7130	RUT 1:1	På den tiden när domarna [judiska folkets andliga och militära ledare, se ] regerade blev det svält i landet. [Domartiden är en omkring 300 år lång period i judarnas historia, efter ökenvandringen och innan monarkin. Det är en mörk tid i Israels historia. Det råder anarki, med inbördes strider mellan de tolv stammarna men också med grannländerna.] Då gav sig en man i väg från Betlehem i Juda med sin hustru och sina båda söner för att bo en tid i Moabs land.
7131	RUT 1:2	Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: ”min Gud är kung”; Noomi ”välbehag/den ljuva”; sönerna ”sjuklig” och ”bräcklig/vekling”.] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se .] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska ”brödhuset”. Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se . Moab ligger öster om Döda havet, se . Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se . Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se . Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se . Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se .]
7134	RUT 1:5	Så dog även både Mahlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1-3 har hebreiska ordet ”ben” för söner använts. Här används däremot ”yeled”, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
7137	RUT 1:8	[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sade till sina svärdöttrar: ”Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebreiska ”chesed”, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även .]
7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7148	RUT 1:19	Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem. När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: ”Kan det vara Noomi?” [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se .]
7163	RUT 2:12	Herren ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt dina handlingar få full lön av Herren, Israels Gud, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.”
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7175	RUT 3:1	[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se . På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se . Ibland användes tröskslädar, se . Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se . Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se . Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.] Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: ”Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
7176	RUT 3:2	Boas är vår släkting, du har varit med hans kvinnliga arbetare. Ikväll kommer han att tröska korn på tröskplatsen.
7179	RUT 3:5	Rut svarade Noomi: ”Allt vad du säger ska jag göra.” [Tröskplatsen låg oftast utanför de städer som var skyddade av murar. För att vakta kornet och vetet som höll på att tröskas, sov arbetarna på plats. Författaren använder ord som är dubbeltydiga, att en kvinna ska ta på sig parfym och lägga sig hos en man på natten kan te sig märkligt för en nutida läsare. Saken blir inte bättre av att Rut är en moabit, hennes släkt härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han ”ätit och druckit”, se . Författaren leder läsaren medvetet till att nästan förvänta sig att Rut ska följa Tamars exempel i , vilken i en liknande situation säljer sig som en prostituerad. Ord och uttryck kan tolkas sexuellt, men behöver inte göra det. Istället visar texten på Boas och Ruts höga moral och goda karaktär, något som också har byggts upp i bokens första två kapitel, och även här, se vers 11. Detta tillsammans med detaljer som mantelfliken, se vers 9, och den judiska chalitzah-seden, där mannens fot och sko har en viktig roll, se vers , visar hur hela händelsen handlar om hur Rut följer den judiska seden för att visa att hon är redo att gifta sig, om Boas vill det.]
7187	RUT 3:13	Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för ”ligg här” väljs ordet ”var här”, samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför .] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]”
7189	RUT 3:15	Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7199	RUT 4:7	[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:] Vid den här tiden fanns en sed när man återlöste eller gjorde ett ägarbyte, att den ena parten tog av sig sin sandal och gav den till den andre. Det var på det sättet transaktionen bekräftades [inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som lämnade över sin lädersko, överlämnade rätten för köparen att trampa på marken som han tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin, som beskrivs i . Leviratäktenskapet, hebreiska ”Yibbum”, var frivilligt. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla den plikten kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren och han fick öppet säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Samtidigt löstes kvinnan och blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Hebreiska ”chalitzah” betyder ”ta bort”. Än idag sker 10-20 sådana fall i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra över leviratäktenskap, och har varit normen sedan dess inom judendomen.]
7203	RUT 4:11	Allt folket vid porten och de äldste sade: ”Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord ”edim”, vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se .] Må du bli mäktig (segerrik, framgångsrik) i området Efrata [området kring Betlehem] och ditt namn bli vida känt (ordagrant ’namnge en person’) i Betlehem. []
7204	RUT 4:12	Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna.” [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Lea, och Tamar och Rut i vers 12. Juda och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviräktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se . Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se . När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se . Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i . De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
7206	RUT 4:14	Då sade kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: ”Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13945	PSA 1:2	Istället har han sin glädje i Herrens (Jahves) undervisning (”lag” hebr. ”Tora”) och begrundar (kontemplerar, mediterar över) hans undervisning både dag och natt. [Här används Guds personliga namn, Jahve, som betecknar hans närvaro bland sitt folk. Det hebreiska ordet ”begrundar” betyder att mumla och tala till sig själv i en låg ton. Ordet meditation kan användas, men eftersom samma ord även används inom österländsk religion är det viktigt att betona att kristen meditation alltid involverar Guds ord. Denna koppling är tydlig i denna vers med uttryck som ”har sin glädje i Herrens undervisning” och ”begrundar hans undervisning”.]
13946	PSA 1:3	Han är som ett träd, planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv], som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. [I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se . Dessa var vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sade att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se . Jesus säger att han är vägen, se . Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.]
13948	PSA 1:5	Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta) vid domen, inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan verserna 1-2 och 4-5. Här hittar vi två synonymer för ordet ”stå” i hebreiskan. I vers 1 används hebreiskans ”amad” (stå upprätt). I vers 5 används däremot ”qum” som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Detta senare ord finner man även i om hur de döda en dag ska ”uppstå” till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4-5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se vers 1. Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4-5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
13955	PSA 2:6	”Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.” [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se . Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se . Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet ”Sion”, se . Petrus citerar och refererar till hur Jesus har blivit ”hörnstenen i Sion”, se . I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se . Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se .]
13958	PSA 2:9	Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira [ha all auktoritet, se ], slå dem i spillror som lerkärl.” [Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla”, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se , och det finns även en koppling mellan spiran och herdestaven, se . För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ”ra-ah”, istället för ”ra-a”, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebreiska ”nafats”.]
13961	PSA 2:12	Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
13970	PSA 3:9	Stå upp, Herre (Jahve)! Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)! För du har slagit alla mina fiender på käkbenet, du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder. [I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.] Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)! Över ditt folk är din välsignelse. [Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13978	PSA 4:8	Många säger: ”Vem kan visa oss det goda?” [Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se . I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Lyft upp, Herre (Jahve), ditt ljus över oss. [Var god mot oss, samma fras som i den prästerliga välsignelsen, se .]
13981	PSA 5:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till nechiloth (den som får ärva, blåsinstrument). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Det hebreiska ordet ”ha-nechiloth” används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt, hebreiska ”chalil”. I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet ”nachal” beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver ”för henne som ärver”. Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till slutet” istället för ”till den strålande ledaren”.] ______
13984	PSA 5:5	Herre (Jahve), på morgonen hör du min röst, på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer), och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]! [Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet ”förbereder”, hebreiska ”arak”, står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se . Det används också om att duka ett bord, se , eller strukturera och ordna i rader, se . Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]
13990	PSA 5:11	För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun, deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket], deras strupe en öppen grav, deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se . Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
13994	PSA 6:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används ”sheminit” i kontrast till ”alamot”. Ordet ”alamot” kommer från hebreiska ”almah”, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan ”sheminit” då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .] ______
14003	PSA 6:11	Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp, Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön. Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna, de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade; i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka; i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt.]
14005	PSA 7:2	En ”shiggaion” av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet ”shiggaion” används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är ”shagah” som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ”Kush” betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______
14010	PSA 7:7	Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig; låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig), och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14021	PSA 7:18	Illdådet (elakheten, lidandet, mödans frukt) han planerat vänder tillbaka på hans eget huvud, och över honom själv (hans hjässa) kommer hans våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet ”hamas”). [Haman, vars namn är snarlikt hebreiska ”hamas”, utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och grymhet drabba dem själva, se .] Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)! Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
14023	PSA 8:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i . Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______
14025	PSA 8:4	Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn] har du upprättat (förberett, lagt grunden till) en makt (en befäst trygg plats) för dina fienders skull, detta så att du kan sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren. [Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn och spädbarn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna och människorna, i jämförelse är även den mäktigaste av människor som ett litet spädbarn.]
14026	PSA 8:5	När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. I vers 2 är formen ”vår Herre”, nu skiftar det från plural till det mer personliga ”jag ser”. Ordet himlar som användes i vers 2b upprepas och ramar in vers 3 samtidigt som det också pekar framåt mot psalmens centrum.]
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14039	PSA 9:8	Fienden är borta, utrotad för alltid, du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”fienden” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
14043	PSA 9:12	Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
14047	PSA 9:16	så att jag kan berätta (räkna upp) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort] i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, ”Var barmhärtig”, i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för ”se” i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
14050	PSA 9:19	De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) dödsriket (Sheol), alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet ”återvända” börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna ”vänder tillbaka” och stapplar mot sin undergång. Ordet ”återvända” i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se . I föregående vers och i denna nämns ordet ”den ogudaktige” igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även .]
14052	PSA 9:21	Stå upp, Herre (Jahve)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve). Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet ”morah” används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för ”lärare”. Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser ”morah” som en felstavning av hebreiska ”mora” som betyder ”vördnad, skräck och fruktan”. Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet ”För” börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14054	PSA 10:2	[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samek, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även för fler ”störningar” i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke), de fångas av deras smidda planer. [Ordagrant är frasen ”i/av högmod gudlös brinner/jagar svage.” Det hebreiska ordet ”dalak” används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se . Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se . Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se . I den andra delen syftar ”de” antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se .]
14065	PSA 10:13	Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud? [Hur kan du tillåta det?] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig).” [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet ”Stå upp” som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från ”han tänker” till ”du säger”. Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
14066	PSA 10:14	Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11], ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg), för att ge (lägga) det i din hand. [Uttrycket ”ge i din hand” måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha ”sett” med ögonen är det nu dags att agera med ”handen” och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig; du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”Du ser” börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även .]
14068	PSA 10:16	Herren (Jahve) är kung för evigt och i oändlighet, de främmande folken (hednafolken) är borta ur hans land. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet ”Bryt av” som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att krossa de ogudaktiga.]
14071	PSA 11:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen, se inledningen]. Av David. ______ I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, ”har tagit min tillflykt” beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket ’som en fågel’ används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem. I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
14074	PSA 11:4	Herren (Jahve) är i sitt heliga tempel, Herrens tron är i himlen, hans ögon ser, hans blick (ordagrant: ”ögonlock”, beskriver hur Gud fokuserar blicken och) granskar (prövar, utrannsakar) människorna (Adams barn). [Ordet ”ögonlock” används bara två gånger i Psaltaren. I är det i betydelsen att inte unna sig någon sömn. Gud ser allt, även det som sker i mörkret, se vers 2].
14093	PSA 14:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av David. ______ Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv): ”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [] [På bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Budskapet riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är ”nabal”. Det kommer från ”nabel” som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Nabal. Under en period när David var på flykt från Saul ville Nabal inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se . När David nu sjunger ut det hebreiska ordet ”nabal” i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.] De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer), de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda. [Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .]
14095	PSA 14:3	Alla har vikit av [från den rätta vägen, söker inte Gud], tillsammans, alla har blivit moraliskt korrupta (har härsknat och stinker), Ingen gör det som är rätt, inte en enda en. [Paulus citerar från denna vers, se . Den leder till slutsatsen att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” Ordet för ”har blivit moraliskt korrupta”, hebreiska ”alach”, är ovanligt. Det återfinns bara i den parallella psalmen och i . Det används om mjölk som blivit sur och kött som ruttnar, men också om moraliskt förfall. Människan var god från början, men har blivit moraliskt fördärvad.]
14099	PSA 14:7	O, att Israels frälsning skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro]. När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap), då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
14105	PSA 16:1	En Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används bara här och i titeln på Psalm 56-60. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid. I sammanhanget kan det vara värt att notera att innehållet i dessa sex psalmer, som inleds med ordet ”Michtam”, alla är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se .] ______ Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El), jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
14134	PSA 18:4	Herre (Jahve), min bergsklyfta (en hög och ointaglig bergskam, skreva, en skyddad plats) och min borg (fästning) och min räddare (befriare). Min Gud (El), min klippa (massiva berg, fasta punkt) till vilken jag tar min tillflykt [], min sköld och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)! [I vers 2-3 beskrivs Gud i åtta militära termer som en försvarare för psalmisten: min styrka, men bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och förstärker hur Gud verkligen är personligen min hjälpare och beskyddare! I vers 4-7 som följer, summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren. I vers 5-6 beskrivs bakgrunden.]
14137	PSA 18:7	Dödsrikets (Sheols) rep virade (snodde) sig runt mig, dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se . Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet ”belial” som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Beliar, se . Den arameiska översättningen tolkar ordet som ”utan ok”, och då är betydelsen att man lämnat Guds lag och lever i laglöshet.]
14138	PSA 18:8	I min förtvivlan (betryckt, pressad) ropade jag till (höjde jag min röst i bön, kallade på) Herren (Jahve), till min Gud (Elohim) skrek jag ut (hojtade högt – efter hjälp och befrielse). Han hörde min röst från sitt tempel [vers 10 antyder att det är Guds himmelska tempel som åsyftas] och mitt kvalfyllda skrik till honom (rop efter hjälp i djup vånda) nådde hans öron.
14139	PSA 18:9	[Guds närmande beskrivs i liknande termer som mötet på Sinai berg, se . Jämför också med förstörelsen av Sodom och Gomorra, se . I följande stycke fram till vers 16 beskrivs Guds ingripande i termer som en jordbävning, storm, åska och kanske ett vulkanutbrott.] Då gungade jorden (upp och ner) och den skakade, bergens grundvalar darrade och skakade, eftersom han var vred (upptänd av ilska).
14141	PSA 18:11	Han böjde himlarna (krökte universum) och kom ner, och han steg ner med mörka moln under sina fötter. [Det hebreiska ordet för ”böjde” är ”nata” som betyder att expandera och spänna ut. Bibeln beskriver hur himlarna och universum böjs/kröks. Här antyds att det verkar finnas fler än de tre rumsdimensionerna. I början på 1900-talet formulerade Einstein relativitetsteorin, med tiden som en fjärde dimension, vilket resulterar i ”krökta rum”. Här anar vi hur Gud kan stå utanför tiden och känna till början från slutet, och samtidigt finnas i tiden. Idag talar forskare ofta om tio dimensioner med bl.a. ljus, supergravitation, elektromagnetism, supersträngteori, osv.]
14152	PSA 18:22	[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
14158	PSA 18:28	Mot den som renat sig (som en metall som hettats upp och där orenheterna avlägsnats), visar du dig ren, men mot den [moraliskt] fördärvade (förvridne, slingrande; den som medvetet väljer fel väg), visar du dig motsatt (avog, antagonistisk, i strid mot; antar du skarpsinnigt brottningskampen). [I de tre första stroferna, som beskriver positiva egenskaper, bemöter Gud de rättfärdiga på motsvarande sätt som de agerar. I Bergspredikan finns ett liknande uttalande där de barmhärtiga kommer att möta barmhärtighet, se . I den fjärde strofen, där de ogudaktiga som är moraliskt fördärvade beskrivs, visar inte Gud ogudaktighet tillbaka – han är ju helig och ren. Om någon sätter sig upp mot Gud så kommer han med sitt skarpsinne att motsätta sig dem, men inte på ett förvridet sätt utan i rättvisa och rättfärdighet. Det blir tydligt i hebreiskan där de tre första stroferna har samma rot, medan den fjärde skiljer sig åt, ”patal” används bara här och i och beskriver att vara i en konflikt och strid: trofaste/trofast – cha- sid / chas- sad uppriktige/uppriktig – ta- mim / tam- mam renat/ren – na- bar / ba- rar förvriden/motsatt – iq- qes / pat- tal]
14160	PSA 18:30	För du tänder min lampa [ger mig liv, fysiskt och andligt], Herre (Jahve) – min Gud (Elohim) lyser upp mitt mörker. [Lampa används ofta om andligt liv, se . Att släcka någons lampa är en bild på döden, se Job 18:5-6; 21:17. David kallas också ”Israels ljus”, se . I templet lyste den sjuarmade ljusstakens ljus hela natten, se . Sann ödmjukhet handlar om att villigt böja sig inför Gud, se . Här i vers 28 används hebreiska ordet ”sapal” som har betydelsen att tvingas ner lågt.]
14173	PSA 18:43	De skrek (ropade efter hjälp), men det var ingen [av deras avgudar] som hjälpte, [de ropade efter hjälp eller skrek i avsky] mot Herren (Jahve), men han svarade inte. [I finns exempel på hur hedningar ropar till Israels Gud. I vänder man sig mot Gud, inte i omvändelse, utan för att häda honom.]
14190	PSA 19:9	[Skapelsen pekar på att det måste finnas en skapare. Dock används det mest generella ordet för Gud, hebreiska ”El” i vers 2. Paulus använder samma argument i att alla människor kan se att det finns någon form av högre makt när de ser naturens storslagenhet. I vers 8 -10 ges nu sex punkter med Herrens ord och dess effekter. Nu används Guds personliga namn, Jahve.] Herrens (Jahves) lag [undervisning, hebr. ”Tora” – de fem Moseböckerna, men syftar även på hela Bibeln] är fullkomlig (komplett, absolut, hel), den ger själen nytt liv (ger nytt liv åt hela människan). Herrens vittnesbörd (varningar, påminnelser, regler) är tillförlitliga (sanna, står stadigt), de gör enkla (okunniga, villiga, öppna) människor visa. [Ordet beskriver någon som är på väg att lära sig, någon som ännu inte skapat sig en uppfattning.]
14196	PSA 19:15	bevara också din tjänare från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet). Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig, då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd. [Ordet ”sådant” syftar på synden i föregående stycken, och kanske främst på högmod då vi inte ödmjukar oss inför Gud och erkänner våra felsteg. Stolthet går före fall, se . Samma hebreiska ord för ”dold” används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds Ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att ”ha kontroll” är samma som i där Gud vädjar till Kain att ”kontrollera” och råda över sin ilska.] Låt vart ord från min mun och mitt hjärtas tankar (meditation, det jag funderar på) behaga dig (glädja och hedra dig), Herre (Jahve), min klippa (styrka) och min återlösare (förlossare, den som ständigt betalar priset för att rädda och befria mig). [Bönen berör både vårt yttre liv – orden som andra människor hör oss tala, och vårt inre liv – hjärtats tankar, se även vers 3 och 11. De två sista orden binder också ihop psalmens tre delar på ett fint sätt. Psalmisten ropar ut till Gud och kallar honom: ”min klippa och återlösare.” Ordet ”klippa” är något konkret som associerar till skapelsen och ”återlösare” är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Guds Ord där Gud vill återupprätta relationen och kontakten med människan.]
14220	PSA 21:14	Du får dem på flykt (ordagrant ”de visar skuldrorna”, dvs. vänder sig om), med din båge siktar du mot dem. [I vers 12 ”sträckte” fienderna ut ondska mot Herren, nu sträcker Herren sin båge och siktar tillbaka på dem.] Bli upphöjd, Herre (Jahve), i din styrka (makt), vi vill sjunga och lovprisa din storhet (seger, hjältekraft). [Psalmen avslutas på samma sätt som den börjar, och ramas in av lovprisning.]
14223	PSA 22:3	[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
14225	PSA 22:5	Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd), [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje). [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
14230	PSA 22:10	”Överlämna (rulla eller flytta över) dig åt Herren (Jahve); han får befria honom; han får rädda honom, om han nu har sådant behag (sådan kärlek) till honom.” [Ordet för ”överlämna”, hebreiska ”galal”, betyder också att rent bokstavligt rulla undan och flytta något. Den mer abstrakta betydelsen är att ”rulla” över till någon, överlämna sig till den personen och förtrösta. Några exempel är . Första gången ordet används är i när Jakob vältrar undan en sten från en brunn. Intressant att detta ovanliga ord används här i denna psalm för att beskriva förtröstan på Gud. Samma Gud sände en ängel för att rulla undan stenen från graven och reste Jesus upp från döden, se .]
14235	PSA 22:15	De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i . Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se . Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se .]
14238	PSA 22:18	Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus] samlas runt mig. En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig, de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”lejonets” istället för ”genomborra”. Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
14243	PSA 22:23	Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
14245	PSA 22:25	Ni som fruktar (ärar, tillber) Herren (Jahve), lovsjung honom. Alla ni Jakobs barn, ära honom. Alla ni Israels barn, frukta (i vördnadsfull tillbedjan med bävan) honom.
14251	PSA 22:31	Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
14252	PSA 22:32	Kommande släkten ska tjäna honom, det ska berättas om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte). De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas, att han har utfört detta [att allt är fullbordat]. [Vers 31-32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]