13970	PSA 3:9	Stå upp, Herre (Jahve)! Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)! För du har slagit alla mina fiender på käkbenet, du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder. [I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.] Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)! Över ditt folk är din välsignelse. [Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13991	PSA 5:12	Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)! Låt deras egna planer fälla dem. Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott), eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.
14052	PSA 9:21	Stå upp, Herre (Jahve)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve). Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet ”morah” används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för ”lärare”. Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser ”morah” som en felstavning av hebreiska ”mora” som betyder ”vördnad, skräck och fruktan”. Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet ”För” börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14064	PSA 10:12	Stå upp, Herre (Jahve)! Gud (El), lyft din hand, glöm inte de ödmjuka (förtryckta på grund av orättfärdighet, de som har böjt sig inför dig och söker dig).
14121	PSA 17:6	Jag ropar (höjer min röst i bön) till dig, för du svarar mig, Gud (El)! vänd ditt öra till mig, hör mina ord.
14128	PSA 17:13	Stå upp, Herre (Jahve)! Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)! Få honom ner på sina knän! Rädda mitt liv (själ, hebreiska ”nefesh”) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är ”kumah” och gå konfrontera är ”kadmah”. Det går att tolka ”svärd” i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till ”Guds hand” i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se .]
14302	PSA 26:12	Min fot står på jämn (plan, säker, trygg) mark, i den stora församlingen (skaran) ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)! [Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet ”står” fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till ”jämn mark” kan också ha betydelsen ”moraliskt upprätt”. Centralt i versen finns två prepositioner ”på” och ”i” som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten ”står” tryggt och han ”böjer sina knän”. Ordet för lovsång är ”barach” och har sitt ursprung i ordet för knä, ”berech”, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
14596	PSA 43:4	Så jag kan komma till Guds (Elohims) altare [, det yttre brännofferaltaret och det inre rökelsealtaret], till Gud, min överväldigande glädje (Hebreiska ”El simchah giyl”, Gud, min jublande glädje)! Jag ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med harpa (kithara, hebreiska ”kinnor”, mindre harpa), Gud (Elohim), min Gud (Elohim)!
14654	PSA 46:12	[Plötsligt hörs nu Guds röst som talar:] ”Stanna upp (var stilla, släpp taget, strid inte) och besinna (tänk på, inse) att jag är Gud (Elohim)! Jag ska bli (är) upphöjd (prisad) bland hednafolken, upphöjd på jorden.” [Innebörden i grundtexten kan både vara att människor över hela jorden kommer att upphöja Gud, men också att Gud själv säger att han redan är i en hög position upphöjd över människorna och jorden.] [Refrängen från vers 8 upprepas:] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida), Jakobs Gud (Elohim) är vår starka fästning (tillflykt). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14657	PSA 47:3	[Psalmen börjar med en uppmaning, inte bara till Israel utan alla folk!] Alla folk, klappa era händer (applådera, förena era händer, ordagrant ”klappa hand” singular); höj upp till jubelrop [glädjerop, shofarstötar, se vers 6] till Gud (Elohim)!
14804	PSA 56:9	Ska de få fly trots sådana synder? Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!
14829	PSA 58:8	Gud (Elohim) bryt sönder tänderna i deras mun, dra ut huggtänderna på de unga lejonen, Herre (Jahve)! [En intensiv bön om Guds drastiska ingripande för att få tyst på och fördärva vapnen för de ogudaktiga. Att bryta sönder tänder är en metafor för dom, se .]
15125	PSA 74:22	Res dig upp Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull, försvara din egen sak. Kom ihåg hur dårarna smädar dig alla dagar.
15301	PSA 82:8	Res dig Gud (Elohim)! Döm jorden! För du ska besitta alla länder.
15483	PSA 92:7	Hur stora är inte dina gärningar o Herre (Jahve)! Dina tankar (idéer) är mycket djupa (outgrundliga, svåra att begripa). []
15566	PSA 99:1	Herren (Jahve) regerar (är kung)! Låt folken bäva (darra, skaka)! Han tronar på keruberna [nådastolen ovanpå arken, se ]! Låt jorden skälva (jordbävning)!
15907	PSA 115:9	O, Israel lita på Herren (Jahve)! Han är din hjälp och din sköld!
15908	PSA 115:10	Arons hus (översteprästerna), lita på Herren (Jahve)! Han är din hjälp och din sköld!
15909	PSA 115:11	Ni som fruktar (vördar) Herren (Jahve) [], lita på Herren (Jahve)! Han är din hjälp och din sköld!
16326	PSA 139:19	[Följande fyra verser utlämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig Gudsnärvaro.] Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Elohim)! Bort från mig, ni blodtörstiga!
21999	DAN 6:26	Därefter lät kung Dareios skriva till alla folk, stammar och språkgrupper i hela världen: ”Med önskan om stor frid (välgång)!
23709	MAT 15:7	Ni hycklare (skådespelare)! Jesaja profeterade rätt om er när han sade [Jes 29:13]:
25514	LUK 11:40	Ni tänker dåraktigt (ologiskt)! [Detta ord är inte ett skällsord, utan fokuserar på att någon är tanklös och inte resonerar logiskt. Jesus skulle aldrig gå emot sitt eget ord och kalla någon för ’dåre’, se . Han vill utmana fariséerna att tänka själva och inte bara följa sin samtid och dåvarande traditioner.] Har inte han som gjort utsidan också gjort insidan?
30408	JAS 4:4	Ni äktenskapsbrytare (otrogna)! [Ni älskar världen och bedrar Gud, se .] Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.