7137	RUT 1:8	[Efter en tid, troligtvis när de närmar sig gränsen till Israel i Jordandalen, inleder Noomi en dialog.] Noomi sade till sina svärdöttrar: ”Vänd om, gå hem till era mödrars hem. [Ni har följt med mig tillräckligt långt nu.] Må Herren (Jahve) visa er nåd (kärleksfull omsorg, trofast kärlek) på samma sätt som ni har gjort mot mina döda [plural, min make och mina två söner] och mig. [Här är första gången bokens nyckelord, hebreiska ”chesed”, används. Subjektet är Herren, det är han som är nåden och den trofasta omsorgsfulla kärlekens ursprung. Se även .]
7162	RUT 2:11	Boas svarade henne: ”Man har berättat för mig om allt du gjort för din svärmor [Noomi] sedan din make [Mahlon, se ] dog – hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut.
7203	RUT 4:11	Allt folket vid porten och de äldste sade: ”Vi är vittnen! [Eftersom biblisk hebreiska inte har ett ord för ja, svarar folket med att återupprepa Boas sista ord ”edim”, vi är vittnen!] Må Herren (Jahve) göra den kvinna som nu går in i ditt hus [hem här i Betlehem] lik Rakel och Lea, de två kvinnor som byggt upp Israels hus. [Jakob, som Gud senare gav namnet Israel, födde tolv söner genom dem och deras bihustrur, se .] Må du bli mäktig (segerrik, framgångsrik) i området Efrata [området kring Betlehem] och ditt namn bli vida känt (ordagrant ’namnge en person’) i Betlehem. []
13946	PSA 1:3	Han är som ett träd, planterat (omplanterat) vid vattenbäckar [grönskande, fullt av liv], som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl. [I ett torrt klimat är tillförlitlig vattentillförsel livsavgörande. Troligtvis är det ett dadelträd som avses, se . Dessa var vanliga i Jeriko och Jordandalen. Det finns två ord för att plantera i hebreiskan. Det ena betyder att så ett frö, det andra är att flytta en planta och omplantera den. Det senare ordet används här! I följande vers växlar psalmen från att ha beskrivit en rättfärdig man till att beskriva de ogudaktiga. Det finns en litterär poäng med att den rättfärdige beskrivs i singular, medan de ogudaktiga är många och beskrivs i plural. Jesus sade att vägen som leder till fördärvet är bred och många går på den, det krävs ett aktivt val för att leva rättfärdigt, se . Jesus säger att han är vägen, se . Oavsett omständigheter kan den rättfärdige grönska. Frukten behöver inte forceras fram, utan kommer i rätt tid då det är skördetid.]
13951	PSA 2:2	Jordens kungar reser sig och härskarna samlar sig mot Herren (Jahve) och mot hans Smorde [Messias, Jesus].
13961	PSA 2:12	Kyss Sonen [hylla, fall ned inför honom i vördnad och tillbedjan, låt Sonen regera], så att han inte blir vred [så att han inte dömer er nu, vrede används metonymiskt, som en omskrivning för en handling] och ni förgås på er väg (ni dör på grund av ert sätt att leva), när hans vrede snabbt tänds. [Guds dom liknas här med eld, den mest förödande och fruktade kraften i dåtida Israel.] Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som tar sin tillflykt till honom! [Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet, se . Det är också uttryck för att visa aktning och hyllning, se . Uttrycket ”på er väg” används som en bild på människans liv. I Psaltaren är det en vanligt återkommande bild där det finns två vägar, den rättfärdiges och den ogudaktiges, se . Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. Det är samma ord som inleder Psaltaren, se .]
13967	PSA 3:6	Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren, och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se ]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13974	PSA 4:4	Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig, lyssna]: Hur länge ska ni svärta ner min ära? Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka lögner? [Det ovanliga hebreiska uttrycket ”bnei ish”, ordagrant ”människors söner”, används här. Skrevs psalmen i samband med kan uppmaningen vara riktade till Joab och Abishai som gått över till Absaloms sida. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14001	PSA 6:9	Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart), det har åldrats (blivit svagt) på grund av alla mina fiender.
14021	PSA 7:18	Illdådet (elakheten, lidandet, mödans frukt) han planerat vänder tillbaka på hans eget huvud, och över honom själv (hans hjässa) kommer hans våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet ”hamas”). [Haman, vars namn är snarlikt hebreiska ”hamas”, utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och grymhet drabba dem själva, se .] Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)! Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn!
14024	PSA 8:3	[Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10] För din ära (ryktet om dig) sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns). [Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14071	PSA 11:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen, se inledningen]. Av David. ______ I Herren (Jahve) har jag tagit min tillflykt. [Den hebreiska verbkonstruktionen med perfekt, ”har tagit min tillflykt” beskriver troligtvis en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Han är på klippan och det finns inget behov att hitta flyktvägar.] Hur kan ni då säga till mig: ”Fly som [skrämda, hjälplösa] fåglar [till eller från] ert berg. [Uttrycket ’som en fågel’ används som en bild på någon som är jagad, se . Pluralformen inkluderar alla som är i liknande situation. Det finns ingen preposition framför berg, så antingen är uppmaningen att fågeln ska fly till eller från berget. Än idag i Israel ser man fåglar som tar skydd i skrevor och grottor i bergen och klipporna kring Jerusalem. Jesus säger i sitt tal om framtiden att det kommer en tid då de som bor i Judéen måste fly till bergen, se . Bergen är alltså en tillflyktsort. Skillnaden är dock att i den här psalmen är berg i singular. Det kan då syfta på Jerusalem. I den här psalmen jämförs David och hans allierade med små fåglar. Fåglar sjunger ofta och det skulle kunna referera till psalmisten och sångarna. De blir antingen skrämda från det öppna fältet och flyr till det trygga berget eller så överger de sina reden i berget och flyr därifrån. Oavsett om det är till eller från berget så är kontrasten tydlig mellan en fågel som är lättskrämd och ett berg som står fast.]
14084	PSA 12:7	På grund av förtrycket (plundringen, våldet) mot de svaga (förtryckta), på grund av ropen (klagan, jämret av smärta) från de hjälplösa, [därför, som ett svar på detta] reser sig nu Herren (Jahve) upp och säger: ”Jag ska ge dem den räddning (frälsning) de längtar efter.” [Centralt i det kiastiska mönstret finns huvudpunkten att Gud hör bön och kommer att gripa in!]
14163	PSA 18:33	För vem är Gud (Elohim) förutom Herren (Jahve), och vem är en klippa (berg, en säker och stabil grund) utom vår Gud (Elohim)? [Nej, ingen är som du!]
14181	PSA 18:51	Därför vill jag tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig inför folken, Herre (Jahve), och lovsjunga ditt namn. [Versen citeras i .] Stora segrar ger Herren (Jahve) åt sin konung, han handlar trofast (nådefullt, med omsorgsfull kärlek) mot sin smorde (utvalde, kung) [syftar också på Messias], mot David och hans ätt [säd, singular, se ] för evigt.
14190	PSA 19:9	[Skapelsen pekar på att det måste finnas en skapare. Dock används det mest generella ordet för Gud, hebreiska ”El” i vers 2. Paulus använder samma argument i att alla människor kan se att det finns någon form av högre makt när de ser naturens storslagenhet. I vers 8 -10 ges nu sex punkter med Herrens ord och dess effekter. Nu används Guds personliga namn, Jahve.] Herrens (Jahves) lag [undervisning, hebr. ”Tora” – de fem Moseböckerna, men syftar även på hela Bibeln] är fullkomlig (komplett, absolut, hel), den ger själen nytt liv (ger nytt liv åt hela människan). Herrens vittnesbörd (varningar, påminnelser, regler) är tillförlitliga (sanna, står stadigt), de gör enkla (okunniga, villiga, öppna) människor visa. [Ordet beskriver någon som är på väg att lära sig, någon som ännu inte skapat sig en uppfattning.]
14251	PSA 22:31	Alla mäktiga (de som har framgång och överflöd) på jorden ska äta och böja sig inför honom, alla som är på väg ner till stoftet [döden, graven] ska böja sig inför honom, även de som inte själva kan hålla sig vid liv. [Vers 30 är svåröversatt, ordagrant står det: ”de åt och böjde sig, alla feta på jorden; inför honom ska alla böja sig som går ner i stoftet; den själ som inte kan hålla sig vid liv”. Ordval och paralleller med tidigare verser hjälper dock i förståelsen. Ordet för stoft används i vers 16 för ”dödens stoft”, vilket förstärker att det handlar om graven och döden. I vers 27 står det att ”de ödmjuka” ska ”äta och bli mätta” och här i vers 30 att ”alla mäktiga på jorden” ska ”äta och böja sig för honom”. Ordet som översätts mäktiga betyder ordagrant ”fet” i hebreiskan och beskriver överflöd, framgång och ett gott liv. Vers 28 deklarerar att alla på hela jorden ska böja sig inför Herren. Detta universella uttalande förstärks av de två kringliggande styckenas motpoler; de ödmjuka/låga i vers 27 och de mäktiga/välbärgade i vers 30. Alla människor ska komma ihåg det som har hänt, vers 28. Alla ska komma ihåg Jesu försoningsverk och alla oavsett livssituation ska böja sig inför den uppståndne Jesus, se !]
14253	PSA 23:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. ______ Herren (Jahve) är min herde [kung, fåraherde som matar, leder och skyddar mig]. Jag ska inte sakna någonting (inte lida någon brist) [utan alltid ha mer än tillräckligt]. [I Israel och i Mellanöstern var begreppet ”herde” en vanlig metafor för kungen, se . Herren beskrivs också som sitt folks herde, se . Att David i denna psalm sjunger om ”min herde” visar vilken personlig relation Gud vill ha med sina barn. I den andra raden har hebreiskan bara två ord: ”lo echsar”, ordagrant ”jag ska inte sakna.” Denna korta fras, utan något objekt, beskriver en fullständig förtröstan på att Gud förser på livets alla områden.]
14257	PSA 23:5	Du bereder ett bord (dukar upp till en festmåltid) mitt framför ögonen på mina fiender. Du smörjer mitt huvud med [helande, välbehaglig] olja, min bägare är fylld till brädden (flödar över). [Att smörja någons huvud var dels en akt av gästfrihet för att få gästen att koppla av, fåraherden smorde också fårens huvud för att läka sår.]
14308	PSA 27:6	Nu ska mitt huvud lyftas högt, över mina fiender som omringar mig. I hans tält [tabernakel, tempel] ska jag offra under jubel (ljudligt, med trumpetstötar), jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!
14315	PSA 27:13	Om jag inte tror att jag ska få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land … [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.] [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket ”de levandes land” syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
14326	PSA 29:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David [för avslutningen av Sukkot]. [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av Sukkot. Denna hösthögtid kallas också lövhyddohögtiden, se . Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. . Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se .] ______ Ge åt Herren (Jahve), Guds söner [änglar, himmelska väsen], ge åt Herren (Jahve) ära och styrka (makt).
14360	PSA 31:11	Förbarma dig (visa nåd), Herre, för jag är i nöd. Mitt öga [singular, syftar på synen] är svullet av gråt (jag ser inte klart), [så även] hela min person och mitt inre (magen, känslor, tankar). [Kombinationen av hebreiska ”nefesh” och ”beten” beskriver hela personen.]
14426	PSA 34:19	De [rättfärdiga, vers 16]ropar, Herren (Jahve) hör, och befriar dem från all deras nöd. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”ropar” börjar med denna bokstav och förstärker de rättfärdigas rop på Gud.]
14464	PSA 36:6	Han planerar ondska på sin bädd [privat, dolt], han träder in på den väg (livsstil) som inte är god, han tar inte avstånd från ondska. [Han planerar under natten för att kunna utföra sina onda planer på dagen, se .]
14471	PSA 36:13	Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig, eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig. Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska, de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig. [Meningen inleds med ett adverb ”där”, hebreiska ”sham” som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet ”omkullkastade”, hebreiska ”dohu”, i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]
14595	PSA 43:3	Sänd ditt ljus och din sanning [som lyser upp vägen], må de leda mig [till dig]. De kan föra mig till ditt heliga berg [Sion, Moria berg], till dina boningar [templet i Jerusalem].
14600	PSA 44:3	[Psalmen börjar med en unison del där ”vi” prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomet ”vi” används i vers 2-4, 6, 8-9 och ”jag” i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron, våra förfäder har berättat för oss, om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel], i forna dagar
14627	PSA 45:3	Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord; jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen; min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
14657	PSA 47:3	[Psalmen börjar med en uppmaning, inte bara till Israel utan alla folk!] Alla folk, klappa era händer (applådera, förena era händer, ordagrant ”klappa hand” singular); höj upp till jubelrop [glädjerop, shofarstötar, se vers 6] till Gud (Elohim)!
14660	PSA 47:6	Han utväljer åt oss vår arvedel [landområde, landet Israel, se ], Jakobs upphöjdhet [Judeiska bergsbygden] som han älskar []. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14970	PSA 68:18	Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt), på berget [Sion, se ] som Gud (Elohim) valt till sin boning? Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
14976	PSA 68:24	Herren (Adonai) säger: ”Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem, föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
14977	PSA 68:25	så att din fot kan stampa (bada) i blod, och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna.” []
14984	PSA 68:32	Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se ], tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.] Trampa ner dem som älskar silver, förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.
15002	PSA 69:14	De som sitter i portarna [inflytelserika, ”fint folk”] pratar (skvallrar) om mig och jag är ämnet för dryckesvisorna bland de som dricker sig druckna [de på samhällets botten].
15098	PSA 73:23	Men nu är jag alltid med dig [Gud, jag vänder tillbaka till dig], du håller min högra hand.
15161	PSA 77:11	Har Gud (El) glömt att vara nådig, eller har han i sin vrede tillslutit sin barmhärtighet (ömsinta nåd)? [Barmhärtighet, på hebreiska ”rachamim”, kommer från ordet ”rechem” som betyder moderliv. Guds barmhärtighet liknas genom detta ord vid den ömsinta kärlek föräldrarna har till sitt ofödda barn som ännu är i mammas mage. Ordet ”tillslutit” kan också i sammanhanget ha betydelsen att psalmisten Asaf i sin klagan och djupa oro undrar om det som är från Gud kanske ändå inte kommer att födas fram.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15183	PSA 78:12	[Guds gärningar:] Inför deras fäder gjorde han under (förunderliga ting, mirakler) [plågorna, se ] i Egyptens land, på Soans fält. [Soan var en stad i Nildeltat nära en forntida flodmynning i Medelhavet, dess grekiska namn var Tanis.]
15259	PSA 80:3	Lyssna (vänd ditt öra – hör upp), o Israels herde, du som leder Josefs fårhjord (flock av småboskap), du som tronar ovanpå keruberna [nådastolen, se ], lys fram (stråla tydligt).
15266	PSA 80:10	[Här är vinplantan en bild på Israel som befriades från slaveriet i Egypten och fick Israels land efter att Herren drivit undan ett flertal folkslag för dem.] Du drog upp vinplantan, ut från Egypten. Du drev undan folkslag och du planterade den [vinplantan, Israel].
15267	PSA 80:11	Du gjorde i ordning en plats för den [vinplantan, Israel] och den blev djupt rotad och fyllde landet.
15283	PSA 81:7	Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd, när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; ]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även .] [En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A] Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]:
15312	PSA 83:11	Gör med dem som med Midjan [fiende, se ], som med [befälhavaren] Sisera [som ledde Javins armé, se ], som med [kungen] Javin [i norra Kanaan, se ] vid Kishons bäck [],
15331	PSA 84:11	Gud (Elohim), ser vår sköld [bildligt, vår ledare], se på din smordes ansikte [din smorde kung, David, se ].
15860	PSA 110:6	Han ska döma hednafolken, han fyller dalen med döda kroppar, han ska krossa huvudet för många länder (folk). [Antikrist, Satan själv, som leder allt motstånd mot Jesus ska bli krossad, se .]
15875	PSA 112:4	Ett ljus lyser(har gått upp) i mörkret för de med uppriktiga hjärtan (de rättsinniga, ordagrant ”rakhjärtade”), [ljuset, som representerar Gud är]nådig(full av omsorgsfull kärlek) och barmhärtig (förlåtande, känner medlidande, oändlig nåd) och rättfärdig. [Ordet ”lyser” börjar på bokstaven Zajin och ”nådig” med Chet. Versen avslutas av tre adjektiv i singular, det skulle kunna beskriva de uppriktiga, men troligare är att det beskriver Guds ljus som går upp med nåd, barmhärtighet och rättfärdighet.]
16189	PSA 126:6	Den som går ut [går fram och tillbaka för att så] gråtande (under sorg), bärandes på sitt [dyrbara, sista] utsäde, han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop), bärandes på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!] [Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]
16197	PSA 128:3	Din hustru ska vara som en vinstock som bär riklig frukt i ditt hem. Dina barn ska vara som olivplantor runt ditt bord. [Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig tillräckligt med mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever i enligt med hans ordningar.]
16209	PSA 130:1	En pilgrimssång. [Psalm 120-134 sjöngs antagligen under de tre årliga pilgrimsfärder som alla judar gjorde till Jerusalem. Den är antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma.] ______ Ur djupen [vattendjupen, metafor för en situation med oöverstigliga problem] ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahve).
16300	PSA 138:1	Av (för) David. ______ Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig av hela mitt hjärta, lovsjunga dig inför gudarna [elohim, kan syfta på hela den himmelska änglahären, eller hedniska avgudar].
16515	PRO 2:12	[Visheten räddar från två stora frestelser för en ung man, lättförtjänta oärliga pengar och lösaktiga förhållanden med kvinnor.] De [vishet, kunskap och omdöme] ska rädda dig från onda män, från dem som talar perversiteter (osanning, omoral),
16519	PRO 2:16	De [vishet, kunskap och omdöme] ska rädda dig [från onda kvinnor] från den främmande (prostituerade) kvinnan, från den sexuellt frigjorda kvinnan (äktenskapsbrytaren, din nästas hustru) som frestar med förföriskt tal,
16564	PRO 4:4	då undervisade han mig och sade: ”Låt ditt hjärta få tag på (hålla fast vid) mina ord, håll mina bud (befallningar), så du får leva [länge, väl, fri från missmod].
16887	PRO 15:10	För den som överger Guds stig (välkända, upptrampade gångväg) väntar sträng bestraffning, den som hatar (vägrar att ta emot) tillrättavisning kommer att dö [fysiskt, moraliskt och andligt].
16955	PRO 17:12	Det är bättre att möta en björnhona som blivit separerad från sina ungar, än att möta en [högfärdig, arrogant] dåre i sin dårskap.
17026	PRO 20:2	Den skräck en [upprörd, rasande] kung inger kan liknas vid rytandet av ett lejon, den som är orsak till hans ilska syndar mot sitt eget liv (sätter sitt liv på spel).
17118	PRO 23:4	Trötta inte ut dig för att bli rik, lita inte på din egna [mänskliga, begränsade] förståelse (insikt).
17215	PRO 26:4	[Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap:] Svara inte en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt, då befinner du dig själv på hans [låga] nivå. [Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.]
17216	PRO 26:5	Svara en [självgod, arrogant] dåre på hans dåraktiga sätt, så att han inte blir självgod och tror sig vara vis. [Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.]
17273	PRO 28:7	Ett vist barn håller buden [lagen, följer instruktionerna från sina föräldrar och Gud], men den som umgås (associerar sig) med slösaktiga (impulsiva) människor är en skam för sin far.
17371	PRO 31:17	Hon är fylld med kraft [andlig, mental och fysisk], och kavlar ivrigt upp ärmarna för att sätta igång. [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”kavlar ivrigt upp ärmarna” som börjar med den bokstaven. Att just denna bokstav används här belyser hur hon engagerar sig för familjen med hela sin kraft. Hon älskar familjen och gör allt för att hålla ihop den.]
20381	LAM 1:2	Hon [Jerusalem, som liknas vid en änka]gråter bittert i natten hennes tårar rinner över kinderna. Det finns ingen som tröstar henne; alla hennes älskare [länderna runt omkring som tidigare sett upp till Jerusalem] är borta. Alla hennes vänner har förrått henne; de har blivit hennes fiender. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”gråter” börjar med denna bokstav och ger bilden av ett sorgehus där man sitter ”shiva” vilket betyder att man sitter på golvet och sörjer utan att låta sig tröstas. Shiva betyder sju på hebreiska. Den familj som har sorg stannar hemma under en veckas tid efter begravningen, som skett samma dag som dödsfallet. Familjen sitter på låga stolar i hemmet för att på ett yttre sätt visa sina inre känslor av sorg. Uttrycket att ”känna sig låg” får ett konkret fysiskt uttryck. Under denna vecka besöker vänner och bekanta familjen och man har ofta med sig mat. Besökaren sätter sig i stillhet intill den sörjande och säger ingenting innan den som är i sorg är redo att prata. Den bibliska bakgrunden till denna sed finns i där Jobs vänner satt tysta en vecka tills Job inledde samtalet, se .]
20389	LAM 1:10	Motståndaren har sträckt ut sin hand över alla hennes skatter: Hon har sett främlingar [från andra nationer] komma in i helgedomen [templet, se ], om vilka du har befallt att de inte får träda in i församlingen. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet ”sin hand” med denna bokstav och poängterar styrkan hos motståndaren. Alla som inte är judar måste stanna på hedningarnas förgård och får inte gå hela vägen längst in i templet, se .]
20491	LAM 4:2	Sions [Jerusalems] dyrbara söner, en gång värda sin vikt i guld, ve, nu behandlas de som lerkärl [enkla, billiga dussinvaror som slängs bort när de är förbrukade], sådant som krukmakaren tillverkar. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”söner” börjar med denna bokstav.]
21808	DAN 1:2	Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) gav Jojakim, kungen av Juda, i hans våld. [Det var inte babyloniernas styrka som gjorde att de fick seger, det var Herren som tillät dem inta landet på grund av gudsfolkets olydnad och avgudadyrkan, se . Jojakim var en ond kung i Herrens ögon, . Enligt rabbinsk litteratur levde han i incestförhållande med sin mor, svärdotter och styvmor och han hade för vana att mörda män och våldföra sig på deras kvinnor. Han regerar elva år, från 608-597 f.Kr. Det är en omvälvande politisk tid där Juda och Jerusalem ligger geografiskt sett mellan dåtida stormakter. Det är egyptierna och farao Necho som tillsätter Jojakim som sin lydkung sedan de tillfångatagit hans yngre bror som bara hann vara kung tre månader. När babylonierna, tre år in i Jojakims styre, attackerar Jerusalem 605 f.Kr. sluter Jojakim en pakt med dem, se . För att försäkra sig om Jojakims lojalitet tar Nebukadnessar några ungdomar av kunglig släkt som gisslan. Detta är den första deportationen till Babylon som berör Daniel och hans vänner. Templet plundras delvis, se .] Nebukadnessar tog också med sig några av kärlen till Shinar [Babylon, landet mellan floderna Eufrat och Tigris]. Där ställde han in dem i skattkammaren för sina gudar [Marduk och Nebo]. [Det babyloniska riket var den nya stormakten efter assyrierna. I staden Babylon revolterar Nabopolassar mot assyrierna och utropar sig som kung i Babylon 626 f.Kr. Tillsammans med hans son Nebukadnessar formar de det nybabyloniska riket som har sin storhetstid under de kommande 100 åren. Historiska dokument, de babyloniska krönikorna, bekräftar att Nebukadnessar våren 605 f.Kr. stred i den egyptiska utposten Karkemisch i norra Syrien och senare på senvåren svepte ner mot Jerusalem. I den första räden plundras templet och personer som kan utgöra ett hot, däribland Daniel och hans vänner, tas med som fångar. Nebukadnessar fortsätter ner mot Egypten, men när han får besked om sin fars Nabopolassars död 15 augusti, skyndar han hem. Han tar vägen genom öknen och kommer fram före Daniel och fångarna som tar den vanliga längre vägen längs med floden Eufrat. En lertavla visar att Nebukadnessar blev kung 7 september. Nebukadnessar fortsätter sina fälttåg. Sju år senare, 597 f.Kr. erövras Jerusalem. Det är i denna andra deportation som profeten Hesekiel förs bort. År 586 f.Kr. förstörs templet och den tredje vågen av fångar förs bort till Babylonien.]
21911	DAN 4:2	Till sist kom Daniel inför mig. [Ingen förklaring ges till varför Daniel dröjde. Det kan ha varit medvetet, för att visa de hedniska drömtydarnas oförmåga, eller så var det praktiska orsaker; kanske var han på resa, se . Hans ledande position som satrap kan också ha inneburit att han administrerade arbetet. I så fall kom bara de ärenden, som hans underordnade inte klarade av, på hans bord, se .] [Nebukadnessar ger nu en kommentar på Daniels babyloniska namn:] Han kallades Belteshassar efter min [och Babylons] guds namn [Bel, generellt namn för den högsta guden i Babylon som vid den här tiden var Marduk, se ], och i vilken gudars ande är. Jag berättade min dröm för honom:
21920	DAN 4:11	Så är det bestämt genom väktarna [se vers 13], och så är det befallt av de heliga [änglarna, se även ]. Detta för att de levande [alla folk] ska veta att den Högste råder över människornas riken (mänskligheten på jorden). Han ger dem till vem han vill, och kan resa upp den ringaste av människor [till att få makt att regera].’
22011	DAN 7:9	Jag fortsatte att se. [Daniel hade i sin syn just sett hur ett litet horn hade trätt fram bland de tio hornen, under tiden han ser detta och betraktar det förändrades synen.] Troner sattes fram, och den Gamle av dagar [Gud, den evige Fadern] satte sig ner. Hans kläder var vita som snö, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor, och hjulen på den var av flammande eld.
22024	DAN 7:22	tills den Gamle av dagar [Gud, den evige, bortom all tid, se vers 13] kom. Han dömde och gav den Högstes heliga rätt (en frikännande dom eller rätten att döma). Sedan kom tiden för de heliga att ta riket i besittning.
22075	DAN 9:18	Böj ditt öra (lyssna noga) och hör! [Min bön till dig, men även folkets hån, se vers 16.] Öppna dina ögon och se på vår ödeläggelse [städer i ruiner i vårt land] och staden [Jerusalem], som är uppkallad efter ditt namn. Det är inte på grund av våra egna rättfärdiga handlingar vi kommer till dig med våra vädjanden (enträgna, ödmjuka och innerliga böner om nåd), utan på grund av din stora barmhärtighet (oändliga nåd). [Här, och i vers 9, används ”rachamim”, ett av flera hebreiska ord för nåd och barmhärtighet. Ordet förekommer bara i plural i Bibeln. Det illustrerar hur Guds nåd är oändlig. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna. Det har ingen början och inget slut. Detta ord visar på den dimensionen i nåden som gör den obegränsad.]
22088	DAN 10:4	På den tjugofjärde dagen i första månaden [Nisan, som infaller i mars/april, vid påskhögtiden] var jag vid stranden av den stora floden Tigris. [Floden Eufrat rann genom staden Babylon. Parallellt öster om den rinner floden Tigris i nuvarande Irak.]
22110	DAN 11:5	[Nu förutsägs historien från Alexander den stores död 323 f.Kr. och framåt. Vers 5-20 handlar om konflikten mellan de två delarna av det splittrade grekiska riket. Eftersom Daniels bok handlar om judarna, så fokuserar berättelsen på stormakterna norr och söder om Israel – det Seleukidiska riket i norr och det Ptolemaiska riket i söder. I dessa verser används de generella benämningarna – kungen i syd och kungen i nord. Eftersom konflikten pågår i flera generationer är dessa kungar olika personer. Sydrikets kungar i Egypten heter Ptolemaios den förste, andre osv. Kungarna i det seleukidiska Nordriket i Syrien heter Antiochos den förste, andre, osv.] Kungen i Sydlandet [Egypten, Ptolemaios I som var en av Alexander den stores generaler] ska bli mäktig. Av hans furstar ska en vara mäktigare än han [Seleukos I Nikator som också var en av Alexander den stores befälhavare], och hans herravälde ska bli stort.
22112	DAN 11:7	Men en från hennes familj (en telning från hennes rötter) [Berenikes bror Ptolemaios III] ska stiga upp i hans ställe och dra upp mot nordlandskungens [Syriens] här och tränga in i hans fäste [Seleukia, som var staden Antiokias hamnstad, eller själva Antiokia] och han ska attackera (göra vad han vill med dem) och segra.
22134	DAN 11:29	På bestämd tid ska han [nordkungen, Antiochos IV] sedan på nytt dra ut mot Sydlandet [168 f.Kr.], men denna senare gång ska det inte gå som den förra. [Denna gång kommer han inte ha samma framgång i Egypten.]
22136	DAN 11:31	Härar från honom [nordkungen, Antiochos IV] ska komma, och de ska orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse. [Ett hedniskt föremål i templet, se . Detta omnämns även i 1 Mack 1:44-47, 54.]
22152	DAN 12:2	Många som har somnat in i mullen [är döda och begravda] ska väckas upp [uppstå, få liv igen]: en del till evigt liv, andra till skam [plural] och evig fasa (avsky). [En dag kommer alla människor att uppstå och få möta Gud, se .]
23281	MAT 4:3	Då kom frestaren [djävulen, han som förleder] fram och sade till honom: ”Om du är Guds Son (eftersom du är det), befall då att de här stenarna blir bröd (mat).” [Inget direkt citat, men om stenar kan bli Abrahams barn eller ge israeliterna vatten i öknen, se och , då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger.]
23308	MAT 5:5	Saliga (lyckliga, välsignade, avundsvärda) är de milda (tålmodiga, ödmjuka, de som kan förmedla Guds styrka och makt med mildhet) – för de ska ärva jorden (landet) [Israel, se ].
23325	MAT 5:22	Jag säger er [och fullkomnar betydelsen]: Den som är arg på sin broder (är långsint och vägrar att förlåta), kan inte undgå sin dom. [Vissa manuskript har tillägget ”utan orsak”, se .] Den som säger till sin broder: ’Du är värdelös’ (hånfullt skällsord för ’dum i huvudet’), kan inte undgå att ställas inför Stora rådet [Sanhedrin, judarnas högsta juridiska instans]. Den som säger: ’Du är en dåre’, kan inte undgå [dödsdomen i] det brinnande Gehenna (helvetet). [Gehenna är ett grekiskt lånord från hebreiskan. Det är namnet på Jerusalems södra dalgång, Hinnomdalen. Det var här som barn offrades till avguden Molok, se . Platsen är också en domens plats där dessa onda kungar ska dömas, se . På 1200-talet uppkom en sägen att det var här stadens avfall eldades upp i en ständigt brinnande eld. Det kan inte uteslutas att stadens avfall kan ha tippats i denna och andra dalgångar. Det är dock troligare att Jesus i ett sammanhang som talar om mord, se vers 21, anspelar på barnoffren och den kommande slutgiltiga domen för de skyldiga till dessa avskyvärda handlingar, se .]
23384	MAT 6:33	Sök (med innebörden av att längta och sträva) i stället först hans rike (Guds kungadöme, styre) och hans rättfärdighet (rätt, rättvisa), så ska allt detta [mat, dryck och kläder också, se vers 31] ges (förökas, ytterligare läggas) till er. [Guds rike består av frid och glädje i den helige Ande och inte i mat och dryck, dvs. av yttre regler, se .]
23449	MAT 9:1	Jesus satte sig i en båt och for över till den andra sidan och kom till sin stad [Kapernaum, i norra änden av sjön Gennesaret]. [Genom att korsa sjön uppfyllde Jesus gadarenernas önskan att lämna deras område, se .]
23457	MAT 9:9	[Matteus, evangeliets författare, beskriver nu sitt eget personliga möte med Jesus.] Jesus gick vidare [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset. Han sade till honom: ”Följ mig”, och Matteus steg upp och följde honom. [Matteus är ursprungligen ett hebreiskt namn, ”Matityahu”, som betyder ”Guds gåva”. Han kallas också Levi som troligen är hans familjenamn, se . Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen ”Via Maris” som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre. I sin glädje över frälsningen anordnade han en stor fest i sitt hem, se . När Matteus själv beskriver detta tar han inte med de storslagna detaljerna utan bara att Jesus var på middag i hans hus.]
23466	MAT 9:18	[Nu följer en serie med tre händelser där Jesus helar människor. Jesu makt blir ofta tydligt manifesterad mitt i vardagen i mötet med människor.] Medan Jesus talade till dem, kom en föreståndare [Jairus, som var föreståndare för synagogan i Kapernaum, se ] och föll ner för honom och sade: ”Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.”
23489	MAT 10:3	Filippus och Bartolomeus [Bartolomaios, hebreiskt namn, ”Talmais son”. Det är troligtvis samma person som Natanael som nämns tillsammans med Filippus, se . I så fall kom han från Kana, se ], Tomas och Matteus, tullindrivaren (publikanen) [och författaren av detta evangelium], Jakob, Alfeus son, och Taddeus [Judas, inte Iskariot],
23502	MAT 10:16	[Från vers 17 skiftar Jesus till förutsägelser som skulle uppfyllas i ett senare skede i lärjungarnas uppdrag. När de blev utsända i Galileen var det ingen direkt förföljelse, men Jesus förbereder dem på vad som ska komma. En del uppfylldes före Jesu korsfästelse, men det mesta skedde efter Jesu död. Dessa varningar gäller även i dag för en Jesu lärjunge.] Se, jag sänder er på uppdrag som får omringade av vargar. Därför ska ni vara visa [vaksamma, reagera snabbt] som ormar och oskyldiga (rena, känsliga) som duvor [så att ni inte gör er skyldiga till någon falskhet eller annan synd].
23511	MAT 10:25	Det är helt naturligt att lärjungen möter samma öde som sin lärare, och tjänaren samma som sin herre. Om man har kallat husets Herre för Beelsebul [djävulen, kanske syftar det på hebreiskans ”Baal Sebub” som betyder ”flugornas herre”, se ], hur mycket mer ska man då inte kalla hans tjänare så.
23633	MAT 13:25	Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde falskt vete [rajgräs, ett ogräs med giftig frukt som är snarlikt vete] på åkern mitt bland vetet och gick sedan sin väg.
23662	MAT 13:54	När han kom till sin egen hemstad [Nasaret, knappt tre mil från Kapernaum] undervisade han i deras synagoga. De slogs av häpnad och sade: ”Varifrån har han fått denna vishet och mirakulösa kraft?
23783	MAT 17:14	[Jesus, Petrus, Jakob och Johannes kom ner från berget och mötte upp med de andra nio lärjungarna nästa dag, se .] När de var tillbaka bland folket kom en man fram och föll på knä för honom
23843	MAT 19:12	[Det finns tre kategorier:] [Medfödd:] Det finns de som är födda eunucker. [Fysiskt eller psykiskt oförmögna till äktenskap.] [Påtvingad:] Andra har blivit eunucker (kastrerade) av människor. [Bokstavligt, men även bildligt, av olika orsaker inte gift sig.] [Frivillig:] Andra har själva valt att bli eunucker [avstå från äktenskap] för himmelrikets skull. Den som kan får acceptera detta.” [Jesus förutser att inte alla kan förstå att äktenskapet inte är för alla. Jesus betonar dock att det är relativt få som är kallade att leva i celibat, det är en särskild kallelse. Det var ju Gud som såg på den syndfria människan och sade att det inte var gott att vara själv, se . Paulus som förespråkade att den som hade den särskilda kallelsen skulle förbli ogift i , sade också att det var en demonisk lära att förbjuda äktenskap, se .]
23881	MAT 20:20	Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se ] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se ]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
23896	MAT 21:1	[Denna händelse inleder den sista veckan av Jesu verksamma tjänst. Det var vår och alla judar vallfärdade till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Detta gjorde även Jesus och lärjungarna. På vägen dit hade de passerat området Pereen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder ”fikonhuset”.] När de [Jesus, lärjungarna och följet med alla som var på väg för att fira påskhögtiden] närmade sig Jerusalem och kom till [byn] Betfage vid Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar
23925	MAT 21:30	Fadern vände sig till den andra sonen som svarade: ’Ja, herre’ [Ja, jag ska gå], men han gick inte.
24013	MAT 23:26	[Jesus, som alltid vill omvändelse, riktar sig nu personligen till dem.] Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren. [Kontrast till välsignelsen till de ’renhjärtade’ i .]
24023	MAT 23:36	Jag säger er sanningen (sannerligen, amen): Allt detta [onda, svåra tider] ska komma över det här släktet.” []
24033	MAT 24:7	Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig mot folk, och kungarike mot kungarike. [Även tecken i naturen:] Det ska bli: hungersnöd (matkris, skördar som slår fel) och jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser. [Vissa manuskript har även med ordet epidemier här, ordet finns i .]
24111	MAT 25:34	Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se vers 33]: ’Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er från universums begynnelse.
24118	MAT 25:41	Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se vers 33]: ’Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar.