14125	PSA 17:10	Helt omslutna i sin fetma (förhärdade, känslokalla), med sin mun talar de stolt (stora ord, arrogant). [Uttrycket ”omsluten i sin fetma” är svåröversatt. Fetma används ofta som en bild på rikedom, överflöd och det goda livet. Det används om hur de ogudaktiga blivit högmodiga i sin framgång, se . Bildligt sett omsluter också fettet människans organ och hindrar dess funktion. Psalm 73:7 skriver bokstavligt ”ögon som plirar fram från fettet”, en bild på hur ”fettet”, framgången, gjort att de inte kan se klart. Ett annat organ är hjärtat som kan bli omslutet av fett, vilket ger en bild på någon som blivit känslokall och inte längre kan sätta sig in i någon annans situation. Hebreisk poesi har ofta paralleller. Eftersom den andra delen nämner munnen, kan första frasen underförstått syfta på hjärtat och hur det är helt förstockat. Alltså en bild på hur rikedomen har gjort dem känslokalla.]
14150	PSA 18:20	De konfronterade när jag var som svagast (när jag var som en belägrad stad), men Herren (Jahve) blev mitt stöd. [Ordet ”stöd” används i Jer 3:1 om hjälpsändningar med förnödenheter och vatten till det belägrade Jerusalem.]
14302	PSA 26:12	Min fot står på jämn (plan, säker, trygg) mark, i den stora församlingen (skaran) ska jag lovprisa (böja mig inför) Herren (Jahve)! [Psalmen avslutas med förtröstan, den smala stigen längs med ravinen i vers 1 har lett till en jämn platå, en säker och trygg plats. Verbet ”står” fullbordar kopplingen till Psalm 1:1 med verben: gå, stå och sitta. Det hebreiska ord som översatts till ”jämn mark” kan också ha betydelsen ”moraliskt upprätt”. Centralt i versen finns två prepositioner ”på” och ”i” som håller ihop meningen. Här kombineras vardagslivet och det inre livet med Gud. Psalmisten ”står” tryggt och han ”böjer sina knän”. Ordet för lovsång är ”barach” och har sitt ursprung i ordet för knä, ”berech”, och att böja sig inför någon i tillbedjan.]
15028	PSA 70:3	Gud (Elohim), till att rädda mig, Herre (Jahve), till att hjälpa mig, skynda dig! [I parallellversen i finns ett inledande verb ”ratsah” som översätts ”Visa välvilja”. Frasen är korthuggen här och visar ännu mer på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahve två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahve.]
15921	PSA 116:5	Herren (Jahve) är nådefull (barmhärtig, oförtjänt kärlek) och rättfärdig, vår Gud (Elohim) agerar barmhärtigt (ger oss nåd och barmhärtighet). [Här beskrivs tre egenskaper hos Gud. De två första, nådefull och rättfärdig, är i hebreiskan beskrivande adjektiv. Att Gud är nådefull innebär att han ger oss välsignelser vi inte förtjänar men också att han måste agera utifrån sin rättfärdiga natur. Den tredje egenskapen är dock inte ett beskrivande adjektiv utan ett verb, hebreiska ”merahem”. Gud är inte bara ”barmhärtig” som en egenskap, han agerar barmhärtigt. Han ger oss barmhärtighet genom att aktivt göra något. Detta är unikt för denna vers. Adjektivet för ”barmhärtig”, hebreiska ”rahum”, återfinns tolv gånger tillsammans med versens första beskrivande adjektiv ”nådefull”, se . Här i Psalm 116:5 är dock enda gången i hela GT verbet ”agerar barmhärtigt” används tillsammans med adjektivet ”nådefull”. Det som gör denna vers ännu mer speciell är att i Psalm 116 nämns Gud totalt 16 ggr. I 15 av dessa används Gudsnamnet med fyra bokstäver ”JHVH” medan denna vers har ”Eloheinu” – vår Gud. Gudsnamnet ”JHVH” sägs inte av judar. När man läser en text och kommer till JHVH säger man istället Adonai, som betyder Herre. Rabbiner förklarar att Guds namn, JHVH, har att göra med att Gud är evig och bortom tid. Vi kan helt enkelt inte förstå en Gud utanför tiden som är allvetande. Att inte uttala hans namn visar på vår litenhet och förstärker Guds storhet. Här i vers 5 används alltså inte JHVH utan det mer generella ordet för Gud, hebreiska ”Elohim”. Det ordet används om Gud i skapelsen där hans egenskaper blir synliga i naturen. Formen som används här är ”Eloheinu”, som betyder ”vår Gud”. Det förstärker att Gud är synlig, men inte bara opersonligt som i skapelsen utan personligt engagerad som ”vår Gud”. Denna vers är alltså ett specialfall i ett specialfall! Gud har inte bara attributen nådefull och barmhärtig, han är nådefull och agerar barmhärtigt och utför nådefulla handlingar på ett personligt sätt mot oss.]
16598	PRO 5:11	Då kommer du att jämra dig (stöna, vråla i smärta) när allt kommer till ett slut, när din kropp och ditt inre (skelett, blod) förgås. [Uttrycket beskriver hur ett utsvävande liv påverkar den fysiska hälsan. I 6:32 beskrivs hur den också fördärvar själen.]
21813	DAN 1:7	Men chefen för hovtjänstemännen [Aspenas] tilldelade dem nya namn. [Anledningen var att anknyta till babyloniska gudar i stället för Israels Gud.] Daniel kallade han Belteshassar. [Betyder ”den som har Bels favör”, Bel var ett generellt namn för ”herre” och syftade troligtvis på den största babyloniska guden Marduk, så Daniel fick ett insmickrande namn.] Hananja kallade han Shadrak. [Betyder ”belyst av solguden”, vilket beskriver månguden Aku.] Mishael kallade han Meshak. [Han får ett liknande namn. Den sista delen byts ut från ”El”, som betyder Gud, till ”Aku” som är babyloniernas mångud. Mishael var ordagrant: ”Vem är som Gud?” Hans nya namn är: ”Vem är som Aku?”] Asarja kallade han Aved-Nego. [Betyder ”Tjänare åt den skinande Nebo, eldens gud”, en babylonisk gud. I den kaldeiska översättningen av Jes 14:12 översätts Lucifer till just Nebo.]
22031	DAN 8:1	[Kronologiskt inträffar synerna i kapitel 7 och 8 långt före händelserna i kapitel 5 där Belshassars fest beskrivs. Att Daniel hade haft dessa syner drygt tio år innan den händelsen hjälpte honom att tyda skriften på väggen. Från och med kapitel 8 och fram till slutet av boken är texten skriven på hebreiska. Mittensektionen, mellan 2:4 och 7:28, är skriven på arameiska. Synerna i kapitel 2, 7 och 8 har flera beröringspunkter där samma riken beskrivs. Växlingen tillbaka till hebreiska, här i kapitel 8, indikerar att synen här riktar sig speciellt till det judiska folket. Från att ha handlat om övergripande världshändelser, beskrivs nu mer i detalj hur stormakterna kommer att påverka Israel och templet, se .] I kung Belshassars tredje regeringsår [över Babylon, omkring 551-550 f.Kr.] såg jag, Daniel, ännu en syn efter den jag först hade sett [två år tidigare, se ].
23391	MAT 7:6	”Ge inte det som är heligt [offerkött helgat och avskilt till Gud] åt vildhundarna. Kasta inte era pärlor till (framför) svinen. De [svinen] trampar ner pärlorna och [hundarna] vänder sig om och sliter sönder er.” [Offerköttet i templet var helgat åt Gud och tillhörde honom. I Bibeln är hundar ofta en bild på hedningar. I detta sammanhang handlar ”inte ge det som är heligt” om att inte döma och påpeka vad som är heligt för någon som inte förstår att uppskatta värdet av det. Till skillnad från offerköttet som var helgat åt Gud så syftar ”era pärlor” på något mer personligt, troligtvis våra innersta drömmar och tankar. I Bibeln är svin ofta en bild på något som är orent. I Ords 11:12 liknas hånfulla, omdömeslösa personer vid svin. Slutsatsen är att vara varsam med vem man delar sitt hjärtas innersta tankar och drömmar.]
23415	MAT 8:1	När han kommit ner från berget följde stora folkskaror honom. [I följande sektion fram till 9:35 presenterar Matteus nio berättelser som visar på Jesu kraft. De är ordnade i grupper om tre, och mellan dem passager som handlar om lärjungaskap.]
23542	MAT 11:14	och om ni vill ta emot (acceptera) det, så är han den Elia som skulle komma [som Mal 4:5 förutsäger].
23780	MAT 17:11	Han svarade: ”[Skriften stämmer, det är som Mal 4:5 säger:] Elia ska komma och återställa allt.
23985	MAT 22:44	’Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Guds Son, Messias]: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
24055	MAT 24:29	[Jesus går nu tillbaka till den andra frågan om tecknen före hans andra tillkommelse. Den dagen då Jesus kommer tillbaka för att upprätta sitt rike på jorden kommer inte att gå någon obemärkt förbi. Stora tecken ska ske innan Jesus sätter sina fötter på Olivberget öster om Jerusalem, se Sak 14:4.] ”Direkt efter den sista tidens vedermöda: ’Ska solen förmörkas och månen inte längre lysa. [Citat från Jes 13:10, 24:23, Hes 32:7-8, Joel 2:10 m.fl. som handlar om Guds dom över världen.] Stjärnorna ska falla från himlen [Jes 34:4, Upp 6:13], och himlens krafter ska skakas.’
24353	MRK 2:24	Då sade fariséerna till honom: ”Titta [på dina lärjungar], varför gör de sådant som man inte får göra på sabbaten?” [Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten. Enligt den rabbinska tolkningen av lagen både skördade och tillredde lärjungarna mat, vilket inte var tillåtet på vilodagen.]
24697	MRK 10:40	Men vem som ska sitta vid min högra eller vänstra sida, är inte min sak att avgöra. De platserna ska tillfalla dem som de är bestämda för.” [Efter det första tillfället Jesus berättat om sin död och uppståndelse i 8:31 blev Petrus tillrättavisad för att ha talat djävulens ord. Efter det andra i 9:31 diskuterade lärjungarna vem som var störst. Den tredje gången i 10:33 begär Jakob och Johannes att få positioner och inflytande. De hade ännu inte förstått Gudsriket.]
24778	MRK 12:36	David har ju själv sagt, genom [inspirerad av] den heliga Ande: ’Herren [Jahve – Gud Fadern] sade till min herre [Adonai – Guds Son, Messias]: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
25136	LUK 4:4	Men Jesus svarade: ”Det står skrivet [5 Mos 8:3]: Människan ska inte bara leva av bröd.” [Matt 4:4 har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
25324	LUK 8:10	Han sade: ”Ni har fått gåvan att lära känna (att få en personlig erfarenhet av och en klarare förståelse av) Guds kungarikes mysterier (hemligheter, dolda planer), men för andra är de i liknelser. Detta är för att [Jes 6:9 ska bli uppfyllt]: De ska inte se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.”
25351	LUK 8:37	Alla i Gergesa och trakten däromkring bad då Jesus att lämna dem, för de hade gripits av fruktan. [Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad.] Jesus steg i båten och vände tillbaka [till den västra sidan av Galileiska sjön].
25459	LUK 10:27	Han svarade [genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18]: ”Du ska osjälviskt utgivande älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ, av all din kraft och med allt ditt förstånd; och din medmänniska som dig själv.”
25752	LUK 17:32	Kom ihåg Lots hustru. [I 1 Mos 19:26 berättas hur hon vände sig om och längtade tillbaka till Sodom, vilket blev hennes fall.]
25891	LUK 20:43	tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’ [Citat från Psalm 110:1 som är en kröningspsalm, komponerad för att användas då en ny kung bestiger tronen. Den är messiansk och beskriver hur Gud Fadern kröner Jesus. Hebreiskan använder två olika ord för Herre, först ”Jahve” och sedan ”Adonai”.]
26036	LUK 23:32	[Jesus var inte den ende som blev korsfäst den dagen.] Två andra förbrytare (kriminella våldsmän) fördes också ut för att bli avrättade tillsammans med honom. [Vissa manuskript har ”andra, två kriminella” för att på så vis indikera att Jesus inte var en kriminell, men profetian i Jes 53:12 säger att han räknades bland de kriminella.]
26908	JHN 19:14	Nu var det förberedelse inför påskhögtiden [då påskalammet, den ettåriga baggen, undersöktes så det var felfritt och sedan slaktades, se ], omkring sjätte timmen. Han sade till de judiska ledarna: ”Se, här är er konung!” [De övriga evangelierna anger fler tider och skriver hur Jesus korsfästs den tredje timmen judisk tid, klockan nio på morgonen. Tre timmar senare infaller ett mörker som varar tre timmar fram till klockan tre på eftermiddagen. Jesus hänger alltså totalt sex timmar på korset och dör vid den nionde timmen, se . Att Johannes anger att Pilatus dom ges ungefär vid sjätte timmen, omkring mitt på dagen enligt judisk tideräkning, för med sig en kronologisk problematik. Rättegången måste ju ha hållits innan Jesus hänger på korset. En förklaring är att Johannes anger romersk tid, som började vid midnatt. I så fall skedde rättegången omkring klockan sex på morgonen. Dock verkar övriga tids­angivelser vara judisk tid, se . Tidsangivelsen skulle också kunna syfta på ”efter sex timmars förhör” i de olika judiska och romerska instanserna som påbörjades under natten, och då är det omkring åttatiden på morgonen. Det finns dock en enklare förklaring. Detta är det enda klockslaget Johannes ger i kapitel 5-22. Syftet är inte att mäta tid eftersom han skriver omkring sjätte timmen, i jämförelse med helandet i Joh 4:52 som sker exakt vid sjunde timmen. Utifrån sammanhanget verkar anledningen till tidsangivelsen ”sjätte timmen” snarare ha att göra med kopplingen till att det var då påskalammen började slaktas i templet. Mitt på dagen, den sjätte timmen, avslutades allt arbete och hela Jerusalem började förbereda påskmåltiden då man skulle äta påskalammet. Johannes fokuserar hela sitt evangelium på tecken och kopplingen mellan ”Se, här er konung” och ”Se, Guds lamm” i är slående.]
27088	ACT 3:23	Men var och en som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.’ [Citat från 3 Mos 23:29 och 5 Mos 18:15-20.]
27199	ACT 7:14	Josef skickade då bud och lät hämta sin far Jakob och hela sin släkt, sjuttiofem personer. [Som grekisktalande jude använder Stefanos den grekiska översättningen av 1 Mos 46:26 som inkluderar Jakobs barnbarn och har antalet sjuttiofem. Den hebreiska texten har sjuttio utan Josefs barnbarn.]
27246	ACT 8:1	Saulus var helt med på att döda Stefanos (han applåderade, var glad över det). [Samtidigt som berättelsen om Stefanos avslutas introduceras Saulus. Han var från Tarsus i Kilikien, nuvarande södra Turkiet. Han var liksom Stefanos en grekisktalande jude, se . Enligt tradition är han född 8 e.Kr., men det kan vara någon gång mellan 5 f.Kr. och 10 e.Kr. Det var troligt att Saulus var en av dem som argumenterat mot Stefanos i den kilikiska synagogan, se . Lukas introducerade aposteln Paulus med hans första namn Saulus, som var ett vanligt namn som härstammar från Israels första kung. Namnet betyder ”efterfrågad i bön”. Namnet Saulus är den grekiska formen av det hebreiska namnet Saul. Vid några tillfällen används den mer hebreiska formen ”Saul” när citat återges på arameiska, se 9:4 och 17. Från och med används namnet Paulus. Orsaken till ändringen ges inte, men Paulus är ett renodlat romerskt namn som betyder ”den lille”. Det beskriver fint hedningarnas apostel och hans med åren växande ödmjukhet.] Samma dag bröt en stor förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem, och de alla förutom apostlarna skingrades [tvingades fly] till områdena i Judéen och Samarien.
27449	ACT 13:18	Under en period på omkring fyrtio år tog han hand om dem i öknen (som ett nyfött barn vårdas av sin förälder). [Vissa manuskript har en annan bokstav i ordet för ’tog hand om’, och då kan det betyda ’stå ut med’ och ’ha överseende med’ någon. Även om det också stämmer så refererade Paulus ofta till Gamla testamentet, och i 5 Mos 1:31 liknas Gud vid en far som bär sin son Israel igenom öknen.]
28411	ROM 16:7	Hälsa Andronikus och [hans hustru]Junia, mina släktingar (judiska landsmän) och medfångar. [Andronikus är ett grekisk-judiskt mansnamn som betyder ”segrare bland män”. Junia är ett kvinnligt latinskt namn som betyder ”den yngre”. Det är troligt att Andronikus och Junia var ett gift par som verkade tillsammans på samma sätt som Priscilla och Aquila, se vers 3. Eventuellt var de syskon, men eftersom Paulus anger den typen av relation i vers 15, men inte här, är det mindre troligt. De var Paulus släktingar eller landsmän. Det grekiska ordet ”syngenis” beskriver ofta nära släktskap, se , men kan också användas mer generellt om att de tillhör samma folkslag. Paulus använder det i den betydelsen om sina judiska landsmän tidigare i brevet, se . Ordet används även i vers 11 och 21. Att tre av 28 personer som han hälsar till i Rom skulle vara hans släktingar är inte orimligt. Paulus var ofta fängslad, se . Andronikus och Junia hade också fått lida för evangeliet och varit fängslade tillsammans med Paulus. Ordet medfånge används även i Kol 4:10 om Aristarchus som också omnämns i upploppen i Efesos, se . Kanske var det just i Efesos Andronikus och Junia också var fängslade tillsammans med Paulus.] De har ett gott anseende (är högt aktade och välkända) bland apostlarna, och de tillhörde även den Smorde (Messias, Kristus) före mig. [Andronikus och Junia måste hört till de första kristna i Jerusalem eller i Judéen där de troligen också lärt känna Paulus efter hans omvändelse. Denna vers går att översätta på två sätt. Antingen var de framstående medlemmar bland apostlarna, eller så var de inte själva apostlar utan välkända och högaktade av apostlarna. Oavsett tolkning gör Paulus ett hedersamt erkännande av Andronikus och Junias tjänst. Apostlarna kan dels syfta på de tolv lärjungarna, men används också i en vidare bemärkelse, se . Junia skulle alltså kunna vara en kvinnlig apostel! Vissa manuskript har den manliga formen Junias i stället för Junia. Dock återfinns inte denna maskulina form i några andra grekiska skrifter, den korrekta formen skulle i så fall varit Junius. Det kvinnliga namnet Junia är den vanliga välkända formen som återfunnits i inskriptioner och andra texter. Alla kyrkofäder refererade till Junia som en kvinna, och så var det ända fram till medeltiden. Det ska noteras att Bibeln aldrig förbjuder kvinnliga apostlar. Det faktum att Bibeln talar om kvinnliga profeter, och att profet- och aposteltjänsten ofta nämns tillsammans, se , talar för att Junia var en kvinnlig apostel. Några exempel på profetissor i Gamla testamentet är Miriam, Debora, Hulda, Noadja och i Nya testamentet nämns Hanna och Filippus fyra döttrar.]
28454	1CO 1:23	men vi predikar den Smorde (Messias, Kristus)korsfäst, [Detta är kiasmens centrum – Jesus, Guds Smorde, korsfäst. Ordet kors finns också med i vers 1:17 och 2:2 som ramar in detta stycke.] en stötesten (skandal, något genant) för judarna och en dårskap (filosofiskt helt fel, absurt) för hedningarna.
28471	1CO 2:9	Utan som Skriften säger: ”Det inget öga har sett, det inget öra hört, vad inget hjärta drömt om (vad någon kunnat tänka), allt det har Gud berett (utjämnat vägen, betalt för) åt dem som ständigt älskar honom.” [Paulus citerar fritt från Jes 64:4 och 65:17.]
28574	1CO 7:19	Detta ingrepp som kallas omskärelse har ingen betydelse, och detta fysiska ingrepp där man åter blir oomskuren har heller ingen betydelse, vad som betyder något är att man håller Guds bud. [Den grekiska kulturen hade nakenhet som ideal. I Jerusalem byggs ca 175 f.Kr. den första romerska idrottsanläggningen. Det grekiska ordet är ”gymnasium”, av grekiskans ”gymnos”, ”naken”, eftersom man tränade och tävlade nakna. Våra ord ”gym” och ”gymnastik” kommer från detta ord. Både 1 Mak 1:17 och i Josefus verk, judiska fornminnen 12.5.1, talas det om hur grekiska judiska män skämdes för sin judiska identitet och gjorde kirurgiska ingrepp för att ”skaffa förhud” och bli oomskurna.]
28733	1CO 12:31	Var ivriga att få tag på (sök, längta och sträva ständigt efter) de mest användbara (de bästa, högsta) gåvorna. Nu vill jag ändå göra er uppmärksamma på (visa er) en ojämförbart mycket högre väg. [En ”högre väg” kan beskriva en väg genom ett bergspass, där det krävs ansträngning för att ta sig över, och binds fint ihop med 14:1 som uppmanar att ”springa efter kärleken”. Den högre vägen är osjälvisk, utgivande kärlek.]
28779	1CO 14:33	[Dessa direktiv, riktade till dem som talar i tungor och dem som profeterar, är till för att skapa struktur.] För Gud är inte oordningens (förvirringens) Gud utan fridens. På samma sätt är det i alla andra heligas församlingar. [Det är en fin kombination av struktur och frihet. Ibland har den sista delen av denna vers kombinerats med nästa vers, men på samma sätt som i 11:16 är det en lämplig avslutning på argumentet om Guds ordning och frid som var ett kännetecken i alla församlingar, och borde vara det även i Korint.]
28782	1CO 14:36	Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom? [Det är oklart vilken lag Paulus syftar på i vers 34. Normalt brukar detta grekiska ord ”nomos” syfta på Mose lag. Det finns dock ingen lag som säger att kvinnan ska vara tyst. Tvärtom, i står det: ”Herren låter sitt ord förkunnas, stor är skaran av kvinnor som kommer med glädjebudet.” Även Joel 2:28 är tydlig med att både kvinnor och män ska profetera. En alternativ förklaring är att vers 34-35 är ett citat från en judisk-kristen grupp i församlingen som ville tysta kvinnorna. Paulus har svarat på flera brevfrågor tidigare, se . Paulus två motfrågor: ”Var det kanske från er som Guds ord gick ut, eller var det bara till er det kom?” blir då riktade till män som förvränger Guds ord och försöker hindra kvinnor från att tala. Jesus refererar också på liknande sätt till fariséernas tillägg och utläggningar av lagen, se . Paulus instruktioner var tydliga och förstods av hans samtid. Tyvärr vet vi ganska lite om hur de första kristna firade gudstjänst och klädstilen som diskuteras i . Det blir därför svårt för oss att helt förstå dessa ord. Att då ensidigt använda dessa verser som ståndpunkt för eller emot kvinnors tjänst i församlingen är vanskligt. Det som dock är helt klart är att Paulus inte säger emot sig själv och tystar de kvinnliga profeterna och bedjarna i kapitel 11!]
28866	1CO 16:22	Om någon inte värdesätter (älskar, grekiska ”phileo”) Herren ska han vara under förbannelse. [Paulus vill vara helt tydlig med att det är viljan att vara vän med Jesus som är det viktiga. Petrus misslyckades att stå upp för Jesus men blev upprättad, David föll i grov synd men reste sig på nytt. Paulus vill understryka allvaret i sitt budskap och ställa läsarna inför ett medvetet val.] Maranatha! [Flera hebreiska/arameiska ord och begrepp verkar ha använts av den grekisktalande kyrkan. De vanligaste är: amen, abba, mammon, hosianna och maranatha. Ordet ”maranatha” är ett sammansatt ord som kan delas upp i orden ”maran-atha” eller ”marana-tha”. I första fallet blir betydelsen ”Vår Herre har kommit”. I andra fallet blir betydelsen ”Vår Herre kommer” och används som en bön, ”Vår Herre, kom”. På senare tid är det den sista betydelsen som har dominerat. Den enda gången ordet används i samtida litteratur är Didache 10:6 där ”maran-atha” återfinns i samband med Herrens måltid och översätts ”Vår Herre har kommit”.]
29081	2CO 11:24	Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett. [Judarna piskade trettionio slag för att ha en säkerhetsmarginal så att inte budet i 5 Mos 25:3 överträddes.]
29135	GAL 1:11	[Paulus berättar nu hur han kom till tro. Stycket har fem sektioner med händelser fram tills brevet skrivs. Den femte och sista sektionen inleds i 2:11 med att Petrus kommer till Antiokia, vilket antyder att det är där Paulus befinner sig när han skriver detta brev.] Nu vill jag klargöra (intyga, bestyrka) för er, syskon (bröder och systrar i tron), att det evangelium jag förkunnade har inte mänskligt ursprung (är inte av mänsklig natur).
29197	GAL 3:28	[I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.] Det är inte: jude eller grek (hedning), slav eller fri, man och kvinna, för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. [I Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen Barukh tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus! Ordet ”och” finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till ”man och kvinna”, och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]
29274	EPH 1:1	[Från:] Paulus [betyder ”den lille”], genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus) till Guds folk som bor i Efesos, de som tror på (är trogna, lojala mot) Jesus den Smorde (Messias, Kristus). [I de äldsta handskrifterna saknas orden ”i Efesos”. Brevet har inga personliga hälsningar, trots att Paulus hade många kontakter i Efesos. Det talar för att brevet var ett rundbrev som lästes upp i flera församlingar. Den kopian som var adresserad till regionens huvudstad Efesos, hade troligtvis med det namnet här i inledningen, medan kopia som hänvisningen i Kol 4:16 syftar på kan ha haft orden ”i Laodikea” i stället.]
29385	EPH 5:14	Därför säger han: Vakna du som sover! Stå upp från de döda, och den Smorde (Messias, Kristus) ska lysa över dig. [Fritt citerat från Jes 26:19 och 60:1-2. Strofen kan vara tagen från en tidig hymn.]
29406	EPH 6:2	”Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor.” [Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.] Detta är det första budet med ett löfte:
29670	1TH 3:13	så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga [kan syfta på änglar eller troende]. [Paulus bad inte att de skulle vara syndfria – det är omöjligt. Han bad att de skulle vara fläckfria. Det är samma ord som i 2:10 beskriver hur Paulus hade uppträtt hos dem. Det innebär att de, efter att gjort upp med sina felsteg, blev fria.]
29741	2TH 2:13	[I kontrast till de som inte tror, var tessalonikerna en källa för glädje och tacksamhet. Samma fras som i 1:3 används.] Men vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er syskon (bröder och systrar i tron), Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen (som en förstlingsfrukt) har utvalt er till befrielse (räddning, frälsning, en pågående helgelseprocess) genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen.
29784	1TI 2:1	[Även om ett nytt stycke börjar här finns det en koppling till föregående ämne där några lidit skeppsbrott i tron. Bönen, som primärt är umgänge med Gud, håller en människa kvar på trons väg.] Därför uppmanar jag dig [Timoteus] först av allt (som något mycket viktigt som måste få prioritet) till böner (personliga specifika behov, t.o.m. under rop eller högljudd gråt, se ), förtroliga böner (interaktiv tvåvägsdialog, samtal, tillbedjan och hängivenhet i förtrolighet med Gud) [det vanligaste ordet för bön i Nya testamentet, se vers 8], förböner (vädjan för andras behov och att Guds vilja ska ske i deras liv) [Grundordet betyder att ”träffa målet”. Verbet används i där Anden hjälper oss att i bön hitta Guds vilja. Substantivet används bara här och i .I den apokryfiska boken Andra Mackabéerboken 4:8 används ordet om audiens inför kungen. Förbön är ett förtroligt rådslag med Gud.] och tacksägelse [alla fyra orden är i plural i grekiskan, talar om uthållig bön], för alla (kategorier av) människor,
29809	1TI 3:11	Kvinnorna [kan syfta på församlingstjänarnas hustrur eller kvinnliga församlingstjänare] ska på samma sätt vara värdiga respekt, inte förtala någon (ordagrant ”diabolos”, djävulens namn, någon som söndrar och splittrar och agerar djävulskt), förståndiga [samma ord som i 3:2 för en församlingsledare], nyktra och trogna i allt. [Samma grekiska ord ”gyne” används både för kvinna och hustru, det är sammanhanget som avgör hur det ska översättas. På frågan om en kvinna kan tjäna som församlingstjänare gör Paulus det tydligt när han skriver till de kristna i Rom. Av de nio personer han kallar medarbetare är fem av dem kvinnor, se . Febe, som levererade brevet till Rom, var uttryckligen en församlingstjänare i staden Kenkrea, den östra hamnen i Korint, se .]
30399	JAS 3:13	[Detta stycke, vers 13-18, tillsammans med nästa stycke utgör brevets höjdpunkt och kiastiska centrum. Kontrasten mellan sann och falsk vishet får sitt crescendo i nästa stycke där det blir uppenbart att en kristen inte kan vara delad i två, ordagrant ”två-själad”, grekiska ”di-psychos”. Ordet återfinns i Jak 1:8 och i . Redan i introducerades vishet. Nu expanderas ämnet och kontrasterna mellan falsk och sann vishet blir tydliga när åtta punkter från de båda listas upp. Rent språkmässigt blir det också synligt i ordvalen.] Finns det någon bland er som är vis och förståndig (har ett rykte om sig att vara lärd)? Låt denne visa detta genom att leva rätt (i sitt moraliskt goda uppförande) och genom sina gärningar (praktiska handlingar) i ödmjuk vishet (i mildhet som hör visheten till, en vishet som karaktäriseras av ödmjukhet och som inte framhäver sig själv). [Sann vishet handlar inte i första hand om kunskap. Det som räknas är hur den kunskap vi har appliceras i det dagliga livet.]
30608	1JN 1:1	[Första Johannesbrevet har inte den traditionella öppningen med avsändare, mottagare och hälsningsfras som de flesta andra brev i Nya testamentet. De första fyra verserna är en enda lång mening i grekiskan och har en komplex struktur som centrerar kring att Jesus är Ordet som ger liv och förblir för evigt.] Det som existerade från begynnelsen [] ... Det som vi har hört (och som fortfarande ljuder i våra öron) ... Det som vi har sett med våra egna ögon (och de bilder som fortfarande finns kvar på våra näthinnor) ... Det som vi har betraktat (noga studerat) och rört med våra händer ... [Det som vi – jag, Johannes, och alla apostlarna personligen – har hört, sett, betraktat och rört vid är:] Ordet, som ger livet! [Jesus benämns som Ordet, grekiska ”logos”, som ett Guds sändebud för att kommunicera med mänskligheten. Det finns tre grekiska ord som alla översätts till liv i svenskan: bios, psuche och zoe. Ordet biologi kommer från ”bios” och har att göra med vårt fysiska liv, se 2:16 där det syftar på ”detta livets” goda. Ordet psykologi kommer från ”psuche” och syftar ofta på vårt inre själsliv, se . Det tredje ordet, ”zoe”, som används här, beskriver Guds eviga liv. Livet är i bestämd form – Jesus är det eviga livets Ord, se . Han både är och ger Guds överflödande liv. Nu följer en förklaring av livet:]
30654	1JN 3:8	[Ett barn liknar sina föräldrar. På samma sätt som Guds barn praktiserar rättfärdighet, se 3:7 och 2:29, praktiserar djävulens barn synd. I vers 8-10 upprepas på nytt och fördjupas samma tre punkter som lades fram i vers 4-7. Första punkten handlar om synd och dess ursprung. Uttrycket ”praktiserar synd” återkommer i vers 4 och 8. Den andra punkten handlar om att Jesus ”uppenbarade sig” för att ta bort synd, se vers 5, och omintetgöra djävulens gärningar, se vers 8. Till sist kommer slutsatsen att det är uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn, se vers 6-7 och 9-10. Detta och föregående stycke kombinerar flera olika litterära stilar, som kiasm, parallellism osv., som är svåra att illustrera i en översättning.] Den som praktiserar synd (lever vanemässigt i synd) är från djävulen [får sin karaktär av den onde], för djävulen har syndat (vanemässigt brutit mot lagen) alltsedan begynnelsen. Anledningen till att Guds Son blev uppenbarad (synlig) var att han skulle upplösa (omintetgöra, ta bort, frigöra de som är bundna av) djävulens handlingar (gärningar).
30657	1JN 3:11	[Det andra av de två ”detta är budskapet”, grekiska ”angelia”, som finns i detta brev kommer här. Ordet användes först i 1:5 där det beskrev att ”Gud är ljus och inget mörker finns i honom”. Nu skiftar temat till kärlek och att Gud är kärlek, se 4:8, 16. I följande stycke beskrivs först i negativa termer vad kärlek inte är med Kains exempel, se vers 12-15. Sedan följer en beskrivning på vad osjälvisk, utgivande kärlek är i vers 16-18.] För detta är budskapet (proklamationen, den apostoliska undervisningen) som ni har hört från början: Att vi ska välja att älska varandra (med osjälviskt utgivande kärlek). [Detta lärde Jesus, se .]
30779	REV 1:14	Hans huvud och hår var som vit ull, vitt som snö. [Den vita färgen symboliserar vishet och renhet, se Ords 20:29; Jes 1:18. Bildspråket i vers 14-16 känns igen från Dan 7:9 och Dan 10:5-6.] Hans ögon var likt flammande eld.