7133	RUT 1:4	Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpa [som betyder ”gasell”, härstammar från hebreiska ordet för ”nacke” och ”styvnackad”, hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder ”vänskap” gifte sig med Mahlon, se ]. De bodde där i omkring 10 år.
7136	RUT 1:7	Tillsammans med sina två svärdöttrar begav hon sig i väg från den plats hon bott på. De började vandringen tillbaka till Juda land. [En sträcka på 8 mil, tar 1-2 veckor att gå till fots.] [Hittills har det inte varit några dialoger i beskrivningen. Nu följer tre sektioner där Ruts roll blir mer och mer framträdande.]
7143	RUT 1:14	Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpa sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant ”klängde sig fast vid, var ihopklistrad med”) Noomi. [Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se . Det är intressant att betydelsen av Orpas namn är gasell och styvnackad. Gasellen vill leva ett fritt liv utan någon som har synpunkter på vart hon går och styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se .]
7144	RUT 1:15	Noomi sade till Rut: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se .] Följ med din svägerska tillbaka hem du också.”
7145	RUT 1:16	Men Rut svarade: ”Försök inte övertala mig att överge dig, att vända tillbaka, bort från dig! För dit du går, vill jag gå, och där du bor, där vill jag bo. Ditt folk ska bli mitt folk, och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7147	RUT 1:18	När Noomi förstod att Rut var helt övertygad i sitt beslut att följa med henne, slutade hon att försöka övertala henne.
7150	RUT 1:21	När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant ”jag var fylld”, hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Väldige (Shaddai) har sänt mig sådan ondska (olycka)?” [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
7151	RUT 1:22	Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvände från Moabs land. De kom till Betlehem när kornskörden startade [på våren, omkring april månad]. [Även om vetet var mer eftertraktat än kornet, var kornet ett viktigt spannmål eftersom det var tåligare och växte på platser som var för torra för andra sädesslag. Dess tidiga skörd gjorde det till en viktig del av mattillförseln medan man väntade på att de andra grödorna skulle mogna. Kornskörden är årets första skörd. Den äger rum i april, vilket innebär att huvuddelen av Ruts berättelse sker tidigt på våren.]
7152	RUT 2:1	Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (god, en mäktig stridsman, stark, modig, inflytelserik) man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. [Boas namn betyder ungefär ”hos honom finns styrka”. Han finns med i Jesu släkttavla, se . En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boas av kopparsmeden Hiras, se . Ordet ”ärbar” är hebreiska ”chayil”. Ordet används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf, kraft, se . Att ordet används om Boas, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut och att hennes kommande släktled ska bli ”mäktigt”, se .]
7153	RUT 2:2	En dag sade moabitiskan Rut till Noomi: ”Låt mig gå ut på skördefältet. Kanske är någon vänlig nog och låter mig få plocka ax efter sig.” [Enligt Mose lag skulle jordägare låta fattiga, änkor och faderlösa ta del av det överblivna under skörden, se .] Hon svarade: ”Gå du, min dotter.”
7154	RUT 2:3	Då gick Rut i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det råkade falla sig så att åkermarken tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt. [Från Ruts begränsade perspektiv valde hon ett slumpmässigt fält, men läsaren kan ana Guds ledning här.]
7155	RUT 2:4	[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
7159	RUT 2:8	Då sade Boas till Rut: ”Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
7161	RUT 2:10	Rut föll ned med ansiktet mot marken och sade till honom: ”Varför är du så god och vänlig mot mig, jag är ju bara en främling?”
7164	RUT 2:13	Då sade Rut: ”Herre (adoni), du har varit god mot mig (jag har funnit nåd hos dig, jag vill fortsätta att behaga dig). Du har tröstat mig (jag kan andas ut, du har lättat min börda, vänt min sorg till hopp) och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänarinnor (kvinnliga arbetare).”
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7166	RUT 2:15	[Efter lunchen:] När Rut hade rest sig och gått tillbaka till arbetet, gav Boas order till sina arbetare: ”Låt henne plocka ax mellan kärvarna. Skäm inte ut (håna och förnedra inte) henne. [De skulle inte tala nedvärderande och skymfa henne.]
7167	RUT 2:16	Dra också medvetet ut strån från de kärvar som redan är bundna, och lämna dem där, så hon får plocka upp dem. Se till att ingen tillrättavisar henne för det.” [Boas går längre än lagen kräver för att Ruts arbete skulle bli belönat.]
7169	RUT 2:18	Rut tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor såg hur mycket hon samlat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över [från lunchen] sedan hon själv ätit sig mätt.
7170	RUT 2:19	Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: ”Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!” [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet ”var” är hebreiska ”epho” som är snarlikt måttet ”efa” i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: ”Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas.”
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7172	RUT 2:21	Moabitiskan Rut sade: ”Han sade även till mig att hålla mig nära hans arbetare ända tills hela skörden är bärgad.”
7174	RUT 2:23	Så Rut fortsatte att arbeta nära Boas kvinnliga arbetare. Hon plockade ax ända tills kornskörden [mars-april] och veteskörden [april-maj] var över. Hela denna period bodde hon hos sin svärmor [Noomi].
7175	RUT 3:1	[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se . På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se . Ibland användes tröskslädar, se . Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se . Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se . Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.] Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: ”Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
7177	RUT 3:3	Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder, hebreiska ”simla”. Samma ordningsföljd med att ”tvätta, smörja och klä sig” finns i där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se . Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se . Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
7179	RUT 3:5	Rut svarade Noomi: ”Allt vad du säger ska jag göra.” [Tröskplatsen låg oftast utanför de städer som var skyddade av murar. För att vakta kornet och vetet som höll på att tröskas, sov arbetarna på plats. Författaren använder ord som är dubbeltydiga, att en kvinna ska ta på sig parfym och lägga sig hos en man på natten kan te sig märkligt för en nutida läsare. Saken blir inte bättre av att Rut är en moabit, hennes släkt härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han ”ätit och druckit”, se . Författaren leder läsaren medvetet till att nästan förvänta sig att Rut ska följa Tamars exempel i , vilken i en liknande situation säljer sig som en prostituerad. Ord och uttryck kan tolkas sexuellt, men behöver inte göra det. Istället visar texten på Boas och Ruts höga moral och goda karaktär, något som också har byggts upp i bokens första två kapitel, och även här, se vers 11. Detta tillsammans med detaljer som mantelfliken, se vers 9, och den judiska chalitzah-seden, där mannens fot och sko har en viktig roll, se vers , visar hur hela händelsen handlar om hur Rut följer den judiska seden för att visa att hon är redo att gifta sig, om Boas vill det.]
7180	RUT 3:6	Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde allt som hennes svärmor hade instruerat henne.
7181	RUT 3:7	När Boas hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där.
7183	RUT 3:9	Han frågade: ”Vem är du?” Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna [gift dig med mig, se ], för du är min återlösare.” [Här använder Rut termen ”amah” för tjänarinna, ordet har en högre rang än ”shifkhah”, det ord som Rut använder om sig själv i . När Noomi nu skickar henne till Boas för att fråga om giftermål är hon medveten om Boas ansvar som en nära släkting till hennes avlidna man. Hon utmanar honom att fullfölja hans skyldighet. Här är en av bokens dramatiska höjdpunkter. Kommer Boas att bejaka eller avfärda henne? Nästa vers är lugnande, välsignelsen som han ber liknar den Noomi bad över honom tidigare, se .]
7185	RUT 3:11	Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se .] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (god, en mäktig stridsman, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar, god, modig och en mäktig stridsman tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se .]
7187	RUT 3:13	Var kvar här i natt. [På nytt är författaren noga med ord så att det inte kan missuppfattas. Istället för ”ligg här” väljs ordet ”var här”, samma ord som används när Rut säger att hon vill vara varhelst Noomi är, jämför .] Imorgon på morgonen [på en gång] ska jag ge honom möjlighet att få agera som en återlösare [och gifta sig med dig]. Om han vill det så får han göra det, men om han inte vill så lovar jag så sant Herren (Jahve) lever att göra det. Var kvar här tills det blir morgon. [Det är inte tryggt för dig att bege dig iväg nu mitt i natten.]”
7188	RUT 3:14	Så Rut låg kvar vid hans fötter ända till tidig morgon. Hon steg upp tidigt före gryningen, innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: ”Låt det inte bli känt att det kom en kvinna hit till tröskplatsen.” [Boas är mån om att behålla Ruts anseende som en ärbar kvinna, så ingen skulle tro att hon var en prostituerad som varit där.]
7189	RUT 3:15	Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
7190	RUT 3:16	När Rut kom tillbaka till sin svärmor frågade Noomi: ”Vem är du, min dotter?” [Frågan bottnar i Ruts identitet, samma fras ”vem är du” finns i vers 6 där Rut kallar sig Boas tjänarinna. Noomi undrar om planen fungerat, är hon fortfarande moabitiskan Rut eller Boas framtida fru?] Då berättade hon allt vad mannen hade gjort mot henne.
7191	RUT 3:17	Hon sade också: ”Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: ’Gå inte tomhänt hem till din svärmor.’ ” [Samma ord för ”tomhänt” används i där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se . Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid. Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebreiska ”mohar”. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se . Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se .]
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7197	RUT 4:5	Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: ”Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten.” [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se . Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden, hebreiska ”chesed”. Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
7198	RUT 4:6	Återlösaren svarade: ”Då kan jag inte återlösa, jag vill inte sätta mitt eget arv på spel. Ta du min rätt att återlösa, för jag kan inte göra det.” [Anledningen till att återlösaren tackar nej kan vara att han redan är gift, eller är änkeman. Fler barn skulle minska arvet till hans barn och hans släkt. En annan anledning kan vara Ruts nationalitet. Det kan vara ordet i som vägde tyngre än omtanken om Noomi och Rut.]
7202	RUT 4:10	Jag har också förvärvat (tagit ansvar för) Rut, kvinnan från Moab som var gift med Mahlon. Hon blir min fru. Jag gör detta för att hennes avlidne makes arvedel ska stanna kvar inom familjen, så att hans namn blir ihågkommet bland hans släktingar och vid porten till hans stad. Ni är alla här i dag vittnen till detta.”
7203	RUT 4:11	Allt folket vid porten och de äldste sade: ”Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord ”edim”, vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se .] Må du bli mäktig (segerrik, framgångsrik) i området Efrata [området kring Betlehem] och ditt namn bli vida känt (ordagrant ’namnge en person’) i Betlehem. []
7204	RUT 4:12	Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna.” [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Lea, och Tamar och Rut i vers 12. Juda och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviräktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se . Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se . När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se . Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i . De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
7205	RUT 4:13	Boas tog Rut till sig, och hon blev hans hustru. Han gick in till henne, och Herren (Jahve) tillät henne att bli gravid och hon födde en son.
7207	RUT 4:15	Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant ”gråa hår”). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.” [Talet sju står för fullkomlighet, se . Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Mahlon i tio år utan att kunna få något barn. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
7211	RUT 4:19	Hesron [blev far] till Ram, Ram [blev far] till Amminadav,
7212	RUT 4:20	Amminadav [blev far] till Nachshon, Nachshon [blev far] till Salmon [som gifte sig med Rahab, en hedning från Jeriko, se , ca 1400 f.Kr.],
7213	RUT 4:21	Salmon [blev förfader] till Boas [som gifte sig med Rut, ca 1120 f.Kr.], Boas [blev far] till Oved [född ca 1120 f.Kr.],
7214	RUT 4:22	Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.] och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.]. [Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se . Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boas, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boas, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boas, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i , är det högst sannolikt att Oved är Boas och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boas som levde då händelserna i denna bok utspelade sig. Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se . Det är 9 generationer mellan Eleasar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Sadok, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se . Salmon är alltså Boas förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här. Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och grekiska ordet för ”far” kan också betyda ”förfader” eller ”släkting”. Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Peres är släkt via Boas till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp, se .]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13961	PSA 2:12	Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
13970	PSA 3:9	Stå upp, Herre (Jahve)! Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)! För du har slagit alla mina fiender på käkbenet, du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder. [I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.] Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)! Över ditt folk är din välsignelse. [Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14024	PSA 8:3	[Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10] För din ära (ryktet om dig) sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14043	PSA 9:12	Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
14066	PSA 10:14	Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11], ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg), för att ge (lägga) det i din hand. [Uttrycket ”ge i din hand” måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha ”sett” med ögonen är det nu dags att agera med ”handen” och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig; du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”Du ser” börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även .]
14128	PSA 17:13	Stå upp, Herre (Jahve)! Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)! Få honom ner på sina knän! Rädda mitt liv (själ, hebreiska ”nefesh”) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är ”kumah” och gå konfrontera är ”kadmah”. Det går att tolka ”svärd” i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till ”Guds hand” i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se .]
14129	PSA 17:14	Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft), från denna världens människor, vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet, du fyller deras buk med dina skatter, de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se . Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se . Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
14137	PSA 18:7	Dödsrikets (Sheols) rep virade (snodde) sig runt mig, dödens snaror mötte mig (dödsfällorna kastade sig mot mig). [Vers 5-6 formar en väl strukturerad kiasm med fyra uttryck för döden och fyra verb för hur den drabbade David. Döden personifieras i ett rytande hav med stormande vågor och farliga strömmar. Rep och snaror trasslar in sitt offer och drar ner det i djupen. Havet är ofta en symbol för folk och nationer i kaos och uppror, se . Fördärvet i vers 5 är det hebreiska ordet ”belial” som också beskriver undergång. I Qumranskrifterna framställs Belial i form av en person som är Guds fiende och som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Jesus kan ha med Beliar, se . Den arameiska översättningen tolkar ordet som ”utan ok”, och då är betydelsen att man lämnat Guds lag och lever i laglöshet.]
14140	PSA 18:10	Rök steg upp ur hans näsa, och förtärande eld från hans mun, glödande kol slungades ut (antändes).
14184	PSA 19:3	[Det första stycket beskriver hur stjärnorna talar utan ord. Hebreiska ordet för att förkunna i vers 2 används ofta för matematiska beräkningar och antal. Det används i där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna. Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!] Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om] Guds (Els) härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro), skyn (fästet) förkunnar hans händers verk (vittnar om, visar ständigt vad han gjort).
14235	PSA 22:15	De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i . Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se . Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se .]
14242	PSA 22:22	Rädda mig (min själ) från svärdet (avrättningen), mitt liv (mitt enda, dyrbara liv) från hundens våld [bödeln som ska avrätta mig].
14243	PSA 22:23	Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
14273	PSA 25:5	Led mig i din sanning (trofasthet), och lär mig (träna mig), för du är min Gud som frälser (befriar, ger seger); jag väntar på dig (hoppas, söker dig ivrigt, förväntar mig svar) hela dagen. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och att ha perspektiv. I denna vers är det orden ”led mig” som börjar med denna bokstav, detta belyser att det bara är hos Gud som vi får rätt perspektiv i vårt liv. Versen är kortare än tidigare verser och hör ihop med nästkommande. Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”och” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det är i Guds sanning, som föregående rad talar om, som vi ska söka.]
14274	PSA 25:6	Kom ihåg(tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve), för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”kom ihåg” börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är ”rachamim”. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. ”Rachamim” kommer från ordet ”rechem” som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är ”chesed”. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]
14286	PSA 25:18	Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven ”Qof”, används den tjugonde ”Resh” här. Tecknet ”Resh” avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret just här? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. Bokstaven Ordet ”jag ropar” börjar på denna bokstav, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd. Ett annat är ord som börjar på Qof är ”vänta”, se . Behovet är så akut, det finns ingen tid att vänta. Genom att hoppa över bokstaven med bilden på ”huvudet bakifrån” och istället gå direkt på ”huvudet framifrån” förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
14287	PSA 25:19	Se mina fiender för de är många, de hatar mig med orätt (våldsamt, grymt) hat. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Orden ”se” och ”många” börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen.]
14290	PSA 25:22	Befria(återköp) Israel, min Gud, från dess nöd (plåga). [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten ”Pe” och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet ”befria” börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
14335	PSA 29:10	Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom, Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet ”mabul”. Ordet används bara här och i berättelsen om syndafloden i . I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]
14352	PSA 31:3	I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet). Låt mig aldrig komma på skam. Rädda (bered en flyktväg för) mig genom din rättfärdighet.
14366	PSA 31:17	Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 ”i din hand lägger jag min ande”. Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet ”tider” används även i uttrycket ”tider av brist” under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i ”rätt tid”. Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet ”kairos” som, till skillnad från ”chronos” som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
14375	PSA 32:1	Av David, en sång med visdom [Ordagrant ”maskil”]. [Hebreiska ”maskil” är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se . Ordet återfinns även i .] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort), vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
14376	PSA 32:2	Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den människa som Herren inte tillräknar skuld (inre ondska, onda tankar) [skulden är helt avskriven och raderad], som inte har falskhet (svek) i sin ande.
14397	PSA 33:12	Rikt välsignat (saligt, mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve), det folk som han har utvalt till sin egendom (sitt arv) []. [Vers 12 är psalmens centrum.]
14409	PSA 34:2	Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant ”förändrade sitt sinne”) inför Abimelek [troligtvis en titel på filistéeiska kungar i Gazaområdet, se ], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån). [Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat, se . Kvinnorna i Israel sjöng: ”Saul har slagit tusen, David tiotusen”, se . Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flyr från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där börjar ryktet sprida sig om vem han är och han drabbas av fruktan. David spelar galen och släpps fri, se . I Samuelsboken är den filistéiska kungens namn Akish, , men här i psalmen kallas han Abimelek. Den sista delen av namnet är ”melek”, vilket betyder kung på hebreiska. Abimelek är troligtvis en generell titel på filistéiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Abimelek gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se . Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Abimelek. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor, att lyda Gud mer än människor, se .] ______
14428	PSA 34:21	Många problem (svårigheter) kommer den rättfärdige att möta, men Herren (Jahve) befriar honom ur dem alla. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”många” börjar på den bokstaven och förstärker att den rättfärdige kommer möta många problem, men också hur Herren är med genom dem, se .]
14440	PSA 35:10	Alla mina ben ska säga: ”Herre (Jahve), vem är som du? Du som räddar den svage från den som är starkare än honom, ja, den svage och fattige från den som plundrar honom.” [Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben i vers 10 kompletterar hebreiska ”nefesh”, översatt ”hela min varelse” i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]