14005	PSA 7:2	En ”shiggaion” av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet ”shiggaion” används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är ”shagah” som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ”Kush” betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______
14045	PSA 9:14	För han som kräver blod [blod i plural, se ] kommer ihåg, han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet ”lovsjung”. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet ”kräver” används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk, hebreiska ”anav”, beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se .]
16497	PRO 1:27	när den kommer över er likt en storm, när er undergång kommer som en virvelvind, när svårigheter (själslig vånda) drabbar er. [Bilden som målas upp här är dårarna som hatar och förlöjligar visheten. Till sist leder deras väg till fördärvet, och då är det i stället visheten som skrattar åt dem. Detta förstärker absurditeten i att trots upprepade varningar välja en dåraktig väg. Jag i den här versen syftar på den personifierade visheten, inte Gud. Han skrattar inte över olycka, han om någon kan sympatisera med mänskligt lidande. Han släcker inte ut en tynande låga, Jes 42:3, Jesus gråter över Jerusalem, se Luk 19:41, osv.]
22031	DAN 8:1	[Kronologiskt inträffar synerna i kapitel 7 och 8 långt före händelserna i kapitel 5 där Belshassars fest beskrivs. Att Daniel hade haft dessa syner drygt tio år innan den händelsen hjälpte honom att tyda skriften på väggen. Från och med kapitel 8 och fram till slutet av boken är texten skriven på hebreiska. Mittensektionen, mellan 2:4 och 7:28, är skriven på arameiska. Synerna i kapitel 2, 7 och 8 har flera beröringspunkter där samma riken beskrivs. Växlingen tillbaka till hebreiska, här i kapitel 8, indikerar att synen här riktar sig speciellt till det judiska folket. Från att ha handlat om övergripande världshändelser, beskrivs nu mer i detalj hur stormakterna kommer att påverka Israel och templet, se .] I kung Belshassars tredje regeringsår [över Babylon, omkring 551-550 f.Kr.] såg jag, Daniel, ännu en syn efter den jag först hade sett [två år tidigare, se ].
23817	MAT 18:21	Då kom Petrus fram till honom och sade: ”Herre, hur många gånger kan min broder synda mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som upp till sju gånger?” [Enligt den rabbinska traditionen som baserades på Amos 1:3, räckte det att förlåta någon tre gånger. Den fjärde gången någon gjorde samma fel mot dig behövde du inte förlåta, eftersom omvändelsen inte ansågs vara genuin. Petrus föreslog nu mer än det dubbla. Talet sju står också för fulländning.]
24055	MAT 24:29	[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.] ”Direkt efter den sista tidens vedermöda: ’Ska solen förmörkas och månen inte längre lysa. [Citat från Jes 13:10, 24:23, Hes 32:7-8, Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.] Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4, Upp 6:13], och himlens krafter ska skakas.’
24587	MRK 8:18	Kan ni inte se fast ni har ögon och inte höra fast ni har öron? [Jer 5:21, Hes 12:2] Kommer ni inte ihåg
24644	MRK 9:37	”Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig, och den som tar emot mig tar inte [bara] emot mig utan [också] honom som har sänt mig.” [Här används det grekiska ordet ”paidion” som beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se 9:33, så det är inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet. Det är intressant att notera att på arameiska, det språk som Jesus antagligen talade, används samma ord för både barn och tjänare. Frasen ”tog i sina armar” beskriver hur Jesus omfamnar och välkomnar barnet. Ordet används bara här och i .]
24667	MRK 10:10	När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i Judéen eller Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de på nytt upp ämnet]. [Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen ”i huset” som används här och i 7:17, 9:28, 9:33, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.]
24811	MRK 13:25	Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4, Upp 6:13], och himlens krafter ska skakas.’
24979	LUK 1:17	Han ska gå framför Herren i Elias ande och kraft för att ’vända fädernas hjärtan till barnen’ [Mal 3:1, 4:5] och de olydiga till de rättfärdigas sinnelag, så att Herren får ett förberett folk.”
25733	LUK 17:13	och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss [ha medlidande och hela oss]!” [De spetälska följde budet i 3 Mos 13:46, och bodde utanför byn.]
25838	LUK 19:38	De sjöng [från Psalm 118:26, som sjöngs under påskhögtiden]: ”Välsignad är konungen, han som kommer i Herrens namn! Fred i himlen och ära i höjden!”
25886	LUK 20:38	Gud är inte en Gud för de döda utan för de levande, för honom lever alla.” [Saddukéerna hade använt Mose lag, 5 Mos 25:5, som argument för att det inte fanns någon uppståndelse, men nu använder Jesus Moses egna ord i berättelsen om den brinnande törnbusken för att bevisa motsatsen.]
26646	JHN 11:54	Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar. [Eftersom Efraims stams område ligger norr om Jerusalem låg staden antagligen några mil nordöst om Jerusalem vid gränsen mot öknen i öster. Många identifierar den med den gamla staden Ofra som omnämns i Jos 18:23, drygt två mil nordost om Jerusalem.]
26863	JHN 18:9	Han sade detta för att ordet skulle fullbordas: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har givit mig.” [Joh 6:39, 17:12]
27478	ACT 13:47	För så har Herren befallt oss [Jes 42:6, 49:6]: Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli till frälsning överallt på jorden.”
28232	ROM 9:9	Detta ord [från 1 Mos 18:10, 14] var nämligen ett löftesord: ”Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.”
28241	ROM 9:18	Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill. [Bibeln är tydlig med att farao själv förhärdar sitt hjärta, se 7:14, 22 och 9:34. På samma sätt som Gud ”utlämnar” i sker förhärdandet som en konsekvens av att en person aktivt tagit avstånd från Gud.]
28248	ROM 9:25	Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade. [Hos 2:1, 23]
28285	ROM 11:8	Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag. [5 Mos 29:4, Jes 29:10]
28447	1CO 1:16	Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt. [I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se vers 1:17-20 och 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 1:21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se vers 1:17, 1:23, 2:2.]
28478	1CO 2:16	För vem har lärt känna Herrens sinne (planer, tankar)? Vem kan undervisa honom? [Jes 40:13, se även .] Men vi har den Smordes (Kristi) sinne.
28507	1CO 4:6	Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket ”inte utöver det som är skrivet” betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad. [Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se . Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 3:5, men troligen även också 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se .]
28860	1CO 16:16	Rätta er därför efter sådana människor och alla andra som arbetar tillsammans och kämpar (arbetar hårt) med dem. [Stefanas familj, som Paulus också omnämner i början av brevet, se 1:16, var bland de första som kom till tro i Korint. Paulus var den som hade döpt dem. Stefanas tillhörde troligen de mer välbärgade i församlingen med eget hushåll, slavar och tjänstefolk. Han lyfts fram som ett exempel på en som i stället för att utnyttja sin sociala ställning för egna syften, använt sin position för att hjälpa andra.]
28982	2CO 6:16	Vilken gemenskap kan det vara mellan Guds tempel och avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: ”Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.” [3 Mos 26:12, Jer 32:38, Hes 37:27]
28983	2CO 6:17	Därför säger Herren: ”Gå ut från dem och skilj er från dem, och rör inte vid något orent. Då ska jag ta emot er.” [Jes 52:11, Hes 20:41]
29092	2CO 12:2	Jag vet en man som tillhör den Smorde (en människa som är i Kristus) som för fjorton år sedan blev uppryckt ända till tredje himlen. Om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet. [Paulus berättar i tredje person, men det är troligt att det handlar om honom, se 12:1, 5, 7. Anledningen kan vara att han såg sig själv i synen, eller att han inte vill berömma sig. Händelsen inträffade fjorton år tidigare någon gång omkring 42 e.Kr. Det var före missionsresorna som beskrivs i Apostlagärningarna då Paulus befann sig i Antiokia i Syrien, se .]
29376	EPH 5:5	För detta kan ni vara säkra på att: Ingen som praktiserar sexuell omoral (otukt, grekiska ”pornea”), ingen oren människa, ingen girig (med materiellt habegär) – en sådan person är en avgudadyrkare – [Påståendet gäller främst den sista punkten där pengar och välstånd har ersatt Guds plats av tillbedjan, se Matt 6:24; Fil 3:19; 1 Joh 2:15, men gäller även för de två första punkterna då det skapade tillbeds i stället för skaparen, se Rom 1:25] har någon del i den Smordes (Kristi) och Guds rike. [Samma tre ord som nämndes i vers 3 upprepas här. Det som upptar en människas främsta längtan och önskan vid sidan av Gud är en avgud, se .]
29534	COL 1:2	Till de heliga (avskilda för Gud) i Kolossai, de troende syskonen (bröderna och systrarna) i den Smorde (Messias, Kristus). [Kolossai var belägen i Lykosdalen i den romerska provinsen Frygien, nuvarande Turkiet. Staden låg 17 mil öster om Efesos längs med huvudvägen till Orienten. Alldeles intill Kolossai låg de mer välkända, större, blomstrande städerna Laodikeia och Hierapolis. Brevet skulle också läsas upp i åtminstone Laodikeia, se 4:13, 16. Det är värt att notera att brevet är adresserat till just Kolossai, den minsta och i jämförelse obetydliga staden i detta område.] Nåd (kraft, oförtjänt favör) vare med er och frid (harmoni, frihet från fruktan, välbehag) från Gud vår Far.
29736	2TH 2:8	Sedan ska den laglöse [Antikrist] bli uppenbarad (träda fram), han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. [Jes 11:4, Upp 19:5]
30148	HEB 7:17	Han får nämligen vittnesbördet: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek. [Ps 110:4, detta är tredje gången samma passage citeras, se 5:6, 6:20.]
30185	HEB 9:13	Om nu redan blodet av bockar och tjurar [3 Mos 16:14-16] och askan från en [röd] kviga [4 Mos 19:2, 17-18] kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet,
30409	JAS 4:5	Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger: Svartsjukt längtar Anden som han låtit bo i oss? [Inget exakt citat, men samma innehåll som 2 Mos 20:5, 1 Mos 6:3-5, Jes 63:8-16.]
30476	1PE 2:10	Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk, ni som inte hade fått barmhärtighet har nu fått barmhärtighet. [Hos 1:6, 9; 2:23]
30490	1PE 2:24	Han bar personligen våra synder i sin egen kropp [Jes 53:4, 12] på korsets trä, så att vi kan dö bort från synderna och leva för rättfärdighet. Genom hans sår har ni blivit helade.
30613	1JN 1:6	[Nu följer tre fraser som alla börjar med ”om vi säger”, se vers 6, 8, 10. Varje påstående följs av en antites som börjar med ”men om”, se vers 1:7, 1:9, 2:1b. Det finns också en fin rytm där avslutningen av en punkt leder in i nästa genom att upprepa ett ord eller en tanke.] Om vi säger att vi har gemenskap (delaktighet, en levande relation) med honom men vandrar (lever) i mörkret, då ljuger vi och handlar inte efter (lever och praktiserar vi inte) sanningen.
30645	1JN 2:28	[Sex gånger i följande stycke försäkrar Johannes att den som tror är Guds barn, se 2:28; 3:1, 2, 7, 10a, b. Tio gånger från vers 29 och till slutet används ordet ”född”. Det har inte används någon gång tidigare i brevet. Den som är född av honom är hans barn. De tror på Gud och älskar sina syskon medan de väntar på Jesu återkomst. Ordet går som en röd tråd genom detta stycke och används fem gånger, se 2:28, 3:2a, b, 5, 8. Jesus har uppenbarats när han kom till jorden och kommer att uppenbaras när han kommer tillbaka.] Nu kära barn (älskade familjemedlemmar): Fortsätt att förbli (var kvar, lev) i honom. Då kan ni vara frimodiga när han uppenbarar sig och behöver inte skämmas (rygga tillbaka från honom i skam) vid hans ankomst.
30654	1JN 3:8	[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I vers 8-10 upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket ”praktiserar synd” återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Jesus ”uppenbarade sig” för att ta bort synd, se vers 5, och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.] Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd) är från djävulen [får sin karaktär av den onde], för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen. Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
30657	1JN 3:11	[Det andra av de två ”detta är budskapet”, grekiska ”angelia”, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1:5 där det beskrev att ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande kärlek är i vers 16-18.] För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början: Att vi ska välja att älska varandra (med osjälviskt utgivande kärlek). [Detta lärde Jesus, se .]
30869	REV 6:8	Sedan såg jag (och jag såg), och se (en uppmaning att vara uppmärksam på vad som följer) en grön häst, och han som satt på den hette Döden, och Hades (dödsriket) följde honom. De fick makt över en fjärdedel av jorden, att döda med svärd och med svält och med pest och genom jordens vilda djur. [I domen över Jerusalem nämns svält, vilddjur, svärd och pest, se .] [Det grekiska ordet för den fjärde hästens färg är chloros. Ordet används genomgående i Bibeln för grönska och det gröna gräset, se . Ordet användes även bland grekerna om den gulgröna färgen på en sjuk persons hud. Brevets läsare associerade troligtvis till Sakarja 6 där han ser röda, svarta, vita och spräckliga hästar. Jämför man Sakarjas och Johannes syn motsvarar den vita och svarta färgen varandra exakt, medan Sakarjas röda färg har intensifierats till eldröd. Den spräckliga färgen motsvarar den sista grönaktiga chloros-färgade hästen. Ytterligare en ledtråd till den sista hästens färg finns i Sak 1:8, där ordet för vinranka används för att beskriva den spräckliga hästens kulör. Vinrankan är först ljusgrön när den skjuter skott, mörknar för att till sist bli brunaktig. Det verkar som om den sista hästen är grön, med flera gulgröna eller bruna nyanser. Syftar dessa färger på riken kan det finnas en koppling till Nebukadnessars syn med en staty med fyra delar. Den fjärde, foten som bestod av både lera och järn som blandats, symboliserade att det ska vara ett splittrat rike, se .]
31045	REV 17:1	[Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna: - Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se vers 3, medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se 21:10-11. - Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se 17:3, medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se 12:1. - Babylon är klädd i jordisk lyx, se 17:4, medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se 12:1-2. - Babylon är prostituerad, 17:1, medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se 21:9. Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten.