14167	PSA 18:37	[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
14178	PSA 18:48	[Psalmen avslutas med ett stycke som fint hör ihop med inledningen, se vers 2-7.] Herren (Jahve) lever! Lovad (värdig att prisa, att böja sig inför i vördnad) är min Klippa (berg som står fast), upphöjd är min frälsnings Gud! [De två verben kompletterar varandra, det första har en rörelse nedåt att böja sig, medan det andra en rörelse uppåt. Följande två verser summerar Herrens gärningar:]
14204	PSA 20:8	[Nu i vers 7 ändras pronomen från ”vi” till ”jag”, för att sedan återgå till ”vi” och ”oss” i vers 8-10.] Nu vet jag att Herren (Jahve) kommer med hjälp åt sin smorde (utvalde, kung) [Messias], svarar honom från sin heliga himmel [himlens helgedom], genom sin högra hands frälsande seger (kraft som befriar och räddar).
14312	PSA 27:10	Nej, även om min far och mor skulle överge mig, tar Herren (Jahve) emot mig [in i sin gemenskap och familj]. [Hebreiska ”asap” används om att samla in skörd, saker och människor. Ordet används för hur ett upphittat vilse djur ska ”tas in” i huset för att få skydd, se . Ordet används även om att ”släppa in” en person på flykt i en fristad och ge honom tak över huvudet, se . Profeten Jesaja försäkrar också att även om en mor skulle överge sitt barn, gör inte Gud det, se . Bildspråket plockar upp tidigare bildspråk i psalmen om att få bo i Herrens hus i vers 4-5. Alla barn behöver bekräftelse, tröst, skydd och vägledning. Alla dessa emotionella behov möter Gud i vers 7-14.]
14335	PSA 29:10	Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom, Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet ”mabul”. Ordet används bara här och i berättelsen om syndafloden i . I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]
14555	PSA 40:7	Herre min Gud (Jahve Elohim), du har gjort så många fantastiska under och har så många planer för oss. Ingen kan mätas med dig. Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla, så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från ”min” till ”oss”. Psalmisten är del av ”den stora församlingen”, ett uttryck som ramar in vers 10-11.]
14701	PSA 50:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och 73-83.] ______ Gud, Herren Gud (El Elohim Jahve) har talat och kallat (namngett) jorden från solens uppgång (öst) till dess nedgång (väst). [Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande.]
14908	PSA 64:9	Men Gud (Elohim) ska skjuta dem med en pil, plötsligt visar sig deras skada (sår, de skjuts ner och faller ihop). [Orden: skjuta, pil och plötsligt plockas upp från vers 4-5.]
15076	PSA 73:1	[Psalmen tar upp ett av livets mysterier: Hur kan onda människor ha till synes bekymmerslösa och framgångsrika liv? Psalmen har likheter med de två första psalmerna, och , där också de gudlösa har en framträdande roll. Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ”ak”, översatt ”ja”, delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, men gör det på ett mycket strukturerat sätt.] ______ En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
15104	PSA 74:1	En sång med visdom [ordagrant ”maskil”, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Varför Gud (Elohim) har du övergett oss (tycks det som) för alltid? [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid] Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete? [Första sektionen inleds och avslutas med frågan ”varför”, se vers 11.]
15128	PSA 75:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Fördärva (ödelägg) inte. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf, en sång. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______
15172	PSA 78:1	En sång med visdom [ordagrant ”maskil”, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Lyssna (vänd era öron), mitt folk, till min undervisning (Tora), hör (böj era öron mot) orden från min mun.
15244	PSA 79:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Gud (Elohim), folken har invaderat din arvedel, orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.
15303	PSA 83:2	En sång, en psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______
15425	PSA 89:35	Men min nåd (omsorgsfulla kärlek) ska jag inte ta bort (hugga av) från honom, inte heller ska jag göra avkall på (vara falsk med) min trofasthet. [Vers 34 ramar in det första stycket med orden nåd och trofasthet, se vers 2-3.]
15618	PSA 103:2	Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren, min själ (hela min varelse), och glöm inte alla hans ingripanden (gärningar, förmåner). [Ordet själ i hebreiskt språkbruk innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David talar nu till sig själv och uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och inte glömma någon av följande punkter i vers 3-8.]
23526	MAT 10:40	[Innan lärjungarna sänds ut försäkrar Jesus dem att det är värt allt att följa honom. Att ta emot Jesus är synonymt med att ta emot Gud, men alla kommer inte att möta Jesus i fysisk gestalt. En del kommer att få ta ställning för eller emot Jesus när de ser hans lärjungar. Här avslutas med en optimistisk syn att lärjungarna faktiskt kommer att bli väl mottagna på sin resa. De som tar emot dem får också löfte om Guds frid och välsignelse över sina hem, se vers 11-14.] Den som tar emot (välkomnar) er, tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.
23534	MAT 11:6	Salig (lycklig, välsignad) är den som inte tar anstöt (blir sårad) av mig.” [Denna varning var nog mest riktad till Johannes Döparens budbärare och folket som stod runtomkring och lyssnade. Det kan verka stötande att Jesus svarade Johannes Döparen på detta sätt. Varför grep inte Gud in med makt och härlighet och befriade Johannes från bojorna? När Gud agerar på ett annat sätt än vad människor föreställt sig kan det lätt bli en stötesten. Jesus tar upp ett exempel i skillnaden mellan Johannes och Jesu framträdande, se vers 16-19.]
24153	MAT 26:30	[Måltiden som varade i flera timmar var nu klar.] När de sjungit en lovsång (hymn), gick de ut till Olivberget. [Under påskmåltiden sjöng man först Psalm 113 och 114, efter måltiden sjöng man Psalmerna 115-118.]
24506	MRK 6:30	Apostlarna [som ordagrant betyder ”de utsända missionärerna”] samlades hos Jesus [antagligen i Kapernaum] och berättade för honom om allt de hade gjort [hur de drivit ut orena andar och botat sjuka] och allt de undervisat om [vilka ämnen de tagit upp]. [Jesus hade för första gången sänt ut de tolv lärjungarna på egen hand. Två och två hade de gått runt i byarna och städerna i Galileen, se vers 7-13.]
25154	LUK 4:22	Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas ”orden om nåd”, vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19.] De sade [också] gång på gång: ”Är inte detta Josefs son?” [Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även .]
25569	LUK 12:41	Då frågade Petrus: ”Herre, talar du om oss [de tolv lärjungarna] i den här liknelsen, eller om alla?” [Jesus undervisar om den glädje som väntar de tjänare som är klädda för tjänst, har sina lampor brinnande och inte slumrar när Herren kommer tillbaka, se vers 35-40. Petrus undrar vem han talar om. Jesus svarar genom att ställa en retorisk fråga, där Petrus, lärjungarna och alla som agerar på det sättet identifieras med en vis förvaltare. I parallellstället är svaret tydligt att inte bara lärjungarna ska vaka utan ”alla ska vaka”. Alla kommer att hållas ansvariga utifrån sin kunskap vilket är slutsatsen i vers 47-48.]
25926	LUK 21:31	På samma sätt kan ni veta (klart och tydligt se) att Guds kungarike är nära när ni ser detta börja hända. [När tecken visar sig i skyn och havet dånar, när ångest, förvirring och rädsla tilltar hos människorna, se vers 25-26.]
25977	LUK 22:44	Hans själsvånda växte i intensitet (konflikten och hans emotionella kval blev större), och han sträckte sig till sitt yttersta i bön. Hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden. [Detta ord, ”sträcka sig till sitt yttersta”, används bara en gång till om bön, och det är i när församlingen ber för Petrus som är fängslad och ska halshuggas nästa dag om inte Gud svarar på bön, vilket han gör. Vissa manuskript har inte med verserna 43-44.]
26462	JHN 8:12	[Jesus återupptar nu undervisningen han påbörjat tidigare på morgonen i templet innan de skriftlärda och fariséerna avbrutit honom genom att släpa fram en kvinna och kräva Jesu uppmärksamhet, se vers 2-11.] Jesus talade därför till dem igen och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig [alltid är med mig på vägen] ska aldrig (absolut inte, inte heller) vandra i mörkret (dunklet, leva i andlig okunskap), utan ska ha livets ljus.” [Jesus undervisar på den del av tempelområdet som kallades ”kvinnornas förgård”, se vers 20 – även om männen också fick vistas här. Kvinnorna fick inte gå in i själva templet. På förgården fanns fyra stora kandelabrar, tretton offerkistor och flera förrådsrum. Anledningen till att Jesus uttalar dessa profetiska ord om sig själv just här, kan vara att dessa fyra kandelabrar med ljus hade en speciell roll under Lövhyddohögtiden. De tändes under den första kvällen, och följande kvällar i högtiden förutom på sabbaten. Ljuset påminde om hur Gud lett israeliterna genom öknen med en eldstod. Ljuständningen åtföljdes av musik, sång och dans. Jesu uttalande skedde på den nionde dagen i Lövhyddohögtiden, se vers 2. Judarna hade lagt till denna extra dag för att vörda och hylla lagen. Högtiden kallas Simchat Torah, vilket betyder ”Glädje över Torah”. Alla heliga skriftrullar togs ut ur kistan och ett ljus tändes för dem. Det är mer än ett sammanträffande att Jesus just på den här platsen och den här dagen bekräftar att han är världens ljus, se !]
27000	ACT 1:8	Men ni ska få ta emot kraft (mirakelkraft, förmåga att utföra ert uppdrag) när den helige Ande kommer över er. Ni ska bli mina vittnen i: Jerusalem, [Staden där de nu befann sig. Hur de vittnade där beskrivs i Apg 1-7.] hela Judéen och Samarien, [Jerusalem ligger i Judéen, den södra regionen av Israel med en stor judisk befolkning. Norr om Jerusalem ligger regionen Samarien. Här bodde det illa ansedda blandfolket samarierna som judarna inte ville kännas vid. Hur apostlarna vittnade i båda dessa områden beskrivs i Apg 8:1-11:18.] ända till jordens yttersta gräns.” [Hela den då kända världen. Hur de vittnade runt om i världen beskrivs i Apg 11:19-28:31.] [Två världsbilder flyter samman i Apostlagärningarna. Den judiska och den grekisk-romerska. För juden är Jerusalem världens mittpunkt, medan Rom är romarens centrum. I inledningen till Lukasevangeliet låter Lukas förordningen utgå från kejsaren i Rom, se . I Apostlagärningarna utgår den uppståndne Herrens uppmaning från Jerusalem. Den judiska världsbilden utgår från släkttavlan i , där Noas tre söner, Sem, Ham och Jafet, blir stamfäder till alla folk. Sems ättlingar rör sig österut till Arabien och Mesopotamien, Hams ättlingar söderut till Afrika och Jafets ättlingar norr- och västerut till Mindre Asien och Europa. Apostlagärningarna följer detta mönster där Sems ättlingar motsvaras av Samarien. Hams ättlingar i Afrika nås via Filippus möte med den etiopiske hovmannen. Slutligen kommer evangeliet till Jafets ättlingar via Paulus resor norr och västerut. I den judiska världsbilden var Etiopien och Spanien världens yttersta utposter, kanske var det därför Paulus ville till Spanien? Det är inte uteslutet att han kom dit, se .]
27250	ACT 8:5	Filippus [den andre av de sju församlingstjänarna i Jerusalem, se ] kom ner till huvudstaden i Samarien och predikade den Smorde (Messias, Kristus) för dem. [Jerusalem ligger högt beläget på berget Sion, även om man går norrut till Samarien så säger man att man går ner. På Gamla testamentets tid hette huvudstaden i regionen Samarien Samaria. När Herodes den store byggde upp den igen 25 f.Kr. fick den namnet Sebaste. Det kan vara den staden som det refereras till, men troligare är att det är staden Sykar som låg nära det religiösa centrumet på berget Gerizim. På Gamla testamentets tid hette den Shekem. Ett annat alternativ är Gitta, Simon trollkarlens hemstad, se vers 9-10.]
27498	ACT 14:15	”Ni män, vad håller ni på med? [Invånarna i staden Lystra ville offra till Barnabas och Paulus när de genom Guds kraft hade botat en lam man, se vers 8-13.] Vi är människor av samma natur som ni [vi är inga gudar]. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting [avgudar] till den levande Guden, han som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.
27929	ACT 27:6	[Antika källor anger att Alexandria försåg Rom med 1700 skeppslaster spannmål per år. Ett typiskt sådant fartyg från den tiden var omkring 40 meter långt och 11 meter brett, men kunde vara ända upp till 55 meter långt. Färden från Rom till Alexandria tog två veckor. Vägen tillbaka tog två månader eftersom den nordvästliga vinden gjorde att man var tvungen att segla som i en cirkel moturs upp mot Rom. Det är ett sådant skepp som stannat till i hamnen i Myra. Ombord finns en last av spannmål och flera hundra personer, se vers 36-37.] Där [i Myra] fann officeren ett skepp från Alexandria som skulle till Italien, och han tog oss ombord på det.
28674	1CO 11:6	För om en kvinna inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret, så bör hon ha något på huvudet. [Vers 6 hör ihop med vers 13-15.]
29169	GAL 2:21	Jag förkastar inte (slänger inte bort, ogiltigförklarar inte) Guds nåd (oförtjänta favör), för om rättfärdigheten kom från att hålla lagen, skulle den Smorde (Messias, Kristus) ha dött i onödan [då skulle hans död vara meningslös].” [Eftersom grekiskan inte har citattecken är det inte helt säkert var Paulus respons till Petrus, som började i vers 14, slutar. Utifrån de pronomen som används, verkar det som om svaret följer en rytm med du, vi och jag, se vers 14, 15-17, 18-21.]
29171	GAL 3:2	En sak vill jag förstå (oavsett andra argument, låt mig ställa denna fråga): [Paulus tar nu ett huvudargument som handlar om tro eller lag. Frågan ramas in i ett kiastiskt mönster i vers 2b och 5, med en utvidgning och beskrivning i vers 3-4.] Tog ni emot den helige Ande genom att hålla lagen [följa Moseböckernas alla bestämmelser] eller på grund av tro (förtröstan) [tillit till evangeliet]? [Självklart var det genom tro!]
29637	1TH 1:10	och vänta på hans Son från himlarna, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som personligen räddar oss från den kommande vredesdomen. [Uttrycket ”omvändelse från avgudar” indikerar att församlingen verkar bestått mestadels av icke-judar som omvänt sig från avgudadyrkan för att tro på den levande Guden. Det antyder att mellan Paulus tre lördagar med samtal i synagogan, se , och den förföljelse som drev honom ut ur staden, se , måste han tillbringat flera veckor i staden. Han både arbetade för sitt uppehälle och undervisade omvända hedningar. Dessa två verser fungerar också som en sammanfattning för de ämnen Paulus tar upp i brevet. I nästa stycke beskriver han mer ingående hur han kom till dem, se vers 9. De troende i Tessalonike väntade att Jesus skulle komma tillbaka medan de ännu levde. Detta ämne om Jesu ankomst och vredesdomen tas också upp senare i brevet i kapitel 4-5.]
29646	1TH 2:9	[Paulus växlar nu bild från en mor, se vers 8, till en far. Han använde liknande språkbruk till de troende i Korint, där han nu befann sig, se . På samma sätt var han en andlig far till de troende i Tessalonike. Han arbetade för deras försörjning, se vers 9; levde ett rättfärdigt liv, se vers 10 och uppmuntrade dem, se vers 11-12.] Syskon (bröder och systrar i tron), ni minns ju vår möda (hårda arbete) och vårt slit. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er. [Paulus arbetade med läder och tillverkade bl.a. tältdukar, se .]
29719	2TH 1:3	[Vers 3-10 är en enda mening i grekiskan. De flesta breven från Paulus börjar med en inledning, följt av tacksägelse och bön. I detta brev är tacksägelsen, vers 3-4, och bönen, vers 11-12, åtskilda. Anledningen är att förföljelsen som nämns i tacksägelsen leder till att ämnet om Guds rättvisa dom tas upp i vers 5-10.] Vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er, kära syskon (bröder och systrar i tron), och det med rätta (det passar bra), för er tro växer så starkt (över alla mått), och den osjälviska, utgivande kärleken ni har för varandra ökar (överflödar) ännu mer.
29731	2TH 2:3	[Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se vers 3; laglöshetens människa ska träda fram, se vers 3; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se vers 6-7.] Låt ingen bedra er på något sätt. Först [innan Herrens dag] måste avfallet (uppbrottet) komma och laglöshetens (syndens) människa träda fram, fördärvets son,
29830	1TI 4:16	Var noga med dig själv [hur du lever ditt liv] och din undervisning [din teologi] och håll troget ut i detta [din tjänst, se vers 13-14]. [Ordningen är viktig, det personliga livet kommer före vad någon undervisar.] När du gör det, frälser (räddar) du både dig själv och dem som lyssnar på dig. [Det bästa motgiftet mot falska läror är att presentera och undervisa sanningen och själv leva i sanning, se vers 6-7.]
29915	2TI 2:21	Den som nu renar sig från detta [de falska lärorna, vänder sig bort från orättfärdighet, vers 19] blir ett kärl till hedrande ändamål, helgat, användbart för sin herre och redo för varje god gärning. [Ordet ”detta”, som ibland översätts ”dessa”, är i formen neutrum, och syftar inte på människor. Strax kommer Paulus uppmana Timoteus att vara vänlig mot alla och i ödmjukhet tillrättavisa motståndarna, se vers 24-26.]
29939	2TI 4:2	Predika ordet (gör budskapet allmänt känt), var redo i tid och otid (oavsett omständigheter). Förmana (överbevisa om synd och uppmana till omvändelse), tillrättavisa skarpt (ge tydlig varning) och uppmuntra (trösta, hjälp, inbjud) med outtröttligt tålamod (balanserat temperament som har överseende när någon gör fel) och undervisning (doktrin, tydliga instruktioner om hur man gör det rätta). [I uppmuntran ingår att tålmodigt förklara och instruera om vad Bibeln säger i olika frågor. När någon förmanas eller tillrättavisas måste denne få reda på anledningen till detta, och bli uppmuntrad och få undervisning om hur denne ska ändra sitt beteende. De tre verben förmana, tillrättavisa och uppmuntra har inte och-tecken mellan sig i grundtexten. Detta skrivsätt betonar att själva slutsatsen och anledningen kommer i vers 3-5.]
30077	HEB 3:15	Det heter: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid upproret (förbittringen, provokationen). [Ps 95:7-8, första delen i psalmen som citeras i vers 7-11.]
30190	HEB 9:18	[Hur Mose renar det jordiska, hör ihop med hur Jesus renar det himmelska, se vers 23-24.] På samma sätt var det med det första testamentet (förbundet). Det var tvunget att instiftas (öppnas) med blod [från offerdjur för att träda i kraft].
30243	HEB 11:4	[I kiasmen balanseras detta stycke mot exemplen på de människor som lidit och dött i tro, se vers 36-38.] I tro bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och blev rättfärdig genom att Gud själv intygade (tog emot) hans offergåvor []. Trots att han nu är död talar hans tro ännu. [Abels exempel på tro och offer som inte kom från sin egen prestation och egna gärningar talar ännu i dag till oss, se .]
30244	HEB 11:5	[Detta stycke balanseras med exemplet på de människor som segrat i tron, se vers 32-35.] I tro blev Enok uppryckt till himlen utan att se döden []. Man hittade inte honom, för Gud hade ryckt upp honom. Redan innan han blev upptagen fick han vittnesbördet att han hade funnit nåd hos Gud.
30247	HEB 11:8	[Abraham lämnade staden Ur i Mesopotamien. Stycket balanseras av hans ättlingars uttåg ur Egypten, se vers 20-28.] I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle gå [].
30250	HEB 11:11	[Saras tro gjorde att hon blev mor till Isak trots sin höga ålder. Styckets tema är löftessonen Isak, som är en förebild till Jesus, och balanseras med stycket om hur Abraham i tro var villig att offra sin son, se vers 17-19.] I tro fick också Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.
30657	1JN 3:11	[Det andra av de två ”detta är budskapet”, grekiska ”angelia”, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1:5 där det beskrev att ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande kärlek är i vers 16-18.] För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början: Att vi ska välja att älska varandra (med osjälviskt utgivande kärlek). [Detta lärde Jesus, se .]
30700	1JN 5:9	Om vi tar emot människors vittnesbörd [eftersom vi har för vana att godta mänskliga vittnesmål], hur mycket större (av större auktoritet) är inte Guds vittnesbörd? För detta är Guds vittnesbörd som han har vittnat om sin Son. [Han har sagt oss sanningen om sin egen Son. Bara Jesus kan ge evigt liv, se vers 11-12.]
30784	REV 1:19	Skriv nu ner vad du har sett, och vad som är, och vad som ska ske efter detta. [Denna vers ger enligt många en nyckel för att tolka Uppenbarelseboken. Vad Johannes ”har sett” är visionen i kapitel 1. ”Vad som är” reflekteras i de sju breven till församlingarna i kapitel 2-3. Och ”det som ska komma” beskrivs i kapitel 4-21.]
30965	REV 12:6	Kvinnan flydde då ut i öknen, där hon har en plats som Gud berett för henne så att hon fick sitt uppehälle där i 1 260 dagar [motsvarar 3,5 år – 42 månader med 30 dagar i varje månad]. [Flykten beskrivs mer i detalj i vers 13-14.]
31110	REV 20:3	Sedan kastade ängeln honom i avgrunden som stängdes och förseglades över honom. Detta för att han inte mer skulle förleda folken förrän de tusen åren nått sitt slut. Efter de åren ska han släppas lös för en kort tid. [Versen indikerar att draken ska försvinna i två steg, den slutgiltiga domen beskrivs i vers 7-10. Det kan vara svårt att förstå varför Satan ännu en gång ska släppas lös. En förklaring kan vara att Satans dom följer samma mönster som de ogudaktiga människornas dom. När de dör hamnar de i dödsriket, Hades, som är en temporär plats. Därifrån kommer de att bli lösta en kort tid för att stå inför den vita tronen, dömas av Jesus och sedan kastas i den brinnande sjön, se vers 11-15. På motsvarande sätt skickas den ogudaktiga ormen till avgrunden, friges en kort stund för att till sist dömas och kastas i den brinnande eldsjön, se vers 9-10.]
31112	REV 20:5	Men de andra döda levde inte förrän de tusen åren hade gått. [De ogudaktiga, se vers 11-15.] Detta är den första uppståndelsen.
31115	REV 20:8	Han ska gå ut för att förleda folken vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till striden. Deras antal är som havets sand. [Gog och Magog för tankarna till Hesekiels profetia om ett anfall från en fiende från norr. Det leds av en ond kung ”Gog” vars land är ”Magog”, se . Gud griper in och fienden blir fullständigt besegrad. Efter kriget blir Israel upprättat och ett nytt tempel byggs, se Hes 40-48.]