7174	RUT 2:23	Så Rut fortsatte att arbeta nära Boas kvinnliga arbetare. Hon plockade ax ända tills kornskörden [mars-april] och veteskörden [april-maj] var över. Hela denna period bodde hon hos sin svärmor [Noomi].
14012	PSA 7:9	Samla folken runt omkring dig, regera över (återvänd, sätt dig som en domare) över dem från höjden [himlen].
14201	PSA 20:5	Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer, och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer]. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14247	PSA 22:27	Du är orsaken till min lovsång i den stora församlingen [templet]. Jag ska infria mina löften inför dem som fruktar (vördar, respekterar) honom.
14466	PSA 36:8	Din rättfärdighet (trofasthet) är som de högsta bergen (Guds majestätiska berg). Dina domar är som det djupaste hav [outgrundligt]. Du beskyddar (bevarar, hjälper) både människa och djur (mänskligheten och djurriket), Herre (Jahve). [Vers 6-7 ramas in av Herrens namn. De två ytterligheterna som beskrivs, ”himlen och molnen” och ”högsta berg och djupaste hav”, visar på omfattningen av Herrens trofasthet. Det finns ingen gräns på hans kärlek, se . Ordvalet i vers 11, att sträcka ut din trofasta kärlek, binder fint samman denna del med psalmens avslutande bön!]
14554	PSA 40:6	Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder) som valt att göra Herren (Jahve) till sin trygghet, som inte vänder sig till de stolta och de som viker av till lögn [avgudar].
14895	PSA 63:8	När jag kommer ihåg dig på min bädd, tänker (mediterar, funderar) jag på dig [Gud] under nattväkterna [plural]. [Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]
15050	PSA 71:19	och din rättfärdighet, Gud (Elohim), som når ända till [högsta] himlen [singular]. [Vers 17-19 kopplas ihop med hebreiska ”ad” som används fyra gånger och översätts ”ända till/tills/när”.] Du har gjort stora ting Gud (Elohim), vem är som du (vem kan jämföras med dig)?
15269	PSA 80:13	Hon skickade ut sina grenar till havet [Medelhavet] och sina skott till floden [Jordanfloden].
15272	PSA 80:16	Härskarornas Herre (Elohim Sebaot), återvänd (kom hit igen) vi ber dig! Titta ner från himlarna och se och kom ihåg din vinplanta [Israel].
15856	PSA 110:2	Herren [Jahve – Gud Fadern] sträcker ut din kungaspira (ditt herradöme) från Sion [Jerusalem]. [Fadern uppmanar nu sonen:] Regera (utöka ditt rike) mitt bland dina fiender (trots att det är fiender omkring dig).
16038	PSA 119:72	Undervisningen från din mun är bättre för mig än tusen [mängder av] guld och silver [mynt].
16330	PSA 139:23	[Psalmen avslutas med samma ord som den öppnar med, se vers 1b-2. Skillnaden är dock att den vanliga indikativa verbformen används i inledningen: ”Du rannsakar mig”, medan avslutningen står i verbformen imperativ där psalmisten direkt vänder sig till Gud: ”Rannsaka mig!”] Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El), och känn (bli personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta). Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se ] och känn (ta hand om) mina oroliga tankar (min oro) [plural]. [Hebreiska ordet med innebörden ”oroliga tankar” används bara här och i .]
16449	PSA 148:8	[Atmosfären:] Eld och hagel, snö och rök, du stormande vind som gör (uträttar) hans ord [befallning]. [I den första raden används de vanliga termerna för hagel och snö. Orden eld och rök kan tolkas på olika sätt. Ser man versen som ett kiastiskt mönster hör hagel och snö ihop, och eld och rök bildar en naturlig grupp som förutom naturlig eld också skulle kunna syfta på vulkanisk aktivitet. Det finns en kontrast mellan eldens hetta och haglets isande kyla och mellan svart rök och den vita snön. Även om orden inte brukar ha den betydelsen så kan man tolka eld som blixtar i ett oväder tillsammans med hagel. Röken syftar då på dimma eller moln. Den andra delen av vers 8 är helt tydlig, och versens budskap som helhet är att dessa naturliga fenomen lyder Guds befallningar. Uppmaningen till jorden att prisa Gud inleds med 7 aktörer, se vers 7-8. Djuren i havet är osynliga, medan eld, vind och stormar är mer konkreta. I vers 9-12 fortsätter nu uppräkningen med 16 helt konkreta aktörer som landskap, vegetation, djur och till sist människan. I de fyra kommande verserna nämns 4 x 4, totalt 16 instanser. Uppdelningen med 4 substantiv i varje vers förstärker det jordiska. Talet 4 står ofta för världen och allt skapat. Det finns fyra väderstreck. Numerologi med 7 + 4 + 4 + 4 + 4 förstärker psalmens budskap att allt på jorden ska prisa Gud.]
17000	PRO 19:5	Ett falskt vittne blir inte ostraffat, och den som andas ut lögner kommer inte undan [straff].
17254	PRO 27:15	Ett kontinuerligt droppande från ett läckande tak en dag med häftigt skyfall och en tjatande (gnatande, ordstridande) kvinna, båda är lika [illa].
20407	LAM 2:6	Han skövlade sin sukka [ordagrant ”lövhydda”, sitt tabernakel, en omskrivning för templet] som en trädgård; han fördärvade sin mötesplats [templet]. Herren (Jahve) får Sion [tempelberget i Jerusalem] att glömma sina högtider (avtalade tider) och sabbater, och i sin vredes ilska förskjuter han kung och präst. [Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”skövlade” som börjar med denna bokstav. Det blir här motsatsen som betonas då skövlingen innebär att all sammanhållning har upphört.]
22039	DAN 8:9	Från ett av dem [de fyra hornen] sköt det ut ett nytt litet horn. [Detta horn identifieras med Antiochos IV Epifanes som var kung i seleukidriket 175-164 f.Kr.] Det växte och blev mycket stort, mot söder, mot öster och till det ”vackra landet” [Israel]. [Termen ”det vackra landet”, ordagrant ”ornamentet” eller ”det utsmyckade landet”, används om Israel. Även om det är ett vackert och naturskönt land så är anledningen till titeln att Gud har utvalt detta land, se även . Detta horn är ett annat horn än det som refereras till i .]
22041	DAN 8:11	Ja, det lilla hornet växte (blev ännu mer arrogant) mot härskarornas furste [Gud]. Det upphävde det dagliga [offren] till honom [morgon- och kvällsoffret i templet, se ] och platsen där hans helgedom stod revs ner.
22081	DAN 9:24	[Gabriel kommer att tala om 70 sjuperioder som rör det judiska folket. Hebreiskan använder ordet ”shavuim” som betyder 7 av något slag. Det anger en tidsperiod på 7 utan någon enhet på samma sätt som ”ett dussin” på svenska kan syfta på 12 stycken av något vad som helst. Sjuperioderna kan syfta på 7 år, 7 dagar, 7 månader eller en symbolisk ”fulländad” tid. År är dock den mest troliga enheten, i inledningen talas t.ex. om 70 år. Ett vanligt uttryck för en sådan här ”sjuperiod” eller vecka av år är då ”årsvecka”. En för judarna välbekant sjuårsperiod var också det sjunde sabbatsåret för landet då åkrarna skulle ligga i träda, se . Vart sjunde sådant år, dvs. det 49:e året, var ett jubelår. Det var ett år då hela samhället fick en nystart – alla lån avskrevs och landområdena återgick till sina ursprungliga ägare, se . Detta system med både plan- och marknadsekonomi säkerställde att även om föräldragenerationen gjort dåliga val skulle inte barnen behöva ärva deras skulder. När Mose fick denna förordning kom det också med en varning att om det judiska folket inte höll denna princip skulle de bli kringspridda bland folken, se . Systemet med sabbatsår började gälla när israeliterna kom in landet, se . När Salomo började bygga templet var det 480 år efter uttåget ur Egypten, se . Samma varning om att folket skulle bli kringspridda ger Gud till Salomo, se . Det nämns att Salomo tog ut höga skatter av folket och troligtvis hölls inte dessa sabbatsår, se . Detta resulterar i Jerusalems belägring 605 f.Kr. och Jerusalems fall 586 f.Kr. Det är värt att notera att det norra riket faller redan 722 f.Kr. Deras avfall var större än det södra rikets. De höll inte ens sabbaten en gång i veckan eller de andra högtidsdagarna, vilket kan vara anledningen till att deras tid rann ut snabbare. Stora profetiska händelser har skett vart 490/500 år i Israels historia: - Abraham föds, ca 1950 f.Kr. - Uttåget ur Egypten, ca 1450 f.Kr. - Första templets invigs, 996 f.Kr. - Templet återinvigs, 516 f.Kr. - Jesus föds 8-4 f.Kr., dör och uppstår 30 eller 33 e.Kr. I själva definitionen av jubelår finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år. Det gör att cykeln kan variera mellan 490 och 500 år. De 40 åren i ökenvandringen verkar inte räknas med, vilket gör att det finns en marginal, se .] Sjuttio sjuperioder [70 årsveckor vilket motsvarar 490 år] är bestämda (ordagrant ’ristade’ eller ’utskurna’) över ditt folk [det judiska folket] och din heliga stad [Jerusalem]. [En bestämd tidsperiod är ’utskuren’ som specifikt berör det judiska folket, Jerusalem och Israel. Anledningen är:] För att få ett slut på överträdelsen. [Israels uppror mot Gud.] För att försegla synder. För att sona (övertäcka) skulden. För att införa en evig rättfärdighet. För att försegla synen och profetian (som med ett sigill). För att smörja (avskilja till helig tjänst) det allra heligaste. [Det allra heligaste syftar troligtvis på templet, och då specifikt på Gudsstaden och det framtida templet i Jerusalem. Hesekiel var samtida med Daniel och hans syn i kap 40-48 var inte okänd.]
22083	DAN 9:26	Efter de 62 sjuperioderna [434 år] ska en smord (Messias) bli avlägsnad (utrotad, avrättad, se ), och han ska inte ha något (vara längre). [Kungar i Israel smordes, så en smord eller en messias kan både syfta på en ”vanlig” kung och den kommande Messias. Även Kyros kallas ”min smorde” i . Den sista delen är inte helt tydlig. Vad är det han inte ska ha längre? Utifrån sammanhanget så ska denne kungen upphöra att ha rollen som kung/messias för sitt folk. Det går också att tolka ”inte ha något” som att han ska avrättas fattig och utblottad. Ur ett messianskt perspektiv kan denna vers beskriva hur Jesus kom som en tjänare för att dö för världens synd, utblottad på korset.] Staden och helgedomen [Jerusalem och templet] ska förstöras av en kommande ledares folk [trupper], dess [templets] förstörelse ska komma som en störtflod [hastigt och helt förödande]. [Templet vanhelgades 167 f.Kr. av Antiochos IV Epifanes. År 70 e.Kr. förstörde romarna Jerusalem och templet, något som även Jesus förutsade, se .] Ända till slutet är det bestämt (inristat) [förutbestämt genom Guds beslut, se ] att det ska råda krig med förödelse [plural].
23274	MAT 3:13	Sedan kom Jesus från Galileen [ner] till Johannes [Döparen] för att bli döpt av honom i Jordan [floden].
23303	MAT 4:25	Stora skaror följde honom. De kom från Galileen, Dekapolis [ordagrant ”De tio städerna”, ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer], Jerusalem, Judéen och från den andra [östra] sidan av Jordan [Pereen].
23496	MAT 10:10	Ta inte med en lädersäck [med proviant och packning] för resan, inte två livklädnader, inte [ett extra par] sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin mat [försörjning].
23827	MAT 18:31	När de andra tjänarna såg vad som hände blev de mycket upprörda (smärtade det dem), och de berättade allt som hänt för sin herre [konungen].
24010	MAT 23:23	Ve er (uttryck för intensiv förtvivlan), skriftlärda och fariséer, ni hycklare (som bara spelar ett skådespel för andra). Ni ger tionde [enligt ] av [era minsta små kryddor] er mynta, dill och kummin, men negligerar de viktigare (tyngre) delarna i lagen: rättvisan, barmhärtigheten och troheten (tron). Detta är sådant ni borde göra, utan att [för den skull] försumma det andra [tiondegivandet]. [De skriftlärda och fariséerna hade helt fel prioriteringar. Jesus nämner tre små kryddor i jämförelse med rättvisa, barmhärtighet och trohet – tre områden som har att göra med moral och hjärtats inställning, se .]
24138	MAT 26:15	Han sade: ”Vad är ni villiga att ge mig om jag överlämnar honom åt er?” Då vägde de upp och betalade honom trettio silvermynt [shekel].
24209	MAT 27:11	[Matteus återvänder nu i sin berättelse till Jesus som står inför Pontius Pilatus i Antoniaborgen precis norr om tempelområdet. Hans huvudsakliga mål med förhöret är att se om Jesus har brutit mot romersk lag, dvs. om han försökt erövra makten från kejsaren.] Jesus ställdes nu inför ståthållaren [Pilatus]. Ståthållaren frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Jesus svarade: ”Du själv säger det (det är dina ord, inte mina).”
24866	MRK 14:43	[Jesus såg troligen nu mellan träden fackelljusen av den stora folkskaran som närmade sig.] På en gång medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv. Med honom var en stor folkskara [romerska soldater, se , och tempelvakter, se ] med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste [Sanhedrin].
24896	MRK 15:1	Genast vid gryningen [vid soluppgången, sextiden på morgonen] höll översteprästerna ett möte tillsammans med de äldste och de skriftlärda och hela Stora rådet [Sanhedrin]. De band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, [den romerska] ståthållaren. [Pontius Pilatus ansvarade inför den romerske kejsaren för regionerna Judéen och Samarien och bodde i Caesarea vid medelhavskusten. Eftersom Jerusalem ingick i hans område var han stationerad där under de judiska högtiderna för att snabbt kunna avstyra eventuella oroligheter och uppror bland judarna. Antagligen bodde han och hans hustru i Antoniaborgen som ligger i anslutning till tempelområdet i det nordvästra hörnet. Under högtiden fanns även den romerske ståthållaren Herodes Antipas i Jerusalem. Han ansvarade för Galileen och Pereen.]
24916	MRK 15:21	Simon från Kyrene [stad i Nordafrika], Alexander och Rufus far, var på väg in [till Jerusalem] från landet (fälten). Honom tvingade de [enligt romersk lag] att bära Jesu kors [tvärslån]. [Simon är ett typiskt judiskt namn, vilket antyder att han var en jude som kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Uttrycket att han kom från landet, grekiska ”agros”, har ibland tolkats som han har arbetat på fälten. Det är dock inte troligt. Enligt judiska sabbatslagar var det förbjudet att ens inspektera fälten på sabbaten. Händelsen sker också före nio på morgonen, långt innan arbetsdagens slut, se vers 25. Samma uttryck används om Emmausvandrarna för att beskriva att de lämnat staden och var ”på väg ut på landet”, se . Att Simons söner nämns vid namn, är antagligen för att de är kända för Markusevangeliets läsare. I Romarbrevet hälsar Paulus speciellt till just Rufus och hans mor, se . Om det är samme Rufus, tillhörde Simons familj senare församlingen i Rom.]
25097	LUK 3:3	Han gick runt i hela regionen vid Jordan [floden]. Där predikade han omvändelsedopet (ett yttre dop som bevis på ett förnyat tänkesätt och ett förändrat hjärta) som leder till syndernas förlåtelse (befrielse, avskrivning, också en medicinsk term för att en plåga släpper och man blir frisk). [Det grekiska ordet för dop är ”baptizo” som betyder ”att doppa ned i”. Det är skillnad mellan Johannes omvändelsedop och troendedopet i Herren Jesu namn, se . Johannes dop var förberedande och handlade om omvändelse från sin synd, inte nödvändigtvis bekännelse på Jesus som Herre. Troendedopet får sin fullständiga betydelse först efter Jesu uppståndelse, se . I dopet identifierar sig den troende i Jesu död, begravning och återuppståndelse, se . I dopet finns självklart också aspekten av omvändelse och sinnesändring, men också löftet om Hjälparen den helige Ande som ger kraften att leva det nya livet, se .]
25705	LUK 16:16	[Jesus fortsätter att tala till fariséerna som var experter på lagen och profeterna, dvs. Gamla testamentet:] ”Lagen och profeterna [förkunnade och profeterade om Messias] fram till Johannes [Döparen]. [Första delen i meningen saknar ett verb i grekiskan, så översättare fyller på med att lagen och profeterna ”förkunnade”, ”hade sin tid”, ”gällde”, ”profeterade om Messias” osv. Eftersom nästa vers säger att lagen inte ska förgås, kan innebörden inte vara att det första förbundet blivit ogiltigt. Det har dock skett ett skifte i och med att Johannes Döparen började predika evangeliet, som är det glada budskapet. Det är troligt att verbet ”förkunnas”, som används senare i meningen om evangeliet, också syftar på den första delen. I parallellstället används verbet ”profeterade”, se . Skrifterna profeterade om Messias: Var och när han skulle födas, att han skulle födas av en jungfru och hur han skulle dö, se .] Sedan dess har de goda nyheterna (evangeliet) förkunnats, och alla försöker inta det (rycka det till sig med våld, tränga sig på). [Ordet kan tolkas negativt att med våld försöka inta, eller positivt att ivrigt tränga sig på. Betydelsen verkar vara att när Johannes började predika att ”Guds rike har kommit nära”, uppstod en ivrig längtan bland folket att rycka det till sig, men alla gjorde det inte på rätt sätt, dvs. genom sinnesändring och tro på Jesus. Många tog till felaktiga metoder, så att Jesus t.o.m. måste dölja att han var Messias och förbjuda lärjungarna och andra att berätta om honom. Ordet ”med våld” är samma ord som används i då man med våld tänkte göra Jesus till kung.]
26459	JHN 8:9	När de hörde detta lämnade de platsen en efter en [vissa manuskript har här tillägget: överbevisade av samvetet], de äldste (äldsta) först [vissa handskrifter lägger till: först de äldste – ända till den siste] och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som [fortfarande] stod kvar framför [honom].
26562	JHN 10:12	Men den som är lejd och som varken är herde eller ägare av fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen attackerar dem och skingrar dem [fårhjorden].
26566	JHN 10:16	Jag har också andra får [hedningar, icke-judar] som inte är från den här fållan [Israel]. Jag måste också leda dem (driva, dra dem till mig), och de ska höra min röst, och så ska det bli [de ska bli] en hjord och en herde.
26748	JHN 14:11	Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig, men om ni inte tror på mig, tro på grund av gärningarna [miraklerna].
27118	ACT 4:27	Ja, det är verkligen vad som har hänt mitt ibland oss [Davids profetia har gått i uppfyllelse], här i denna stad [Jerusalem]. Både Herodes [Antipas] och Pontius Pilatus, tillsammans med hedningarna och Israels folk, förenade sig mot din helige tjänare (son) Jesus, som du har smort,
27416	ACT 12:10	När de hade passerat den första och andra vakten kom de till järnporten som ledde ut till staden [Jerusalem]. Porten öppnades för dem av sig själv, och de gick ut och gick längs en smal gata och plötsligt försvann ängeln från honom.
27533	ACT 15:22	Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och Silas [Silvanus]. [Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se . Namnet ”Bar-sabbas” betyder ordagrant ”född på en sabbat”. Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se . Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se . Judas var en jude från Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.]
27812	ACT 23:10	Diskussionen (striden) blev allt häftigare, befälhavaren var rädd att de skulle slita Paulus i stycken, så han befallde vaktstyrkan att gå ner och rycka bort honom från dem och föra honom till fästningen [Antoniaborgen]. [Enligt romersk lag fanns det tre olika häktningsförfaranden: - Custodia publica – allmänt häkte i fängelsehålor. Paulus och Silas var i sådant förvar i Filippi, se . - Custodia libera – fri under uppsikt. Högre uppsatta kunde få denna typ av häktesorder. - Custodia militaris – häktad under militär uppsikt. En soldat avdelades för att vakta fången med sitt liv. Hans vänstra hand var kedjad till fångens högra hand. Fången hölls ofta i soldaternas kasern, men kunde ibland få bo i ett eget hus men under uppsikt av sin vakt, vilket var fallet för Paulus under hans första fångenskap i Rom. Under de två åren i Caesarea verkar Paulus också haft handbojor, se . Här i Antoniaborgen hölls Paulus i Custodia militaris.]
27838	ACT 24:1	Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat som hette Tertullus. [Han var kunnig i det romerska rättsväsendet och hade anlitats av Stora rådet för att föra deras talan.] De framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren [Felix].
27938	ACT 27:15	Skeppet fångades och kunde inte hålla upp mot vinden, så vi gav efter och lät det driva [söderut].
28413	ROM 16:9	Hälsa Urbanus[ett vanligt manligt slavnamn i Rom], vår medarbetare i den Smorde (Messias, Kristus), och Stachys, min älskade [broder].
28645	1CO 10:10	Klaga (muttra) inte som somliga av dem gjorde, det ledde till att de förgjordes av ”Fördärvaren” [dödsängeln]. []
28735	1CO 13:2	Om jag har profetians gåva, förstår alla Guds dolda planer (mysterier), har all kunskap, och om jag har all tro så jag kunde flytta berg, men saknar kärlek (som är osjälvisk och utgivande), så är jag ingenting [värd].
28888	2CO 1:20	Alla Guds löften, de har sitt ja [svar] i honom [Jesus]. När vi uttalar vårt ”amen” (ja, låt det ske), ger vi ära till Gud genom honom.
29155	GAL 2:7	Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna].
29394	EPH 5:23	För en man är sin hustrus huvud, på samma sätt som den Smorde (Messias, Kristus) är församlingens huvud, han som beskyddar (bevarar, räddar) sin kropp [församlingen].
29959	2TI 4:22	[Brevet avslutas med en dubbel välsignelse. Paulus välsignar först Timoteus personligen och sedan också hela församlingen. Detta är troligen Paulus sista brev. I så fall är dessa rader Paulus sista hälsning.] Herren vare med din ande [Timoteus]. Nåden (Guds favör, kraft) vare med er [hela församlingen i Efesos].
30028	PHM 1:23	[I inledningen nämndes fem namn och här i avslutningen nämns ytterligare fem personer som finns tillsammans med Paulus. Centralt i brevet finns namnet Jesus. Denna struktur och symmetri hjälper till att peka på hur den troende är i Jesus – han är det centrala. Dessa fem personer här i avslutningen omnämns också i Kolosserbrevet, vilket talar för att dessa brev skrevs samtidigt, se .] Epafras [troligen pastor i Kolossai], min medfånge i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, hälsar till dig [Filemon]. [Det var Epafras som hade evangeliserat i Lykosdalen och funnits med när församlingarna i de tre städerna Laodikeia, Hierapolis och Kolossai grundats. Troligen hade han mött Paulus i Efesos under de tre år då Paulus verkade där, se . Epafras hade kommit till Paulus i Rom och berättat om deras tro och kärlek, se .]
30544	1PE 5:12	Jag [Petrus] har skrivit detta korta brev till er genom Silvanus, som jag vet är en trogen broder. Jag har skrivit för att uppmuntra (förmana, vädja till er) och bekräfta (vittna om) att detta [innehållet i detta brev som helhet] är Guds sanna nåd. Stå fasta i den [nåden]. [Silvanus är samma person som Lukas benämner Silas i Apostlagärningarna, se . Här använder Petrus den latinska formen av hans namn, vilket Paulus också gör, se . Han var en erkänd ledare i församlingen i Jerusalem och en romersk medborgare, se . Han reste tillsammans med Paulus på hans andra missionsresa, se . Han var en trogen medarbetare till både Petrus och Paulus. Ordvalet ”genom Silvanus” brukar betyda att det var den personen som levererade brevet, se . Det kan också antyda att Silas hjälpte Petrus att skriva brevet. Detta kan i så fall förklara brevets rika ordförråd och eleganta grekiska stil. Petrus sammanfattar sitt brev med uppmaningen att stå fasta i nåden. Det finns en fin balans mellan att ta emot nåden genom Jesus, se , och uppmaningen att också stå kvar i den nåden.]
30619	1JN 2:2	Han är försoningen (det fullständiga offret) för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens [synder]. [Det finns två ytterligheter i synsättet på synd som bemöts i detta stycke, se 1:8-2:2. För den som säger att han aldrig har syndat är Johannes tydlig med att ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud”, se . Samtidigt är brevet skrivet för att uppmana till att undvika att synda. Den rättfärdige kan falla sju gånger, men reser sig upp igen, se . Det finns förlåtelse och rening för den som erkänner sina felsteg, se 1:9.]
30646	1JN 2:29	Om ni vet att han är rättfärdig [om ni verkligen förstått att Jesus är helt rättfärdig och alltid gjort Faderns vilja], då förstår ni (har ni också en personlig erfarenhet av) att var och en som praktiserar rättfärdighet [lever ett heligt liv] är född av honom [Fadern].
30718	2JN 1:6	Detta är kärleken [den tar sig uttryck genom]: att vi vandrar (lever) efter hans bud [plural]. Detta bud är precis som det ni har hört från början, för att ni ska vandra (leva) i det [dvs. i kärlek och sanning]. [Vandra i ”det” kan syfta på älska varandra och kärleken som just nämnts i vers 5b och 6 eller sanningen. I vers 4 finns frasen vandra i sanningen som då kan ha sin motsvarighet här ”vandra i den”, underförstått lev i sanningen. Johannes vill troligen lyfta fram en dubbelbottnad innebörd ”sanning och kärlek”, brevets två nyckelord i detta lilla ord, se vers 3. Johannes inleder också brevet med frasen ”jag älskar er alla i sanning”, se vers 1.]
31116	REV 20:9	De drog upp över hela jordens vidd och omringade de heligas läger och den älskade staden [Jerusalem]. Men eld kom ner från himlen och förtärde dem. [På samma sätt som striden i kapitel 19 inte blev någon stor strid, är slaget över på en gång. Eld från himlen har också en betydelse av att bekräfta profetorden, se .]
31141	REV 21:19	Stadsmurens grundstenar var smyckade med alla slags ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis [troligtvis genomskinlig och grönaktig]. [Den sista stenen i bröstskölden, se . Beskriver också Gud i tronrummet, se .] Den andra en safir [mörkblå]. Den tredje en kalcedon [rökfärgad, vitaktig]. Den fjärde en smaragd [grön].
31142	REV 21:20	Den femte en sardonyx [vit med bruna eller rosa drag]. Den sjätte en karneol [röd]. [Den första stenen i bröstskölden, beskriver Gud i tronrummet, se .] Den sjunde en krysolit [guldgul]. Den åttonde en beryll [blågrön]. Den nionde en topas [olivgrön]. [Alla stenar upp till den nionde nivån i muren fanns hos keruben som förvisades från Guds heliga berg, se .] Den tionde en krysopras [äppelgrön]. Den elfte en hyacint [lila]. Den tolfte en ametist [purpur och violett]. [Alla dessa stenar är vackra och lyser i olika färger när ljuset skiner genom dem. Åtta av namnen på dessa tolv stenar återfinns med samma namn i översteprästens bröstsköld, se . Det är troligt att de övriga fyra – sardonyx, beryll, krysopras och ametist – också fanns i bröstskölden, men att de beskrivs med andra namn i hebreiskan. Ädelstenar har olika hårdhet. Mose fick instruktioner om att gravera in namnen på de tolv stammarna på stenarna, se . Stenarna som användes i bröstskölden måste alltså vara mjuka nog för dåtida graveringstekniker. Alla mineraler som nämns i denna lista är mjukare kvarts, och inte hårdare stenar som safir, rubin eller diamant.]