| 7179 | RUT 3:5 | Rut svarade Noomi: ”Allt vad du säger ska jag göra.” [Tröskplatsen låg oftast utanför de städer som var skyddade av murar. För att vakta kornet och vetet som höll på att tröskas, sov arbetarna på plats. Författaren använder ord som är dubbeltydiga, att en kvinna ska ta på sig parfym och lägga sig hos en man på natten kan te sig märkligt för en nutida läsare. Saken blir inte bättre av att Rut är en moabit, hennes släkt härstammar från Lots äldsta dotter som hade ett incestförhållande med sin far efter att han ”ätit och druckit”, se . Författaren leder läsaren medvetet till att nästan förvänta sig att Rut ska följa Tamars exempel i , vilken i en liknande situation säljer sig som en prostituerad. Ord och uttryck kan tolkas sexuellt, men behöver inte göra det. Istället visar texten på Boas och Ruts höga moral och goda karaktär, något som också har byggts upp i bokens första två kapitel, och även här, se vers 11. Detta tillsammans med detaljer som mantelfliken, se vers 9, och den judiska chalitzah-seden, där mannens fot och sko har en viktig roll, se vers , visar hur hela händelsen handlar om hur Rut följer den judiska seden för att visa att hon är redo att gifta sig, om Boas vill det.] |
| 7199 | RUT 4:7 | [Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:] Vid den här tiden fanns en sed när man återlöste eller gjorde ett ägarbyte, att den ena parten tog av sig sin sandal och gav den till den andre. Det var på det sättet transaktionen bekräftades [inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som lämnade över sin lädersko, överlämnade rätten för köparen att trampa på marken som han tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin, som beskrivs i . Leviratäktenskapet, hebreiska ”Yibbum”, var frivilligt. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla den plikten kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren och han fick öppet säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Samtidigt löstes kvinnan och blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Hebreiska ”chalitzah” betyder ”ta bort”. Än idag sker 10-20 sådana fall i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra över leviratäktenskap, och har varit normen sedan dess inom judendomen.] |
| 7204 | RUT 4:12 | Må ditt hus (din familj) bli som Peres [Boas förfader, se vers 18], som Tamar födde åt Juda [genom just ett leviratäktenskap], genom det barn (den säd) som Herren (Jahve) ska ge dig genom denna unga kvinna.” [Stycket är väl strukturerat som en kiasm med en central vers där det profeteras att staden Betlehem i regionen Efrata ska ha en viktig roll i framtiden. Här ska en son födas vars namn ska bli högt ärat, se ! Stycket ramas in av två kvinnor i vers 11, Rakel och Lea, och Tamar och Rut i vers 12. Juda och Tamars berättelse återfinns i 1 Mos 38. Den gemensamma nämnaren med Boas och Rut är leviräktenskapet, dock är Judas karaktär milsvid från Boas. Peres mor var Tamar och är ett exempel på en familj som inte fullföljde leviratäktenskap på det sätt som det var tänkt. Tamar var först gift med Judas äldsta son Er, men han var en ond man och dog innan de fått några barn, se . Juda beordrar sin andra son Onan att ge Tamar en son, just enligt leviratäktenskapens regler. Onan är dock som sin bror också ond och utnyttjar Tamar sexuellt, men tar inte på sig ansvaret att ge henne en son. När han också dör vågar inte Juda ge sin tredje, sista och yngsta, son Shela till Tamar. Juda struntar i sin svärdotter Tamar, ljuger för henne och skickar hem henne till hennes familj. Han borde tagit ansvar och frigjort Tamar så hon kunde gifta sig med någon annan genom en chalitzah-ceremoni, se . När Tamar inser att hon har blivit lurad tar hon saken i egna händer och klär ut sig till en prostituerad och får barn genom sin svärfar Juda, se . Det finns även en annan koppling till detta kapitel i Första Mosebok. I den hebreiska texten, med 49 bokstävers intervall, kan man läsa ut namnen Boas, Rut, Oved, Jishaj och David i . De fem namn som leder upp till David i släkttavlan i avslutningen i Ruts bok, se , återfinns alltså exakt i rätt ordning med 7 x 7 bokstävers intervall just i det stycket som handlar om Peres, fem släktled innan Boas. Man måste vara lite försiktig med bibelkoder, men det är ändå ett märkligt sammanträffande som pekar på att Bibeln är en gudomligt inspirerad bok.] |
| 14018 | PSA 7:15 | gör sina dödliga vapen redo och gör sina pilar till flammande pilar [som användes vid belägring och sköts in mot den befästa staden]. [Vers 13-14 har bara ”han” som subjekt i den hebreiska texten. Närmaste subjekt är ”den som inte vill omvända sig” i vers 13. Det blir då också en parallell till vers 16 där den människa som inte vill omvända sig gräver sin egen grop; på samma sätt vässar och riktar han här sina vapen mot sig själv och sin egen undergång. En annan tolkning är att det andra ”han” i vers 13 är Gud som förbereder domen, se vers 12. Ordet för ”känner ilska” i vers 12 är hebreiska ”zaar”, det är enda gången det används i Psaltaren och beskriver Guds vrede över orättfärdighet, men används även om att förbanna och tala emot något, se .] |
| 14086 | PSA 12:9 | Du, Herre (Jahve), ska bevara dem [de svaga och hjälplösa i vers 5], du ska alltid beskydda var och en av dem från detta [onda] släkte. De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) går (vandrar, stryker, paraderar) omkring på alla sidor [de verkar finnas överallt i samhället, som vilddjur redo att förgöra], när det usla (omoralen, dåraktiga) upphöjs av människorna (människors barn). [Versen är svåröversatt. Ordet ”usel”, hebreiska ”zullut”, används bara här men utifrån närbesläktade språk kan det betyda något i stil med ”moraliskt dåraktigt beteende”. Jesaja skriver hur människor kommer att kalla ont för gott och gott för ont, se .] |
| 14123 | PSA 17:8 | Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig som en älskad son, en älskad dotter, en ögonsten, göm mig under dina vingars skugga. [Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det: ”Bevara mig som pupillen/den lilla mannen, ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”ishon” betyder både ”en liten man” och ”pupill”. Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga, hebreiska ”ayin”. Kombinationen av ”ishon” följt av ”ayin” görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är . Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: ”bat-ayin”. Betydelsen är ”ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”bat” betyder dotter, och används t.ex. i frasen ”Bat mitzvah” när en flicka vid tolv års ålder blir en ”budets dotter”. Pojkar firar ”Bar mitzva” vid tretton års ålder. Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen ”den lilla mannen – pupillen” tillsammans med den feminina ”ögats dotter”. Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom. Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i . Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i , och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se .] |
| 14191 | PSA 19:10 | Herrens befallningar (generella lagar, grundlagar) är rätta (rättfärdiga, leder rakt fram), de ger glädje åt den inre människan (hjärtat). Herrens bud (hebreiska ”mitzvah”, kontrakt, lag) [tio Guds ord], är rena och ger ljus åt (upplyser gång på gång) ögonen. |
| 14338 | PSA 30:2 | En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av David. [Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm, hebreiska ”mizmor”, används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebreiska ”shir”. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna. Beskrivningen för eller vid ”husets invigning” är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebreiska ”chanukka”. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se .] ______ |
| 14409 | PSA 34:2 | Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant ”förändrade sitt sinne”) inför Abimelek [troligtvis en titel på filistéeiska kungar i Gazaområdet, se ], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån). [Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat, se . Kvinnorna i Israel sjöng: ”Saul har slagit tusen, David tiotusen”, se . Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flyr från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där börjar ryktet sprida sig om vem han är och han drabbas av fruktan. David spelar galen och släpps fri, se . I Samuelsboken är den filistéiska kungens namn Akish, , men här i psalmen kallas han Abimelek. Den sista delen av namnet är ”melek”, vilket betyder kung på hebreiska. Abimelek är troligtvis en generell titel på filistéiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Abimelek gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se . Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Abimelek. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor, att lyda Gud mer än människor, se .] ______ |
| 14438 | PSA 35:8 | Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det), låt det nät han själv gömt fånga honom, låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen). [Hebreiska ordet ”shoah” beskriver en katastrof. I modern hebreiska används ordet för ”förintelsen”, då nazisterna försökte utrota judarna.] |
| 14504 | PSA 37:33 | Herren (Jahve) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld), och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska ”tzaddik”. Ordet ”håller utkik” börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Nabot fälldes i en korrupt rättegång, se . Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige ”spejar” här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se .] |
| 14766 | PSA 54:4 | när zifiterna [en klan från staden Zip, strax sydost om Hebron] kom till Saul och sade att David gömmer sig själv bland vårt folk. [] [Bakgrunden till psalmen är att David är på flykt från Saul, se .] ______ |
| 15310 | PSA 83:9 | Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra] och Ammon [ättlingar till Lot, se , öster om Jordanfloden] och Amalek [i Negev, söder om Juda, se : den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se ], filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid] med invånarna i Tyros [Libanon], |
| 15347 | PSA 85:14 | Herren ska ge det som är gott, och vårt land ska ge sin skörd. Rättfärdighet ska gå framför honom och bereda väg för hans steg. [Psalmen ramas in av ordet för land, hebreiska ”eretz”. I vers 2 är det ”ditt land” och här i avslutningen är det ”vårt land”, se vers 10, 12 och 13.] |
| 15368 | PSA 87:4 | ”Jag ska nämna Rahab [’den arrogante’; Egypten i väster, se ] och Babylon [i öster] bland dem som känner mig. Se, Filisteen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten], [och de säger:] denne är född där.” [Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filisteen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen ”denne är född där” kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller hedningar ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.] |
| 15858 | PSA 110:4 | Herren [Jahve – Gud Fadern] har gett ett löfte (svurit en ed) som han inte ska ta tillbaka: ”Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.” [Hebreiska namnet Malkizedek betyder: ”Min kung är rättfärdig”.] |
| 16097 | PSA 119:131 | Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar, för jag längtar efter dina bud (mitzvah, kontrakt, lag) [tio Guds ord]. |
| 17184 | PRO 25:1 | [Följande sektion, kap 25-29, består av ordspråk som Salomo har skrivit. Kung Hiskia och hans medarbetare har sedan sammanställt dem på 700 f.Kr. Det går att dela upp dem i 130 ordspråk, vilket motsvarar det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i namnet Hiskia som det är stavat här – Hizqiyah.] Dessa ordspråk är också av Salomo, som Judas kung Hiskias män har kopierat (överfört). |
| 20510 | LAM 4:21 | Fröjda dig och var glad dotter Edom, som bosatt dig i landet Uz. Även över dig ska bägaren passera, du ska bli drucken och göra dig själv naken. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”fröjda dig” som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.] |
| 21827 | DAN 1:21 | Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh, ”som solen”) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen ”som solen”. På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet ”Kuras”. Från detta namn kommer det grekiska ”Kyrios”, som betyder ”herre”. Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se . Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se , är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.] |
| 21833 | DAN 2:6 | Men om ni berättar drömmen och ger uttydningen, ska jag ge er gåvor, en belöning [en speciell bonus, befordran] och stor ära. Berätta nu drömmen och vad den betyder!” [Det arameiska ordet ”azda”, som översatts att beslutet ”står fast” i vers 5, är ovanligt och används bara här och i vers 8. Ibland har det tolkats som att det kommer från roten ”azad” och då översatts ”är borta från mig”, vilket lett till tolkningen att Nebukadnessar glömt vad han drömt. Dock är det inte troligt eftersom drömtydarna i vers 7 försöker få kungen att berätta drömmen.] |
| 21932 | DAN 4:23 | Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon. [Från sitt palats kunde Nebukadnessar se ut över staden och alla hans lyckade byggnadsprojekt. Här fanns de hängande trädgårdarna, som grekerna senare kom att beteckna som ett av världens sju underverk. För att bygga allt detta krävdes en enorm arbetsstyrka där många hade usla förhållanden, något som Daniel troligen refererar till, se vers 24. Den romerska historikern Herodotos beskriver hur staden var rektangulär där varje sida var över 2 mil lång. Genom staden flöt floden Eufrat och ett avancerat system med kanaler gav bevattning. Den yttre muren var 9 mil lång, 100 meter hög och 25 meter bred. Han skriver att den var så bred att två hästekipage, vardera med fyra hästar i bredd, med lätthet kunde mötas på den. Från Ishtarporten ledde paradgatan in till Marduks tempel. Totalt fanns över 50 tempel, 180 altare till Ishtar och en guldstaty av Baal. Centralt fanns också en ziggurat, som var ett torn, en nybyggd replik av Babels torn som tidigare funnits i staden. Nebukadnessar hade tre palats, där den storslagna festsalen i ett av dem beskrivs i nästa kapitel.] |
| 21982 | DAN 6:9 | Utfärda ett sådant påbud nu, o konung, och signera det [dokumentet] så det enligt Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” [Dareios har just besegrat Babylon. Han kommer från ett annat land och kultur och behöver ena riket. Det är många beslut som ska fattas på kort tid och detta låter som en bra idé. I det babyloniska riket stod kungen över lagen, i det medo-persiska riket stod även kungen under lagen, se även . Något som även stämmer med Nebukadnessars dröm med statyn. Han var huvudet av guld och det efterföljande – bröstet och armarna av silver – var ett svagare rike, se . En anledning till att lagen inte kunde ändras var att perserna betraktade sina kungar som gudar – de var Ormudz avbild, en forniransk himmelsgud. Om kungen ändrade sig var han inte en gud. Det finns flera exempel från historien på denna sed. En grekisk historiker beskriver hur Darios III låter en man bli dödad, trots att han visste att han var oskyldig. Det var ett kungligt beslut som inte gick att ändra.] |
| 22027 | DAN 7:25 | Han ska tala mot den Högste. [] Han ska trakassera (nöta ut, trötta ut, plåga) den Högstes heliga. Han ska försöka (hans uppsåt är) att ändra tider (högtider och heliga dagar) och lagen, och de [den Högstes heliga] ska vara under hans hand (styre), i en tid, tider och en halv tid [motsvarar troligtvis 3,5 år]. [Arameiska ordet för tider är ”zeman”, och beskriver en speciell tidpunkt. Tider och lagen syftar troligen på Herrens högtider, se . Det kan också tolkas som att högtider ska ändras genom nya lagar. Andra förslag är att det gäller förändringar av hur dagar och veckor räknas. Efter franska revolutionen användes under några år ett system med tiodagarsvecka. Det sista uttrycket ”en tid, tider och en halv tid” använder ett annat arameiskt ord för tid, ”aidan”. Detta har att göra med kronologisk tid och motsvarar troligtvis ett år, och tolkas naturligast så i uttrycket i där Nebukadnessar är galen i sju tider. Första uttrycket ”en tid” motsvarar i så fall ett år. Det andra ”tider” är i plural, och tolkas ofta som två år. Det sista ”en halv tid” motsvarar ett halvår. Summan av 1 + 2 + 0,5 är 3,5 år. Det stämmer även med antal dagar i . Uttrycket återfinns även centralt i en kiasm i Uppenbarelseboken tillsammans med samma tidsperiod, även angiven som 1 260 dagar och 42 månader, se .] |
| 22117 | DAN 11:12 | När [den syriska] armén är borta, blir han [sydkungen Ptolemaios IV] övermodig (arrogant, hans hjärtat blir upplyft). Han fäller tusentals soldater, men fortsätter inte att ha övertaget (ha framgång). [Striden vid Rafah, södra delen av nuvarande Gazaremsan, utkämpades 22 juni 217 f.Kr. Enligt den grekiske historikern Polybios bestod Ptolemaios egyptiska arme av 70 000 fotfolk, 5 000 kavalleri och 73 elefanter; medan Antiochos arme hade 62 000 fotfolk, 6 000 kavalleri och 102 elefanter. Här vann Ptolemaios en stor seger och den egyptiska armén dödade 10 000 syriska soldater.] |
| 22142 | DAN 11:37 | Han kommer inte att bry sig om sina fäders gudar, inte heller den som kvinnor älskar. Han ska inte bry sig om någon gud, utan han ska upphöja sig själv över dem alla. [Huvudpunkten i denna beskrivning är antikrists stolthet, han sätter sig över allt och alla. Han ska inte bry sig om sina fäders gudar, dvs. sitt eget lands religion. Han verkar ha en ateistisk världssyn utan några gudar alls. Frasen ”hemdath nashiym” i vers 37 är ordagrant ”den som kvinnor älskar” men kan också översättas ”kärlek till kvinnor” och skulle i så fall antyda att han inte alls bryr sig om kvinnor. Ordet ”hemdath” används även i vers 8 om dyrbara, värdefulla, högt aktade föremål. Versens tema är gudar, så det skulle kunna syfta på en gud som speciellt kvinnor tyckte om, tex Adonis eller Tammuz, se . I Israels historia var det ofta deras fruar som ledde in dem till att dyrka andra gudar, så var fallet med Salomo och Ahab. I så fall kan frasen vara en parallell till första frasen. Han ska inte bry sig om sina fäders gudar, eller de gudar deras fruar dyrkade.] |
| 23261 | MAT 2:23 | Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: ”Han [Jesus] ska kallas en nasaré (rotskott)”. [Det hebreiska ordet för rotskott är ”netzer” och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i .] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se . Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se . Det grekiska ordet ”tekton” som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid den här tiden. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: ”Jesus från Nasaret” och ”nasarén”. Än i dag heter ”kristen” på hebreiska ”notsri”, alltså nasaré.] |
| 23267 | MAT 3:6 | De lät sig döpas av honom i floden Jordan medan de bekände (öppet erkände) sina synder [just innan dopet när de stod i vattnet]. [Det grekiska ordet för dop är ”baptizo” som ordagrant betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se . Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis i samband med att man bekände Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se . I dopet identifierar sig den troende med Jesu död, begravning och återuppståndelse, se . Denna handling visar att man dör bort från sitt eget, begraver sin gamla syndiga natur och blir en ny skapelse i Jesus. Dopet föregås av personlig omvändelse och sinnesändring och åtföljs av löftet om Hjälparen, den helige Ande, som ger kraften att leva det nya livet, se .] |
| 23372 | MAT 6:21 | [Nu vänder Jesus sig direkt till var och en:] För där din skatt (det du värderar högst) är, där kommer också ditt hjärta att vara. [Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att magasinera ägodelar som utgjorde investeringar inför framtiden. Ofta bestod dessa av dyrbara kläder (som mal förstörde) och av konstföremål i metall (som rostade). I grekiskan är det en ordlek i vers 19-20, verbet för samla ”thesaurizo” är samma som substantivet för skatt ”thesauros”. På svenska skulle detta kunna åskådliggöras så här: ”samla er inte samlingar här på jorden” utan ”samla er samlingar i himlen.”] |
| 23685 | MAT 14:19 | Sedan sade han till folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. |
| 23702 | MAT 14:36 | Man bad honom att de skulle få röra vid tofsen på hans mantel. [Ryktet om hur en kvinna blivit helad på detta sätt måste ha nått dem, se .] Alla som rörde vid den blev fullständigt friska. [Här används prepositionen ”dia” framför det grekiska ordet ”sozo” som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder ”genom” förstärker att de blev ”genom-helade”, dvs. fullständigt helade på en gång.] |
| 23738 | MAT 15:36 | Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. |
| 24283 | MAT 28:19 | Gå därför ut och gör lärjungar av alla folk (etniska grupper, folkslag), döp (nedsänk, grekiska ’baptizo’) dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. [Namn står i singular.] |
| 24517 | MRK 6:41 | Jesus tog de fem brödstyckena och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Sedan bröt han bröden och gav dem (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande), åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem åt folket. [Undret skedde i Jesu händer.] Han fördelade också de två fiskarna åt alla, |
| 24677 | MRK 10:20 | Då svarade han honom: ”Mästare, allt detta har jag helhjärtat hållit (vaktat över) sedan jag var ung.” [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en ”lagens son”. Att Sakarias och Elisabet höll lagen, benämns som något positivt i . I framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden?] |
| 25097 | LUK 3:3 | Han gick runt i hela regionen vid Jordan [floden]. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk). [Det grekiska ordet för dop är ”baptizo” som betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se . Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se . I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se . I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se .] |
| 25115 | LUK 3:21 | När nu allt folket döptes (grekiska ”baptizo”), lät också Jesus döpa sig, och när han bad öppnade sig himlen |
| 25267 | LUK 7:3 | När han fick höra om Jesus, sände han några av de judiska äldste [de judiska ledarna i Kapernaum] och bad honom komma och rädda tjänarens liv. [Här används prepositionen ”dia” framför det grekiska ordet ”sozo” som både betyder helad och frälst. Prepositionen som betyder ”genom” förstärker att han önskar att hans tjänare blir ”genom-helad”, dvs. fullständigt helad på en gång.] |
| 25386 | LUK 9:16 | Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket. |
| 25423 | LUK 9:53 | Men där välkomnade man inte honom eftersom man förstod att han var på väg mot Jerusalem. [Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom Samarien för att tillbe i Jerusalem var inte populärt bland lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till Jerusalem.] |
| 25557 | LUK 12:29 | Sök inte (var inte fixerade vid) vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. [Detta är enda gången det grekiska ordet ”meteorizomai” används för oro i Nya testamentet. Det kan beskriva hur ett skepp kastas för havets vågor, och bilden blir då en oro där man kastas mellan hopp och fruktan. En annan betydelse är något högt i luften. Ordet ”meteor” kommer från detta ord. Betydelsen blir då att inte sätta oproportionerliga skyhöga förväntningar på jordiska ting som sin trygghet, vilket bara leder till oro och besvikelse.] |
| 25677 | LUK 15:20 | Så han bröt upp och gick till sin egen far. Medan han fortfarande var långt borta fick hans far se honom [vilket antyder att fadern väntade och tittade efter sin son]. Fadern blev djupt rörd (kände stort medlidande) och sprang emot honom och omfamnade honom och kysste honom gång på gång. [I den här kulturen sprang aldrig en äldre judisk man. Anledningen var att för att springa måste han fästa upp manteln, vilket gjorde att han exponerade sina bara ben, vilket var skamfyllt. Vad motiverade då fadern att bära den skammen? Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, finns det en ceremoni som heter ”kezazah”. Den praktiserades om en judisk son lämnat det judiska samhället, levt med hedningar och sedan vände tillbaka hem. Stadens äldste mötte honom i stadsporten, krossade en kruka framför mannen – vilket symboliserade den brutna relationen med familjen, den judiska tron och samhället. Han var inte välkommen tillbaka. Anledningen att fadern springer kan vara att han vill möta sonen innan de äldste i samhället hinner utföra denna ceremoni. Fadern var villig att bära skammen för att upprätta sin son!] |
| 25734 | LUK 17:14 | När han såg dem sade han: ”Gå [på en gång] och visa er för prästerna.” [Det normala sättet att bekräfta att ett helande hade ägt rum, se .] [De tio männen uppmanas att gå till sina präster. Eftersom Jesus var inne på samariskt område, och de besökte en mindre by, går de troligtvis inte in i den byn. I stället är det närmsta samariska synagoga i en större stad, kanske Scythopolis, nuvarande Bet Shean, eller ner till det samariska religiösa centret kring berget Gerizim.] Medan de var på väg dit blev de rena. [Verbformen för ”blev de rena” är första aorist aktiv indikativ. Det beskriver en händelse som skett i det förflutna, till skillnad från en pågående process, dvs. när de tog ett steg i tro och började gå blev de helade på en gång.] |
| 25778 | LUK 18:21 | Då svarade han: ”Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom.” [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en ”lagens son”. Att Sakarias och Elisabet höll lagen, benämns som något positivt i . I framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.] |
| 25952 | LUK 22:19 | Sedan tog han ett bröd och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.”] Sedan bröt han det och gav det till dem och sade: ”Detta är min kropp, som ges åt er. Gör detta till minne av mig.” |
| 26229 | JHN 4:4 | [De flesta judar valde att gå en omväg runt Samarien på grund av konflikten mellan judar och samarier som funnits i århundraden. Orsaken var att på 700-talet f.Kr. ockuperade assyrierna detta område och förde bort de flesta judar som bodde där. Man tvångsförflyttade sedan olika hedniska folkslag dit och det blandfolk som uppstod mellan de kvarvarande judarna och dessa folk kallades samarier. När templet i Jerusalem byggdes upp igen 538 f.Kr. tilläts inte samarierna delta eftersom de beblandat sig med andra folk, se . Då byggde man sitt eget tempel på berget Gerizim ca 425 f.Kr. Olika utspel från båda sidor gjorde att hatet mot varandra växte. Hundrafemtio år innan Jesus kommer till staden Sykar, jämnade den judiska kungen samariernas tempel med marken och lät den dagen bli en helgdag. Drygt tjugo år innan Jesus kommer dit hade samarier strött ut döda ben i templet i Jerusalem under påskfirandet, och på så vis orenat de judiska prästerna så att de inte kunde tjäna.] Det var nödvändigt [för att uppfylla Guds plan] att Jesus passerade igenom Samarien. |
| 26245 | JHN 4:20 | Våra förfäder har tillbett (böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta berg [Gerizim], men ni [judar] säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i Jerusalem.” [I dalen mellan Gerizim och det närbelägna berget Ebal låg de samariska städerna Sykar och Sikem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samarierna att det var den platsen man skulle tillbe på.] |
| 26674 | JHN 12:25 | Den som är nöjd med (förtjust i, älskar) sitt liv (sin själ, grekiska ’psuche’) förlorar det (förstör det själv), men den som hatar sitt liv i den här världen [inte har det här temporära livet som första prioritet] ska rädda (skydda, bevara) det till evigt liv (grekiska ’zoe’, Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). [I den judiska kulturen används ofta starka kontraster. Ordet ’hata’ kan också översättas ’älska mindre’ i förhållande till något annat. Den som älskar det här livet lever bara för stunden. Fokus blir då att samla skatter här på jorden, se . Den som däremot prioriterar Guds väg, samlar skatter i himlen, se . Det skapade är i sig inte ont och kroppen är Guds tempel, se . Jesus uppmanar oss att älska vår nästa som oss själva, men framför allt att älska Gud med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft, se . Det är bara i Guds vilja jordelivet får mening, se .] |
| 26916 | JHN 19:22 | Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.” [Pilatus visste att de judiska ledarna hade manipulerat honom, se . Han visste också att det var anspråket att vara Guds Son som var orsaken till deras ilska. Johannes ger sju ord från den grekiska texten i vers 19. Översatt på latin blir det ”Iesus Nazarenus Rex Iudaeorum”. Begynnelsebokstäverna i orden blir INRI, vilket ofta syns på krucifix och tavlor. Även på hebreiska blir det fyra ord. Det är naturligt att ordet ”och”, hebreiska ”We”, binder ihop titeln och brottet. Då blir texten ”Yeshua Hanotsri Wemelek Hayehudim”. Begynnelsebokstäverna bildar alltså tetragrammet – JHWH, som är Guds personliga namn. Det kan ge ytterligare en förklaring till varför ledarna var så upprörda och ville ändra texten.] |
| 26997 | ACT 1:5 | För Johannes döpte (nedsänkte, grekiska ’baptizo’) visserligen i vatten, men om inte så många dagar från nu ska ni bli döpta i (nedsänkta, helt omslutna av) helig Ande.” |
| 27056 | ACT 2:38 | Petrus svarade dem: ”Omvänd er (vänd helt om, förändra ert sätt att tänka och era värderingar), och låt var och en av er döpa sig (nedsänkas i vatten, grekiska ”baptizo”) i Jesu den Smordes (Kristi) namn så att era synder blir förlåtna, och ni ska då få den helige Ande som gåva. |
| 27129 | ACT 5:1 | [I kontrast till Barnabas och många andra som i kärlek ”lagt ner pengar vid apostlarnas fötter”, se , gör ett gift par till synes samma sak. Men det är något som inte stämmer. Det ovanliga grekiska ordet ”nospizo” som betyder att ”lägga undan för sig själv” används här och i den grekiska översättningen av Gamla testamentet i berättelsen om hur Akan och hans familj försökte stjäla det som tillhörde Gud, se . Berättelserna har många likheter och båda inträffar när Gud just har påbörjat ett nytt skeende för sitt folk.] Men en man som hette Ananias sålde tillsammans med sin hustru Safira en egendom [ett landområde, se vers 3]. |
| 27145 | ACT 5:17 | [De kristnas popularitet gick inte obemärkt förbi det religiösa ledarskapet. Man hade tidigare gripit Petrus och Johannes, se , nu arresteras alla de tolv apostlarna.] Översteprästen [antagligen Hannas, se ] tillsammans med alla hans anhängare, det vill säga saddukéernas parti, uppfylldes av avundsjuka. [Ordet ”zelos” beskriver starka känslor och ett hat motiverat av fanatisk iver. Man ville försöka stoppa denna nya rörelse som nu började hota deras åsikter och position.] |
| 27250 | ACT 8:5 | Filippus [den andre av de sju församlingstjänarna i Jerusalem, se ] kom ner till huvudstaden i Samarien och predikade den Smorde (Messias, Kristus) för dem. [Jerusalem ligger högt beläget på berget Sion, även om man går norrut till Samarien så säger man att man går ner. På Gamla testamentets tid hette huvudstaden i regionen Samarien Samaria. När Herodes den store byggde upp den igen 25 f.Kr. fick den namnet Sebaste. Det kan vara den staden som det refereras till, men troligare är att det är staden Sykar som låg nära det religiösa centrumet på berget Gerizim. På Gamla testamentets tid hette den Shekem. Ett annat alternativ är Gitta, Simon trollkarlens hemstad, se vers 9-10.] |
| 27257 | ACT 8:12 | Men när de nu trodde på Filippus, som förkunnade evangeliet om Guds rike och Jesu den Smordes (Kristi) namn, lät de döpa sig (nedsänkas i vatten, grekiska ”baptizo”), både män och kvinnor. |
| 27271 | ACT 8:26 | [Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.] En Herrens ängel talade till Filippus och sade: ”Stå upp och gå söderut (vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som går från Jerusalem ner till Gaza – ökenvägen (genom obebyggda områden).” [Gaza låg omkring åtta mil sydväst om Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?] |
| 27593 | ACT 17:1 | De [Paulus, Silas och Timoteus, se ] tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonike. [Man färdades västerut på ”Via Egnatia”, den romerska huvudvägen som gick från Byzantion, nuvarande Istanbul, ända till Rom. Mellan Filippi och Tessalonike är det 15 mil. Gick de till fots tog det fem dagar. Eftersom bara två städer nämns, kan de ha färdats med häst eller åsna. Fortfarande värkte Paulus och Silas ryggar från piskslagen i Filippi, se . Tessalonike var en av de största städerna i Grekland. Den var en viktig handelsstad och ett kulturellt centrum med omkring 50 000 invånare vid den här tiden. Staden blev en bas för missionen i detta område, se .] Där hade judarna en synagoga. [Enligt judisk tradition krävdes det tio män för att kunna ha en egen synagoga. I Filippi fanns det bara några judiska kvinnor. Antagligen fanns det inte heller några synagogor i städerna Amfipolis och Apollonia som de passerat på vägen.] |
| 27750 | ACT 21:18 | Nästa dag gick Paulus tillsammans med oss andra till Jakob [Jesu bror, som ledde församlingen i Jerusalem]. Alla de äldste [ledarna i församlingen] kom också dit. [Det är anmärkningsvärt att ingen av apostlarna nämns. De fanns med i det förra apostlamötet för sju eller åtta år sedan, se . Det är troligt att de är ute på missionsuppdrag runt om i världen. De tog uppdraget i på fullt allvar att nå hela världen under sin livstid. Även om det finns berättelser och sägner som inte är trovärdiga, kan man med ganska stor säkerhet ändå säga att områden som ligger så långt från Jerusalem som England, Spanien, Mauritius, Etiopien, Kina och Finland ser alla ut att ha haft besök av en eller flera av Jesu tolv apostlar! Petrus var i Mindre Asien, och vi vet att han uppehöll sig en längre tid i städerna Antiokia och Rom. Andreas, Petrus bror, reste norrut och evangeliserade Bulgarien, Ukraina, Rumänien och Ryssland och kan ha varit ända upp mot gränsen till Finland. Jakob, Sebedeus son, hade dödats av Herodes Agrippa I, se . Innan dess sägs det att han evangeliserade i Spanien. Johannes, Jakobs bror, verkade i Turkiet. Filippus bodde först i Caesarea vid medelhavskusten. När Paulus senare blev arresterad flyttade Filippus med sin familj till Mindre Asien. Matteus verkade först i Nordafrika, men rörde sig senare söderut och räknas som Etiopiens apostel. Jakob, Alfeus son, verkade i Egypten. Judas Taddeus och Simon seloten evangeliserade Mesopotamien och Persien. Simon verkade dessutom i hela Nordafrika från Egypten hela vägen ut till Atlanten. Därifrån ska han ha rest med båt till England där vi vet att kristendomen redan hade anlänt när södra England blev en del av Romarriket år 43 e. Kr. Tomas och Bartolomeus reste först till Kazakstan, Kirgizistan och Uzbekistan ända fram till Pakistan och Kina. Efter apostlamötet i Jerusalem for de ut igen via Saudiarabien till Indien.] |
| 27756 | ACT 21:24 | Ta med dem och rena dig tillsammans med dem och betala för dem så att de får raka huvudet. Då förstår alla att inget av det de har hört om dig är sant, utan att du själv står fast vid lagen och håller den. [Fyra messianska judar i församlingen hade snart fullbordat ett nasirlöfte. Namnet nasir, kommer från hebreiska verbet ”nazar” som betyder att avskilja. Det är ett frivilligt löfte att frivilligt avhålla sig från vin – detta livets goda, och stå till Herrens tjänst och söka honom på ett speciellt sätt. Både män och kvinnor kunde göra detta för en tid, se . Paulus tillfrågas att vara med i den avslutande ceremonin i templet när de rakade av sitt hår, se . Han skulle också bekosta de omfattande offren, se . Han var inte själv delaktig i detta nasirlöfte, eftersom den kortaste perioden var trettio dagar, och det gällde bara sju dagar, se vers 27. Dock rakade Paulus sitt hår i Korint, se . Om det var ett nasirlöfte kan det hända att han fullgör delar av det här.] |
| 27863 | ACT 24:26 | Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom. [Drusilla var den yngsta dottern till Herodes Agrippa I, se . Hon var född 38 e.Kr. Hennes far dog när hon var sex år. Som fjortonåring gifte hennes bror Agrippa II bort henne till Azizus som var kung över Emesa, en liten stat i Syrien vid nuvarande staden Homs. Felix blev betagen av hennes skönhet och fick henne att lämna Azizus. Drusilla var sexton år när hon gifte sig med Felix som lämnar sin första fru för henne. Drusilla är i tjugoårsåldern, och Felix omkring femtio, när Paulus samtalar med dem om den kristna tron. Hon dör 79 e.Kr. vid vulkanutbrottet i Pompeji i Italien. Paulus hade haft med sig en större summa pengar till församlingen, och Felix trodde kanske att Paulus skulle kunna frestas att använda en del av dem för att muta sig fri, se . Detta är sista gången Felix omnämns; vi vet inte om han ”fick tid” att samtala och ta beslut som rör livets stora frågor någon gång senare i sitt liv.] |
| 28169 | ROM 7:10 | och jag dog. [Kan syfta på tiden som barn fram tills man blir vuxen och blir ansvarig för sina egna moraliska handlingar. Inom judendomen sker det för pojkar vid 13 års ålder, då man firar Bar mitzvah, hebreiska för ”budets son”. Flickor firar Bat mitzvah, hebreiska för ”budets dotter”, vid 12 års ålder eftersom flickor i allmänhet mognar tidigare än pojkar.] Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. |
| 28677 | 1CO 11:9 | Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan, utan kvinnan för (på grund av) mannen. [Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se . Det hebreiska ordet för hjälpare är ”ezer”. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel. Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.] |
| 28738 | 1CO 13:5 | Den är inte oförskämd (agerar inte osmakligt, opassande, utmanande). Den är inte självisk (den söker inte sitt eget, insisterar inte på sin väg, sina rättigheter). [Kiasmens centrum.] Den brusar inte upp (blir inte irriterad, ilsken, är inte lättstött och överkänslig). Den kommer inte ihåg oförrätter (för inte loggbok över all ondska som den fått utstå). [Det grekiska ordet är ”logizomai”, att bokföra.] |
| 29306 | EPH 2:10 | För vi är hans [Guds] hantverk (grekiska ”poiema”, Guds poem, ett vackert skapelseverk), som skapats (formats, omdanats) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus till [att vi ska kunna utföra] goda gärningar (arbete), som Gud har förberett [det grekiska verbet ”proetoimazo” betyder att något har utsetts och gjorts redo i förväg, se även ] så att vi ska vandra i dem [leva i det som Gud planerat]. |
| 29371 | EPH 4:32 | Var i stället: vänliga (hjälpsamma, goda) mot varandra, ömsinta (förstående, medkännande) och förlåt alltid (var generösa i er attityd, visa alltid nåd mot) varandra, precis som Gud i den Smorde (Messias, Kristus) förlät (visade er nåd, var generös mot) er. [Paulus nämner två egenskaper och har inte ”och” mellan dessa i grundtexten. Detta skrivsätt visar troligen att han egentligen skulle kunnat fortsätta med fler beskrivande ord, men att själva slutsatsen utifrån dessa egenskaper utgör tyngdpunkten – att förlåta och agera på samma sätt som Jesus. Här används inte det vanliga ordet för förlåt ”aphiemi” som har betydelsen att ”släppa något”, se , utan ”charizomai” som har innebörden av att generöst unna varandra frihet och favör på samma sätt som Gud har gett oss friheten och nåden i den Smorde.] |
| 29512 | PHP 4:3 | Ja, även dig, trofaste medarbetare [grekiska ”Syzygus”, och kan vara ett namn på en man i församlingen, eller möjligen Epafroditus, men syftar troligtvis uppmanande personligt till den som hörde brevet läsas upp], ber jag: hjälp dessa kvinnor som har kämpat med mig i evangeliets tjänst [att komma överens], tillsammans med Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok. [Clemens var ett vanligt namn. Ibland har han antagits vara den tredje biskopen i Rom som skrev Första Clemensbrevet till församlingen i Korint omkring 95 e.Kr.] |
| 30274 | HEB 11:35 | Kvinnor fick [i tro] sina döda tillbaka genom uppståndelse, andra blev torterade och accepterade inte befrielsen [som erbjöds om de förnekade tron], för de ville nå en bättre uppståndelse. [Gamla testamentet har två exempel på kvinnor som fått sina döda söner tillbaka. Elia uppväckte en änkas son i Sarefat, se , och Elisa uppväckte en kvinnas son i Shunem, se . Grekiska ordet för tortyr är ”tumpanizo” som ursprungligen beskriver hur man slår på en trumma. Ordet kan specifikt beskriva hur offret blir slagen på eller får sin kropp fastbunden och utsträckt på ett hjul, men användes generellt för olika former av tortyr.] |
| 30283 | HEB 12:4 | [I följande stycke fortsätter bilden från sportens värld. För att kunna löpa uthålligt krävs förberedelse och träning. I vers 11 används verbet ”gymnazo” för tränas. Även ”paideia” för fostran används fyra gånger i vers 5, 7, 8 och 11. Dessa ord gör associationer till antikens gymnasium. Ordet kommer från grekiskans ord för naken, ”gymnos” och vårt ord gymnastik härstammar från detta ord. Ett gymnasium var antikens institution för kroppslig träning, men även för utbildning och litterär skolning.] Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. [Brevets mottagare hade fått lida för sin tro. De hade förlöjligats, misshandlats och deras tillgångar hade konfiskerats, se . Dock hade de ännu inte lidit martyrdöden för sin tro.] |
| 30466 | 1PE 1:25 | men Herrens ord (rhema) består för evigt. [] Detta är också det ord (rhema) som har förkunnats för (det goda budskapet – evangeliet – som förts fram till) er. [Petrus plockar troligen också upp ordet ”euangelizo” från . Evangeliet är det glada budskapet. I citatet i vers 25 används det grekiska ordet ”rhema”, till skillnad mot i vers 23 där det står ”logos”. Dessa grekiska ord används båda om Guds levande Ord. Rhema kan ibland förstås som enskilda ord citerade från Skriften – levandegjorda av den helige Ande – till tröst, förmaning och uppmuntran.] |
| 30608 | 1JN 1:1 | [Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt.] Det som existerade från begynnelsen [] ... Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ... Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ... Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ... [Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:] Ordet, som ger livet! [Jesus benämns som Ordet, grekiska ”logos”, som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från ”bios” och har att göra med vårt fysiska liv, se 2:16 där det syftar på ”detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från ”psuche” och syftar ofta på vårt inre själsliv, se . Det tredje ordet, ”zoe”, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se . Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:] |
| 30793 | REV 2:8 | [Betyder: myrra, användes som parfym och vid offer och förknippas ofta med begravning och lidande. I dag: Izmir, sju mil norr om Efesos. Det kortaste brevet av de sju. Smyrna ansågs vara en av antikens vackraste städer och kallades Asiens krona och prydnad och med lika stor befolkningsmängd som Efesos, omkring 200 000. I Smyrna uppfördes det första templet till Dea Roma, 196 f.Kr. Stadens nära koppling till Rom, där man tillbad kejsaren och en stor fientlig judisk befolkning fanns, gjorde att många kristna fick lida för sin tro när församlingen förföljdes av de romerska härskarna. Det var här som Polykarpus, född 69 e.Kr. och pastor i Smyrna, led martyrdöden omkring 150 e.Kr. Församlingen grundades antagligen av Paulus under hans tredje missionsresa någon gång 53-56 e.Kr.] Skriv följande till församlingen Smyrnas budbärare (ängel): ”Så säger den förste och den siste, han som var [ordagrant blev] död men lever (som uppstod igen): [Jesus som själv vet vad lidande är kommer nu med en speciell uppmuntran till dem som får lida för sin tro.] |
| 30886 | REV 7:8 | av Sebulons stam 12 000 [], av Josefs stam 12 000 [] och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se ] som fått sigillet. [De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se . Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning. Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef för att behålla antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Kanske nämns inte Dan och Efraim eftersom det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se . En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se . I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6. I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se . Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se . I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se . På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes ”hör” om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9. Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns: - Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. - Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. - Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt med 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal. Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder ”tacka och prisa”. När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder ”min smärtas son”. Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder ”min högra hands son” – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar: Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder. Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg. Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig. Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son! I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10. Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.] |