14286	PSA 25:18	Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven ”Qof”, används den tjugonde ”Resh” här. Tecknet ”Resh” avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret just här? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. Bokstaven Ordet ”jag ropar” börjar på denna bokstav, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd. Ett annat är ord som börjar på Qof är ”vänta”, se . Behovet är så akut, det finns ingen tid att vänta. Genom att hoppa över bokstaven med bilden på ”huvudet bakifrån” och istället gå direkt på ”huvudet framifrån” förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
14339	PSA 30:3	Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve), för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp], och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig. [Hebreiska ordet för ”dragit upp” är ”dalah”. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se och . Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]
28782	1CO 14:36	Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom? [Det är oklart vilken lag Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord ”nomos” syfta på Mose lag. Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i står det: ”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet.” Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera. En alternativ förklaring är att vers 34-35 är ett citat från en judisk-kristen grupp i församlingen som ville tysta kvinnorna. Paulus har svarat på flera brevfrågor tidigare, se . Paulus två motfrågor: ”Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom?” blir då riktade till män som förvränger Guds ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Jesus refererar också på liknande sätt till fariséernas tillägg och utläggningar av lagen, se . Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i . Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]