| 14379 | PSA 32:5 | Då bekände jag (lät jag dig veta - bli intimt förtrogen med) min synd jag dolde inte [längre] mina fel (inre onda tankar, omoral). Jag sade: ”Jag vill erkänna mina överträdelser (med öppna händer tacksamt lyfta upp mina rebelliska handlingar) inför Herren,” och då, på en gång, förlät du mig min syndaskuld. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] |
| 16131 | PSA 119:165 | Frid(fred, helhet på alla områden – shalom) som är stor har de som älskar din undervisning (Tora), ingenting kan få dem på fall. [Vers 165 består av sju ord. Det första ordet är Shalom som beskriver frid, fred och fullhet på alla områden. Här är enda förekomsten av detta ord i hela Psalm 119. Ordet består av fyra bokstäver Shin, Lamed, Vav och Mem. Intressant är att begynnelsebokstaven för första, tredje, femte och sjunde ordet i denna vers är just dessa fyra bokstäver. Kodat i denna vers finns alltså ordet Shalom! Och centralt i denna vers med sju ord finns Guds undervisning - Tora! Att alla denna symbolik med det fullkomliga talet sju dessutom finns under bokstaven Shin som är den tjugoförsta bokstaven (7 x 3) förstärker också strukturen och versens budskap!] |
| 16321 | PSA 139:14 | Jag tackar (med öppna händer prisar, hyllar och erkänner) dig för att jag med stor vördnad (innerlig respekt) är (blev) så underbart (unikt och separat) skapad [avskild och helgad till Guds avbild] - underbara är dina verk och det vet min själ mycket väl (känner jag själv till, är jag intimt förtrogen med). |
| 17322 | PRO 30:1 | Gudomligt inspirerade ord (profetiska ord) från Agur, Jakes sons. Så talade han till Itiel – till Itiel och Ukal. [Agur var antagligen en vis man. Detta kapitel skiljer sig från resten av Ordspråksboken och har inte strikta ordspråk, kanske är det Salomo som kallar sig Agur och hans far David är Jakes. Alla hebreiska namn har också en betydelse, därför finns det även översättningar som översätter betydelsen och då får en friare tolkning. - Agur betyder: ”en som samlar ihop”. - Jakes betyder: ”utan skuld”. - Itiel betyder: ”Gud är med mig”. - Ukal betyder: ”uppslukad”. Frasen ”Gudomligt inspirerade ord”, är på hebreiska ordagrant ”Massa”, kan också syfta på en plats, och i så fall är det den staden Agur kom från.] |
| 21909 | DAN 3:33 | Stora är hans tecken, och mäktiga är hans under! Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar från släkte till släkte! [Några av de mäktiga under Nebukadnessar fick uppleva var: - Att Gud talade till honom genom en dröm, se kapitel 2. - Hur tre män blev mirakulöst bevarade i den brinnande ugnen, se kapitel 3. - Hur han förlorade, men återfick sitt förstånd och rike, se kapitel 4. ] Jag beordrade alla Babylons visa män att komma inför mig och ge mig uttydningen av drömmen. |
| 22081 | DAN 9:24 | [Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet ”shavuim” som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som ”ett dussin” på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk ”fulländad” tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här ”sjuperiod” eller vecka av år är då ”årsvecka”. En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se . Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr. I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder [70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda (ordagrant ’ristade’ eller ’utskurna’) över ditt folk [det judiska folket] och din heliga stad [Jerusalem]. [En bestämd tidsperiod är ’utskuren’ som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen. [Israels uppror mot Gud.] För att försegla synder. För att sona (övertäcka) skulden. För att införa en evig rättfärdighet. För att försegla synen och profetian (som med ett sigill). För att smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste. [Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.] |
| 22084 | DAN 9:27 | Han [en framtida ledare – antikrist] ska sluta en stark överenskommelse (pakt) med många folk för en sjuperiod [7 år]. Efter en halv sjuperiod [3,5 år] ska han avskaffa slaktoffer och matoffer. På styggelsers vinge ska förödaren komma. [En vinge är en bild på något som sprider ut sig och täcker allt, se . En annan tolkning är att det är i en del av templet, en ”vinge” av byggnaden.] Detta ska fortgå tills det fast bestämda slutet utgjuts [ett gudomligt straff kommer, se vers 11] över förödaren.” [När Daniel får denna uppenbarelse ligger Jerusalem och templet i ruiner. Det måste ha varit en uppmuntran att höra att staden och templet skulle byggas upp igen, men också smärtsamt att en ny ödeläggelse förutsades och att svåra tider är bestämda till slutet. Det finns många olika tolkningar och spekulationer kring vad de sjuttio sjuperioderna står för. Detta repetitiva mönster som är vanligt i Bibelns profetior kan vara en hjälp för tolkningen. T.ex. vanhelgades templet 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes, återinvigdes 164 f.Kr. för att på nytt ödeläggas 70 e.Kr. av romarna. Det som är klart är att tidsperioden gäller det judiska folket och Jerusalem, se vers 24. Profetian börjar med att deklarera sex saker som ska ske för det judiska folket under 70 sjuperioder – vilket troligtvis motsvarar en period på 490 år. Denna period är i sin tur uppdelad i tre perioder 7 + 62 + 1, där den sista delen har två halvor. Översatt till år motsvarar det 49 + 434 + 3,5 + 3,5 år. Jesus refererar till den sista delen av denna syn som en framtida händelse, se . Paulus skriver om det som något som ännu inte skett, se . Även kopplingen till ”en halv tid” och 3,5 år i Uppenbarelseboken pekar på att det rör ändens tid, se . Vad det gäller startpunkten så säger vers 25 att det är från ett ord om att bygga upp Jerusalem igen. Tre förslag är vanliga: - 538 f.Kr. – Kung Kyros ord till Serubbabel, se . - 457 f.Kr. – Kung Artashastas ord till Esra att återuppta tempeltjänsten, se . - 445 f.Kr. – Kung Artashastas ord till Nehemja att bygga upp Jerusalems mur, se . Judisk ortodox syn En vanlig judisk tolkning är att utgå från 605 f.Kr. Lägger man till 434 år hamnar man på år 171 f.Kr. Det är sedan 7 år fram till 164 f.Kr. då templet renas. De 49 åren syftar på tiden det tog att färdigställa templet och inkluderas i de 434 åren. Enligt detta synsätt är denna profetia uppfylld. Messiansk syn Den som tror på Jesu ord i och även ser att uppenbarelsen är messiansk startar räkningen vid någon av de tre kungörelserna. Slutdatumet hamnar då vid Jesu födelse eller intåg i Jerusalem. De flesta av kyrkofäderna ansåg att denna uppenbarelse syftade på Messias. Just dessa verser i Daniel kan ha varit anledningen att det fanns en messiansk förväntan omkring år 0. Den grupp som kallades ”Herodianer” på Jesu tid, se , såg Herodes som en smord kung, en messias. Några år efter Jesu födelse kom stjärntydare från öst, troligtvis judiska ättlingar från Babylon som kände till Daniels profetior, se . Symeon och Hanna väntade på Herrens smorde, se . I synagogan i Nasaret läser Jesus från Jesaja om jubelåret och att Skriften är uppfylld, se De flesta med denna tolkning slår ihop 7 + 62. Summan blir då 69 sjuperioder, vilket motsvarar 483 år. Beroende på startpunkt och hur man räknar blir resultatet olika. I korthet kan man säga att det finns tre huvudspår beroende på de tre olika startåren som finns: - 483 år från Kyros förordning 538 f.Kr. till Jesu död. David L Cooper har visat att det finns vissa otydligheter i tidräkningen i det persiska riket som bygger på den grekiske matematikern Ptolemaios beräkningar. Om det persiska styret inte är 205 år utan bara 123 år blir startpunkten Kyros förordning. I Nehemja och judiska källor som rabbinska verk som Seder Olam finns stöd för en kortare tideräkning. Munken Dionysius som utformade vår tidräkning 525 e.Kr. missade några år. Kristi födelse inträffade någon gång mellan 8 och 4 f.Kr. Som huvudargument för detta spår är att profeten Jesaja nämner Kyros vid namn som den som ska ge förordningen, se , och att judisk tideräkning är mer tillförlitlig än grekisk. - 483 år från Artashastas ord till Esra 457 f.Kr. till 27 e.Kr. – då Jesus började sin tjänst. Denna beräkning använder vanliga solår med 365,25 dagar. I Dionysius tidräkning är det bara ett 1 år mellan 1 f.Kr. och 1 e.Kr., vilket gör att man måste lägga till ett år. - 483 år från Artashastas ord till Nehemja 445 f.Kr. till 32 e.Kr. – då Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Beräkningen använder sig av månår på 360 dagar, i stället för solår på 365 dagar. Den förste som kom fram till detta var Sir Robert Anderson som arbetade som detektiv på Scotland Yard. Han redogjorde för sina beräkningar i en bok på slutet av 1800-talet. Anledningen till att använda månår kommer från att i används 30 dagars månader för att beskriva 3,5 år. Beräkningarna är komplexa eftersom kalendrarna ändras och det finns liknande beräkningar som justerar slutdatumet omkring något år. Eftersom varken Jesu födelse eller död exakt kan bestämmas finns det en osäkerhet. Den som har denna syn ignorerar inte att vissa delar har uppfyllts som skuggbilder i det som hände Antiochos IV Epifanes. Det verkar som den profetiska klockan har stannat efter 69 sjuperioder. En sjuperiod återstår. Jesus kom som en lidande tjänare, men kommer även att komma som en kung för att regera. Paulus talar om Israels förhärdelse tills hedningarna i fullt antal har kommit in, se .] |
| 22107 | DAN 11:2 | [I följande 35 verser finns åtminstone 135 profetior som bokstavligt har gått i uppfyllelse från Daniels tid 536 f.Kr. fram till Antiochos IV härjningar i Israel som kulminerar när han vanhelgar templet 167 f.Kr.] Nu ska jag berätta sanningen för dig. Tre kungar till [efter den nuvarande Kyros] ska uppstå i Persien, och den fjärde ska bli rikare än någon av de andra. När han har blivit som mäktigast genom sina rikedomar ska han sätta in all sin makt mot Greklands (Javas) rike. [Kungarna i det medo-persiska riket efter Kyros var: - Kyros son Kambyses, 530-522 f.Kr. - Smerdis eller Gaumata, 522 f.Kr. - Darios I, 522-486 f.Kr. - Xerxes I, 486-465 f.Kr. Han försökte erövra Grekland år 480 f.Kr. Han omnämns i Esters bok, se . Xerxes var den mäktigaste och mest inflytelserika av dessa fyra. Han förde flera krig mot Grekland under sitt styre.] |
| 23214 | MAT 1:1 | Detta är släkttavlan [ordagrant ”boken om genealogin”] för Jesus den Smorde (Messias, Kristus), ättling (son, släkt) till David, ättling (son, släkt) till Abraham. [Matteus använder samma grekiska fras som den grekiska översättningen av Moseböckerna gör för det hebreiska ordet ”toledot”. Detta ord används för att markera ett nytt stycke och en ”fortsatt historia” i Första Moseboken, se osv. Ordet kopplar tydligt ihop detta evangelium med Guds stora frälsningsplan genom hela Bibeln. I den första versen summeras hur Jesus uppfyller hela Gamla testamentets förväntan på den Messias som skulle komma från kung Davids ätt. Släkttavlan utgår från Abraham, israeliternas fader, genom vilken alla folk på jorden ska välsignas. I den judiska kulturen står kvinnor högt. Det fanns kvinnliga domare och två böcker är uppkallade efter kvinnor. I släkttavlor är det dock ovanligt att deras namn står med, se . Det är anmärkningsvärt att Matteus väljer att lyfta fram just följande fem kvinnor: - Tamar som förklädde sig till prostituerad och fick barn med sin svärfar Juda, se vers 3. - Rahab som gått till historien som ”skökan Rahab”, se vers 5. - Rut som förlorade sin man i unga år, se vers 5. - Batseba som blev lurad in i en otrohetsaffär med David, se vers 6. - Maria som fick utstå lidande och förtal eftersom få trodde på jungfrufödseln, se vers 16. Talet fem står för nåd. Vilken nåd att det i Jesu mänskliga gener fanns människor som råkat ut för de värsta situationer man kan tänka sig.] |
| 23834 | MAT 19:3 | [I Matteus tematiska sammanställning följer naturligt Jesu undervisning om skilsmässa direkt efter att han talat om ödmjukhet och förlåtelse. Den placeringen visar tydligt att Gud alltid först och främst vill se återupprättelse och försoning, en skilsmässa är den sista utvägen. Synen på skilsmässa varierade bland de olika judiska grupperingarna: - De strikta esséerna som levde i öknen förbjöd skilsmässa helt och hållet. - Rabbinen Shammai tillät skilsmässa i specialfall. - Rabbinen Hillel hade en liberal syn och tillät skilsmässa av en mängd orsaker, t.o.m. något så banalt som vidbränd mat. - Rabbinen Akiba gick så långt så att en man kunde skilja sig om han hittade en mer attraktiv fru. Det är möjligt att man ville att rabbinen Jesus skulle ta ställning i frågan och på så vis alltid göra någon grupp besviken. Det kan också ha funnits en bakomliggande tanke på att få Jesus att säga något som retade upp de romerska ledarna. Johannes Döparens avrättning var en direkt följd av hans kritiska uttalanden om Herodes Antipas skilsmässa och omgifte, se .] Några fariséer kom fram till Jesus för att sätta honom på prov (fresta och fälla honom) och frågade: ”Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst (finns det något lagligt skäl för skilsmässa)?” |
| 24044 | MAT 24:18 | och den som är på åkern ska inte gå tillbaka för att hämta sin mantel. [Daniels profetia i , syftade primärt på en händelse som uppfylldes 168 f.Kr. då Antiochos IV Epifanes byggde ett hedniskt altare till Zeus i templet. Eftersom Jesus tar upp denna profetia så kommer något liknande att ske igen, och många bibelforskare pekar på följande två händelser: - Romarnas förstörelse av templet som inträffade år 70 e.Kr. - En kommande händelse då Antikrist försöker ta Guds plats av tillbedjan i templet, se . Den grekiska frasen i vers 15 som ofta översätts ’vanhelgande skändlighet’ är ordagrant ’en fruktansvärd händelse’ eller ’en avskyvärd person, som skändar det heliga templet och ödelägger’.] |
| 25082 | LUK 2:40 | Pojken växte och blev stark i anden, fylld med visdom, och Guds välbehag (favör, välsignelse) var över honom. [Kronologin kring Jesu första år utifrån Lukas och Matteus redogörelser: - Jesus föds i Betlehem, se . - Den 8:e dagen – omskärelse och namngivning i hemmet, se . - Den 31:a dagen – Pidyon haben, återlösning av den förstfödde i templet, se . - Den 40:e dagen – Marias rening i templet, se . - De vise männens besök, se . - Flykten till Egypten, se . - Tillbaka till Nasaret i Galileen, se . Det är troligt att Josef och Maria är bosatta i Betlehem fram till de vise männens besök och flykten till Egypten.] |
| 25720 | LUK 16:31 | Abraham sade till honom: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ” [Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se . När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se . Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: ”en som Gud hjälper”. Elieser var Abrahams trogne tjänare, se . På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser: - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, ”Abrahams sida”, men ändrar vissa detaljer. ] |
| 25768 | LUK 18:11 | Farisén stod och bad [högt] till (om, för) sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare - eller som den där skatteindrivaren. |
| 26175 | JHN 2:11 | Detta var det första av de tecken (mirakel som bekräftar Guds karaktär) som Jesus gjorde i Kana i Galileen och han uppenbarade sin härlighet (storhet, makt), och hans lärjungar trodde på honom. [Det grekiska ordet för tecken, ”semeion”, fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig: - Vin är en symbol för glädje och fest – evangeliet är det glada budskapet! - Det första tecknet Mose gör är att förvandla vatten till blod, se . Jesu första tecken är att förvandla vatten till vin. - Att det var just sex stenkrukor, som användes för att man skulle bli rituellt ren enligt lagen, är inte heller en slump. Talet sex står för något som är ofullkomligt och ofullbordat. Jesus fullkomnar och fullbordar lagen, se - Sexhundra liter är mycket även för en stor fest vilket speglar Guds överflödande karaktär. - Bröllopsvärden, som kan symbolisera de laglärda och fariséerna, misskötte sin uppgift. Han borde känt till att vinet höll på att ta slut. - Ingen av festens huvudpersoner såg undret. De som såg det och växte i tro var bara tjänarna, lärjungarna och Jesu mor – de i världens ögon obetydliga. Rent praktiskt blir också Jesu karaktär tydlig. Han räddar familjen ur en besvärlig situation. Han involverar också tjänarna i undret, men de behöver inte göra något svårt, bara hälla upp vatten.] |
| 26227 | JHN 4:2 | – men det var inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar - |
| 26829 | JHN 17:1 | [Jesus är i Jerusalem, de har stannat till på vägen mot Getsemane där han strax kommer att tillfångatas, se . Han brister ut i bön för sitt eget uppdrag, lärjungarna och alla troende. Det finns likheter med den prästerliga välsignelsen, se : - Välsignar och bevarar, se vers 1, 11, 15. - Låter sitt ansikte lysa och är nådefull, se vers 17, 21. - Vänder sitt ansikte och ger frid, se vers 24, 26. ] När Jesus hade sagt detta, lyfte han upp sina ögon mot himlen och sade [bedjande]: ”Fader, stunden har kommit (tiden är inne). Förhärliga (ära, upphöj) din Son, så att din Son kan förhärliga (ära, upphöja) dig. |
| 26967 | JHN 20:31 | Men dessa [sju tecken i den här boken] har skrivits ned för att ni ska kunna välja att tro att Jesus är den Smorde (Messias, Kristus), Guds Son, och genom att tro (lita, luta sig emot honom) väljer ni att ha liv i hans namn. [Jesus gjorde många tecken och under. Världen skulle inte rymma alla de böcker som skulle behöva skrivas om Johannes skulle teckna ned allt, se . Det grekiska ordet för tecken ”semeion” fokuserar mer på symboliken bakom undret än själva undret i sig. De sju ”tecken” som finns i detta evangelium är noggrant utvalda för att visa på att Jesus verkligen är Gud. - Vinundret, se . - Helandet av kungens tjänares son, se . - Helandet av den lame vid Betesdadammen, se . - Matundret för 5 000, se . - Jesus går på vattnet, se . - Helandet av den blindfödde mannen, se . - Uppväckandet av Lasarus, se . ] |
| 27139 | ACT 5:11 | Stor fruktan kom över hela församlingen (kyrkan, grekiska ”ekklesia”) och över alla andra som hörde detta. [Gud hatar religiöst hyckleri. Falskhet och helighet kan inte existera samtidigt. Var det uppmärksamheten kring Barnabas som väckte avundsjuka? Vi vet att där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska, se . Texten väcker frågor och det är viktigt att se vad texten säger och inte säger: - Var Ananias och Safira verkligen avgjort kristna? De rörde sig i de kristna kretsarna och var kända av Petrus, men bara Gud känner människans hjärta, se . Ett liknande exempel är trollkarlen Simon i staden Samarien som kom till tro och lät döpa sig, men vars hjärta fortfarande var fast i pengar, se . På domens dag får alla människor en rättvis dom, se . - Kan en troende bli fylld av Satan? Petrus själv hade tidigare blivit förledd att tala djävulens ord och Jesus fördömde honom kraftigt för det, dock utan att han dog, se . - Var det Gud som dödade dem? Petrus blev förmodligen förvånad när Ananias föll död ner, det enda han gjorde var att exponera synd. Det kan vara så att de dog av fruktan. Vad vi vet är att syndens lön alltid är död, se . Denna vers är första gången församlingen nämns i Apostlagärningarna. Det är inte en perfekt församling, men den är generös, fruktar Gud och får se stora under och tecken.] |
| 27330 | ACT 10:2 | Han var from och fruktade (vördade, respekterade) Gud och det gjorde även alla i hans hus. [Cornelius, hans familj och de tjänare som bodde hos honom trodde på och tillbad Israels Gud, följde vissa judiska traditioner, men hade inte konverterat till judendomen.] Han gav frikostigt med gåvor till [det judiska] folket och bad alltid (regelbundet) till Gud. [Caesarea Maritima, som betyder Caesarea vid havet, var den romerska huvudstaden i Judéen och en viktig militär bas. Cornelius var en centurion i den romerska armén och ledde en centuria på 100 män. Ett sådant kompani bestod av 80 soldater plus ett tjugotal icke-stridande underhållspersonal. Till skillnad från andra högre grader i armén var centurioner tidigare soldater som blivit befordrade. De var därför ofta omtyckta och hade goda ledaregenskaper. En annan gudfruktig centurion nämns tidigare i . Cornelius och hans kompani ingick i en kohort som bestod av sex centuriae. Antalet soldater i den romerska armén varierade över tid. Vid en stor förlust i Tyskland 9 e.Kr. förintades tre legioner och stormaktens 28 legioner minskade till 25 st. På nya Testamentets tid, efter Augustus besparingar 15 f.Kr., var de olika enheterna: - Contubernium, 8 soldater som tältade/bodde ihop. - Centuria, 100 män (80 soldater + 20 underhållspersonal). - Kohort, 500 – 800 soldater. - Legion, 4 800 – 5 500 fotsoldater + 120 kavalleri (10 x Kohort). Till legionen hörde också förstärknings- och understödsförband som kunde bestå av vara flera tusen män och kvinnor. Vid den här tiden var fem kohorter stationerade i Caesarea och en i Jerusalem. Flera inskriptioner visar att ett italienskt regemente ”Kohors II Italica” fanns stationerat i den romerska provinsen Syrien 69-157 e.Kr. Även om detta datum är senare än händelserna i Apg 10, vilka inträffade omkring 40 e.Kr., bekräftar fynden att italienska förband fanns i området.] |
| 27812 | ACT 23:10 | Diskussionen (striden) blev allt häftigare, befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen [Antoniaborgen]. [Enligt romersk lag fanns det tre olika häktningsförfaranden: - Custodia publica – allmänt häkte i fängelsehålor. Paulus och Silas var i sådant förvar i Filippi, se . - Custodia libera – fri under uppsikt. Högre uppsatta kunde få denna typ av häktesorder. - Custodia militaris – häktad under militär uppsikt. En soldat avdelades för att vakta fången med sitt liv. Hans vänstra hand var kedjad till fångens högra hand. Fången hölls ofta i soldaternas kasern, men kunde ibland få bo i ett eget hus men under uppsikt av sin vakt, vilket var fallet för Paulus under hans första fångenskap i Rom. Under de två åren i Caesarea verkar Paulus också haft handbojor, se . Här i Antoniaborgen hölls Paulus i Custodia militaris.] |
| 28262 | ROM 10:6 | Men den rättfärdighet som kommer från (baseras på) tro säger: Fråga inte i ditt hjärta: ”Vem ska stiga upp till himlen?” [5 Mos 30:12] - Det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus). [Han har redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.] |
| 28263 | ROM 10:7 | ”Vem ska stiga ner till avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet)?” [5 Mos 30:13] - Det vill säga för att hämta upp den Smorde (Messias, Kristus) från de döda? [Han har redan uppstått.] |
| 28264 | ROM 10:8 | Men vad säger lagen då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta. [5 Mos 30:14] - Det är detta trons ord som vi predikar. [Det grekiska ordet för ord är ”rhema”, ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.] |
| 28600 | 1CO 8:5 | För även om det skulle finnas så kallade ”gudar” i himlen eller på jorden - och det finns många ”gudar” och många ”herrar”, |
| 28817 | 1CO 15:31 | Syskon (bröder och systrar), så sant som ni är min stolthet i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre - jag dör varje dag. [Styckets centrum.] |
| 29093 | 2CO 12:3 | Jag vet att den mannen – om det var i kroppen eller utanför kroppen vet jag inte, Gud vet - |
| 29149 | GAL 2:1 | [Paulus fortsätter sin berättelse som han började i 1:11. Ibland har händelserna här i förknippats med Apostlamötet i Apg 15, men det är det tredje besöket i Jerusalem i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket med insamlade medel under hungersnöden i området, se . Hade redan mötet som beskrivs i Apg 15 inträffat skulle Paulus refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet. Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna: - Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se . Motsvarar . - Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se . - Apostlamötet i Jerusalem, se . - Besök i slutet på den andra missionsresan, se . - Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea, se . De fjorton år som nämns i vers 1 kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet ”dia” här, inte ”meta” som i , vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse.] Sedan, efter [ett intervall på] fjorton år, gick jag upp till Jerusalem igen tillsammans med Barnabas. Jag tog även med mig Titus. |
| 29260 | GAL 6:5 | För var och en måste bära (lyfta) sin egen börda (portion, packning, en militärisk term för den utrustning en soldat normalt själv bar). [Här i vers 2-5 finns många sanningar: - Alla, även kristna, kommer möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se . - En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser. - Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen ”phortion” (jmf med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se . ] |
| 29350 | EPH 4:11 | Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]: Några till att bli apostlar(budbärare), och några till profeter(förkunnare, som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden eller det förflutna), och några till evangelister(förkunnare av evangeliet), och några till pastorer(herdar över hans hjord) och lärare(instruktörer, som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat). [Församlingen beskrivs som en kropp där Jesus är huvudet, se . I den bilden finns fem ledande gåvor som har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se : - Aposteln är tummen som är den kortaste men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område det behövs. - Profeten är pekfingret som pekar ut riktningen. - Evangelisten är långfingret som når längst ut. - Pastorn är ringfingret som lovat trohet till församlingen och skyddar den som en herde. - Läraren är lillfingret som ger balans åt hela handen. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor, se .] |
| 29366 | EPH 4:27 | ge inte [ett sådant] utrymme (rum, tillfälle) för djävulen. [Paulus citerar från : ”Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Selah.” Det avslutande hebreiska ordet ”Selah” beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse. Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel: - Grekiska ”thumos” beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med ”häftighet”, det förbjuds i vers 31. - Det andra ordet är ”parorgismos” och översätts ”förbittring”, se vers 26b. Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid. - Den vrede som vi uppmanas känna är ”orge”, se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se . Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se . Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se . Att ordet ”utrymme” används i vers 27 associerar också till inledningen av Psalm 4: ”När jag är trängd ger du mig rum”, se . Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, i stället för att lämna rum för Guds straff, se .] |
| 29399 | EPH 5:28 | Det är så männen ska älska (osjälviskt utgivande) sina hustrur - som sina egna kroppar. Den som älskar sin egen hustru älskar sig själv. |
| 29423 | EPH 6:19 | Även för mig - [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade] |
| 29735 | 2TH 2:7 | Laglöshetens mysterium (hemlighet) är ju redan verksam [i världen]. Nu måste bara [det som återstår att ske är] han som håller tillbaka [hindrar laglöshetens utbredande] tas bort (röjas ur vägen). [Många antikrister har redan uppstått och dessa onda krafter är verksamma, se . Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I vers 6 används den opersonliga formen ”det”, medan den maskulina formen ”han” används i vers 7. Det finns många förslag: - Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv. - Den helige Ande. - Församlingen, dock anges den alltid i feminin form. - En ängel, i nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn. Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för Tessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.] |
| 30225 | HEB 10:25 | [låt oss] inte lämna (överge, försumma) församlingsgemenskapen (sammankomsterna), så som några (vissa) har för vana att göra, uppmuntra i stället varandra – och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig [då Jesus kommer tillbaka för att döma världen]. [Ordet för motivation i vers 24 är det grekiska substantivet ”paroxusmos” som kommer från ett verb med innebörden: att resa upp, väcka, skärpa. Det används i om en skarp konflikt, men här om att egga och provocera fram kärlek och goda gärningar. Församlingsgemenskapen, gr. ”episynagoge” står i singular och beskriver en grupp som samlas för, dvs. bygger på, ett bestämt syfte: ”epi” - på; ”synago” – samla ihop. I vers 22-24 påträffar vi tro, hopp och kärlek – de som utgör det bestående och oföränderliga, se . De tre huvudverben i samma stycke finner vi i denna sammanfattning: ”låt oss i tro gå fram inför tronen”, ”låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse” och ”låt oss tänka på varandra med kärlek”. På grund av Jesu försoningsverk kan vi frimodigt närma oss Gud. Det är också viktigt att se att detta inte är frikopplat från mänskliga relationer. Kärleken till Gud måste återspeglas i kärleken till våra medsyskon, annars är den inte äkta.] |
| 30469 | 1PE 2:3 | ni har [ju redan] ”smakat (upplevt) att Herren är god” []. [Det första verbet ”lägg bort” är i formen ”medium”, en verbform som inte finns varken i det svenska eller engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna ”aktiv” – jag gör något, och ”passiv” – något görs åt mig. Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas ”middle” på engelska, ”medium” på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag ”aktivt” gör är viktigt eftersom jag ”passivt” kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur själva drivkraften för att lägga bort ondskan kommer från en hunger och törst efter Gud. De fyra verben är: - ”lägg bort” – medium, en självpåverkande handling - ”längta efter” – aktiv imperativ, huvudverbet och själva uppmaningen - ”växa upp” – subjunktiv passiv, ett möjligt resultat - ”smakat” – indikativ, något verkligt som har hänt. ] |
| 30545 | 1PE 5:13 | Hon [er systerförsamling här] i Babylon [kan vara ett symboliskt namn för Rom], utvald tillsammans med er skickar hälsningar, och det gör också min son (lärjunge) Markus. [Denna vers kan läsas rent bokstavligt eller tolkas: - Hon kan syfta på församlingen där Petrus befinner sig eller en speciell kvinna, kanske Petrus hustru. - Babylon kan vara staden Babylon vid floden Eufrat eller ett kodnamn för Rom. - Markus kan vara Petrus verkliga son eller hans andliga son. Eftersom uttrycket ”utvald tillsammans med er” används, är det mest naturligt att ”hon” syftar på församlingen där Petrus skriver detta brev. Tidiga manuskript har ibland tillägget ”församlingen”, vilket pekar på att det var den första tolkningen. Då är det också troligt att Markus inte är Petrus fysiska son utan syftar på Markusevangeliets författare Johannes-Markus som har många detaljer från just Petrus upplevelser med Jesus. Petrus var också välbekant med Markus sedan församlingens första tid i Jerusalem, se Apg 12:12. Markus befinner sig ofta i Rom, se , vilket också talar för att Babylon är ett kodnamn för Rom. Den som förespråkar en mer bokstavlig tolkning pekar på att Petrus var gift, se , och det kan referera till hans fru. Petrus hade troligtvis egna barn och kanske en son som hette Markus. I brevets inledning nämns flera verkliga områden, se . Dock låg det dåtida Babylon i ruiner vid den här tiden, och inga andra källor tyder på att Petrus var där, vilket talar för en symbolisk tolkning.] |
| 30685 | 1JN 4:15 | Om någon bekänner (instämmer med ordet – Guds ord) att Jesus är Guds Son - i honom förblir (lever, bor) Gud och han själv förblir i Gud. |
| 30735 | 3JN 1:10 | Om jag kommer ska jag därför påminna om det han gör, hur han sprider elakt förtal om oss. Han nöjer sig inte med det, utan han vägrar ta emot (välkomnar inte) syskonen (bröderna och systrarna i tron), och när andra vill göra det hindrar han dem och driver ut dem ur församlingen. [Diotrefes drevs av sitt ego och maktbegär. Han: - var egenkär, se vers 9, - talade illa om andra, se vers 10, - välkomnade inte goda resande predikanter och missionärer, bland annat Johannes utsända lärjungar, vers 10, - hindrade andra från att välkomna dem, se vers 10, - uteslöt de människor, som hade välkomnat missionärerna, från församlingsgemenskapen, se vers 10. ] |
| 30812 | REV 2:27 | och han ska styra dem med en järnspira, som man krossar lerkärl [] - |
| 30837 | REV 4:1 | [En ny sektion börjar i kapitel 4 som handlar om ”vad som måste ske efter detta”, se . Kapitel 2 och 3 har handlat om församlingen, men från och med nu nämns inte församlingen på jorden förrän i , då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket, se . En del tolkar att uppryckandet sker här, andra att synen handlar om vad som hände när Jesus steg upp till himlen sedan han uppstått. Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom: - Sju sigill som öppnas – kap 6-8. - Sju basuner som ljuder – kap 8-11. - Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16. Talet sju delas ofta upp i två grupper med först fyra och sedan tre domar som hör ihop.] Efter detta såg jag, och se [de dubbla verben ”såg” och uppmaningen ”se” ger uttryck för en kontrast och en ny dimension och panoramavy i synen], där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till mig som en basun (militärtrumpet, med en tydlig signal) sade: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta.” [Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se .] |
| 30886 | REV 7:8 | av Sebulons stam 12 000 [], av Josefs stam 12 000 [] och av Benjamins stam 12 000 [den yngsta, se ] som fått sigillet. [De tolv stammarna härstammar från Jakobs tolv söner. Detta är den enda uppräkningen av stammarna i NT och är ovanlig på flera punkter. Detta är den enda gången Juda nämns först, kanske är det för att Jesus var av den stammen, se . Jakobs äldste son Ruben kommer som nummer två och sist kommer den yngste Benjamin, dock kommer de andra inte i födelseordning. Dans och Efraims stam saknas helt och är ersatta med stammarna Levi och Josef för att behålla antalet tolv. Levi tjänade i templet och hade inget landområde, bara några enstaka städer. Kanske nämns inte Dan och Efraim eftersom det var de stammarna som ledde israeliterna in i avgudadyrkan, se . En annan förklaring kan finnas i Jakobs sista välsignelser över sina söner där han profeterar att Dan ska vara med och döma, se . I andra uppräkningar är det inte ovanligt att Josefs namn ersätts av hans två söner, Manasse och Efraim. Speciellt här är dock att bara Manasses namn finns med, se vers 6. I GT nämns de tolv sönerna 28 gånger. Uppräkningen är ibland baserad på födelseordning, se ; placering i förhållande till tabernaklet, se ; tilldelat landområde, se ; de tolv portarna, se . Ett annat sätt att tolka denna uppräkning är att se den som en bild på en militärisk mönstring, se . I några kapitel tidigare hörde Johannes om lejonet av Juda som är en tydlig referens till en segerkung, men fick se ett slaktat lamm, se . På motsvarande sätt kan poängen här vara att Johannes ”hör” om en militärisk mönstring, se vers 4, men sedan får se en enorm folkskara som ingen kunde räkna, av alla folk, stammar, länder och språk, se vers 9. Det kan även finnas symbolik i de tal och namn som nämns: - Talet 12 representerar Guds folk. Israeliterna var uppdelade i tolv stammar, Jesus kallade tolv lärjungar. - Talet 144 är produkten av 12 multiplicerat med 12. Det beskriver fasthet och något som är fullständigt. - Både talet 12 och 144 är multiplicerat med 1 000. Tusentalet står ofta för att det jordiska har fått bli genomsyrat av det himmelska. Anledningen är att 1 000 är 10 upphöjt med 3. Talet 10 står för världsligt styre och 3 är Guds tal. Inom judisk skrifttolkning finns ett begrepp som kallas Remez som betyder antyda. Förutom den första bokstavliga betydelsen kan det finnas en djupare mening i namn och ords betydelse. På Bibelns tid beskrev barnens namn ofta omständigheterna kring deras födelse. Namnet Juda betyder ”tacka och prisa”. När Lea har fött sin fjärde son tackar hon Herren och döper honom till Juda, se 1 Mos 29:35. När Rakel under en svår förlossning föder en son kallar hon honom Ben-Oni, som betyder ”min smärtas son”. Hon dör men barnet överlever. Jakob ger då barnet det snarlika namnet Benjamin som betyder ”min högra hands son” – någon han ger makt och inflytande till, se 1 Mos 35:16-18. Tar man betydelserna av de tolv namnen här i vers 5-8 bildas följande meningar: Prisa Herren, han har sett mitt lidande och strider för mig – lyckan vänder. Jag är lycklig, har kämpat och vunnit och glömt min sorg. Herren har hört min bön, kommit till mig och belönar mig. Gud ska bo hos mig, ska ge på nytt, min högra hands son! I sammanhanget passar det bra in på Guds beskydd över sitt folk och leder fram till tillbedjan av Jesus som sitter på Faderns högra sida som presenteras i nästa stycke, se vers 10. Det är viktigt att betona att varken tal- eller ordsymbolik är någon exakt vetenskap. Det ska inte användas för att skapa nya läror, men kan ibland förstärka ett budskap som redan är tydligt i texten. Se även inledningen till Uppenbarelseboken för mer om talsymbolik.] |
| 30944 | REV 11:4 | Dessa [vittnen] är de två olivträden och de två ljusstakarna [ljusbärarna] som står inför jordens Herre. [För att ett vittnesbörd ska vara sant krävs två vittnen, se . Bilden med en ljusstake och två olivträd återfinns i Sakarja kapitel fyra. Där symboliserar de två olivträden ståthållaren Serubbabel, se , och översteprästen Josua som Gud använde för att bygga upp templet igen efter befrielsen från fångenskapen i Babylon 500 f.Kr. Det är därför troligt att de två vittnena också här är två verkliga personer. Det är möjligt att de också har en roll i templets återuppbyggande. Några förslag på personer är: - Två nu okända personer, eftersom de inte nämns vid namn. - Enok och Elia, eftersom de inte dog en naturlig död. - Mose och Elia, eftersom tecknen de gör har samma karaktär och de samtalade med Jesus på förklaringsberget. Elia profeteras att komma tillbaka innan Herrens dag och föra judar tillbaka till sina fäders tro, se . Andra förslag är att de två olivträden talar symboliskt för lagen och evangeliet, GT och NT. Eftersom de sju lampställen tidigare syftade på församlingar, se , har det föreslagits att dessa två lampställ syftar på de två församlingarna utan kritik, Smyrna och Filadelfia.] |
| 30976 | REV 12:17 | I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. [Draken har blivit besegrad gång på gång. - Först drevs han ut ur himlen, se vers 4, 7-9. - Sedan misslyckas han att förgöra kvinnans son, se vers 4-5. - När han försöker förgöra kvinnan själv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se vers 6, 13-16. Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa ”övriga barn” är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan. Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från mot ormen: ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.” Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen mellan hennes övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.] |
| 30979 | REV 13:2 | Vilddjuret som jag såg liknade en leopard, hade fötter som en björn och ett gap som ett lejon. Draken gav det sin makt, sin tron och stor auktoritet. [Daniel såg samma djur i sin dröm, se . Han såg: - Ett lejon – motsvarar det babyloniska riket. - En björn – motsvarar det medo-persiska riket. - En leopard – motsvarar det grekisk-makedoniska riket. - Ett fruktansvärt odjur – motsvarar det romerska riket. Johannes såg dessa tre djur i omvänd ordning, eftersom han blickade tillbaka på tidigare historiska händelser, medan Daniel blickade framåt. Det sista världsriket kommer att ha sina rötter i alla tidigare stora världsvälden.] |
| 30988 | REV 13:11 | [Den oheliga treenigheten blir nu fulltalig. I nämns uttryckligen: - Draken, som är Satan, se . - Vilddjuret från havet – ett politiskt system och dess ledare. - Vilddjuret från jorden – den falske profeten. Draken står troligen kvar vid havet och kallar upp ännu ett vilddjur, men denna gång från jorden, se . Det kan vara en anspelning till de judiska legenderna om ett havs- och landodjur – Leviatan och Behemot, se . I den falska treenigheten agerar Satan fader, det första vilddjuret son och den falska profeten ande. Det första vilddjuret symboliserar riken och härskare som regerar med militär makt, se vers 4 och 7. Det andra vilddjuret har att göra med ekonomiskt inflytande, se vers 17. Båda dessa två vilddjur får sin makt från draken. Genom alla tider har troende lockats att kompromissa och överge troheten till Gud genom att sätta sin tillit till världsliga riken, kungar och system för beskydd och ekonomisk välgång.] Jag såg ett annat vilddjur komma upp ur jorden. Det hade två horn som ett lamm men talade som en drake. [Till det yttre liknade denna varelse ett lamm, men dess tal avslöjade hans sanna herre – draken som är Satan. I Bergspredikan hade Jesus just varnat för falska profeter som kommer klädda som lamm, i fromma yttre uttryckssätt, men i sitt inre är de rovlystna vargar som är hungriga efter att plundra och förgöra, se . Detta vilddjur för drakens talan och är hans profet. Johannes blir så ivrig att han börjar berätta i presens om allt som det nya landmonstret gör.] |
| 31045 | REV 17:1 | [Genom hela Bibeln står staden Babylon i stark kontrast till den himmelska stad som Abraham väntade på, se . Resten av Uppenbarelseboken domineras av kontrasten mellan detta ondskefulla rike och Guds rike. Babylon står för all mänsklig strävan och ambition. I Första Moseboken, efter syndafloden, introduceras Babel, se . Det är här människorna bygger en stad med ett torn för att nå himlen. I stället för att ära Gud är syftet att deras namn ska bli känt, se . Det är till Babylon judarna förs i fångenskap från Jerusalem, och Babylon har alltid förknippats med avgudadyrkan och det som står emot Gud. Några av kontrasterna: - Den prostituerade kvinnan Babylon är odjuret och dess stad, se vers 3, medan den himmelska kvinnan Jerusalem är Guds stad, se 21:10-11. - Babylon kommer från öknen, de onda andarnas hemvist, se 17:3, medan kvinnan som födde sonen kommer från himlen, se 12:1. - Babylon är klädd i jordisk lyx, se 17:4, medan den himmelska kvinnan är klädd i himmelsk prakt, måne, sol och stjärnor, se 12:1-2. - Babylon är prostituerad, 17:1, medan det himmelska Jerusalem är den trogna hustrun, se 21:9. Babylons sammanbrott har redan nämnts i samband med den sjunde och sista vredesskålen, se . Nu ägnas drygt två kapitel för att beskriva fallet.] En av de sju änglarna med de sju skålarna kom och talade med mig och sade: ”Kom, jag ska visa dig domen över den stora skökan som tronar på väldiga vatten. |
| 31108 | REV 20:1 | [Det finns flera paralleller mellan följande tre verser och kapitel 12: - Där kastades draken ner på jorden, se , här kastas han ner från jorden till avgrunden. - Där var det för en kort tid, här är det en lång tid. - Då betydde hans fall fasa för jordens invånare, se , här betyder det frihet. Kapitel 12 och 20 ramar in drakens aktivitet som beskrivs mellan dessa kapitel. I kapitel 12 introduceras hans verksamhet, och i kapitel 20 avslutas den. I ett större perspektiv introduceras ormen i Bibelns tredje kapitel, se . Här, i Bibelns tredje kapitlel från slutet, förgörs han.] Sedan såg jag (och jag såg) en ängel komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden och en stor kedja i handen. [När den femte ängeln blåste i sin basun öppnades avgrundens brunn, se . Nu stängs den.] |
| 31113 | REV 20:6 | Salig (lycklig, välsignad) och helig (avskild för tjänst) är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden [att bli kastad i eldsjön, se vers 14] ingen makt, utan de ska vara präster till Gud och den Smorde (Messias, Kristus), och regera med honom i tusen år. [En period på tusen år nämns sex gånger, se vers 2, 3, 4, 5, 6, 7. Ofta används ordet millennium, från latinets ”mille annum” – tusen år, för denna tidsperiod. Utifrån profetior i GT om ett fridsrike, och föregående verser där Jesus kommer på en vit häst, se 19:11-15, verkar det vara en period då Jesus regerar på jorden. Det blir en tid då skapelsen upprättas, se . Lamm och vargar ska bo tillsammans, se . Det är ett fridsrike där svärd smids till plogbillar, se . Dock är det inte en helt fullkomlig värld: - Människor kommer fortfarande att dö: ”Den som dör vid hundra års ålder kallas fortfarande ung”, se . Paulus gör det klart att ”Jesus måste vara kung och regera tills han har lagt alla sina fiender under sina fötter, den sista fienden som utplånas är döden”, se . Det är först efter den sista striden med djävulen som jorden renas i eld och en ny himmel och en ny jord kommer, se . Det är först efter den nya himlen och jorden som ”döden inte finns mer”, se . - Även om Jesus tillsammans med de troende regerar här på jorden, krävs det domar, se vers 4. Jesus regerar, men många böjer sig motvilligt för hans vilja eftersom de i slutet av perioden gör uppror, se vers 7-9. Denna syn att Jesus kommer innan millenniet kallas premillennialism och är den vanligaste tolkningen. I amillennialismen, från grekiska ”a”, inte, tolkas tusenårsriket som en symbolisk tid. Under 1800-talet, då många trodde på människans egen förmåga att förändra världen, växte postmillennialismen fram där man tänker att Jesus kommer först efter tusenårsriket med en ny himmel och jord, fram till dess har församlingen regerat på jorden under tusen år medan Jesus är i himlen.] |
| 31123 | REV 21:1 | Sedan såg jag (och jag såg) en ny (bättre) himmel (sky) och en ny (bättre, helt ny sorts) jord, för den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. [Löftet om en ny himmel och jord går i uppfyllelse, se . Bibeln talar om tre himlar. - Skyn och atmosfären närmast jorden, se . - Rymden och universum med sol, måne och stjärnor, se . - Guds boning, se Havet och vattnen representerar ofta kaos och ondska, se . Frånvaro av havet talar om fred och trygghet. Dock kommer det finnas vatten och floder i den nya världen, se . Eftersom det inte står ”haven” utan ”havet” i bestämd form, kan det också handla om ett specifikt hav – ”Röda Havet”, se .] |