7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
14043	PSA 9:12	Och de som känner ditt namn förtröstar på dig, för du överger inte dem som vänder sig till (söker, har en relation med) dig. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I vers 8-11 är det orden ”men” och ”och” som börjar med den bokstaven. Stycket är längre än normalt, i vanliga fall följer två verser varje bokstav, se 2-3, 4-5, 12-13, 14-15 osv. Dock bröts detta mönster i vers 6-7, när de ogudaktiga nämndes. Då blev styckena istället kortare och var bara en vers lång. Bildligt och strukturellt läggs nu vers 10-11 till och kompenserar för den oreda som ogudaktigheten ställde till med tidigare. Temat i dessa ”extra” verser ger också tröst för den som drabbats av ondska och ogudaktighet. Herren liknas vid en stark fästning och en försäkran om att han inte överger den som vänder sig till honom.]
14152	PSA 18:22	[Centralt i psalmen, vers 21-30, finns ett stycke som handlar om Guds trofasthet. Det inleds med en sektion där vers 21 och 25 återspeglar varandra och ramar in den inledande sektionen. I vers 22 och 24 återkommer ordet ”följa/vakta”. Centralt finns Guds ordning och hans domar.] Herren (Jahve) lönade mig (behandlade mig väl; lät mig få växa och mogna, gottgjorde mig) efter min rättfärdighet efter mina händers renhet (oskyldiga handlingar) har han återgäldat mig (återvänt till mig, fört mig tillbaka).
14157	PSA 18:27	[Följande stycke, vers 26-27, beskriver hur Gud är rättvis. Han agerar i enlighet med människors moral och speglar deras handlingar. Föregående stycke var en kiasm, där verserna rent bokstavligt speglade varandra, se vers 21-25. Något som den som förstår hebreiska kan lägga märke till. De rättfärdiga som vill leva efter Guds moral kommer se hur Gud speglar dessa egenskaper och agerar trofast, uppriktigt och rent. Den som är moraliskt fördärvad kommer däremot att uppleva Guds vägar som obegripliga.] Mot den trofaste (helige, barmhärtige, kärleksfulle) visar du dig trofast (helig, barmhärtig, kärleksfull). Mot den uppriktige (helhjärtade, ärlige, sanne) visar du dig uppriktig (helhjärtad, ärlig, sann).
14223	PSA 22:3	[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
14243	PSA 22:23	Rädda (fräls) mig från lejonets gap, från de vilda oxarnas (bufflarnas) horn, du har svarat (bönhört) mig! [Psalmens andra sektion, vers 12-22, avslutas med att de tre djuren som gestaltat psalmistens fiender nu upprepas i omvänd ordning. I vers 13, 14 och 17 räknades tjurar, lejon och hundar upp. Nu i vers 21-22 kommer samma djur men omvänd ordning: hund, lejon och vilda tjurar. Den hebreiska ordföljden är så strukturerad att verben ramar in versen. Det första ”rädda” är i imperativ medan det avslutande ”svarat” är i perfekt. Här finns en förtröstan att under bönen har Gud hört psalmistens rop och redan svarat! Det förstärker också skiftet som nu sker i psalmen från klagan och bön till lovsång och bönesvar! Det hebreiska ordet för ”rädda” som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
14338	PSA 30:2	En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av David. [Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm, hebreiska ”mizmor”, används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebreiska ”shir”. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna. Beskrivningen för eller vid ”husets invigning” är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebreiska ”chanukka”. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se .] ______
14371	PSA 31:22	Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte) från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer). Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska ”sukka”) från stridande (anklagande) tungor (elakt tal). [Ordet för ”hydda” är hebreiska ”sukka”. Ordet har också betydelsen ”att vara sammanflätad” och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se . Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden, se . Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se . Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt ”mitt framför människors ögon”, se vers 20. Psalmens titel ”till den strålande ledaren”, se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se . Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se . På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: ”Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka”, se , och vid samma tillfälle även: ”Jag är världens ljus”, se . Jesus är Betlehemsstjärnan, se , och morgonstjärnan, se .]
14433	PSA 35:3	dra svärd och spjut, för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig. Låt mig få höra dig säga (säg till min själ): ”Jag är din frälsning (räddning).” [Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]
14484	PSA 37:13	men Herren (Jahve) [är inte förfärad, han] ler, för han vet (ser) att hans dag kommer. [Hans dag kan syfta på Herrens dag eller den dag då den ondes planer och makt stoppas.] [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”konspirerar” börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att agera. Det finns även koppling till nästa grupp som visar på vad som kommer hända med de ogudaktiga. Både vers 14 och 15 börjar med ordet svärd, och beskriver hur det vänds och går in i deras eget hjärta. Det nästföljande stycket, vers 14-15, är också längre än normalt och har tre rader istället för två.]
14545	PSA 39:11	[Nu återgår temat till orsaken till tystnaden i vers 2-3, ordet ”stum” från vers 3 upprepas.] Jag är stum (bunden), öppnar inte min mun, för det är du som har gjort det.
14548	PSA 39:14	Hör min bön, o Herre (Jahve), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är den judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket ”främlingar och gäster” har sitt ursprung från , där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se . I äger Gud landet och israeliterna är ”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se . Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se . Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14589	PSA 42:9	Djup ropar (höjer sin röst i bön) till djup, i dånet (som rösten) av dina forsar (vattenfall), Alla dina bränningar och vågor, har sköljt över mig. [Frasen ”djup ropar till djup” kan förstås som den mänskliga själens djup i all sin torrhet som ropar efter att bli fylld av Guds djupa fullhet. Referensen till Hermon och Jordanfloden i föregående vers, kan höra ihop med bilderna med vattenfall och vågor i denna vers. Jordanflodens källflöden kommer från Hermon och forsar ner genom flera dånande vattenfall. Bilden som målas upp är hur psalmisten är på väg att drunkna. Det finns också ett tema med vatten från vers 2-3, där var det brist på vatten, i vers 4 droppar tårar för att här bli stora vatten som är en dödlig kraft. Ordet för djup är samma ord som används om de väldiga djupa vattenmassorna som täckte jorden i begynnelsen, se . Beskrivningen med djup och vågor är samma ord Jona använder, se . Psalmen har messianska undertoner, se vers 1. Dessa kopplingar syns i Jonas erfarenhet i valens buk som också liknas vid Jesu död, se . Jesus använder fraser från vers 6-7 i sin kvalfyllda bön i Getsemane, och utifrån den bakgrunden kan språket här i vers 8 beskriva hur världens synd sköljdes över Jesus, se .]
14600	PSA 44:3	[Psalmen börjar med en unison del där ”vi” prisar Gud för vad han har gjort. Temat är hur Gud var med israeliterna under intåget i Kanaans land. I vers 5 skiftar subjektet mellan singular och plural, vilket kan indikera en försångare och kör. Det personliga pronomet ”vi” används i vers 2-4, 6, 8-9 och ”jag” i vers 5 och 7.] [Kör:] Gud (Elohim), vi har hört med våra öron, våra förfäder har berättat för oss, om det du gjort för oss [singular, hur vi fick landet Israel], i forna dagar
14991	PSA 69:3	[Den första sektionen, vers 2-30, ramas in av ordet ”fräls”.] Fräls (rädda) mig Gud (Elohim) för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till min nacke (själ, har trängt sig inpå livet).
15003	PSA 69:15	[I detta stycke, vers 14-19, finns femton imperativ efter bönen ”svara mig” i vers 14.] Men jag låter mina böner gå till dig Gud (Jahve), i behaglig tid [då Gud välkomnar, accepterar, se .] Gud (Elohim) i din stora nåd (kärleksfulla omsorg) svara mig med sanningen om din frälsning (med sanningen som befriar). [I denna mening nämns både nåd och sanning. Genom hela Bibeln hör nåd och sanning ihop. De finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Den sista delen klingar likt Jesu uttalande i : sanningen ska göra er fria!]
15132	PSA 75:6	[Det kan vara Gud som fortsätter att tala även i vers 5-7, men frasen ”Jag säger” brukar ofta vara psalmistens röst i Psaltaren. Vers 3-8 formar också en kiasm där ordet ”döma” och ”domaren” ramar in stycket. Jorden i vers 4 speglar väderstrecken i vers 7 och centralt i vers 5-6 finns varningen till de arroganta att inte använda sin egen styrka, som hornet är en bild på.] Jag säger till de arroganta: ”Inget mer skryt”, och till de ogudaktiga: ”Lyft inte upp ditt horn (våga inte visa din egen styrka).”
15417	PSA 89:27	Jag ska lägga havet under hans hand, floderna under hans högra hand. [Havet och floderna syftar antagligen på fiender, se vers 10-11, men kan också syfta på Medelhavet och floden Eufrat med dess bifloder.]
16447	PSA 148:6	Han gav dem deras plats (ordagrant ”gjorde så de stod”) för alltid och evigt, han gav dem en förordning (”inristat bud”, grundläggande lag), och ingen överträder den. [Ordet ”förordning” härstammar från verbet ”att rista in”, vilket indikerar en permanent oföränderlig lag. Utifrån sammanhanget, se vers 2-3, syftar denna förordning här på naturlagar som tyngdlagen och gravitationen. Ordet används dock även om Guds instruktioner för människan, se , så även Guds moraliska lagar ingår i begreppet.]
16477	PRO 1:7	Fruktan (bävan, vördnad) för Herren (Jahve) [en sund respekt för Gud] är början (begynnelsen, startpunkten, det allra första steget) till kunskap. Bara dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning). [Här används ordet ”reshit” för början, samma ord som används i för ”begynnelsen”. Resonemanget om hur en rätt gudsfruktan är det första steget för vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt .]
16744	PRO 10:18	Den som gömmer hat inom sig sprider lögner, den som sprider förtal är en dåre. [Sista delen, vers 19-32, är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i den sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Texten är inskjuten för att åskådliggöra det mönstret nedan.]
17184	PRO 25:1	[Följande sektion, kap 25-29, består av ordspråk som Salomo har skrivit. Kung Hiskia och hans medarbetare har sedan sammanställt dem på 700 f.Kr. Det går att dela upp dem i 130 ordspråk, vilket motsvarar det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i namnet Hiskia som det är stavat här – Hizqiyah.] Dessa ordspråk är också av Salomo, som Judas kung Hiskias män har kopierat (överfört).
23323	MAT 5:20	Jag säger er, om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariséernas så kommer ni inte in i himmelriket.” [Följande stycke, vers 21-48, innehåller sex delar som alla börjar med: ”Ni har hört det sägas.” Jesus har precis sagt att han inte ska upphäva den skrivna lagen, se vers 17. I stället går han till rätta med den rabbinska tolkningen av lagen med de tillägg och undanflykter som hade gjorts, dvs. inte det som skrivits utan det som har sagts om lagen. Som den sjunde och sista punkten kommer uppmaningen att vara fullkomliga, se vers 48.]
23372	MAT 6:21	[Nu vänder Jesus sig direkt till var och en:] För där din skatt (det du värderar högst) är, där kommer också ditt hjärta att vara. [Det var vanligt att man byggde förrådsbyggnader för att magasinera ägodelar som utgjorde investeringar inför framtiden. Ofta bestod dessa av dyrbara kläder (som mal förstörde) och av konstföremål i metall (som rostade). I grekiskan är det en ordlek i vers 19-20, verbet för samla ”thesaurizo” är samma som substantivet för skatt ”thesauros”. På svenska skulle detta kunna åskådliggöras så här: ”samla er inte samlingar här på jorden” utan ”samla er samlingar i himlen.”]
23491	MAT 10:5	[Den följande undervisningen som Jesus ger sina lärjungar, vers 5-42, är det andra av de fem tal som Matteus återger.] Jesus sände ut (grekiska ”apostello”) dessa tolv och befallde dem: ”Gå inte in på hedningarnas vägar [område] eller in i någon samarisk stad.
23535	MAT 11:7	[Folket som hört Johannes fråga, se vers 2-3, kanske började ifrågasätta Johannes tjänst och allt han predikat, se . Det kan ha föranlett att Jesus nu bekräftar Johannes profetiska tjänst och talar väl om honom.] Medan de gick därifrån började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vilken typ av högtidligt skådespel förväntade ni er att få se i öknen? Ett strå som vajar för vinden?
23643	MAT 13:35	Detta för att det som var sagt genom profeten skulle uppfyllas: ”Jag vill öppna min mun för att tala i liknelser. Jag ska förkunna vad som har varit dolt sedan världens skapelse.” [Citat från , skriven av Asaf.] [Även om Jesus redan förklarat varför han talade i liknelser till folket, se vers 10-17, så understryker Matteus detta med en referens från Gamla testamentet. Eftersom Jesus använde sig av olika undervisningsstilar senare syftar uttalandet att Jesus bara använde liknelser främst på detta undervisningstillfälle, se t.ex. .]
23766	MAT 16:25	För den som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ) ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds livskvalitet]. [Grekiska ’psuche’ betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 25-26, se även . Att ’förneka sig själv’ i vers 24 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se t.ex. . Bergspredikan börjar med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se . Utifrån vers 26 ’att vinna hela världen’ handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]
23814	MAT 18:18	Jag säger er sanningen: Allt ni binder på jorden (förbjuder att ske), ska redan vara bundet i himlen (förbjudet att ske). Allt ni löser (tillåter att ske) på jorden, ska redan vara löst (tillåtet att ske) i himlen. [De skriftlärda använde termerna binda och lösa när man beslutade om vad som var rätt och fel i olika situationer. Något ’bundet’ var förbjudet, medan något ’löst’ var tillåtet, se . Här handlar det om att församlingsledningen har mandat att avgöra konflikter i församlingen, se vers 17. Församlingen ska göra allt för att lösa konflikter mellan människor. När en inblandad part väljer förlåtelsens och upprättelsens väg, blir personen ’löst’. På motsvarande sätt ’binds’ den som inte vill omvända sig i sina synder. Direkt efter detta, i vers 19-20, talar Jesus om bön. Det ger en antydan om att bön är det första steget, ett beslut måste först vara bundet eller löst i himlen i bön, innan det verkställs på jorden.]
23904	MAT 21:9	Folkskaran som gick före honom, och de som gick efter honom, ropade högt (man sjöng gång på gång): ”Hosianna (rädda, fräls oss nu) Davids son! [Arvtagaren till Davids rike, Guds utlovade Messias.] Välsignad (värd att prisas) är han som kommer i Herrens namn! [Den som Herren utvalt att vara vår kung.] Hosianna i höjden (himlen)!” [Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113-118, de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna 118:25-26, och lägger till delen ”Davids son” och hyllar Jesus som Messias.]
24024	MAT 23:37	[Efter de sju veropen, vers 13-36, avslutar Jesus sitt tal på tempelområdet med följande ord:] ”O Jerusalem, Jerusalem [upprepning av namnet beskriver ett starkt känslomässigt engagemang]. Du som vanemässigt mördar profeterna och stenar dem som är sända till dig (som budbärare)! Hur många gånger har jag inte velat (längtat efter att) få samla (skydda) dina barn, som en höna samlar (skyddar, värmer) sina kycklingar under sina vingar, men ni har vägrat.
24319	MRK 1:35	[Detta stycke, vers 35-39, är ett av flera där Petrus ögonvittnesskildring lyser igenom i Markus evangelium, se även . Vi kan föreställa oss hur Petrus inlevelsefullt har berättat för Markus om hur han letade efter sin vän Jesus, se vers 36. Orden han/honom används hela sju gånger i detta stycke. Som ögonvittne, som själv varit med på plats, så är ju det i talspråk vanligare att man berättar om vad ”han” gjorde, än att berätta om vad ”Jesus” gjorde. Genom att ha kvar denna form visar Markus sina läsare att vi kan ha en nära personlig relation med Jesus!] Tidigt nästa morgon (i den sista nattvakten mellan klockan tre och sex på söndagsmorgonen), långt innan det blev ljust, steg han [Jesus] upp och gick bort till en enslig plats. Där bad han. [Detta är den första av tre gånger som Markus uppmärksammar hur Jesus drar sig undan för att be tidigt på morgonen, se .]
24604	MRK 8:35	För den som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ), ska mista det, men den som mister sitt liv [väljer att korsfästa sina egna själviska ambitioner] för min och evangeliets skull, han ska rädda det [får ta del av Guds livskvalitet]. [Grekiska ”psuche” betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 35-37, se även . Att ”förneka sig själv” i vers 34 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se t.ex. . Bergspredikan börjar med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se . Utifrån vers 36 ”att vinna hela världen” handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]
24648	MRK 9:41	Den som ger er ett glas vatten i mitt namn därför att ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus), han ska verkligen inte förlora sin lön. [Mitt i Jesu undervisning om ödmjukhet, se vers 33-37, och varningen att förleda någon av dessa små, se vers 42, kommer denna händelse där lärjungarna hade försökt stoppa någon som verkade för Jesus. En liknande händelse hade hänt århundraden tidigare när Mose kallat sjuttio äldste och de fick profetisk gåva. Eldad och Medad var inte bland dem, men profeterade ändå. Josua försökte få Mose att stoppa Eldad och Medad, men Mose svarade: ”Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!”, se .]
24936	MRK 15:41	De hade följt Jesus medan han var i Galileen och tjänat (understött) honom. Där [vid korset] fanns också många andra kvinnor som hade följt med honom upp till Jerusalem. [Dessa kvinnor blev ögonvittnen till flera stora händelser i Jesu liv, hans död, se vers 40-41, begravning, se vers 47 och uppståndelsen, se 16:1. Dessa tre kvinnor, tillsammans med andra från Galileen, var i Jerusalem för att betjäna honom.]
25394	LUK 9:24	För den som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ), ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds livskvalitet]. [Grekiska ”psuche” betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 24-25, se även . Att ”förneka sig själv” i vers 23 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare har skäl till en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se , osv. Jesus har tidigare predikat och började med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se . Utifrån vers 25 ”att vinna hela världen” handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.]
25566	LUK 12:38	Om han så kommer under den andra nattvakten (klockan 21-24, före midnatt) eller den tredje (klockan 24-03, efter midnatt) – saliga (lyckliga, välsignade) är de tjänarna. [I Mellanöstern går solen ner vid sextiden på kvällen och upp igen tolv timmar senare. Romarna delade in natten i fyra nattväkter och judarna i tre. Eftersom Lukas refererar till det romerska systemet i , är det troligen samma system med tretimmarspass även här. Oavsett exakta tider så kommer tjänarnas herre på natten då tjänarna är som tröttast.]
25611	LUK 13:24	[Detta var en teoretisk fråga, antagligen ställd av en farisé eller laglärd. Jesus börjar med att ge en praktisk och personlig uppmaning till var och en att vara redo, för vad spelar det för roll om få eller många andra blir frälsta om man själv går förlorad? Till sist, vers 29-30, svarar han på frågan att många hedningar från jordens alla hörn ska bli frälsta.] ”Sträva (gör ert yttersta, ansträng er som om ni tävlade i en olympisk gren, eller kämpade i en strid på liv och död) för att komma in [nu] genom den smala dörren [till ett hus där en bröllopsfest ska hållas]. [Jesus är dörren, den enda vägen till Gud, se .] Jag säger till er att många ska försöka ta sig in [senare] men inte lyckas.
26208	JHN 3:19	[I följande stycke, vers 19-21, återkommer tre liknande fraser med ’ljuset’ och verbet ’komma’ som ramar in och förstärker budskapet. Ljuset har kommit och människan har fått ett val: att komma till ljuset eller att inte komma till det.] Detta är grunden (orsaken) till domen: Ljuset har kommit till världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras handlingar var onda (förgiftade, destruktiva).
26220	JHN 3:31	[Den sista delen, vers 31-36, kan vara en fortsättning på Johannes Döparens svar eller en sammanfattande kommentar av evangelisten med slutsatserna från berättelserna om Nikodemus och Johannes Döparen.] Han som kommer från ovan är över alla (är störst, har högsta rang), den som kommer från jorden tillhör jorden, och talar från jorden (talar från ett världsligt perspektiv, i jordiska termer). Han som är från himlen är över alla.
26280	JHN 5:1	[Föregående kapitel avslutade händelserna som inramades av det första och andra tecknet i staden Kana, se . Nu inleds en ny sektion i Johannesevangeliet där de judiska högtiderna har en central roll. Den börjar med en icke namngiven högtid i kapitel 5, fortsätter med en påskhögtid i kapitel 6, följt av Lövhyddohögtiden i kapitel 7-10, Tempelinvigningsfesten i mitten på kapitel 10 och avslutas med att nästa påsk är nära i .] Därefter inföll en av judarnas högtider och Jesus gick upp till Jerusalem. [Varför namnger inte Johannes den första högtiden? I där alla högtiderna räknas upp börjar allt med sabbaten som ska hållas varje vecka. Händelserna i kapitel 5 sker på en sabbat, se . Man kan säga att sabbaten är den första högtiden, och ger en naturlig inledning på denna sektion med högtider. Anledningen till att bibelforskare försöker identifiera högtiden, är att det hjälper till att bestämma längden på Jesu publika tjänst. Johannes anger tre olika påskhögtider, se . Det gör att Jesu tjänst måste varit minst två år från påsk till påsk. Är den onämnda högtiden också en påsk, blir Jesu tjänst minst tre år. De vanligaste förslagen är någon av högtiderna på våren, påsk eller pingst. Andra förslag är Purim, men det är inte troligt eftersom den inte nämns i GT. Eftersom det kan bli ganska kallt i Jerusalem under vinterhalvåret, pekar det på att händelserna i dammen sker under den varmare delen av året.]
26741	JHN 14:4	Ni vet vart jag går, och vägen [dit] vet ni.” [Genom att använda pronomen mig, min och jag upprepade gånger i vers 1-4, betonar Jesus den personliga relationen mellan honom och lärjungarna. Huvudtemat är att Jesus kommer tillbaka för att vara tillsammans med dem, även om han går bort för en tid. Dock säger han inte exakt var och hur han ska komma tillbaka, och det kan finnas en avsiktlig dubbeltydighet här där Jesus talar om flera saker. En troende kan se fram emot en evighet tillsammans med Jesus, se , och Jesus kommer en dag tillbaka till jorden, se . Vad det gäller lärjungarna, som Jesus speciellt riktar sig till här, får de se Jesus redan samma kväll han uppstått. Han visar sig även vid flera tillfällen fram till sin himmelsfärd, se . Petrus fråga om vart Jesus går, i , och Jesu svar att lärjungarna ska få se inom ”en kort tid”, se , pekar på att det är uppståndelsen Jesus talar om. I detta kapitel nämns också om den helige Ande som ska ta sin boning i den troendes hjärta, se . Samma dag som Jesus uppstått säger Jesus till lärjungarna: ”Ta emot den helige Ande”, se . På pingstdagen, 50 dagar senare, blir den helige Ande utgjuten över alla de troende.]
28026	ROM 1:28	Eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. [Detta uttryck syftar inte bara på de sexuella synderna i vers 24-28, utan också på de tjugoen onda egenskaperna i vers 29-32. Paulus delar in dem i tre grupper med samma grammatiska form. Den första gruppen består av fyra abstrakta substantiv i dativ singular som i generella ordalag beskriver vad som händer när man överger Gud och utlämnas åt sin egen syndfulla natur. Sedan följer mer specifika synder.]
28322	ROM 12:9	[Följande stycke handlar om att älska människor trots deras förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr., tio år efter Paulus brev till de kristna i Rom, skulle han själv dödas för sin tro i Rom av Nero som var ökänd för sina förföljelser mot de kristna. Han var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, ökade trycket från samhället mer och mer mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se . Paulus ord kan också rikta sig till interna stridigheter inom kyrkan. Det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att Paulus tar upp både den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det troligt att dessa ord om kärlek i det här avsnittet gäller både i och utanför församlingen.] Er osjälviska kärlek (som är utgivande och ovillkorlig) ska alltid vara uppriktig (fri från falskhet). Avsky ständigt det onda, håll ständigt fast (limma er fast) vid det goda. [För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.]
28457	1CO 1:26	[Paulus går nu vidare från evangeliet där talet om korset är en dårskap, och riktar sig till människorna som Gud kallar. Stycket har samma tema som vers 17-20, och har fått samma rubrik för att tydliggöra det kiastiska mönstret.] Syskon (bröder och systrar i tron), det är bara att se tillbaka på när ni själva blev kallade. I världslig mening (efter köttet) var inte många av er visa, inte många var inflytelserika (mäktiga), inte många från förnäm släkt. [Guds kallelse är inte är baserad på mänsklig vishet och yttre omständigheter.]
28533	1CO 5:11	Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder [som kallar sig en kristen] och är [har som livsstil att vara] sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Med en sådan ska ni inte ens äta. [Denna lista har likheter med dödssynderna i 5 Mos 13-24, som också avslutas med att man inte ska ha något att göra med den som hänger sig åt sådant.]
28717	1CO 12:15	[I mitten mellan stycket som handlar om Jesu kropp, vers 12-14 och 25-27, finns en liknelse med den fysiska kroppen.] Om foten skulle säga: ”Eftersom jag inte är handen, så tillhör jag inte kroppen”, skulle den inte ändå tillhöra kroppen?
28783	1CO 14:37	[På samma sätt som föregående stora stycke, om hur man ska leva som kristen i en fallen värld, kap 8-10, hade en avslutning, se 10:32-33, kommer en avslutning och sammanfattning på detta stycke, kap 11-14, om gudstjänsten.] Om någon tror sig vara profet [som utvecklades i kap 11] eller andlig [som diskuterades i kap 12], ska han inse att det jag skriver till er är Herrens bud. [Allt måste ske i kärlek, kap 13.]
28871	2CO 1:3	[Paulus börjar sitt brev med en klassisk judisk hälsning som prisar Gud för hans välsignelser. Skillnaden är att han identifierar Gud som Jesu Fader. Gud är inte längre bara Israels fader. Genom Jesus har alla, både jude och grek, tillgång till Fadern, se . Jesus är den största välsignelse som Gud har skänkt mänskligheten, se . Paulus använder den grekiska ordgruppen ”paraklesis”, som översätts uppmuntran, hjälp, mod och tröst, 29 gånger i detta brev. Här i inledningen, vers 3-11, hela tio gånger. Gud ger nytt mod, hjälper, uppmuntrar och styrker den som känner sig svag och möter svårigheter.] Välsignad är vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) Gud och Fader, barmhärtighetens Fader (som har sympati och medlidande) och all uppmuntrans Gud (källan till all tröst, hjälp och mod),
29169	GAL 2:21	Jag förkastar inte (slänger inte bort, ogiltigförklarar inte) Guds nåd (oförtjänta favör), för om rättfärdigheten kom från att hålla lagen, skulle den Smorde (Messias, Kristus) ha dött i onödan [då skulle hans död vara meningslös].” [Eftersom grekiskan inte har citattecken är det inte helt säkert var Paulus respons till Petrus, som började i vers 14, slutar. Utifrån de pronomen som används, verkar det som om svaret följer en rytm med du, vi och jag, se vers 14, 15-17, 18-21.]
29288	EPH 1:15	Därför [på grund av de underbara sanningarna i tron som beskrivits i vers 3-14, och särskilt de två sista verserna om den helige Ande], och eftersom jag [Paulus] har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek (som är osjälviskt utgivande) till alla de heliga (Guds folk)
29700	1TH 5:12	[Den första gruppen uppmaningar (vers 12-13), av totalt fyra samlade gruppvis i vers 12-22, handlar om församlingens förhållningssätt gentemot sina ledare.] Vi uppmanar (ber) er, kära syskon (bröder och systrar i tron): Att ni uppskattar (respekterar, ärar) dem som arbetar så hårt för er, de som har fått ansvaret (är satta framför er) att vägleda (förmedla förståelse, undervisa, förmana) er i Herren.
29719	2TH 1:3	[Vers 3-10 är en enda mening i grekiskan. De flesta breven från Paulus börjar med en inledning, följt av tacksägelse och bön. I detta brev är tacksägelsen, vers 3-4, och bönen, vers 11-12, åtskilda. Anledningen är att förföljelsen som nämns i tacksägelsen leder till att ämnet om Guds rättvisa dom tas upp i vers 5-10.] Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, kära syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra), för er tro växer så starkt (över alla mått), och den osjälviska, utgivande kärleken ni har för varandra ökar (överflödar) ännu mer.
29860	1TI 6:5	och ständiga strider (konflikter) mellan människor med fördärvat sinne som har tappat bort (blivit bedragna) sanningen när de menar att gudsfruktan ska ge vinst. [Det är slående hur dessa egenskaper står i skarp kontrast till kvalifikationerna för en ledare i församlingen, se . Paulus utvecklar nu faran med materialismen. Ämnet tas upp i följande stycken, se vers 6-10, men även i vers 17-19. Brevet har en kiastisk struktur vilket gör att ämnet återkommer och hör ihop.]
29865	1TI 6:10	För vänskapen (kärleken) till pengar (ordagrant ”vänskap med silvermynt”) är en rot till all (alla sorters) ondska [plural, som nyss nämnts i vers 4-5, 9]. [Ofta citeras detta ordspråk felaktigt med att ”pengar är roten till allt ont”, vilket inte är sant. Ett exempel är syndafallet, innan det ens fanns pengar, se . Paulus konstaterar i stället att det är vänskapen och kärleken till pengarna, som är roten till den ondska som nämns i föregående verser. Det är girigheten och habegäret som orsakar avund, förtal, splittringar, tvister, frestelser och skadliga begär.] Somliga har i sina försök (längtan efter något då man inte väjer för något) vandrat från tron och genomborrat sig själva med många smärtor (samvetskval).
29926	2TI 3:6	Bland dem [som drivs av egoism, se vers 2-5, och även bland de falska lärarna i Efesos] finns sådana som smyger (ålar) sig in i hemmen och snärjer (får kontroll över, tillfångatar) svaga kvinnor som är tyngda av [obekända, tidigare] synder [som nu tynger dem] och drivna av många slags begär, de blir
30252	HEB 11:13	[Kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se vers 1. Här bryts också mönstret ”i tro” för att betona ”genom tro” (gr. ”kata pistis”), samma uttryck som i vers 7.] Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se vers 8-12, men kan även inkludera de som nämns i vers 17-40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.] Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.
30399	JAS 3:13	[Detta stycke, vers 13-18, tillsammans med nästa stycke utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara delad i två, ordagrant ”två-själad”, grekiska ”di-psychos”. Ordet återfinns i Jak 1:8 och i . Redan i introducerades vishet. Nu expanderas ämnet och kontrasterna mellan falsk och sann vishet blir tydliga när åtta punkter från de båda listas upp. Rent språkmässigt blir det också synligt i ordvalen.] Finns det någon bland er som är vis och förståndig (har ett rykte om sig att vara lärd)? Låt denne visa detta genom att leva rätt (i sitt moraliskt goda uppförande) och genom sina gärningar (praktiska handlingar) i ödmjuk vishet (i mildhet som hör visheten till, en vishet som karaktäriseras av ödmjukhet och som inte framhäver sig själv). [Sann vishet handlar inte i första hand om kunskap. Det som räknas är hur den kunskap vi har appliceras i det dagliga livet.]
31001	REV 14:6	[Scenen flyttas nu till skyn mellan himmel och jord. På samma sätt som när de sju basunerna ljöd i kap 8-15, är flera änglar involverade. Två grupper med tre änglar i vardera grupp beskrivs. De tre första benämns den första, andra och den tredje. De förkunnar att skörden kommer. Sedan hörs en röst från himlen och Johannes får se Mellanöstern med en skära som tillsammans med ytterligare tre änglar bärgar in skörden.] Jag såg en annan ängel [som Johannes inte tidigare sett, den senaste var ängeln med den lilla bokrullen i kapitel 10] flyga mitt uppe på himlen. [Ängeln flög mellan himlen och jorden, på samma sätt som örnen med veropen, se .] Ängeln hade ett evigt evangelium att förkunna för jordens invånare, för alla folk, stammar, språk och länder.
31136	REV 21:14	Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod de tolv namnen på Lammets tolv apostlar. [På motsvarande sätt som portarna kallas ”Juda port”, ”Benjamins port” osv, se vers 12-13, finns det tolv grundstenar som är döpta efter apostlarna. Det finns en ”Petrussten”, en ”Johannessten” osv. Jesus gav ett löfte till sina tolv apostlar att de skulle regera tillsammans med honom när han kommer med sitt rike, se . Det finns även ett fint bildspråk där Jerusalem är öppet för både jude och hedning, men allt startade med judarna. De är portarna, och apostlarnas undervisning är grunden för hela mänskligheten, se .]