid, se , såg Herodes som en smord kung, en messias. Några år efter Jesu födelse kom stjärntydare från öst, troligtvis judiska ättlingar från Babylon som kände till Daniels profetior, se . Symeon och Hanna väntade på Herrens smorde, se . I synagogan i Nasaret läser Jesus från Jesaja om jubelåret och att Skriften är uppfylld, se De flesta med denna tolkning slår ihop 7 + 62. Summan blir då 69 sjuperioder, vilket motsvarar 483 år. Beroende på startpunkt och hur man räknar blir resultatet olika. I korthet kan man säga att det finns tre huvudspår beroende på de tre olika startåren som finns: - 483 år från Kyros förordning 538 f.Kr. till Jesu död. David L Cooper har visat att det finns vissa otydligheter i tidräkningen i det persiska riket som bygger på den grekiske matematikern Ptolemaios beräkningar. Om det persiska styret inte är 205 år utan bara 123 år blir startpunkten Kyros förordning. I Nehemja och judiska källor som rabbinska verk som Seder Olam finns stöd för en kortare tideräkning. Munken Dionysius som utformade vår tidräkning 525 e.Kr. missade några år. Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr. Som huvudargument för detta spår är att profeten Jesaja nämner Kyros vid namn som den som ska ge förordningen, se , och att judisk tideräkning är mer tillförlitlig än grekisk. - 483 år från Artashastas ord till Esra 457 f.Kr. till 27 e.Kr. – då Jesus började sin tjänst. Denna beräkning använder vanliga solår med 365,25 dagar. I Dionysius tidräkning är det bara ett 1 år mellan 1 f.Kr. och 1 e.Kr., vilket gör att man måste lägga till ett år. - 483 år från Artashastas ord till Nehemja 445 f.Kr. till 32 e.Kr. – då Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Beräkningen använder sig av månår på 360 dagar, i stället för solår på 365 dagar. Den förste som kom fram till detta var Sir Robert Anderson som arbetade som detektiv på Scotland Yard. Han redogjorde för sina beräkningar i en bok på slutet av 1800-talet. Anledningen till att använda månår kommer från att i används 30 dagars månader för att beskriva 3,5 år. Beräkningarna är komplexa eftersom kalendrarna ändras och det finns liknande beräkningar som justerar slutdatumet omkring något år. Eftersom varken Jesu födelse eller död exakt kan bestämmas finns det en osäkerhet. Den som har denna syn ignorerar inte att vissa delar har uppfyllts som skuggbilder i det som hände Antiochos IV Epifanes. Det verkar som den profetiska klockan har stannat efter 69 sjuperioder. En sjuperiod återstår. Jesus kom som en lidande tjänare, men kommer även att komma som en kung för att regera. Paulus talar om Israels förhärdelse tills hedningarna i fullt antal har kommit in, se .]
22120	DAN 11:15	Sedan ska kungen i nord komma och bygga en belägringsvall och inta en befäst stad. Söderns armé ska inte ha kraft att slå tillbaka, även deras bästa (elit-)soldater ska inte kunna stoppa den nordliga armén. [Den egyptiska generalen Skopas mötte 199 f.Kr. Antiochos III i norra Galiléen vid Panium – på Jesu tid Caesarea Filippi, nuvarande Banias. Egyptierna besegrades där och Skopas flydde till Sidon vid Medelhavet, en starkt befäst stad, där han tvingades kapitulera 198 f.Kr.]
22122	DAN 11:17	Han [Antiochos III – den store] beslutar sig för att komma med hela sitt rikes makt [han vänder sitt ansikte mot Egypten]. Han ska forma en allians (fredsavtal) och ge kungen av Sydlandet en av sina döttrar till hustru för att [i hopp om att infiltrera och kunna] ödelägga riket. Men det ska inte lyckas och inte vara till hans fördel. [År 198 f.Kr. formar Antiochos III ett fredsavtal med Ptolemaios V. Han ger sin dotter Cleopatra till hustru åt Ptolemaios V för att stärka alliansen, men hoppas också kunna använda henne för att infiltrera Sydriket. Vid trolovningen är Ptolemaios V bara sju år, så giftermålet sker fem år senare 193 f.Kr. Medan Cleopatra är i Egypten förflyttas hennes lojalitet från sin far till sin nya egyptiska man. Hon blir den första av flera egyptiska drottningar med samma namn. Den mest kända är den sjunde och sista Cleopatra VII, 69-30 f.Kr. Hon hade romantiska förhållanden med dåtidens mäktigaste romerska män – först Julius Caesar och därefter Marcus Antonius.]
22123	DAN 11:18	Sedan ska han vända sig mot kustländerna [kuststäderna längs med Medelhavet i mindre Asien] och inta många av dem. Dock ska en härförare [den romerske konsuln Lucius Cornelius] göra slut på hans hånfullhet och låta det vända tillbaka över honom själv.
22135	DAN 11:30	Skepp från Kittim [romerska fartyg från Cypern i väster] ska komma emot honom och han ska förlora modet (bli rädd). [Kittim var ett annat namn för ön Cypern, men också ett uttryck för länderna väster om Egypten och Syrien i allmänhet. Här syftar det på den romerska flotta som kommit till Alexandria under befäl av Gaius Laenas på Ptolemaios begäran. Här introduceras den fjärde stormakten, romarna, som snart kommer att ta över efter grekerna.] Då ska han vända tillbaka [till Syrien] och rikta sin vrede mot det heliga förbundet och ge vreden fritt utlopp. Han ska vända tillbaka och ära (lyssna på) de som övergett det heliga förbundet. [År 167 e.Kr. vände Antiochos IV sin förödmjukelse till ilska mot det judiska folket ännu en gång. Han sände en befälhavare som hette Apollonios till Jerusalem. Han låtsades komma i fredliga syften, men på sabbatsdagen attackerade och dödade han många judar och plundrade staden, se 2 Mack 5:23-26. Samtidigt belönade han de judar som stödde hans hellenistiska agenda, se 2 Mack 4:7-17.]
23256	MAT 2:18	”Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel grät för sina barn och vägrade att bli tröstad, eftersom de inte längre fanns till.” [I Josuas uppräkning av städer var Betlehem så obetydlig att den inte ens nämndes, se Jos 18-19. Arkeologer uppskattar att på Jesu tid hade Betlehem omkring 300 invånare. Utifrån beräkningar med dåtida antal födslar och barnadödlighet var det då totalt omkring 6 pojkar under två år i Betlehem med omnejd som berördes av dödsdomen. I jämförelse med andra samtida händelser var detta knappats någon uppseendeväckande händelse som skulle noterats av samtida historiker. Det finns dock en utombiblisk referens. Den latinska författaren Macrobius skriver i sitt verk Saturnalia: ”När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son, sade han: Det är bättre att vara Herodes gris än hans son.” Herodes var känd för sina stora byggnadsprojekt som Masada, Herodium, Caesarea och templet i Jerusalem. Dock är han också ökänd för sin misstänksamhet och grymhet. Han lät döda tre av sina söner, och till och med sin hustru Mariamne. Den judiska historikern Josefus skriver att när Herodes låg på sin dödsbädd i Jeriko blev han orolig för att ingen skulle sörja honom. Han lät därför samla alla inflytelserika judiska ledare i landet på Jerikos hästkapplöpningsbana och gav soldaterna order att döda alla där när han själv dog. På så vis ville han säkerställa att det blev landssorg vid hans död, även om det inte var för honom. Lyckligtvis avblåste hans syster Salome I denna galna order efter hans död. Ironiskt nog dog Herodes under den judiska glädjehögtiden Purim.]
23264	MAT 3:3	Han är den som profeten Jesaja syftade på när han sade: En röst ropar i öknen (vildmarken): ”Bana väg för Herren [ta bort hinder], gör stigarna raka för honom.” [Citat från . En uppmaning att omvända sig och vandra på rättfärdiga vägar, se .]
23351	MAT 5:48	Ni ska därför bli fullkomliga (helhjärtade, göras fullkomliga, mogna), på samma sätt som er himmelske Fader är fullkomlig.” [] [Denna sista mening sammanfattar alla tidigare sex punkter. Gud är fullkomlig och han kräver fullkomlighet. Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd. Författaren C. S. Lewis sammanfattar detta fint när han skriver: ”Ingen förstår hur ond han är förrän han ansträngt sig ordentligt att vara god.”]
23359	MAT 6:8	Likna inte (ta inte efter, var inte som) dem, för er Fader vet ju (har exakt kunskap om) vad ni behöver innan ni frågar honom om det. [I vers 7 används det ovanliga grekiska ordet ”battologeo”. Den sista delen är det grekiska ordet för ”ord”. ”Batto” kan härledas till namnet Battus som skulle kunna syfta på kungen från Cyrene, som lär ha stammat, eller en författare som var känd för sina långa och uttråkande dikter. Betydelsen är hjärtlösa mekaniska böner som repeteras om och om igen som ett mantra.]
23522	MAT 10:36	En man får sina egna till fiender. [Citat från Mika 7:6. En gruppering är far och mor, och på den andra sidan son, dotter och en sonhustru. Innan Jesus kommer tillbaka för att upprätta tusenårsriket på domens dag kan evangeliet splittra generationer.]
23623	MAT 13:15	För detta folks hjärta har blivit förstockat (tjockt, hårt, känslokallt), de hör dåligt med sina öron och de har stängt sina ögon, så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå i sitt hjärta och vända om (återvända) och bli botade (helade, förnyade) av mig. [Citat från Jes 6:9-10, utifrån den grekiska översättningen.]
23643	MAT 13:35	Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: ”Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.” [Citat från , skriven av Asaf.] [Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10-17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. .]
23754	MAT 16:13	Jesus kom till området kring Caesarea Filippi. [Ett hedniskt område norr om Galileen. Här finns ett av källflödena för Jordanfloden, med utsikt över en brant klippvägg med grottor där bl.a. avguden Pan tillbads. Dessa grottor kallades i folkmun helvetets portar och ansågs vara en portal till dödsriket.] Jesus frågade sina lärjungar: ”Vem säger folket att Människosonen är?”
23759	MAT 16:18	Jag säger dig, du är Petrus [grekiska ’Petros’, en liten sten], och på denna klippa [grekiska ’Petra’, en stor massiv klippa, precis som den strax utanför Caesarea Filippi] ska jag bygga min församling, och dödsrikets (Hades) portar ska inte stå emot den. [Det är troligt att Jesus pekar på den klippa som de står intill, och på ett praktiskt sätt illustrerar att församlingen är som en stad på ett berg, , högt över all ondska. Området här vid foten av berget Hermon har ofta förknippats med ockult verksamhet. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. kallar området ”ormens plats”. Den verkliga fienden och kampen blir snart tydlig här när Satan försöker influera Petrus att tillrättavisa Jesus och hindra hans lidande, död och uppståndelse, se vers 23.]
23770	MAT 17:1	Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes upp på ett högt berg där de kunde vara för sig själva (i enskildhet). [Enligt tradition är det berget Tabor, men det är mer troligt att det är berget Hermon i närheten av Caesarea Filippi, som är den senaste platsen som Jesus besökte, se . Det är troligt att Matteus knyter an till hur Mose gick upp på berget Sinai och efter sex dagar fick se Gud, se . Jesus är den andre Mose som det talas om i och den som fullbordar Moses kallelse.]
23836	MAT 19:5	Och han fortsatte: ”Därför ska en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två ska bli ett (vara förenade, oskiljbara). [Citat från 1 Mos 2:24.]
23958	MAT 22:17	Så berätta för oss, vad är din åsikt i den här frågan? Är det rätt (i enlighet med Guds lag) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?” [Många judar tolkade budet som Herren gett, att inte ha en utländsk kung över sig i sitt land, som en ursäkt för att inte betala skatt till romarna, se .]
23960	MAT 22:19	Visa mig det mynt som man betalar skatten med!” Då hämtade de en denar. [En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
23962	MAT 22:21	De svarade: ”Caesars.” [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.] Då sade han till dem: ”Betala (ge tillbaka till) Caesar det som tillhör Caesar, och Gud det som tillhör Gud.” [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
23978	MAT 22:37	Då svarade han honom: ” ’Du ska älska (osjälviskt, utgivande) Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd (intellekt).’ [Citat från , de tre referenserna till människans olika delar visar att det första budet involverar hela personen. I hebreiskan är det sista ordet ”kraft” som är ett rikt ord som Matteus och Lukas översätter med förstånd, se , medan Markus väljer kraft, se .]
23985	MAT 22:44	’Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Guds Son, Messias]: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
24055	MAT 24:29	[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.] ”Direkt efter den sista tidens vedermöda: ’Ska solen förmörkas och månen inte längre lysa. [Citat från Jes 13:10, 24:23, Hes 32:7-8, Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.] Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4, Upp 6:13], och himlens krafter ska skakas.’
24200	MAT 27:2	De lät binda honom, förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren. [Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien, och han bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet. Under högtiden fanns även den romerske ståthållaren Herodes Antipas i Jerusalem. Han ansvarade för Galileen och Pereen.]
24217	MAT 27:19	Medan han satt på domarsätet fick han detta bud från sin hustru: ”Låt ingenting orätt ske mellan dig och denna rättfärdiga (oskyldiga) man! Jag har lidit mycket (haft en obehaglig upplevelse) i en dröm i dag [på morgonen, eller tidigare under natten] på grund av honom.” [Det är värt att notera att den enda som för Jesu talan under hela rättegången är en hednisk kvinna. Enligt tradition hette hon Claudia Procula.]
24596	MRK 8:27	Jesus gick med sina lärjungar till byarna i trakten av Caesarea Filippi [ett hedniskt område fyra mil norr om Gennesarets sjö]. På vägen dit frågade han sina lärjungar: ”Vem säger folket att jag är?”
24609	MRK 9:2	Sex dagar efter detta tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och förde dem upp på ett högt berg, ensamma i avskildhet. [Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, se , och efteråt nämns det att de är i Galileen, se . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.] Hans yttre förvandlades inför dem,
24655	MRK 9:48	’där deras mask [likmask som äter dem] inte dör och elden inte släcks.’ [Citat från Jesaja 66:24] [Jesus lär inte ut självstympning, för även en blind man, eller en människa utan armar och ben kan synda. Poängen är att med alla medel motverka synden, att inte utsättas för frestande situationer, att kasta bort sådant som förleder. Det är vår brist på självbehärskning som är problemet. Jesus säger ”det är din hand, din fot, ditt öga” – ta ansvar.]
24756	MRK 12:14	De kom till honom och sade: ”Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds lag) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?” [Om Jesus svarade ”ja” skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett ”nej” skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
24757	MRK 12:15	Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: ”Varför försöker ni snärja mig (sätter ni mig på prov)? Ge mig ett mynt (en denar) och låt mig se på det!” [En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
24758	MRK 12:16	De hämtade ett. [Eftersom man bara använde judiska mynt i templet skickade de antagligen någon till växlingsborden för att hämta ett romerskt mynt.] Han frågade dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarade: ”Caesars.” [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
24759	MRK 12:17	Då sade Jesus till dem: ”Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!” De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom. [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
24772	MRK 12:30	Du ska älska (osjälviskt, utgivande) Herren, din Gud, från djupet av hela ditt hjärta, från djupet av hela din själ, från djupet av hela ditt förstånd och från djupet av hela din kraft.’ [Citat från 5 Mos 6:4-5. Detta är också öppningsfrasen i den judiska trosbekännelsen, ’shema’, som varje from jude bad varje morgon och kväll. Alla fyra fraser börjar med den grekiska prepositionen ’ex’, som inte bara innebär att älska Gud ’med hjärtat’ och ’av hjärtat’ utan ’från det innersta av hjärtat som en utgångspunkt’.]
24778	MRK 12:36	David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande: ’Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
24810	MRK 13:24	[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se .] ”Men i de dagarna, efter denna vedermöda [på en gång efter den, se ] ’ska solen förmörkas och månen inte längre lysa. [Citat från m.fl. som handlar om Guds dom över världen.]
24896	MRK 15:1	Genast vid gryningen [vid soluppgången, sextiden på morgonen] höll översteprästerna ett möte tillsammans med de äldste och de skriftlärda och hela Stora rådet [Sanhedrin]. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren. [Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet. Under högtiden fanns även den romerske ståthållaren Herodes Antipas i Jerusalem. Han ansvarade för Galileen och Pereen.]
24913	MRK 15:18	och började hälsa honom: ”Länge leve judarnas konung!” [Man härmade hälsningen ”Länge leve Caesar, konungen”.]
25021	LUK 1:59	[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Ceremonin kallas ”Brit mila” och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är ”mila” och förbund heter ”brit”. Samtidigt fick barnet också sitt namn.] På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
25043	LUK 2:1	Vid den tiden beslutade Caesar (kejsar) Augustus att hela världen [Romarriket] skulle registrera sig för att betala skatt.
25065	LUK 2:23	som det står skrivet (och förblir skrivet) i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska vara helgad åt Herren. [] [Principen att helga det första gällde grödor, djur och människor. Det var en ständig påminnelse om att allt tillhör Herren och att varje god gåva kommer från honom. Budet iakttogs en månad efter födseln, se . Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. Ceremonin som kallas ”Pidyon haben”, hebreiska för ”friköpandet av sonen”, praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet. Det är därför inget nämns om detta kring Johannes födelse, se . Det finns också en djupare mening i detta bud. Den förstfödda sonen representerar hela folket, och när han helgades åt Herren påminde det om Guds kallelse till hela folket. Gud kallar Israel sin förstfödde son, se .]
25095	LUK 3:1	[Det normala sättet att ange tid i antiken var att utgå från kungars regeringsår. Vår västerländska tideräkning utvecklades först på 500–talet e.Kr., se .] Det var nu Caesar (kejsare) Tiberius femtonde regeringsår. [Tiberius var romersk kejsare 14-37 e.Kr. Han utsågs dock till medregent till kejsar Augustus redan 11/12 e.Kr. Troligtvis räknar Lukas från 19 augusti 14 e.Kr. då Augustus dog, men det kan vara två till tre år tidigare eller från nästa nyår. Eftersom det finns flera olika kalendrar med olika nyår är det svårt att exakt säga vilket år detta motsvarar. Femton år in på Tiberius styre, då Johannes träder fram och strax därefter Jesus, bör vara omkring 28 e.Kr. plus eller minus något år.] [Samtidig med kejsaren i Rom verkade följande lokala ledare:] Pontius Pilatus var ståthållare i Judéen [regerade 26-36 e.Kr.], Herodes [Antipas] var landsfurste (tetrark) i Galileen [son till Herodes den store, regerade 4 f.Kr.-39 e.Kr.], hans broder Filippus var landsfurste (tetrark) i Ituréen och Trakonitis [son till Herodes den store, regerade norr om Galileen 4 f.Kr.-34 e.Kr.], Lysanias var landsfurste (tetrark) i Abilene [Lite är känt om detta mindre område i norr kring staden Abilene, två mil nordväst om Damaskus.]
25232	LUK 6:17	[Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så ”slätten” och ”berget” kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar. Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se vers 20-26. Centralt finns fyra bud att älska och fyra praktiska exempel hur man älskar sin fiende, se vers 27-30. Predikan avslutas med fyra liknelser, se vers 39-49. Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Mose lag. Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se . Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i Kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se .] Jesus kom ner [från berget] tillsammans med dem [de tolv] och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judéen och Jerusalem [i söder] och från kustlandet vid Tyros och Sidon [i väst]
25269	LUK 7:5	för han älskar (uppriktigt, osjälviskt) vårt folk och har även byggt synagogan åt oss.” [En romersk centurion förde befälet över omkring åttio romerska soldater. Även om han tjänade tjugo gånger mer än en vanlig soldat, var det en stor uppoffring att bygga synagogan. Hans kärlek till det judiska folket visade sig i praktisk handling. Arkeologer har hittat flera inskriptioner från den här tiden som visar att det inte var ovanligt att hedningar bekostade judiska synagogor. Cornelius var också en romersk centurion som gav av sina medel till judarna, se .]
25398	LUK 9:28	Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta [att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se vers 27] tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. [Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, , och efteråt nämns det att de är i Galileen, . De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.]
25588	LUK 13:1	Vid samma tid kom några och berättade för Jesus [den senaste nyheten] om de galiléer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer. [Pontius Pilatus var känd för sin grymhet. I trosbekännelsen läser vi hur Jesus var ”pinad under Pontius Pilatus”. Den judiska historieskrivaren Josefus redogör för flera massakrer som Pilatus utförde. Han ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Jerusalem ingick i hans område och under de judiska högtiderna var han stationerad där på grund av risken för oroligheter och uppror bland judarna. Genom att döda dessa galiléer och bränna dem tillsammans med offerdjuren inne i templet i Jerusalem ville han ge ett avskräckande exempel. Det kan vara anhängare till den motståndsgrupp som nämns i som fått sätta livet till. Den vanliga judiska uppfattningen var att om man gjorde gott hände goda saker, och gjorde man ont hände onda saker. Man frågar Jesus om dessa som dött var större syndare än andra eftersom denna olycka drabbat dem.]
25870	LUK 20:22	Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?” [Om Jesus svarade ”ja” skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett ”nej” skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]
25872	LUK 20:24	”Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?” De svarade: ”Caesars.” [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
25873	LUK 20:25	Då sade han till dem: ”Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud.” [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom. En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
25891	LUK 20:43	tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
26005	LUK 23:1	Hela gruppen [som var samlade, medlemmarna i Stora rådet, Sanhedrin] reste sig upp och förde Jesus till Pilatus. [Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet.]
26050	LUK 23:46	Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar (anförtror) jag min ande.” [Citat från som är en förtröstansfull psalm.] Med dessa ord gav han upp andan.
26154	JHN 1:41	Han sökte och fann först sin egen bror Simon och sade till honom: ”Vi har funnit (upptäckt efter att ha sökt, börjat erfara) Messias.” Det [hebreiska] ordet [Messias är en titel som] betyder ”den Smorde” (Kristus). [Både hebreiska ”Mashiach” och grekiska ”Christos”, translittererat till Kristus, har samma betydelse. Johannes har för vana att förklara ord, namn och judiska begrepp. I nästa vers är det betydelsen av Petrus namn, se även .]
26250	JHN 4:25	Kvinnan sade till honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att Messias ska komma, han som kallas den Smorde (grekiska ’Christos’, translittererat Kristus), och när han kommer ska han berätta allt för oss (låta det bli helt tydligt och uppenbart).”
26572	JHN 10:22	Efter detta inföll tempelinvigningsfesten [chanukka] i Jerusalem. [Chanukka, även translittererat hanukka, infaller i slutet av november eller i december och är en åtta dagar lång judisk högtid som även kallas ”ljusets fest”. Den är inte en av de sju högtiderna som beskrivs i Moseböckerna, se . Den firas till minne av att man år 164 f.Kr. under ledning av den judiska prästsläkten mackabéerna lyckades besegra de syrisk-grekiska trupper som hade vanhelgat templet i Jerusalem. När det var dags att återinviga templet, säger traditionen att det bara fanns olja för en dag till den sjuarmade ljusstaken. Att förbereda ny tog minst en vecka, men ett under skedde och oljan räckte hela högtiden. I nutida judendom används en åttaarmad ljusstake med ett nionde hjälpljus. Det hebreiska ordet för detta nionde ljus är ”shamash” som betyder tjänare/hjälpare. Det tänds först och från detta tänds de andra ljusen. Första dagen ett, andra två, osv. Den åttonde dagen brinner alla ljusen.] Det var vinter,
26584	JHN 10:34	Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
26906	JHN 19:12	Från den stunden försökte Pilatus (letade han gång på gång förtvivlat efter en utväg för) att frige Jesus, men de judiska ledarna ropade: ”Friger du honom är du inte Caesars (kejsarens) vän! Den som gör sig själv till konung sätter sig upp mot Caesar (kejsaren).”
26909	JHN 19:15	Men de ropade högt: ”Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom!” Pilatus sade till dem: ”Ska jag korsfästa er Konung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än Caesar (kejsaren).”
26986	JHN 21:19	Han sade detta för att indikera vilken typ av död Petrus skulle förhärliga (göra Guds namn stort, ära) Gud med. [Enligt traditionen dog Petrus martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse på 60-talet e.Kr. Det äldsta omnämnandet finns i ett brev från biskop Clemens av Rom till församlingen i Korint omkring år 95. I flera nedtecknade berättelser från 100-talet finns uppgiften att Petrus korsfästes upp och ner, eftersom han ansåg sig ovärdig att dö på samma sätt som sin Herre.] Sedan sade han till honom: ”Följ mig!” [Jesus börjar gå i väg längs med stranden, och Petrus går med honom.]