14045	PSA 9:14	För han som kräver blod [blod i plural, se ] kommer ihåg, han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet ”lovsjung”. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet ”kräver” används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk, hebreiska ”anav”, beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se .]
14274	PSA 25:6	Kom ihåg(tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve), för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”kom ihåg” börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är ”rachamim”. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. ”Rachamim” kommer från ordet ”rechem” som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är ”chesed”. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]
14415	PSA 34:8	Den svage (ödmjuke, nedtryckte) ropade (höjde sin röst i bön) [David själv], och Herren (Jahve) hörde, och räddade (frälste) honom ur alla bekymmer (trånga passager, känslomässigt pressade situationer). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”den” börjar med denna bokstav och förstärker att betrakta och se hur Gud kommer att gripa in och rädda ”den svage”.]
14484	PSA 37:13	men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler, för han vet (ser) att hans dag kommer. [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.] [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”konspirerar” börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
14766	PSA 54:4	när zifiterna [en klan från staden Zip, strax sydost om Hebron] kom till Saul och sade att David gömmer sig själv bland vårt folk. [] [Bakgrunden till psalmen är att David är på flykt från Saul, se .] ______
14855	PSA 60:4	när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: ”Aram vid de två floderna”, dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordöst om Damaskus] och Joab [befälhavare i Davids armé, se ] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se och . I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för ”mäta” i vers 8 är samma ord för ”mätte dem med snöre” i , något som kan tala för att det är samma händelse. I och finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen ”le-David” kan översättas ”av David” men också ”för” eller ”till” David.] ______
15314	PSA 83:13	Gör deras ädlingar som [du gjorde mot midjanitiska furstar som Gideon stred mot] Oreb (Årev) och Seeb (Zeev) [] och deras furstar som Seba (Zevach) och Tsalmunna. []
15865	PSA 111:4	Han gör otroliga under som kommer att bli ihågkomna, Herren (Jahve) är nådefull och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande). [Ordet ”ihågkommen” börjar på bokstaven Zajin och ”nådefull” med Chet.]
15875	PSA 112:4	Ett ljus lyser(har gått upp) i mörkret för de med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga, ordagrant ”rakhjärtade”), [ljuset, som representerar Gud är]nådig(full av omsorgsfull kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd) och rättfärdig. [Ordet ”lyser” börjar på bokstaven Zajin och ”nådig” med Chet. Versen avslutas av tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]
16015	PSA 119:49	[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver.] Kom ihåg ditt ord till din tjänare, eftersom du har gett mig hopp.
16397	PSA 145:7	De ska komma ihåg(sprida ryktet om) din stora överflödande godhet (ryktet sprids likt en fontän som sprutar ut vatten), och de ska sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din rättfärdighet. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”komma ihåg” som betonar att Guds ord sprids snabbt.]
17370	PRO 31:16	Hon ser ut(planerar noggrant för) en åker, från hennes egen inkomst planterar hon en vingård. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”ser ut” och betonar att hon är duktig och alert, hon investerar familjens resurser så de växer.]
20386	LAM 1:7	Jerusalem kommer ihåg i dessa dagar av lidande (nöd) och hemlöshet alla sina skatter från forna dagar. När hennes invånare föll i fiendens hand var ingen där för att hjälpa henne. Hennes fiender såg hennes nakenhet och gjorde narr av hennes ödeläggelse. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”kommer ihåg” och förstärker minnet av Jerusalems glansdagar och fördjupar därmed även sorgen över det som gått förlorat. Sorgen känns som att få ett svärd i hjärtat. Här används ordet ”kedem” för att beskriva forna dagar. Ordet betyder egentligen öster. Detta väderstreck har mycket i sig och handlar bland annat om att samtidigt se både bakåt och framåt och göra bokslut med det som varit och samtidigt se och stadfästa visionerna för sin framtid. I denna fas av sorgeprocessen orkar man bara att minnas och sörja och även det finns i uttrycket ”kedem”.]
20408	LAM 2:7	Herren (Adonai)har förkastat sitt altare, han avskydde sin helgedom. I fiendens hand har han gett palatsens murar [som ska skydda mot intrång], de har väsnats i Herrens (Jahves) hus som på en högtidsdag. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”har förkastat” och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]
20444	LAM 3:21	Detta påminner jag mitt hjärta om, därför har jag hopp. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i orden ”kom ihåg”, ”i minnet” och ”Detta” och förstärker vikten av att inte glömma hur det har varit. När sorgeprocessen så småningom har nått sitt slut ska det finnas minnen kvar, men då är de inte längre smärtsamma som nu.]
20496	LAM 4:7	Hennes prinsar och furstar var renare än snö, de var vitare än mjölk, de var rödblommigare än rubiner, deras utseende var som safirers. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”renare” och förstärker intrycket av furstarnas oklanderlighet. Här beskrivs hur Jerusalems ledare såg ut innan olyckan drabbade dem i motsats till nästa vers där det beskrivs hur de ser ut nu. De har förändrats till oigenkännlighet.]
22040	DAN 8:10	Det lilla hornet växte ända upp till himlens härskara [Guds änglar, se ], och kastade några ur hären och några av stjärnorna ner till jorden, och trampade på dem. [Denna kung, det lilla hornet som väl stämmer in på Antiochos IV Epifanes förföljde Guds folk, vanhelgade templet och försökte förgöra den judiska tron. Himlens härskara och stjärnorna syftar troligtvis på det judiska folket, termerna verkar användas så i . På väg hem från ett fälttåg i Egypten plundrar Antiochos templet i Jerusalem och dödar 80 000 judiska män, kvinnor och barn i en massaker. I december 167 f.Kr. vanhelgar han templet genom att sätta upp ett Zeusaltare i templet och offra griskött. Dessa händelser i den mellantestamentliga perioden finns nedskrivna i Mackabeerböckerna, se t.ex. 2 Mack 5:11-14, 1 Mack 1:54.]
22161	DAN 12:11	Från den tid då det dagliga offret avskaffas och förödelsens styggelse ställs upp ska det gå 1 290 dagar. [Nu ges fler detaljer om historiens sista händelser. Den stora vedermödan börjar när Antikrist avskaffar slaktoffer och matoffer, se och sätter upp något avskyvärt i ett framtida tempel i Jerusalem. Jesus nämner att detta ska ske strax innan han kommer tillbaka, se . Antiochos IV reste upp ett Zeus altare, se . Exakt vad det ”avskyvärda” är som Antikrist kommer att sätta upp är inte klart, men det kommer att göra att det dagliga offret inte fortsätter, och templet blir ödelagt. I och har tiden 3,5 år, som motsvarar 42 månader angetts. Räknar man med 30 dagars månad så blir det 1 260 dagar. Det antalet nämns i Uppenbarelseboken synonymt med 3,5 år och 42 månader, se . Här i vers 11 nämns nu ett nytt tal 1 290. Det är 1 260 + 30 dagar. Det verkar som om att en månad efter att vedermödan har avslutats kommer något viktigt att ske.]
23268	MAT 3:7	[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se . Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder ”separerad”. Saddukéer – trodde på de fem Moseböckerna, men inte på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se . De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda ”görare/skapare” av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för ”utanför”.] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem: ”Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
24044	MAT 24:18	och den som är på åkern ska inte gå tillbaka för att hämta sin mantel. [Daniels profetia i , syftade primärt på en händelse som uppfylldes 168 f.Kr. då Antiochos IV Epifanes byggde ett hedniskt altare till Zeus i templet. Eftersom Jesus tar upp denna profetia så kommer något liknande att ske igen, och många bibelforskare pekar på följande två händelser: - Romarnas förstörelse av templet som inträffade år 70 e.Kr. - En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se . Den grekiska frasen i vers 15 som ofta översätts ’vanhelgande skändlighet’ är ordagrant ’en fruktansvärd händelse’ eller ’en avskyvärd person, som skändar det heliga templet och ödelägger’.]
24453	MRK 5:20	Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis (området med de tio städerna) allt vad Jesus hade gjort med honom, och alla blev förundrade (förvånade, chockade). [Den tidigare demoniserade mannen blir nu den första hedniska evangelisten som Markus omnämner. Dekapolis var en region bestående av tio löst sammansatta städer öster om Jordanfloden och Galileiska sjön. De hade blivit fria från judiskt styre 63 f.Kr. när den romerska generalen Pompejus intog området. Svin användes ibland som offerdjur i hedniska tempel. Det värsta exemplet i den judiska historien var när Epifanes vanhelgade templet i Jerusalem och offrade svin på ett altare till Zeus 167 f.Kr.]
27397	ACT 11:21	Herrens hand var med dem (Guds närvaro var påtaglig runt dem), och ett stort antal kom till tro och vände om (kapitulerade, överlämnade sig) till Herren. [Antiokia var en mångkulturell stad. Många icke-judar lämnade nu sin tro på hedniska avgudar som Apollo, Artemis, Zeus och Baal.]
27495	ACT 14:12	De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. [Paulus och Barnabas hade ännu inte förstått vad folket sagt eftersom de talade på sitt eget folkmål.]
27496	ACT 14:13	Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. [Arkeologiska fynd av skulpturarbeten från Antiokia i Pisidien avbildar offertjurar med hornen smyckade med blommor.] [Hermes var enligt grekisk mytologi gudarnas budbärare. Han var son till Zeus och var talarnas, köpmännens och tjuvarnas gud. Hans bild finns i Handelshögskolans logotyp och hans namn ingår i ordet hermeneutik, som handlar om hur man tolkar en text. Eftersom Paulus var den som talade trodde man att han var Hermes, och då måste Barnabas vara den högsta guden Zeus. Kanske var det på grund av en gammal legend, där Zeus och Hermes hade nedstigit till jorden i mänsklig skepnad, som man gjorde detta antagande. När Zeusprästen började förbereda ett offer frågade Paulus och Barnabas vad som var på gång. Det lykaoniska språket var en lokal bergsbygdsdialekt, och endast några få texter har hittats på detta språk. Området hade dock stått under hellenistiskt inflytande i flera århundraden vilket gjorde att de inte hade några svårigheter att förstå Paulus grekiska.]
27569	ACT 16:17	Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: ”De här människorna är den högste gudens tjänare! De förkunnar för er en väg till frälsning!” [Även om dessa ord stämde så var de generella. Uttrycket ”den högste guden” var i den här delen av världen Zeus. Även ”en väg till frälsning” var inte tillräckligt tydligt. Den grekisk-romerska världen var full av ”frälsare”. Kejsaren kallade sig själv t.ex. för folkets frälsare.]
27620	ACT 17:28	’För i honom lever vi och rör oss och är till.’ [Paulus citerar den sista strofen i en dikt av grekiska poeten Epimenides, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: ’De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till.’ Den andra strofen citeras av Paulus i brevet till Titus, se .] Även som några av era egna poeter har sagt: ’Vi är av hans släkt.’ [Citat från den grekiska poeten Aratos, 200 f.Kr. Båda dessa citat var riktade till den största grekiska guden Zeus i grekisk litteratur, men Paulus använder dem och riktar dem till den levande Guden. I fem korta meningar visade Paulus att Gud skapat världen, gav människan liv, har makt över folken och har uppenbarat sig för människorna.]
28601	1CO 8:6	så har vi bara en Gud – Fadern – från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en Herre – Jesus den Smorde (Messias, Kristus) – genom vilken allting är och genom vilken vi själva är. [Det finns ingen Zeus i himlen, ingen Atena på jorden och ingen Poseidon i havet.]
29049	2CO 10:10	Han [syftar troligen på den som ledde motståndet mot Paulus i Korint] säger: ”Hans brev har tyngd och kraft [se ], men när han kommer själv är han svag (hans fysiska utseende och framförande imponerar inte) och man föraktar hans ord.” [Det finns utombibliska källor från 200-talet som beskriver Paulus som kortväxt, flintskallig med stora ögonbryn. Vi kan dock inte veta hur han såg ut. I jämförelse mellan Paulus och Barnabas kan det tolkas att Barnabas var mer tilltalande, eftersom han liknades vid Zeus den störste guden, och Paulus var hans talesman, se . Inom antika talkonsten ansågs ett attraktivt utseende lika viktigt som talet. Den grekisk/romerska stoiska filosofen Epiktetos skriver om detta i ”Handbok i livets konst” omkring 125 e.Kr.]
29971	TIT 1:12	En av deras egna, en profet, har sagt: ”Kretensare ljuger jämt, de är vilddjur, glupska och lata.” [Paulus citerar en strof ur dikten Cretica, av den grekiska poeten Epimenides som levde i staden Faistos på Kreta, 600 f.Kr. Hela sammanhanget lyder: ”De gjorde en grav för dig, den helige och höge. Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata. Men du är inte död, du lever för evigt. För i dig lever vi och rör oss och är till.” Paulus citerar den sista strofen i sitt tal på Areopagen, se . Dikten var riktad till den största grekiska guden Zeus. Paulus var inte rädd för att citera kända verk för att visa på den för grekerna okända Gud som skapat världen, se . Här tar han en annan strof där Epimenides uttalar sig om kreterna.]
30003	TIT 3:13	Juristen (den laglärde) Zenas och Apollos [] ska du utrusta ordentligt så att de inte saknar något på resan.
30797	REV 2:12	[Betyder: äktenskap, upphöjd. I dag: Bergama, sju mil norr om Smyrna. När Johannes skriver detta brev har Pergamon varit huvudstad för Mindre Asien i 300 år. Känd för uppfinningen av pergamentet som fått sitt namn från staden. Materialet bereddes av djurhudar och blev det konkurrerande skrivmaterialet till det tidigare, i Egypten, användes papyrus. Staden var inflytelserik med världens då näst största bibliotek. Den grekiske historikern Plutarchus skriver att det innehöll 200 000 titlar. I Pergamon tillbads många gudar, bl.a. den största grekiska guden Zeus och läkekonstens gud Asklepios vars symbol var ormen. Många vallfärdade hit för att övernatta i Asklepios-templet där man fick sova bland ormar som ansågs tala i drömmar som de ockulta prästerna sedan tolkade.] Skriv följande till församlingen Pergamons budbärare (ängel): ”Så säger han som har det skarpa, tveeggade svärdet. [Ordagrant: ”svärdet, det med två munnar, det skarpa”. Guds ord från hans mun är den ena sidan, och när vi med vår mun talar Guds ord är det den andra sidan av svärdet, se också .]
30798	REV 2:13	Jag ser (vet med exakthet) var du bor, en plats där Satan har sin tron (har inflytande och stark påverkan). Ändå håller du fast vid mitt namn [vägrar tillbe och kalla den romerska kejsaren för Gud, utan håller fast vid att Jesus är Herre]. Du har inte förnekat din tro på mig, inte ens i de dagar när Antipas, mitt trogna vittne, dödades [fick lida martyrdöden] hos er [i er stad] där Satan bor. [På altaret i Pergamon offrade man till alla tänkbara avgudar, och främst av dem var den största grekiska guden Zeus. Hans altare fanns centralt och det är antagligen det som refereras till som ”Satans tron”. Det var här pastorn i församlingen, Antipas, hade fått lida martyrdöden då han vägrat tillbe kejsaren. Enligt legenden hade han bundits inuti en kopparoxe och bränts ihjäl under ockult tillbedjan, omkring 92 e.Kr., ett par år innan Johannes skrev detta brev. Detta altare hittades i slutet på artonhundratalet av tyska arkeologer. Det fördes till Berlin där det restaurerades och byggdes upp på Pergamonmuseet.]