7155	RUT 2:4	[Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.]
7170	RUT 2:19	Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: ”Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!” [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet ”var” är hebreiska ”epho” som är snarlikt måttet ”efa” i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: ”Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas.”
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13952	PSA 2:3	[De kungar som gör uppror mot Gud säger:] ”Låt oss slita sönder deras band (kedjor), och kasta av oss deras rep!” [Det finns ingen sann frihet utanför Guds vilja. Jesus säger att vi behöver gå in under hans ok, dvs. lägga ner vårt eget liv och följa honom, för att uppleva den friheten. Jesu ok är ett milt, gott och behagligt ok, se . Nästföljande tre verser beskriver Guds reaktion på det trots och högmod som mänskliga sammansvärjningar är uttryck för.]
14092	PSA 13:6	Då skulle min fiende säga: ”Jag har besegrat (övermannat) honom!” Då skulle mina motståndare glädja sig över mitt fall (när jag vacklar och blir omkullkastad). Men jag förtröstar på (litar på, lutar mig emot) din kärleksfulla nåd (omsorg, oförtjänta favör, trofasthet), mitt hjärta gläder sig i din frälsning (befrielse, framgång, seger). Jag vill sjunga till Herren, för han har behandlat mig väl (är så god mot mig, kommer att kompensera mig). [Att Gud ”har behandlat” psalmisten väl är troligtvis en ”profetisk perfekt” som förstärker vissheten i Guds ingripande. Löftet att Gud har kompenserat och kommer att gripa in är så säkert att det beskrivs som om det redan har skett.]
14455	PSA 35:25	Låt dem inte tänka (säga i sina hjärtan): ”Haha, vi fick som vi ville!” De får inte säga: ”Vi har slukat honom!”
14833	PSA 58:12	Den rättfärdige ska fröjdas när han ser hämnden, när han tvättar sina fötter i de ogudaktigas blod. [] Sedan ska man säga: ”Det finns verkligen en belöning för den rättfärdige; ja, det finns verkligen en Gud (Elohim) som dömer jorden!” [Hur förhåller sig denna psalm till budskapet att inte löna ont med ont, se Rom 12:17-21. Paulus citerar från där Gud säger att ”hämnden är min” som grund för att inte hämnas någon, se . Det är dock skillnad mellan att själv hämnas och be att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. I liknelsen med den orättfärdige domaren avslutar Jesus med att domen ska ske hastigt, se . I Uppenbarelseboken frågar sig kristna martyrer hur länge det ska dröja innan Gud dömer dem som dödat martyrerna, se .]
14907	PSA 64:8	medan de planerar (söker) olagliga handlingar (letar efter sätt att göra orätt). [De säger:] ”Vi har fulländat (planerat, sökt, smitt) den perfekta planen!” Ja, det är människans inre och hjärtat är djupt (ingen kan utforska det). [Den sista delen kan vara ett ordspråk, se , eller en fortsättning på fiendernas dialog. De är fullständigt övertygade att deras onda plan kommer att lyckas och ingen kommer att komma på dem.]
14967	PSA 68:15	När ni ligger ner i era fårfållor [när ni är hemma i säkerhet, eller när ni är stilla], då ska ni glittra och glänsa i silver och glänsande guld [ni har fått ett stort segerbyte], ni ska vara helt övertäckta precis som duvorna täcks av sina vingar!”
14968	PSA 68:16	När den Allsmäktige (El Shaddai) förskingrar kungarna där, som snö på Samon!” [Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se . Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som ”snö i Saharaöknen”. Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet ”samon” komma från, eller påminna om, ordet för ”mörk”. I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: ”mörka berg täckta i vit snö”. Titeln ”El Shaddai” förekommer bara här och i i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra, hebreiska ”sadad”. Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som ”förgör” förskingrar kungarna.]
15418	PSA 89:28	Han ska ropa (höja sin röst i bön) till mig: ”Du min Fader, min Gud (Elohim), min frälsnings klippa!”
16185	PSA 126:2	Då fylldes vår mun med skratt, och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop). Då sade man bland hednafolken: ”Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!”
16712	PRO 9:4	”Den som är okunnig (osäker), kom hit!” Till den som behöver (saknar, är i behov av) förstånd (kunskap), säger hon:
16724	PRO 9:16	”Den som är okunnig (lättledd, osäker), kom hit!” Till den som behöver (saknar, är i behov av) kunskap (mod), säger hon:
17046	PRO 20:22	Säg aldrig: ”Det här ska du få igen för!” Överlämna i stället situationen i Herrens (Jahves) hand (vänta på Herren), han ska rädda dig.
17224	PRO 26:13	Den late säger: ”Det är ett lejon på vägen! Ett lejon på gatorna!” [så därför kan jag inte gå framåt eller utföra ett arbete].
17290	PRO 28:24	Den som rånar sin far och mor och säger: ”Det är ingen synd!” Han är kompanjon med den som förgör (raserar, dödar).
20480	LAM 3:57	Du kom nära den dagen som jag ropade på dig, du sade: ”Frukta inte!” [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I de här verserna är det orden ”Jag ropade”, ”min röst” och ”Du kom nära” som börjar på den bokstaven. Man anar i vers 55 att den som ropar har känslan av att vara bakom Guds huvud, för att sedan komma framför och kanske som genom ett nålsöga faktiskt får erfara att Gud både hör och svarar med de tröstande orden ”Frukta inte”.]
20504	LAM 4:15	”Ur vägen, oren!” ropar man till dem, ”Ur vägen, ur vägen, vidrör inte!” Man säger bland hedningarna, de ska inte vistas här. [Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det orden ”Ur vägen”, vilket upprepas flera gånger, som börjar med denna bokstav.]
21816	DAN 1:10	Men han [stod under hård press från kungen och] sade till Daniel: ”Jag är rädd för min herre kungen. Han är den som bestämt vad ni ska äta och dricka. Vad skulle hända om han såg att ni såg undernärda (svaga) ut, jämfört med de andra unga männen i er ålder? I så fall skulle ni äventyra mitt huvud (mitt liv) inför kungen!” [Aspenas rädsla var befogad. I Daniels bok finns flera exempel på Nebukadnessars hårdhet och nyckfullhet, se . Daniel använde gott omdöme. I stället för att matvägra eller göra revolt är han kreativ och kommer med ett förslag.]
21833	DAN 2:6	Men om ni berättar drömmen och ger uttydningen, ska jag ge er gåvor, en belöning [en speciell bonus, befordran] och stor ära. Berätta nu drömmen och vad den betyder!” [Det arameiska ordet ”azda”, som översatts att beslutet ”står fast” i vers 5, är ovanligt och används bara här och i vers 8. Ibland har det tolkats som att det kommer från roten ”azad” och då översatts ”är borta från mig”, vilket lett till tolkningen att Nebukadnessar glömt vad han drömt. Dock är det inte troligt eftersom drömtydarna i vers 7 försöker få kungen att berätta drömmen.]
21836	DAN 2:9	Om ni inte berättar min dröm finns det bara en utgång för er [en dom – döden]! Ni har konspirerat tillsammans för att berätta lögner och förleda mig, i tron om att situationen ska ändra sig. Berätta därför vad jag drömt, då vet jag att ni också kan ge den rätta uttydningen!” [Varför är Nebukadnessar villig att döda alla sina visa män och rådgivare? För det första visade deras oförmåga att berätta om drömmen att de inte hade kontakt med gudarna som de utgav sig för att ha. För det andra hade drömmen gjort Nebukadnessar oroad, se vers 1. Drömmen om en människoliknande staty som krossades var olycksbådande. Nebukadnessar hade nyligen kommit till makten, kanske planerades en kupp mot honom. Detta var inte ovanligt vid den här tiden; två av de tre efterföljande regenterna blev lönnmördade direkt vid deras tronbestigning. Nebukadnessar kan ha tolkat drömmen som en varning att det fanns en förrädare bland hans närmsta rådgivare.]
21852	DAN 2:25	Arjok tog på en gång med sig Daniel till kungen [Nebukadnessar] och sade: ”Jag har funnit en man bland de judiska fångarna som kan tyda drömmen!” [Daniels osjälviskhet visar sig när hans första ord till Arjok är att inte förgöra ”alla visa i Babylon”. Detta står i kontrast till Arjok, som verkar vilja ta åt sig äran genom att säga att ”han har hittat en man”. Dock kan man ana hans entusiasm över att det oangenäma uppdraget att avrätta alla visa inte behöver utföras.]
21902	DAN 3:26	Sedan gick Nebukadnessar fram till öppningen till den brinnande ugnen och ropade: ”Shadrak, Meshak och Aved-Nego, den högste Gudens tjänare! Kom ut, kom ut!” Då kom Shadrak, Meshak och Aved-Nego ut ur elden.
21905	DAN 3:29	Jag ger nu denna befallning att den som säger något mot Shadraks, Meshaks och Aved-Negos Gud, vilken nation eller språkgrupp han än kommer från, ska slitas i stycken och hans [familjs] hus ska [demoleras och] bli en grushög []. Det finns ingen annan Gud som kan rädda på detta sätt!”
21912	DAN 4:3	”Belteshassar, du som är den störste (högst uppsatte, ledare) bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!” [Det har gått över 20 år sedan Daniel tydde kungens första drömsyn där han sett en staty, se kapitel 2. Den unge Daniel fick då en hög position, se , som han fortfarande hade kvar, vilket visar på hans trofasthet.]
21990	DAN 6:17	Då gav kungen [Dareios] order om att hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ”Din Gud som du troget (ständigt, oavsett omständigheter) tjänar, han ska rädda dig!”
22007	DAN 7:5	Sedan fick jag se ett annat vilddjur [som symboliserar en kung och ett rike, se ]. Det såg ut som en björn. Den reste sig på ena sidan (var högre på ena sidan) och hade tre revben i gapet mellan tänderna. Det fick uppmaningen: ”Res dig, sluka mycket kött!” [Om det första riket är Babylon så följer sedan Medo-Persien, som är nästa stormakt i världshistorien. I kapitel 8 är det tydligt att det är Medien och Persien som avses, se . Att ena sidan är högre kan indikera att Persien var den dominerande i alliansen. De tre revbenen skulle kunna symbolisera de tre stora segrarna – Babylon 539 f.Kr., Lydia 546 f.Kr. och Egypten 525 f.Kr.]
22103	DAN 10:19	Han sade: ”Var inte rädd, du högt älskade man (du är dyrbar i Guds ögon, han har sin glädje i dig)! Frid vare med dig (Guds välsignelse på alla områden)! Var stark, ja var stark!” Medan han talade till mig blev jag styrkt. Jag sade: ”Låt min herre tala nu, för du har styrkt mig.”
23396	MAT 7:11	Om nu ni som är onda (aktivt står emot det goda), förstår att ge era barn goda (bra, nyttiga, glädjefulla) gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlen [som är alltigenom god] ge det som är gott (bra, nyttigt, glädjefyllt) åt dem som ständigt (gång på gång) ber honom!”
23440	MAT 8:26	Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Vilken liten (kortvarig) tro ni har!” Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev helt (fullständigt) lugnt.
23441	MAT 8:27	Männen [lärjungarna i båten, och andra människor i andra båtar, se ] sade förundrat: ”Vem är han (varifrån kommer han, vad är det för människa)? Till och med vindarna och sjön lyder honom!” [Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger tvåhundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.]
23446	MAT 8:32	Han sade till dem: ”Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet.
23454	MAT 9:6	Men för att ni ska veta vilken makt (auktoritet) Människosonen har här på jorden att förlåta synder” – så sade han sedan till den lame – ”Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!” [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
23692	MAT 14:26	När lärjungarna förstod att han gick på sjön, blev de förskräckta (fyllda med fruktan) och sade: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla.
23696	MAT 14:30	Men när han såg (kände, upplevde med sina sinnen) hur stark vinden var blev han rädd. När han började sjunka ropade han: ”Herre, rädda (hjälp, fräls) mig!”
23699	MAT 14:33	De som var i båten tillbad honom (böjde sig i ödmjukhet, föll på knä, kysste bildligt hans hand i vördnad) och sade: ”Du är verkligen Guds Son!”
23727	MAT 15:25	Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sade: ”Herre, hjälp mig!”
23891	MAT 20:30	Där [mellan den gamla staden Jeriko och det nya romerska Jeriko] satt två blinda vid vägkanten, och när de fick höra att Jesus gick förbi ropade de: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
23892	MAT 20:31	Folket tillrättavisade dem skarpt (gav dem en tydlig varning) att vara tysta, men de ropade ännu högre: ”Herre, Davids son, förbarma dig över oss!”
23910	MAT 21:15	När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: ”Hosianna Davids son!” blev de förargade
23960	MAT 22:19	Visa mig det mynt som man betalar skatten med!” Då hämtade de en denar. [En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
23973	MAT 22:32	’Jag är [inte var] Abrahams Gud, och Isaks Gud och Jakobs Gud’? Han är inte en Gud för de döda, utan för levande!”
24149	MAT 26:26	Medan de åt, tog Jesus ett bröd och när han hade välsignat det, bröt han det och gav det till lärjungarna och sade: ”Ta emot, ät, detta är min kropp!”
24161	MAT 26:38	Sedan sade han till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna här och vaka (var vakna, och be) med mig!”
24220	MAT 27:22	Pilatus frågade dem: ”Vad ska jag då göra med den Jesus som kallas den Smorde (Messias)?” Alla svarade: ”Korsfäst honom!”
24221	MAT 27:23	Han frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Korsfäst honom!”
24227	MAT 27:29	och vred (flätade) ihop en krans (krona) av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp (stav) i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade: ”Leve judarnas konung!”
24238	MAT 27:40	och sade: ”Du som bryter ner templet på tre dagar och bygger upp det igen, hjälp dig själv nu. Om du är Guds Son, stig ner från korset!”
24247	MAT 27:49	Men de andra sade: ”Låt honom vara, låt oss se om Elia kommer och räddar (frälser) honom!”
24252	MAT 27:54	När den romerska officeren (centurionen) och de som höll vakt med honom såg jordbävningen och det som hände, blev de helt skräckslagna och sade: ”Detta var verkligen Guds Son!” [Den militära graden centurion betecknar en officer som har åttio soldater under sig, och det var han som förde befälet vid Golgata.]
24301	MRK 1:17	Jesus sade till dem: ”Kom och följ mig. Jag ska göra er till [lära er att bli] människofiskare!”
24308	MRK 1:24	”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är – Guds helige!”
24309	MRK 1:25	Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!”
24325	MRK 1:41	Djupt rörd av medömkan, sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sade: ”Jag vill. Bli ren!”
24341	MRK 2:12	Då reste sig mannen upp på en gång och tog sin bädd (bår) och gick ut mitt framför ögonen på dem alla. Man häpnade (tappade helt fattningen) och prisade (tackade) Gud och sade: ”Vi har aldrig sett något liknande förut!”
24431	MRK 4:39	Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sade till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). [Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.]
24441	MRK 5:8	För Jesus hade just befallt honom: ”Kom ut ur mannen, du orene ande!”
24445	MRK 5:12	Alla de orena andarna bad honom: ”Sänd oss in i svinen, låt oss fara in i dem!”
24467	MRK 5:34	Då sade han till henne: ”Min dotter [beskriver ett barnaskap, och att hon tillhör Guds familj], din tro har frälst (helat, räddat) dig! Gå i frid, och var helt helad (befriad för all framtid) från din plåga!” [Ordagrant, ”gå in i frid”, en dörr hade öppnats för kvinnan där hon kunde få leva i Guds frid.]
24474	MRK 5:41	Han tog ett stadigt grepp om hennes hand och sade till henne [på arameiska, det språk som Jesus och lärjungarna talade]: ”Talitha koum!” Det betyder: ”Lilla flicka, jag säger dig, res dig upp!”
24507	MRK 6:31	Han sade till dem: ”Följ med mig till en obebodd plats, ni behöver vara för er själva och vila lite!” Det var så många som kom och gick [i huset där de var] att de inte ens fick tid att äta.
24513	MRK 6:37	Men han svarade: ”Ni kan ge dem något att äta!” De svarade: ”Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer [dagslöner] och ge dem att äta?” [En denar var en vanlig arbetares dagslön, se . Tvåhundra denarer motsvarade åtta månadslöner. På en gång började lärjungarna kalkylera hur mycket det skulle kosta att köpa mat till folket. Antagligen skulle maten kosta så mycket, och det är inte otroligt att de hade den summan i kassan. Det är vanskligt att jämföra med dagens priser, men om en dagslön är 1 000 kr så motsvarar tvåhundra dagslöner att det blev 40 kr per familj, om det var 5 000 familjer samlade där.]
24514	MRK 6:38	Han sade till dem: ”Hur många bröd har ni? Gå och se efter!” När de hade tagit reda på det svarade de: ”Fem bröd och två fiskar.”
24526	MRK 6:50	för alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: ”Ta det lugnt (var vid gott mod)! Jag Är (det är jag), var inte rädda!” []
24595	MRK 8:26	Jesus skickade i väg mannen till hans hem och sade: ”Gå inte ens in i byn!” [Det verkar som om Betsaida inte var mannens hem, utan han bodde på landsbygden eller i någon närliggande by.]
24626	MRK 9:19	Jesus svarade dem: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro)! Hur länge måste jag vara med er? Hur länge ska jag tolerera (acceptera, härda ut med) er? För honom till mig!”
24632	MRK 9:25	Nu när Jesus såg att en stor skara människor kom springande dit, talade han strängt till den orena anden (demonen) och sade till den: ”Du stumme och döve ande (demon), jag befaller dig att lämna honom och aldrig mer komma in i honom!”
24657	MRK 9:50	Salt är något bra [det bevarar mat och ger en god smak], men om saltet förlorar sin sälta, hur ska ni då få det salt igen? Ha salt i er [var salt och ljus i en mörk värld, se ] och lev i harmoni (håll fred) med varandra!” [Jesus knyter ihop undervisningen som han började med i vers 33 om ödmjukhet och tjänande, inte positioner. Kärleken mellan de troende gör att saltet behåller sin sälta.]
24680	MRK 10:23	Jesus såg sig omkring och sade till sina lärjungar: ”Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike!”
24706	MRK 10:49	Jesus stannade och sade: ”Kalla hit honom!” De kallade på den blinde mannen och sade: ”Var vid gott mod (var lugn)! Stå upp! Han kallar på dig!”
24719	MRK 11:10	Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu! Hosianna i höjden!”
24723	MRK 11:14	[Trädet hade inte verbalt talat med Jesus, men likväl kommunicerat ett falskt budskap att det hade fikon, så] Jesus svarade trädet och sade: ”Aldrig någonsin ska någon äta frukt från dig!” Hans lärjungar hörde detta. [Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
24739	MRK 11:30	Dopet Johannes döpte med, var det från himlen eller från människor? Svara mig på det!”
24757	MRK 12:15	Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: ”Varför försöker ni snärja mig (sätter ni mig på prov)? Ge mig ett mynt (en denar) och låt mig se på det!” [En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]
24759	MRK 12:17	Då sade Jesus till dem: ”Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!” De tappade helt fattningen och stod som förstelnade och förundrade sig över honom. [Människan är skapad till Guds avbild, se . På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]
24787	MRK 13:1	Medan Jesus var på väg ut från templet sade en av hans lärjungar: ”Mästare, se vilka stenar och vilka byggnader!” [Jesus lämnade nu templet både fysiskt, men även symboliskt. Herodes den store hade börjat ombyggnaden som tagit 46 år och snart var klar. De största vita stenblocken var enorma, 12 meter långa, 3,5 meter höga och 5,5 meter breda, det kan ha varit dem som lärjungarna pekade på.]
24852	MRK 14:29	Petrus svarade honom: ”Även om alla andra kommer på fall (tar anstöt, överger), så ska då jag aldrig göra det!”
24854	MRK 14:31	Men Petrus försäkrade med eftertryck (med många ord och upprepade gånger): ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig, nej aldrig, förneka dig!” Samma sak sade också alla de andra lärjungarna.
24855	MRK 14:32	[Getsemane, som ordagrant betyder ”olivpress”, var en olivodling vid foten av Olivberget omgärdad av en mur med en eller flera olivpressar. Platsen var bekant och kanske ägdes den av någon vän till Jesus eller till hans lärjungar. Liksom mycket annat i Bibeln inte är en slump, är just den plats där oliver pressades och krossades, där Jesus prövas och pressas till det yttersta.] Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane. Han sade till [åtta av] sina lärjungar: ”Sitt kvar här [vid ingången till trädgården], medan jag ber!”
24857	MRK 14:34	Sedan sade han till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds [jag förgås av själslig ångest]. Stanna kvar här och vaka!” [Uppmaningen kan betyda att vara vakna och be, men också att hålla uppsikt för att säga till när de som skulle gripa honom kom.]
24891	MRK 14:68	Men han förnekade och sade: ”Jag vet inte och förstår inte vad du pratar om!” Sedan gick han ut på den yttre gården. [Petrus går undan från skenet från elden som hade avslöjat hans identitet för en av tjänsteflickorna.] Då gol tuppen.
24892	MRK 14:69	När tjänsteflickan [vid porten] fått syn på honom började hon igen säga [samma sak] till dem som stod i närheten: ”Han är en av dem!” [I är det tydligt att det är en annan tjänsteflicka än den i vers 66. Utifrån var det inte bara en tjänsteflicka som pratade utan flera tjänare, men det var antagligen hon som tog initiativet och var den pådrivande att försöka avslöja Petrus.]
24893	MRK 14:70	Petrus förnekade det på nytt (upprepade gånger). En stund senare [en timme, se ] kom de som stod där [vid porten] fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem, du är ju från Galileen!” [Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja, se .]
24899	MRK 15:4	Pilatus frågade honom igen: ”Har du inget att säga? Du hör ju hur mycket de anklagar dig!”
24908	MRK 15:13	De ropade igen: ”Korsfäst honom!”
24909	MRK 15:14	Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade bara ännu högre: ”Korsfäst honom!”
24913	MRK 15:18	och började hälsa honom: ”Länge leve judarnas konung!” [Man härmade hälsningen ”Länge leve Caesar, konungen”.]
24925	MRK 15:30	Rädda (fräls) dig själv och kom ner från korset!”
24927	MRK 15:32	Låt den Smorde (Messias, Kristus), Israels Kung nu komma ner från korset, så vi får se och tro på honom!” Även de som var korsfästa tillsammans med honom hånade (förolämpade, skymfade) honom.
24934	MRK 15:39	När officeren [som förde befälet vid avrättningen] som stod mitt emot honom såg hur han gav upp andan sade han: ”Denne man måste ha varit Guds Son!”
25057	LUK 2:15	När så änglarna farit ifrån dem [tillbaka] till himlen, sade herdarna till varandra: ”Låt oss nu [på en gång] gå över [ända] bort till Betlehem och se det (det ord – gr. ”rhema”) som Herren har låtit oss få veta!”
25167	LUK 4:35	Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.
25189	LUK 5:13	Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sade: ”Jag vill. Bli ren!” Genast försvann spetälskan.
25200	LUK 5:24	Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig” – så sade han sedan till den lame – ”Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!” [Mitt i svaret till de skriftlärda riktar Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]
25278	LUK 7:14	Sedan gick han fram och rörde vid båren, och de som bar den stannade. Jesus sade: ”Unge man, jag säger till dig: Res dig upp på en gång!”
25314	LUK 7:50	Han sade till kvinnan: ”Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!” [Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.]
25322	LUK 8:8	En del föll i god jord, och när det vuxit upp bar det hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han med hög röst: ”Den som har öron att höra med, lyssna noggrant på det jag sagt!” [Jesus förklarar liknelsen i vers 11-15. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. En såningsman sprider ut säd för hand. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.]