7135	RUT 1:6	Noomi, tillsammans med sina svärdöttrar, stod upp (bestämde sig) för att vända hem från Moabs slättland. För hon hade hört i Moab att Herren (Jahve) hade tagit sig an sitt folk och gett dem bröd (hebreiska ”lechem”). [Betlehem var återigen en ”brödstad”.]
13958	PSA 2:9	Du ska krossa (valla) [regera över] dem med en järnspira [ha all auktoritet, se ], slå dem i spillror som lerkärl.” [Den grekiska översättningen Septuaginta har ”valla”, och liknar folken vid en fårhjord som leds. I Israel och i Mellanöstern var herden en vanlig metafor för kungen, se , och det finns även en koppling mellan spiran och herdestaven, se . För att få betydelsen ”valla” måste dock konsonanterna i den hebreiska texten vokaliseras lite annorlunda så det blir ”ra-ah”, istället för ”ra-a”, som betyder ”krossa”. Det som ändå talar för att ”krossa” är den korrekta betydelsen är parallellen till ”slå i spillror”, hebreiska ”nafats”.]
14238	PSA 22:18	Hundar [symboliskt för icke-judar, syftar på de romerska soldaterna som korsfäste Jesus] samlas runt mig. En här av kriminella (ondskefulla män) omringar mig, de har genomborrat (spetsat) mina händer och fötter. [I judiska biblar står det: ”mina händer och fötter är som ett lejons händer och fötter.” Dessa bygger på den masoretiska texten som sammanställdes på 1000-talet e.Kr. Översättarna ändrade en bokstav så betydelsen blev ”lejonets” istället för ”genomborra”. Det är en liten skillnad där bokstaven Vav, som är ett långt streck, kortades ned till att bli bokstaven Jod. Dock har Septuaginta, den grekiska översättningen av den hebreiska texten översatt med ”genomborra”. Den blev klar 132 f.Kr. och ligger närmare de ursprungliga texterna. Detta bekräftades 1997 när Psalm 22 från Dödahavsrullarna som hittas på 1950-talet publicerades. I denna hebreiska text från 200 f.Kr. används det hebreiska ordet ”genomborra”.]
14321	PSA 28:5	Eftersom de inte förstår vad Herren (Jahve) har gjort, inte hans händers verk (vad han skapat); därför ska han bryta ner dem och inte bygga upp dem. [Vers 1-5 hör ihop som ett stycke. Herren ”bryter ned” här i vers 5, hebreiska ”haras”, ramar in stycket med att Herren inte varit döv i vers 1. Ordet för ”döv” är det snarlika hebreiska ordet ”harash”.]
14347	PSA 30:11	”Vad vinner du på mitt blod (min död), att jag sjunker ned i avgrunden (graven)? Kan stoftet tacka (prisa, bekänna) dig, kan det förkunna din trofasthet (sanning)? [, på hebreiska heter människa ”adam”, blod ”dam” och stoft ”adamah”.]
14429	PSA 34:22	Han beskyddar alla hans ben, inte ett enda av dem ska krossas. [Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. Ordet ”beskyddar” börjar med denna bokstav och förstärker att Gud kommer att beskydda så att inte något av hans ben ”krossas”.]
14809	PSA 56:14	Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim); jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer. [Ordet ”löna” är ”shalam” vars rot är ”shalom”.] För du har befriat mitt liv (min själ, hebreiska ”nefesh”) från döden, Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)? [Ordet för ”snava” är ”daha” som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.] Jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.
14840	PSA 59:7	Därför Gud, härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim), res dig upp och straffa alla länder. Visa dem ingen nåd (oförtjänt kärlek) för några (inte för en enda) förrädiska överträdelser. [Här används ett uttryck som även kan betyda ”quisling”.] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
14937	PSA 66:13	[Nu ändras formen från ”vi” till det individuella ”jag”.] Jag kommer till ditt hus med brännoffer [], jag infriar mina löften till dig,
14991	PSA 69:3	[Den första sektionen, vers 2-30, ramas in av ordet ”fräls”.] Fräls (rädda) mig Gud (Elohim) för vattnen [bildligt för kaos] har kommit ända upp till min nacke (själ, har trängt sig inpå livet).
15886	PSA 113:5	Vem kan jämföras med Herren (Jahve) vår Gud(Elohim)? [Psalmens mittpunkt är ”vår Gud”. Detta är också sjunde och sista gången Gud refereras med namn. Fram till vers 5 har Herrens personliga namn Jahve nämns sex gånger. Psalmen bygger nu upp till ett crescendo som får sitt svar när Gud omnämns den sjunde gången som ”vår Gud”. Talet sju står för fullkomlighet. Allt bygger upp till den frågan, och det som följer besvarar den men utan att namnge Gud. Efter vers 5 används pronomen ”han”.] Han som tronar så högt.
20386	LAM 1:7	Jerusalem kommer ihåg i dessa dagar av lidande (nöd) och hemlöshet alla sina skatter från forna dagar. När hennes invånare föll i fiendens hand var ingen där för att hjälpa henne. Hennes fiender såg hennes nakenhet och gjorde narr av hennes ödeläggelse. [Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”kommer ihåg” och förstärker minnet av Jerusalems glansdagar och fördjupar därmed även sorgen över det som gått förlorat. Sorgen känns som att få ett svärd i hjärtat. Här används ordet ”kedem” för att beskriva forna dagar. Ordet betyder egentligen öster. Detta väderstreck har mycket i sig och handlar bland annat om att samtidigt se både bakåt och framåt och göra bokslut med det som varit och samtidigt se och stadfästa visionerna för sin framtid. I denna fas av sorgeprocessen orkar man bara att minnas och sörja och även det finns i uttrycket ”kedem”.]
20423	LAM 2:22	Som på en högtidsdag (bestämd dag, en avtalad tid) har du kallat samman terror mot mig på alla sidor. På Herrens (Jahves) vredes dag kan ingen fly undan eller överleva. Dem som jag har burit och uppfostrat (mina barn) har min fiende uppslukat. [Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden ”kallat samman” börjar med denna bokstav. Ordet ”moed” används här och det betyder en bestämd tid för ett möte. Herrens högtider i kallas för ”moed”.]
20432	LAM 3:9	Han har stängt min väg med huggna stenar, han har gjort min stig krokig. [Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. De första orden i hebreiskan är ”vallat in”, ”även” och ”stängt”.]
23268	MAT 3:7	[Det religiösa ledarskapet i Jerusalem hade tidigare skickat tjänare med frågor till Johannes, se . Det verkar inte som om dessa svar räckte eftersom de nu själva kom ut i öknen för att betrakta vad som lockade så många dit. De tre största religiösa judiska grupperingarna var: Fariséer – följde stränga yttre regler i syfte att uppnå fromhet och jämställde rabbinernas tolkningar med Gamla testamentets skrifter. Farisé betyder ”separerad”. Saddukéer – trodde på de fem Moseböckerna, men inte på något övernaturligt såsom änglar eller ett liv efter döden, se . De var i majoritet i Sanhedrin och mer positiva till den romerska staten än Fariséerna. Namnet Sadduké härstammar troligtvis från en överstepräst som hette Zadok. Esséer – var en sträng sluten grupp som levde avskilda från samhället, ofta ensligt och öde. En av dessa platser var Qumran – där fyndet av Dödahavsrullarna 1947 även medförde ökad kunskap om denna gruppering. De omnämns inte i Nya testamentet, men enligt den judiske historieskrivaren Josefus fanns det totalt ca 4 000 anhängare i landet. Namnets ursprung är inte helt känt, men kan betyda ”görare/skapare” av Torah eller härstamma från ett hebreiskt ord för ”utanför”.] Många fariséer och saddukéer kom till hans dop. När han såg på dem [och genomskådade deras falska motiv] sade han till dem: ”Ni giftormars barn! [Han förknippade dem med död, och med Satan själv som bedrog Eva genom en orm.] Vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?
23487	MAT 10:1	[Fram till nu hade lärjungarna mest följt med Jesus och lyssnat på honom och sett honom hela människor. Nu kallas tolv av dem till att inte bara vara lärjungar och efterföljare utan apostlar som betyder ”budbärare”, ”representanter” eller ”ambassadörer”.] Han kallade till sig sina tolv lärjungar [efter en natt i bön, se ] och gav dem makt (auktoritet) över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar (kroniska, obotliga sjukdomar) och alla slags krämpor (tillfälliga sjukdomar).
23896	MAT 21:1	[Denna händelse inleder den sista veckan av Jesu verksamma tjänst. Det var vår och alla judar vallfärdade till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Detta gjorde även Jesus och lärjungarna. På vägen dit hade de passerat området Pereen öster om Jordanfloden, för att sedan komma till staden Jeriko. De hade vandrat upp den sista sträckan mot Jerusalem och var nu i byn Betfage, som ordagrant betyder ”fikonhuset”.] När de [Jesus, lärjungarna och följet med alla som var på väg för att fira påskhögtiden] närmade sig Jerusalem och kom till [byn] Betfage vid Olivberget, skickade Jesus i väg två lärjungar
23985	MAT 22:44	’Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Guds Son, Messias]: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
24717	MRK 11:8	Många bredde ut sina kläder på vägen, och andra strödde ut lövbeklädda kvistar som de skurit av från [träd som växte intill på] fälten. [Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I står det ”kvistar”, antagligen från olivträd, och i ”palmkvistar”.]
24778	MRK 12:36	David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande: ’Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
25891	LUK 20:43	tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
26295	JHN 5:16	[Jesus hade för vana att hela människor från sjukdomar, oavsett vilken veckodag det var. Nu senast helade han en sjuk man vid Betesdadammen, se . Enligt fariséernas strikta egna tillägg till lagen var det förbjudet att göra detta på en sabbat eftersom man ansåg att det var ”arbete”.] Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.
26952	JHN 20:16	Jesus sade till henne: ”Maria.” Då vände hon sig om och sade till honom på hebreiska (arameiska): ”Rabbouni!” Det betyder lärare. [Johannes fångar korta men djupa samtalet på två ord. Jesus kallar henne vid namn. För Jesus var hon Miriam, vilket är det ursprungliga hebreiska namnet vars grekiska och latinska form är Maria. För Maria var han ”Rabbouni”. Lukas översätter ordet till lärare, det är korrekt men samtidigt bär det arameiska ordet en djupare vördnad och har betydelsen ”min älskade Mästare” och är en förstärkning av den vanligare titeln ”Rabbi”.]
27318	ACT 9:33	Där träffade han en man vid namn Aineas. [Ett grekiskt namn som betyder ”prisad” och ”lovordad”.] Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. [Den grekiska texten kan också översättas ”från åtta års ålder.”]
27402	ACT 11:26	När han hade hittat honom, tog han med sig honom till Antiokia. Under ett års tid var de tillsammans med församlingen och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiokia som lärjungarna för första gången började kallas kristna (kristusanhängare). [Tidigare hade de troende kallats ”Vägen”, se . Ett annat namn var anhängare till ”nasaréernas sekt”, eftersom Jesus var från Nasaret och kallades nasaré, se . Här i Antiokia började man kalla dem ”kristna”, antagligen i en nedsättande ton. Det grekiska ordet ”christianous” betyder ordagrant ”anhängare till den Smorde” eller transkriberat ”kristusanhängare” och återfinns bara tre gånger i NT, här och i . Denna typ av nya sammansatta ord var inte ovanliga, i kallas de som stödde kung Herodes för ”herodianer”.]
27503	ACT 14:20	Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. [Man skulle kunna tro att folket i Lystra var vidöppna för evangeliet eftersom de tagit emot apostlarna som gudar, men folksamlingar är nyckfulla. Kanske uppfyllde inte kristendomen deras förväntningar. Dock var besöket inte helt fruktlöst. Timoteus, som senare kommer att resa med Paulus och har två brev adresserade till sig, var från den här staden. Hans mor var judinna och hans far grek, se .] [Efter att ha blivit stenad men överlevt går Paulus och Barnabas vidare österut från Lystra till Derbe, en sträcka på tio mil. Staden blev en del av den romerska provinsen Galatien 25 f.Kr. Stadens namn kan komma från det lokala ordet för trädarten ”en”.] Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe.
27638	ACT 18:12	Samtidigt som Gallio var prokonsul över [den romerska provinsen] Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus. [Inskriptioner bekräftar att Gallio var ståthållare 51-52 e.Kr. Dessa händelser utspelade troligen sig i slutet på sommaren år 51 e.Kr.] Man förde honom till domstolen [Grekiska ”bema”, som var en upphöjd plattform mitt på stadens centrala torg och marknadsplats, på grekiska ”agora”.]
28012	ROM 1:14	Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. [Barbarer kallades alla icke-grekiska folk. Ordet har också en nedvärderande underton av att vara ociviliserad och olärd. Paulus använder den vanliga grekiska uppdelningen mellan greker och icke-greker, för att inkludera alla hedningar. Ursprunget för det grekiska ordet ”barbaros” är att stamma och tala obegripliga ljud. För det grekiska örat lät alla främmande språk som obegripligt babbel. Utifrån detta skapades det ljudhärmande, onomatopoetiska, ordet ”bar-bar” som blev ”barbaros”.]
28951	2CO 5:6	[Vers 6-8 formar en kiasm där det centrala ordet är ”vandrar”, och ramas in av ”borta/bort”, ”kroppen” och ”hemma”.] Därför är vi alltid vid gott mod (frimodiga) [även under prövningar]. Vi vet att så länge vi är hemma i kroppen, är vi borta från Herren.
29307	EPH 2:11	Kom därför ihåg att ni förut var hedningar i köttet, ni kallades oomskurna av dem som [bara] genom ett ingrepp gjort av mänskliga händer i köttet kallar sig omskurna. [Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se . Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet. Hjärtat behövde också omskäras, se . Ceremonin utförs på den åttonde dagen efter födseln och kallas ”Brit mila”. Hebreiska ordet för omskärelse är ”mila” och förbund heter ”brit”.]
29333	EPH 3:15	Från honom har varje familj (ras, stam, släkte) i himlen och på jorden fått sitt namn (karaktär). [Anledningen till ordvalet är att grekiska ordet för familj ”patria” är snarlikt fader, grekiska ”pater”.]
29687	1TH 4:17	Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i luften (den lägsta atmosfären). Och så ska vi alltid vara hos Herren. [Denna händelse brukar kallas ”uppryckandet”.]
29729	2TH 2:1	[När Paulus hade varit hos tessalonikerna hade han undervisat utifrån Gamla testamentet om Herrens dag och den sista tiden, se vers 5. En dag är som tusen år för Herren, se , så denna dag behöver inte vara en tjugofyratimmarsperiod. Herrens dag beskriver en tid då Gud griper in i historien med både dom och välsignelse på ett mer direkt och dramatiskt sätt. Läran om den yttersta tiden kallas ”eskatologi”. Ordet kommer från grekiskans eschaton, ”det yttersta”, och logos, ”lära”.] När det gäller vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst och hur vi ska samlas hos honom [] ber vi er, syskon (bröder och systrar i tron),
30275	HEB 11:36	[På samma sätt som Abel dödades av sin bror på grund av sin tro, följer nu en rad exempel på kvinnor och män utan namn som fått lida och dö för sin tro. Ibland krävs det mer tro att stå fast i sin övertygelse än att bli befriad från besvärande omständigheter, på samma sätt som de tre unga hebréerna vägrade släppa sin tro även om Gud inte skulle befria dem från ugnen, se . Ordet för ”andra” i föregående vers är ”allos” medan denna vers börjar med ”hetros”.] Andra (en annan kategori av människor) fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse.
30745	JUD 1:5	Nu vill jag påminna er, även om ni redan känner till allt. [Ni känner till berättelserna från GT, hur Guds dom är verksam över olydnad, ofta inte på en gång, men den kommer. Judas vill försäkra sina läsare om att dessa falska lärare som smugit sig in kommer att få sin dom.] Ni vet hur Jesus [Herren] först räddade (frälste) sitt folk ur Egypten och senare förgjorde dem som inte trodde. [Se och . Vissa manuskript har inte ”Jesus” utan ”Herren”.]
30766	REV 1:1	[Uppenbarelseboken inleds med ett förord som beskriver hur boken kom till. De första två verserna formar ett kiastiskt mönster som ramas in av fraserna ”den Smordes uppen­barelse” och ”den Smordes vittnesbörd”. I andra nivån nämns Gud och Guds ord. I den tredje nivån Johannes, som kallar sig själv tjänare. Centralt nämns budbäraren, ängeln, som är sänd att förmedla budskapet om vad som ska ske snart/snabbt.] Detta är Jesu den Smordes (Kristi) uppenbarelse (avslöjande, grekiska ”apokalypsis”) [kan översättas med uppenbarelsen ”om” eller ”från” Jesus], som Gud gav honom [Jesus] för att visa sina tjänare [Johannes] vad som snart (snabbt) måste ske. [Ordet för ”snart”, grekiska ”tachei”, betyder troligtvis att när väl dessa händelser börjar ske, kommer de att ske snabbt. Det stämmer väl med Jesu ord i om att tiden ska ”förkortas”.] Han sände sin budbärare (ängel) och gjorde det känt för sin tjänare Johannes,