7146	RUT 1:17	Där du dör, där [på den platsen, i landet Israel] vill också jag dö och där vill jag bli begraven. Låt Herren (Jahve) göra likadant [straffa mig hårt] och även mer, om något annat än döden skulle skilja mig från dig.” [Vi har hört Rut och Orpas unisona röst i vers 10, men nu för första gången talar Rut själv. Dessa ord är några av de mest välkända uttalandena i GT. De beskriver hennes mod, omsorg och trofasta kärlek på ett vackert och poetiskt sätt. Hennes svar består av tre huvuddelar: en vädjan till Noomi att inte övertala henne att ändra sig, en trefaldig kungörelse om hennes löfte till Noomi och en avslutande ed där hon kallar Gud som vittne. Strukturellt består stycket av fem tvåparsrader som formar en kiasm. Vers 16a och 17b ramar in stycket. Båda satserna sker inför ett vittne, den första inför Noomi och den sista inför Gud. I nästa steg balanseras vers 16b med 17a. Här formars en motsats mellan liv och död; där Noomi bor och lever, där vill också Rut bo och leva; och där Noomi dör, där vill också Rut dö och bli begraven. Den centrala versen, och kiasmens höjdpunkt finns i vers 16c; Israels Gud ska också bli Ruts Gud!]
14196	PSA 19:15	bevara också din tjänare från uppenbar synd (stolthet, arrogans, fräckhet). Låt inte sådant [både dold och uppenbar synd, och då speciellt högmod] ha kontroll (makt) över mig, då ska jag vara ren och oskyldig från stor (påfallande, grov) synd. [Ordet ”sådant” syftar på synden i föregående stycken, och kanske främst på högmod då vi inte ödmjukar oss inför Gud och erkänner våra felsteg. Stolthet går före fall, se . Samma hebreiska ord för ”dold” används medvetet både i vers 7 och 13b. Ingenting är dolt för solens hetta, värmen tränger ner i markens djup. På samma sätt tränger Guds Ord in i människans inre och berör vårt samvete. Ordet för att ”ha kontroll” är samma som i där Gud vädjar till Kain att ”kontrollera” och råda över sin ilska.] Låt vart ord från min mun och mitt hjärtas tankar (meditation, det jag funderar på) behaga dig (glädja och hedra dig), Herre (Jahve), min klippa (styrka) och min återlösare (förlossare, den som ständigt betalar priset för att rädda och befria mig). [Bönen berör både vårt yttre liv – orden som andra människor hör oss tala, och vårt inre liv – hjärtats tankar, se även vers 3 och 11. De två sista orden binder också ihop psalmens tre delar på ett fint sätt. Psalmisten ropar ut till Gud och kallar honom: ”min klippa och återlösare.” Ordet ”klippa” är något konkret som associerar till skapelsen och ”återlösare” är ett abstrakt ord som sammanfattar huvudbudskapet i Guds Ord där Gud vill återupprätta relationen och kontakten med människan.]
14548	PSA 39:14	Hör min bön, o Herre (Jahve), lyssna på (vänd ditt öra till) mitt rop (i kval, djup vånda), var inte tyst vid mina tårar; för jag är en främling hos dig, en temporär gäst som alla mina förfäder. [Det finns ett rabbinskt uttryck som beskriver tre typer av böner, i ökad grad av intensitet: tyst bön, bönerop med hög röst och slutligen tårar. Tårarna är det starkaste uttrycket för bön. Det finns ingen stängd dörr som inte tårar kan tränga igenom står det i en kommentar i Mishna, som är den judiska tolkningarna av lagen, se Berachot 32b. Uttrycket ”främlingar och gäster” har sitt ursprung från , där Abraham köper ett markområde i Hebron för att begrava sin hustru Sarah. Gäst och främling beskriver också människans flyktighet och korta tid på jorden, se . I äger Gud landet och israeliterna är ”främlingar och gäster hos Gud”. Utifrån hela sammanhanget i hela kapitlet i 3 Mos 25 framträder ännu en poäng. På samma sätt som israeliterna skulle ta hand om främlingen finns en önskan hos David att Gud ska ta hand om honom.] Vänd bort din blick från mig, så jag kan le igen, innan jag går bort och inte finns mer [innan jag dör, och inte finns kvar på jorden]. [Paradoxalt är psalmens sista önskan att Herren ska vända bort sin blick från David. Det verkar motsäga önskan i vers 13 om att höra hans bön och se hans tårar. Dock förstår vi att David rannsakar sig själv och sin skuld, se vers 9. Det finns likheter med Job som har samma önskan om att Gud inte ska se, syna och pröva, se . Herrens hand som tillrättavisade i vers 11 var olidlig, så David önskar en lättnad. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter ”låt mig gå” och ”bespara mig” din blick. Innebörden är troligtvis ett uttryck för att han nu tycker att det räcker med prövningar. Det är intressant att i nästa psalm befinner sig David i en djup mörk grop, oförmögen att ta sig upp själv. Där griper Gud in och lyfter upp honom och ger honom en ny sång, se . Den första boken i Psaltaren, psalm 1-41, närmar sig sitt slut. På samma sätt som den ofta handlar om Davids liv, handlar flera av dessa sista Psalmer om Davids ålderdom och sjukdomar, se . Psalmen har konstaterat att livet är kort. David har accepterat döden, men det betyder inte att han ger efter för hopplöshet. Det finns en önskan och bön att få glädja sig åt livet och få ”le” igen. Eftersom israeliterna hade en tro på människans fortsatta existens i dödsriket, Sheol, är det inte troligt att de sista orden ”jag inte finns mer” skulle syfta på ett tillstånd av icke-existens. Bibeln är tydlig med att det finns en dubbel utgång, evigt liv och evig död, se . Psalmen avslutas med en önskan om Guds ingripande här medan David ännu levde, se .]
16472	PRO 1:2	[Nu följer fem orsaker till boken som översätts ”För att ge”. I Hebreiskan definieras det tydligt med prepositionen Lamed på fem verb i vers 1:2a, 2b, 3a, 4a, 6a. Centralt finns resultatet och huvudpunkten i vers 3 som är rättfärdighet, rättvisa och integritet.] För att ge (lära känna) vishet och undervisning (fostran). För att förstå (begripa) visa (insiktsfulla) ord.
26201	JHN 3:12	[Vers 12-18 formar en kiasm. Ordet tro återkommer flera gånger. Det ramar in hela stycket, se vers 12 och 18. Det återkommer också som en inre ram i vers 15 och 16b kring huvudbudskapet i vers 16a. I den andra nivån nämns Människosonen och ’sin son’, se vers 14 och 17.] Om ni inte tror på mig när jag berättar om det som hänt här och nu på jorden, hur ska ni då tro (lita på) mig när jag berättar om det som händer i himlen?
26780	JHN 15:12	[Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att älska varandra, se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet ”befaller”. I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16.] Detta är mitt bud: Att ni ska älska varandra (osjälviskt utgivande), precis som jag har älskat er.
29366	EPH 4:27	ge inte [ett sådant] utrymme (rum, tillfälle) för djävulen. [Paulus citerar från : ”Bli vred, synda inte, tänk efter i era hjärtan på er bädd och var stilla. Selah.” Det avslutande hebreiska ordet ”Selah” beskriver troligtvis en paus, och i så fall illustreras på ett praktiskt sätt eftertanke och reflektion. Paulus skriver om den sista delen med lite andra ord, men med samma betydelse. Det finns tre ord för vrede i grekiskan, och alla finns representerade i detta kapitel: - Grekiska ”thumos” beskriver ett hett temperament som kokar över och översätts med ”häftighet”, det förbjuds i vers 31. - Det andra ordet är ”parorgismos” och översätts ”förbittring”, se vers 26b. Det har att göra med irritation och långsinthet. Det är naturligt att känna detta, men är farligt att härbärgera i hjärtat under lång tid. - Den vrede som vi uppmanas känna är ”orge”, se vers 26a. Samma ord används också i vers 31 där den fördöms om den sker impulsivt. Paulus prisar korintierna för att de kände vrede inför synd och orättfärdighet, se . Jesus kände vrede över fariséernas tystnad och ovilja att svara på frågan om det var tillåtet att göra gott på sabbaten, se . Jesu ilska är dock inte okontrollerad. Först dagen efter att han studerat hur man sålde och köpte i templet agerar han, se . Att ordet ”utrymme” används i vers 27 associerar också till inledningen av Psalm 4: ”När jag är trängd ger du mig rum”, se . Att låta vreden ta överhanden och hämnas är att ge djävulen utrymme, i stället för att lämna rum för Guds straff, se .]