14269	PSA 25:1	Av David. [En kort titel med bara Davids namn.] ______ Till dig Herre (Jahve), lyfter jag upp min själ (hebr. ”nefesh”; mig själv, min inre människa) [jag kommer inför dig i bön]
15154	PSA 77:4	På betryckets dag [då jag mötte motstånd och svårigheter] frågade jag efter (sökte, tog jag min tillflykt till, trädde jag fram inför) dig Herre (Adonai), på natten var min hand [oavbrutet] utsträckt utan att domna bort [utan att bli hjälplös och svag]. Min själ (hebr. ”nefesh”: hela min varelse) vägrade låta sig tröstas [jag ville inte bli tröstad].
15287	PSA 81:11	[C] Det ska inte finnas någon främmande gud (hebr. ”el”) hos er [], inte heller ska ni tillbe (böja er inför) någon okänd gud. [De första av de tio orden i tio Guds bud, se ]
15945	PSA 118:8	Bättre att förtrösta på (ha sin tillit till) Herren (Jahve), än att förlita sig på människor (hebr. ”Adam”).
23249	MAT 2:11	Sedan de [vise männen] kommit in i huset såg (fann) de barnet (gr. ”paidion”, ett barn i koltåldern – antagligen omkring ett år) [inte längre ett spädbarn gr. ”brephos”, se ] med Maria, hans mor, och de bugade sig (föll ner på knä i ödmjukhet) och tillbad (hyllade) honom. När de öppnat sina skattkistor bar de fram (offrade de) gåvor till honom: guld [talar profetiskt om Jesu kunglighet] och rökelse [står för väldoft i ett offer, dvs. profetiskt om Jesu syndfria liv] och myrra [användes vid balsamering, talar profetiskt om hans död].
23285	MAT 4:7	Jesus upplyste (gr. ”phemi”) honom: ”Det står också (även) skrivet []: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud.”
23362	MAT 6:11	Ge oss i dag vårt dagliga [fysiska och andliga] bröd. [Det grekiska adjektivet ”epiousios” – som beskriver brödet – förekommer bara i Herrens bön (se även ). Ordet går inte att finna i någon annan antik grekisk text. Betydelsen är inte helt klarlagd – förutom ”dagliga” kan det även avse ”morgondagliga” eller hänvisa till mängd som i den syriska översättningen Peshitta (fr. ca 300 e.Kr.) där det står: ”det bröd vi behöver”. Oavsett ursprunglig innebörd så är vår himmelske Fader källan till vårt levebröd och livsuppehälle, se ]
25054	LUK 2:12	Detta ska vara tecknet för er (det sätt som ni känner igen honom på): Ni ska hitta ett nyfött barn (gr. ”brephos”) [jmf ], som ligger lindat i remsor av linnetyg i en krubba.”
26127	JHN 1:14	Och Ordet (gr. Logos) blev kött (människa; fick en jordisk kropp) och bodde (tältade, ”tabernaklade”) bland (ibland) oss och vi såg (observerade storögt med förundran) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik) [en enda född son, dvs. den enfödde Sonen] från (nära intill) Fadern – full av nåd (oförtjänt favör) och sanning.
29420	EPH 6:16	Framför allt (även i betydelsen ”framför de andra skydden”, se vers 14-15), ta upp (lyft upp för att bära och använda)trons sköld, genom vilken ni [tillsammans] kan släcka den ondes alla brinnande pilar. [Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för ”dörren” (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se . Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se . På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en ”testudo” (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]
29421	EPH 6:17	Ta emot (välkomna)frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse]. [På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I beskriver Paulus hjälmen som ”hoppet om frälsning”. Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se . Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se . Samma betydelse finns i där Paulus uppmanar de troende att ”arbeta” på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart. Ett annat ord än i vers 13 används här för ”ta”. Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.] Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord. [Svärdet (gr. ”machaira”) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades ”gladius”. Här används inte det grekiska ordet ”logos” för det skrivna ordet utan ”rhema”, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se . Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och gå till motattack, se .]
29423	EPH 6:19	Även för mig - [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade]
30252	HEB 11:13	[Kiasmens centrum. Här blir det tydligt att tron ser framåt på något som ännu inte är fullt synligt för det fysiska ögat, se vers 1. Här bryts också mönstret ”i tro” för att betona ”genom tro” (gr. ”kata pistis”), samma uttryck som i vers 7.] Genom tro dog alla dessa [Abraham, Sara, Isak och Jakob, se vers 8-12, men kan även inkludera de som nämns i vers 17-40] utan att ha fått ta emot de fullbordade löftena. [Under sitt jordeliv fick de inte se allt det Gud lovat dem.] Trots det såg de uppfyllandet, men som på håll, och välkomnade det [i tro] och bekände sig vara gäster och främlingar (som har en temporär boning här) på jorden.