7134	RUT 1:5	Så dog även både Mahlon och Kiljon, och kvinnan [Noomi] blev ensam utan sina små pojkar och sin man. [I vers 1-3 har hebreiska ordet ”ben” för söner använts. Här används däremot ”yeled”, som används om bäbisar och små barn. Ordvalet och ordföljden förstärker tragiken. Även om hennes söner var vuxna män, var de hennes älskade små pojkar.]
7141	RUT 1:12	Vänd tillbaka, mina döttrar, och gå hem. Jag är för gammal för att gifta om mig. Även om jag intalade mig själv att det fanns hopp [om att få fler barn] och skulle bli gift ikväll och dessutom födde söner,
7151	RUT 1:22	Så Noomi och hennes svärdotter, moabitiskan Rut, återvände från Moabs land. De kom till Betlehem när kornskörden startade [på våren, omkring april månad]. [Även om vetet var mer eftertraktat än kornet, var kornet ett viktigt spannmål eftersom det var tåligare och växte på platser som var för torra för andra sädesslag. Dess tidiga skörd gjorde det till en viktig del av mattillförseln medan man väntade på att de andra grödorna skulle mogna. Kornskörden är årets första skörd. Den äger rum i april, vilket innebär att huvuddelen av Ruts berättelse sker tidigt på våren.]
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7181	RUT 3:7	När Boas hade ätit och var mätt och belåten lade han sig för att sova längst bort vid sädeshögen [på andra sidan från Ruts perspektiv]. [Även hans arbetare sov där vid tröskplatsen.] Då smög hon fram och avtäckte hans fötter och lade sig där.
7191	RUT 3:17	Hon sade också: ”Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: ’Gå inte tomhänt hem till din svärmor.’ ” [Samma ord för ”tomhänt” används i där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se . Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid. Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebreiska ”mohar”. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se . Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se .]
7199	RUT 4:7	[Nu kommer en förklarande not för läsaren inför vers 8:] Vid den här tiden fanns en sed när man återlöste eller gjorde ett ägarbyte, att den ena parten tog av sig sin sandal och gav den till den andre. Det var på det sättet transaktionen bekräftades [inför vittnen] i Israel. [Seden med en sko kan jämföras med vår tids husaffär där ett kontrakt skrivs under och den nya ägaren får nycklarna till huset. Den som lämnade över sin lädersko, överlämnade rätten för köparen att trampa på marken som han tagit över. Här finns även en koppling till chalitzah-ceremonin, som beskrivs i . Leviratäktenskapet, hebreiska ”Yibbum”, var frivilligt. Om den närmsta släktingen inte ville uppfylla den plikten kunde kvinnan gå upp till porten och ta upp sitt fall. De äldste kallade då på återlösaren och han fick öppet säga att han inte ville ta på sig det ansvaret. Samtidigt löstes kvinnan och blev fri att gifta om sig med vem hon ville. Hebreiska ”chalitzah” betyder ”ta bort”. Än idag sker 10-20 sådana fall i Israel varje år. Synagogan använder en speciell chalitzah-sko som mannen får ta på sig. Under ceremonin tar kvinnan av skon, kastar iväg den och spottar i marken. Ganska tidigt i den judiska historien blev chalitzah att föredra över leviratäktenskap, och har varit normen sedan dess inom judendomen.]
7207	RUT 4:15	Han ska ge dig nytt liv och försörja dig på din ålderdom (ordagrant ”gråa hår”). Det är ju din sonhustru som har fött honom, hon som älskar dig och är mer för dig än sju söner.” [Talet sju står för fullkomlighet, se . Uttrycket återspeglar också den dåtida uppfattningen om den ideala judiska familjen med sju söner. Att Rut nu på en gång blir gravid och föder en son är också anmärkningsvärt. Rut hade ju varit gift med Mahlon i tio år utan att kunna få något barn. Även här blir Guds försyn och omsorg tydlig.]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13978	PSA 4:8	Många säger: ”Vem kan visa oss det goda?” [Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se . I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren.] Lyft upp, Herre (Jahve), ditt ljus över oss. [Var god mot oss, samma fras som i den prästerliga välsignelsen, se .]
13994	PSA 6:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används ”sheminit” i kontrast till ”alamot”. Ordet ”alamot” kommer från hebreiska ”almah”, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan ”sheminit” då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .] ______
14010	PSA 7:7	Om det är så, låt min fiende jaga (förfölja) mig (min själ) och tillfångata mig; låt honom trampa mitt liv till marken (förgöra mig), och lägga min ära i dammet (smutskasta mig, föra mig till graven med skam). [En persons minne, ära eller vanära, är viktig i denna kultur. Nebukadnessar hotar med att demolera hus, se . Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14063	PSA 10:11	Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Gud har glömt det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.” [Vers 4 och 11 ramar in beskrivningen av den ogudaktige med hans citat om att Gud inte skulle ställa någon till svars och se vad som sker. Även vers 13 har liknande citat. Efter sex saknade bokstäver återupptas det akrostiska mönstret nu i vers 12.]
14071	PSA 11:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen, se inledningen]. Av David. ______ I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, ”har tagit min tillflykt” beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket ’som en fågel’ används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem. I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
14094	PSA 14:2	Herren (Jahve) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn), för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist), någon som söker (frågar efter, ta sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se .]
14129	PSA 17:14	Rädda mig från människor genom din hand (mäktiga kraft), från denna världens människor, vars arvedel (enda mål) är det här [temporära] livet, du fyller deras buk med dina skatter, de har många söner och lämnar sitt överflöd till sina barn. [Gud är källan till allt gott, se . Han låter solen gå upp över både onda och goda, och låter regnet falla över både rättfärdiga och orättfärdiga, se . Även om dessa aktivt ogudaktiga människor inte vet om det, kommer allt gott de fått från Gud. Utan Gud kretsar livet bara runt det som hör till det jordiska och deras högsta mål är att lämna ett arv till sina barn. Det är i sig inte fel, men det är inte det högsta syftet med livet.]
14225	PSA 22:5	Ändå är du helig (fullkomlig, helt avskild från allt orent, motsatsen till all synd), [och den som] tronar på Israels lovsånger (lovprisningar med tacksamhet och glädje). [Gud vill ta sin boning och regera hos dem som upphöjer honom.]
14256	PSA 23:4	Även om jag måste vandra genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död), så fruktar jag ingen ondska (fara). För du är med mig.[Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp (klubba, försvarspåk) [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får som var på väg åt fel håll] tröstar mig (lättar min börda, gör mig trygg, vänder min sorg till hopp). [Ordet ”kiasm” kommer från det grekiskans ”chiasmus”. I Psalm 23 förstärks det kiastiska mönstret också av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till gröna betesmarker och vatten. I vers 5 är han inbjuden till ett dukat bord och en bägare fylld till brädden. Samma mänskliga perspektiv finns i vers 3-4 med ledning och här i vers 4c är perspektivet ett fårs igen.]
14258	PSA 23:6	Ja (så är det verkligen), din godhet och nåd (trofasthet, omsorgsfulla kärlek) ska förfölja (jaga, energiskt följa) mig varje dag (alla dagar) i mitt liv. Jag vill återvända till [bo i] Herrens (Jahves) hus (tempel, familj) alla mina dagar (ordagrant ”till dagars längd”). [Versen inleds på hebreiska med ”ach” som betyder ja, sannerligen, endast eller bara. Meningen förstärks också av att ordet ”förfölja” används. Ordet används i vanliga fall för att beskriva hur någon är jagad eller förföljd. Här används det istället för att beskriva hur Guds godhet och trofasthet inte släpper den ur sikte som följer honom – den gode Herden, se . Den andra raden använder ett hebreiskt ord som betyder att återvända. Ordet har en rik innebörd och beskriver här hur någon återvänder gång på gång till templet för att tillbe. Även om man inte rent fysiskt bodde i templet som leviterna gjorde under tjänstgöringen, kan det ändå betyda att det var här man kände sig som hemma. Den grekiska översättningen Septuaginta väljer ”att bo” som också målar innebörden av att ha sitt hjärtas hemvist och boning hos Herren i templet.]
14305	PSA 27:3	Även om en armé skulle omringa (belägra) mig, känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta); om ett krig bryter ut mot mig, så är jag trygg.
14327	PSA 29:2	Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära, böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebreiska ”yahab”. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet ”elim”, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
14330	PSA 29:5	[Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar, Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar.
14334	PSA 29:9	Herrens (Jahves) röst får hindarna att kalva, och ödelägger skogens klädnad. I hans [himmelska] palats ropar alla: ”Ära!” [Ordet ”ära” ramar in vers 3-9 som centreras kring sju upprepningar av frasen ”Herrens röst”.]
14366	PSA 31:17	Mina tider (hela mitt liv, min framtid) är i dina händer. [Uttrycket är parallellt med vers 6 ”i din hand lägger jag min ande”. Hela mitt liv ligger i Guds hand, och han avgör min framtid. Ordet ”tider” används även i uttrycket ”tider av brist” under belägring, se . Även ökenperioder är tidsbestämda. Det används också i om att bära frukt i ”rätt tid”. Det hebreiska ordet översätts med det grekiska ordet ”kairos” som, till skillnad från ”chronos” som beskriver mätbar tid, handlar om en speciell tid och ett avgörande tillfälle som förändrar situationen. Efter dessa tre rader som uttrycker förtröstan på Herren, följer nu tre rader med imperativ.] Rädda (befria) mig från mina fienders händer och de som förföljer (jagar) mig.
14371	PSA 31:22	Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte) från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer). Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska ”sukka”) från stridande (anklagande) tungor (elakt tal). [Ordet för ”hydda” är hebreiska ”sukka”. Ordet har också betydelsen ”att vara sammanflätad” och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se . Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden, se . Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se . Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt ”mitt framför människors ögon”, se vers 20. Psalmens titel ”till den strålande ledaren”, se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se . Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se . På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: ”Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka”, se , och vid samma tillfälle även: ”Jag är världens ljus”, se . Jesus är Betlehemsstjärnan, se , och morgonstjärnan, se .]
14373	PSA 31:24	Jag sade i min ängslan (irrationellt och hastigt): ”Jag är separerad (avskuren) från dina ögon (inte längre i din närhet, osynlig för dig).” [] Ändå hörde du mina böners ljud (mina ödmjuka förfrågningar om nåd), när jag skrek ut till dig (ropade efter din hjälp).
14374	PSA 31:25	Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare! Herren (Jahve) bevarar de trogna, men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante). [Även om betydelsen att Gud kommer straffa den högmodige är den exakta betydelsen svåröversatt. Lönar är hebreiska ”salem” som har samma rot som ordet ”shalom”. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska ”al-jeter” som kan betyda ”fullt mått” eller ”med en bågsträng” och då blir betydelsen ”med exakthet”, som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en ”belöning” i proportion till deras högmod.] Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga, alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve). [Den avslutande versen liknar den i .]
14491	PSA 37:20	För de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) förgås, de som hatar Herren (Jahves fiender). Som de mest dyrbara ängarna försvinner de, i rök försvinner de. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet ”för” med denna bokstav och binder ihop med tidigare stycken som handlat om hur Gud mättar trots tider av hungersnöd. I den andra raden som består av fem hebreiska ord börjar fyra av dem med bokstaven kaf, det är bara ”rök” som inte gör det. Ordet kan både tolkas ”i rök” eller ”som rök”, i så fall betecknar det flyktigheten i de ogudaktigas liv. Ordet för ”äng” är det ovanliga hebreiska ordet ”karim”, troligen valt eftersom det börjar med k. En av kopplingarna till tidigare stycken kan vara att bördiga fält brinner upp, vilket orsakar hungersnöd. Även i nästa vers fortsätter samma tema. Det är i svåra tider människor behöver låna och skuldsätter sig.]
14495	PSA 37:24	Även om han faller (misslyckas) ska han inte störta ner (ligga kvar, bli utkastad) för Herren upprätthåller (stöder) kontinuerligt hans hand. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I hebreiskan börjar de två första orden med Mem. Först kommer ”Med” Herren följt av ett ovanligt ord för ”steg”, det har nyansen av att marschera i takt eller en procession. Bland alla jordens folk ser Gud, och gläder sig över den som vandrar rättfärdigt, i takt med Guds vilja.]
14523	PSA 38:12	Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för ”slår” är hebreiska ”sahar”. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: ”sahar-har”. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se . Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan. Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket ”mina ögons ljus som är borta” försämrad syn, se . Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se , och det finns även en koppling till sorg och gråt, se .]
14538	PSA 39:4	Jag blev stum (bunden), i tystnad (stilla) [inför mina fiender], jag sade ingenting, inget gott. [Psalmen inleds med att David har beslutat sig för att vara tyst, i alla fall för en period. Även om det finns uppmaningar i Ordspråksboken att avhålla sig från att tala är beslutet att vara helt tyst ett ovanligt förhållningssätt. Lovprisning i Psaltaren karaktäriseras av att skapa ljud. Psaltaren avslutas med att Allt som andas ska prisa Herren, se ! Frasen ”inget gott” kan antingen tolkas som att David höll tillbaka och inte ens sade det som var gott. Det kan också vara en beskrivning att när han var tyst, så var det inte något gott. Utifrån fortsättningen verkar frasen beskriva att det inte var bra att vara tyst.] Min smärta, den upprördes,
14577	PSA 41:11	Ja, min vän, en som jag litade på, en som åt mitt bröd [vid samma måltidsbord], lyfter sin häl mot mig (förråder mig).” [Jesus citerar denna psalm under den sista måltiden och refererar till Judas, se . I Davids liv kan denna falska vän syfta på Ahitofel. Vi läser hur han var Davids rådgivare och nära vän, se . Han var troligtvis även Batsebas farfar, se . Det kan förklara varför Ahitofel så villigt går med i Absaloms kupp mot David, se . Han hade personliga skäl att hämnas David som hade betett sig illa mot hans barnbarn Batseba. David hade ju dödat hennes man och sedan tagit henne som hustru. Det kan förklara hans första råd att sexuellt vanära Davids bihustrur, se . Även i hans andra råd till Absalom, att döda David, kan man ana att det finns ett personligt motiv, se . Det finns en parallell mellan Ahitofel och Judas i hur de dog. Båda tog sina egna liv genom att hänga sig, se .]
14608	PSA 44:11	[Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven ”Tav”. Bokstaven uttalas ”t” och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10b, 11a, 12a, 13a, 14 och 15.] Ändå har du föraktat och förnedrat oss, du drar inte ut med våra härar. [Som du gjort tidigare, se .]
14618	PSA 44:21	Ändå har du krossat oss i schakalernas (ormen, sjömonstrets) plats [förvirring och tumult], och höljt oss i ett djupt mörker (mörkaste ravin, skuggor av död). []
14645	PSA 46:3	Gud (Elohim) är vår tillflykt och starkhet (styrka, makt), en hjälp (en hjälpare) i nöden (motgångarna, svårigheterna) – väl beprövad. [Även med betydelsen: ständigt och mycket närvarande – alltid där.]
14699	PSA 49:20	Även om han prisar sig själv under livet [] – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
14713	PSA 50:13	Äter jag tjurars kött eller dricker jag getters blod?
14732	PSA 51:9	Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens, singular) och i synd föddes jag av min mor. [Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batseba och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: ”Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.” Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.]
14759	PSA 53:4	Gud (Elohim) skådar ner från himlen på människosläktet (Adams barn), för att se om det finns någon som är förståndig (lever vist), någon som frågar efter (söker, tar sin tillflykt till, ofta träder fram inför) Gud. [Även denna vers för tankarna tillbaka till Första Mosebok och hur Gud kom ner för att se vad människorna gjorde när de byggde Babels torn, se .]
14821	PSA 57:12	För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor, den når till himlarna, och din sanning når till skyarna [Ännu en gång kommer begreppet ”nåd och sanning”, se vers 4]. [Refräng:] Du är upphöjd över himlarna Gud (Elohim), högt över hela jorden din ära (din tyngd).
14831	PSA 58:10	Låt dem bli som en snigel (ofullgånget foster) som smälter bort (löses upp), likt en kvinnas missfall låt dem aldrig se solen. [Även denna vers är svåröversatt. Hebreiska ordet ”shablul” används bara här i GT. Är det en snigel så kan bilden vara det slemspår den lämnar som snabbt torkar upp i solen. Det kan också vara en parallell till missfall och ett oigenkännligt foster.]
14924	PSA 65:14	Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt], höjderna klär sig i glädje. Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap), dalarna täcks med säd. De ropar av glädje och sjunger.
15160	PSA 77:10	Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid? Har hans löften upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
15188	PSA 78:17	[Uppror:] Ändå fortsatte de (kontinuerligt) att synda mot honom och vara upproriska mot den Högste i öknen.
15222	PSA 78:51	Han slog allt förstfött i Egypten [], förstlingsfrukten av deras styrka i Hams (Chams) tält. [Ättlingar till Noas andra son, .]
15227	PSA 78:56	[Uppror:] Ändå prövade och provocerade de Gud den Högste (Elohim Elion) och höll inte hans stadgar (vittnesbörd, förordningar).
15328	PSA 84:8	När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen), gör de den till en vattenkälla, regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer). [Versen är mångbottnad. Hebreiska ”baka” kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet ”beki” som används för ”att gråta” i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden ”gråter” ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se . I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen innan målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Även ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska ”moreh”, har betydelsen lärare. Sista ordet är ”berakhot”, välsignelser, som är snarlikt ”berekhot” vattensamlingar, och en fin parallell med källor.]
15341	PSA 85:8	Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen, så att ditt folk kan glädja sig i dig?
15368	PSA 87:4	”Jag ska nämna Rahab [’den arrogante’; Egypten i väster, se ] och Babylon [i öster] bland dem som känner mig. Se, Filisteen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten], [och de säger:] denne är född där.” [Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filisteen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen ”denne är född där” kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller hedningar ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.]
15529	PSA 95:9	där era fäder satte mig på prov, de prövade mig, fastän de hade sett min gärning (mitt verk) [uttåget – befrielsen från slaveriet]. [De hebreiska orden Meriva och Massa har fått namnge platser längs israeliternas ökenvandring. Inte långt efter att de korsat Röda havet på ett mirakulöst sätt, sattes de på prov då det inte fanns vatten. Frågan som då ställdes var: ”Är Herren med oss eller inte?”, se . En liknande händelse inträffade även en generation senare när Miriam hade dött i öknen Sin, se . Hebreerbrevets författare varnar utifrån dessa verser för risken att avfalla från den levande Guden och betonar att de ska uppmuntra varandra att hålla fast vid sin tro, se . Se även .]
15989	PSA 119:23	Även då furstar sitter och talar emot mig, har din tjänare tänkt på (begrundat) dina förordningar (”inristade bud”).
16130	PSA 119:164	Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag ”halleluja” till) dig för dina rättfärdiga påbud. [Talet sju kan beskriva sju bönetillfällen om dagen, även om tre är vanligare, se även . Troligare är dock att sju står för fulländning och helhet – dvs. kontinuerlig bön och tacksamhet till Gud. Anledningen till att det hebreiska ordet för sju, ”sheva”, används just här kan också vara för att uppmärksamma läsaren på nästa vers som består av just sju ord. Även i hela stycket 161-168 anas en fin struktur med 3 verser på vardera sida om vers 164-165 som formar en central enhet.]
16305	PSA 138:6	Även om Herren (Jahve) är upphöjd, ser han till den ringe (den som är långt ner) [för den ödmjuke in i gemenskap med honom], men den högmodige känner han [bara] på långt avstånd.
16306	PSA 138:7	Även om jag går genom nöd (svårigheter, problem), så håller du mig vid liv (ger du mig liv, styrka och kraft), du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede, din högra hand räddar (frälser) mig.
16449	PSA 148:8	[Atmosfären:] Eld och hagel, snö och rök, du stormande vind som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar. Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
16534	PRO 3:9	Ära Herren (Jahve) med allt du äger, ge honom den första (och bästa) delen av din skörd (inkomst). []
16620	PRO 6:10	Ännu lite mer sömn, slumra (vila) lite till, lägg armarna i kors för att vila ännu mera. [Vet du vad som står på tur?]
16673	PRO 8:1	Är det inte så att fru vishet ropar, och fröken förstånd höjer sin röst? [I motsats till den lösaktiga kvinnan i kapitlet innan så är det inget hemlighetsmakeri, inbjudan att ta emot vishet och förstånd går ut helt öppet till alla.]
16855	PRO 14:13	Även mitt i ett skratt kan hjärtat vara sorgset (värka), och slutet på [en sådan ytlig] glädje är sorg (tyngd).
16864	PRO 14:22	Är det inte så att de som planerar ondska själva vandrar vilse, men de som planerar (tänker ut) godhet möter nåd (trofast kärlek, barmhärtighet) och sanning (trofasthet).
16971	PRO 17:28	Även en dåre kan tas för att vara vis om han håller tyst, den som stänger sin mun tas för att vara förståndig.
17037	PRO 20:13	Älska inte sömn för då blir du fattig. Öppna dina ögon [vakna upp från slumrandet] och du får mat i överflöd.
17120	PRO 23:6	Ät inte den missunnsammes (hårdes, avundsjukes) mat, sukta inte efter hans delikatesser (smakliga rätter).
17261	PRO 27:22	Även om du skulle stöta en dåre bland grynen i en mortel, skulle hans oförnuft inte lämna honom.
20416	LAM 2:15	Alla som går på dina vägar slår ihop händerna mot dig [ger sitt bifall till Jerusalems förödelse, se ]. De visslar och skakar på sina huvuden mot dottern Jerusalem. Är det här den stad om vilken man säger, att den är skönhetens fulländning, hela jordens fröjd []? [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet ”slår ihop händerna” som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för support.]
20431	LAM 3:8	Även när jag ropar på hjälp, stänger han ute mina böner.
20455	LAM 3:32	Även om han förorsakar sorg, ska han också ha medlidande i enlighet med hans överflödande nåd (kärleksfulla omsorg)
20456	LAM 3:33	För Han plågar inte villigt och vill aldrig att ett människobarn ska sörja. [Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I dessa verser börjar orden ”eftersom”, ”Även” och ” För” med denna bokstav och förstärker att Gud alltid vill välsigna och undviker in i det längsta att döma med plågor.]
20510	LAM 4:21	Fröjda dig och var glad dotter Edom, som bosatt dig i landet Uz. Även över dig ska bägaren passera, du ska bli drucken och göra dig själv naken. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”fröjda dig” som börjar med denna bokstav och det blir en kontrast, eftersom det först är glädje som sedan i praktiken visar sig vändas i sorg.]
20529	LAM 5:18	På Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde, vandrar rävarna omkring. [Denna vers börjar med ordet ”på” vars första bokstav är ”Ajin”. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven ”Pe”. Detta Pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med Ajin och Pe i samma ordning som i första kapitlet, se . Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se .]
21827	DAN 1:21	Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh, ”som solen”) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen ”som solen”. På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet ”Kuras”. Från detta namn kommer det grekiska ”Kyrios”, som betyder ”herre”. Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se . Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se , är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]
21832	DAN 2:5	Kungen [Nebukadnessar] svarade dem: ”Mitt beslut står fast. Ni ska berätta för mig vad jag drömt och vad det betyder. Om ni inte gör det ska ni slitas i stycken och era [familjers] hus ska [demoleras och] bli till grushögar. [Se även , där samma ord används. Än i dag rivs dömda brottslingars hus i vissa delar i Mellanöstern för att utplåna deras minne. I antiken finns även exempel där tempel och hus har raserats och gjorts om till offentliga toaletter för att förödmjuka och vanära den tidigare ägarens namn, se .]
21901	DAN 3:25	Han svarade: ”Men jag ser fyra män gå runt fria mitt i elden! Ingen av dem är skadad, och den fjärde ser ut som en gudason (ordagrant ’gudars son’, en gudomlig varelse).” [Nebukadnessar hade en polyteistisk gudsuppfattning. För honom är frasen ”gudars son” troligtvis ett spontant uttryck för att den fjärde personen måste vara någon form av övernaturlig varelse. I vers 28 säger han att det var en ängel som israeliternas Gud sänt. Ängeln kan ha varit Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt, se .]
21918	DAN 4:9	men lämna kvar stubben med dess rötter i jorden. [Även om trädet huggs ner finns den livgivande roten kvar. Detta är en exakt beskrivning på vad som kommer att ske med Nebukadnessar då han blir galen och förlorar sitt rike, men återfår det när han kommit till besinning igen. Att drömmen handlar om en person blir också helt tydligt. Trädet och stubben beskrivs från och med nu som en människa med ett hjärta och i termerna honom och han.] Bunden med kedjor av järn och koppar, omgiven av markens gräs: Låt honom bli fuktad av himmelens dagg. Låt hans lott vara med djuren bland markens gröda.
21939	DAN 4:30	Där och då fick jag tillbaka mitt förstånd. Även min härlighet och glans kom tillbaka, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig. Jag blev på nytt insatt i mitt rike och jag fick än större storhet. [Gud ärar den som ärar honom, se .]
21951	DAN 5:8	Då kom kungens alla vise män in, men de kunde inte läsa skriften och inte heller berätta för kungen vad texten betydde (ge uttydningen). [Skriften bestod av fyra arameiska ord, se . Arameiska var det vardagliga språket i Babylon, så de kunde troligtvis läsa orden. Svårigheten var att orden både var verb och substantiv. Även om de kom fram till den exakta betydelsen var det ingen fullständig mening. En uttydning krävdes också för att få fram ett meningsfullt budskap.]
21953	DAN 5:10	[Ryktet om vad som hänt spred sig snabbt i palatset.] När drottningen [troligtvis Nebukadnessars fru eller dotter] fick höra vad kungen och stormännen sade gick hon till festsalen. [Drottningen var inte Belshassars fru, eftersom hans fruar redan fanns där, se vers 2. Hon måste ha varit väl respekterad eftersom hon kommer in i hallen oinbjuden, och väl där tar hon kommandot. Hon är antingen Nebukadnessars eller Nabonidus fru. Är hon Nabonidus fru är hon Belshassars mamma och då också troligtvis Nebukadnessars dotter. Hon har förstahandsinformation om Daniels tjänst i hovet, något som stämmer om hon var Nebukadnessars fru eller dotter.] Hon sade: ”Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, och var inte blek (låt inte färgen vika bort från ditt ansikte).
21968	DAN 5:25	Det här är skriften (texten) som är skriven: Mene (räknad) mene (räknad) tekel (vägd) u-pharsin (och delad). [De arameiska orden kan tolkas som verb eller substantiv. Det måste ha försvårat tolkningen och gjort de vise i Babylon förbryllade. Tolkas orden som substantiv beskriver de vikter och myntenheter. En möjlig tolkning är då att låta det första ordet vara ett verb och de tre sista substantiv: ”räknad: en mina, shekel och en halv-shekel”. Är orden verb blir meningen: ”räknad, räknad, vägd och delad”. Det är den rätta tolkningen, men även om de vise hade kommit så långt, krävs en uttydning för att förklara vad som menas.]
21984	DAN 6:11	Även efter att Daniel fått reda på att den nya lagen var uppsatt (signerad och börjat gälla), gick han till sitt hus där han hade ett rum på taket med fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. [I riktning mot väster från Babylon]. Där böjde han knä tre gånger om dagen och tackade sin Gud på samma sätt som han alltid gjort. [Seden att be mot templet i Jerusalem bygger på Salomos ord, se . Daniel fortsätter sin vana att be tre gånger om dagen. Han lyder Gud mer än människor, se . David skriver hur han ber kväll, morgon och mitt på dagen, se . Kvällsbönen nämns först eftersom den judiska dagen börjar vid solnedgången. I templet i Jerusalem var tiderna för bönen 9, 12 och 15, se även .]
21988	DAN 6:15	När kungen hörde detta, tog han mycket illa vid sig. [Det arameiska ordet ”beesh” används här. Det betyder ”lukta illa” och används bildligt för hur ”hela situationen stinker”. Det som skett är helt fel, skamfyllt och orättfärdigt. Kungen förstår hur han har blivit lurad.] Han bestämde sig för att göra allt han kunde för att rädda Daniel. Ända till solnedgången försökte han hitta en utväg.
22005	DAN 7:3	Fyra stora vilddjur reste sig ur havet, var och ett olikt det andra. [Vers 17 gör det klart att dessa djur representerar fyra kungar och deras riken. Än i dag förknippas länder med djur. Sveriges riksvapen har t.ex. två lejon, drakar associeras med Kina, örnen med USA osv. Flera gånger betonas den symboliska karaktären i denna syn. Uttryck som ”liknade” och ”var som” används. Alla dessa djur är rovdjur, vilket beskriver djurens karaktär att jaga och hur dessa riken intar andra länder. Det kan vara värt att reflektera över att det djur som Jesus och hans rike liknas med är ett lamm. De följande fyra djuren har en parallell i Nebukadnessars syn i kapitel 2 med de fyra delarna i statyn.]
22025	DAN 7:23	[Ängeln förklarar nu för Daniel betydelsen av det fjärde odjuret, de tio hornen, det lilla hornet och det slutgiltiga Gudsriket.] Då svarade han: ”Det fjärde vilddjuret är ett fjärde rike som ska komma på jorden. Det är annorlunda från alla de andra rikena. Det ska sluka hela jorden, trampa och krossa den.
22032	DAN 8:2	I denna syn såg jag mig själv i den befästa staden Susa, i provinsen Elam. Jag såg mig själv stå vid vattendraget Ulaj. [Susa ligger 38 mil öster om Babylon, och 20 mil norr om Persiska viken. På Daniels tid var det en jämförelsevis obetydlig liten stad, men den skulle bli Persiens huvudstad. Även platsen för synen förstärker den profetiska exaktheten i budskapet. Det är här den persiske kungen Xerxes I, som regerade 486-465 f.Kr., kommer att bygga ett stort palats ett århundrade senare. Det är i detta kungliga palats som händelserna i Esters bok så småningom kommer att utspela sig, se . Här var Nehemja kung Artashastas munskänk 446 f.Kr., se . I sin tjänst i Babylon hade Daniel säkert besökt Susa några gånger. Enligt den judiska historikern Josefus var Daniel fysiskt på plats i Susa när han såg denna syn, men att han bara några dagar senare är i tjänst hos kungen talar för att han inte var så långt borta från Babylon, se . Ulaj var en 250 meter bred grävd kanal nordöst om staden.]
22035	DAN 8:5	[Ängeln identifierar också bocken i klartext, det är det grekiska riket, se .] Medan jag såg detta (reflekterade över det jag sett och försökte förstå), fick jag se en [geta-]bock [Grekland] komma västerifrån [och utmana baggen]. Den rörde sig snabbt över hela jorden utan att ens röra vid marken. Bocken hade ett framträdande horn i pannan [Alexander den store].
22039	DAN 8:9	Från ett av dem [de fyra hornen] sköt det ut ett nytt litet horn. [Detta horn identifieras med Antiochos IV Epifanes som var kung i seleukidriket 175-164 f.Kr.] Det växte och blev mycket stort, mot söder, mot öster och till det ”vackra landet” [Israel]. [Termen ”det vackra landet”, ordagrant ”ornamentet” eller ”det utsmyckade landet”, används om Israel. Även om det är ett vackert och naturskönt land så är anledningen till titeln att Gud har utvalt detta land, se även . Detta horn är ett annat horn än det som refereras till i .]
22046	DAN 8:16	Sedan hörde jag en människas röst över Ulaj [mellan flodbankarna] som ropade: ”Gabriel [en Guds ängel, hans namn betyder ”gudsman” eller ”Guds krigare”], förklara synen för honom.” [I Dan finns en liknande beskrivning där en himmelsk varelse svävar över flodvattnet, förutom att där är det över floden Tigris. Denna vers är första gången en ängel nämns vid namn i Bibeln. Ängeln Gabriel kommer även till Sakarias, Johannes döparens pappa, och Maria, se . Mikael, som kallas en ärkeängel, är den enda andra ängeln som namnges i Bibeln, se .]
22079	DAN 9:22	[Ängeln] Gabriel undervisade mig och sade: ”Daniel, jag har kommit för att ge dig insikt och undervisning (hjälp att förstå).
22083	DAN 9:26	Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se ), och han ska inte ha något (vara längre). [Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en ”vanlig” kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas ”min smorde” i . Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka ”inte ha något” som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper], dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande]. [Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se .] Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se ] att det ska råda krig med förödelse [plural].
22084	DAN 9:27	Han [en framtida ledare – antikrist] ska sluta en stark överenskommelse (pakt) med många folk för en sjuperiod [7 år]. Efter en halv sjuperiod [3,5 år] ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. På styggelsers vinge ska förödaren komma. [En vinge är en bild på något som sprider ut sig och täcker allt, se . En annan tolkning är att det är i en del av templet, en ”vinge” av byggnaden.] Detta ska fortgå tills det fast bestämda slutet utgjuts [ett gudomligt straff kommer, se vers 11] över förödaren.” [När Daniel får denna uppenbarelse ligger Jerusalem och templet i ruiner. Det måste ha varit en uppmuntran att höra att staden och templet skulle byggas upp igen, men också smärtsamt att en ny ödeläggelse förutsades och att svåra tider är bestämda till slutet. Det finns många olika tolkningar och spekulationer kring vad de sjuttio sjuperioderna står för. Detta repetitiva mönster som är vanligt i Bibelns profetior kan vara en hjälp för tolkningen. T.ex. vanhelgades templet 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes, återinvigdes 164 f.Kr. för att på nytt ödeläggas 70 e.Kr. av romarna. Det som är klart är att tidsperioden gäller det judiska folket och Jerusalem, se vers 24. Profetian börjar med att deklarera sex saker som ska ske för det judiska folket under 70 sjuperioder – vilket troligtvis motsvarar en period på 490 år. Denna period är i sin tur uppdelad i tre perioder 7 + 62 + 1, där den sista delen har två halvor. Översatt till år motsvarar det 49 + 434 + 3,5 + 3,5 år. Jesus refererar till den sista delen av denna syn som en framtida händelse, se . Paulus skriver om det som något som ännu inte skett, se . Även kopplingen till ”en halv tid” och 3,5 år i Uppenbarelseboken pekar på att det rör ändens tid, se . Vad det gäller startpunkten så säger vers 25 att det är från ett ord om att bygga upp Jerusalem igen. Tre förslag är vanliga: - 538 f.Kr. – Kung Kyros ord till Serubbabel, se . - 457 f.Kr. – Kung Artashastas ord till Esra att återuppta tempeltjänsten, se . - 445 f.Kr. – Kung Artashastas ord till Nehemja att bygga upp Jerusalems mur, se . Judisk ortodox syn En vanlig judisk tolkning är att utgå från 605 f.Kr. Lägger man till 434 år hamnar man på år 171 f.Kr. Det är sedan 7 år fram till 164 f.Kr. då templet renas. De 49 åren syftar på tiden det tog att färdigställa templet och inkluderas i de 434 åren. Enligt detta synsätt är denna profetia uppfylld. Messiansk syn Den som tror på Jesu ord i och även ser att uppenbarelsen är messiansk startar räkningen vid någon av de tre kungörelserna. Slutdatumet hamnar då vid Jesu födelse eller intåg i Jerusalem. De flesta av kyrkofäderna ansåg att denna uppenbarelse syftade på Messias. Just dessa verser i Daniel kan ha varit anledningen att det fanns en messiansk förväntan omkring år 0. Den grupp som kallades ”Herodianer” på Jesu tid, se , såg Herodes som en smord kung, en messias. Några år efter Jesu födelse kom stjärntydare från öst, troligtvis judiska ättlingar från Babylon som kände till Daniels profetior, se . Symeon och Hanna väntade på Herrens smorde, se . I synagogan i Nasaret läser Jesus från Jesaja om jubelåret och att Skriften är uppfylld, se De flesta med denna tolkning slår ihop 7 + 62. Summan blir då 69 sjuperioder, vilket motsvarar 483 år. Beroende på startpunkt och hur man räknar blir resultatet olika. I korthet kan man säga att det finns tre huvudspår beroende på de tre olika startåren som finns: - 483 år från Kyros förordning 538 f.Kr. till Jesu död. David L Cooper har visat att det finns vissa otydligheter i tidräkningen i det persiska riket som bygger på den grekiske matematikern Ptolemaios beräkningar. Om det persiska styret inte är 205 år utan bara 123 år blir startpunkten Kyros förordning. I Nehemja och judiska källor som rabbinska verk som Seder Olam finns stöd för en kortare tideräkning. Munken Dionysius som utformade vår tidräkning 525 e.Kr. missade några år. Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr. Som huvudargument för detta spår är att profeten Jesaja nämner Kyros vid namn som den som ska ge förordningen, se , och att judisk tideräkning är mer tillförlitlig än grekisk. - 483 år från Artashastas ord till Esra 457 f.Kr. till 27 e.Kr. – då Jesus började sin tjänst. Denna beräkning använder vanliga solår med 365,25 dagar. I Dionysius tidräkning är det bara ett 1 år mellan 1 f.Kr. och 1 e.Kr., vilket gör att man måste lägga till ett år. - 483 år från Artashastas ord till Nehemja 445 f.Kr. till 32 e.Kr. – då Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Beräkningen använder sig av månår på 360 dagar, i stället för solår på 365 dagar. Den förste som kom fram till detta var Sir Robert Anderson som arbetade som detektiv på Scotland Yard. Han redogjorde för sina beräkningar i en bok på slutet av 1800-talet. Anledningen till att använda månår kommer från att i används 30 dagars månader för att beskriva 3,5 år. Beräkningarna är komplexa eftersom kalendrarna ändras och det finns liknande beräkningar som justerar slutdatumet omkring något år. Eftersom varken Jesu födelse eller död exakt kan bestämmas finns det en osäkerhet. Den som har denna syn ignorerar inte att vissa delar har uppfyllts som skuggbilder i det som hände Antiochos IV Epifanes. Det verkar som den profetiska klockan har stannat efter 69 sjuperioder. En sjuperiod återstår. Jesus kom som en lidande tjänare, men kommer även att komma som en kung för att regera. Paulus talar om Israels förhärdelse tills hedningarna i fullt antal har kommit in, se .]
22162	DAN 12:12	Salig är den som håller ut och når fram till 1 335 dagar. [Ännu ett tal introduceras nu. Välsignad är den som längtar efter och når 1 335 dagar. Nu har ytterligare 45 dagar lagts till de 1 290 dagarna som nämns i vers 11. Utgår man från 1 260 dagar så är det ytterligare 75 dagar, vilket motsvarar 2,5 månader. Det syftar på något positivt, kanske festmåltiden i himlen eller hur Messias etablerar tusenårsriket, se .]
23234	MAT 1:21	Hon ska föda en son och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa (rädda, hela, befria) sitt folk från deras synder.” [Genom trolovningen hade redan äktenskapet formellt ingåtts. Ängeln uppmanar Josef att inte tveka att fullborda äktenskapet framöver. Namnet Jesus härstammar från namnet Josua, som på hebreiska är sammansatt av JHVH (Guds namn som troligtvis kan uttalas Jahve) och Hosea, som betyder ”en som räddar, frälser”. Namnet Jesus betyder bokstavligen ”Herren är frälsning” eller ”Herren räddar”.]
23240	MAT 2:2	De sade: ”Var är den judiska kungen som har fötts? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” [Bibeln nämner inte hur många de vise männen var. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män, kanske judiska ättlingar till Daniel som blev ledare över ”alla visa” i Babylon, se . De har också med sig tjänare och lastdjur så det är en hel karavan som anländer till Jerusalem. Det har nu gått en tid sedan Jesu födelse och familjen bor i ett hus, antagligen i Betlehem, se vers 11 som refererar till ”huset”. De har också varit i templet, se . Enligt Mose lag skulle detta ske fyrtio dagar efter födseln. Om de visa männen färdats från Babylon var det en sträcka på ca hundra mil, men det kan ha varit det dubbla om de kom genom öknen från Persiska viken, vilket tog ca två till fyra månader. Jesus är åtminstone några månader gammal, antagligen omkring ett år när de kommer till honom. Detta kanske kan förklara varför Herodes lägger på ett extra år till den beräknade åldern och för att vara helt säker på att röja Jesus ur vägen dödar alla barn under två års ålder. Det är värt att notera att de vise männen inte frågade efter den nyfödde prinsen, vilket ju hade varit det naturliga om det fötts ett barn hos kung Herodes. De frågar efter kungen som har fötts. Ända från början var Jesus kung!]
23261	MAT 2:23	Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: ”Han [Jesus] ska kallas en nasaré (rotskott)”. [Det hebreiska ordet för rotskott är ”netzer” och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i .] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se . Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se . Det grekiska ordet ”tekton” som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid den här tiden. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: ”Jesus från Nasaret” och ”nasarén”. Än i dag heter ”kristen” på hebreiska ”notsri”, alltså nasaré.]
23263	MAT 3:2	Han sade: ”Omvänd er (förändra ert sätt att tänka, och agera), för himmelriket är nära.” [Uttrycket ”himmelriket” återfinns bara i Matteusevangeliet och används synonymt med ”Guds rike” som de andra evangelieförfattarna använder. Formuleringen reflekterar den judiska gudfruktiga seden att inte skriva ut Gudsnamnet. Detta är något man kan förvänta sig i en text riktad mot främst judiska läsare som Matteusevangeliet är. Även i svensk judisk litteratur i dag skrivs Gud som ”G-d” utan vokaler.]
23335	MAT 5:32	Jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: den som skiljer sig från sin hustru – av något annat skäl än otrohet – orsakar att hon begår äktenskapsbrott. Den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.” [Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas. Äktenskapet gäller ”tills döden skiljer dem åt”, se . Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig; då kan man inte hindra det, se . Gud hatar skilsmässa, se , för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se . Ämnet återkommer i Matteusevangeliet, se .]