7131	RUT 1:2	Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: ”min Gud är kung”; Noomi ”välbehag/den ljuva”; sönerna ”sjuklig” och ”bräcklig/vekling”.] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se .] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska ”brödhuset”. Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se . Moab ligger öster om Döda havet, se . Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se . Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se . Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se . Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se .]
7171	RUT 2:20	Noomi sade till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren (Jahve), som inte har slutat att visa nåd (trofast kärlek, omsorg) både mot levande och döda.” [Uttrycket levande och döda syftar på hela Noomis familj. Noomi och Rut levde; Elimelek, Mahlon och Kiljon var döda. I denna vers är det andra gången som bokens viktiga nyckelord ”chesed” används, se även . Ordet beskriver nåd, kärlek, omsorg, godhet, trofasthet, osv. Här är betoningen Guds trofasthet och omsorg om Noomis familj.] Noomi sade också till henne: ”Den mannen är en nära släkting till oss; han är en av våra återlösare (beskyddare).” [Enligt judisk tradition var Boas Elimeleks brorson, och därför kusin med Ruts avlidne man Mahlon. Boas far var alltså bror med Noomis avlidne man Elimelek. Återlösare, hebreiska ”gaal”, är en nära släkting som har extra juridisk omsorg för sina anhöriga. Kan i viss mån jämföras lite med en fadder. De tre frivilliga åtagandena för en återlösare var: 1. Om hans äldre bror dör barnlös ska han gifta sig med hans hustru, se . Dessa äktenskap kallas leviratsäktenskap, från det latinska ordet ”levir”, som betyder svåger. I ett samhälle där änkan annars skulle tvingats ut i tiggeri garanterar det hennes försörjning och bevarar den avlidne mannens namn. Seden fanns redan före Mose lag, se . I Israel var det extra viktigt att det fanns arvingar i alla familjer så att Israels folk kunde fortsätta att besitta landet som Gud har gett dem. I första hand var det äldste sonen som ärvde, men även döttrarna kunde få ärva just för att bevara landet Israel hos de judiska familjerna. Selofhads döttrar är ett sådant exempel, se . 2. Återlösa mark som en släkting tvingats sälja, se . 3. Hämnas en mördad släkting, se .]
7175	RUT 3:1	[Efter att skörden hade bärgats var det dags att tröska kornet och vetet för att skilja agnarna från säden. Det skedde under den torra perioden i senare delen av maj och i juni. Tröskplatsen låg vanligtvis på en öppen plats utsatt för vinden. Ytan var stenlagd eller hårt stampad, ofta som en cirkel upp till 15 meter i diameter. Kärvarna av korn eller vete löstes upp och breddes ut på några decimeters höjd. På mindre tröskplatser klappade man ut kornen för hand genom att slå med en stav, se . På större tröskplatser använde man djur som fick trampa runt och krossa kornen, se . Ibland användes tröskslädar, se . Nästa steg i processen var att skilja sädeskornen från agnarna. Under kvällsbrisen kastades blandningen upp med hjälp av en skovel eller gaffel. Vinden blåste då de lättare agnarna och halmen åt sidan, medan kornen föll ner igen på tröskplatsen. När kornen sedan hade sållats, rensats från småsten och skräp, var de klara att malas eller lagras, se . Händelserna här i kapitel 3 utspelar sig troligtvis i juni när skörden är över. Det har gått en till två månader sedan händelserna i kapitel 2 och kornskörden håller på att tröskas, se . Rut är inte längre på fälten utan hemma hos Noomi på dagarna. En dag tar Noomi upp ett ämne som vi förstår att hon har funderat på en längre tid. Hon har också tänkt ut en plan.] Noomi, Ruts svärmoder, sade till henne: ”Min dotter, det är mitt ansvar att se till att du kan få ro [ett tryggt hem och en god make], så det går väl för dig (så du får ett gott liv).
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7199	RUT 4:7	[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:] Vid den här tiden fanns en sed när man återlöste eller gjorde ett ägarbyte, att den ena parten tog av sig sin sandal och gav den till den andre. Det var på det sättet transaktionen bekräftades [inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som lämnade över sin lädersko, överlämnade rätten för köparen att trampa på marken som han tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin, som beskrivs i . Leviratäktenskapet, hebreiska ”Yibbum”, var frivilligt. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla den plikten kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren och han fick öppet säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Samtidigt löstes kvinnan och blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Hebreiska ”chalitzah” betyder ”ta bort”. Än idag sker 10-20 sådana fall i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra över leviratäktenskap, och har varit normen sedan dess inom judendomen.]
7207	RUT 4:15	Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant ”gråa hår”). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.” [Talet sju står för fullkomlighet, se . Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Mahlon i tio år utan att kunna få något barn. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13955	PSA 2:6	”Jag har insatt min Kung på Sion [Jerusalem], mitt heliga berg.” [Sion är ett namn på platsen Jerusalem, men har också en vidare betydelse som Guds stad, rike och hans folk, se . Ursprungligen syftade Sion på det berget där David lät bygga sitt palats, se . Sedan Salomo hade byggt templet innefattades även det i begreppet ”Sion”, se . Petrus citerar och refererar till hur Jesus har blivit ”hörnstenen i Sion”, se . I föregående vers liknas de troende vid levande stenar i ett andligt tempel, se . Platsen har också en framtida betydelse då alla hednafolk ska strömma dit, se .]
13961	PSA 2:12	Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
13996	PSA 6:4	Förbarma dig (visa nåd), Herre (Jahve), för (eftersom) jag tynar bort (är svag) [som en planta som vissnar]. Hela mig, Herre (Jahve), för (eftersom) mina ben skakar. [Uttrycket kan bildligt beskriva känslor och hur någon är förskräckt in i det innersta, i beskrivs hur händer skakar av fruktan. Uttrycket kan också rent fysiskt beskriva hur någon skakar av feberfrossa.]
14041	PSA 9:10	och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet, han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa. [Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för ”fälla dom” finns i vers 5 där den översätts ”rättssak”. Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
14049	PSA 9:18	Herren (Jahve) har uppenbarat sig, han har verkställt dom, den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet ”sjönk ner” och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.] Higgajon (meditera, mumla, be, kontemplera, strängaspel) – Sela. [Uttrycket ”Sela” är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet ”Higgajon” används tillsammans med ”Sela” och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts.]
14054	PSA 10:2	[Mellan vers 2 och 11 bryts det akrostiska mönstret helt. Mellan Lamed i vers 1 och Qof i vers 12 borde följande sex bokstäver ha kommit: Mem, Nun, Samek, Ajin, Pe, Tsade – מ, נ, ס, ע, פ, צ. Temat i detta stycke är hur de ogudaktiga tänker och agerar. När människorna inte vill ha med Gud att göra blir det totalt kaos i samhället. Guds perfekta ordning och struktur störs vilket rent litterärt också förstärks av den akrostiska oordningen och oregelbundenhet i versernas längd. Guds fullkomliga tal är 7 och människans tal är 6, eftersom människan skapades på sjätte dagen. Den anspelningen till människans tal kan vara att det just är sex bokstäver som saknas. Se även för fler ”störningar” i mönstret när den gudlöse nämns.] I övermod (stolthet, arrogans) jagar den gudlöse (förföljer och brinner den ondskefulle som en löpeld efter) den svage (ödmjuke), de fångas av deras smidda planer. [Ordagrant är frasen ”i/av högmod gudlös brinner/jagar svage.” Det hebreiska ordet ”dalak” används 9 gånger i GT. Ungefär hälften av gångerna är betydelsen att starta en eld och att brinna, se . Den andra hälften är betydelsen att förfölja/jaga, se . Ordets ursprung har att göra med hur en låga brinner och jagar veken. Den vanligaste tolkningen är att stoltheten och högmodet hos den ogudaktige brinner och jagar den svage. Det går också att se elden som den plåga och grymhet som den svage får uppleva under förföljelse, se . I den andra delen syftar ”de” antingen på de svaga som utsätts för de ogudaktigas onda planer, men kan också syfta på de gudlösa som ofta fångas i sina egna fällor de satt upp, se .]
14066	PSA 10:14	Du ser (du har sett och ser) [som svar på de ogudaktigas påstående i vers 11], ja, du lägger märke till illdåd (elakhet, smärta, det som tynger) och provokation (ilska, plåga, sorg), för att ge (lägga) det i din hand. [Uttrycket ”ge i din hand” måste tolkas. Det kan beskriva hur Gud skriver det i sin hand för att komma ihåg. Hand står också för handling, och kan vara nästa steg, från att ha ”sett” med ögonen är det nu dags att agera med ”handen” och göra något åt situationen, vedergälla och döma genom sin hand.] Den hjälplöse (svage, det olyckliga offret, se vers 8 och 10) överlämnar sin sak åt dig; du är den faderlöses hjälpare. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”Du ser” börjar på den bokstaven och förstärker hur Gud ser allt som sker. I versen innan nämndes de gudlösa, se vers 13. Det gör att det blir en delvis störning av antal ord i denna vers, se även .]
14071	PSA 11:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen, se inledningen]. Av David. ______ I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, ”har tagit min tillflykt” beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket ’som en fågel’ används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem. I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
14073	PSA 11:3	För när grundvalarna [grunderna i samhället, värderingar, moral] rivs ned [när de ogudaktiga har framgång och rättfärdiga lider], vad kan den rättfärdige uträtta då?” [Ett ovanligt hebreiskt ord används för grundvalarna. Ett närbesläktat ord på ugaritiska, ett syriskt skriftspråk från 1400–1200 f.Kr., används för att beskriva den nedre delen och basen av ett berg eller en klippa. Utifrån föregående vers och det som följer är det bildspråk på ett samhälle där moralen är i upplösning. Här i vers 3 avslutas citatet som ger David rådet att fly. Detta i kontrast till nästa del av psalmen.]
14093	PSA 14:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av David. ______ Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv): ”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [] [På bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Budskapet riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är ”nabal”. Det kommer från ”nabel” som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Nabal. Under en period när David var på flykt från Saul ville Nabal inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se . När David nu sjunger ut det hebreiska ordet ”nabal” i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.] De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer), de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda. [Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .]
14110	PSA 16:6	Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig, [ordagrant ”repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt”] jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).
14125	PSA 17:10	Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla), med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket ”omsluten i sin fetma” är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se . Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt ”ögon som plirar fram från fettet”, en bild på hur ”fettet”, framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
14129	PSA 17:14	Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft), från denna världens människor, vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet, du fyller deras buk med dina skatter, de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se . Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se . Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
14186	PSA 19:5	Utan tal, utan ord (språk), deras röst hörs inte. [Stjärnornas röst hörs utan stämma och ord.]
14206	PSA 20:10	De [fienden], de sjunker ned (kollapsar) och faller, men vi, vi reser oss och förblir stående (står stadigt, segrar). Herre (Jahve), ge seger åt konungen, må han svara oss den dag när vi ropar (höjer vår röst i bön). [En förvissning om att Herren kommer att segra.] [En del ser den första delen som fristående: ”Herre ge seger.” Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med ”smorde” i vers 7. Ordet ”dag” finns bara här och i vers 1 och ”nödens dag” blir här i avslutningen en ”bönesvarets dag”.]
14228	PSA 22:8	Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa, hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebreiska ”rimmah” utan ordet ”tolah” som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se . Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se . Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret. Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se . När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord ”tolah” används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda, hebreiska ”tolah”, kan bli vita som snö, se .]
14235	PSA 22:15	De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i . Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se . Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se .]
14315	PSA 27:13	Om jag inte tror att jag ska få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land … [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.] [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket ”de levandes land” syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
14316	PSA 27:14	Sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve), bli stark och låt ditt hjärta bli frimodigt, ja, sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ och gudsnamnet som nämns två gånger. Uppmaningarna riktas till psalmisten själv. Det är både en vädjan och ett tecken på förtröstan. Att han uppmanar sig själv att förtrösta indikerar att han för tillfället inte riktigt gör det fullt ut. Samtidigt är uttalandet i sig ett tecken på förtröstan. Meningen är uppbyggd som en kiasm. Centralt finns en uppmaning med två hebreiska ord: ”var stark och frimodig”. Det är exakt samma ord som Gud upprepade gånger säger till Josua innan israeliterna ska inta det förlovade landet, . Ordvalet och kopplingen till ”de levandes land” i versen innan förstärker denna koppling. Meningen ramas in av hebreiska ordet ”qawah”. Det är ett rikt ord som betyder att vänta, hoppas och sätta sin blick mot något. Ordet betyder också att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud. Det ger styrka och frimodighet i hjärtat.]
14327	PSA 29:2	Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära, böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebreiska ”yahab”. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet ”elim”, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
14364	PSA 31:15	För jag hör mig förtalas av många – skräck (orsak att frukta) från alla håll (runt omkring mig)! De konspirerar tillsammans mot mig, de planerar att ta mitt liv. [Uttrycket ”skräck från alla håll” är en vanligt återkommande fras i Jeremia, se .]
14366	PSA 31:17	Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 ”i din hand lägger jag min ande”. Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet ”tider” används även i uttrycket ”tider av brist” under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i ”rätt tid”. Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet ”kairos” som, till skillnad från ”chronos” som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
14382	PSA 32:8	[Följande två verser kan tolkas som Herrens ord till psalmisten. Det kan också vara Davids uppmaning individuellt till var och en som hör psalmen eller läser den. David har lärt sig vad bekännelse och förlåtelse betyder och vill nu föra den lärdomen vidare.] Jag ska ge dig vishet och undervisa dig på den väg du ska gå; jag ska vägleda (instruera) dig – mitt öga är riktat mot dig. [Jag personligen kommer finnas med och hjälpa dig. Det finns en dubbelhet. Det kan vara Gud som ser David, eller så är det David som uttrycker hur han direkt och personligt undervisar. Uttrycket kan också betyda att hålla ett vakande öga över någon.]
14388	PSA 33:3	Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom, spela skickligt (helhjärtat) och med glädje (skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel)! [Uttrycket ”en ny sång” behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med ”för” och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är skapare av allt! I GT används frasen ”en ny sång” sju gånger, se , och två gånger i NT, se .]
14419	PSA 34:12	Unga lejon[som vanligtvis är starka och kan skaffa föda] kan lida nöd och hungra, men de som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Herren (Jahve) saknar inte något gott. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet ”unga lejon” med denna bokstav. Det förstärker att det inte är fysisk styrka och egen kraft som är avgörande för vår försörjning, utan om vi söker Guds rike först, se .]
14437	PSA 35:7	Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig, utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv []. [Att frasen ”utan orsak” upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.]
14482	PSA 37:11	Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet, och glädja sig (ha stor glädje, känna välbehag, bli tillfredsställda på alla områden) i stor frid [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men” osv. börjar med ”vav”. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske när han citerar från vers 11, se . Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även . Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i ”den som söker Gud”. Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se , och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se . Ordet ödmjuk används i när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som ”svag” eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]
14538	PSA 39:4	Jag blev stum (bunden), i tystnad (stilla) [inför mina fiender], jag sade ingenting, inget gott. [Psalmen inleds med att David har beslutat sig för att vara tyst, i alla fall för en period. Även om det finns uppmaningar i Ordspråksboken att avhålla sig från att tala är beslutet att vara helt tyst ett ovanligt förhållningssätt. Lovprisning i Psaltaren karaktäriseras av att skapa ljud. Psaltaren avslutas med att Allt som andas ska prisa Herren, se ! Frasen ”inget gott” kan antingen tolkas som att David höll tillbaka och inte ens sade det som var gott. Det kan också vara en beskrivning att när han var tyst, så var det inte något gott. Utifrån fortsättningen verkar frasen beskriva att det inte var bra att vara tyst.] Min smärta, den upprördes,
14548	PSA 39:14	Hör min bön, o Herre (Jahve), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är den judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket ”främlingar och gäster” har sitt ursprung från , där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se . I äger Gud landet och israeliterna är ”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se . Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se . Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]
14551	PSA 40:3	Jag sökte tålmodigt (väntande, väntade jag ivrigt på) Herren (Jahve), och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop på hjälp (under djup vånda). [Versen inleds med att verbet sökte upprepas två gånger, det första i infinitiv form. Ordagrant blir det ”sökande jag sökte”. Upprepningen förstärker sökandet. Ordet för söka är ”qawah” som också betyder att aktivt vänta. Det har även betydelsen att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som söker honom blir sammanflätad med Gud. Ordet för ”rop” är ett ganska ovanligt hebreiskt ord ”sawah”, används också i och kopplar ihop hur denna psalm blir ett bönesvar.]
14641	PSA 45:17	Under glädje och jubel leds de fram; de tågar in i kungens palats.
14659	PSA 47:5	Han lägger (talar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss, och hednafolk (länder) under våra fötter. [Det vanliga hebreiska ordet för ”talar” används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till ”att tala” i betydelsen att ”regera”. I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se . Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för de som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]
14668	PSA 48:4	är den vackraste höjden, den största glädjen på hela jorden. [] Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Safon i norr], den store Kungens stad. [] [Hebreiska ”Safon” är det vanliga ordet för ”norr”. Safon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Bal-Safon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]
14758	PSA 53:3	Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv): ”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [] [På bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Budskapet riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är ”nabal”. Det kommer från ”nabel” som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Nabal. Under en period när David var på flykt från Saul ville Nabal inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se . När David nu sjunger ut det hebreiska ordet ”nabal” i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.] De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer), de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda. [Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .]
14791	PSA 55:20	Han har återlöst hela mig (min själ, hebreiska ”nefesh”) i frid (shalom, hel och väl) från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig), för det var många som stred med [eller mot] mig. [Hebreiska ”immadi” betyder ”med mig” och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20]
14825	PSA 58:4	Nej i hjärtat tänker ni ut orättfärdighet; era händer sprider ut (banar väg för) ondska på jorden. [Hebreiska ”elem” i vers 2 kan översättas både som gudar i plural eller hänföras till roten ”alam” som betyder tyst, tigande. Den inledande frasen blir till en ironisk fråga: ”Talar ni rättfärdighet i tysthet?” Det finns en dubbelhet i vad ”gudar” syftar på. Det kan syfta på änglar och då särskilt onda makter, se . Det kan också tala om korrupta ledare här på jorden. Uttrycken ”era händer”, ”på jorden” och beskrivningen i vers 4-6 antyder att det gäller onda domare. De är ”tysta” och talar inte för rättfärdighet och sanning vilket gör att ondskan sprider ut sig på jorden.]
14833	PSA 58:12	Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden, när han tvättar sina fötter i de ogudaktigas blod. [] Sedan ska man säga: ”Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige; ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!” [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att ”hämnden är min” som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
14969	PSA 68:17	Berget Bashan [Hermon] är ett guds (elohim, ett upphöjt, majestätiskt) berg, ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. Ett av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Ordet ”Bashan” betyder också ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se .]
15014	PSA 69:26	Utgjut din harm över dem och låt din brinnande vrede hinna ikapp dem.
15134	PSA 75:8	Upphöjelse (ära) kommer varken från öster eller från väster, inte ens ifrån öknen (söder).
15158	PSA 77:8	Under natten ska jag minnas min sång, jag ska umgås med mitt eget hjärta och min ande ska göra noggranna efterforskningar.
15188	PSA 78:17	[Uppror:] Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom och vara upproriska mot den Högste i öknen.
15227	PSA 78:56	[Uppror:] Ändå prövade och provocerade de Gud den Högste (Elohim Elion) och höll inte hans stadgar (vittnesbörd, förordningar).
15371	PSA 87:7	Under sång och dans – alla mina källor (till glädje) är i dig. [Sista versen målar upp en bild av fest och glädje. Källor beskriver också glädje, se . Sista ordet ”i dig” kan syfta på Gud eller Sion. Utifrån sammanhanget så verkar betydelsen vara att alla nationer har sitt ursprung från Jerusalem – staden där Gud bor.]
15460	PSA 90:17	Låt din nåd (ditt välbehag, din favör) Herre (Adonai) vår Gud (Elohim) komma över oss. Upprätta över oss våra händers arbete, ja våra händers arbete må du upprätta det. [Om inte Gud är med oss i vårt arbete, arbetar vi fåfängt och förgäves.]
15531	PSA 95:11	Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ” [] [Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se . Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se . Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1-7 och varningen i vers 8-11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se , gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren.]
15570	PSA 99:5	Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim) och böj dig själv inför hans fotpall. [Refräng:] Han är helig.
15574	PSA 99:9	[Refräng:] Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim), och tillbe på hans heliga berg, för Herren vår Gud (Jahve Elohim) är helig. [Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]
15677	PSA 105:4	Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning], sök (leta, be, längta efter) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, för evigt). [] [I hebreiskan används två synonymer darash och baqash som översatts ”fråga efter” och ”sök”. Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet ”darash” låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom. Ordet ”baqash” har också tre bokstäver: Bet, Qof och Shin. Den sista bokstaven, Shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår utifrån en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se . Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts ”ständigt” kommer från verbet ”att sträcka” eller ”att tänja” dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se .]
15999	PSA 119:33	[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och ha perspektiv.] Undervisa mig Herre (Jahve) dina förordningars (”inristade buds”) väg, och jag ska följa dem i varje steg (jag tar).
16038	PSA 119:72	Undervisningen från din mun är bättre för mig än tusen [mängder av] guld och silver [mynt].
16054	PSA 119:88	Återuppliva mig efter din nåd(omsorgsfulla kärlek), och jag ska följa din muns alla vittnesbörd. [Uttrycket ”återuppliva” kan även översättas, låt mig leva, uppliva, skynda på, bevara livet, förbli levande, ha ett friskt och sunt liv med mera.]
16059	PSA 119:93	Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter, för med dem har du upplivat mig. [Uttrycket ”uppliva” kan även översättas, låt mig leva, återuppliva, skynda på, bevara livet, förbli levande, ha ett friskt och sunt liv med mera.]
16063	PSA 119:97	[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Ursprungligen föreställde tecknet vågor på vattnet. Vår bokstav ”M” har fortfarande kvar denna vågform, medan det nuvarande hebreiska tecknet är bilden på ett lugnt vatten. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk.] Hur jag älskar din undervisning! Hela dagen är den min kontemplation (det jag alltid tänker på, begrundar).
16082	PSA 119:116	Uppehåll mig enligt ditt ord (löfte) så att jag får leva, och låt inte mitt hopp komma på skam.
16095	PSA 119:129	[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Detta är anledningen till ordvalet i vers 131 där psalmisten beskriver hur han öppnar sin mun på vid gavel och flämtar efter Guds ord! Pe står ofta för tal och relationer.] Underbara(övernaturliga, fantastiska) är dina vittnesbörd (varningar, påminnelser), därför håller jag dem (min själ vaktar dem).
16170	PSA 123:4	Vår själ är fylld till brädden av de självsäkras hån, och de högmodigas (arrogantas) förakt. [Upprepningen av frasen ”visa oss nåd” förstärker desperationen och det akuta behovet av hjälp från Gud.]
16189	PSA 126:6	Den som går ut [går fram och tillbaka för att så] gråtande (under sorg), bärandes på sitt [dyrbara, sista] utsäde, han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop), bärandes på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!] [Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]
16209	PSA 130:1	En pilgrimssång. [Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.] ______ Ur djupen [vattendjupen, metafor för en situation med oöverstigliga problem] ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahve).
16447	PSA 148:6	Han gav dem deras plats (ordagrant ”gjorde så de stod”) för alltid och evigt, han gav dem en förordning (”inristat bud”, grundläggande lag), och ingen överträder den. [Ordet ”förordning” härstammar från verbet ”att rista in”, vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2-3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se , så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
16448	PSA 148:7	[Vers 7-12 hör ihop till en enhet. I vers 1-4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet ”prisa” återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se .] Prisa Herren (Jahve) från jorden: [Haven:] Ni stora havsdjur (sjömonster) och alla djup. [Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: ”tanninim” och ”tehomot”. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska ”tanninim” är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se . Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se . Det andra hebreiska ordet som är översatt ”djup”, är samma ord som används i . Det kan syfta på allt skapat i havet, se .]
16449	PSA 148:8	[Atmosfären:] Eld och hagel, snö och rök, du stormande vind som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar. Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
16552	PRO 3:27	Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång) till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare], när det står i din makt att ge det.
16575	PRO 4:15	Undvik (avhåll dig från) den, gå inte in på den, [men om du gjort ett misstag] vänd om och vandra vidare [på Guds väg för ditt liv].
16598	PRO 5:11	Då kommer du att jämra dig (stöna, vråla i smärta) när allt kommer till ett slut, när din kropp och ditt inre (skelett, blod) förgås. [Uttrycket beskriver hur ett utsvävande liv påverkar den fysiska hälsan. I 6:32 beskrivs hur den också fördärvar själen.]
16614	PRO 6:4	Unna inte ögonen någon sömn, stäng inte ögonlocken.
16674	PRO 8:2	Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna möts (vid vägskälet).
16772	PRO 11:14	Utan vist ledarskap (styre), faller nationen (folket blir utslaget eller deserterar), men många [goda och visa] rådgivare ger trygghet (säkerhet, befrielse).
16899	PRO 15:22	Utan överläggning (rådläggning, debatt) blir det inte som planerat (planerna blir utan syfte och mål), men där man rådgör tillsammans (utbyter erfarenheter, frågar rådgivare) grundas (fastläggs) planerna.
16985	PRO 18:14	Människans ande stärker (uppehåller, ger näring åt) henne under fysisk sjukdom (smärta, problem), men en svag och bruten ande – vem kan bära den? [Under fysisk sjukdom finns hoppet och längtan efter att bli bättre, men under en depression är viljan att leva bruten.]
17050	PRO 20:26	En vis ledare (kung) identifierar och tar bort de onda [människorna från inflytelserika positioner], och låter tröskhjulet gå över dem. [Under tröskningen skiljs agnarna från vetet, de torra och döda skalen utan substans tas bort.]
17100	PRO 22:15	Dårskapen (viljan att trotsa och göra uppror) är fastbundet i ett barns hjärta, men tillrättavisning och disciplin (uppfostran) driver bort den. [Upproriskhet är en konsekvens av syndafallet, och kommer därför naturligt hos barnet.]
17109	PRO 22:24	Umgås inte (associera dig inte, var inte vän) med arga (lättretade) personer, vandra inte [ha ingenting att göra] med en hetlevrad person.
17127	PRO 23:13	Undanhåll inte tillrättavisning (korrigering, disciplinering) från ett barn; om du bestraffar [olydighet] med riset (spöstraff) ska han inte dö [kommer inte att ta fysik skada].
17134	PRO 23:20	Umgås inte (associera dig inte) med alkoholmissbrukare eller med dem som frossar i kött [var inte delaktig i deras fester].
17155	PRO 24:6	Utan visa råd (utan en plan och en strategi) kan du inte föra krig, och med många rådgivare blir det seger (säkerhet, trygghet, befrielse).
17217	PRO 26:6	Att sända ett bud med en dåre är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan. [Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant ”får dricka våld.”]
17231	PRO 26:20	Utan ved slocknar elden, om ingen skvallrar (baktalar, förtalar) så dör grälet ut (tystnar bråk, trätor).
17322	PRO 30:1	Gudomligt inspirerade ord (profetiska ord) från Agur, Jakes sons. Så talade han till Itiel – till Itiel och Ukal. [Agur var antagligen en vis man. Detta kapitel skiljer sig från resten av Ordspråksboken och har inte strikta ordspråk, kanske är det Salomo som kallar sig Agur och hans far David är Jakes. Alla hebreiska namn har också en betydelse, därför finns det även översättningar som översätter betydelsen och då får en friare tolkning. - Agur betyder: ”en som samlar ihop”. - Jakes betyder: ”utan skuld”. - Itiel betyder: ”Gud är med mig”. - Ukal betyder: ”uppslukad”. Frasen ”Gudomligt inspirerade ord”, är på hebreiska ordagrant ”Massa”, kan också syfta på en plats, och i så fall är det den staden Agur kom från.]
17381	PRO 31:27	Hon är uppmärksam på allt som sker i hemmet (ordagrant ”är uppmärksam på vägarna till huset”, hon är andligt alert på vad som tillåts komma in i hemmet) och lathetens bröd (skvaller, missnöje, självömkan) tar hon inte i sin mun. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok. Symboliserar ofta rättfärdighet och här är det just ordet ”uppmärksam” som börjar med denna bokstav. Det är viktigt att vara uppmärksam på vad man tillåter ske i sitt hem, att man inte bjuder in orättfärdighet. Det man sår får man skörda. Brödet är den färdiga produkten från vetet som har såtts. Uttrycket ”lathetens bröd” är alltså resultatet av likgiltighet och ouppmärksamhet på vad som kommer in i hemmet.]
20381	LAM 1:2	Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka]gråter bittert i natten hennes tårar rinner över kinderna. Det finns ingen som tröstar henne; alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta. Alla hennes vänner har förrått henne; de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”gråter” börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter ”shiva” vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att ”känna sig låg” får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i där Jobs vänner satt tysta en vecka tills Job inledde samtalet, se .]
20385	LAM 1:6	Och borta från(har lämnat) dottern Sion [tempelberget i Jerusalem] är all hennes prakt. Hennes prinsar (furstar) har blivit som ensamma hjorthannar som inte finner något bete. Utan styrka har de flytt framför sina förföljare. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”och borta från” som börjar med denna bokstav. Det förstärker att sammanhållningen har upphört.]
20387	LAM 1:8	Jerusalem har syndat svårt [ordagrant ”syndat en synd”; begått upprepade överträdelser, syndat mer och mer], därför har hon blivit som en rituellt oren. Alla som tidigare höll henne i ära, föraktar henne nu när de ser hennes nakenhet. Själv suckar hon (stönar av sorg och smärta) och vänder sig bort. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. Denna vers inleds i hebreiskan av det hebreiska ordet ”chata” som upprepas två gånger, först som substantiv och sedan som verb. Ordagrant står det ”synd syndar” vilket översätts med ”överträdelser är smärtsamma” Upprepningen är hebreiskans sätt att förstärka ett uttryck med emfas. Här görs det tydligt hur avgrundsdjupa dessa överträdelser och synder är. Det förstärker lidandet i sorgen. Att hon vänder sig bort blir som en markering av en gräns där murar och staket saknas.]
20399	LAM 1:20	Se, Herre (Jahve), för jag är i ångest, mitt inre står i brand. Mitt hjärta vänder sig inom mig för jag har gjort oförlåtligt uppror mot dig. Ute [på gatan] härjar svärdet, i huset (hemma) är det som döden. [Det spelar ingen roll om jag är ute eller inne, döden finns överallt.] [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”se” börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Nu har ångesten kommit som en känslomässig reaktion på insikten om det enorma misstag vi gjort. Ordet för uppror ”mara” upprepas två gånger efter varandra och översätts ”oförlåtligt uppror”. Upprepandet är hebreiskans sätt att förstärka och påpeka att här är det mer än bara ett enkelt uppror.]
20420	LAM 2:19	Res dig[], ropa ut det i natten, vid den första nattväkten [mellan klockan sex och tio på kvällen]. Utgjut ditt hjärta som vatten framför Herrens (Adonais) ansikte. Lyft upp dina händer inför honom, för själarna (livet) hos dina unga barn, som utmattas av hunger i varje gathörn. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det orden ”Res dig” som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten har just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattvakter, romarna fyra, se .]
20461	LAM 3:38	Utgår inte allt från den allra Högstes (Elions)mun, både ont och gott?