7145	RUT 1:16	Men Rut svarade: ”Försök inte övertala mig att överge dig, att vända tillbaka, bort från dig! För dit du går, vill jag gå, och där du bor, där vill jag bo. Ditt folk ska bli mitt folk, och din Gud (Elohim) min Gud (Elohim).
7150	RUT 1:21	När jag lämnade hade jag allt jag kunde tänka mig [ordagrant ”jag var fylld”, hon hade man och två söner], men nu har Herren (Jahve) låtit mig återvända tomhänt (utblottad). Varför kallar ni mig Noomi, när Herren (Jahve) vittnat mot mig och den Väldige (Shaddai) har sänt mig sådan ondska (olycka)?” [Från Noomis perspektiv känner hon sig övergiven, vid hennes sida står dock Rut, som i slutändan kommer vara den som vänder på Noomis öde.]
7165	RUT 2:14	Senare när det var dags att äta lunch sade Boas till Rut: ”Kom nära oss, ät här med oss! Ta av brödet och doppa bitarna i ättiksvinet.” Då satte hon sig ned och åt med hans skördefolk; han räckte henne rostad säd (ax). Hon åt sig mätt och fick även över. [Att Boas åt med sina arbetare, som Jesus med sina lärjungar, visar igen på goda relationer. Rut höll sig på avstånd, men bjöds in i måltidsgemenskapen. I Mellanöstern fyller inte måltiden bara funktionen att mätta magen, utan handlar också om gästfrihet och relationer, se . Lunchen bestod av tre rätter, bröd, ättiksvin och rostade ax. Ordet för att ”han räckte” är ett speciellt hebreiskt ord, ”tsavat”, som bara används här i hela Bibeln. Ordet består av tre bokstäver: Tsade, Bet och Tet. De hebreiska piktogrammen förstärker i sammanhanget ordet ”sträcka ut” som får en djupare betydelse i perspektivet av Boas roll som Ruts återlösare. Tecknet för Tsade avbildar en fiskkrok och betyder att fånga, stark längtan men också rättfärdighet. Bet avbildar ett hus och hem. Den sista bokstaven Tet avbildar en hopringlad orm och kan användas både i negativ och positiv betydelse om att vara omgärdad av någon/något, vilket kan vara ett hot eller beskydd. Här sträcker Boas ut sin egen hand med en stark längtan att föra Rut till sitt hem under hans beskydd. Det finns också en fin bild här i kopplingen mellan bokstaven Tsade och rättfärdighet. Boas är en bild på Jesus vår återlösare som återlöser från synden, se . Även ”brödet” som erbjuds har en symbolisk innebörd. Jesus kallas ”livets bröd” som bryts och erbjuds, se . Att ordet ”tsavat” bara förekommer en gång betyder att något unikt sker här. Jesus, som vill vara vår återlösare, sträcker ut sin hand och erbjuder beskydd, omsorg och frälsning. Det finns ingen annan väg till Gud, se .]
13977	PSA 4:7	Bär fram rättfärdiga offer [], och förtrösta (lita) på Herren (Jahve).
13982	PSA 5:3	[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i används det ovanliga hebreiska ordet ”hagig” för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans ”hagah” som används i om att ”begrunda” Guds undervisning.] Mina ord, lyssna (vänd ditt öra) till dem, Herre (Jahve), förstå (tänk på, urskilj) min suckan (viskning).
13987	PSA 5:8	Du förgör lögnare (de som talar osanning), den blodtörstige och falske (som förför och missleder andra) avskyr Herren (Jahve).
14002	PSA 6:10	[Nu sker ett skifte i psalmen och de onda tilltalas direkt.] Ge er i väg, alla ni som gör det onda (planerar ondska och svårigheter, bereder sorg), för (eftersom) Herren (Jahve) har hört mina tårars dropp (gråt).
14003	PSA 6:11	Herren (Jahve) har hört mitt rop på hjälp, Herren (Jahve) svarar (tar emot) min bön. Alla mina fiender ska skämmas (förödmjukas) och bli skräckslagna, de ska vända tillbaka och plötsligt (i ett ögonblick) bli skamsna (förödmjukade). [De tre sista verserna har en ny ton och rollerna blir ombytta. I vers 3 var det psalmistens ben som skakade; i vers 11 är det fienderna som är skräckslagna. I vers 5 var bönen att Herren skulle vända tillbaka; i vers 11 är det fienderna som vänder tillbaka. Det sista ordet är ”plötsligt” och beskriver ett hastigt förlopp. Frågan ”hur länge” i vers 4 får här sitt svar. Bön förändrar allt.]
14014	PSA 7:11	Oh, jag ber dig (tillägget med hebreiska ”na”, översatt med ”Oh”, ger eftertryck, det betonar och förstärker nödvändigheten av ett ingripande), sätt stopp för de ondskefullas (ogudaktigas, gudlösas) ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar (utrannsakar) hjärtan (tankar) och njurar (bildligt för känslor och människors innersta dolda motiv) är en rättfärdig Gud (Elohim).
14023	PSA 8:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i . Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______
14046	PSA 9:15	Var barmhärtig(nådig, förbarma dig), Herre (Jahve). Se hur jag plågas av dem som hatar mig! Lyft bort mig från dödens portar;
14052	PSA 9:21	Stå upp, Herre (Jahve)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve). Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet ”morah” används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för ”lärare”. Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser ”morah” som en felstavning av hebreiska ”mora” som betyder ”vördnad, skräck och fruktan”. Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet ”För” börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14055	PSA 10:3	För (ja, anledningen är att) den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) prisar (ropar ”halleluja”, berömmer sig av, är stolt över) sin egen aptit (lystnad, sina begär), och välsignar den girige [den som rånar och stjäl] och föraktar Herren (Jahve). [Versen börjar med ordet ”för”, hebreiska ”ki”, och kopplar ihop de kommande verserna 3-11 med föregående inledande text i vers 2 eller 1. Det kan vara en förklaring till den gudlöses högmod och agerande mot de svaga i vers 2 eller höra ihop med psalmistens inledande fråga varför Gud upplevs stå långt borta i vers 1. Ordet ger avstamp för en fortsatt tanke som nu utvecklas mer i detalj. Läsaren kommer i följande verser få en inblick i den gudlöses ord, tankar och resonemang. Versens andra del kan också översättas ”den som rånar andra föraktar Herren”. Oavsett exakt översättning är huvudbetydelsen tydlig. Den ogudaktige prisar ogudaktighet och föraktar Herren.]
14096	PSA 14:4	Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
14130	PSA 17:15	Jag för min del, i rättfärdighet [till skillnad från de orättfärdigt rika] ska jag få skåda ditt ansikte (vara i din närhet) [], när jag vaknar blir jag mättad i din gestalt (avbild). [Vaknar kan tolkas som att vakna från fysisk sömn, se vers 3, bildligt från natten och mörkret till en ny ljus dag, eller vakna upp efter döden till en evighet tillsammans med Gud.]
14134	PSA 18:4	Herre (Jahve), min bergsklyfta (en hög och ointaglig bergskam, skreva, en skyddad plats) och min borg (fästning) och min räddare (befriare). Min Gud (El), min klippa (massiva berg, fasta punkt) till vilken jag tar min tillflykt [], min sköld och min frälsnings horn [hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger] och mitt värn (min tillflykt, upphöjd plats, högt på ett berg)! [I vers 2-3 beskrivs Gud i åtta militära termer som en försvarare för psalmisten: min styrka, men bergsklyfta, min borg, min räddare, min klippa, min sköld, min frälsnings horn och mitt värn. Detta är den längsta uppräkningen i Psaltaren och förstärker hur Gud verkligen är personligen min hjälpare och beskyddare! I vers 4-7 som följer, summeras hela psalmen. Här finns ett kiastiskt mönster i flera nivåer som inramar Davids rop och vädjan till Herren. I vers 5-6 beskrivs bakgrunden.]
14140	PSA 18:10	Rök steg upp ur hans näsa, och förtärande eld från hans mun, glödande kol slungades ut (antändes).
14144	PSA 18:14	Från strålglansen (det bländande skenet) framför honom vek molnen undan, med hagel och klot av eld (blixtar). [Det kan vara en referens till Kristi återkomst, se .]
14165	PSA 18:35	Som gjorde mina fötter [snabba och smidiga] som hindens [som med lätthet klättrar längs med de branta bergssidorna], och ställde mig på mina höga platser (höjderna). [Profeten Habackuk använder liknande språk, se , ordet används också om offerplats som ofta var belägen på en hög plats.]
14185	PSA 19:4	Dag efter dag flödar de [himlarna och stjärnorna] av ord, natt efter natt uppenbarar de kunskap (vishet). [Det finns en koppling mellan dag och ord i kontrast till natt och kunskap. Det är under dagens ljusa timmar vi interagerar och kommunicerar med andra människor, medan kvällen och natten är tänkt att ge tid för reflektion och kunskap. När mörkret sänker sig bleknar färgerna omkring oss och istället framträder himlen och stjärnorna. Blicken lyfts från det jordiska mot det himmelska och vi får tid att reflektera över livets stora frågor och evigheten. Så här har det varit den största delen av mänsklighetens historia, det är bara i vårt moderna samhälle som vi istället tänder lampor och fortsätter dagen. Städernas ljus gör att stjärnorna inte syns. Kopplingen mellan ord och kunskap – vårt yttre liv i förhållande till andra människor och vårt inre liv – återkommer i psalmens alla tre sektioner, se vers 11 och 15.]
14191	PSA 19:10	Herrens befallningar (generella lagar, grundlagar) är rätta (rättfärdiga, leder rakt fram), de ger glädje åt den inre människan (hjärtat). Herrens bud (hebreiska ”mitzvah”, kontrakt, lag) [tio Guds ord], är rena och ger ljus åt (upplyser gång på gång) ögonen.
14224	PSA 22:4	Min Gud, jag ropar (höjer min röst i bön) om dagen, men du svarar inte, även på natten, men får ingen ro (vila).
14232	PSA 22:12	Från det att jag föddes har jag alltid varit beroende av dig (ordagrant ”blivit kastad på dig”), alltsedan [tiden i] min mors livmoder har du varit min Gud (Eli).
14249	PSA 22:29	Hela jorden (folk från alla jordens hörn) ska komma ihåg det som hänt och omvända sig till Herren (Jahve). Alla släkter (stammar, familjer) från alla hednafolk ska tillbe (böja sig) inför dig,
14252	PSA 22:32	Kommande släkten ska tjäna honom, det ska berättas om Herren (Adonai, fokus på Guds storhet och makt) för nästa generation (släkte). De ska komma och berätta om hans rättfärdighet till ett folk som ska födas, att han har utfört detta [att allt är fullbordat]. [Vers 31-32 talar om nästa generation. Det hör ihop med Jakobs och Israels barn i vers 24 och ramar in detta avslutande stycke i psalmen.]
14254	PSA 23:2	På gröna ängar (ordagrant ”spirande betesmarker”) låter han mig vila (lägga mig ner); till lugna (stilla, rofyllda) vatten (ordagrant: ”vatten som viloplats”) för han mig (varsamt). [Vis av erfarenhet visste David att man måste leda fåren till lugna friska källvatten. Strömmar och störtfloder utgör nämligen en livsfara för ett får – mer än de själva förstår. Samma ord för att ”leda”, på hebreiska: ”nahal”, används av Jesaja när han beskriver hur Herren varsamt leder tackorna och bär lammen, se .]
14256	PSA 23:4	Även om jag måste vandra genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död), så fruktar jag ingen ondska (fara). För du är med mig.[Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp (klubba, försvarspåk) [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får som var på väg åt fel håll] tröstar mig (lättar min börda, gör mig trygg, vänder min sorg till hopp). [Ordet ”kiasm” kommer från det grekiskans ”chiasmus”. I Psalm 23 förstärks det kiastiska mönstret också av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till gröna betesmarker och vatten. I vers 5 är han inbjuden till ett dukat bord och en bägare fylld till brädden. Samma mänskliga perspektiv finns i vers 3-4 med ledning och här i vers 4c är perspektivet ett fårs igen.]
14260	PSA 24:2	För han har lagt dess grund i haven, och inrättat den på oceanströmmarna (floderna). [Gud äger jorden, men människan har fått auktoritet att råda över den, se .]
14263	PSA 24:5	Han ska (kommer att) få välsignelse av Herren (Jahve), och rättfärdighet (ett frikännande från domen) från sin frälsnings Gud (Elohim).
14275	PSA 25:7	Min ungdoms synder(mina omogna felsteg) och mina upproriska handlingar (överträdelser, uppror mot auktoriteter) – kom inte ihåg (tänk inte på, räkna inte upp) dem; kom [istället] ihåg (tänk på) mig med din nåd (omsorgsfulla kärlek), för din godhets skull, Herre (Jahve). [Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”synder” som börjar med den bokstaven. Det förstärker bönen om förlåtelse för tidigare överträdelser.]
14284	PSA 25:16	Vänd dig till mig och var nådefull (ha medlidande, hjälp mig), för jag är ensam (sårbar) och betryckt (lider). [Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet ”Vänd dig” som börjar med denna bokstav, och förstärker ropet efter gemenskap med Gud.]
14285	PSA 25:17	Mitt hjärtas bekymmer(trånga passager, känslomässigt pressade situationer) blir fler och fler, för mig ut ur min nöd (plåga). [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”bekymmer” börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Guds rättfärdighet i en svår situation.]
14286	PSA 25:18	Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven ”Qof”, används den tjugonde ”Resh” här. Tecknet ”Resh” avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret just här? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. Bokstaven Ordet ”jag ropar” börjar på denna bokstav, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd. Ett annat är ord som börjar på Qof är ”vänta”, se . Behovet är så akut, det finns ingen tid att vänta. Genom att hoppa över bokstaven med bilden på ”huvudet bakifrån” och istället gå direkt på ”huvudet framifrån” förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
14290	PSA 25:22	Befria(återköp) Israel, min Gud, från dess nöd (plåga). [En extra bokstav läggs till på slutet. Det är den sjuttonde konsonanten ”Pe” och den används redan i vers 16. Bokstaven avbildar en öppen mun med en tunga i. Ordet ”befria” börjar på den bokstaven och tillsammans med versen innan förstärker det ropet på hjälp och befrielse. Rent bokstavligt är det en mun som ropar på hjälp.]
14292	PSA 26:2	Granska mig, Herre (Jahve), utforska mig, rannsaka (rena med eld) mina njurar (bild på känslor och människors innersta dolda motiv) och hjärta (tankar).
14316	PSA 27:14	Sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve), bli stark och låt ditt hjärta bli frimodigt, ja, sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ och gudsnamnet som nämns två gånger. Uppmaningarna riktas till psalmisten själv. Det är både en vädjan och ett tecken på förtröstan. Att han uppmanar sig själv att förtrösta indikerar att han för tillfället inte riktigt gör det fullt ut. Samtidigt är uttalandet i sig ett tecken på förtröstan. Meningen är uppbyggd som en kiasm. Centralt finns en uppmaning med två hebreiska ord: ”var stark och frimodig”. Det är exakt samma ord som Gud upprepade gånger säger till Josua innan israeliterna ska inta det förlovade landet, . Ordvalet och kopplingen till ”de levandes land” i versen innan förstärker denna koppling. Meningen ramas in av hebreiska ordet ”qawah”. Det är ett rikt ord som betyder att vänta, hoppas och sätta sin blick mot något. Ordet betyder också att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud. Det ger styrka och frimodighet i hjärtat.]
14326	PSA 29:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David [för avslutningen av Sukkot]. [Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget att den användes vid avslutningen av Sukkot. Denna hösthögtid kallas också lövhyddohögtiden, se . Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. . Det är intressant att det är i slutet på högtiden Jesus träder fram, se .] ______ Ge åt Herren (Jahve), Guds söner [änglar, himmelska väsen], ge åt Herren (Jahve) ära och styrka (makt).
14327	PSA 29:2	Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära, böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebreiska ”yahab”. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet ”elim”, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
14354	PSA 31:5	Du är min klippa [en hög och ointaglig bergskam] och min borg (fästning). För ditt namns skull ska du föra mig framåt (skapa möjligheter) och leda (ha omsorg som en herde, leda mig i handen, bära) mig. [Herren liknas vid en fast klippa och en fåraherde som har omsorg om sina får som bär de små lammen i sin famn, se .]
14356	PSA 31:7	I din hand överlämnar (lämnar) jag min ande (mitt liv). [Jesus citerar från första delen av denna vers på korset, se . Hebreiska ordet ”överlämnar” har en rik betydelse. Det betyder att överlämna något i någons vård, men här finns också bilden på en deposition, där någon lämnar något och sedan får tillbaka det. Inom judendomen citeras ofta denna vers som avslutning på den dagliga kvällsbönen. Tanken är att man överlämnar sin ande till Gud för att han ska ha den i tryggt förvar under natten. I den judiska morgonbönen ”Mohed Ani” finns sedan en fras där man tackar Gud för att han på nytt gett vår inre människa liv.] Du friköper mig, Herre (Jahve), du trofaste Gud (Elohim).
14357	PSA 31:8	Jag hatar de som tjänar (vakar över, aktar på) fåfänglig tomhet [falska avgudar], jag har full förtröstan på Herren (Jahve).
14368	PSA 31:19	Herre (Jahve), låt mig inte skämmas (bli förödmjukad), för jag ropar (höjer min röst i bön) till dig; låt [istället] de gudlösa (ogudaktiga, medvetet ondskefulla) skämmas (bli förödmjukade), låt dem bli tystade (gå klagande, sörjande ner) i dödsriket (Sheol). [Fiender har anklagat psalmisten och det kommer att bli skam och vanära i något läger. David ber att sanningen ska fram och de som falskt anklagar ska bli förödmjukade. På samma sätt verkar situationen kräva någons död. Fienderna anklagar David för något som skulle kunna leda till dödsstraff. Om deras anklagelser visar sig falska, blir de istället ansvariga, skyldiga och drabbas av det straffet.]
14374	PSA 31:25	Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare! Herren (Jahve) bevarar de trogna, men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante). [Även om betydelsen att Gud kommer straffa den högmodige är den exakta betydelsen svåröversatt. Lönar är hebreiska ”salem” som har samma rot som ordet ”shalom”. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska ”al-jeter” som kan betyda ”fullt mått” eller ”med en bågsträng” och då blir betydelsen ”med exakthet”, som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en ”belöning” i proportion till deras högmod.] Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga, alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve). [Den avslutande versen liknar den i .]
14375	PSA 32:1	Av David, en sång med visdom [Ordagrant ”maskil”]. [Hebreiska ”maskil” är en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har detta ord i sin titel, se . Ordet återfinns även i .] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den vars överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud) har förlåtits (lyfts av, burits bort), vars synd (oförmåga att nå upp till Guds standard) är utplånad (övertäckt).
14384	PSA 32:10	[Psalmen ramas in av glädje, jämför vers 1-2 med vers 10-11. Bekännelse och förlåtelse lyfter en människa och ger sann glädje!] Många är sorgerna (smärtorna, själsliga bedrövelser) som drabbar de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla), men den som förtröstar på Herren (Jahve) omsluts av trofast kärlek (nåd).
14391	PSA 33:6	Genom Herrens ord blev himlarna till, genom ett enda ord från hans mun (ande) skapades alla stjärnorna i skyn (härskarorna).
14420	PSA 34:13	Kom, barn, lyssna på mig, jag ska lära er vördnad för Herren (Jahve). [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”kom” med denna bokstav och förstärker att Herren bjuder in oss att komma till honom för att få undervisning. Att inbjudan är riktad till ”barn” understryker att det handlar om ödmjukhet, se .]
14438	PSA 35:8	Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det), låt det nät han själv gömt fånga honom, låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen). [Hebreiska ordet ”shoah” beskriver en katastrof. I modern hebreiska används ordet för ”förintelsen”, då nazisterna försökte utrota judarna.]
14439	PSA 35:9	Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (ordagrant ”cirkla runt”, dvs. dansa i glädje och fröjd) i Herren (Jahve), glädja mig i hans frälsning (räddning).
14465	PSA 36:7	Herre (Jahve) – Din nåd (trofasta kärlek) finns i himmelen, Din trofasthet sträcker sig till molnen (skyarna). [Herrens nåd och trofasthet är obegränsad.]
14466	PSA 36:8	Din rättfärdighet (trofasthet) är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg). Dina domar är som det djupaste hav [outgrundligt]. Du beskyddar (bevarar, hjälper) både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, ”himlen och molnen” och ”högsta berg och djupaste hav”, visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se . Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
14509	PSA 37:38	Men överträdarna (de som gör uppror), ska alla förgås, de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) framtid skärs av (utplånas). [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I detta stycke är det ordet ”observera” som börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att ge den oskyldige som söker frid en framtid.]
14528	PSA 38:17	För jag sätter mitt hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar min blick mot) Herren (Jahve), du ska svara mig Herre (Adonai), min Gud (Elohim).
14544	PSA 39:10	Befria mig från mina överträdelser (medveten rebelliskhet mot Gud), låt mig inte bli hånad (förnedrad) av dårar (oförnuftiga).
14553	PSA 40:5	Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud (Elohim). Många ska se och frukta (vörda, ära), och förtrösta (lita) på Herren (Jahve). [Ordet för se är ”yiru” och frukta är snarlika ”yirau” och följer varandra naturligt. Här uttrycker David en bön och önskan att många ska se vad Gud har gjort, och själva få tro och förtröstan på att Herren vill göra samma sak för dem.]
14560	PSA 40:12	Jag har inte dolt din rättfärdighet i mitt hjärta, utan har talat om din trofasthet och frälsning (räddning). Jag har inte undanhållit din trofasta kärlek och sanning från den stora församlingen.
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14583	PSA 42:3	Som hjorten trängtar (ropar ut sin längtan) efter strömmande vatten, så trängtar (ropar) allt jag är (hela mitt inre, min själ, hebreiska ”nefesh”), efter dig, o Gud (Elohim). [Ordet för trängtar är ett ovanligt hebreiskt ord som bara används tre gånger; två här i denna vers och en gång i . Ordet beskriver inte bara en tyst längtan utan också ett ljudligt rop. Bilden som målas upp är ett ökenlandskap med en uttorkad flodbädd, wadi, som bara undantagsvis blir vattenfylld efter ett kraftigt regn i de intilliggande bergslandskapen. Hjorten kommer fram till en sådan fåra, ser att den är tom och ger ifrån sig ett sorgset, ljudligt rop efter strömmar av vatten. Det är denna desperata längtan efter Gud som den här psalmen sätter ord på, se även . Djuret i liknelsen är inte en kamel som kan klara sig längre tider utan vatten, utan en hjort som behöver ha daglig tillgång till vattenkällor för att överleva.]
14584	PSA 42:4	Hela min varelse (hebreiska ”nefesh”) törstar efter Gud (Elohim), den levande Guden (El). När får jag komma, och se Guds ansikte (träda fram inför honom)?
14587	PSA 42:7	Varför är du så bedrövad (tyngd, nedböjd), min själ (mitt inre, hebreiska ”nefesh”), varför så orolig (som ett upprört hav)? Förtrösta (lita, vänta aktivt) på Gud (Elohim), för jag ska på nytt få tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) honom, för frälsning (räddning) som kommer genom hans närvaro (ansikte).
14599	PSA 44:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”). [Inledningen är snarlik föregående psalm, enda skillnaden är att ordföljden på Korach och Maskil är omvänd, se .] ______
14601	PSA 44:4	då du grep in med din hand (makt). Du fördrev hednafolken och planterade [våra förfäder], du krossade folken som levde där, och lät dem [våra förfäder] breda ut sig [som vinrankor, se ].
14626	PSA 45:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Till liljorna (symbol på skönhet, kan syfta på en då känd melodi eller ett sexsträngat instrument), av (till) Korachs söner (ättlingar). En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) – en kärlekssång. [Frasen ”till liljorna”, hebreiska ”al-shoshannim”, kan vara relaterat till ett egyptiskt ord för en näckros eller en stor vit blomma. Det finns även en koppling till akkadiska ordet ”shushu” som betyder sex sidor, därav kopplingen till en lilja med sex blad. Salomo hade en förkärlek till just liljor och templet var utsmyckat med sådana sexbladiga blommor, se . Kanske härrör även Davidsstjärnan med sex uddar från liljans form. Ordet symboliserar ofta skönhet, se . Här i Psaltaren kan det syfta på en dåtida melodi vid det namnet eller kanske ett instrument med sex strängar eller pipor. Ordet används i titeln på fyra psalmer, denna och .] ______
14627	PSA 45:3	Mitt hjärta flödar (bubblar, fylls med inspiration) med ett gott ord; jag talar [presenterar, sjunger] mitt verk [plural, musikaliska komposition] inför kungen; min tunga är som en penna hos en erfaren (snabb) skrivare (stenograf).
14636	PSA 45:12	Lyssna, dotter, se och hör (böj ditt öra, lyssna uppmärksamt nu); glöm ditt folk [hemland] och din faders hus (familj). [I vanliga fall var det sonen som skulle lämna sin fars hus, se . Här verkar bruden komma från ett annat land. Hon var tvungen att lämna sin gamla kultur, lojaliteter och hennes religion. Här är Rut ett fint exempel, se , medan Salomons och Ahabs fruar inte gjorde det. I ett messianskt perspektiv behöver Guds församling lämna det gamla livet och avskilja sig för Jesus, se .]
14639	PSA 45:15	dyrbara ägodelar (härlighet). [Enda gången uttrycket ”dotter Tyros” används i GT, det är troligtvis en poetisk beskrivning av folket i staden på motsvarade sätt som ”dotter Sion” och ”dotter Babylon” används, se . Tyros låg i Fenikien, nuvarande Libanon, och var känd för sin rikedom.] Kungadottern (prinsessan) därinne (i gemaket), med en dräkt av guldvirkat tyg,
14649	PSA 46:7	Gud (Elohim) bor i staden, den kan inte falla (skakas). Gud (Elohim) räddar den när morgonen gryr.
14651	PSA 46:9	[Refräng:] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida), Jakobs Gud (Elohim) är vår starka fästning (tillflykt). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14654	PSA 46:12	[Plötsligt hörs nu Guds röst som talar:] ”Stanna upp (var stilla, släpp taget, strid inte) och besinna (tänk på, inse) att jag är Gud (Elohim)! Jag ska bli (är) upphöjd (prisad) bland hednafolken, upphöjd på jorden.” [Innebörden i grundtexten kan både vara att människor över hela jorden kommer att upphöja Gud, men också att Gud själv säger att han redan är i en hög position upphöjd över människorna och jorden.] [Refrängen från vers 8 upprepas:] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är med oss (på vår sida), Jakobs Gud (Elohim) är vår starka fästning (tillflykt). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14661	PSA 47:7	Gud har farit upp med ett rop, Herren (Jahve) under ljudet av en shofar (basun).
14669	PSA 48:5	Gud (Elohim) bor i dess palatser (borgar), han har gjort sig känd som en stark fästning (tillflykt).
14679	PSA 48:15	Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar), gå igenom dess palats (borgar), så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom). att sådan är Gud (Elohim). Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt, han ska leda oss förbi döden (till slutet). [Det sista ordet i den hebreiska texten är ”al-mut”. Det betyder ”vid/till döden”. Ordet används i och i .]
14701	PSA 50:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och 73-83.] ______ Gud, Herren Gud (El Elohim Jahve) har talat och kallat (namngett) jorden från solens uppgång (öst) till dess nedgång (väst). [Det var genom att tala som allting blev till i skapelsen, här påminns om hur Guds tal är skapande.]
14714	PSA 50:14	Offra tacksägelsens offer till Gud (Elohim) och uppfyll dina löften till den Högste (Elion).
14761	PSA 53:6	Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
14792	PSA 55:21	Gud (El) ska höra och ödmjuka dem, han som tronar sedan urminnes tid. [Här används ordet” kedem”, öster, som också beskriver dåtid.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.] Ingenting förändras, de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
14851	PSA 59:18	[Psalmens avslutas med två verser som uttrycker förtröstan på Gud. Vers 17 inleds med ”Men” och är en kontrast till de två föregående verserna. Skillnaden förstärks även av de olika tidsangivelserna. I verserna 7 och 15 sjunger David om hur han under kvällen hör sina fiender yla som hundar i staden; nu på morgonen riktar han sin tacksamhet och sitt förnyade hopp till Gud.] Men jag ska sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din makt (styrka, starkhet), ja, jag ska om morgonen (varje soluppgång) sjunga högt i glädje (uppge glädjetjut i triumf) över din nåd (kärleksfulla omsorg). För du är (har varit och kommer alltid bli) mitt försvar (starka fäste, borg, klippa) och min tillflykt på min nöds dag (då jag står inför stora svårigheter, problem, oro och bekymmer). Min styrka, till dig vill jag sjunga lovsånger, för Gud (Elohim) är min borg, min nåds (kärleksfulla omsorgs) Gud (Elohim).
14861	PSA 60:10	Gud (Elohim) har talat i sin helighet: Jag ska jubla, Jag ska dela Shechem (Sikem) och mäta ut Sukkots dal (Lövhyddodalen).
14862	PSA 60:11	Gilead tillhör mig. Manasse tillhör mig. Efraim är [bildligt som] min hjälm (mitt huvuds värn, och skydd, en säker fästning). Juda är min spira (kungaspira). [Jakob profeterade att Juda skulle ha kungaspiran, se .]
14863	PSA 60:12	Moab är mitt tvättfat. På Edom kastar jag min sandal (sko). Filistéen, gråt högt på grund av mig [Filistéen har all anledning att vara rädd för Herren.]
14877	PSA 62:3	Bara hos Gud får min själ ro (jag blir lugn och stilla inför Gud), från honom kommer min räddning (frälsning).
14891	PSA 63:4	Ja, jag har sett dig i helgedomen, och sett din makt och ära (härlighet).
14899	PSA 63:12	De ska bli plundrade av svärdet och bli ett byte för schakalerna. Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim). Alla som svär vid honom [Gud] ska äras, men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).
14915	PSA 65:5	våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära), men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).
14917	PSA 65:7	Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet, Gud (Elohim) vår räddare (frälsare). Du som är en tillflykt för hela jorden och de avlägsna haven,
14919	PSA 65:9	Du som stillar havens brus, vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).
14920	PSA 65:10	De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn] häpnar för dina tecken, du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (glädjerop).
14964	PSA 68:12	Din skara (din militärtrupp) fick bo där [i det utlovade landet Israel], du försörjde de fattiga (ödmjuka) i din godhet, Gud (Elohim).
14973	PSA 68:21	Herren (Adonai) är värdig vårt lov varje dag (välsignad är han), som bär (som ständigt lyfter upp) våra bördor, Gud (El, den mäktige, starke) är vår räddning (frälsning). Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14982	PSA 68:30	Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel], var stark, O Gud (Elohim). Du som agerade (verkade) för oss
14988	PSA 68:36	Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran), vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna. Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom, du som är Israels Gud (El), som ger makt och styrka åt sitt folk, lovad är Gud (Elohim).
14993	PSA 69:5	Jag är utmattad av mitt ropande (i bön), min strupe är uttorkad, mina ögon sviker mig i min väntan efter Gud (Elohim).
14996	PSA 69:8	Må de som sätter sitt hopp till dig, inte skämmas för min skull, Herre (Adonai) härskarornas Herre (Jahve Sebaot). Låt inte dem som söker dig hamna i förvirring genom mig, Israels Gud (Elohim).
15007	PSA 69:19	och dölj (göm) inte ditt ansikte för din tjänare. [Att dölja sitt ansikte betyder att ignorera, se , eller ännu starkare att avvisa, se ] För jag är i nöd, svara mig med hast (fort).
15019	PSA 69:31	Jag är plågad och i smärta, låt din frälsning (räddning) o Gud (Elohim) sätta mig på en hög (plats). [Lyft upp mig över alla påfrestande omständigheter.]
15032	PSA 71:1	[Av David. Av Jonadab och de första som togs tillfånga.] [Ovan är ett tillägg i Den grekiska översättningen Septuaginta, LXX, som inte finns i den hebreiska texten. Psalm 71 är den första psalmen sedan psalm 33 som inte har en inledning i den hebreiska texten. Psalm 43 saknar också inledning, men hör tydligt ihop med Psalm 42 med gemensam refräng som återkommer i båda psalmerna. Liknande strukturella samband finns mellan Psalm 9 och 10. Psalm 71 och 70 hör ihop, men inte lika tätt som 9-10 och 42-43. Eftersom flera hebreiska manuskript kombinerar dessa två psalmer är det naturligt att det inte finns en inledning. Det är också förståeligt hur de grekiska översättarna lade till David som författare, eftersom mycket av materialet kommer från andra psalmer som David författat. Hänvisningen till Jonadab pekar på att psalmen sammanställdes efter exilen i Babylon.] ______ I dig, Herre (Jahve) har jag min tillflykt (finner jag vila och trygghet), låt mig aldrig komma på skam (skämmas). []
15044	PSA 71:13	Låt dem skämmas och förtäras, de som är ute efter mitt liv (min själ). Låt dem övertäckas med förakt och förvirring, de som söker min ofärd (undergång). [Vers 12-13 är tematiskt och rent fysiskt psalmens centrum. Ordet ”skämmas”, hebreiska ”bosh”, återfinns i första och sista versen, och här i vers 13.]
15053	PSA 71:22	Jag ska tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med Nevel-lyra (bärbart instrument med vanligtvis tolv strängar) för din sanning, min Gud (Elohim). Jag ska sjunga ditt lov med Kinnor-harpa (kithara, mindre harpa med ljusare toner) [För mer om instrumenten, se ] Israels Helige.
15092	PSA 73:17	till dess jag gick in i Herrens (Els) helgedom och förnam deras (de ondas) slut (undergång).
15103	PSA 73:28	Men för mig är det gott att vara nära Gud (Elohim). Jag har gjort Herren Gud (Adonai Jahve) till min tillflykt. Jag ska förkunna om alla dina verk.