7145	RUT 1:16	Men Rut svarade: ”Försök inte övertala mig att överge dig, att vända tillbaka, bort från dig! För dit du går, vill jag gå, och där du bor, där vill jag bo. Ditt folk ska bli mitt folk, och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
7159	RUT 2:8	Då sade Boas till Rut: ”Min kära dotter! [En varm och välkomnande fras till främlingen Rut.] Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, stanna kvar på den här åkern och håll dig här till de kvinnliga arbetarna.
7163	RUT 2:12	Herren ska belöna dig för vad du gjort! Ja, låt dina handlingar få full lön av Herren, Israels Gud, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.”
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
7182	RUT 3:8	Mitt i natten skakade (ryckte) han till [det var kanske kyligt] och rörde på sig. Då såg han en kvinna som låg vid hans fötter!
7184	RUT 3:10	Då sade Boas: ”Välsignad är du av Herren (Jahve), min dotter! Nu har du visat ännu större nåd (trohet, hebreiska ”chesed”) än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. [För tredje gången förekommer det hebreiska nyckelordet ”chesed”, se . Här framkommer ännu en nyans där nåden är frimodig och vågar ta initiativ till en fördjupad kärlek.]
7185	RUT 3:11	Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. [Nu är rollerna omvända, Boas blir Ruts tjänare! Här finns också en bild på hur Jesus blir vår tjänare, se .] Alla i stadsporten [där de äldste möttes, och beslut togs] vet att du är en ärbar (god, en mäktig stridsman, stark, modig, inflytelserik) kvinna. [Samma ord för någon som ärbar, god, modig och en mäktig stridsman tillskrivs både Boas, Rut och deras framtida släkt, se .]
7203	RUT 4:11	Allt folket vid porten och de äldste sade: ”Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord ”edim”, vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se .] Må du bli mäktig (segerrik, framgångsrik) i området Efrata [området kring Betlehem] och ditt namn bli vida känt (ordagrant ’namnge en person’) i Betlehem. []
7206	RUT 4:14	Då sade kvinnorna [i Betlehem] till Noomi: ”Lova (prisa) Herren (Jahve), som i dag har gjort så att det inte saknas en återlösare [syftar nu på barnet]! Må hans namn bli ärat i Israel!
13946	PSA 1:3	Han är som ett träd, planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv], som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. [I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se . Dessa var vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sade att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se . Jesus säger att han är vägen, se . Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.]
13961	PSA 2:12	Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
13964	PSA 3:3	Herre (Jahve), hur många är inte mina fiender! Många reser sig upp mot mig.
13973	PSA 4:3	Svara mig när jag ropar (höjer min röst i bön), min rättfärdighets Gud! När jag är trängd (i trångmål, svårigheter) ger du mig utrymme (lättnad, utvidgar du mitt område, befriar du mig). Ha förbarmande över mig och hör min bön.
13992	PSA 5:13	Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig; låt dem jubla (ropa i triumferande glädje) för evigt! [Verbet ”glädja sig” står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.] Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem, så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig! För du välsignar den rättfärdige, Herre (Jahve), som med en stor [rektangulär] stridssköld med nåd (favör, välbehag, ömhet) omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor]. [Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]
13995	PSA 6:3	Herre (Jahve), i din vrede – straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte, i din glöd – disciplinera mig inte! [Orden vrede och glöd kommer först i den hebreiska ordföljden. Skrivsättet betonar dessa ord som blir framträdande. Formuleringen gör det tydligt att David är medveten om att han syndat och ber om nåd.]
14014	PSA 7:11	Oh, jag ber dig (tillägget med hebreiska ”na”, översatt med ”Oh”, ger eftertryck, det betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande), sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar (utrannsakar) hjärtan (tankar) och njurar (bildligt för känslor och människors innersta dolda motiv) är en rättfärdig Gud (Elohim).
14021	PSA 7:18	Illdådet (elakheten, lidandet, mödans frukt) han planerat vänder tillbaka på hans eget huvud, och över honom själv (hans hjässa) kommer hans våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet ”hamas”). [Haman, vars namn är snarlikt hebreiska ”hamas”, utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och grymhet drabba dem själva, se .] Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)! Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
14024	PSA 8:3	[Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10] För din ära (ryktet om dig) sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14034	PSA 9:3	Jag vill tacka(med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) av hela mitt hjärta! Jag vill berätta om(förkunna, räkna upp) alla (vartenda ett av) dina under!
14035	PSA 9:4	Jag vill glädja mig och jubla i dig (hoppa av glädje inför dig)! Jag vill lovsjunga(även: spela, slå an strängar till) ditt namn, du den Högste! [Den första hebreiska bokstaven Alef (א) föreställer en oxe som symboliserar styrka. Alef är ledaren – den första och det viktigaste. Fyra verb i ”jag vill tacka”, ”jag vill berätta”, ”jag vill glädja mig” och ”jag vill lovsjunga”, börjar med denna bokstav. Av detta förstår vi att det första och allra viktigaste är att bekänna, tacka, prisa och lovsjunga Gud och berätta om allt gott han gör, se .]
14038	PSA 9:7	Du har tillrättavisat(rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.]
14046	PSA 9:15	Var barmhärtig(nådig, förbarma dig), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar;
14065	PSA 10:13	Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud? [Hur kan du tillåta det?] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig).” [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet ”Stå upp” som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från ”han tänker” till ”du säger”. Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
14085	PSA 12:8	Herrens ord (löften) är rena (felfria) ord, liksom silver som renats i en smältugn på marken, sju gånger. [.] [Talet sju står för fullkomlighet. Silver renades några gånger tills det mesta av slagget var borta, Guds ord är fullkomligt rent! Den grekiska översättningen Septuaginta skriver ”bränd och prövad på jorden”.]
14099	PSA 14:7	O, att Israels frälsning skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro]. När Herren (Jahve) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap), då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
14116	PSA 17:1	En bön (hebreiska ”tefillah”). Av David. [Detta är den första psalmen som har frasen ”en bön”, hebreiska ”tefillah”, i inledningen, de övriga är: 86, 90, 102 och 142.] ______ Hör, Herre (Jahve), rättfärdighet! [Den korta öppningsfrasen är svår att översätta. Ordet ”rättfärdighet”, som i hebreiskan är ett substantiv, kan tolkas som att bönen gäller en rättfärdig sak eller att författaren anser sig vara rättfärdig och oskyldig. Ett sätt att översätta skulle kunna vara: ”Hör rättfärdigheten som talar genom mig.” Ordet ”rättfärdighet” kan också fungera som ett adjektiv som belyser Guds karaktär. Det blir då en önskan om att Gud i sin rättfärdighet ska höra Davids bön och gripa in och skipa rättvisa. Den trevande inledningen kan vara medvetet formulerad öppen för flera tolkningar. Vi får inte heller glömma att texten är skriven till musik som också förstärker orden, känslan och stämningen. Tänk dig hur David tar fram sin harpa och börjar spela. Efter ett musikaliskt intro kanske den första frasen viskas fram med en paus mellan varje ord: ”Hör, Herre... rättfärdighet...” Efter ytterligare ett instrumentalt parti görs sedan en ny ansats som formar en fullständig mening med en önskan om att Herren uppmärksamt ska lyssna på hans rop.] Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mitt rop! Lyssna till (vänd ditt öra mot) min bön, den kommer inte från falska läppar (det är ärliga sanna ord).
14128	PSA 17:13	Stå upp, Herre (Jahve)! Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)! Få honom ner på sina knän! Rädda mitt liv (själ, hebreiska ”nefesh”) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är ”kumah” och gå konfrontera är ”kadmah”. Det går att tolka ”svärd” i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till ”Guds hand” i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se .]
14134	PSA 18:4	Herre (Jahve), min bergsklyfta (en hög och ointaglig bergskam, skreva, en skyddad plats) och min borg (fästning) och min räddare (befriare). Min Gud (El), min klippa (massiva berg, fasta punkt) till vilken jag tar min tillflykt [], min sköld och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)! [I vers 2-3 beskrivs Gud i åtta militära termer som en försvarare för psalmisten: min styrka, men bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och förstärker hur Gud verkligen är personligen min hjälpare och beskyddare! I vers 4-7 som följer, summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren. I vers 5-6 beskrivs bakgrunden.]
14178	PSA 18:48	[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.] Herren (Jahve) lever! Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast), upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
14209	PSA 21:3	Herre (Jahve), i din styrka (makt) gläder sig konungen; och i din frälsning (räddning), hur högt jublar (dansar) han inte, jo mycket! [Jubla är ordagrant ”cirkla runt”, dvs. dansa i glädje och fröjd.]
14223	PSA 22:3	[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
14241	PSA 22:21	Men du Herre (Jahve), var inte långt borta ifrån mig! Du min starkhet, skynda till min hjälp!
14243	PSA 22:23	Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
14265	PSA 24:7	Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar och låt höja er (låt er lyftas, låt er tas upp), ni eviga dörrar, så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
14267	PSA 24:9	Höj (lyft upp) era huvuden, ni portar och höj er (lyft er upp) ni eviga dörrar, så att ärans Konung (härlighetens kung) kan komma in!
14308	PSA 27:6	Nu ska mitt huvud lyftas högt, över mina fiender som omringar mig. I hans tält [tabernakel, tempel] ska jag offra under jubel (ljudligt, med trumpetstötar), jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
14374	PSA 31:25	Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare! Herren (Jahve) bevarar de trogna, men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante). [Även om betydelsen att Gud kommer straffa den högmodige är den exakta betydelsen svåröversatt. Lönar är hebreiska ”salem” som har samma rot som ordet ”shalom”. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska ”al-jeter” som kan betyda ”fullt mått” eller ”med en bågsträng” och då blir betydelsen ”med exakthet”, som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en ”belöning” i proportion till deras högmod.] Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga, alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve). [Den avslutande versen liknar den i .]
14381	PSA 32:7	Du är mitt skydd (gömställe), du bevarar mig från nöd, med glädjejubel över befrielsen omger du mig! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14388	PSA 33:3	Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom, spela skickligt (helhjärtat) och med glädje (skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel)! [Uttrycket ”en ny sång” behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med ”för” och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är skapare av allt! I GT används frasen ”en ny sång” sju gånger, se , och två gånger i NT, se .]
14412	PSA 34:5	Tillskriv storhet till(väx, förstora) Herren (Jahve) med mig, låt oss upphöja hans namn tillsammans! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Bokstaven symboliserar rikedom och storhet. Här är det orden ”tillskriv storhet till” som börjar med denna bokstav. Ordet används för att beskriva hur en människa växer fysiskt i längd, i auktoritet, om ljud som ökar i styrka, känslor som ökar i intensitet, osv. Ju mer vi lovar och prisar Herren tillsammans, desto mer ser vi hans storhet och rikedom.]
14434	PSA 35:4	Låt de som är ute efter mitt liv, bli förödmjukade och vanärade! Låt dem som vill mig ont, vända om förnedrade.
14452	PSA 35:22	Du har sett allt [deras planer, allt hyckleri], Herre (Jahve) – var inte tyst; min Herre (Adonai), var inte långt borta från mig!
14458	PSA 35:28	Min tunga ska berätta om (yttra, tala i låg ton om) din rättfärdighet, och prisa dig hela dagen lång!
14467	PSA 36:9	Hur dyrbar är inte din nåd (trofasta kärlek), o Gud! Mänskligheten (Adams barn) tar sin tillflykt under dina vingars skugga.
14471	PSA 36:13	Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig, eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig. Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska, de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig. [Meningen inleds med ett adverb ”där”, hebreiska ”sham” som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet ”omkullkastade”, hebreiska ”dohu”, i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]
14514	PSA 38:3	Herre (Jahve), straffa (tukta, tillrättavisa) mig inte i din vrede, disciplinera mig inte i din glöd!
14563	PSA 40:15	[Vers 14-18 avslutar psalmen och blir på nytt en bön för att Gud ska gripa in. Stycket återfinns som en separat psalm i snarlika ordalag, se .] Visa välvilja (var nådig, ha välbehag i mig, välkomna min bön), Herre (Jahve), befria mig! Herre (Jahve), skynda dig och kom till min hjälp!
14566	PSA 40:18	Må alla som söker dig vara glada och jubla i dig. Må de som älskar din befrielse alltid säga: ”Herren (Jahve) är stor (han ska lovas, upphöjas).” Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av Gud, se ], men Herren [Jahve] tänker på mig (”väver” – planerar, tänker och räknar ut för mig). Min hjälp och min befriare är du, min Gud (Elohim) – dröj inte!
14580	PSA 41:14	Du upprätthåller min integritet, och låter mig stå inför ditt ansikte (i din närhet) för evigt! ______ [Den första boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 2, 3 och 4, se .] Prisad vare Herren (Jahve), Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, amen.
14597	PSA 43:5	Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), och varför är du så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) av mitt ansikte [har gjort så jag kan le igen], min Gud. [Den tredje refrängen är ordagrann upprepning av den andra refrängen, se . Tre gånger behöver psalmisten påminna sig själv om varför han är bedrövad och orolig. Till skillnad från t.ex. Psalm 22 har inte Psalm 42-43 någon vändpunkt. Trots det är Gud väldigt närvarande. Gud, hebreiska Elohim, nämns 22 gånger i dessa två psalmer. Titlarna visar på en personlig Gud som är närvarande. Några av namnen är: Den levande Guden, Guds ansikte, min Gud, min levande Gud, min klippa, min tillflykt, Gud min jublande glädje, osv. I en psalm som klagar på Guds frånvaro är han ironiskt nog väldigt närvarande! Teologen Konrad Schaefer skriver att Guds frånvaro är smärtsam, men ironiskt nog är smärtan att vara separerad från honom ett sätt att känna hans närvaro!]
14603	PSA 44:6	[Solist:] Du är min kung, o Gud (Elohim), ge befallning för Jakobs [Israels folks] seger!
14607	PSA 44:10	Vi har lovat (prisat, hyllat) Gud (Elohim) varje dag, vi ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) ditt namn för evigt! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14622	PSA 44:25	Vakna upp! Varför sover du Herre (Adonai)? Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid! [Jesus sov mitt i stormen, se .]
14624	PSA 44:27	För vår själ (hela vår varelse, allt vad vi är, hebreiska ”nefesh”) har sjunkit ner i stoftet, vår kropp (ordagrant ”buk, mage”) ligger nedtryckt mot marken. Stå upp och hjälp oss! Återlös oss på grund av din nåd (trofasta, omsorgsfulla kärlek, hebreiska ”chesed”)!
14630	PSA 45:6	och träd fram i majestät! Rid ut (dra ut i strid) för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten, din högra hand (makt) ska visa dig väldiga (underbara) gärningar.
14634	PSA 45:10	Dina kläder doftar [underbart] som myrra, aloe och kassia (kanel); från smyckade palats (elfenbenspalats) [hörs musik från] stränginstrument som gläder dig! [Tre aromatiska oljor som alla framställdes från träd. Myrra och kanel var ingredienser till templets smörjelseolja, se , se även .]
14762	PSA 53:7	Där står de, helt skräckslagna (ordagrant ”förskräckta förskräckas”, substantivet kombineras med verbet för att intensifiera), utan att det finns något att vara rädd för eftersom Gud (Elohim) har skingrat benen (låtit dem försvinna) på dem som belägrade dig, du har fått dem att skämmas eftersom Gud har förkastat dem. [Det är här i denna vers den största skillnaden är mellan Psalm 14 och 53, se . I Psalm 14 fanns en förvissning om att Gud skulle skydda de rättfärdiga. Här är det profetiska löftet fullbordat, deras ben är skingrade och de är förkastade av Gud.] O, att Israels frälsning skulle komma från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro]. När Gud (Elohim) vänder sitt folks öde (återupprättar sitt folk, för dem tillbaka från fångenskap), då ska Jakob jubla och Israel glädjas!
14786	PSA 55:15	Men det är du, en man lik mig själv, min kompanjon och min nära vän!
14856	PSA 60:5	Gud (Elohim), du har kastat bort oss, du har brutit ner oss, du har blivit arg, upprätta oss!
14926	PSA 66:2	lovsjung hans namns ära, ge honom den ära han förtjänar!
14928	PSA 66:4	Hela jorden böjer sig inför dig, lovsjunger dig, lovsjunger ditt namn! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14929	PSA 66:5	Kom och se vad Gud har gjort. Det han gör bland sitt folk (människors barn) är fantastiskt! [Hans fantastiska gärningar övergår mänskligt förstånd!]
14949	PSA 67:5	[Refräng:] Låt folken tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Gud (Elohim), låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!
14951	PSA 67:7	[Refräng:] Låt folken tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig, Gud (Elohim), låt alla folken prisa (bekänna, tacka) dig!
14957	PSA 68:5	men de rättfärdiga – de gläder sig. De [rättfärdiga] fröjdar sig inför Gud (Elohim) [inför hans ansikte, i hans närvaro], de jublar i glädje!
14966	PSA 68:14	”Kungarna som leder arméer flyr – de flyr! Kvinnorna hemma vid husen delar upp bytet.
14978	PSA 68:26	Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim), segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
14986	PSA 68:34	Jordens riken, sjung till Gud (Elohim), spela till Herrens ära! Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15005	PSA 69:17	Låt inte flodvågen dränka mig; låt inte djupet svälja mig; låt inte slukhålet stänga sin mun över mig!
15028	PSA 70:3	Gud (Elohim), till att rädda mig, Herre (Jahve), till att hjälpa mig, skynda dig! [I parallellversen i finns ett inledande verb ”ratsah” som översätts ”Visa välvilja”. Frasen är korthuggen här och visar ännu mer på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahve två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahve.]
15031	PSA 70:6	Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig. Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: Låt Gud (Elohim) bli stor. Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]. Gud skynda dig till mig, du är min hjälp och min befriare, Herre (Jahve), dröj inte! [Ordet beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd].
15073	PSA 72:18	[Den andra boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 3 och 4, se .] Välsignad är Herren Gud (Jahve Elohim), Israels Gud (Elohim) som ensam gör under!
15074	PSA 72:19	Välsignat är hans härliga Namn för evigt. Må hans ära [närvaro] fylla hela jorden! Amen, amen. ______
15146	PSA 76:9	Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen! Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas?
15249	PSA 79:6	Häll ut din vrede över länderna som inte känner dig; över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
15272	PSA 80:16	Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig! Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
15286	PSA 81:10	[B] Hör mitt folk, jag ska tillrättavisa er, O, Israel om du ville lyssna på mig! []
15301	PSA 82:8	Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden! För du ska besitta alla länder.
15407	PSA 89:17	Välsignat (glatt, lyckligt) är det folk som prisar dig! Herre, de vandrar i ditt ansiktes ljus (får uppleva din favör).
15443	PSA 89:53	Som dina fiender har hånat med Herre (Jahve), som de har hånat din smordes fotsteg med. [Den tredje boken avslutas med lovprisning. Strofen återkommer även i avslutningen av Bok 1, 2 och 4, se .] Välsignad vare Herren (Jahve) för evigt! Amen och amen.
15496	PSA 93:4	Mäktigare än (starkare, högt över) dånet av stora vatten, mäktigare än havets bränningar, Herren (Jahve) upphöjd i majestät!
15498	PSA 94:1	[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: ”för veckans fjärde dag,” vilket är onsdag.] ______ Hämndens Gud (El), Herre (Jahve), Hämndens Gud (El), lys fram, stråla tydligt!
15525	PSA 95:5	Hans är havet, för han gjorde det, hans händer formade torra land. [Bland de omkringliggande hedniska folken hade man olika gudar för olika områden, men Israels Gud är en, och han råder över allt skapat – djup och höjd, hav och land. Det vanliga ordet för ”torrt land” är ”jabasha”, se . Här används dock det ovanligare ”jabeshet” som annars bara påträffas i , där Gud berättar för Mose hur han ska ta vatten från floden som ska förvandlas till blod på ”torra land”. Gud är större än alla egyptiska avgudar! Ordet ”torra land” för också tankarna till uttåget ur Egypten och hur israeliterna korsade Röda havet, en berättelse som återknyter till varningen i psalmens senare del.]
15554	PSA 97:10	Ni som älskar Herren (Jahve), hata det onda! Han bevarar sina heligas själar (deras liv). Han befriar dem ut ur den ondes hand.
15560	PSA 98:4	Ropa högt (i segerjubel, väsnas med rop och härskri) till Herren (Jahve), alla länder (hela jorden). Brist ut i jubel (glädjerop) och lovsång!
15562	PSA 98:6	med trumpeter (trumpetstötar) och shofarer (vädurshorn, basuners ljud). Ropa i glädje inför konungen, Herren!
15673	PSA 104:35	Låt syndaren försvinna från jorden och låt inte de onda finnas mer. Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren (Jahve), min själ (hela min varelse). Halleluja!
15674	PSA 105:1	[Vers 1-15 återfinns i stort sett ordagrant också i .] Tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänn) Herren (Jahve), åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
15719	PSA 106:1	Halleluja! Tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänn) Herren (Jahve) för han är god. Hans nåd (kärleksfulla omsorg) varar för evigt.
15871	PSA 111:10	Början(begynnelsen, startpunkten, det allra första steget) till kunskap är fruktan för Herren (Jahve), alla som gör dem [följer Herrens förordningar, se vers 7] får ett gott förstånd(insikt, förståelse). Hans lov består (går upp) för evigt! [Ordet ”Början” börjar på Resh, ”förstånd” bokstaven Shin och till sist som avslutning ”lov” på den tjugoandra och sista bokstaven Tav. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar.]
15883	PSA 113:2	Låt Herrens (Jahves) namn bli välsignat (prisat, låt oss böja oss inför honom), nu och för evigt!
15907	PSA 115:9	O, Israel lita på Herren (Jahve)! Han är din hjälp och din sköld!
15908	PSA 115:10	Arons hus (översteprästerna), lita på Herren (Jahve)! Han är din hjälp och din sköld!
15909	PSA 115:11	Ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [], lita på Herren (Jahve)! Han är din hjälp och din sköld!
15921	PSA 116:5	Herren (Jahve) är nådefull (barmhärtig, oförtjänt kärlek) och rättfärdig, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet). [Här beskrivs tre egenskaper hos Gud. De två första, nådefull och rättfärdig, är i hebreiskan beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock inte ett beskrivande adjektiv utan ett verb, hebreiska ”merahem”. Gud är inte bara ”barmhärtig” som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Adjektivet för ”barmhärtig”, hebreiska ”rahum”, återfinns tolv gånger tillsammans med versens första beskrivande adjektiv ”nådefull”, se . Här i Psalm 116:5 är dock enda gången i hela GT verbet ”agerar barmhärtigt” används tillsammans med adjektivet ”nådefull”. Det som gör denna vers ännu mer speciell är att i Psalm 116 nämns Gud totalt 16 ggr. I 15 av dessa används Gudsnamnet med fyra bokstäver ”JHVH” medan denna vers har ”Eloheinu” – vår Gud. Gudsnamnet ”JHVH” sägs inte av judar. När man läser en text och kommer till JHVH säger man istället Adonai, som betyder Herre. Rabbiner förklarar att Guds namn, JHVH, har att göra med att Gud är evig och bortom tid. Vi kan helt enkelt inte förstå en Gud utanför tiden som är allvetande. Att inte uttala hans namn visar på vår litenhet och förstärker Guds storhet. Här i vers 5 används alltså inte JHVH utan det mer generella ordet för Gud, hebreiska ”Elohim”. Det ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är ”Eloheinu”, som betyder ”vår Gud”. Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som ”vår Gud”. Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.]
15935	PSA 116:19	i gårdarna till Herrens (Jahves) hus, i din mitt, Jerusalem. Halleluja!
15936	PSA 117:1	Lova Herren (Jahve) alla nationer (hednafolk), prisa honom alla folk!
15937	PSA 117:2	För hans nåd (omsorgsfulla kärlek) är mäktig (väldig, stark, överflödande) över oss, och Herrens (Jahves) sanning varar i evighet! Halleluja (värdig att prisas, allt lov till dig)! [Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först.]
15960	PSA 118:23	Detta är Herrens verk, det är helt otroligt i våra ögon! []