| 7155 | RUT 2:4 | [Nu följer tre samtal som Boas har. Det ramas in av hans samtal med sina arbetare, se vers 4-7 och 15-16. Centralt är samtalet med Rut.] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn] kom Boas dit från Betlehem. [Samma dag som Rut hade varit där sedan tidig morgon, se vers 7.] Han hälsade skördemännen: ”Herren (Jahve) vare med er!” De svarade: ”Herren (Jahve) välsigne dig!” [Den varma ordväxlingen visar hur Boas är en gudfruktig man och har goda relationer till sina arbetare.] |
| 7209 | RUT 4:17 | Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!] |
| 13948 | PSA 1:5 | Därför ska inte de gudlösa bestå (resa sig, kunna stå upprätta) vid domen, inte syndarna [sitta] i de rättfärdigas församling. [Det finns flera paralleller mellan verserna 1-2 och 4-5. Här hittar vi två synonymer för ordet ”stå” i hebreiskan. I vers 1 används hebreiskans ”amad” (stå upprätt). I vers 5 används däremot ”qum” som beskriver själva rörelsen att resa sig upp, stå upprätt och uppstå. Detta senare ord finner man även i om hur de döda en dag ska ”uppstå” till evigt liv. På samma sätt som den rättfärdige beskrivs i vad han inte gör i vers 1, beskrivs nu i vers 4-5 vad den ogudaktige inte gör. Den rättfärdige gick inte till de gudlösa för råd, stod inte på syndarens väg och satt inte bland hånfulla föraktare, se vers 1. Samma flöde i rörelse gå, stå och sitta återkommer nu i vers 4-5: De ogudaktiga följde de gudlösas råd och förs bort med vinden som agnar. De gudlösa som stod på syndarens väg består inte vid domen. De satt bland hånfulla föraktare och kommer inte sitta i de rättfärdigas församling.] |
| 14005 | PSA 7:2 | En ”shiggaion” av David, som han sjöng till Herren (Jahve) på grund av benjaminiten Kushs ord. [Det hebreiska ordet ”shiggaion” används bara här och i Hab 3:1, där ordet är i plural. Det kan vara en musikalisk eller litterär term som beskriver innehållet eller hur sången ska framföras. Ordets rot är ”shagah” som betyder ”stappla och vingla som en drucken” eller ”vandra vilse”, se . Det kan betyda att sången har tvära kast. Det stämmer textmässigt både för denna psalm och Habackuks bön. I så fall ska psalmen musikaliskt återspegla detta i oregelbundenhet och tvära kast. En annan tolkning som är vanlig inom judendomen är att den handlar om Davids synd, hur han vandrat bort från Guds bud. Kush kan vara en person, dock nämns han inte i Bibeln. Däremot kom Davids motstånd under hans tid som kung till en början från Benjamins stam, den stam som Saul var från, se 2 Sam 3-4. Sauls far hette Kish, och hebreiska ”Kush” betyder svart. En rabbinsk tolkning är att det indirekt syftar på Saul, omskrivet som den mörka och nyckfulla personen. En bakgrund till psalmen kan finnas i 1 Sam 24 och 1 Sam 26 där Saul jagar David. Psalmen är en bönesång från en person som blivit falskt anklagad. Om den inte var skriven medan Saul levde, kan det vara någon av Sauls släktingar som anklagar David för att ha tagit tronen på ett felaktigt sätt.] ______ |
| 14021 | PSA 7:18 | Illdådet (elakheten, lidandet, mödans frukt) han planerat vänder tillbaka på hans eget huvud, och över honom själv (hans hjässa) kommer hans våld (terror, laglöshet, plundring, hebreiska ordet ”hamas”). [Haman, vars namn är snarlikt hebreiska ”hamas”, utgör ett träffande exempel på dessa verser. Berättelsen hur Haman försöker förgöra judarna återfinns i Esters bok, se kapitel 3-7. Gud låter ofta människors råhet och grymhet drabba dem själva, se .] Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och ge erkännande till) Herren (Jahve) för hans rättfärdighet (eftersom han gör det som är rätt, dömer rättvist)! Jag vill lovsjunga Herren (Jahve), den Högstes (Elions), namn! |
| 14038 | PSA 9:7 | Du har tillrättavisat(rutit, dånat med hög röst mot) hednafolken (du har slagit skräck i dem med ditt härskri)! Du har förgjort de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), du har utplånat deras namn för evigt! [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Ordet ”tillrättavisat” börjar med den bokstaven. Det kan förstärka hur Gud är trofast och kommer döma orättfärdighet.] [Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Mellan vers 6 och 7 borde det ha varit en mening där första ordet började med bokstaven Dalet, men det gör det inte och det fina akrostiska mönstret bryts. Anledningen är troligen att det är första gången i psalmen som ”de gudlösa” nämns. Ondska skapar oordning i världen, och rent bokstavligt blir det oordning i psalmen när ogudaktighet nämns, se . Att den fjärde bokstaven Dalet helt saknas förstärker också poängen här i vers 6-7. Temat i föregående och följande mening är att de ogudaktiga och fienden för alltid kommer att vara borta, vilket då också illustreras rent bokstavligt genom att bokstaven Dalet också saknas i mönstret! En liknande stilistisk manöver görs i . Tecknet för bokstaven Dalet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg, och skulle kunna betona vikten av att välja Guds väg eftersom det får eviga konsekvenser.] |
| 14052 | PSA 9:21 | Stå upp, Herre (Jahve)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve). Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet ”morah” används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för ”lärare”. Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser ”morah” som en felstavning av hebreiska ”mora” som betyder ”vördnad, skräck och fruktan”. Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet ”För” börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] |
| 14105 | PSA 16:1 | En Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används bara här och i titeln på Psalm 56-60. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid. I sammanhanget kan det vara värt att notera att innehållet i dessa sex psalmer, som inleds med ordet ”Michtam”, alla är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se .] ______ Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El), jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig. |
| 14157 | PSA 18:27 | [Följande stycke, vers 26-27, beskriver hur Gud är rättvis. Han agerar i enlighet med människors moral och speglar deras handlingar. Föregående stycke var en kiasm, där verserna rent bokstavligt speglade varandra, se vers 21-25. Något som den som förstår hebreiska kan lägga märke till. De rättfärdiga som vill leva efter Guds moral kommer se hur Gud speglar dessa egenskaper och agerar trofast, uppriktigt och rent. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att uppleva Guds vägar som obegripliga.] Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull). Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann). |
| 14195 | PSA 19:14 | [Nu kommer Psalmens sista sektion. Först har naturen talat och vittnat om att det finns en skapare, se vers 2-7. Sedan uppenbarar Bibeln med mer detaljer vem Gud är, se vers 8-12. Till sist kommer människans respons som blir en bön om att hela livet ska få harmonisera med universums ordning och rytm.] Vem kan förstå (märka, uppfatta, se) alla sina oavsiktliga synder (brister, felsteg)? Straffa mig inte för (befria mig från) alla mina dolda (omedvetna) synder [som jag inte ens är medveten om], |
| 14312 | PSA 27:10 | Nej, även om min far och mor skulle överge mig, tar Herren (Jahve) emot mig [in i sin gemenskap och familj]. [Hebreiska ”asap” används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska ”tas in” i huset för att få skydd, se . Ordet används även om att ”släppa in” en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se . Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se . Bildspråket plockar upp tidigare bildspråk i psalmen om att få bo i Herrens hus i vers 4-5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7-14.] |
| 14330 | PSA 29:5 | [Från att ha talat om skapelsen i dåtid skiftar psalmen till vad Herren gör nu. Alla himmelska väsen, och den som sjunger och hör psalmen, uppmanas att se att Gud både har verkat och verkar nu. Vers 5-9 formar själva kärnan i psalmen och är strukturerad som en kiasm. Vers 5 och 9b talar om ”träd”, vers 6 och 9a handlar om ”djur” och centralt nämns öknen i vers 7-8. Även geografiskt finns ytterligheterna med Libanon i norr och Kadesh i söder. Guds röst dånar som ett oväder som drar fram genom landet Israel. Sju gånger ekar Herrens röst som åskknallar med blixtar, se vers 7. På samma sätt som i den första delen nämns inga människor i detta stycke heller. Alla himmelska väsen måste böja sig och även i öknen är Herren allsmäktig.] Herrens (Jahves) röst knäcker cedrar, Herren (Jahve) knäcker Libanons cedrar. |
| 14384 | PSA 32:10 | [Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!] Många är sorgerna (smärtorna, själsliga bedrövelser) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts av trofast kärlek (nåd). |
| 14402 | PSA 33:17 | Det är en falsk trygghet att förlita sig på stridshästar [eller någon annan världslig kraft], trots deras stora fysiska styrka kan de inte rädda någon (beskydda från döden). [Tre gånger används ordet ”stor” hebreiska ”rov” i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant är hebreiskan ”en lögn är hästen för seger”.] |
| 14511 | PSA 37:40 | Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem, räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem, eftersom de tar sin tillflykt i honom. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”frälsning” börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix ”vav” som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga ”tesua” som börjar på ”Tav”. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Yeshua.] |
| 14582 | PSA 42:2 | [Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______ |
| 14729 | PSA 51:6 | Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren) från min skuld (synd och dess konsekvens, singular) från min synd [singular], rena mig. [] [Denna vers börjar med verbet ”herev” som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: ”Kabisini meaoni vmechatati tahreni.” Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans), men också hur denna vers är en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska ”pesha”, ”avoni” och ”chattat”. Samma ord finns i där Gud förlåter.] |
| 15032 | PSA 71:1 | [Av David. Av Jonadab och de första som togs tillfånga.] [Ovan är ett tillägg i Den grekiska översättningen Septuaginta, LXX, som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadab pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.] ______ I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet), låt mig aldrig komma på skam (skämmas). [] |
| 15075 | PSA 72:20 | Slut på Davids, Ishais sons, böner. [Detta är ett tillägg som inte heller hör till Psalm 72, men som avslutar den andra boken. Eftersom Psaltaren är så pass omfattande fick den inte plats på en skriftrulle utan delades ofta upp på två. Den första innehöll Psalm 1-72 och den andra Psalm 73-150. Detta tillägg har troligen att göra med att detta avslutar den första skriftrullen som främst har Psalmer med David som författare. Det finns även fynd med andra sammanställningar av psalmer, troligtvis för andra syften, på liknande sätt som vi idag också sammanställer olika sångböcker.] |
| 15283 | PSA 81:7 | Han bestämde det i Josef [som här representerar de norra stammarna] som ett vittnesbörd, när han gick fram mot Egyptens land [uttåget; ]. [Jakob, se vers 2 och 5, representerar hela Israel, alla de tolv stammarna, innan brytningen 930 f.Kr. till det norra och södra riket. Josefs söner, Manasse och Efraim utgjorde huvuddelen av det norra riket och används ofta synonymt med de norra stammarna, se även .] [En profetröst talar Guds budskap. Vers 6b-11 följer ett mönster i fyra delar som upprepar sig i vers 12-17. Sektionerna är inskjutna och markerade med A, B, C och D.] [A] Jag hörde en tunga (tal, röst, språk) jag inte kände [inte tidigare lyssnat på]: |
| 15461 | PSA 91:1 | [Fyra olika namn används om Gud i vers 1-2. ”El Shaddai” förekommer bara här och i i Psaltaren.] Den som sitter i den Högstes (Elions) gömställe och vilar under den Allsmäktiges (El Shaddais) skugga. |
| 15531 | PSA 95:11 | Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ” [] [Denna psalm har ett allvarligt budskap. Både Paulus och Hebreerbrevets författare tar upp texten som ett varnande exempel, se . Budskapet är att vi ska prisa Gud med glädje i sång och jubel, men också med vördnad. Anledningen är att vår Skapare och Herde är en allsmäktig och helig Gud. Psalmen påminner oss även om att tillbedjan och lydnad går hand i hand. Ord och handlingar hör ihop, se . Det är viktigt att se förhållandet mellan den första delen i vers 1-7 och varningen i vers 8-11. Uppmaningen som inledde psalmen – att lova Gud – är något att verkligen hörsamma. Att sluta lovprisa Gud utgör det första steget till ett förhärdat och hårt hjärta. Den som vill bevara sitt hjärta, se , gör väl i att alltid ödmjuka sig, prisa och lova Herren.] |
| 15942 | PSA 118:5 | [Vers 5-18 handlar om prövning. Här ges bakgrunden till lovprisningen i vers 1-4. Genomgående används första person singular (jag/min) i denna sektion. Troligvis sjungs denna del av en solist.] I mitt trångmål ropade (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jah), Herren (Jah) svarade mig och förde mig ut till en rymlig plats. |
| 16449 | PSA 148:8 | [Atmosfären:] Eld och hagel, snö och rök, du stormande vind som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar. Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.] |
| 21960 | DAN 5:17 | Då svarade Daniel kungen: ”Behåll dina fina gåvor själv eller ge dem till någon annan! Men skriften [på väggen] ska jag läsa för dig och berätta vad den betyder (ge uttydningen). [Att Daniel inte vill ta emot kungens gåvor beror nog inte på stolthet eller oartighet, snarare vill han undvika missförstånd att man kan köpslå med Guds gåvor. Innan texten tolkas talar Daniel några allvarsord med kungen. Han börjar med att påminna om högmodets konsekvenser hos Babylons största kung, Nebukadnessar, i vers 18-21. Han avslutar med att fördöma Belshassars medvetna handling att häda den högste Guden i vers 22-24. I Nebukadnessars fall gav Gud en 12 månaders nådatid innan domen föll, se . För Belshassar, som borde vetat bättre, rör det sig om timmar innan orden besannas, se . Att Gud skriver på väggen visar ändå på att han vill omvändelse.] |
| 22141 | DAN 11:36 | [Fram tills hit är de flesta bibelforskare överens om att synen handlat om händelser från Kyros i Daniels tid fram till Antiochos IV. Från och med vers 36 finns två huvudsakliga tolkningar på den person som introduceras som ”kungen”. Den ena är att synen fortsätter att handla om Antiochos IV, den andra att en framtida antikrist beskrivs. Rent historiskt finns det problem med att harmonisera händelserna med Antiochos liv. Han satte sig inte över alla gudar eller tillbad en okänd gud, se vers 36-37. Han dog inte i Israel, se vers 45, utan i Persien. Också sammanhanget i nästa kapitel där det talas om den sista tiden, vedermödan och de dödas uppståndelse gör att dessa verser måste vara någon annan än Antiochos som regerade mellan 215–164 f.Kr. Vedermödan passar bäst in i det som Jesus förutsäger i , se även och . I Nya testamentet omnämns denna person som ”laglöshetens man”, se ; ”antikrist”, se och ”vilddjuret”, se Upp 11-12. Daniel har även tidigare beskrivit denna antikrist som ”det lilla hornet” i kapitel 7 och ”han”, en kommande ledare, i . Antiochos IV kan ses som en skuggbild av en kommande antikrist, så att de båda beskrivs här är inte konstigt.] Kungen [en framtida världsledare] ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske. |
| 23256 | MAT 2:18 | ”Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel grät för sina barn och vägrade att bli tröstad, eftersom de inte längre fanns till.” [I Josuas uppräkning av städer var Betlehem så obetydlig att den inte ens nämndes, se Jos 18-19. Arkeologer uppskattar att på Jesu tid hade Betlehem omkring 300 invånare. Utifrån beräkningar med dåtida antal födslar och barnadödlighet var det då totalt omkring 6 pojkar under två år i Betlehem med omnejd som berördes av dödsdomen. I jämförelse med andra samtida händelser var detta knappats någon uppseendeväckande händelse som skulle noterats av samtida historiker. Det finns dock en utombiblisk referens. Den latinska författaren Macrobius skriver i sitt verk Saturnalia: ”När kejsar Augustus hörde berättas hur Herodes hade dödat pojkarna under två år i Syrien, och även låtit döda sin egen son, sade han: Det är bättre att vara Herodes gris än hans son.” Herodes var känd för sina stora byggnadsprojekt som Masada, Herodium, Caesarea och templet i Jerusalem. Dock är han också ökänd för sin misstänksamhet och grymhet. Han lät döda tre av sina söner, och till och med sin hustru Mariamne. Den judiska historikern Josefus skriver att när Herodes låg på sin dödsbädd i Jeriko blev han orolig för att ingen skulle sörja honom. Han lät därför samla alla inflytelserika judiska ledare i landet på Jerikos hästkapplöpningsbana och gav soldaterna order att döda alla där när han själv dog. På så vis ville han säkerställa att det blev landssorg vid hans död, även om det inte var för honom. Lyckligtvis avblåste hans syster Salome I denna galna order efter hans död. Ironiskt nog dog Herodes under den judiska glädjehögtiden Purim.] |
| 23617 | MAT 13:9 | Den som har öron, han ska höra (lyssna uppmärksamt, ta till sig och förstå min undervisning).” [Jesus förklarar liknelsen i vers 18-23. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.] |
| 24068 | MAT 24:42 | Var därför vaksamma, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. [Här beskrivs två dåtida vanliga sysslor för män och kvinnor. Uttrycket ’en tas med och en lämnas kvar’ kan tolkas på två sätt. Handlar det om att ’tas med’ och räddas från domen, eller ’tas med’ till domen? Jesus har just tagit ett exempel från Noas dagar, där Noa räddas och de som är kvar döms, se vers 37-39. Det talar för att ’tas med’ är något positivt. Samtidigt är ordvalet i detta exempel att de ogudaktiga ’rycktes bort’ till domen, se vers 39. Hela stycket handlar om Jesu återkomst, se vers 27 och hur Jesus kommer att samla de utvalda från de fyra väderstrecken, se vers 31. I detta större sammanhang är det i så fall något positivt att vara kvar när Jesus kommer. Oavsett tolkning är huvudpoängen som Jesus vill lyfta fram att det krävs vaksamhet, något som återkommer i nästa exempel, se vers 43-44. Jesu återkomst kommer att ske oväntat, mitt under vardagliga sysslor. Det är en tydlig separation mellan de rättfärdiga och de orättfärdiga.] |
| 24128 | MAT 26:5 | Men de sade: ”Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket.” [Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se vers 14-15. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se .] |
| 24401 | MRK 4:9 | Han sade: ”Den som har öron att höra med, han ska lyssna (ta till sig och förstå min undervisning).” [Jesus förklarar liknelsen i vers 13-20. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. I ytterkanterna mot berget är jordlagret tunnare och mot dikeskanterna växer törne. En såningsman sprider för hand ut frön. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.] |
| 24553 | MRK 7:21 | För inifrån, från människors hjärtan, utgår: [Jesus hade förklarat den första delen av påståendet i vers 15 – att det inte är mat som kommer in i människan som orenar henne, se vers 18-19. Nu förklarar han vad den andra halvan av påståendet betyder, vad det är som orenar. Det är ondskan som kommer ut ur människans hjärta och sinne som orenar. Det är en lista med tretton punkter. De första sju punkterna är alla i plural, vilket antyder att det är upprepade handlingar. De sista sex är i singular.] onda tankar, olovlig sex (otukt) [plural], [Det grekiska ordet ”pornea” används här och grundordet betyder ”att sälja sig till slaveri”. Vårt ord ”pornografi” är ett sammansatt ord av just detta ord ”pornea” och ”grafo”, som betyder ”något skrivet eller tecknat”, dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt. Ordet ”pornea” översätts ofta med otukt och är ett generellt ord för all sexuell orenhet. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns i samma uppräkning, syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap.] stöld [plural], mord [plural], |
| 24649 | MRK 9:42 | Men den som förleder (bringar på fall) en av dessa små som tror (förtröstar, litar) på mig, för honom vore det bättre om en tung kvarnsten hängts om halsen och han blivit kastad i havet. [Uttrycket ”dessa små” är samma personer som kallas ”barn” i vers 36-37. Förutom barn och andra i beroendeställning syftar det här på nyfrälsta och omogna kristna som ännu inte hunnit växa i sin tro. Mannen i vers 38 som lärjungarna ville hindra, skulle snarare ha uppmuntrats i sin tro än att försökt stoppas med hård kritik. Jesus visar på allvaret i att förleda någon av dessa små så de tappar tron. Att dränkas med en kvarnsten beskriver en snabb död utan begravning. Kvarnstenen som refereras till är den större modellen som drevs av en åsna och inte den mindre handdrivna, se . Detta varnande exempel måste varit extra levande för lärjungarna eftersom de befann sig i Kapernaum intill Galileiska sjön, se vers 33. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver hur anhängare till Herodes hade dränkts här under ett judiskt uppror omkring 60 år tidigare.] |
| 25012 | LUK 1:50 | Hans barmhärtighet (kärlek mot de som lider) är över dem som fruktar honom från släkte till släkte. [] [Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se vers 48-50. Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade på detta sätt, se .] |
| 25066 | LUK 2:24 | Och [de kom också dit] för att offra enligt vad som är sagt i Herrens lag: Ett par turturduvor eller två unga duvor. [, en fattig familjs offer.] [Två duvor offrades för Marias rening. Detta skulle ske 40 dagar efter födseln, se . Vers 8, som Lukas delvis citerar, inleds med ”Om hon inte har råd att offra ett årsgammalt lamm, ska hon ta två turturduvor eller två andra duvor.” Josef och Maria var med andra ord fattiga, se . De vise männen hade ännu inte kommit med sina gåvor, se . I ett större perspektiv offras alltså inget lamm för Jesus. I stället blir han Guds lamm som offras för världens synd, se .] [Josef och Maria var noga med att följa den judiska lagen. Det påpekas i vers 23, 27 och även i . Ordet ”lag” förekommer fem gånger i detta kapitel. Lukas anger två olika ritualer som båda skedde i templet. Följde de traditionen tog Josef med sig Jesus den 31:a dagen för ”Pidyon haben” – återlösningen. Tio dagar senare gick familjen tillsammans till templet för att offra de två duvorna för Marias rening. Det är vid det tillfället mötet med Symeon och Hanna sker, se vers 25-38. En annan tolkning är att Jesus helgas för tjänst i templet eftersom betalningen av de fem silvermynten inte nämns. Det kan i så fall ge en förklaring på varför Jesus vill stanna kvar där som tolvåring, se . I Lukas skildring finns flera paralleller med berättelsen om Hanna som lämnar Samuel i templet, se .] |
| 25232 | LUK 6:17 | [Följande predikan har kommit att kallas Slättpredikan. Den har många likheter med Bergspredikan i Matt 5-7 och båda hölls i samma region ganska tidigt i Jesu tjänst. I området kring Gennesarets sjö finns både berg och slätter i bergslandskapet, så ”slätten” och ”berget” kan referera till samma plats. Då som nu var det vanligt att lärare upprepade viktiga delar av sin undervisning vid flera tillfällen. Troligast är dock att det är samma predikan, med den skillnaden att Matteus och Lukas väljer att betona olika delar. Det som är speciellt med Lukas redogörelse är uppdelningen kring talet fyra. Han väljer att ta med fyra välsignelser och fyra verop, se vers 20-26. Centralt finns fyra bud att älska och fyra praktiska exempel hur man älskar sin fiende, se vers 27-30. Predikan avslutas med fyra liknelser, se vers 39-49. Talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar ofta hela jorden. Denna uppdelning kring fyra förstärker Lukasevangeliets fokus på att Jesu budskap gäller hela världen. Matteus, som riktar sig till judarna, väljer att ta med fler exempel från Mose lag. Även efterföljande händelser pekar på att det är samma predikan. Båda evangelierna skriver om helandet av en officers tjänare, se . Att de tolv kallas just före Slättpredikan här i Lukas, medan Matteus lägger den händelsen senare, i Kapitel 10 efter Bergspredikan, kan antyda att det är olika predikningar. Det är dock inte ovanligt att Matteus har en mer tematisk framställning och då kopplar han ihop bönen om arbetare till skörden med bönesvaret i nästa vers när lärjungarna kallas, se .] Jesus kom ner [från berget] tillsammans med dem [de tolv] och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judéen och Jerusalem [i söder] och från kustlandet vid Tyros och Sidon [i väst] |
| 25247 | LUK 6:32 | [Med tre exempel om att älska, göra gott och ge lån förklaras nu gyllene regeln. Det är inte svårt att vara vänlig och generös mot den som behandlar dig på samma sätt, se vers 32-34. Jesus visar på ett helt annat tillvägagångssätt som är i linje med Guds vilja och som han rikligen belönar, se vers 35.] Anta att ni [bara] älskar dem som älskar er, förväntar ni er ett tack [belöning från Gud, se ] för det? Även syndare älskar ju dem som älskar dem. |
| 25322 | LUK 8:8 | En del föll i god jord, och när det vuxit upp bar det hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han med hög röst: ”Den som har öron att höra med, lyssna noggrant på det jag sagt!” [Jesus förklarar liknelsen i vers 11-15. Israel har ett subtropiskt klimat. Man sår under höstens regnperiod och skördar på våren före den torra heta sommaren. Bilden för den här liknelsen är en åker där en väl upptrampad stig passerar rakt igenom den. En såningsman sprider ut säd för hand. De olika jordmånerna syns inte för blotta ögat eftersom hela åkern nyligen är plöjd. Liknelsen säger inget om proportionerna mellan god och dålig jord, men generellt sett består en åker till största delen av god jord.] |
| 25569 | LUK 12:41 | Då frågade Petrus: ”Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?” [Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35-40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan ”alla ska vaka”. Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47-48.] |
| 25593 | LUK 13:6 | [Jesus berättar nu en liknelse för dem som kommit med nyheten om massakern som skett i Jerusalem, se vers 1-6. I stället för att spekulera i varför de fick lida och dö borde de frågat: ”Varför lever fortfarande jag?” Jesus uppmanar dem se på sina egna liv och omvända sig.] Jesus berättade denna liknelse: ”En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Han kom för att se om det fanns någon frukt på det, men hittade ingen. [Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel, och ägaren är Gud.] |
| 25657 | LUK 14:35 | Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det. [Rent salt, natriumklorid, som vi använder i dag förlorar inte sin sälta. Däremot kunde den typ av salt, som man producerade från Döda Havet och som Jesus troligen refererade till, förlora sin sälta, eftersom det också innehöll andra mineraler. Utsattes det för omgivningens fukt kunde det urlakas. Det är när salt blandas upp med annat som det förlorar sin kraft. Ordet för ”mister sin sälta” kan också betyda ”dårskap” och översätts så i och . Den betydelsen förstärker då hur ett oövervägt beslut att följa Jesus blir till en dårskap, på samma sätt som den som började bygga ett torn eller den som förhastat gick ut i krig, se vers 28-32. Detta stycke började med ”stora skaror”, se vers 25. På samma sätt som det räcker med lite salt för att smaksätta hela maträtten, är det inte antalet lärjungar som avgör om de påverkar omvärlden, utan det är kvaliteten som är avgörande.] Lyssna, du som har öron att höra med.” [Denna fras används ofta när ett stycke kan vara svårt att förstå utan hjälp av den helige Ande.] |
| 25720 | LUK 16:31 | Abraham sade till honom: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, så kommer de inte bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ” [Det största vittnesbördet någon kan få är Guds ord. Ett mirakel ger uppmärksamhet, men det är Guds ord som frälser. Även om den rike mannen inte namnges är det fariséerna som identifieras med den rike mannen. Översteprästen bar en purpurfärgad dräkt och var klädd i linne, se . När Jesus berättade detta var Kaifas överstepräst, han tjänstgjorde 18-35 e.Kr. Hans svärfar, Hannas, hade just fem söner som han gjorde till överstepräster, se 27-28. Lasarus har ibland förknippats med Marta och Marias bror, men det är troligen inte samme person, se . Det finns dock en koppling mellan namnet Lasarus och Abraham. Namnet Lasarus kommer från det hebreiska namnet Elieser som betyder: ”en som Gud hjälper”. Elieser var Abrahams trogne tjänare, se . På samma sätt som man förväntade sig att Abrahams gode tjänare Elieser skulle komma till samma boningsplats som sin mästare efter döden, kommer den rättfärdige tiggaren också dit. Jesus säger inte om detta är en liknelse eller en berättelse och det finns olika tolkningar, men det vi vet är att Jesus inte skulle tala osanning eller lära ut falska läror. Några slutsatser: - Vad vi gör i detta liv får konsekvenser efter döden. - Vi ska hjälpa de fattiga. - Jesus använder sig av ett dåtida begrepp, ”Abrahams sida”, men ändrar vissa detaljer. ] |
| 25784 | LUK 18:27 | Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se .] |
| 26211 | JHN 3:22 | [Jesus och lärjungarna har varit i Jerusalem under påsken, se . I föregående stycke beskrevs mötet med Nikodemus som skedde där, se vers 1-21. Efter påsken vandrar Jesus och lärjungarna runt i Judéen.] Sedan gick Jesus och hans lärjungar till den judiska landsbygden [Judéen], där han blev kvar (tillbringade tid) med dem och döpte. |
| 26234 | JHN 4:9 | Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude fråga mig som är en samarisk kvinna om vatten?” Judarna ville inte ha något med samarierna att göra. [Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor, och särskilt inte en kvinna med hennes rykte, se vers 17-18. Att dessutom dricka ur ett ”samariskt kärl” ansågs som något orent av judarna.] |
| 26908 | JHN 19:14 | Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se ], omkring sjätte timmen. Han sade till de judiska ledarna: ”Se, här är er konung!” [De övriga evangelierna anger fler tider och skriver hur Jesus korsfästs den tredje timmen judisk tid, klockan nio på morgonen. Tre timmar senare infaller ett mörker som varar tre timmar fram till klockan tre på eftermiddagen. Jesus hänger alltså totalt sex timmar på korset och dör vid den nionde timmen, se . Att Johannes anger att Pilatus dom ges ungefär vid sjätte timmen, omkring mitt på dagen enligt judisk tideräkning, för med sig en kronologisk problematik. Rättegången måste ju ha hållits innan Jesus hänger på korset. En förklaring är att Johannes anger romersk tid, som började vid midnatt. I så fall skedde rättegången omkring klockan sex på morgonen. Dock verkar övriga tidsangivelser vara judisk tid, se . Tidsangivelsen skulle också kunna syfta på ”efter sex timmars förhör” i de olika judiska och romerska instanserna som påbörjades under natten, och då är det omkring åttatiden på morgonen. Det finns dock en enklare förklaring. Detta är det enda klockslaget Johannes ger i kapitel 5-22. Syftet är inte att mäta tid eftersom han skriver omkring sjätte timmen, i jämförelse med helandet i Joh 4:52 som sker exakt vid sjunde timmen. Utifrån sammanhanget verkar anledningen till tidsangivelsen ”sjätte timmen” snarare ha att göra med kopplingen till att det var då påskalammen började slaktas i templet. Mitt på dagen, den sjätte timmen, avslutades allt arbete och hela Jerusalem började förbereda påskmåltiden då man skulle äta påskalammet. Johannes fokuserar hela sitt evangelium på tecken och kopplingen mellan ”Se, här er konung” och ”Se, Guds lamm” i är slående.] |
| 27026 | ACT 2:8 | Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). [Femton områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Uppräkningen börjar från öster och går västerut.] |
| 27435 | ACT 13:4 | [Den första av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna gick till Cypern och Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Paulus och Barnabas reste 250 mil över hav och land. Den totala restiden var omkring 50 dagar. Antagligen var de borta 1-2 år. Resan påbörjas någon gång omkring år 46-47. Det fanns inte speciella passagerarfartyg på den tiden, men lastfartyg tog med sig passagerare. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 200-300 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön.] Utsända av den helige Ande gick de [Barnabas, Saulus och Johannes Markus] ner till [hamnstaden] Seleukia. Därifrån seglade de till Cypern. [Seleukia var Antiokias hamnstad som låg en dagsmarsch sydväst om Antiokia. Här finns många välbevarade fornlämningar från den här tiden. Helt intakta är t.ex. de två gamla hamnpirerna, som senare fick namn efter Paulus och Barnabas och än i dag bär deras namn.] |
| 27531 | ACT 15:20 | utan bara skriva ett brev till dem att hålla sig borta (undvika, ta avstånd): från sådant som orenats av avgudar, [I vers 29 förklaras att detta gäller kött offrat till avgudar. Om en hednakristen fortsatte att köpa sådant kött som såldes på marknaden, skulle deras judiska syskon i församlingen undra om de verkligen gett upp sin avgudadyrkan. Även om hednakristna har frihet att äta allt kött, blir det en synd om en kristen broder kommer på fall, se .] från sexuell omoral (otukt, grekiska ordet ’pornea’), [Renhet på det sexuella området är något som hela Bibeln talar om och det gäller både judar och hedningar. I definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur.] från [att äta] kött av kvävda djur [Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret, se .] och från [att äta] blod. [De två sista förbuden gavs till Noa redan före lagen, se . Mose upprepar dem, se . Anledningen till att inte äta blod är i respekt för livet, eftersom livet finns i blodet, se . De två första buden nämns också i . Alla dessa fyra restriktioner återfinns centralt i 3 Mosebok, kapitel 17-18. Ordet ’hålla sig borta från’ har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se . Verbet är i formen ’medium’ som är en verbform som inte finns varken i det svenska eller engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna ’aktiv’ – jag gör något, och ’passiv’ – något görs åt mig. Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas ’middle’ på engelska, ’medium’ på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag ’aktivt’ gör är viktigt eftersom jag ’passivt’ kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur Jakob uppmanar de hednakristna att avhålla sig från vissa saker, inte bara som en regel, utan något som också ligger i deras eget intresse att göra. Att t.ex. avhålla sig från lösa sexuella relationer är inte bara en föreskrift, utan också något som positivt kommer att påverka den som gör det.] |
| 27540 | ACT 15:29 | att ni håller er borta från [att äta] kött offrat till avgudar [], från [att äta] blod [], från [att äta] kött av kvävda djur [] och från sexuell omoral (otukt, grekiska ordet ”pornea”) []. [Här i det formella brevet ändras ordningen i Jakobs muntliga framställning från vers 20, så de fyra områdena exakt följer rubrikerna i 3 Mos 17-18. Reglerna i dessa två kapitel har universell karaktär. De gäller både judar och icke-judar, se . De gällde även folket som bodde i landet före Israel, se . I 3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur.] Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott! |
| 27736 | ACT 21:4 | [Det är troligt att det var just Paulus förföljelse av de kristna som var orsaken till att det fanns en församling här, se . Församlingen hade startat efter den första vågen av förföljelse i Jerusalem, se .] Vi sökte upp lärjungarna och stannade där i sju dagar. [Eftersom man får leta efter församlingen verkar varken Paulus eller någon från hans resesällskap vara bekant med dem.] Genom Anden sade de åt Paulus upprepade gånger att inte fortsätta upp till Jerusalem. [Redan när Ananias bad för Paulus vid hans omvändelse i Damaskus fick han ett profetiskt ord att han skulle få lida för Jesu namn, se . Denna kallelse har blivit alltmer tydlig för Paulus, först i Efesos, se , och sedan i Miletos, se . Kan då samme helige Ande som manat Paulus att gå till Jerusalem och sedan Rom nu försöka hindra honom? Lärjungarna här i Tyros upplevde helt korrekt Andens tilltal att Paulus skulle möta på motstånd i Jerusalem. Deras naturliga reaktion och tolkning av budskapet var att försöka hindra Paulus att resa vidare. En liknande händelse skedde snart igen i Caesarea, då svarade Paulus att han var väl medveten om sin kallelse även om det skulle innebära martyrskap, se vers 10-14. Framme i Jerusalem bekräftade Jesus själv för Paulus att han var i Guds vilja, se . En liknande händelse skedde när Jesus började uppenbara de profetiska händelserna kring sin död och uppståndelse för lärjungarna. Petrus förstod inte detta och försökte tillrättavisa Jesus att han inte skulle behöva dö, se .] |
| 27892 | ACT 26:1 | [Paulus tal inför Agrippa II här hos Festus är kulmen och klimax på Paulus försvar i kapitel 21-26. Här summeras de föregående fem kapitlen.] Agrippa sade då till Paulus: ”Du har tillåtelse att tala för din sak.” Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar: |
| 28026 | ROM 1:28 | Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. [Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder.] |
| 28173 | ROM 7:14 | [I följande stycke tar Paulus upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomenen ”jag, mig, mitt” över fyrtio gånger i vers 9-25. I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som om Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se . I kapitel 8 kommer lösningen – ett liv i Jesus fylld av Anden!] Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden. |
| 28273 | ROM 10:17 | Alltså (som slutsats av detta): Tron (tilliten, förtröstan) kommer av det man hör, [och] det man hör [förkunnelsen, redogörelsen, predikan] kommer genom den Smordes (Kristi) ord [se vers 14]. [Det grekiska ordet höra, ”akoe”, har flera aspekter. Förutom att rent fysiskt höra, handlar det också om att verkligen lyssna på vad som sägs, se . I Bibeln är detta djupt förknippat med att gensvara och lyda, se . Paulus förtydligar i detta brev Israels kallelse och lyfter även fram den frälsning som erbjuds hedningarna genom det judiska folket i Jesus, se kap. 9-11. I Israels trosbekännelse ”Shema Yisrael” (”Hör, o Israel”), finns samma koppling till att hörsamma och lystra till själva innehållet genom att gensvara, se . Grekiskan har två benämningar för ”ord” – logos (ett ord, en tanke, men används också för att beskriva Guds planritning och lära om allting – Ordet, Logos är Sonen personifierad och förekommer endast i singular, se ) och rhema (kan förklaras som Guds givna ord, genom Anden riktade och levandegjorda för direkta sammanhang – förekommer både i singular och plural). Här använder Paulus rhema i singular för den Smordes ord.] |
| 28407 | ROM 16:3 | [I följande lista med personliga hälsningar omnämns 26 personer vid namn, plus två till utan namn, Rufus mor och Nereus syster. Totalt alltså 28 personer, det största antalet i något av Paulus brev. Anmärkningsvärt är att nio av dem är kvinnor, vilket visar på hur högt Paulus värdesätter kvinnans tjänst i församlingen. Dessa hälsningar ger en inblick i den tidiga kyrkan. I den romerska församlingen fanns några som varit kristna längre än Paulus, se vers 7. Man möttes i husförsamlingar. En nämns i vers 5, men troligt är att brevet syftar på fyra till, se 10-11 och 14-15. Många var slavar, medan andra kom från de övre samhällsskikten, som de från Aristobulus och Narcissus familj, se vers 10 och 11. Ett annat exempel kan vara Pomponia, hustru till den general som ledde det romerska anfallet mot Britannia 43 e.Kr. Enligt den romerska historikern Tacitus ställdes hon inför rätta omkring 57 e.Kr., ungefär samtidigt som Romarbrevet skrevs. Anklagelserna gällde att hon hade anammat en ”utländsk vidskepelse”, troligen kristendomen, men hon frikändes. När brevet skrivs har det gått omkring 25 år sedan pingstdagen och många troende bodde i rikets huvudstad Rom. Flera av dessa personer hade Paulus förmodligen träffat i Jerusalem eller under sina resor.] Hälsa Prisca och [hennes man]Aquila, mina medarbetare i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. |
| 28433 | 1CO 1:2 | Till Guds församling som samlas i Korint. [Det enda som separerar kyrkorna i Nya testamentet är geografisk placering. Församlingen på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.] Ni som helgats (renats, blivit avskilda och separerade från ogudaktighet och insatta i helig tjänst) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (genom att vara förenade med honom). Till er som är kallade att vara heliga [Guds folk] tillsammans med alla dem som på varje plats åkallar (ärar) vår Herre Jesu namn, den Smorde (Messias, Kristus) – han som är deras Herre och vår. [Versen avslutas ordagrant ”deras och vår”, och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12-13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.] |
| 28694 | 1CO 11:26 | Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. [Nattvarden har fyra olika perspektiv. Det är en tillbakablick på vad Jesus gjort på korset, se vers 24-25. Samtidigt blickar den också framåt till den dag Jesus kommer tillbaka, se vers 26. Det finns även en aspekt av att se sig runtomkring och urskilja sina bröder och systrar i tron, se vers 29. I den processen ser vi också inåt och utvärderar oss själva, se vers 28.] |
| 28697 | 1CO 11:29 | Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. [I nästa kapitel skriver Paulus att de är Jesu kropp, se . Att inte ”urskilja Herrens kropp” handlar alltså om själviskhet och att inte se sina bröder och systrar. I det kiastiska mönstret hör vers 28-29 ihop med 31-32. Problemet var att vissa åt och drack innan alla kommit. Den gruppen var mätta och berusade när de som arbetat under dagen kom till gudstjänsten, se vers 21-22. I vers 33-34 ges lösningen: vänta på varandra och roffa inte åt er så att någon blir utan mat.] |
| 28710 | 1CO 12:8 | Till en ges genom Anden [kraften att tala]ord av vishet[ett vägledande ord i en speciell situation]. Till en annan ges [kraften att ge]ord av kunskap[insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar] genom samma Ande. [Skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser, se vers 4-6. Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se . Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper till att strukturera upp matutdelningen och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt, se . Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer att ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten, se . Andra exempel är när Jesus talar till Natanael och kvinnan vid brunnen, se .] |
| 28761 | 1CO 14:15 | Vad innebär då detta? Jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet. [Efter en introduktion kommer en kiasm där vers 16-17 hör ihop med 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.] |
| 29547 | COL 1:15 | [Följande stycke kan vara en tidig kristen hymn eller dikt som Paulus citerar. Stycket är väl strukturerat med kiasmer i flera nivåer. I den litterära formen som kallas kiasm hör temat i första stycket ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv. I vers 15-17a sammanfattas Jesu roll i skapelsen. På motsvarande sätt och med liknande ord och uttryck sammanfattas Jesu roll i frälsningen i vers 18-20. Centralt mellan dessa två block finns vers 17b – allt hålls samman genom honom!] Han är den osynlige Gudens avbild (porträtt, ikon), förstfödd (har den högsta rangen och ägandeskapet) över hela skapelsen. [Fadern, som är ande och osynlig, se , gjorde sig synlig för mänskligheten i Jesus. Det grekiska ordet för avbild är ”eikon”. Samma ord används när Jesus frågar ”vems bild” det är på myntet, se . Jesus är Guds porträtt, en synlig målning av Gud. Förstfödd kan både betyda ”den som först är skapad och född” och ”den som har den högsta rangen”. Betydelsen kan inte vara att Jesus är skapad av Gud, eftersom följande verser tydligt säger att ”allt är skapat av honom” och att han fanns ”före allt”. David kallas också den förstfödde i trots att han är den yngste av sina bröder. Jesus är Gud, han har skapat, dött och uppstått för mänskligheten, se . Han är den förstfödde från döden, se .] |
| 29691 | 1TH 5:3 | När de [folk som inte känner Gud] säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången (katastrofen) dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och det finns inget, nej inget sätt att undkomma (fly) detta. [Två bilder används här, en tjuv om natten och en kvinna som ska föda, se vers 2-3. Detta uttalande om fred och trygghet kan syfta på den falska fred som förutsägs i Daniel 9:27. För en troende kommer dock inte dagen som en överraskning, se vers 4.] |
| 29860 | 1TI 6:5 | och ständiga strider (konflikter) mellan människor med fördärvat sinne som har tappat bort (blivit bedragna) sanningen när de menar att gudsfruktan ska ge vinst. [Det är slående hur dessa egenskaper står i skarp kontrast till kvalifikationerna för en ledare i församlingen, se . Paulus utvecklar nu faran med materialismen. Ämnet tas upp i följande stycken, se vers 6-10, men även i vers 17-19. Brevet har en kiastisk struktur vilket gör att ämnet återkommer och hör ihop.] |
| 29882 | 2TI 1:6 | [Vers 6-14 formar en kiasm. Den yttre ramen handlar om Guds gåva, den helige Ande, och ordet kärlek, se vers 6-7 och 13-14. Vers 8a och 12b handlar om att ”inte skämmas”. Vers 8b och 12 om ”lidande”. Vers 9 använder ordet ”frälst” och i vers 10 återkommer ”frälsare”. Centralt i vers 9b finns evangeliets kärna: frälsning inte på grund av gärningar utan genom nåd!] Det är därför jag påminner dig att åter igen tända (väcka, blåsa liv och hålla brinnande) den nådegåva från Gud, den [inre glöd och eld] som finns inom dig och som du fick genom min handpåläggning. |
| 29916 | 2TI 2:22 | Fly ungdomens (omogna) onda begär. [Det syftar troligen på ungdomlig omogenhet, otålighet, stridigheter och egna ambitioner, se vers 23-24. Det inkluderar även sexuella frestelser, även om inte det är huvudtemat här. Orden fly och följ är samma som i 1 Tim 6:11. I antiken fanns inte begreppet tonår och ordet ung betydde inte samma sak som i dag. Livet delades upp i två faser, antingen var man ung eller gammal, och gränsen gick vid 40 års ålder. Timoteus är troligtvis i 30-årsåldern när Paulus skriver detta brev till honom, se .] Följ (sträva) i stället efter: rättfärdighet (att leva rätt, i fullkomlig harmoni med Guds vilja), tro, kärlek (som är osjälvisk och utgivande) och frid tillsammans med dem som åkallar (frågar efter, ropar och vädjar till) Herren av rent hjärta. |
| 29998 | TIT 3:8 | Detta är ett ord att lita på (trovärdigt). [Syftar på de föregående verserna, se vers 4-7. Samma fras används totalt fem gånger i pastoralbreven, se .] Jag [Paulus] vill att du [Titus] ständigt med kraft (frimodigt, uppmuntrande) inskärper det, så att de som tror på Gud ser till att sysselsätta sig med att göra goda gärningar. Det är gott och nyttigt för alla människor. |
| 30006 | PHM 1:1 | [Här i inledningen och i avslutningen nämns fem namn, se vers 23-24. Detta indikerar att det finns en fin struktur och symmetri i brevet. Att Paulus inte använder titeln ”apostel”, som han gör i nio av sina tretton brev, antyder att han har en nära vänskap med Filemon. Titeln ”fånge” indikerar att han sitter fängslad, troligtvis i Rom. Dock skriver han inte ”kejsarens fånge” trots att han är fängslad av romerska staten. Omständigheterna äger inte Paulus, han ägs av Jesus och är hans fånge!] [Från:] Paulus, fånge till den Smorde (Messias, Kristus) Jesus och brodern Timoteus. Till: Filemon, vår älskade vän och medarbetare [hans namn betyder ”tillgiven”], |
| 30644 | 1JN 2:27 | Men vad det gäller er så är den smörjelse som ni har fått från honom [den Helige, se vers 20] kvar i er (den bor i er). Ni behöver inte att någon [falsk lärare, antikrist, motståndare till Jesus, se vers 18-19] undervisar er, låt i stället hans [den Heliges] smörjelse fortsätta att lära er allting, den är sanning och inte lögn, så, just som han lärde er, förbli (var kvar, lev) i honom. [Ordet ”lära” används tre gånger i vers 27. Det är enda tillfället i hela detta brev som ordet används. Även ordet ”förnekar” används tre gånger i detta stycke och ingen annanstans i brevet, se vers 22-23. Jesus talade om den helige Ande som skulle undervisa lärjungarna, se . Johannes tar inte avstånd från lärare och all undervisning. Att han skriver detta brev, se vers 26, är ett bevis på vikten av god undervisning, se . Det behövs dock inga nya, gnostiska uppenbarelser som lär ut en annan Jesus. Varje troende har också den helige Ande inom sig som hjälper till att avgöra om det som undervisas är sanningen.] |
| 30654 | 1JN 3:8 | [Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I vers 8-10 upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket ”praktiserar synd” återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Jesus ”uppenbarade sig” för att ta bort synd, se vers 5, och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.] Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd) är från djävulen [får sin karaktär av den onde], för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen. Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar). |
| 30657 | 1JN 3:11 | [Det andra av de två ”detta är budskapet”, grekiska ”angelia”, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1:5 där det beskrev att ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande kärlek är i vers 16-18.] För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början: Att vi ska välja att älska varandra (med osjälviskt utgivande kärlek). [Detta lärde Jesus, se .] |
| 30784 | REV 1:19 | Skriv nu ner vad du har sett, och vad som är, och vad som ska ske efter detta. [Denna vers ger enligt många en nyckel för att tolka Uppenbarelseboken. Vad Johannes ”har sett” är visionen i kapitel 1. ”Vad som är” reflekteras i de sju breven till församlingarna i kapitel 2-3. Och ”det som ska komma” beskrivs i kapitel 4-21.] |
| 30837 | REV 4:1 | [En ny sektion börjar i kapitel 4 som handlar om ”vad som måste ske efter detta”, se . Kapitel 2 och 3 har handlat om församlingen, men från och med nu nämns inte församlingen på jorden förrän i , då Jesus kommer tillbaka för att regera i tusenårsriket, se . En del tolkar att uppryckandet sker här, andra att synen handlar om vad som hände när Jesus steg upp till himlen sedan han uppstått. Perspektivet ändras nu från jorden till himlen. Kapitel 4-19 beskriver i huvudsak Guds dom över världen innan Jesus regerar i tusenårsriket. Domen beskrivs genom: - Sju sigill som öppnas – kap 6-8. - Sju basuner som ljuder – kap 8-11. - Sju skålar med plågor som töms över jorden – kap 16. Talet sju delas ofta upp i två grupper med först fyra och sedan tre domar som hör ihop.] Efter detta såg jag, och se [de dubbla verben ”såg” och uppmaningen ”se” ger uttryck för en kontrast och en ny dimension och panoramavy i synen], där fanns en dörr som stod öppen i himlen. Samma röst som jag först hade hört tala till mig som en basun (militärtrumpet, med en tydlig signal) sade: ”Kom hit upp, så ska jag visa dig vad som måste ske efter detta.” [Den uppståndne Jesus fortsätter att tala till Johannes, se .] |
| 30931 | REV 10:2 | I [vänstra] handen hade han en liten bokrulle som var öppnad. [Johannes konstruerar ett nytt grekiskt ord ”biblaridion”, ”liten bokrulle”. Ordet används bara här och i vers 9-10. Kanske för att särskilja denna bokrulle från den förseglade bokrullen, grekiska ”biblion”, som Lammet tog ur Guds högra hand, se . Den förseglade bokrullen i kapitel 4-5 skildrade hela den framtida historien. Här kan det vara en bokrulle som symboliserar slutfasen, vilket placeringen mellan den sjätte och sjunde basunen kan indikera. Ängeln håller bokrullen i sin vänstra hand eftersom han senare lyfter upp den högra mot himlen, se vers 5. Rullen verkar innehålla den skrivna ordern för det uppdrag ängeln är på väg att fullborda på jorden. Att den är öppnad beskriver att tiden för Guds slutgiltiga dom är inne, se vers 6. Boken är liten i förhållande till den väldige ängelns hand, men även för Johannes var den inte större än att han senare kunde ”äta upp” den.] Ängeln satte sin högra fot på havet och sin vänstra på jorden [beskriver både den enorma storleken på ängeln, men också hans auktoritet över hela jorden] |
| 30976 | REV 12:17 | I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot hennes övriga barn, dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. [Draken har blivit besegrad gång på gång. - Först drevs han ut ur himlen, se vers 4, 7-9. - Sedan misslyckas han att förgöra kvinnans son, se vers 4-5. - När han försöker förgöra kvinnan själv i hennes tillflyktsplats, misslyckas han igen, se vers 6, 13-16. Hans sista försök blir att strida mot hennes övriga barn. Dessa ”övriga barn” är de kristna. Beroende på tolkning innefattar det brevets mottagare i de sju församlingarna, och kristna genom alla tider eller bara de som kommer till tro under den sista vedermödan. Detta och nästa kapitel uppfyller den uråldriga profetian från mot ormen: ”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.” Profetian har två delar. Här i kapitel 12 handlade synen om den första delen – striden mellan kvinnan och draken. I kapitel 13 beskrivs den andra delen mellan hennes övriga barn som just introducerats och drakens avkomma, som är på väg att träda fram.] |
| 30995 | REV 13:18 | Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. [Ett nummer på en människa.] Hans tal är 666 (sexhundra-sextio-sex). [Ordet för att ”räkna ut” är samma ord som i där det används för att ”beräkna” kostnaden av ett bygge. Räknesättet som används är addition. De grekiska, hebreiska och latinska bokstäverna representerar också ett talvärde. De nio första bokstäverna i alfabetet motsvarar talen 1-9. Den tionde bokstaven talet 10, den nittonde talet 100, osv. Genom att summera siffervärdet på ett namn eller ord blir det ett talvärde. Denna form av talmystik var välkänd på den här tiden och kallas gematri. Inför affärsuppgörelser och giftermål jämförde man t.ex. talvärdet på sina namn och var det samma bringade det lycka. I den italienska staden Pompeji, som ödelades vid ett vulkanutbrott 79 e.Kr., hade någon skrivit på muren: ”Jag älskar den vars nummer är 545.” Talvärdet på namnet Jesus, på grekiska Iesous är: 10 + 8 + 200 + 70 + 400 + 200 = 888. Många har spekulerat i vad talet 666 står för. Talvärdet för ”kejsar Nero”, som på hebreiska är ”Neron Kesar”, blir 666. Att detta var en tidig tolkning styrks av att översatt till latin blir talvärdet 616, en sifferkombination som också återfinns som en textvariant i ett tidigt manuskript. Nummer 6 står symboliskt för människans tal, eftersom människan skapades på den sjätte dagen, se . Man kan också se Guds heliga treenighet som 777 i jämförelse med denna oheliga treenighet med draken och de två vilddjuren, symboliserad i talet 666. Det har även noterats att bokstaven med siffervärdet 6 på hebreiska är ”Vav”, vilket motsvarar vårt v och w. Det är intressant att 666 blir www. Dock är det inte ett namn på en person och man kringgår den normala gematriaska metodiken att summera bokstäverna. Talvärdet för www är 18. Språkbruket ”hand och panna” har också en tydlig igenkänning från där Mose uppmanar folket att binda de ord han nyss sagt på sin hand och panna. Bönen som Mose ber börjar i vers 4 med orden ”Hör Israel”. På hebreiska är ordet för ”hör” shema, och därför kallas bönen Shema. Varje morgon och kväll har judar genom alla tider bett denna bön. Shema är den judiska trosbekännelsen: ”Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Du ska älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, ska du lägga på hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken på din hand, och de ska vara som ett band till påminnelse på din panna. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.” Ortodoxa judar tolkar Mose bud bokstavligt och därför har de två små svartfärgade läderkapslar, s.k. ”tefillin”, som innehåller pergamentrullar med verser från Torah. De två kapslarna kallas ”shel rosh” och ”shel yad”. Varje vardag före morgonbönen fäster man den ena på armen med hjälp av en läderrem den andra ovanför pannan. Oavsett om tolkas bokstavligt eller metaforiskt handlar det om vem eller vad man låter styra ens medvetande och handlingar, vem eller vad som är ens auktoritet, vem eller vad man tjänar och följer. Här i Uppenbarelseboken tvingar vilddjuret människorna att ge sin lojalitet till honom i en trosbekännelse som kan sägas vara en ”anti-shema”.] |
| 31003 | REV 14:8 | En annan ängel, den andra, följde efter [den första ängeln], och han sade: ”Störtat, störtat (fallet, krossat, helt förstört) är det stora Babylon, som gav alla folk att dricka av sitt otukts vredesvin (lustfyllda, berusande vin).” [Grekiska ordet ”thymos” beskriver starka känslor och kan både översättas med ”lust” och med ”vrede”. Det används även i vers 10. Babylons fall beskrivs i detalj i kapitel 17-18. Babylon var huvudstaden i det rike som förgjorde Jerusalem 586 f.Kr. Babylon används ofta som en symbol för den världsliga makt som står emot Gud, se .] |
| 31024 | REV 16:1 | Sedan hörde jag en stark röst [Guds röst] från templet säga till de sju änglarna: ”Gå ut och töm Guds sju vredesskålar över jorden.” [Det finns likheter mellan de sju basundomarna i kapitel 8-9 och vredesskålarna i detta kapitel. Basunerna är en varning inför själva domen som kommer i skålarna. Båda serierna berör samma områden och följer samma ordning, dock innebär skålarna en ökad omfattning. Basunerna påverkar en tredjedel av jorden, havet och floderna, medan skålarna påverkar hela jorden. En annan skillnad är att nu riktar sig domarna också specifikt mot vilddjuret och de som tillber honom, se vers 2, 10, 13. När basundomarna ljöd verkar inte vilddjuret ännu ha blivit uppenbarat. Båda serierna har ett avbrott. Vid basundomarna sker det mellan de fyra första och de tre sista. En örn flög och deklarerade tre ytterligare verop, se . I serien med vredesskålar kommer däremot avbrottet mellan de tre första och de fyra sista. En ängel och altaret för en dialog, se vers 5-7. Letar man efter kiastiska mönster ger detta en fin inramning av dessa två serier: 4-3 och 3-4. I både basun- och vredesdomarna finns en tydlig igenkänning av plågorna mot Egypten, se .] |
| 31110 | REV 20:3 | Sedan kastade ängeln honom i avgrunden som stängdes och förseglades över honom. Detta för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Efter de åren ska han släppas lös för en kort tid. [Versen indikerar att draken ska försvinna i två steg, den slutgiltiga domen beskrivs i vers 7-10. Det kan vara svårt att förstå varför Satan ännu en gång ska släppas lös. En förklaring kan vara att Satans dom följer samma mönster som de ogudaktiga människornas dom. När de dör hamnar de i dödsriket, Hades, som är en temporär plats. Därifrån kommer de att bli lösta en kort tid för att stå inför den vita tronen, dömas av Jesus och sedan kastas i den brinnande sjön, se vers 11-15. På motsvarande sätt skickas den ogudaktiga ormen till avgrunden, friges en kort stund för att till sist dömas och kastas i den brinnande eldsjön, se vers 9-10.] |
| 31113 | REV 20:6 | Salig (lycklig, välsignad) och helig (avskild för tjänst) är den som har del i den första uppståndelsen. Över dem har den andra döden [att bli kastad i eldsjön, se vers 14] ingen makt, utan de ska vara präster till Gud och den Smorde (Messias, Kristus), och regera med honom i tusen år. [En period på tusen år nämns sex gånger, se vers 2, 3, 4, 5, 6, 7. Ofta används ordet millennium, från latinets ”mille annum” – tusen år, för denna tidsperiod. Utifrån profetior i GT om ett fridsrike, och föregående verser där Jesus kommer på en vit häst, se 19:11-15, verkar det vara en period då Jesus regerar på jorden. Det blir en tid då skapelsen upprättas, se . Lamm och vargar ska bo tillsammans, se . Det är ett fridsrike där svärd smids till plogbillar, se . Dock är det inte en helt fullkomlig värld: - Människor kommer fortfarande att dö: ”Den som dör vid hundra års ålder kallas fortfarande ung”, se . Paulus gör det klart att ”Jesus måste vara kung och regera tills han har lagt alla sina fiender under sina fötter, den sista fienden som utplånas är döden”, se . Det är först efter den sista striden med djävulen som jorden renas i eld och en ny himmel och en ny jord kommer, se . Det är först efter den nya himlen och jorden som ”döden inte finns mer”, se . - Även om Jesus tillsammans med de troende regerar här på jorden, krävs det domar, se vers 4. Jesus regerar, men många böjer sig motvilligt för hans vilja eftersom de i slutet av perioden gör uppror, se vers 7-9. Denna syn att Jesus kommer innan millenniet kallas premillennialism och är den vanligaste tolkningen. I amillennialismen, från grekiska ”a”, inte, tolkas tusenårsriket som en symbolisk tid. Under 1800-talet, då många trodde på människans egen förmåga att förändra världen, växte postmillennialismen fram där man tänker att Jesus kommer först efter tusenårsriket med en ny himmel och jord, fram till dess har församlingen regerat på jorden under tusen år medan Jesus är i himlen.] |
| 31117 | REV 20:10 | Djävulen som hade förlett dem kastades sedan i sjön av eld och svavel där också vilddjuret [från havet, se Upp 13:1-10] och den falske profeten [vilddjuret från jorden, se Upp 13:11-18, redan] är []. Där ska de plågas dag och natt i evigheters evighet. [Alla ondskans krafter som introducerades en och en har nu blivit besegrade en och en i omvänd ordning. Ännu ett kiastiskt drag i Uppenbarelseboken. Draken introduceras, se . De två vilddjuren träder fram, Upp 13. Babylon, den prostituerade kvinnan, beskrivs, kap 14-16. Babylon förgörs, se . De två vilddjuren kastas i eldsjön, se . Draken kastas i eldsjön, se . Scenen är nu redo för en ny värld!] |