15970	PSA 119:4	Du har befallt dina föreskrifter, för att vi ska följa dem noggrant. [I de första fyra verserna används olika verbformer i den andra delen: vandrar (vers 1), kommer att söka (vers 2) och har vandrat (vers 3). Samma ord, fast presens och imperfekt, ”vandrar” och ”har vandrat” ramar in vers 2 som handlar om att även i framtiden söka och fråga efter Gud. I vers 4 är det en infinitiv verbform (översatt: ”ska följa”) som talar om att följa Guds föreskrifter är något tidlöst. De olika verbformerna förstärker att det viktigaste vi kan göra är att leva efter Guds vilja och också fortsätta söka honom, det är något vi gör hela livet!]
16629	PRO 6:19	Ett falskt vittne som häver ur sig (andas, flåsar ut) lögner [en som talar osanning i allt han säger, även under ed]. En som sår osämja (disharmoni, splittring) bland (mellan sina) bröder. [Denna uppräkning är skriven för att lätt kunna memoreras. De första fem punkterna illustreras med hjälp av fem kroppsdelar som nämns uppifrån och ner (ögon, tunga, händer, hjärta och fötter) – de två sista beskriver två karaktärstyper (ett falskt vittne och den som skapar splittring). Om Gud hatar dessa sju saker så är deras motsatser välsignade och önskvärda. Gud vill se: ödmjukhet, sanning, upprätthållande av liv, rena tankar, iver att göra gott, ärliga vittnen och försoning. Dessa punkter – och fler, tar Jesus upp i Bergspredikan, se . Det är intressant att den första punkten i Jesu undervisning (om ”fattiga i anden”, se ) utgör motsatsen till den första punkten här (”stolta ögon”, se vers 17), och att det Jesus lyfter fram i sin predikan som sjunde punkt (om ”fredsmäklare”, se ) också här har sin motpol (om ”att så osämja”, se vers 19) på sjunde plats.]
21955	DAN 5:12	Mannen jag pratar om heter Daniel, han fick [det babyloniska] namnet Belteshassar []. Han hade en extraordinär ande (en andlig förmåga utöver det vanliga, se vers 11), kunskap och förmåga att tyda drömmar, lösa gåtor och lösa invecklade problem (lösa upp knutar). Kalla in Daniel. Han kan tolka (tyda) skriften på väggen.”
29260	GAL 6:5	För var och en måste bära (lyfta) sin egen börda (portion, packning, en militärisk term för den utrustning en soldat normalt själv bar). [Här i vers 2-5 finns många sanningar: - Alla, även kristna, kommer möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se . - En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser. - Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen ”phortion” (jmf med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se . ]