14071	PSA 11:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen, se inledningen]. Av David. ______ I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, ”har tagit min tillflykt” beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket ’som en fågel’ används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem. I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
14124	PSA 17:9	Beskydda mig från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) som vill förgöra mig, mina dödsfiender (ordagrant ”mina själsfiender”, de som är ute efter mitt liv) som omringar mig. [Ordet ”förgöra” används också om en armé som plundrar, bränner och förgör en stad som de belägrat och intagit. David känner sig omringad av fiender som snart stormar mot honom.]
14161	PSA 18:31	För med (i) dig kan jag attackera (springa mot) en armé (en fiendes barrikad), med min Gud (Elohim) kan jag storma (hoppa över) en mur. []
14175	PSA 18:45	Du räddade mig från folkets strider [troligtvis en angripande armé], du satte mig som huvud över hednafolken. Folkslag jag inte kände tjänar nu mig.
14203	PSA 20:7	Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din seger, och höja segerbanér (triumfera, marschera i segertåg) i vår Guds namn. Må Herren ge dig allt du ber om.
14228	PSA 22:8	Men jag är en mask [som dör, färgas scharlakansröd], inte en människa, hånad (förolämpad, skymfad) av människor, och föraktad av folket. [Det finns olika ord för mask. Här används inte hebreiska ”rimmah” utan ordet ”tolah” som både kan översättas med mask och en speciell blodröd färg. Första gången ordet används är i när det på grund av israeliternas olydnad kom maskar i mannat. Ordet används också som en jämförelse för att beskriva människan som ett obetydligt litet kryp, se . Hälften av de 68 gånger ordet används i GT översätts det dock till scharlakansröd, purpurröd eller karmosinröd. Ett exempel är prästens klädnad som ska vara gjord av garn färgat i denna röda kulör, se . Färgämnet framställdes av en liten insekt, Kermes ilicis. På svenska kermeslus. Från det ordet kommer namnet karmosinröd. Av alla insektsbaserade färgämnen i antiken var denna den mest kostsamma och arbetskrävande att framställa. Under en kort tid på våren, i Mellanöstern, plockades eksköldslusen från ekträd som är dess värd. Efter att ha torkats och sedan krossats framställdes det röda pulvret. Kermeslusen har ett fascinerande liv som förstärker parallellen till Jesu korsfästelse. När det är dags att lägga ägg klättrar lusen frivilligt upp på en trädstam. Den lägger äggen under sin kropp. När äggen kläcks fungerar honans skal som ett skydd men också som näring. Hennes avkomma äter av hennes levande kropp, se . När modern långsamt dör blir hennes kropp som en geléaktig vätska. Den färgar trädstammen blodröd, men även hennes ungar. De blir märkta av henne för resten av sina liv. Efter tre dagar förlorar den döda lusen sin röda färg och förvandlas till ett vitt vax som faller till marken som en snöflinga. Samma ord ”tolah” används av Jesaja när han frågar sig om våra synder som är scharlakansröda, hebreiska ”tolah”, kan bli vita som snö, se .]
14235	PSA 22:15	De spärrar upp sina gap mot mig, de är som lejon som gång på gång river (sliter sitt byte i stycken) och ryter. [Ordet för omringar är också att kröna och binda en krans. Här finns en koppling till törnekronan som soldaterna band, se . Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. En av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön, som också är känt för sina stora välgödda tjurar. Området tillhörde halva Manasses stam. Vid Jesu korsfästelse liknas fariséerna och de skriftlärda, Jesu egna landsmän, vid dessa tjurar som stångar och trampar ner Jesus med sin makt och auktoritet. Liknande bildspråk finns även i . Ordet ”Bashan” betyder ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Bakom människors hån av Jesus finns en ond makt. Jesus säger att fariséernas fader är djävulen, se . Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se . Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se . Det är alltså till denna speciella plats, hit till grottorna och templen i Caesarea Filippi, som Jesus tar lärjungarna och undervisar dem om att ”dödsrikets portar” inte har makt över församlingen, se . Jesus berättar att han måste gå till Jerusalem och utstå mycket lidande genom översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad, men uppstå, se . Kopplingen mellan Bashans tjurar i Psalm 22 och Jesu omnämnande av översteprästerna och de skriftlärda är slående. Det är här ”på ormens plats” som Petrus säger: ”Du är Messias, den levande Gudens son”, se . Ett uttalande som måste ha väckt avsky i den onda världen. Den verkliga fienden och kampen blir tydlig i Jesu ord just på den här platsen mot den som influerat Petrus att Jesus inte behöver dö på korset: ”Gå bort ifrån mig Satan”, se .]
14266	PSA 24:8	Vem är denne ärans Konung (kung av härlighet)? Det är Herren (Jahve), stark [som en kraftfull armé] och mäktig (en stridsman) – Herren (Jahve) mäktig i strid.
14305	PSA 27:3	Även om en armé skulle omringa (belägra) mig, känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta); om ett krig bryter ut mot mig, så är jag trygg.
14401	PSA 33:16	En kung räddas inte genom sin stora armé, en hjälte (mäktig krigare) kan inte rädda sig själv genom sin egen stora styrka.
14409	PSA 34:2	Av David, när han spelade vansinnig (ordagrant ”förändrade sitt sinne”) inför Abimelek [troligtvis en titel på filistéeiska kungar i Gazaområdet, se ], som drev bort honom [David], och han kunde undkomma (gå därifrån). [Bakgrunden till denna psalm är att David har besegrat filistéernas Goliat, se . Kvinnorna i Israel sjöng: ”Saul har slagit tusen, David tiotusen”, se . Detta gjorde David populär vilket skapade avundsjuka hos Saul. Med tiden växte hatet och David flyr från honom. I fruktan för Saul sökte David skydd hos filistéernas kung i Gat, Goliats hemstad. Väl där börjar ryktet sprida sig om vem han är och han drabbas av fruktan. David spelar galen och släpps fri, se . I Samuelsboken är den filistéiska kungens namn Akish, , men här i psalmen kallas han Abimelek. Den sista delen av namnet är ”melek”, vilket betyder kung på hebreiska. Abimelek är troligtvis en generell titel på filistéiska kungar i Gazaområdet, på samma sätt som Roms kejsare eller Egyptens farao. Namnet Abimelek gör även att tankarna går till två händelser ungefär tusen år tidigare i samma område, se . Abraham och Isak försökte också förleda en kung som hette Abimelek. Att samma namn används gör att deras berättelser också finns med som en bakgrund. Den som läser eller hör psalmen uppmuntras att tänka sig in i hur Abraham, Isak och David har konfronterat sin fruktan. Nyckeln till befrielse är att frukta Gud mer än människor, att lyda Gud mer än människor, se .] ______
14416	PSA 34:9	Herrens ängel (utsände budbärare)slår läger(vaktar) runt dem som fruktar (vördar, respekterar) honom, och han befriar var och en av dem. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”slår läger” som börjar med denna bokstav. Ordet används om en armé som slår läger. Användningen här belyser hur Gud beskyddar den som vänder sig till Gud.]
14488	PSA 37:17	För de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) makt (kraft, ordagrant ”armar”) ska smulas sönder, men Herren (Jahve) upprätthåller ständigt de rättfärdiga. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet ”bättre” och förstärker hur det är bättre att böja sig inför Herren och lita på honom. Ordet för armar används också bildligt om kraft och makt, verbformen förstärker ironin att de trolösa inte kan bära allt sitt överflöd i sina armar. Detta speciella ord för ”överflöd” har flera betydelser. Huvudbetydelsen är tumult, oväsen och larm. Det används om ljudet av en stor armé och beskriver i detta sammanhang ett kaosartat överflöd, . Slutsatsen är att om Herren bär dig, räcker det med lite. Däremot om Herren inte gör det, räcker inte ens ett överflöd av rikedom.]
14670	PSA 48:6	[Vers 5-7 har likheter med den sista striden i . Här i psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan ”readah” används här i vers 7 och . Fyra adjektiv beskriver hur de häpnade, blev skräckslagna, greps av bävan och vånda.] Se, när kungarna samlade sig, de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
14846	PSA 59:13	[Psalmen började med en bön att befria från fiender, fortsatte med bön mot dem. Här kommer nu några uppseendeväckande fraser. Det börjar med en bön att inte förgöra dem. Det kan vara samma tanke som kananéerna som blev kvar för ha ett andligt syfte att hålla israeliterna på Guds väg, se .] Slakta dem inte för att mitt folk inte ska glömma, låt dem vandra hit och dit genom din makt. Slå ner dem, Herre (Adonai) vår sköld,
14855	PSA 60:4	när han stred med Aram-Naharim [Ordagrant: ”Aram vid de två floderna”, dvs. östra Syrien mellan floderna Eufrat och Khabur] och med Aram-Zoba [ett land nordöst om Damaskus] och Joab [befälhavare i Davids armé, se ] återvände och slog 12 000 av edomiterna i Saltdalen [troligtvis strax söder om Döda havet]. [Inledningen anspelar på Davids segrar över filistéerna, moabiterna, syrierna och edomiterna, se och . I dessa redogörelser är siffran 18 000, men förmodligen är det ändå detta tillfälle som åsyftas. Ordet för ”mäta” i vers 8 är samma ord för ”mätte dem med snöre” i , något som kan tala för att det är samma händelse. I och finns också strider med edomiterna beskrivna, men dessa sker flera hundra år efter Davids livstid. Den hebreiska frasen ”le-David” kan översättas ”av David” men också ”för” eller ”till” David.] ______
14863	PSA 60:12	Moab är mitt tvättfat. På Edom kastar jag min sandal (sko). Filistéen, gråt högt på grund av mig [Filistéen har all anledning att vara rädd för Herren.]
14865	PSA 60:14	Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss? Och du går inte längre före oss i striden [tillsammans med vår armé]. Med Gud (Elohim) ska vi göra mäktiga ting, för det är Han som trampar ner våra motståndare.
14965	PSA 68:13	Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) talade sitt ord. En stor mäktig armé av kvinnor sprider (proklamerar) de glada nyheterna: [Syftar antagligen på alla kvinnorna som dansade och lovsjöng Gud under ledning av Miriam efter segern över Egyptens armé, se .]
14966	PSA 68:14	”Kungarna som leder arméer flyr – de flyr! Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
14969	PSA 68:17	Berget Bashan [Hermon] är ett guds (elohim, ett upphöjt, majestätiskt) berg, ett berg med många (höga, rundade) toppar [bergskedjan i Golanhöjderna, med början i Hermon med dess toppar]. [Bashan motsvarar området för nuvarande Golanhöjderna. Berget Bashan syftar troligtvis på berget Hermon. Ett av ordets betydelser är ”bördig mark”, vilket är en lämplig beskrivning på detta område norr och öster om Galileiska sjön. Ordet ”Bashan” betyder också ”orm” och kopplar an till en andlig, demonisk dimension. Ugaritiska lertavlor från 1200 f.Kr. benämner Bashan som ”ormens plats”. Området har ofta förknippats med ockult verksamhet. I grottorna vid foten av berget Hermon ansågs det finnas en portal till dödsriket. Här tillbads avgudar som Baal och Pan. Inom judisk teologi var det i detta område som Guds söner steg ned och beblandade sig med människors döttrar, se 1 Mos 6. Kungen Og från Bashan, som Josua besegrade, omnämns som ”den siste av rafaéerna”. Rafaéer är ett hebreiskt ord för jättar. Hans säng, eller grav, var 4 meter lång, se .]
15310	PSA 83:9	Geval [troligtvis söder om Negev, nära Petra] och Ammon [ättlingar till Lot, se , öster om Jordanfloden] och Amalek [i Negev, söder om Juda, se : den första fienden israeliterna mötte sedan de lämnat Egypten, se ], filistéerna [nuvarande Gaza, bittra fiender särskilt under Saul och Davids tid] med invånarna i Tyros [Libanon],
15312	PSA 83:11	Gör med dem som med Midjan [fiende, se ], som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se ], som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se ] vid Kishons bäck [],
15328	PSA 84:8	När de går genom dalen med bakaträd (tåredalen), gör de den till en vattenkälla, regnen (de tidiga höstregnen, eller läraren) täcker dem med välsignelser (de blir till vattenreservoarer). [Versen är mångbottnad. Hebreiska ”baka” kan syfta på 3-4 meter höga balsamträd vars doftande kåda användes för att göra balsam. Ordet är snarlikt verbet ”beki” som används för ”att gråta” i Bibeln. Anledningen kan vara kopplingen till hur träden ”gråter” ut sin kåda från barken. Frasen kan tolkas bildligt för en tid av sorg, en dal med tårar. Om det däremot är en verklig plats så nämns bakaträden i samband med Refaimdalen nära Jerusalem, se . I den dalen vann David seger över filistéerna. Israeliterna anföll från den plats där bakaträden stod, samtidigt som Herren lät ljudet från bakaträdens toppar låta som en här som skrämde filistéerna. Refaimdalen är den dal som leder upp till den sista sträckan till Jerusalem från sydväst, den sista etappen innan målet. Associationen till hur Herren hjälper pilgrimen på väg till templet och tårarna blir en källa till glädje passar bra. Även ordet för de tidiga höstregnen, hebreiska ”moreh”, har betydelsen lärare. Sista ordet är ”berakhot”, välsignelser, som är snarlikt ”berekhot” vattensamlingar, och en fin parallell med källor.]
15332	PSA 84:12	För en dag i dina [tempel-]gårdar är bättre än tusen [någon annanstans, borta från Guds närvaro]; jag skulle hellre stå [som en dörrvakt eller en tiggare] vid tröskeln till min Guds hus, än att bo i de ogudaktigas tält. [Kan syfta på filistéernas område, väster om Jerusalem, se .]
15483	PSA 92:7	Hur stora är inte dina gärningar o Herre (Jahve)! Dina tankar (idéer) är mycket djupa (outgrundliga, svåra att begripa). []
15729	PSA 106:11	Vattnet övertäckte deras åklagare [en beskrivning av farao och hans armé som utplånades fullständigt], inte en enda av dem undkom.
15822	PSA 108:13	Har inte Gud (Elohim), försmått oss (kastat ut oss)? Drar du inte längre ut med vår armé?
15857	PSA 110:3	Ditt folk följer dig villigt (offrar frivilliga gåvor) när du går ut i strid. På samma sätt som daggen föds av sin moder på de heliga bergen, så ska din armé komma till dig. [Guds folk liknas här med den oräkneliga skara av miljontals daggdroppar som omger Jerusalem efter en natt. De kommer villigt, för med sig liv och kraft, och reflekterar morgonljuset.]
16180	PSA 125:2	Som bergen omger Jerusalem, så omger Herren sitt folk både nu och för evigt. [Vers 1-2 formar en kiasm där centralt en bild av Sion och Jerusalem används för att illustrera Guds beskydd. Jerusalem ligger på 800 meters höjd över havet i Judéens bergsområde. Runt hela staden reser sig bergen något högre än själva Jerusalem, särskilt österut. Jerusalem själv är också en kuperad stad eftersom den ligger på flera berg. Här i psalmen kan vi föreställa oss pilgrimen som firar en högtid i Jerusalem och som blickar ut över de omgivande bergen och liknar dem med Guds beskydd som omringar Guds folk. Bergen, och särskilt Sions berg, står för något fast och stadigt.]
16254	PSA 135:11	Sichon, amoréernas kung och Og, Bashans kung [] och alla Kanaans kungariken [],
16283	PSA 136:19	Amoréernas kung Sichon, för hans nåd (kärleksfulla omsorg) är evig.
17348	PRO 30:27	Gräshopporna har ingen kung [över sig], ändå går de ut avdelade (formaterade) som en vältränad armé.
17352	PRO 30:31	Stridshästen. Bocken. Kungen [när hans armé är med honom] och det inte är uppror.
20382	LAM 1:3	Juda [folket i Judéen] har förts bort i exil[till Babylon] under stort lidande och träldom. [] Hon vistas i andra länder, hon finner ingen viloplats. Alla hennes förföljare har hunnit upp henne mitt i hennes ångest (trångmål). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”exil” som på ett sätt kan symboliseras av kamelen eftersom den vandrar långa sträckor till avlägsna länder med köpmännens karavaner. För att överleva sorgen och ta sig igenom behöver man dessutom den uthållighet som kamelen också symboliserar eftersom det alltid tar tid, ofta minst ett år, att ta sig igenom denna process.]
21810	DAN 1:4	De skulle inte ha någon kroppslig defekt [vara i god fysisk hälsa] och vara vackra att se på. De skulle kunna tillägna sig all slags lärdom, vara kloka, ha lätt för att lära och vara dugliga att tjäna i kungens palats. De skulle få undervisning i kaldéernas språk [kilskriftsspråket akkadiska som används på lertavlor och arameiska som var det nya världsspråket] och litteratur. [Daniel och hans vänner var av kunglig släkt och hade växt upp i Jerusalem. De var i yngre tonåren när de tillfångatogs och deporterades till Babylon, en resa på 150 mil som tog 3-4 månader till fots med karavan. Historiska dokument visar att åldern för högre utbildning var 14 år i Babylon. Beskrivningen av Daniels långa liv i Babylon bekräftar att han måste ha varit ung när han fördes bort, se . Väl framme i Babylon kan Daniel och hans vänner ha blivit kastrerade. Det som talar för det är att detta var vanligt bland kungens tjänare vid den här tiden. Det nämns heller aldrig att Daniel gifte sig och fick några barn. I Jesajas profetia, som skrevs 100 år innan dessa händelser, varnar han för att kärlen skulle plundras och ättlingar till kungahuset föras bort och bli eunucker i Babylon, se . I Jesaja 56, som rör återvändande judar, tas just eunucker utan barn upp som en speciell grupp, se . Dessa bibliska referenser har gjort att denna uppfattning är vanlig inom judendomen. Det som talar emot är att det inte uttryckligen nämns att Daniel blev kastrerad. De skulle vara ”utan defekt”, se vers 4, vilket tvärtom kan tala för att de inte var kastrerade. Det hebreiska ordet för eunuck, ”saris”, har också flera betydelser. Det kan betyda kastrerad man men också högt uppsatt ledare. Potifar i Egypten var en ”saris” som var gift, se .]
21829	DAN 2:2	Så kungen tillkallade sina: spåmän (skrivare, från ordet för penna), besvärjare (exorcister, medier som talade med andar), trollkarlar (sysslade med ockult häxkonst) och drömtydare (kaldéer, ett folkslag men också benämningen på en välutbildad elit och prästerskap i Babylon, de spådde framtiden baserad på matematiska beräkningar och stjärnornas rörelser). [Alla dessa fyra klasser av visa fungerade som rådgivare för kungen. De var också präster för olika avgudar. Kaldéerna var kända för att studera månen, stjärnor, planeter och kometer. Allt detta dokumenterades väl på tiotusentals lertavlor. Många av dem finns på museum runt om i världen. Naburimannu, en babylonisk astronom från den här tiden lyckades beräkna årets längd till 365 dagar, 6 timmar, 15 minuter och 41 sekunder – bara 26 minuter och 55 sekunder för långt.] Han ville att de skulle berätta för honom vad han hade drömt. De kom in och stod framför kungen.
21831	DAN 2:4	Då sade drömtydarna (kaldéerna) till kungen på arameiska [från och med nu till och med kapitel 7 är också boken skriven på kaldéernas vardagliga språk arameiska]: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.”
21837	DAN 2:10	Då svarade drömtydarna (kaldéerna): ”Det finns ingen människa på jorden som kan tala om det kungen begär. Aldrig har någon kung, hur stor han än varit, begärt något sådant av en spåman, besvärjare eller drömtydare.
21884	DAN 3:8	Då kom några drömtydare (kaldéer, ett folkslag men också benämningen på den välutbildade eliten och prästerskapet i Babylon) och anklagade judarna (ordagrant ”åt upp dem levande”). [Orsaken kan vara avundsjuka, se .]
21896	DAN 3:20	Han beordrade också några av de starkaste soldaterna i hans armé att binda Shadrak, Meshak och Aved-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
21899	DAN 3:23	Men de tre männen Shadrak, Meshak och Aved-Nego föll bundna ner i den brinnande ugnen. [Ugnen hade en öppning överst och även på sidan. Den var troligtvis byggd vid en kulle så soldaterna kunde gå upp och kasta ner de tre hebréerna i den. Senare tittar Nebukadnessar in i öppningen på sidan och ser dem i elden, se även .]
21910	DAN 4:1	Då kom spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna). Jag berättade min dröm, men de kunde inte ge någon uttydning.
21944	DAN 5:1	[Det har gått 25-30 år sedan Nebukadnessars upprättelse i slutet på förra kapitlet. Detta kapitel beskriver händelserna som ägde rum kvällen den 12 oktober 539 f.Kr. Nebukadnessar hade dött en naturlig död 23 år tidigare år 562 f.Kr. Han blev drygt sjuttio år gammal. Efter några politiskt turbulenta år med flera skiften av kungar kom Nabonidus till makten genom en statskupp 556 f.Kr. Han är den sista kungen i det babyloniska riket. Nabonidus var dock inte så intresserad av Babylons största gud Marduk, han reste i stället mycket i riket. Han tillbringade 10 år i oasen Teima i Arabien där han dyrkade månguden Sin och byggde många altare till andra gudar. Eftersom han var borta från Babylon tillsatte han sin son Belshassar som medregent. Fram till mitten på 1800-talet fanns inga antika källor, förutom Bibeln, som nämnde Belshassars namn. Sedan dess har flera arkeologiska fynd hittats, som t.ex. Nabonidusrullen, som bekräftar att Belshassar var Nabonidus son och medregent.] Kung Belshassar [Nabonidus son och medregent] anordnade en stor festmåltid (bankett, en galamåltid med religiösa inslag) [i staden Babylon] för tusen stormän (högt uppsatta gäster) och drack vin med dem. [Det babyloniska riket hade sin storhetstid under Nebukadnessars styre, men efter hans död började mederna och perserna ta över mer och mer och var på väg att bli nästa stora världsvälde. Samtidigt som festen pågår finns den persiska armén utanför Babylons murar. De senaste veckorna hade de avancerat från norr och plundrat flera städer. Detta var inte obekant för Belshassar, dock tog han det med ro. Babylon hade matförråd för 20 år. Yttermuren var 9 mil lång, 25 meter bred och nära 100 meter hög. Innanför den fanns ännu en mur. Trots belägring kände man ingen fara – Babylon var ju ointagligt! Nebukadnessars vittnesbörd i kapitel 4 avslutas med att Gud kan ödmjuka de högmodiga, se . Att Belshassars bjuder in till en vild fest mitt under en belägring är höjden av högmod.]
21945	DAN 5:2	Medan Belshassar drack vin (påverkad av alkoholen), befallde han att guld- och silverkärlen som hans företrädare (far, förfader, kanske farfar) Nebukadnessar hade plundrat från templet i Jerusalem skulle hämtas fram så att kungen, hans stormän, hans fruar och konkubiner (älskarinnor) kunde dricka ur dem. [Det var inte vanligt att kvinnorna var med, se t.ex. . Omkring 50 år tidigare, samtidigt som Daniel blev bortförd, tog även Nebukadnessar dessa heliga kärl från Jerusalem, se . Tusentals kärl hade förts bort, en förteckning över dem finns i . Texten framhäver Belshassars koppling till Nebukadnessar. Orden far och son används ofta i en vidare betydelse för efterträdare i antiken. I en assyrisk text som brukar kallas för ”den svarta obelisken” av Salmanassar III, kallas Jehu ”Omris son”, trots att han inte var hans son. Han var från en helt annan släkt. Det är troligt att Belshassar var släkt med Nebukadnessar. Det finns skäl att tro att Nabonidus gifte sig med en av Nebukadnessars döttrar, vilket då gör att Belshassar kallas Nebukadnessars barnbarn. Han kände väl till historien hur kärlen kommit till Babylon, se . Det faktum att Israels guds heliga kärl fanns som krigsbyte i Babylon visade, i Belshassars tankevärld, att de babyloniska gudarna var mäktigare än andra folks gudar. Att vanhelga och dricka ur dessa kärl just denna kväll ansåg nog den alkoholpåverkade Belshassar vara en utmärkt idé att på ett demonstrativt sätt visa på Babylons makt, se .]
21950	DAN 5:7	Kungen ropade med hög röst att man skulle hämta besvärjarna, drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna. Han sade till de visa i Babylon: ”Den som kan läsa skriften och tala om för mig vad den betyder ska bli klädd i purpur [få kunglig status], få en guldkedja runt sin hals [se ] och bli den tredje i riket.” [Detta stämmer historiskt. Belshassars far Nabonidus var kung, men eftersom han var borta längre perioder insatte han sin son som medregent. Belshassar är den andre i rang och har befogenhet att insätta den tredje i riket.]
21954	DAN 5:11	Det finns en man i ditt rike som har heliga gudars ande i sig. I din företrädares (fars eller kanske farfars) dagar [se vers 2] visade han sig ha insikt (ljus), förstånd och vishet som gudarna. Din företrädare, kung Nebukadnessar, satte honom över spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna).
21965	DAN 5:22	Men du Belshassar, hans efterträdare (son, ättling, kanske barnbarn), har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta. [Enligt babyloniska historiska texter var Belshassar en officier i armén under Neriglissars styre redan 560 f.Kr. Det betyder att Belshassar var gammal nog att ha en viktig roll i armén bara två år efter Nebukadnessars död. Belshassar växte upp i Babylon där hans far Nabonidus var en av ledarna. Belshassar kan mycket väl personligen ha mött Nebukadnessar. Trots att han med egna ögon hade sett hur Gud upprättade Nebukadnessar efter sju års mental ohälsa, läst brevet med det vittnesbörd som Nebukadnessar hade sänt till alla i riket, valde han en annan väg.]
21971	DAN 5:28	Peres(delad) – Ditt rike har blivit delat och ska ges åt meder och perser.” [Ordet ”peres” och perser är snarlika, kan indikera att det är just den persiska armén, som just nu stod utanför Babylon, som ska dela riket.]
21973	DAN 5:30	Samma natt blev Belshassar, kaldéernas [det babyloniska folkets] kung, dödad.
21974	DAN 6:1	Dareios, medern, tog över riket. Han var då 62 år gammal. [Kyros hade börjat sin militärkampanj mot Babylon i början av oktober 539 f.Kr. då han vann slaget vid Opis 8 mil norr om Babylon. Den 11 oktober intog han Sippar 6 mil norr om Babylon och närmar sig Babylon. Floden Eufrat rinner rakt genom Babylon. Genom att gräva flera kanaler till en sänka strax norr om Babylon minskas Eufrats vattennivå så mycket att armén kan ta sig in under muren. Strax innan gryningen den 13 oktober marscherar den persiska armén in i Babylon. Den grekiske historikern Herodotos beskriver hur det pågick firande av en religiös högtid och folket var upptagna med att dansa och fira i gryningen när den persiska armén intog staden. Hade man varit på sin vakt hade det lätt gått att försvara staden från murarna som omgärdade floden. Kyros själv kommer till staden 17 dagar senare och utropas som dess befriare. Jeremia hade tidigare profeterat om att babylonierna skulle regera i 70 år, se . Intressant nog var det just år 609 f.Kr. som Nebukadnessars far Nabopolassar brände det sista assyriska fästet i Harran. Några år tidigare hade han plundrat och bränt assyriernas huvudstad Nineve och de överlevande hade flytt till Harran. Han belägrar staden under något års tid tills den faller 609 e.Kr. Det är alltså exakt 70 år mellan 609 f.Kr. – då babylonierna blev världshärskare – fram till 539 f.Kr. då de förlorar makten till mederna och perserna.]
21975	DAN 6:2	[Dareios introducerades i föregående vers som ”medern Dareios”. Det är inte historiskt bekräftat vem denne Dareios är. Namnet härstammar från persiskan och betyder ordagrant: ”hålla fast vid det som är gott” eller ”han äger” eller ”rik och kunglig”. Det kan vara namn eller en titel. De två troliga förslagen är: kungen Kyros själv eller Gubaru, den general som hjälpte Kyros att inta staden Babylon och också fungerade som dess guvernör. Det var inte ovanligt att kungen hade olika namn och benämningar i olika delar av riket. På samma sätt som namnet Belshassar i föregående kapitel var oidentifierat fram till slutet på 1800-talet finns förhoppningen att framtida arkeologiska fynd kan ge klarhet i vem denne Dareios var.] Dareios (Darejavesh) ansåg att det var en bra idé att utse 120 satraper (ordagrant ”landets beskyddare”) som skulle finnas i hela riket.
21982	DAN 6:9	Utfärda ett sådant påbud nu, o konung, och signera det [dokumentet] så det enligt Mediens och Persiens orubbliga lag inte kan återkallas.” [Dareios har just besegrat Babylon. Han kommer från ett annat land och kultur och behöver ena riket. Det är många beslut som ska fattas på kort tid och detta låter som en bra idé. I det babyloniska riket stod kungen över lagen, i det medo-persiska riket stod även kungen under lagen, se även . Något som även stämmer med Nebukadnessars dröm med statyn. Han var huvudet av guld och det efterföljande – bröstet och armarna av silver – var ett svagare rike, se . En anledning till att lagen inte kunde ändras var att perserna betraktade sina kungar som gudar – de var Ormudz avbild, en forniransk himmelsgud. Om kungen ändrade sig var han inte en gud. Det finns flera exempel från historien på denna sed. En grekisk historiker beskriver hur Darios III låter en man bli dödad, trots att han visste att han var oskyldig. Det var ett kungligt beslut som inte gick att ändra.]
22033	DAN 8:3	[Daniel får nu se en syn med en bagge och en bock. En ängel förklarar lite senare synen för Daniel. Baggen med två horn symboliserar det medo-persiska riket, se . En passande bild. Den grekiske historikern Ammianus Marcellinus beskriver hur den persiska befälhavaren bar en bagges huvud i guld när han ledde armén.] Jag lyfte min blick och såg en bagge med två horn stå vid kanalen. Den hade två långa horn [som representerar Medien och Persien]. Ett horn var längre (högre) än det andra, och det längsta växte fram sist. [Perserna blev med tiden den dominerande nationen i denna allians. Denna detalj överensstämmer också med bilden av björnen som ”reste sig på ena sidan”, se .]
22115	DAN 11:10	[Konflikten fortsätter i generation efter generation.] Hans [nordkungens] söner ska rusta sig till strid och samla en väldig krigshär, som ska välla fram som en störtflod och tåga in. Den ska komma igen och striden ska föras ända fram till sydlandskungens befästningar. [Seleukos II dog 226 f.Kr. Hans söner Seleukos III och Antiochos III fortsatte krigen mot Egypten. Seleukos III mördades efter att bara ha regerat i tre år, och hans bror Antiochos III kom till makten. Han kallades ”den store” på grund av hans militära framgångar. Under åren 219-218 intar han Galiléen och Samarien och övertar styret av dessa judiska områden från egyptierna.]
22117	DAN 11:12	När [den syriska] armén är borta, blir han [sydkungen Ptolemaios IV] övermodig (arrogant, hans hjärtat blir upplyft). Han fäller tusentals soldater, men fortsätter inte att ha övertaget (ha framgång). [Striden vid Rafah, södra delen av nuvarande Gazaremsan, utkämpades 22 juni 217 f.Kr. Enligt den grekiske historikern Polybios bestod Ptolemaios egyptiska arme av 70 000 fotfolk, 5 000 kavalleri och 73 elefanter; medan Antiochos arme hade 62 000 fotfolk, 6 000 kavalleri och 102 elefanter. Här vann Ptolemaios en stor seger och den egyptiska armén dödade 10 000 syriska soldater.]
22118	DAN 11:13	I stället ska nordkungen samla en ny armé, större än den förra. Efter några år ska han attackera igen med en stor armé och många vapen (förråd). [Ptolemaios IV dog under mystiska förhållande 204 f.Kr. då han var i 30-årsåldern. Hans 6-åriga son Ptolemaios V blev tronarvinge. Antiochos III tar då chansen och attackerar Egypten tillsammans med Filip V från Makedonien.]
22120	DAN 11:15	Sedan ska kungen i nord komma och bygga en belägringsvall och inta en befäst stad. Söderns armé ska inte ha kraft att slå tillbaka, även deras bästa (elit-)soldater ska inte kunna stoppa den nordliga armén. [Den egyptiska generalen Skopas mötte 199 f.Kr. Antiochos III i norra Galiléen vid Panium – på Jesu tid Caesarea Filippi, nuvarande Banias. Egyptierna besegrades där och Skopas flydde till Sidon vid Medelhavet, en starkt befäst stad, där han tvingades kapitulera 198 f.Kr.]
22125	DAN 11:20	I hans ställe ska en annan uppstå [hans son Seleukos IV]. Han ska sända en skatteindrivare igenom det land som är hans rikes prydnad [Judéen i Israel]. Men efter några dagar ska han störtas, dock inte genom vrede eller i strid. [Efter Antiochos III blev hans son Seleukos IV kung. Han regerade 187-175 f.Kr. Han sände sin högt uppsatta ämbetsman Heliodorus för att samla in skatt som skulle gå till romarna. Enligt 2 Mack 3:7-40 hade Seleukos gett en hemlig order om att plundra templet i Jerusalem, men en skrämmande syn hindrar Heliodorus från att göra det. Seleukos regerar bara några få år. Han dör inte ”genom vrede”, som hans far som lynchades av en uppretad mobb, eller i strid. I stället är det Heliodorus som förgiftar honom, kanske även med hjälp av nästa regent som är Antiochos IV.]
22127	DAN 11:22	Arméer ska hastigt svepas bort [som en störtflod med vatten efter ett kraftigt regn] och krossas inför honom, likaså en kung som hade fredsförbund med honom.
23239	MAT 2:1	[Vår västerländska tideräkning utvecklades av munken Dionysius Exiguus i Rom år 525 e.Kr., innan dess hade man räknat tiden utifrån större händelser eller olika regenter. Det visade sig dock att han misstog sig med några år vad gäller Anno Domini som betyder ”Herrens år” på latin. I dag menar de flesta forskare att Jesu födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr.] Nu när Jesus var född i Betlehem i Judéen på kung Herodes tid [han regerade 37-4 f.Kr.], kom visa män (astronomer) från öst (länderna där solen går upp) till Jerusalem.
23243	MAT 2:5	De svarade: ”I Betlehem i Judéen, för så här skrev profeten [Mik 5:2]:
23248	MAT 2:10	När de såg stjärnan uppfylldes de av mycket (sprudlande, översvallande) stor glädje. [Stjärnan hade inte varit synlig hela tiden, se vers 9. Eftersom tiden spänner över 2 år som nämns när Herodes frågat ut de vise männen om detaljerna kring himlafenomenet, se vers 16, kan det vara intervallet sedan stjärnan blev synlig första gången. Ett märkligt himlafenomen ägde rum år 7 f.Kr. Tre gånger under samma år stod de två största himlakropparna Jupiter och Saturnus mitt för varandra i Fiskens tecken – ett tecken som var förknippat med just Judéen. Detta sker bara vart åttahundrade år. En lertavla som hittats 5 mil norr om Babylon hänvisar till detta tredubbla fenomen, vilket indikerar att händelsen var känd och viktig för babyloniska astronomer redan på 300-talet f.Kr. För stjärntydarna kan detta ha signalerat att något stort skulle ske i Judéen, att en kung skulle födas. Kinesiska källor beskriver också en komet med svans som syntes år 12, 5 och 4 f.Kr. Den som visade sig år 5 f.Kr. kan stämma med situationen vid Jesu födelse, och skulle kunna förklara att stjärnan blev synlig på nytt. Den judiske historikern Josefus berättar att en komet – i dag vet vi att det var Haleys komet – år 12 f.Kr. under flera dagar stod stilla över staden Rom i samband med Markus Agrippas död. En komet med svans kan ge just det intrycket, genom att svansen på avstånd ser ut att peka mot en speciell plats på jorden.]
23260	MAT 2:22	När han hörde att Archelaos regerade över Judéen efter sin far Herodes var han rädd att återvända dit [till Betlehem, strax utanför Jerusalem eller någon annan stad i Judéen]. Efter att ha blivit varnad i en dröm, drog han sig undan till Galileen.
23261	MAT 2:23	Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: ”Han [Jesus] ska kallas en nasaré (rotskott)”. [Det hebreiska ordet för rotskott är ”netzer” och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i .] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se . Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se . Det grekiska ordet ”tekton” som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid den här tiden. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: ”Jesus från Nasaret” och ”nasarén”. Än i dag heter ”kristen” på hebreiska ”notsri”, alltså nasaré.]
23262	MAT 3:1	[Det har passerat omkring trettio år sedan föregående vers.] Vid den tiden trädde Johannes Döparen fram och predikade i Judéens öken.
23266	MAT 3:5	Jerusalem och hela Judéen och distrikten kring Jordan kom ut till honom [i allt större antal].
23268	MAT 3:7	[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se . Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder ”separerad”. Saddukéer – trodde på de fem Moseböckerna, men inte på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se . De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda ”görare/skapare” av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för ”utanför”.] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem: ”Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
23303	MAT 4:25	Stora skaror följde honom. De kom från Galileen, Dekapolis [ordagrant ”De tio städerna”, ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer], Jerusalem, Judéen och från den andra [östra] sidan av Jordan [Pereen].
23323	MAT 5:20	Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket.” [Följande stycke, vers 21-48, innehåller sex delar som alla börjar med: ”Ni har hört det sägas.” Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna lagen, se vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av lagen med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts om lagen. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se vers 48.]
23324	MAT 5:21	”Ni har hört det sägas till fäderna [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:13]: ’Du ska inte mörda. Den som begår mord undgår inte sin dom.’
23330	MAT 5:27	”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 20:14]: ’Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot din make/maka).’
23334	MAT 5:31	”Det har sagts [ni har hört fariséernas utläggning av budet i 5 Mos 24:1]: ’Den som vill skilja sig från sin hustru måste ge henne ett skilsmässobrev.’
23336	MAT 5:33	”Ni har också hört det sägas till de gamla (förfäderna) [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:12]: ’Du ska inte bära falsk ed (svära falskt), utan fullfölja ditt löfte inför Herren.’
23340	MAT 5:37	Låt ert ja vara ett ja och ert nej ett nej! Allt utöver detta är av ondo (kommer från den onde).” [Fariséerna hade utvecklat avancerade system för att skydda sin integritet när man gav religiösa löften. I stället för att lova något inför Guds namn, svor man en ed inför jorden, Jerusalem osv. På så sätt hade man rent tekniskt inte svurit vid Guds namn och kunde därför, trodde man, bryta sitt löfte utan att bryta mot Guds bud.]
23341	MAT 5:38	”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 2 Mos 21:23-27]: ’Öga för öga, tand för tand.’ [Denna lag gällde ursprungligen ägodelar och reglerade domstolens straff så det inte överträffade brottet. Fariséerna missbrukade denna passage för att rättfärdiga personlig hämnd utan juridisk prövning.]
23346	MAT 5:43	”Ni har hört det sägas [hört fariséernas utläggning av budet i 3 Mos 19:18]: ’Du ska älska din nästa (osjälviskt utgivande) och hata din fiende.’ [Den sista delen, ’hata din fiende’, finns inte med i Tredje Moseboken. Detta var ett tillägg av de striktare fariséerna inom Shammaiskolan. Man antog att budet ’älska din nästa som sig själv’ automatiskt innebar att man skulle hata sin fiende.]
23411	MAT 7:26	Den som hör mina ord men inte handlar efter dem kan liknas vid en oförståndig man (utan visdom, utan karaktär) som byggde sitt hus på sanden[mänskliga tankar och idéer, det jordiska].
23451	MAT 9:3	Några av de skriftlärda [från Galileen, Judéen och Jerusalem, se ] sade inom sig [i sina hjärtan, se ]: ”Han hädar.” [Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.]