14026	PSA 8:5	När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp … [Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. I vers 2 är formen ”vår Herre”, nu skiftar det från plural till det mer personliga ”jag ser”. Ordet himlar som användes i vers 2b upprepas och ramar in vers 3 samtidigt som det också pekar framåt mot psalmens centrum.]
14029	PSA 8:8	satte henne att styra (råda, ha auktoritet) över din skapelse (dina händers verk). Allt har du lagt under hennes (människans; ordagrant: hans) fötter,
14031	PSA 8:10	himlens fåglar och havets fiskar och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar, vägar). [I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns, de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.] [Refräng:] Herre (Jahve), vår Herre (Adonai) [Gud, du som har all makt], hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden! [Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]
14812	PSA 57:3	Var mig nådig (förbarma dig över mig; visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), var mig nådig – för i dig har min själ (hela min varelse) tagit sin tillflykt (förtröstat; sökt sitt skydd och hopp) och under (i) skuggan av dina vingar ska jag ta min tillflykt [] tills farorna (olyckorna, oroligheterna, ogärningarna) dragit förbi. [Till skillnad från upprepas ”var mig nådig” en gång till här och förstärker Davids vädjan. Verbet ”ta sin tillflykt” används också två gånger. Först i perfekt, ”har tagit min tillflykt” vilket troligtvis beskriver en avslutad handling med ett pågående resultat. David har sin trygghet och säkerhet hos Herren. Sedan, i upprepningen av detta verb, är formen i imperfekt, något som i hebreiskan ofta används för att beskriva futurum – tillsammans uttrycker detta hopp om en ständig tillflykt. Det finns också en association till kerubernas vingar som överskuggar nådastolen i tabernaklet, se även .]
14985	PSA 68:33	De kommer med röda kläder (bronsartiklar; eventuellt kan det betyda ”högt uppsatta personer” eller ”ambassadörer”) från Egypten, Kush (nuvarande Etiopen och Sudan) skyndar sig att sträcka fram sina händer. [För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor].
15609	PSA 102:22	för att höra jämmern från de fångna, för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
15775	PSA 107:9	För han har överflödande gett vatten till den själ (person; även ”strupe”) som törstat, och mättat den själ som hungrar med sitt goda.
16370	PSA 143:7	[Nu i vers 7-12 staplas i snabb följd tolv verb i en desperat vädjan till Gud att: skynda, svara, inte dölja sitt ansikte, låt mig få höra, låt mig veta, befria mig, lär mig, låt din ande leda mig, låt mig få leva, led mig ut ur bekymmer, tysta och förgör mina fiender.] Skynda att svara (se, uppmärksamma) mig Herre (Jahve), min ande orkar inte mer (förgås; jag har ingen styrka kvar). Dölj inte ditt ansikte för mig, så att jag blir lik (liknar) dem som far (går) ner i graven (gropen).
16371	PSA 143:8	Låt mig få höra om (förstå, möta, erfara) din nåd (barmhärtighet, kärleksfulla omsorg) på morgonen, för på dig förtröstar jag. Låt mig få veta (se; visa mig) den väg jag ska gå, för till dig lyfter jag upp min själ (mig själv, hela mitt liv, min inre människa). [] [En ny dag gryr – David längtar efter nådens gryningsljus efter en tid i själens mörka natt, se vers 3.]
26127	JHN 1:14	Och Ordet (gr. Logos) blev kött (människa; fick en jordisk kropp) och bodde (tältade, ”tabernaklade”) bland (ibland) oss och vi såg (observerade storögt med förundran) hans härlighet (ära, majestät) – en härlighet som hos en enfödd (unik) [en enda född son, dvs. den enfödde Sonen] från (nära intill) Fadern – full av nåd (oförtjänt favör) och sanning.
29256	GAL 6:1	Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv skulle bli frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i för att laga ett trasigt nät.]
29264	GAL 6:9	Och låt oss (vi borde) inte tröttna (utmattas; vara dåliga, usla) på att [alltid] göra gott, för när rätt tid (vars och ens rätta tillfälle) är inne ska (kommer) vi skörda, om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].