7133	RUT 1:4	Sönerna gifte sig med kvinnor från Moab. Den ena hette Orpa [som betyder ”gasell”, härstammar från hebreiska ordet för ”nacke” och ”styvnackad”, hon gifte sig med Kiljon] och den andra hette Rut [som betyder ”vänskap” gifte sig med Mahlon, se ]. De bodde där i omkring 10 år.
7134	RUT 1:5	Så dog även både Mahlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1-3 har hebreiska ordet ”ben” för söner använts. Här används däremot ”yeled”, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
7137	RUT 1:8	[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sade till sina svärdöttrar: ”Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebreiska ”chesed”, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även .]
7138	RUT 1:9	Må Herren (Jahve) ge er trygghet i ett nytt hem med varsin ny make.” Sedan kysste hon dem. De brast ut i gråt
7142	RUT 1:13	skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens hand har drabbat mig.”
7143	RUT 1:14	Då brast de ut i gråt igen. Sedan kysste Orpa sin svärmor farväl [och begav sig tillbaka], men Rut höll sig nära (tätt intill, ordagrant ”klängde sig fast vid, var ihopklistrad med”) Noomi. [Ruts bok används som mall när någon vill konvertera till judendomen. Vissa rabbiner avvisar den som vill konvertera flera gånger för att pröva genuiniteten i beslutet. Det finns också paralleller med hur Jesus uppmanar den som vill bli hans lärjunge att beräkna kostnaden, se . Det är intressant att betydelsen av Orpas namn är gasell och styvnackad. Gasellen vill leva ett fritt liv utan någon som har synpunkter på vart hon går och styvnackad är ett uttryck som återkommer när Gud beskriver dem som är upproriska mot honom, se .]
7144	RUT 1:15	Noomi sade till Rut: ”Se, din svägerska har vänt tillbaka till sitt folk och sin gud. [Moabiternas gud var Kemosh, se .] Följ med din svägerska tillbaka hem du också.”
7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
7148	RUT 1:19	Så de två kvinnorna gick tillsammans hela vägen till Betlehem. När de kom fram blev folket i hela staden överraskade. Kvinnorna sade: ”Kan det vara Noomi?” [I bokens epilog återkommer kvinnorna från Betlehem igen, se .]
7149	RUT 1:20	”Kalla mig inte Noomi [”välbehag”, ”den ljuva”], utan kalla mig Mara [”den bittra”], för den Väldige (Allsmäktige, hebreiska ”Shaddai”) har låtit mycket bedrövelse drabba mig.
7150	RUT 1:21	När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant ”jag var fylld”, hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Väldige (Shaddai) har sänt mig sådan ondska (olycka)?” [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
7151	RUT 1:22	Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvände från Moabs land. De kom till Betlehem när kornskörden startade [på våren, omkring april månad]. [Även om vetet var mer eftertraktat än kornet, var kornet ett viktigt spannmål eftersom det var tåligare och växte på platser som var för torra för andra sädesslag. Dess tidiga skörd gjorde det till en viktig del av mattillförseln medan man väntade på att de andra grödorna skulle mogna. Kornskörden är årets första skörd. Den äger rum i april, vilket innebär att huvuddelen av Ruts berättelse sker tidigt på våren.]
7152	RUT 2:1	Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (god, en mäktig stridsman, stark, modig, inflytelserik) man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. [Boas namn betyder ungefär ”hos honom finns styrka”. Han finns med i Jesu släkttavla, se . En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boas av kopparsmeden Hiras, se . Ordet ”ärbar” är hebreiska ”chayil”. Ordet används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf, kraft, se . Att ordet används om Boas, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut och att hennes kommande släktled ska bli ”mäktigt”, se .]
7155	RUT 2:4	[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
7158	RUT 2:7	Hon bad att få plocka och binda kärvar av ax efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon varit på benen ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan.”
7160	RUT 2:9	Se efter var de [maskulin form – skördemännen] arbetar på åkern, och följ efter dem [feminin form – de kvinnliga skördearbetarna]. [Männen skar säden, och kvinnorna gick efter och band ihop den i kärvar.] Jag har sagt till männen att låta dig vara (inte avvisa dig, inte röra vid dig). När du är törstig, så gå till vattenkrukorna och drick av det som mina tjänare (unga män) har hämtat.”
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7166	RUT 2:15	[Efter lunchen:] När Rut hade rest sig och gått tillbaka till arbetet, gav Boas order till sina arbetare: ”Låt henne plocka ax mellan kärvarna. Skäm inte ut (håna och förnedra inte) henne. [De skulle inte tala nedvärderande och skymfa henne.]
7167	RUT 2:16	Dra också medvetet ut strån från de kärvar som redan är bundna, och lämna dem där, så hon får plocka upp dem. Se till att ingen tillrättavisar henne för det.” [Boas går längre än lagen kräver för att Ruts arbete skulle bli belönat.]
7170	RUT 2:19	Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: ”Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!” [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet ”var” är hebreiska ”epho” som är snarlikt måttet ”efa” i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: ”Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas.”
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7174	RUT 2:23	Så Rut fortsatte att arbeta nära Boas kvinnliga arbetare. Hon plockade ax ända tills kornskörden [mars-april] och veteskörden [april-maj] var över. Hela denna period bodde hon hos sin svärmor [Noomi].
7177	RUT 3:3	Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder, hebreiska ”simla”. Samma ordningsföljd med att ”tvätta, smörja och klä sig” finns i där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se . Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se . Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
7178	RUT 3:4	Se var han går och lägger sig för att sova. När han ligger ner, gå och lyft manteln av hans fötter och lägg dig där. Han kommer sedan att säga vad du ska göra.”
7179	RUT 3:5	Rut svarade Noomi: ”Allt vad du säger ska jag göra.” [Tröskplatsen låg oftast utanför de städer som var skyddade av murar. För att vakta kornet och vetet som höll på att tröskas, sov arbetarna på plats. Författaren använder ord som är dubbeltydiga, att en kvinna ska ta på sig parfym och lägga sig hos en man på natten kan te sig märkligt för en nutida läsare. Saken blir inte bättre av att Rut är en moabit, hennes släkt härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han ”ätit och druckit”, se . Författaren leder läsaren medvetet till att nästan förvänta sig att Rut ska följa Tamars exempel i , vilken i en liknande situation säljer sig som en prostituerad. Ord och uttryck kan tolkas sexuellt, men behöver inte göra det. Istället visar texten på Boas och Ruts höga moral och goda karaktär, något som också har byggts upp i bokens första två kapitel, och även här, se vers 11. Detta tillsammans med detaljer som mantelfliken, se vers 9, och den judiska chalitzah-seden, där mannens fot och sko har en viktig roll, se vers , visar hur hela händelsen handlar om hur Rut följer den judiska seden för att visa att hon är redo att gifta sig, om Boas vill det.]
7185	RUT 3:11	Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se .] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (god, en mäktig stridsman, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar, god, modig och en mäktig stridsman tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se .]
7188	RUT 3:14	Så Rut låg kvar vid hans fötter ända till tidig morgon. Hon steg upp tidigt före gryningen, innan folk kunde känna igen varandra, för Boas hade sagt till henne: ”Låt det inte bli känt att det kom en kvinna hit till tröskplatsen.” [Boas är mån om att behålla Ruts anseende som en ärbar kvinna, så ingen skulle tro att hon var en prostituerad som varit där.]
7189	RUT 3:15	Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
7191	RUT 3:17	Hon sade också: ”Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: ’Gå inte tomhänt hem till din svärmor.’ ” [Samma ord för ”tomhänt” används i där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se . Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid. Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebreiska ”mohar”. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se . Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se .]
7192	RUT 3:18	Noomi svarade: ”Sitt här [var lugn, vänta här hos mig] min dotter, tills du ser hur allting går, för den mannen kommer inte unna sig någon vila innan han ordnat med detta idag.”
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7194	RUT 4:2	Boas samlade tio av stadens äldste och sade till dem: ”Sätt er här.” och de satte sig.
7195	RUT 4:3	Sedan sade han till återlösaren: ”Den åkermark som tillhörde vår släkting (broder, halvbror) Elimelek överlåter nu Noomi nyttjanderätten för, hon som kom tillbaka till oss från Moab.
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7197	RUT 4:5	Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: ”Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten.” [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se . Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden, hebreiska ”chesed”. Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
7199	RUT 4:7	[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:] Vid den här tiden fanns en sed när man återlöste eller gjorde ett ägarbyte, att den ena parten tog av sig sin sandal och gav den till den andre. Det var på det sättet transaktionen bekräftades [inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som lämnade över sin lädersko, överlämnade rätten för köparen att trampa på marken som han tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin, som beskrivs i . Leviratäktenskapet, hebreiska ”Yibbum”, var frivilligt. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla den plikten kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren och han fick öppet säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Samtidigt löstes kvinnan och blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Hebreiska ”chalitzah” betyder ”ta bort”. Än idag sker 10-20 sådana fall i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra över leviratäktenskap, och har varit normen sedan dess inom judendomen.]
7200	RUT 4:8	Så återlösaren sade till Boas: ”Förvärva den du.” Och han tog av sig sin sandal.
7204	RUT 4:12	Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna.” [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Lea, och Tamar och Rut i vers 12. Juda och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviräktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se . Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se . När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se . Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i . De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.]
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
7212	RUT 4:20	Amminadav [blev far] till Nachshon, Nachshon [blev far] till Salmon [som gifte sig med Rahab, en hedning från Jeriko, se , ca 1400 f.Kr.],
7213	RUT 4:21	Salmon [blev förfader] till Boas [som gifte sig med Rut, ca 1120 f.Kr.], Boas [blev far] till Oved [född ca 1120 f.Kr.],
7214	RUT 4:22	Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.] och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.]. [Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se . Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boas, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boas, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boas, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i , är det högst sannolikt att Oved är Boas och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boas som levde då händelserna i denna bok utspelade sig. Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se . Det är 9 generationer mellan Eleasar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Sadok, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se . Salmon är alltså Boas förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här. Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och grekiska ordet för ”far” kan också betyda ”förfader” eller ”släkting”. Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Peres är släkt via Boas till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp, se .]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13947	PSA 1:4	Så är det inte med de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) [som inte har en relation med Herren], de är som agnar [det värdelösa skalet kring vetet] som förs bort med vinden [när säden tröskas]. [Till skillnad från trädet som står fast och är motsatsen till fruktbärande, se vers 3.]
13948	PSA 1:5	Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta) vid domen, inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan verserna 1-2 och 4-5. Här hittar vi två synonymer för ordet ”stå” i hebreiskan. I vers 1 används hebreiskans ”amad” (stå upprätt). I vers 5 används däremot ”qum” som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Detta senare ord finner man även i om hur de döda en dag ska ”uppstå” till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4-5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se vers 1. Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4-5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.]
13950	PSA 2:1	Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)? Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som ”begrundar” Herrens ord, se , används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet ”folken” mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”nationerna och folken”, i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
13951	PSA 2:2	Jordens kungar reser sig och härskarna samlar sig mot Herren (Jahve) och mot hans Smorde [Messias, Jesus].
13954	PSA 2:5	Sedan talar han till dem i sin vrede, och skrämmer dem i sin vredes glöd (djupt ogillande):
13955	PSA 2:6	”Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.” [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se . Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se . Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet ”Sion”, se . Petrus citerar och refererar till hur Jesus har blivit ”hörnstenen i Sion”, se . I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se . Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se .]
13958	PSA 2:9	Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira [ha all auktoritet, se ], slå dem i spillror som lerkärl.” [Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla”, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se , och det finns även en koppling mellan spiran och herdestaven, se . För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ”ra-ah”, istället för ”ra-a”, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebreiska ”nafats”.]
13959	PSA 2:10	Så därför, ta ert förnuft till fånga nu, ni kungar, låt er varnas (lär er och låt er bli tillrättavisade), ni domare (ledare) på jorden. [Verbet ”varnas” är i den passiva hebreiska verbformen nifal, en reflexiv verbform där subjektet både utför och tar emot handlingen. Formen förstärker inbjudan att ta emot erbjudandet att omvända sig medan det ännu finns tid.]
13961	PSA 2:12	Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
13965	PSA 3:4	Många säger om mig (mitt liv, min själ): ”Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse, hebreiska ’yeshua’) för honom hos Gud (Elohim).” [Tre gånger används ordet ”många” i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet ”nefesh”, här översatt ”mig”, beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se . Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13967	PSA 3:6	Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se ]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13970	PSA 3:9	Stå upp, Herre (Jahve)! Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)! För du har slagit alla mina fiender på käkbenet, du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder. [I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.] Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)! Över ditt folk är din välsignelse. [Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13973	PSA 4:3	Svara mig när jag ropar (höjer min röst i bön), min rättfärdighets Gud! När jag är trängd (i trångmål, svårigheter) ger du mig utrymme (lättnad, utvidgar du mitt område, befriar du mig). Ha förbarmande över mig och hör min bön.
13974	PSA 4:4	Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig, lyssna]: Hur länge ska ni svärta ner min ära? Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka lögner? [Det ovanliga hebreiska uttrycket ”bnei ish”, ordagrant ”människors söner”, används här. Skrevs psalmen i samband med kan uppmaningen vara riktade till Joab och Abishai som gått över till Absaloms sida. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13976	PSA 4:6	Frukta (skaka, var arg) men synda inte. Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd]. [En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i .] Sela.
13981	PSA 5:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till nechiloth (den som får ärva, blåsinstrument). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Det hebreiska ordet ”ha-nechiloth” används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt, hebreiska ”chalil”. I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet ”nachal” beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver ”för henne som ärver”. Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till slutet” istället för ”till den strålande ledaren”.] ______
13982	PSA 5:3	[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i används det ovanliga hebreiska ordet ”hagig” för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans ”hagah” som används i om att ”begrunda” Guds undervisning.] Mina ord, lyssna (vänd ditt öra) till dem, Herre (Jahve), förstå (tänk på, urskilj) min suckan (viskning).
13990	PSA 5:11	För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun, deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket], deras strupe en öppen grav, deras tunga är hal. [En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se . Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk liknas vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]
13994	PSA 6:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används ”sheminit” i kontrast till ”alamot”. Ordet ”alamot” kommer från hebreiska ”almah”, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan ”sheminit” då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .] ______
13995	PSA 6:3	Herre (Jahve), i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte, i din glöd – disciplinera mig inte! [Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]
13999	PSA 6:7	För (eftersom) de döda tänker inte på dig. Vem i dödsriket (Sheol) tackar (prisar) dig?
14005	PSA 7:2	En ”shiggaion” av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet ”shiggaion” används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är ”shagah” som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ”Kush” betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______
14010	PSA 7:7	Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig; låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig), och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14011	PSA 7:8	Stå upp, Herre (Jahve), i din vrede; res dig mot mina fienders raseri [plural], vakna upp för min skull, fullfölj din dom (skipa rättvisa). [Prepositionen framför ordet ”raseri” kan också beskriva Guds vrede som rasande mot fienden, se .]
14012	PSA 7:9	Samla folken runt omkring dig, regera över (återvänd, sätt dig som en domare) över dem från höjden [himlen].
14019	PSA 7:16	Se, han [den som inte vill omvända sig, se vers 13] bär (vrider, binder under smärta) ondska inom sig [ordet beskriver hur något vrids och orsakar smärta, det används om födslovånda och smärtan vid barnafödande, men även om ett bindande löfte], han är havande med illdåd (elakhet, hårt arbete) och föder falskhet (lögner, tomhet). []
14023	PSA 8:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i . Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______
14028	PSA 8:7	och gjorde henne [människan] nästan som (strax under) en gud (gudaväsen, hebreiska ”elohim”)? [Människan är i singular maskulin form (ordagrant ”honom”) i vers 5-7 och citeras i i ett messianskt perspektiv. Hebreiska ordet ”elohim” har en bred betydelse från den ende Guden, till avgudar, änglar och även mänskliga ledare. Frasen kan förstås som om Gud har gjort människan med bara lite avsaknad av hans storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta tolkar ”elohim” som änglar och översätter att människan nästan är som änglarna.] Du gav människan ära och majestät,
14039	PSA 9:8	Fienden är borta, utrotad för alltid, du har ödelagt deras städer, minnet av dem är utplånat. [Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv. I denna vers är det ordet ”fienden” som börjar med denna bokstav. Det förstärker hur viktigt det är att ha Guds eviga perspektiv när fienden verkar ha övertaget. Stycket för både Gimel och He i vers 6 och 7 är kortare än vanligt, det visar också på hur ogudaktighet stör Guds ordning och struktur.]
14043	PSA 9:12	Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
14044	PSA 9:13	Lovsjung Herren (Jahve) som bor på (tronar, regerar i) Sion, kungör (förkunna, berätta öppet och tydligt om) hans gärningar för folken.
14046	PSA 9:15	Var barmhärtig(nådig, förbarma dig), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar;