7131	RUT 1:2	Mannen hette Elimelek, hans hustru Noomi och hans båda söner Mahlon och Kiljon. [Elimeleks namn betyder: ”min Gud är kung”; Noomi ”välbehag/den ljuva”; sönerna ”sjuklig” och ”bräcklig/vekling”.] Familjen var efratiter från Betlehem i Juda. [Efrata var ett område kring Betlehem, se .] De kom till Moabs land och stannade där. [Första kapitlet börjar och slutar i den lilla staden Betlehem i Juda. Det är en nästan ironisk poäng att det är hungersnöd i Bet-lechem, på hebreiska ”brödhuset”. Den naturliga orsaken till hungersnöden var troligtvis flera år med torka och uteblivna skördar. Ur ett teologiskt perspektiv fanns också andliga orsaker. Israels folk hade övergett Gud och hängett sig åt avgudar, och en konsekvens av detta var att Guds beskyddande hand lämnade folket, se . Moab ligger öster om Döda havet, se . Bara någon generation tidigare hade israeliterna varit i strid med Moab, se . Beslutet att bege sig till Moab, och inte till sina judiska bröder öster om Jordanfloden, kan beskriva det andliga avfallet. Giftermål med moabitiska kvinnor var inte förbjudet, men ingen moabit, eller hans söner till tionde generationen, tilläts upptas i Herrens församling, se . Anledningen var folkets ursprung, incestrelationen mellan Lot och hans äldsta dotter, se . Vidare var det Moabiterna som betalade för att Bileam skulle förbanna Israel, se .]
7152	RUT 2:1	Noomi hade en släkting på sin mans sida, en ärbar (god, en mäktig stridsman, stark, modig, inflytelserik) man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas. [Boas namn betyder ungefär ”hos honom finns styrka”. Han finns med i Jesu släkttavla, se . En av pelarna i Salomos tempel fick namnet Boas av kopparsmeden Hiras, se . Ordet ”ärbar” är hebreiska ”chayil”. Ordet används om militärisk styrka, mod, skicklighet, rikedom, triumf, kraft, se . Att ordet används om Boas, som är en bild på Messias, visar hur Jesus är en mäktig stridsman som strider för sitt folk. Ordet används även om Rut och att hennes kommande släktled ska bli ”mäktigt”, se .]
7168	RUT 2:17	Hon plockade ax på skördefältet ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa korn. [En efa var ett volymmått på 22-36 liter. Enligt motsvarade efan en tiondels ”chomer”. Hebreiska ”chamor” är åsna, och en ”chomer” var den vikt som en åsna kunde bära.]
7177	RUT 3:3	Tvätta dig, smörj dig [med välluktande olja] och klä dig [lägg bort dina sorgekläder]. [Här används det generella ordet för kläder, hebreiska ”simla”. Samma ordningsföljd med att ”tvätta, smörja och klä sig” finns i där David avbryter en tid av sorg. Det finns även en parallell med Guds handlande med Jerusalem, där Gud breder ut sin mantel, tvättar, smörjer och klär sin blivande brud, se . Noomi uppmanar nu troligtvis Rut att byta ut sina sorgekläder till vanliga kläder, och troligtvis också hennes finaste klänning. Vi vet inte hur länge Rut bar sorgekläder, men i exemplet med Tamar rör det sig om många år, se . Om så är fallet hade hon sorgekläder när hon arbetade på fältet. Det kan förklara varför Boas inte gjort någon ansats att uppfylla sin roll som återlösare, utan väntar på att hon ska vara redo.] Gå sedan ner till tröskplatsen [utanför Betlehem], men [var försiktig] låt honom inte se dig innan han avslutat sin måltid (ätit och druckit).
7189	RUT 3:15	Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
7191	RUT 3:17	Hon sade också: ”Han gav mig också dessa sex mått korn, för han sade: ’Gå inte tomhänt hem till din svärmor.’ ” [Samma ord för ”tomhänt” används i där Noomi klagat att Gud lämnat henne tomhänt. Boas roll som återlösare gällde via Noomis man Elimelek, se . Noomi är inkluderad i denna återlösning och har nu hopp om en trygg framtid. Gåvan kan ha fungerat som en handpenning vid en förlovning, hebreiska ”mohar”. Att det just var sex mått kan också anspela på de sex dagar som Gud använde för att skapa innan han vilade på sabbaten. Boas kommer inte att vila förrän uppdraget är slutfört. Oavsett så ger denna handling Noomi förvissning om att Boas tar rollen att återlösa dem på allvar. Därför kan Noomi svara som hon gör i nästa vers och lugnt vänta ut det som kommer att ske. Här finns även en koppling till den helige Ande som är ett förskott som garanterar vårt arv, se . Den helige Ande kan också anas i den icke namngivne tjänaren som presenterar Rut för Boas, se . Även förskottsbetalningen med sex mått korn för tankarna till pingstdagen och högtiden Shavuot, se .]
7196	RUT 4:4	Därför tänkte jag underrätta dig och säga: Förvärva det inför de som sitter här och de äldste av mitt folk. Vill du återlösa det, så återlös; men vill du inte återlösa, så säg till mig så jag vet det, för ingen annan än du har rätt att återlösa det, och jag är efter dig.” [Drygt tio år tidigare hade Elimelek och Noomi flyttat från Betlehem till Moab på grund av svält, se . Innan familjen tog ett sådant drastiskt beslut, som också var fyllt av skam, hade Elimelek säkert gjort allt för att rädda situationen. Troligen hade han sålt sin åkermark till någon utanför familjen, se . Under svälttider stod åkermark inte högt i kurs, så de ekonomiska svårigheterna fortsatte. Han stod då inför två val: Sälja sig själv som slav, se , eller flytta någonstans där det fanns mat. Han valde det sistnämnda och flyttade till Moab. Det hebreiska ordet ”mashar” i vers 3 översätts ibland ”sälja”, men har också betydelsen att ”överlämna”. I sammanhanget här är det Noomi som överlämnar nyttjanderätten och ger tillåtelse för deras återlösare att köpa tillbaka den mark som hennes man Elimelek hade sålt. Enligt Mose lag säljs aldrig mark permanent eftersom den tillhör Gud, se . Någon i släkten kunde alltid köpa tillbaka marken. Vart femtionde år, då det var jubelår, återgår marken till den ursprungliga familjen, se .] Han svarade: ”Jag vill återlösa det.”
7197	RUT 4:5	Sedan förklarade Boas [att situationen är komplex och att det finns mer åtaganden]: ”Den dag du förvärvar åkermarken från Noomi, måste du också förvärva [gifta dig med] moabitiskan Rut, vår döda släktings fru. [Det är då ditt ansvar att se till att hon får barn.] Det för att hennes avlidne mans namn (ära, minne) ska bli bevarat på arvslotten.” [Det sista uttrycket är ett citat från Mose lag som just talar om leviratäktenskap, se . Rent tekniskt sett finns det dock inget i denna lag som tvingade varken Boas eller den närmsta inte namngivna återlösaren att gifta sig med Rut. Situationen blottlade dock återlösarens motiv och hjärta. På nytt beskrivs nåden, hebreiska ”chesed”. Boas var beredd att ta ett steg i kärlek, längre än vad lagen krävde. Frågan är om den närmste återlösaren var villig att göra det?]
7209	RUT 4:17	Grannkvinnorna namngav [bekräftade och bevittnade namngivningen av] pojken genom att säga: ”En son har fötts till Noomi!” De gav honom namnet Oved [betyder ”en som tjänar”]. Han blev far till Jishaj, Davids far. [Hebreiska bokstaven Bet uttalas antingen ”b” eller ”v” beroende på placering i ordet. Inleder ”Bet” ordet uttalas det oftast ”b”, annars ”v”. Ruts sons namn stavas ”Obed” men uttalas ”Oved” och translittereras oftast så. Det hebreiska namnet på Davids far är Yisay vars närmsta translitterering till svenska är ”Jishaj”, men andra vanliga former är Isai eller Ishai; det engelska namnet är Jesse. Det finns en fin balans i boken. Slutsatsen, vers 13-17, har 71 hebreiska ord, exakt lika många som inledningen, vers 1-5. Inledningen fokuserar på Noomis tomhet och slutsatsen på hennes fullhet!]
7214	RUT 4:22	Oved [blev far] till Jishaj [född ca 1080 f.Kr.] och Jishaj [blev far] till David [född ca 1040 f.Kr.]. [Höjdpunkten i släkttavlan är det sista namnet David, se . Mellan Salmon och David är troligtvis inte alla släktled med. Josua intar Jeriko omkring 1400 f.Kr. och David föds omkring 1040 f.Kr. Mellan dessa händelser är det alltså 360 år, men bara tre personer nämns. Om det inte saknas några led måste Boas, Oved och Jishaj alla varit över 120 år när de födde sina söner, vilket inte är troligt då livslängden vid den här tiden var 70-80 år. Början och slutet på släkttavlan finns beskriven i andra böcker. Glappet är därför antingen mellan Salmon och Boas, eller mellan Oved och Jishaj. Eftersom vi har flera detaljer kring Oved och Boas, hur Noomi höll honom i sin famn och alla kvinnor i staden bevittnar händelsen i , är det högst sannolikt att Oved är Boas och Ruts son. Slutsatsen blir att glappet måste vara mellan Salmon, som levde under Josuas tid, och Boas som levde då händelserna i denna bok utspelade sig. Genom att jämföra med uppteckningen av levitiska präster från samma tidsintervall kan vi se att det måste ha varit fler släktled, se . Det är 9 generationer mellan Eleasar, som var präst under Salmons och Rahabs tid, och Sadok, som var präst på Davids tid. Senare i samma kapitel finns en uppteckning av tempelmusiker med 18 generationer från Korach, en generation före Josua, till Heman på Davids tid, se . Salmon är alltså Boas förfader och däremellan är det 5-12 släktled som inte tecknas upp här. Att det saknas släktled är inte konstigt och visar inte på att det är felaktigheter i Bibeln. Både det hebreiska och grekiska ordet för ”far” kan också betyda ”förfader” eller ”släkting”. Beroende på författarens syfte är det vanligt att ibland hoppa över några led för att visa på det övergripande släktskapet. Här är målet att visa hur Peres är släkt via Boas till David. Ett annat exempel är Matteus som ibland hoppar över några led för att få en litterär symmetri med tre grupper med fjorton generationer i varje grupp, se .]
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13958	PSA 2:9	Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira [ha all auktoritet, se ], slå dem i spillror som lerkärl.” [Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla”, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se , och det finns även en koppling mellan spiran och herdestaven, se . För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ”ra-ah”, istället för ”ra-a”, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebreiska ”nafats”.]
13981	PSA 5:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till nechiloth (den som får ärva, blåsinstrument). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Det hebreiska ordet ”ha-nechiloth” används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt, hebreiska ”chalil”. I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet ”nachal” beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver ”för henne som ärver”. Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se . Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”till slutet” istället för ”till den strålande ledaren”.] ______
13994	PSA 6:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], med stränginstrument till den åttonde. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Den åttonde, hebreiska ”sheminit”, kan syfta på en åttasträngad lyra eller en specifik musikstil. I 1 Krön 15:20-21 används ”sheminit” i kontrast till ”alamot”. Ordet ”alamot” kommer från hebreiska ”almah”, ung kvinna, och beskriver troligtvis ljusa sopranröster. I sammanhanget kan ”sheminit” då beskriva mörka toner i kontrast till ljusa. Nummer har också betydelse. Siffran åtta står ofta för något nytt, den åttonde dagen är den första veckodagen på en ny vecka. Även inom musiken är en oktav då skalan upprepar sig åtta toner. Från tonen C till H är det sju toner, den åttonde tonen är på nytt ett C och skalan börjar på nytt. I en av de judiska samlingarna med kommentarer, Arakhin 13b:11, står det att harporna i templet har sju strängar, men i den messianska tidsåldern kommer harporna att ha åtta strängar. Symboliskt kan ”den åttonde” förstärka psalmens tema och önskan om en ny start. Ordet används här och i Psalm 12 som har liknande tema, se .] ______
14023	PSA 8:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i . Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______
14041	PSA 9:10	och han dömer (har dömt, och ska döma) världen (människorna på jorden) i rättfärdighet, han fäller dom (råder, och ska döma) över folken med rättvisa. [Utan en rättvis dom finns inte rättfärdighet, samma hebreiska rot för ”fälla dom” finns i vers 5 där den översätts ”rättssak”. Användandet av det ordet är ännu en försäkran om att Gud kommer att föra psalmistens talan och döma rättvist.]
14045	PSA 9:14	För han som kräver blod [blod i plural, se ] kommer ihåg, han har inte glömt de ödmjukas rop. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Bokstaven används i ordet ”lovsjung”. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet ”kräver” används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk, hebreiska ”anav”, beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se .]
14052	PSA 9:21	Stå upp, Herre (Jahve)! Låt inte människor ha makten (överhanden)! Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte. Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahve). Låt hednafolken förstå att de bara är människor. [Det hebreiska ordet ”morah” används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för ”lärare”. Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser ”morah” som en felstavning av hebreiska ”mora” som betyder ”vördnad, skräck och fruktan”. Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Ordet ”För” börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14077	PSA 11:7	För Herren är rättfärdig och älskar rättfärdighet, den uppriktige (den ärlige, som vandrar rakt fram på Guds väg) ska få se hans ansikte. [Två närbesläktade ord för rättfärdig används här. Det första ordet är ”tsadiyq” som används om Herren. Det andra ordet som översatts ”uppriktig” är ”yashar”. Båda orden är abstrakta men det sistnämnda används konkret för att beskriva en rak/jämn väg. Samma ord används i kombination med hjärta och översätts ”uppriktiga hjärtan” i vers 2. Att se Herrens ansikte är inte möjligt för en syndig människa, se , men den som vandrar på Guds väg kommer en dag att få se honom, se .]
14093	PSA 14:1	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. Av David. ______ Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv): ”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [] [På bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Budskapet riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är ”nabal”. Det kommer från ”nabel” som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Nabal. Under en period när David var på flykt från Saul ville Nabal inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se . När David nu sjunger ut det hebreiska ordet ”nabal” i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.] De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer), de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda. [Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .]
14102	PSA 15:3	[Tre negativa punkter:] Den som inte förtalar med sin tunga (låter orden flöda ohämmat), som inte gör ont mot (skadar) sin nästa (vän, granne, medmänniska), som inte försöker förolämpa (kränka) sin närmaste (den som står nära). [Den som inte talar nedsättande om någon annan för att själv verka bättre, som inte letar efter något skamligt som kan dras fram i ljuset. Ordet för ”nästa”, hebreiska ”reah”, är ett vanligt ord som översätts ”nästa” eller ”granne”. Ordet kommer från ett verb som betyder ”att ha samröre med” och ”att tillhöra” och inkluderar alla människor. Det sista ordet ”sin närmaste” beskriver någon som är nära. Det är en utstuderad ondska att skada någon som står nära.]
14105	PSA 16:1	En Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras). Av David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används bara här och i titeln på Psalm 56-60. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid. I sammanhanget kan det vara värt att notera att innehållet i dessa sex psalmer, som inleds med ordet ”Michtam”, alla är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se .] ______ Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El), jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
14123	PSA 17:8	Beskydda (försvara, bevara, vårda) mig som en älskad son, en älskad dotter, en ögonsten, göm mig under dina vingars skugga. [Den första frasen är laddad med flera starka bildspråk. Ordagrant står det: ”Bevara mig som pupillen/den lilla mannen, ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”ishon” betyder både ”en liten man” och ”pupill”. Anledningen till den dubbla betydelsen är att man kan se sin egen spegelbild i miniatyr i pupillen när man tittar någon i ögat. Nästa ord består av det vanliga ordet för öga, hebreiska ”ayin”. Kombinationen av ”ishon” följt av ”ayin” görs 5 ggr i Bibeln. De övriga är . Dock görs något unikt här. Ytterligare ett ord skjuts in och ett nytt ord skapas: ”bat-ayin”. Betydelsen är ”ögats dotter”. Det hebreiska ordet ”bat” betyder dotter, och används t.ex. i frasen ”Bat mitzvah” när en flicka vid tolv års ålder blir en ”budets dotter”. Pojkar firar ”Bar mitzva” vid tretton års ålder. Här i Psalm 17 formas nu en helhet med den maskulina formen ”den lilla mannen – pupillen” tillsammans med den feminina ”ögats dotter”. Det målar upp en bild av en högt älskad son, dotter, Guds dyrbara ögonsten. På samma sätt som ögat och pupillen skyddas av ögonlocket, ögonbrynet, ögonhålan och handen som reflexmässigt lyfts upp om något kommer mot ögat, vill David att Gud reflexmässigt ska beskydda honom. Som en parallell till första raden kommer en bild från djurvärlden där en fågel breder ut sina vingar över sina ungar. Jesus använder samma bild i . Båda dessa bilder, ögat och vingarna, används i , och är troligen inspirationen till denna vers. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se .]
14128	PSA 17:13	Stå upp, Herre (Jahve)! Konfrontera honom (stå mot hans ansikte)! Få honom ner på sina knän! Rädda mitt liv (själ, hebreiska ”nefesh”) från den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle), ditt svärd. [De två första verben ger en fin rytm i språket. Stå upp är ”kumah” och gå konfrontera är ”kadmah”. Det går att tolka ”svärd” i denna vers på två sätt. Svärdet kan vara en parallell till ”Guds hand” i nästa vers. Svärdet blir då som ett vapen i Guds hand då han griper in och försvarar den rättfärdige. Det går också att se det som att den ogudaktige är Guds svärd som står i hans tjänst. Den senare tolkningen innebär att de ogudaktiga ibland är Guds redskap för att utföra hans dom. Tanken är inte främmande i Bibeln, se .]
14155	PSA 18:25	Jag har varit uppriktig (helhjärtad, fläckfri, intakt, fullkomlig, levt med integritet) inför honom, och hållit mig borta (vaktat på min väg, skyddat mig) från synd (skuld, straff). [Ordagrant: ”från min synd”, dvs. från det som skulle kunnat vara min synd om jag inte levt rent.] [Ordet för uppriktig är ”tamim”. Huvudbetydelsen är att vara hel, fullt antal, fullkomlig, utan någon brist. När ordet används om Gud beskriver det hans helhet och felfrihet. När det används om människor beskriver det inte någon som är helt utan synd, utan någon som är ärlig och har integritet där ord och handlingar hör ihop. Någon som är en hel människa med allt vad det innebär – där det inte finns några dolda rum, baktankar eller något gömt. Ordet för synd är ett brett ord som ordagrant handlar om att vika av från vägen. Betydelsen är rik och innefattar både synden, skammen och straffet.]
14167	PSA 18:37	[Vers 36-46 fortsätter att beskriva Herrens gärningar, men går tillbaka till att tilltala honom med ”Du”. På samma sätt som i vers 31 inleds detta stycke med en extra lång mening. Ordet för strid/krig i vers 35 och 40 ramar in vers 36-39.] Du gav mig din frälsnings sköld, din högra hand upprätthåller mig; din villighet att böja dig ned (din ödmjukhet) har gjort mig stor (har styrkt mig).
14222	PSA 22:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till ”Gryningshinden”. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Gryningshinden” kan ha varit en redan känd melodi med det namnet, men kan också poetiskt syfta på de första solstrålarna som skjuter upp som en hinds horn efter en mörk natt. Jesus citerar den första strofen från denna psalm när han hänger på korset, se och . Det är inte otroligt att han talade ut hela psalmen från början till slut. En ny dag gryr, det finns hopp i Jesu död och uppståndelse!] ______
14238	PSA 22:18	Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus] samlas runt mig. En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig, de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”lejonets” istället för ”genomborra”. Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
14256	PSA 23:4	Även om jag måste vandra genom den mörkaste ravin (djupt mörker, skuggor av död), så fruktar jag ingen ondska (fara). För du är med mig.[Detta är psalmens centrum, och dess viktigaste budskap – Gud är med oavsett yttre omständigheter!] Din käpp (klubba, försvarspåk) [kortare klubba för att försvara fåren] och din stav [längre herdestav för att leda fåren, men även för att dra tillbaka ett får som var på väg åt fel håll] tröstar mig (lättar min börda, gör mig trygg, vänder min sorg till hopp). [Ordet ”kiasm” kommer från det grekiskans ”chiasmus”. I Psalm 23 förstärks det kiastiska mönstret också av att subjektet i temat växlar korsvis. I vers 2 ser David sig själv ur ett fårs perspektiv där herden leder honom till gröna betesmarker och vatten. I vers 5 är han inbjuden till ett dukat bord och en bägare fylld till brädden. Samma mänskliga perspektiv finns i vers 3-4 med ledning och här i vers 4c är perspektivet ett fårs igen.]
14270	PSA 25:2	min Gud(Elohim)! [Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det orden ”till dig” och ”min Gud” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker att det första och viktigaste beslutet jag kan göra är att ge hela mitt liv till Gud. Det sista ordet ”min Gud”, ”Elohim” på hebreiska, börjar även det på bokstaven Alef, men den uttalas ”e”. Ordet står utanför det alfabetiska mönstret vilket ger extra fokus på utropet ”Min Gud”.] Jag förtröstar på dig (litar, lutar mig emot, är trygg i dig), tillåt mig inte att bli förödmjukad (komma på skam, tappa hoppet), låt inte mina fiender triumfera (glädja sig) över mig. [Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet ”förtröstar” börjar med denna bokstav vilket förstärker hemvisten och förtröstan som tron ger.]
14271	PSA 25:3	Förutom det[förutom tro, se vers 2, behövs också uthållighet], ska ingen som väntar (söker dig ivrigt, binder sig samman med dig) bli besviken (komma på skam, vara modlös, förvirrad eller uppgiven), men de som vanemässigt utan orsak handlar trolöst (sviker, bryter löften) kommer på skam (blir besvikna). [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i versen, hebreiskan är ”gam”, används ofta om ett tillägg och kan översättas med ”också” eller ”dessutom”. Ordet binder ihop denna vers, som handlar om väntan och att vara trogen, med föregående som handlar om tro. Ordet för vänta är ”qawah” som också betyder att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud.]
14274	PSA 25:6	Kom ihåg(tänk på) din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) [plural] och din nåd (omsorgsfulla kärlek) [plural], Herre (Jahve), för de är eviga (har funnits sedan urminnes tider). [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Ordet ”kom ihåg” börjar med den bokstaven och förstärker bönen om att Gud inte ska glömma sin barmhärtighet och nåd – ord som i hebreiskan står i plural här. Hebreiska ordet som översatts barmhärtighet är ”rachamim”. Det förekommer alltid i plural i grundtexten. Ett ord som inte finns i singular är omöjligt att räkna – detta pekar på den ofattbara oändliga dimension som finns i Guds barmhärtighet. ”Rachamim” kommer från ordet ”rechem” som betyder moderliv. Guds barmhärtighet kan liknas vid föräldrars ömsinta kärlek till sitt ännu ofödda barn. Det innebär att vi får gömma oss i honom under det att vi växer till i mognad och styrka. Hebreiska ordet för nåd är ”chesed”. Ordet är rikt och beskriver kärlek, genuin godhet och trofasthet som går längre än vad som behövs.]
14291	PSA 26:1	Av David. [På samma sätt som Psalm 25 inleds även denna psalm med en kort titel med bara Davids namn.] ______ Försvara mig (regera i mitt liv, döm mig, avgör vad som är rätt), Herre (Jahve), för jag har vandrat i (levt mitt liv med) integritet, jag har förtröstat på Herren (Jahve), jag snubblar inte (tappar inte fotfästet). [Hebreiska ordet för ”snubbla” är det ovanliga ”maad”. Det beskriver en smal stig längs med en ravin, och används så i . Det fungerar antingen som ett adverb, som beskriver hur David har förtröstat utan att vackla, eller så är det en försäkran om att han inte ska vika av från Guds väg i framtiden, även om stigen är smal. I vers 2 kommer nu på nytt tre synonyma verb. Det sista används ofta om metaller som ska renas genom upphettning; då kan orenheterna tas bort.]
14311	PSA 27:9	dölj inte ditt ansikte för mig (ignorera mig inte). Avvisa mig inte (kasta inte bort mig) i vrede, du som varit min hjälp; överge mig inte, lämna mig inte, du min frälsnings Gud. [I dessa två avslutande rader i vers 9 beskrivs två situationer där Gud ”sitter” och ”går”. I den första liknas Gud vid en sittande kung som potentiellt avvisar den som söker nåd hos honom. I den andra är Davids oro att Gud ska gå sin väg, som en vän som lämnar någon när det är som svårast. Vår familj, och speciellt våra föräldrar, är de som vi förväntar oss förblir lojala mot oss, oavsett vad vi går igenom och anklagas för. I nästa vers tas just denna djupaste av mänskliga relationer som ett exempel. Ett barn som överges av sin far och mor blir ett starkt bildspråk på en total försakelse.]
14316	PSA 27:14	Sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve), bli stark och låt ditt hjärta bli frimodigt, ja, sätt ditt hopp till (vänta ivrigt på, fokusera din blick mot) Herren (Jahve). [Psalmen avslutas med tre imperativ och gudsnamnet som nämns två gånger. Uppmaningarna riktas till psalmisten själv. Det är både en vädjan och ett tecken på förtröstan. Att han uppmanar sig själv att förtrösta indikerar att han för tillfället inte riktigt gör det fullt ut. Samtidigt är uttalandet i sig ett tecken på förtröstan. Meningen är uppbyggd som en kiasm. Centralt finns en uppmaning med två hebreiska ord: ”var stark och frimodig”. Det är exakt samma ord som Gud upprepade gånger säger till Josua innan israeliterna ska inta det förlovade landet, . Ordvalet och kopplingen till ”de levandes land” i versen innan förstärker denna koppling. Meningen ramas in av hebreiska ordet ”qawah”. Det är ett rikt ord som betyder att vänta, hoppas och sätta sin blick mot något. Ordet betyder också att tvinna sig samman som en tråd. Det är en fin bild på en aktiv väntan där den som ber blir sammanflätad med Gud. Det ger styrka och frimodighet i hjärtat.]
14327	PSA 29:2	Ge åt Herren (Jahve) hans namns ära, böj er inför Herren (Jahve) i hans heliga majestät (skönhet). [Psalmen börjar i vers 1-2 med en uppmaning att ”ge”, hebreiska ”yahab”. Det har betydelsen att erkänna och tillskriva någon ära och makt. Uppmaningen riktas inte till människor utan till himmelska väsen, ordagrant ”Gudars söner”. Det är första gången som hebreiska ordet ”elim”, gudar, används i Psaltaren. Frasen ”Guds söner” används även i och . Uttrycket finns även i andra orientaliska språk och där har det en vid betydelse av änglar, andliga varelser, demoner, avgudabilder, döda kungars andar och även ibland levande kungar som ansågs vara gudar. Psalmen tilltalar alla dessa gudomliga väsen att böja sig inför den ende levande Guden. Även om formellt dessa avgudar tilltalas blir det en indirekt uppmaning till israeliterna och Guds folk, som ibland frestas att tillbe dessa avgudar, att inse att dessa måste böja sig inför Gud.]
14335	PSA 29:10	Herren (Jahve) satt på sin tron när syndafloden kom, Herren (Jahve) tronar för evigt. [Referensen till syndafloden är tydlig både genom bestämd artikel och det speciella hebreiska ordet ”mabul”. Ordet används bara här och i berättelsen om syndafloden i . I det kiastiska mönstret hör temat med vatten här i vers 10 ihop med vattnen i vers 3-4.]
14338	PSA 30:2	En psalm, sång (text som ska sjungas) för (vid) husets (boningens, templets) invigning. Av David. [Titeln är ovanlig. Den använder både ordet psalm och sång. Det första ordet psalm, hebreiska ”mizmor”, används ofta för en sång som ackompanjeras. Det betonar det musikaliska uttryckssättet, grundordet har att göra med att slå an strängar i ett slag. Det andra ordet som översatts med sång är hebreiska ”shir”. Det handlar mera om sången och texten än det musikaliska. Det är enda gången det används i första boken, Psalm 1-41, men förekommer ofta i de andra böckerna. Beskrivningen för eller vid ”husets invigning” är inte helt entydig. Det kan syfta på Davids hus, palats, tabernaklet eller templet. David kan ha skrivit den med tanke på hans son Salomos framtida invigning av templet i Jerusalem. Ordet för invigning är hebreiska ”chanukka”. Inom den judiska liturgin citeras psalmen under tempelinvigningsfesten, Chanukka, se .] ______
14339	PSA 30:3	Jag vill upphöja dig, Herre (Jahve), för du har dragit mig upp [som ett kärl som sänkts ned och hissats upp], och har inte låtit mina fiender glädja sig över mig. [Hebreiska ordet för ”dragit upp” är ”dalah”. Det används för att beskriva ett kärl som sänks ned och hissas upp för att dra vatten ur en brunn. Substantivet av detta verb är just ordet för hink. Den huvudsakliga användningen i Bibeln är i betydelsen att dra upp vatten från en brunn, se och . Men i ordet finns också betydelsen att dingla och svaja. Ordet kan även betyda att sänka ned. För att hissa upp en hink måste den ju först ha halats ned. Valet av detta ord med dess dubbla betydelse beskriver träffsäkert de förändringar som karaktäriserar denna psalm. Davids livssituation skulle kunna illustreras med ett tomt kärl som varit på väg ner i brunnen, men nu har det vänt. Gud har fyllt honom och dragit upp honom, se vers 4!]
14349	PSA 30:13	Du vände min klagan (ceremoniella sorgeperiod) till dans (ringdans, jubel och fest) []; du lossade (befriade mig från) min sorgdräkt (säckklädnad) och klädde mig i glädje. [Exakta detaljer på hur Herren grep in och helade och räddade David från döden ges inte i psalmen. Däremot beskrivs hur Gud personligen grep in och vände situationen. Inom judisk tradition är det en sju dagars sorg när någon dött. Den sörjande familjen lämnade inte huset, och vänner kom på besök, se . De som sörjde klädde sig i säcktyg för att fysiskt känna och visa att man hade sorg, se . Tyget gjordes av get- eller kamelhår, se . Materialets sträva och grova struktur lämpade sig bra för tältdukar och säckar, därav namnet, men inte till kläder. Den sista raden beskriver det som om Gud personligen lossade säcktyget, som den sörjande hade svept sig i, och klär honom i ljusa festkläder. Från att ha varit begravning blir det förberedelse för fest. Texten refererar inte till att sorgdräkten byts ut till festkläder, utan till ”glädje”. Det ger en fin länk mellan början och slutet av versen – från klagan till glädje!] Därför ska hela min varelse (ordagrant ”ära”, kan syfta på mitt hjärta, innersta eller tunga) sjunga till dig och inte vara tyst. Herre (Jahve) min Gud, jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig för evigt.
14371	PSA 31:22	Du beskyddar dem [som vördar dig och tar sin tillflykt till dig, vers 20] säkert i din närhet (i ditt ansikte) från mänskliga sammansvärjningar (intriger, konspirationer). Du gömmer (lagrar, syftet med att dölja är för att skydda) dem i din hydda (hebreiska ”sukka”) från stridande (anklagande) tungor (elakt tal). [Ordet för ”hydda” är hebreiska ”sukka”. Ordet har också betydelsen ”att vara sammanflätad” och blir en kontrast till mänskliga onda sammansvärjningar. Den som vördar Gud blir skyddad och lyfts upp högt på en klippa, se . Ordet för också tankarna till Sukkot, även kallad lövhyddohögtiden, se . Högtiden firas för att komma ihåg Guds beskydd under ökenvandringen. Än idag bygger man små bås som kallas Sukka där man studerar, äter och sover under högtidens sju dagar, se . Vers 20-21, som handlar om Guds beskydd, får ännu en dimension när den kopplas ihop till just denna högtid. Guds beskydd finns både i Guds närhet och i hans hydda. Sukkan har ett lövtak, men det måste vara glest så man kan se stjärnhimlen. Det går att skåda upp mot Guds ansikte i himlen genom taket i Sukkan. Samtidigt är väggarna täta mot omgivningen och Gud blir en tillflykt ”mitt framför människors ögon”, se vers 20. Psalmens titel ”till den strålande ledaren”, se vers 1, och att Jesus citerar från Psalmen, se vers 6, indikerar att den har messianska undertoner. Johannes beskriver hur Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se . Det finns flera paralleller. Allteftersom de gröna löven vissnar under den sju dagar långa högtiden blir mer och mer av himmelen synlig genom taket. När Jesus besöker Jerusalem är han inte synlig de första dagarna, se . På den sista dagen träder han dock fram och ropar med ljudlig stämma: ”Om någon är törstig, låt honom komma till mig och dricka”, se , och vid samma tillfälle även: ”Jag är världens ljus”, se . Jesus är Betlehemsstjärnan, se , och morgonstjärnan, se .]
14374	PSA 31:25	Älska Herren (Jahve), alla ni hans trogna (fromma, lojala) följare! Herren (Jahve) bevarar de trogna, men han lönar (kompenserar) i fullt mått den högmodige (arrogante). [Även om betydelsen att Gud kommer straffa den högmodige är den exakta betydelsen svåröversatt. Lönar är hebreiska ”salem” som har samma rot som ordet ”shalom”. Det handlar om att Gud gör något fullständigt och helt. Sedan följer hebreiska ”al-jeter” som kan betyda ”fullt mått” eller ”med en bågsträng” och då blir betydelsen ”med exakthet”, som en pil på en bågsträng skjuts iväg och träffar sitt mål. En annan möjlig betydelse är att det väntar en ”belöning” i proportion till deras högmod.] Var starka och låt era hjärtan vara frimodiga, alla ni som sätter ert hopp till (väntar ivrigt på, fokuserar sin blick mot) Herren (Jahve). [Den avslutande versen liknar den i .]
14380	PSA 32:6	Därför ska alla (varenda en av) dina trogna (fromma, lojala) följare vädja (be) till dig, i en tid av sökande (medan du går att finna). [Den sista delen är inte helt tydlig i hebreiskan och går att tolka olika beroende på vem som är subjektet. Det kan vara Herren som söker den trogne, eller den trogne som söker Herren. Det kan vara i en tid då Herren söker, eller när han går att finna, se . Ytterligare ett alternativ är att se det som att det är en tid då vi söker och rannsakar oss själva. En del sätter ihop ordet söka ”metso” med nästföljande hebreiska ord ”raq”, översatt till ”ja”. Gör man det bildas det snarlika ordet ”matsoq”, som kan översättas till ”nödens tid”. Betydelsen blir då att de trogna ska vädja till Gud ”i nödens tid”. Oavsett så är det en uppmaning till att be och söka Herren. För ordet vädja se även .] Ja, även om stora floder [bild på stora faror även dom] kommer, ska de inte nå dem [de som ber och tar sin tillflykt till dig].
14383	PSA 32:9	Var inte som en häst eller mula, utan insikt, som måste prydas med töm och betsel för att kontrolleras, annars kommer den inte nära dig. [Frasen ”som måste prydas med” är det hebreiska ordet ”adiy” som egentligen är ett substantiv som betyder ”smycke”. Troligtvis är betydelsen, i nästan en ironisk ton, att hästens ”utsmyckning” är töm och betsel. Ordet är också snarlikt ett ord för galopp, och i så fall kan betydelsen vara att deras rörelse och temperament måste kontrolleras.]
14417	PSA 34:10	Smaka(pröva, undersök) och se [drick djupt från Guds källor och se] hur god Herren (Jahve) är, välsignad (glad, lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder) som litar på (tar sin tillflykt till) honom. [Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet ”smaka” med denna bokstav, och förstärker uppmaningen att välja Gud som är god. Att ”smaka” på Guds godhet talar om ett inre liv tillsammans med Herren. Versen citeras av Petrus i . Den hebreiska texten har ”ki-tov Jahve”, ordagrant ”att god Herren”. Här finns inget ”är” mellan ordet ”godhet” och ”Herren”. I det grekiska tankesättet, som påverkat oss i väst, kan godhet och Gud existera oberoende av varandra. Godhet har blivit ett av Guds attribut och vi säger att ”Gud är god”. Detta är i sig sant, men ger inte den fulla sanningen. I den judiska världsbilden hör dessa två begrepp oskiljaktigt ihop. Det går inte att se godhet utan att se Gud. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv. Det finns ingen godhet skilt från Gud – Gud och godhet hör ihop. Det är intressant också att inte det vanliga ordet för människa används, istället är det hebreiska ordet ”geber” som beskriver en stridsman, en man i sina bästa år full av egen styrka och kraft. Denna paradox visar på att verklig styrka inte finns i det yttre och synliga, utan handlar om att villigt ha böjt sig inför Gud. Det är sann styrka!]
14427	PSA 34:20	Herren (Jahve) är nära den som har ett förkrossat hjärta, han räddar (frälser) den som har en bedrövad (fullständigt krossad, söndersmulad) ande. [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet ”nära” som börjar på den bokstaven. Det förstärker att Herren är nära den som är ödmjuk och har ett förkrossat hjärta. Ordet ”förkrossat” är hebreiska ”sabar”. Den hebreiska verbformen piel intensifierar och beskriver något som är krossat och slaget i bitar. I nästa rad används ”dakka” som används i om ”stoft”. Två väldigt grafiska beskrivningar på någon som är helt beroende av Gud, se .]
14482	PSA 37:11	Men de ödmjuka (förtryckta) ska inta (ärva, äga) landet, och glädja sig (ha stor glädje, känna välbehag, bli tillfredsställda på alla områden) i stor frid [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men” osv. börjar med ”vav”. Ordvalet förstärker sambandet till föregående stycke i vers 9, Gud kommer att gripa in, det kommer att ske ett skifte där de ödmjuka ska ärva landet. Något som Jesus försäkrar kommer att ske när han citerar från vers 11, se . Att vara ödmjuk innebär inte att vara svag och menlös. Utifrån sammanhanget i denna psalm definieras en ödmjuk person som någon som kan släppa vreden och lita på att Gud kommer ge en rättvis dom, se vers 8 och även . Inom judendomen definieras ödmjukhet utifrån det parallella uttrycket i ”den som söker Gud”. Att vara ödmjuk är att söka Herren. Mose var ödmjuk, se , och Jesus hade ett ödmjukt hjärta, se . Ordet ödmjuk används i när någon blir exploaterad och kränkt i rätten. En konsekvens av att de orättfärdiga regerar är att den ödmjuke då kommer att bli betryckt och kanske ses som ”svag” eftersom han inte hämnas och ger igen med samma mynt. Detta är just temat här i Psalm 37. Att vara ödmjuk handlar om att kontrollera sina känslor, inte ta rätten i egna händer, inte vara arrogant och högmodig, göra ett medvetet val och böja sig inför Gud och söka honom.]
14490	PSA 37:19	De ska inte komma på skam i svåra (onda) tider, i tider av hunger ska de bli mättade []. [Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Vers 18 börjar med tre ord som alla börjar med jod. I hebreiskan är de i ordningen ”känner”, ”Herren” och ”dagar”. Herren är aktivt involverad i den troendes liv. Han är dagligen involverad i den som lever med integritet och Gud förser med dagligt bröd, se .]
14493	PSA 37:22	För de som välsignas [av Herren] ska inta (ärva, äga) landet, men de som förminskas (förringas, förbannas) ska utplånas. [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”lånar” med denna bokstav. Det finns två ord som översätts till förbanna. Det ord som används som motsats till välsigna är ”arar”. Här används inte det ordet utan ”qalal” som snarare berör effekten av att något förminskas. Välsignelsen adderar medan motsatsen är att förminska.]
14500	PSA 37:29	De rättfärdiga ska inta (ärva, äga) landet, och för evigt bo där. [Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Det symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”för evigt” som börjar med denna bokstav. Ordet har en preposition, ”le”, men ordets rot börjar på Ajin. Det första ordet som verkligen börjar på Ajin är det sista ordet i vers 29, ”där”. Placeringen illustrerar hur vi behöver ha Guds tidsperspektiv. Den ogudaktige kan verka ha framgång här på jorden, men han förgås, bara den rättfärdige har ett evigt hopp.]
14504	PSA 37:33	Herren (Jahve) överlämnar inte honom i hans [den orättfärdiges] hand (våld), och låter inte honom bli dömd när han ställs inför rätta. [Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet och en rättfärdig man, hebreiska ”tzaddik”. Ordet ”håller utkik” börjar med denna bokstav. Som generell regel överlämnar inte Gud en rättfärdig i ogudaktigas våld, men det finns exempel där det skett. Abel dödades av Kain och Nabot fälldes i en korrupt rättegång, se . Den sista raden har flera perspektiv. Gud låter generellt sett inte den rättfärdige bli dömd. Det finns också ett längre perspektiv. Den orättfärdige ”spejar” här i jordelivet, men den rättfärdige ser längre. I den slutgiltiga domen kommer Gud döma alla människor rättvist, se .]
14507	PSA 37:36	Men jag gick förbi igen, och han var borta, jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen. [Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”såg” börjar på den bokstaven. Det tillsammans med att sista ordet i vers 34 är ”se” förstärker versens tema att titta på vad som händer med den ogudaktige. Ett av psalmens huvudord är just den ogudaktige, hebreiska ”rasha”, som börjar med hebreiska bokstaven R – Resh. Det finns också en intressant språklig detalj som förstärker att den ogudaktige är borta. Från och med frasen ”håll dig på hans väg” i vers 34 fram till ”och han var borta” i vers 36 är det 15 hebreiska ord. Alla dessa innehåller bokstaven ”Resh” någonstans i ordet. Däremot den sista frasen ”jag sökte efter honom, men han kunde inte bli funnen” består av fem hebreiska ord där inget av dem har bokstaven ”Resh”. En språklig detalj som förstärker att på samma sätt som bokstaven Resh inte längre finns i något ord, kan den ogudaktige inte hittas!]
14511	PSA 37:40	Herren (Jahve) hjälper dem och befriar dem, räddar dem från de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) och frälser dem, eftersom de tar sin tillflykt i honom. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Ordet ”frälsning” börjar nästan med denna bokstav. Det har ett prefix ”vav” som binder ihop med föregående vers, se vers 10-11. Huvudordet är det ovanliga ”tesua” som börjar på ”Tav”. Genom hela psalmen har det funnits en förväntan på frälsning, och nu för första gången nämns den. Som sista punkten är det en lämplig signatur som avslutar detta akrostiska mönster i denna psalm. Vi anar också hur denna frälsning finns i Jesu hebreiska namn Yeshua.]
14523	PSA 38:12	Mitt hjärta slår-slår (slår häftigt, vandrar bort), min kraft har övergett mig mina ögons ljus, även det är borta från (inte med) mig. [Ordet för ”slår” är hebreiska ”sahar”. Formen här är unik, de två sista bokstäverna upprepar sig vilket ger ett nytt ord: ”sahar-har”. Det nya ordet kan kanske indikera ett hastigt, upprepat och ovanligt hjärtslag. Grundordet har också betydelsen att vara på vandring, och används om köpmän, eftersom de reser fram och tillbaka med varor, se . Även den betydelsen att vara på vandring kan antydas, och då bildligt för hur hjärtat har vandrat bort, kraften har övergett mig och det är tomt på insidan. Eftersom både hjärta och ögon nämns i denna vers, är den primära betydelsen av uttrycket ”mina ögons ljus som är borta” försämrad syn, se . Samtidigt anas också uttryckets mer abstrakta syftning på förlorad livsenergi, se , och det finns även en koppling till sorg och gråt, se .]
14536	PSA 39:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Jedutun. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [Jedutun var en av de tre stora sångledarna på David och Salomos tid, se . Han omnämns i tre psalmer, denna och . Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se . Namnet kommer från ordet ”yada” som betyder ”prisa”. Frasen ”för Jedutun” betyder ordagrant ”för lovprisning”. Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade.] ______
14543	PSA 39:9	Så nu, vad ska jag sträva efter (vänta på, sätta mitt hopp till) Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt)? Du är mitt enda hopp (jag ser med förväntan fram mot vad du ska göra)! [Det finns en parallellism och en kontrast mellan de två raderna i vers 8. Verbet ”qawah”, översatt ”sträva efter”, i första raden och substantivet ”tohelet”, översatt ”hopp” i andra raden är synonymer. Men de används som en kontrast. Först ställs en fråga vad en människa ska söka och sträva efter. Svaret på den gavs i föregående vers och visade sig vara ingenting. Denna värld är en skuggbild och samlade rikedomar försvinner, se vers 7. Det krävs ett paradigmskifte och psalmisten skiftar från ”vad” till ”vem”. Istället för att vänta på någonting materiellt vänds hoppet till en person. Insikten om att livet är kort ger inte slutsatsen att försöka njuta av det så mycket man kan så länge man kan. Istället leder det till Gud. Han ger fullständig tillfredsställelse både i detta jordeliv och i evighet.]
14555	PSA 40:7	Herre min Gud (Jahve Elohim), du har gjort så många fantastiska under och har så många planer för oss. Ingen kan mätas med dig. Om jag skulle försöka tala och berätta om dem alla, så går det inte, de är fler än man kan räkna. [I denna vers skiftar psalmen första gången från ”min” till ”oss”. Psalmisten är del av ”den stora församlingen”, ett uttryck som ramar in vers 10-11.]
14561	PSA 40:13	Du, Herre (Jahve) kommer inte att hålla tillbaka din barmhärtighet (oändliga, ömsinta nåd) mot mig. Låt din nåd (trofasta kärlek) och din sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet) alltid (fortsättningsvis – både dagligen och evigt) bevara mig. [Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Ordet för barmhärtighet på hebreiska är ”rachamim”. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se .]
14576	PSA 41:10	[De säger om mig:] ’Något ondskefullt har sköljts över honom, han ligger där och reser sig aldrig mer.’ [Ordet ”ondskefullt” är hebreiska ordet ”belial”. I Qumranskrifterna framställs Belial som en person vilken är Guds fiende som lockar till avfall. Paulus använder ordet i den betydelsen när han retoriskt frågar vilken samhörighet Messias kan ha med Beliar, se .]
14578	PSA 41:12	Men du, Herre (Jahve), visa nåd (förbarma dig), upprätta mig så jag kan återgälda (återförenas med) dem. [Hebreiska ”sillem” har samma rot som ordet ”shalom”. Ordet har att göra med upprättelse och att en relation blir hel. Det ligger helt i linje med Bibelns undervisning att söka frid och återupprätta relationer, se . David sörjde djupt sin son Absaloms död, .]
14582	PSA 42:2	[Psalm 42 och 43 är antagligen en och samma psalm. Psalm 42 har en titel, medan Psalm 43 inte har det. Samma refräng återfinns också två gånger i Psalm 42 och en gång i Psalm 43, se . Författare: Korachs söner nämns i titeln. Prepositionen kan översättas ”av” eller ”till”. En del hör Davids röst i Psalmen, skriven då han är på flykt undan sin egen son Absalom. Han kommer ihåg hur han har lett processionen till Guds hus, se vers 5, och sången skrivs till lovsångarna som är kvar i Jerusalem. Det finns även en koppling till Korach och revolt, se , och hur Absalom har gjort revolt. Citeras i NT: Vers 6 citeras delvis av Jesus i Getsemane, se . Delar av vers 7 citeras, se . Struktur: Del 1, Refräng, Del 2, Refräng, Del 3, Refräng, ] ______ Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) Korachs söner (ättlingar). [Betydelsen av det hebreiska ordet ”maskil” är osäker. Ordet kommer från ett verb med betydelsen att vara vis, och då att komma fram till ett rätt praktiskt beslut i komplexa situationer. Troligtvis har det med innehållet i psalmen att göra, det är instruerande och ger praktiska tips och råd för hur vi ska tänka vist. Psalmen handlar om att sätta ord på känslor, och uttrycka sin längtan efter Gud. Det kan också vara en musikalisk term eller även kunna betyda ”en välskriven sång”. Följande tretton psalmer har ”maskil” i sin titel, se . Ordet återfinns även i . Elva psalmer är skrivna av eller till Korachs söner eller ättlingar i senare led, se Ps 42, 44-49, 84-85 och 87-88. Korach var av Levis stam och kusin till Mose; han ledde ett uppror mot Mose, se . Som leviter tjänstgjorde Korachs ättlingar som musiker, sångare och vakter i tabernaklet under ökenvandringen och senare i templet, se .] ______
14608	PSA 44:11	[Vers 11-15 börjar alla med den hebreiska bokstaven ”Tav”. Bokstaven uttalas ”t” och ger en stackatoeffekt med ljudmässigt korta anslag med ett tydligt avbrott som förstärker hednafolkens förakt. Hebreiskan växlar också mellan två verbformer, qatal och yiqtol, i dessa verser. Båda formerna beskriver en dåtida händelse som har en pågående påverkan i nutid. Även om de oftast översätts perfekt översätts yiqtolformen till presens så skillnaden framkommer, se vers 10b, 11a, 12a, 13a, 14 och 15.] Ändå har du föraktat och förnedrat oss, du drar inte ut med våra härar. [Som du gjort tidigare, se .]
14659	PSA 47:5	Han lägger (talar) [och genom hans ord tvingas] folk under oss, och hednafolk (länder) under våra fötter. [Det vanliga hebreiska ordet för ”talar” används här. Ordet har att göra med kommunikation men har en bredare betydelse i att skapa och orsaka följdeffekter. En del ser att ordet här och i är en homonym – ett ord som stavas likadant men har en annan betydelse. Det kan vara så, men oavsett finns kopplingen till ”att tala” i betydelsen att ”regera”. I Uppenbarelseboken har Jesus ett svärd i sin mun. Där och på flera ställen finns samma koppling mellan ord och makt, se . Den omedelbara kontexten och den troliga associationen för de som sjöng psalmen i templet är hur Gud var med israeliterna när de intog Kanaans land. Samtidigt pekar den hebreiska verbformen i dessa verser på något som sker nu men som kommer att fullbordas i framtiden.]
14668	PSA 48:4	är den vackraste höjden, den största glädjen på hela jorden. [] Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Safon i norr], den store Kungens stad. [] [Hebreiska ”Safon” är det vanliga ordet för ”norr”. Safon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Bal-Safon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]
14728	PSA 51:5	Var mig nådig (visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek) för din stora barmhärtighets (ömsinta nåds) skull, utplåna (radera, omintetgör) mina överträdelser (rebelliska handlingar). [Här vädjar David till Gud om nåd med tre av de fem ord för nåd som finns i hebreiskan. De hebreiska orden för nådig, nåd och barmhärtighet är ”chen”, ”chesed” och ”rachamim”. Psalmisten inser att inget annat än Guds nåd kan rädda honom ur den situation som han själv har försatt sig i].
14729	PSA 51:6	Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren) från min skuld (synd och dess konsekvens, singular) från min synd [singular], rena mig. [] [Denna vers börjar med verbet ”herev” som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: ”Kabisini meaoni vmechatati tahreni.” Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans), men också hur denna vers är en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska ”pesha”, ”avoni” och ”chattat”. Samma ord finns i där Gud förlåter.]
14758	PSA 53:3	Dåren (den moraliskt förtvinade, den som är på väg att tyna bort) säger i sitt hjärta (till sig själv): ”Det finns ingen Gud (han bryr sig inte).” [] [På bibelns tid var det en självklarhet att tillvaron hade en andlig dimension. Frasen ”det finns ingen Gud” syftar snarare på en praktisk ateism än vår tids västerländska teoretiska ateism. Budskapet riktar sig därför även till den som säger sig tro, men lever sitt liv som om Gud inte finns. Det hebreiska ordet för dåre är ”nabal”. Det kommer från ”nabel” som beskriver något som tynar bort, faller ner och vissnar. Detta ord för dåre beskriver inte någon som är dum eller ointelligent. Istället handlar det om moralisk dårskap. Den som gång på gång går emot sitt samvete dör till sist inombords och kväver sitt andliga liv. Bilden som målas upp är en moral som skrumpnar och förtvinar. I Första Samuelsboken berättas om en man som just hette Nabal. Under en period när David var på flykt från Saul ville Nabal inte kännas vid David trots att David varit god mot honom, se . När David nu sjunger ut det hebreiska ordet ”nabal” i denna psalm, finns säkert associationen till denne man med samma namn som personifierar dårskap i Davids bakhuvud.] De [människor som inte vill veta av Gud] är fördärvade (förstörda, som ödelagda städer), de har begått avskyvärda handlingar, ingen gör det goda. [Ordet ”fördärvade” används första gången om tillståndet på jorden innan syndafloden, se .]
14797	PSA 56:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. ”Den stumma duvan i fjärran”. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras) av (för) David. [Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används här i titeln på Psalm 56-60 och Psalm 16. I används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.] ______
14910	PSA 64:11	Alla människor fruktar [], de ska erkänna (förstå, förkunna) Guds (Elohims) verk [hur han dömde de onda i vers 9] och begrunda (förstå) vad han har gjort. [Hebreiska ordet för att ”se” i vers 9 är ”raa” som är snarlikt ordet för ”frukta” i början på vers 10, hebreiska ”yare”. Båda orden ligger nära varandra i både uttal och betydelse. När människor får se vad Gud gör genererar det en sund gudsfruktan och vördnad för honom.] Den rättfärdige ska glädja sig i Herren (Jahve) och ta sin tillflykt till honom och alla med uppriktiga hjärtan (ärliga och rena hjärtan, de rättsinniga, ordagrant ”rakhjärtade”) ska berömma sig. [Den sista versen är annorlunda. Istället för Elohim, se vers 2 och 8, används Herrens heliga namn JHVH här. Psalmen började med fruktan för fiender, men avslutas med glädje i Herren!]
14968	PSA 68:16	När den Allsmäktige (El Shaddai) förskingrar kungarna där, som snö på Samon!” [Det finns ett berg som heter Samon nära Sikem (Shechem), se . Detta område i Samarien får aldrig mycket snö och uttrycket skulle kunna motsvara något mycket ovanligt som ”snö i Saharaöknen”. Guds seger är oväntad och extraordinär. Etymologiskt kan ordet ”samon” komma från, eller påminna om, ordet för ”mörk”. I kontrast till den vita rena snön så kan betydelsen i så fall vara: ”mörka berg täckta i vit snö”. Titeln ”El Shaddai” förekommer bara här och i i Psaltaren. Ordets ursprung är okänt, men kan komma från ordet för att förgöra, hebreiska ”sadad”. Den kopplingen skulle kunna finnas här i hur Gud som ”förgör” förskingrar kungarna.]
15152	PSA 77:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Jedutun. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) Asaf. [Jedutun var en av de tre stora sångledarna på David och Salomos tid, se . Han omnämns i tre psalmer, denna och . Det finns även en Jedutun några hundra år senare på Josias tid, se . Namnet kommer från ordet ”yada” som betyder ”prisa”. Frasen ”för Jedutun” betyder ordagrant ”för lovprisning”. Inom judendomen tolkas det som om det rör en viss typ av instrument som Jedutun använde. På samma sätt som olika artister förknippas med olika musikstilar idag, kan frasen indikera en speciell känsla eller stil som Jedutun och hans kör hade. Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Hans namn betyder ”en som samlar”. Han anges som författare till tolv psalmer, se .] ______
15347	PSA 85:14	Herren ska ge det som är gott, och vårt land ska ge sin skörd. Rättfärdighet ska gå framför honom och bereda väg för hans steg. [Psalmen ramas in av ordet för land, hebreiska ”eretz”. I vers 2 är det ”ditt land” och här i avslutningen är det ”vårt land”, se vers 10, 12 och 13.]
15677	PSA 105:4	Fråga efter (sök, ta er tillflykt till, träd ofta fram inför) Herren (Jahve) och hans styrka (makt) [frälsning], sök (leta, be, längta efter) hans ansikte (närvaro) ständigt (dagligen, för evigt). [] [I hebreiskan används två synonymer darash och baqash som översatts ”fråga efter” och ”sök”. Ordet darash beskriver ett noggrant sökande och består av tre bokstäver: Dalet, Resh och Shin. De hebreiska piktogrammen förstärker ordens betydelse. Bokstaven Dalet avbildar en dörr och har ofta att göra med val och beslut. Resh beskriver framsidan av ett huvud och den sista bokstaven, Shin, föreställer en tand, dvs. något som krossar. Ordet ”darash” låter oss förstå att det handlar om ett aktivt vägval där man söker Guds ansikte och hans kraft. I ordet finns också betydelsen att ofta besöka och vistas hos Gud för att konsultera honom. Ordet ”baqash” har också tre bokstäver: Bet, Qof och Shin. Den sista bokstaven, Shin, illustrerar Guds kraft precis som i darash. Bet är en bild på ett hus och Qof utgör baksidan av ett huvud. Baqash skildrar ett sökande som utgår utifrån en hemvist i huset och som därmed har Guds perspektiv på tillvaron. Ordningen spelar roll. Det första steget är att söka efter Herren och hans styrka, som är frälsningen, se . Utifrån den positionen är sedan bönen att få vara kvar i Guds närvaro. Den ursprungliga innebörden av det sista hebreiska ordet som översatts ”ständigt” kommer från verbet ”att sträcka” eller ”att tänja” dvs. att konstant, ideligen, alltid och för evigt söka Gud. I denna vers finns tre begrepp – Herren, hans ansikte och hans kraft. Dessa hör ihop. Om Gud själv vänder sitt ansikte till oss, vem kan då vara emot oss, se .]
15899	PSA 115:1	Inte till oss (det handlar inte om oss), Herre (Jahve), inte till oss, utan till ditt namn ge äran, för din nåds skull, för din sannings skull. [Begreppet ”nåd och sanning”, hebreiska ”chesed ve emet” hör alltid ihop och finns i Guds eget vittnesbörd, se . Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig. Det behövs både nåd och sanning, men nåden kommer alltid först. Ordet för barmhärtighet på hebreiska är ”rachamim”. Det förekommer bara i plural och visar på Guds oändliga nåd, se .]
15921	PSA 116:5	Herren (Jahve) är nådefull (barmhärtig, oförtjänt kärlek) och rättfärdig, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet). [Här beskrivs tre egenskaper hos Gud. De två första, nådefull och rättfärdig, är i hebreiskan beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock inte ett beskrivande adjektiv utan ett verb, hebreiska ”merahem”. Gud är inte bara ”barmhärtig” som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Adjektivet för ”barmhärtig”, hebreiska ”rahum”, återfinns tolv gånger tillsammans med versens första beskrivande adjektiv ”nådefull”, se . Här i Psalm 116:5 är dock enda gången i hela GT verbet ”agerar barmhärtigt” används tillsammans med adjektivet ”nådefull”. Det som gör denna vers ännu mer speciell är att i Psalm 116 nämns Gud totalt 16 ggr. I 15 av dessa används Gudsnamnet med fyra bokstäver ”JHVH” medan denna vers har ”Eloheinu” – vår Gud. Gudsnamnet ”JHVH” sägs inte av judar. När man läser en text och kommer till JHVH säger man istället Adonai, som betyder Herre. Rabbiner förklarar att Guds namn, JHVH, har att göra med att Gud är evig och bortom tid. Vi kan helt enkelt inte förstå en Gud utanför tiden som är allvetande. Att inte uttala hans namn visar på vår litenhet och förstärker Guds storhet. Här i vers 5 används alltså inte JHVH utan det mer generella ordet för Gud, hebreiska ”Elohim”. Det ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är ”Eloheinu”, som betyder ”vår Gud”. Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som ”vår Gud”. Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.]
16007	PSA 119:41	[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Tältpinnens funktion är att hålla upp tältduken, den är den centrala knutpunkt som binder ihop olika delar. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. Hebreiska bokstäver har även ett talvärde. Bokstaven ”vav” har talvärdet sex. Detta är människans tal och därför symboliserar den ofta människan och det mänskliga.] Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig O, Herre (Jahve), liksom din frälsning, enligt ditt ord (löfte).
16143	PSA 120:1	En pilgrimssång. [Bokstavligt ”en sång från eller för uppstigandet”, på hebreiska ”maalah”. Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.] ______ I min ångest ropade jag (höjde jag min röst i bön) till Herren (Jahve) och han svarade mig.
16147	PSA 120:5	Ve mig eftersom jag vistas i Meshech [långt i norr], jag bor bland Kedars tält [i den arabiska öknen sydost om Israel]. [Meshech är namnet på ättlingar till Noa som bodde norrut, antingen i norra Israel eller i trakten av Armenien. Deras namn nämns ofta tillsammans med Tubal och Magog, se Ordet betyder att dra upp som en fisk ur vattnet eller en rot ur jorden, eller rita ut ett spår, dra upp en linje. Men det kan också betyda en sådd eller en besittning. Kedar var Ismaels son, se . Ordet betyder ”mörk”. Genom att ange områden i norr och öster visar psalmisten hur han är som en nomad, borta från landet.]
16369	PSA 143:6	Jag sträcker mina händer mot dig i bön, min själ (mitt inre, hela min varelse) längtar efter dig som uttorkad jord ... [Meningen är inte fullständig, det är en ”aposiopesis”. I stället för att beskriva hur uttorkad jord längtar efter vatten vill psalmisten att läsaren ska skapa en inre bild av torr jord som i glödhet värme desperat törstar efter vatten. Ett exempel på svenska är uttrycket: ”vänta bara ...” I stället för att avsluta meningen lämnas rum till läsarens fantasi att lägga till egna ord och då förstärks vad som just sagts.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
16403	PSA 145:13	Ditt kungarike är ett evigt rike (ett rike för alla tider), och ditt herradöme består från generation till generation. [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Bokstaven står för vatten, folk, nationer och språk. Ordet ”kungarike” börjar med denna bokstav, och förstärker att Guds rike består från generation till generation.] [Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar en fisk och kan betyda arvtagare, avkomma eller avfall och symboliserar syndafallet. Den saknas i alla hebreiska handskrifter, men denna återfinns i den grekiska översättningen Septuaginta och i dödahavsrullarna (Qumran rullarna). Där står det ”Gud håller sina löften, kärleksfull i allt han gör”. Vissa översättningar har med denna extra vers andra inte. Versen motsäger inte Guds karaktär, och liknar väldigt mycket vers 17. SKB väljer att inte inkludera denna vers av följande anledningar: 1. Versen saknas i alla hebreiska handskrifter. 2. I Qumran rullarna, där den finns med, saknas i stället vers tolv helt. Dessutom är texten ”Välsignad är Herren och välsignat är hans namn för evigt och alltid” tillagd i slutet på varje vers. 3. Enligt judisk tradition tog David inte med Nun avsiktligt för att representera Israels avfall från Gud. Han vill påminna om att Gud har makt att helt förgöra och ta bort. Bokstaven ”Nun” representerar ofta ”de fallna”. Bokstaven ingår i det hebreiska ordet ”nephalim” som översätts till ”jättar” i . Det var denna synd och avfallet som orsakade att Gud sände syndafloden, se . 4. Det finns även exempel på andra brutna alfabetiska psalmer som inte har med alla bokstäver, t.ex. . Det är ett väldigt effektfullt sätt att medvetet bryta mönstret i psalmen och helt utesluta bokstaven ”Nun”. Det totala utplånandet förtydligar konsekvensen att medvetet gå emot Gud.]
16442	PSA 148:1	Halleluja (prisa Herrens namn)! [Psalmen inleds och avslutas med uppmaningen att prisa Herren, se vers 14. Den hebreiska frasen ”hallelu-jah” translittereras ofta rakt av och har blivit ett välkänt uttryck på alla språk för uppmaningen att prisa Guds namn. Verbet ”hallelu” betyder prisa. Ordet ”Jah” är den första delen i Guds personliga namn ”Jahve”, vars innebörd är den evige.] [Efter den inledande uppmaningen att prisa Herren, hebreiska ”hallelu-jah”, följer sju imperativ av hebreiska verbet ”hallelu”. Det är en uppmaning till allt i himlen att prisa och lova Gud. Himlarna står här i kontrast till jorden i vers 7 som också uppmanas att prisa Gud. I vers 2-4 nämns sju aktörer som alla ska prisa Gud i himlarna. Talet sju står för fulländning, så tillsammans med de sju verben som uppmanar att prisa Gud visar det även numerologiskt på en fulländad lovprisning i himlen.] Prisa Herren (Jahve) från himlarna, prisa honom i höjden [ovan jorden].
16448	PSA 148:7	[Vers 7-12 hör ihop till en enhet. I vers 1-4 presenterades 7 himmelska aktörer som prisade Gud från himlen. Nu följer på motsvarande sätt lovprisning från jorden. Totalt nämns 23 enskilda klasser som kan grupperas i 7 kategorier. Uppräkningen sker i snabb takt och ordet ”prisa” återkommer inte mellan varje uppräkning som det gjorde för de himmelska instanserna. Uppräkningen börjar med det osynliga och okända och blir mer och mer konkret för att avslutas med skapelsens krona, människan, se .] Prisa Herren (Jahve) från jorden: [Haven:] Ni stora havsdjur (sjömonster) och alla djup. [Direkt efter att den jordiska domänen har presenterats nämns två termer: ”tanninim” och ”tehomot”. Istället för att följa den mer vanliga uppdelningen i tre delar med hav, jord och himmel, ingår haven och djupen i det jordiska. Hebreiska ”tanninim” är samma ord som används i skapelsen om de stora havsdjuren, se . Ordet används även i samband med Leviatan och har mytologiska undertoner som beskriver det okända och även ondska, se . Det andra hebreiska ordet som är översatt ”djup”, är samma ord som används i . Det kan syfta på allt skapat i havet, se .]
16477	PRO 1:7	Fruktan (bävan, vördnad) för Herren (Jahve) [en sund respekt för Gud] är början (begynnelsen, startpunkten, det allra första steget) till kunskap. Bara dårar föraktar vishet och tillrättavisning (fostran, undervisning). [Här används ordet ”reshit” för början, samma ord som används i för ”begynnelsen”. Resonemanget om hur en rätt gudsfruktan är det första steget för vishet utvidgas i kapitel 8-9, se särskilt .]
16759	PRO 11:1	[Den första och sista versen i detta stycke använder ordet ”avskyvärd”. Det grupperar tjugo verser som handlar om sådant som Herren avskyr och gläder sig över.] En falsk balansvåg är avskyvärd(motbjudande, vidrig) för Herren (Jahve), men omanipulerade (felfria, kompletta, fulla) vikter behagar honom.
16783	PRO 11:25	Den (en själ, person) som välsignar (är generös, givmild) blir själv framgångsrik (rikligt mättad; även smord, se ), den som vederkvicker andra (släcker andras törst, frikostigt vattnar andra), kommer själv bli översköljd (vattnad, rikligt välsignad med regn) [från ovan]. [Ordet ”vederkvickt” är på hebreiska ”marveh”. Här handlar det om att fylla andras behov och släcka andras törst. ”Översköljd” är i grundtexten det ovanligare ordet ”yara”, som bara går att finna här och i profetboken Hosea där det dels beskriver fysiskt höst- och vårregn som ”vattnar”, se , men också används bildligt för Guds rättfärdighet som ”regnar” över en person, se . Här i Ordspråksboken antyds en skillnad både i proportion och riktning. Den som frikostigt delar med sig av vattnet från egen brunn vill Gud kompensera med rikliga välsignelser från ovan, speciellt genom den så nödvändiga nederbörden. De två subjekten översätts ”den” även om ”själ” på hebreiska är i feminin form och det i grundtexten står ”han som vederkvicker”. Versen innehåller andliga principer som gäller alla människor.]
16789	PRO 11:31	Se (lägg noga märke till detta), om den rättfärdige får sin belöning redan här på jorden [alla våra handlingar får konsekvenser, rättfärdighet ger välsignelse, frid och framgång, men även felsteg ger konsekvenser], hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren. [Detta är den enda av alla verser i Ordspråksboken som börjar med ordet ”Se”. Det ger extra fokus och belyser att versen har ett viktigt budskap. Hebreiska ordet för belöna, ”shalam”, kommer från ordet ”shalom” och kan användas både i positiv och negativ bemärkelse. Detta gör att versen kan tolkas på två sätt. Den rättfärdige belönas med frid, välsignelse redan här på jorden, men kan också behöva ta konsekvenserna av de felsteg han gör. Oavsett tolkning så är grundbudskapet klart och sammanfattas i 1 Pet 4:18: ”Om den rättfärdige knappt blir räddad, hur ska det gå för den orättfärdige?”]
17322	PRO 30:1	Gudomligt inspirerade ord (profetiska ord) från Agur, Jakes sons. Så talade han till Itiel – till Itiel och Ukal. [Agur var antagligen en vis man. Detta kapitel skiljer sig från resten av Ordspråksboken och har inte strikta ordspråk, kanske är det Salomo som kallar sig Agur och hans far David är Jakes. Alla hebreiska namn har också en betydelse, därför finns det även översättningar som översätter betydelsen och då får en friare tolkning. - Agur betyder: ”en som samlar ihop”. - Jakes betyder: ”utan skuld”. - Itiel betyder: ”Gud är med mig”. - Ukal betyder: ”uppslukad”. Frasen ”Gudomligt inspirerade ord”, är på hebreiska ordagrant ”Massa”, kan också syfta på en plats, och i så fall är det den staden Agur kom från.]
17369	PRO 31:15	Och hon går upp tidigt på morgonen, och förbereder mat [även andlig mat] till familjen och ger de anställda sina portioner (delegerar arbetsuppgifterna). [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. Orden ”och”, ”men”, ”alltså” osv. börjar med ”vav”. I denna vers är det orden ”och” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker sambandet med versen innan. Att hon både tänker på andra och familjens behov.]
20529	LAM 5:18	På Sions berg [tempelberget i Jerusalem] som är öde, vandrar rävarna omkring. [Denna vers börjar med ordet ”på” vars första bokstav är ”Ajin”. I den hebreiska texten avslutas versen med bokstaven ”Pe”. Detta Pe är en markering för att avgränsa texten i olika stycken och kallas parashah. Även om det är en teknisk detalj i texten, som inte översätts, gör det ändå att det kiastiska mönstret återfinns här med Ajin och Pe i samma ordning som i första kapitlet, se . Däremot i de centrala sektionerna i kapitel 2-4 är ordningen omvänd, se .]
21827	DAN 1:21	Daniel blev kvar där [fortsatte att tjänstgöra för riket] ända till kung Kyros (Koresh, ”som solen”) första regeringsår [och en bit in i hans styre]. [Namnet Kyros har persiskt ursprung med betydelsen ”som solen”. På modern persiska är namnet Kourosh. I antika inskriptioner på elamitiska är namnet ”Kuras”. Från detta namn kommer det grekiska ”Kyrios”, som betyder ”herre”. Den latinska formen av grekiskan har sedan blivit det svenska namnet Kyros och engelska Cyrus. Den hebreiska translittereringen är Koresh, se . Daniel föddes omkring 620 f.Kr. i Jerusalem. Som tonåring fördes han till Babylon 605 f.Kr. Där blir han kvar i åtminstone 69 år. Han får ha inflytande i två stormakter. Kungar kommer och går, men Daniel har hela tiden en framträdande roll. När den persiske kungen Kyros 539 f.Kr. intar Babylon får Daniel även favör hos honom i den nya persiska stormakten. Eftersom Daniel får se syner i Kyros tredje regeringsår betyder det att han finns i landet 536 f.Kr. Då är han över 80 år. Det är även i denna höga ålder han kastas i lejongropen, se Dan kapitel 6. Även om han får vara med och se den första gruppen judar under ledning av Serubbabel återvända till Jerusalem, se , är det mest troliga att Daniel förblir kvar och dör i Babylon. Det finns sex olika traditioner om var han blev begravd: Babylon, Kirkuk och Miqdadiyah i Irak, Susa och Malamir i Iran, och Samarkand i Uzbekistan.]
21878	DAN 3:2	Kung Nebukadnessar kallade och samlade: satraperna (hans högsta representanter som ansvarade för olika provinser, ordet betyder ”beskyddare av landet”), föreståndarna (kan även ha militärt ansvar) och guvernörerna, rådgivarna (överdomare), skattmästarna (ansvarade för skatter och finanser), domarna (ordet betyder ”beskyddare av lagen”), polischeferna och alla ledarna i provinserna [statsanställda i lägre positioner] för att de skulle komma till invigningsceremonin av den staty som kung Nebukadnessar hade ställt upp. [Det arameiska ordet för invigning är ”chanukka”, vilket beskriver en religiös ceremoni, se . Troligtvis lovade man trohet till kungen och staten. Hundra år tidigare hade den assyriska kungen Ashurbanipal samlat sina högsta rådsherrar i Babylon för att avlägga en trohetsed. Denna händelse är känd eftersom det finns ett brev bevarat från en av rådsherrarna som var utomlands och inte kunde närvara. Han avlade sin ed om trohet på den ort han befann sig på, och det nämns att han gör det omgiven av gudabilder. Detta är inte en samling för allmänheten. Nebukadnessar samlar de civila, militära och rättsliga makthavarna för sitt land. Den exakta innebörden av de olika titlarna och deras ansvarsområde är inte helt känd. Uppräkningen verkar ske i fallande grad av inflytande. De är tre grupper separerade med ordet ”och”. Det rör sig om totalt flera hundra, kanske tusental. Senare tillsätter Darejavesh 120 satraper över riket, och över dem tre furstar där Daniel är en av dem, se . Nebukadnessar utnämnde lokala ledare för avlägsna provinser, ett sådant exempel är Gedalja som sattes att regera över Juda, se .]
21957	DAN 5:14	Jag har hört att du har gudars ande i dig, och att du har insikt (ljus, klarhet), förstånd och extraordinär vishet. [Till skillnad från vers 11, utelämnar Belshassar ordet ”helig”. Både drottningen och Nebukadnessar använder frasen ”heliga gudars ande”, se . Det verkar som om det inte finns något som är heligt för Belshassar.]
22002	DAN 6:29	Daniel hade framgång (blev befordrad, fick ära, rikedom och makt) under Dareios regeringstid, och (även) under persern Kyros (Koresh) regeringstid. [Texten kan läsas på två sätt. Antingen beskriver den hur Dareios och Kyros är två samtida ledare. I så fall är Dareios guvernören som Kyros satte över staden Babylon, och som historiskt sett skulle kunna vara en general vid namn Gubaru, se . Den hebreiska konjunktionen ”vav” översätts vanligtvis med ”och”, men kan också översättas ”även”. I så fall blir den andra delen en förklaring och förtydligande: ”även, det vill säga, under persern Kyros regeringstid”. Daniel indikerar då att medern Dareios, se , är samma person som persern Kyros. Det som försvårar tolkningen är att samma personer har olika namn i olika regioner, det gäller ju även Daniel och hans vänner, se . Förhoppningsvis kan framtida arkeologiska fynd där Dareios namn nämns hjälpa till i tolkningen här.]
22027	DAN 7:25	Han ska tala mot den Högste. [] Han ska trakassera (nöta ut, trötta ut, plåga) den Högstes heliga. Han ska försöka (hans uppsåt är) att ändra tider (högtider och heliga dagar) och lagen, och de [den Högstes heliga] ska vara under hans hand (styre), i en tid, tider och en halv tid [motsvarar troligtvis 3,5 år]. [Arameiska ordet för tider är ”zeman”, och beskriver en speciell tidpunkt. Tider och lagen syftar troligen på Herrens högtider, se . Det kan också tolkas som att högtider ska ändras genom nya lagar. Andra förslag är att det gäller förändringar av hur dagar och veckor räknas. Efter franska revolutionen användes under några år ett system med tiodagarsvecka. Det sista uttrycket ”en tid, tider och en halv tid” använder ett annat arameiskt ord för tid, ”aidan”. Detta har att göra med kronologisk tid och motsvarar troligtvis ett år, och tolkas naturligast så i uttrycket i där Nebukadnessar är galen i sju tider. Första uttrycket ”en tid” motsvarar i så fall ett år. Det andra ”tider” är i plural, och tolkas ofta som två år. Det sista ”en halv tid” motsvarar ett halvår. Summan av 1 + 2 + 0,5 är 3,5 år. Det stämmer även med antal dagar i . Uttrycket återfinns även centralt i en kiasm i Uppenbarelseboken tillsammans med samma tidsperiod, även angiven som 1 260 dagar och 42 månader, se .]
22042	DAN 8:12	En ondskefull krigsliknande operation fördes mot det dagliga offret. [Den första delen av vers 12 är svåröversatt. Ordagrant är det fyra ord där det första är ”och en här/militär”. Det andra kan betyda ”vara mot” eller ”överlämna”. Det tredje ordet är ”det dagliga” och det sista är i eller på ”synd”. Det ”dagliga” syftar mest troligen på det dagliga offret i templet i Jerusalem som ska upphöra. Orsaken är en militär offensiv. Ordet ”synd” används även om uppror mot Gud så betydelsen kan också vara att på grund av Israels avfall och överträdelse tillåter Gud det dagliga offret att upphöra.] Sanningen kastades ned på marken, och hornet var framgångsrikt i allt det gjorde [under en begränsad tid]. [Under de fruktansvärda åren 167-164 f.Kr. var det judiska folket under Antiochos tyranni.]
22081	DAN 9:24	[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet ”shavuim” som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som ”ett dussin” på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk ”fulländad” tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här ”sjuperiod” eller vecka av år är då ”årsvecka”. En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se . Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr. I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder [70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda (ordagrant ’ristade’ eller ’utskurna’) över ditt folk [det judiska folket] och din heliga stad [Jerusalem]. [En bestämd tidsperiod är ’utskuren’ som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen. [Israels uppror mot Gud.] För att försegla synder. För att sona (övertäcka) skulden. För att införa en evig rättfärdighet. För att försegla synen och profetian (som med ett sigill). För att smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste. [Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.]
22141	DAN 11:36	[Fram tills hit är de flesta bibelforskare överens om att synen handlat om händelser från Kyros i Daniels tid fram till Antiochos IV. Från och med vers 36 finns två huvudsakliga tolkningar på den person som introduceras som ”kungen”. Den ena är att synen fortsätter att handla om Antiochos IV, den andra att en framtida antikrist beskrivs. Rent historiskt finns det problem med att harmonisera händelserna med Antiochos liv. Han satte sig inte över alla gudar eller tillbad en okänd gud, se vers 36-37. Han dog inte i Israel, se vers 45, utan i Persien. Också sammanhanget i nästa kapitel där det talas om den sista tiden, vedermödan och de dödas uppståndelse gör att dessa verser måste vara någon annan än Antiochos som regerade mellan 215–164 f.Kr. Vedermödan passar bäst in i det som Jesus förutsäger i , se även och . I Nya testamentet omnämns denna person som ”laglöshetens man”, se ; ”antikrist”, se och ”vilddjuret”, se Upp 11-12. Daniel har även tidigare beskrivit denna antikrist som ”det lilla hornet” i kapitel 7 och ”han”, en kommande ledare, i . Antiochos IV kan ses som en skuggbild av en kommande antikrist, så att de båda beskrivs här är inte konstigt.] Kungen [en framtida världsledare] ska göra vad han vill, och han ska upphöja sig och förhäva sig över varje gud. Ja, mot gudarnas Gud ska han tala fruktansvärda ting. Allt ska lyckas för honom till dess att vredens tid är ute, för det som har beslutats måste ske.
23214	MAT 1:1	Detta är släkttavlan [ordagrant ”boken om genealogin”] för Jesus den Smorde (Messias, Kristus), ättling (son, släkt) till David, ättling (son, släkt) till Abraham. [Matteus använder samma grekiska fras som den grekiska översättningen av Moseböckerna gör för det hebreiska ordet ”toledot”. Detta ord används för att markera ett nytt stycke och en ”fortsatt historia” i Första Moseboken, se osv. Ordet kopplar tydligt ihop detta evangelium med Guds stora frälsningsplan genom hela Bibeln. I den första versen summeras hur Jesus uppfyller hela Gamla testamentets förväntan på den Messias som skulle komma från kung Davids ätt. Släkttavlan utgår från Abraham, israeliternas fader, genom vilken alla folk på jorden ska välsignas. I den judiska kulturen står kvinnor högt. Det fanns kvinnliga domare och två böcker är uppkallade efter kvinnor. I släkttavlor är det dock ovanligt att deras namn står med, se . Det är anmärkningsvärt att Matteus väljer att lyfta fram just följande fem kvinnor: - Tamar som förklädde sig till prostituerad och fick barn med sin svärfar Juda, se vers 3. - Rahab som gått till historien som ”skökan Rahab”, se vers 5. - Rut som förlorade sin man i unga år, se vers 5. - Batseba som blev lurad in i en otrohetsaffär med David, se vers 6. - Maria som fick utstå lidande och förtal eftersom få trodde på jungfrufödseln, se vers 16. Talet fem står för nåd. Vilken nåd att det i Jesu mänskliga gener fanns människor som råkat ut för de värsta situationer man kan tänka sig.]
23240	MAT 2:2	De sade: ”Var är den judiska kungen som har fötts? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” [Bibeln nämner inte hur många de vise männen var. Enligt den tidiga kyrkans tradition var de tolv förnäma män, kanske judiska ättlingar till Daniel som blev ledare över ”alla visa” i Babylon, se . De har också med sig tjänare och lastdjur så det är en hel karavan som anländer till Jerusalem. Det har nu gått en tid sedan Jesu födelse och familjen bor i ett hus, antagligen i Betlehem, se vers 11 som refererar till ”huset”. De har också varit i templet, se . Enligt Mose lag skulle detta ske fyrtio dagar efter födseln. Om de visa männen färdats från Babylon var det en sträcka på ca hundra mil, men det kan ha varit det dubbla om de kom genom öknen från Persiska viken, vilket tog ca två till fyra månader. Jesus är åtminstone några månader gammal, antagligen omkring ett år när de kommer till honom. Detta kanske kan förklara varför Herodes lägger på ett extra år till den beräknade åldern och för att vara helt säker på att röja Jesus ur vägen dödar alla barn under två års ålder. Det är värt att notera att de vise männen inte frågade efter den nyfödde prinsen, vilket ju hade varit det naturliga om det fötts ett barn hos kung Herodes. De frågar efter kungen som har fötts. Ända från början var Jesus kung!]
23261	MAT 2:23	Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts av profeterna skulle gå i uppfyllelse: ”Han [Jesus] ska kallas en nasaré (rotskott)”. [Det hebreiska ordet för rotskott är ”netzer” och finns i orden Nasaret och nasaré, se profetiorna i .] [Nasaret i Galileen var både Josefs och Marias hemstad, se . Det blev ett naturligt val att bosätta sig där. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även lärde Jesus, se . Det grekiska ordet ”tekton” som ibland översätts snickare är ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid den här tiden. Även om Jesus var född i Betlehem och i vuxen ålder flyttade till Kapernaum, så är det uppväxtårens hemstad som sammankopplas med hans namn: ”Jesus från Nasaret” och ”nasarén”. Än i dag heter ”kristen” på hebreiska ”notsri”, alltså nasaré.]