7140	RUT 1:11	Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar. Varför skulle ni följa med mig? [Var realistiska.] Jag kan inte längre få några söner som skulle kunna bli era män.
7142	RUT 1:13	skulle ni då vänta på att de blev vuxna? Skulle ni förbli ogifta så länge? Nej, mina döttrar, följ inte med mig. Mitt öde är så bittert att dela [änka i ett okänt land, fattigdom], för Herrens hand har drabbat mig.”
7170	RUT 2:19	Hennes svärmor [Noomi] frågade henne: ”Var [i hela världen] har du plockat [allt detta] idag? Var har du arbetat? Må den som såg dig vara välsignad!” [Verben i Noomis fråga är lite märkligt placerade. Anledningen är troligtvis för att skapa en ordlek. Det inledande frågande adverbet ”var” är hebreiska ”epho” som är snarlikt måttet ”efa” i vers 17. Frasen uttrycker Noomis förvåning över Ruts produktivitet, och redan innan Rut hinner svara ber Noomi ut Guds välsignelse över den mannen!] Så Rut berättade för sin svärmor var hon arbetat och sade: ”Namnet på mannen jag arbetat hos är Boas.”
7183	RUT 3:9	Han frågade: ”Vem är du?” Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik över din tjänarinna [gift dig med mig, se ], för du är min återlösare.” [Här använder Rut termen ”amah” för tjänarinna, ordet har en högre rang än ”shifkhah”, det ord som Rut använder om sig själv i . När Noomi nu skickar henne till Boas för att fråga om giftermål är hon medveten om Boas ansvar som en nära släkting till hennes avlidna man. Hon utmanar honom att fullfölja hans skyldighet. Här är en av bokens dramatiska höjdpunkter. Kommer Boas att bejaka eller avfärda henne? Nästa vers är lugnande, välsignelsen som han ber liknar den Noomi bad över honom tidigare, se .]
7189	RUT 3:15	Han sade: ”Ge mig sjalen du har på dig, sträck ut den.” Så hon höll fram den. Han mätte upp sex mått korn i den och lade den på henne [på ryggen eller huvudet och sände iväg henne]. Sedan gick han in i staden. [Vissa senare manuskript har ”hon gick” istället för ”han gick”, men den hebreiska texten indikerar att efter att Rut har gått, beger sig Boas in till staden på en gång. Det förstärker hur han tar tag i situationen på en gång och vill lösa den. Måttenheten anges inte. I var måttet ”efa”. Om det är samma mått här motsvarar sex efa-mått totalt omkring 100 kg, vilket är för mycket för att bära hem. Nästa mått i storleksordning är ”sea”, men det är tveksamt om tyget kunde hålla 30 kg som sex sea-mått motsvarar. Ett mer rimligt mått är i så fall en ”omer”, som är en tiondels efa. Sex sådana mått motsvarar 8-13 kg. Eftersom måttet inte specificeras kanske sex mått syftar på ett mått med båda händerna kupade, eller av något mindre kärl som fanns där för att skopa upp kornet. Läsaren får inte reda på varför Boas ger henne denna gåva? Det är först om några verser i Ruts konversation med sin svärmor Noomi som vi får fler detaljer från Boas och Ruts konversation.]
7193	RUT 4:1	[Kapitel 4 inleds med en ovanlig hebreisk ordföljd där subjektet kommer först. Det signalerar en ny scen i dramat. Genom att inleda med Boas namn förstärks fokus på honom och hur han är den som tar initiativet att återlösa Noomi och Rut.] Boas gick upp till stadsporten [stadens centrum för affärer, socialt umgänge och rättslig prövning] och satte sig där. [Rent topografiskt ligger Betlehem på en höjd och Boas går upp dit; jämför med hur Rut går ”ner” till tröskplatsen, se . Uttrycket ”upp till porten” är också ett idiomatiskt uttryck som motsvarar ”att ta upp ett ärende i en domstol”. Normalt skulle den som varit ute på fältet gått in genom porten och vidare till sitt hem inne i staden. Det gör inte Boas, han är fast besluten att ta sig an Noomi och Ruts sak på en gång på morgonen och stannar i porten. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se .] Just då [som av en händelse, ännu en Guds försyn, samma ord som i ] kom den återlösare som Boas hade nämnt om [för Rut] förbi. Boas sade till honom: ”Du den där (min anonyme herre utan namn), kom, slå dig ner här!” [Frasen ”du den där”, hebreiskans ”peloni almoni”, är svåröversatt. Ett liknande uttryck är NN, från latinets ”nomen nescio” som betyder ”jag vet inte namnet”. och översätts uttrycket ”på den och den” platsen för att benämna platser utan att för den skull avslöja exakta positioner. Varför väljer författaren, som annars är noga med namn i berättelsen, att använda detta uttryck? Troligtvis är det ett effektfullt sätt att visa hur han som inte ville föra vidare Elimeleks namn, inte själv namnges i berättelsen. På samma sätt som Orpa fungerar som en kontrast till Rut är denna icke namngivna man en kontrast till Boas.] Så han satte sig ned.
13944	PSA 1:1	[Psalmens tema betonar två vägar: den rättfärdiges väg och de gudlösas. I kontrast till den rättfärdige används ”gudlösa”. Det hebreiska ordet ”rasha” beskriver någon som inte vill ha med Gud att göra, någon som aktivt väljer bort honom. Ordet har sitt ursprung från ”resha” som beskriver ondska, synd och att bryta mot lagen. Ordet förekommer i vers 1, 4, 5 och 6. Beskrivningen börjar med vad den rättfärdige ”inte” gör i vers 1 för att sedan i vers 2 landa i var den rättfärdige har sin glädje. Skrivsättet förstärker att det krävs ett aktivt ställningstagande. Att leva rättfärdigt och säga ja till Gud innebär att säga nej till sådant som leder bort från honom. På hebreiska är de tre första orden: ”ashrei haish asher.” Rabbiner har påpekat hur framträdande sch-ljudet är i orden ”a-sh-rei hai-sh a-sh-er”! Genom alla tider, oavsett språk och kultur verkar det som om sch-ljudet har samma betydelse: ”Var uppmärksam och lyssna!” När ett barn är upprört och gråter säger föräldrar i Asien, Mellanöstern och Europa ”schh” för att lugna och trösta sitt barn. Uttrycket går inte att härleda till ett specifikt ord utan verkar ha sitt ursprung i själva sch-ljudet i sig. Även i finskan, som inte har sch-ljud, säger man sch när man vill att någon ska vara tyst. Vad är då orsaken till denna funktion med detta ljud? När en vätska forsar fram bildas ett liknande susande ljud. Vi kan höra vattnet ”susa” i en vattenledning när vi öppnar en kran. Blodet som pulserar i våra blodkärl genererar också ett brusande ljud. Det är det ljudet som ett barn hör när det ligger i sin mammas mage. Det är här språkforskare gör en koppling till detta ljud. Att födas anses som den största chock och stress vi utsätts för under hela vårt liv. När föräldrarna då säger ”sch” till sitt barn påminner det om tryggheten i mammas mage och har en lugnande effekt. Det är intressant att rent ljudmässigt inleds Psaltaren med tre sch-ljud. Det blir som en hälsning i ytterligare en språklig dimension till Guds barn: ”Var lugn, Gud har kontroll, det kommer att ordna sig!” Författare: Okänd, kanske David. Struktur: Psalmen ramas in av inledande och avslutande vers som beskriver de två vägarna. 1. De två vägarna, vers 1 2. Den rättfärdige beskrivs, vers 2-3 3. De gudlösa beskrivs, vers 4-5 4. De två vägarna, vers 6] ______ Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den som inte går till de gudlösa (ondskefulla) för att få råd (vandrar efter, tar till sig deras råd), som inte står [gått in] på syndarens väg [är delaktig i ogudaktighet], som inte sitter bland hånfulla föraktare (sitter på bespottarens säte). [Pluralformen av ”välsignad”, hebreiska ”ashrei” beskriver en fullhet av välsignelser. Eftersom pluralformen inte finns på svenska översätts ordet med ”rikt välsignad” och ”mycket lycklig”. De tre verben: går, står och sitter, illustrerar ett gradvis ökat engagemang i ondskan. Även beskrivningen av de onda följer samma stegrande mönster: gudlösa, syndare och föraktare. Det börjar med ogudaktiga influenser och råd, fortsätter med delaktighet i synd och slutar med ett samförstånd och förakt mot Gud och det som är rätt. Ordet ”säte” har ofta betydelsen att undervisa andra, se . Även i svenskan används ordet ”lärosäte” i den betydelsen. Att sitta på ”föraktarens säte” handlar alltså inte bara om att själv förakta Gud och det som är rätt, utan också att uppmuntra och lära andra att göra det.]
13950	PSA 2:1	Varför larmar hednafolken (planerar nationerna uppror)? Varför tänker (begrundar, muttrar) folken tomma tankar? [Samma ord som används om den rättfärdige som ”begrundar” Herrens ord, se , används här för att beskriva hur folken fyller sig med fåfängliga tankar. Deras dåraktiga planer är lönlösa. Hednafolken syftar på folk som förenas av ett landområde, medan det andra ordet ”folken” mer har att göra med etnicitet. Det finns en övergång från det mer allmänna i ”nationerna och folken”, i vers 1, till att mer specifikt peka ut kungarna och härskarna för dessa i nästa vers. Crescendot i denna inledning kommer i vers 3 med deras föraktfulla uttalande.]
13974	PSA 4:4	Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig, lyssna]: Hur länge ska ni svärta ner min ära? Hur länge ska ni älska tomhet [illusioner, falska ogrundade rykten] och söka lögner? [Det ovanliga hebreiska uttrycket ”bnei ish”, ordagrant ”människors söner”, används här. Skrevs psalmen i samband med kan uppmaningen vara riktade till Joab och Abishai som gått över till Absaloms sida. Det finns flera exempel på Joabs förräderi, se .] Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
13999	PSA 6:7	För (eftersom) de döda tänker inte på dig. Vem i dödsriket (Sheol) tackar (prisar) dig?
14023	PSA 8:2	Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen], till (för) Gittit (vinpress). En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. [”Till Gittit” är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i . Ordet härstammar från ”Gath” som är det hebreiska ordet för ”vinpress”. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden Sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se . Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett ”litet barn”. Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet ”Gat” så är betydelsen ”vinpress”. I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.] ______
14027	PSA 8:6	Vad är då en [bräcklig] människa, att du tänker på (lägger märke till, kommer ihåg) henne? Vad betyder då människosläktet (hebreiska ”Adams son”, kollektivt substantiv), att du har omsorg om henne (vakar över, bryr dig om människan så mycket),
14053	PSA 10:1	Varför, Herre (Jahve), står du långt borta, döljer dig [dina ögon, ditt ansikte] i tider av brist (torka, nöd)? [Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en stav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Ordet ”varför” börjar med denna bokstav och förstärker frågan varför det ibland verkar dröja innan Herren griper in. Varför upplevs det som om Gud står långt borta, han är ju störst, på samma sätt som Lamed sticker upp och utmärker sig, borde väl Gud synas här på jorden? En del av svaret kommer i vers 2-11 där ogudaktighet stör Guds ordning och skymmer honom.]
14065	PSA 10:13	Varför får den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) förakta (häda) Gud? [Hur kan du tillåta det?] Han tänker (säger i sitt hjärta): ”Du kommer inte ställa mig till svars (begära något, söka, efterfråga något från mig).” [Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det ordet ”Stå upp” som börjar på den bokstaven. Det förstärker den längtan, att efter 9 verser där den ogudaktige har beskrivits, måste Gud gripa in! Perspektivet i den andra delen av vers 13 skiftar från tredje till andra person, från ”han tänker” till ”du säger”. Det ger extra betoning på arrogansen i uttalandet. Tillsammans med bokstaven Qof, som avbildar baksidan av ett huvud, är det som den gudlöse gör detta uttalande öppet, helt hörbart, bakom ryggen på Gud. Psalmisten frågar sig hur Gud kan tillåta detta!]
14089	PSA 13:3	Hur länge, Herre (Jahve); ska du glömma (ignorera, inte bry dig om) mig för evigt? Hur länge ska du dölja (gömma) ditt ansikte för mig?
14090	PSA 13:4	Hur länge måste jag grubbla (planera, rådslå) inom mig, och dagligen (dag efter dag) ha sorg (bedrövelse) i mitt hjärta? Hur länge ska min fiende dominera (vara upphöjd) över mig?
14096	PSA 14:4	Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de åkallar inte (ropar inte i bön till) Herren (Jahve). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
14100	PSA 15:1	En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David. ______ Vem får vistas (ha sin temporära boning) i ditt tabernakel? Vem får bo (ha sin permanenta boning) på ditt heliga berg? [Som svar på dessa frågor följer ett antal satser med positiva och negativa föreskrifter. Gud är helig och begär fullkomlighet i ord och handling. Psalmen har flera beröringspunkter med de tio budorden, se . Psalmen har ibland kallats ”Davids Bergspredikan”, se . Jesus avslutar sex punkter i Bergspredikan med orden ”Var fullkomliga på samma sätt som er Fader är fullkomlig”, se . Jesus höjer inte ribban för att sålla bort dem som inte duger. Han gör det för att vi ska inse att vi inte klarar det utan hans nåd.]
14133	PSA 18:3	Han [David] sade [inleder denna frihetssång med följande ord, se vers 1]: Jag vill älska dig innerligt (omfamna mig som ditt barn, jag behöver känna din närhet)! [David använder inte det vanliga hebreiska ordet för att älska ”ahav”, utan ”racham”, som annars alltid används för att beskriva hur Gud älskar människan genom att han visar medlidande och nåd. Första gången ”racham” används är i , där Mose får se Guds härlighet och Gud förbarmar sig över honom. Hur kan David förbarma sig över Gud? En djupare förståelse får vi då ordet också används för att beskriva den innerliga kärlek och omsorg en mor har för sitt barn, se , dvs. genom den samhörighet och de band som växer fram då en förälder ger sitt barn fysisk närhet. Med detta ord beskriver David sin inre längtan och sitt djupa behov av att få komma nära sin himmelske Fader.] Herre (Jahve), min styrka (källa till kraft).
14184	PSA 19:3	[Det första stycket beskriver hur stjärnorna talar utan ord. Hebreiska ordet för att förkunna i vers 2 används ofta för matematiska beräkningar och antal. Det används i där Abraham uppmanas att räkna stjärnorna. Vår galax, vintergatan, har omkring 200 miljarder stjärnor. Av alla dem är omkring 5 000 synliga för blotta ögat. De närmsta stjärnorna ligger 4 ljusår från jorden och de mer avlägsna flera tusen ljusår bort. En stjärna vi ofta kan se i Sverige är sommarstjärnan Vega. Den har ett avstånd på 25 solår från jorden. Det innebär att det ljus vi ser när vi tittar på stjärnan strålade ut för 25 år sedan och färdades med ljusets hastighet under 25 års tid innan det nådde jorden. Avståndet är svindlande 240 biljoner kilometer. Ett sätt att göra den siffran mer greppbar är att skala ner avståndet. Låt säga att avståndet till Vega skulle motsvara sträckan mellan Stockholm och Rom, som är 250 mil, hur långt skulle man färdas innan man passerar månen? Redan efter några få millimeter skulle vi då ha passerat månen!] Himlarna förkunnar (dokumenterar) [berättar med matematisk exakthet om] Guds (Els) härlighet (tyngd, dignitet, mättade gudsnärvaro), skyn (fästet) förkunnar hans händers verk (vittnar om, visar ständigt vad han gjort).
14223	PSA 22:3	[Psalmen inleds med en fråga i förtvivlan där orden ”Min Gud, min Gud” och ”övergivit” kan uppfattas som en motsägelsefull kontrast. Dock är det just Guds frånvaro som gör honom så påtaglig. David är kluven mellan tidigare upplevelser där Gud har svarat, se vers 4-6, och nuvarande situation där Gud inte verkar höra hans bön. Ordet för ”jämrande” beskriver ett lejons ljudliga rytande, men också en oformulerad högljudd klagan, se . I ordvalet kan vi ana början av uppfyllandet av frasen från Bibelns sista bok ”Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat”, se .] Min Gud (Eli), min Gud (Eli), varför har du övergivit (lämnat) mig? Min hjälp (frälsning) verkar så långt borta, avlägsen från mina jämrande (rytande) ord. [I beskrivs hur Jesus ropade högt under tårar när han bad.]
14261	PSA 24:3	Vem får gå upp på Herrens (Jahves) berg? Vem kan stå upprätt i hans helgedom? [Herrens tempel i Jerusalem, se .]
14286	PSA 25:18	Se mitt lidande och min nöd (smärta, tunga börda), och förlåt mig (lyft upp, bär) alla mina synder (misstag). [Här bryts mönstret, i stället för den nittonde hebreiska bokstaven ”Qof”, används den tjugonde ”Resh” här. Tecknet ”Resh” avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se och observera. Qof som saknas avbildar ett huvud sett bakifrån. Varför bryts mönstret just här? En ledtråd kan vara att se vilka ord som börjar på Qof som psalmisten skulle kunna ha använt. Bokstaven Ordet ”jag ropar” börjar på denna bokstav, se . Kan det vara så att psalmistens egna ord har tagit slut och han har insett att det inte finns något han själv kan göra, i stället vädjar han till Gud att se hans lidande och förlåta hans synd. Ett annat är ord som börjar på Qof är ”vänta”, se . Behovet är så akut, det finns ingen tid att vänta. Genom att hoppa över bokstaven med bilden på ”huvudet bakifrån” och istället gå direkt på ”huvudet framifrån” förstärker bönen att Gud ska se hans lidande, vers 18, och även vad hans fiender gör, se vers 19!]
14303	PSA 27:1	Av David [innan han blev smord till kung]. [Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.] ______ Herren (Jahve) är mitt ljus [] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)! Vem skulle jag frukta (vara rädd för)? Herren (Jahve) är mitt livs tillflykt (värn, skydd, säkra fästning – den som försvarar mig)! Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför? [Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: ”ljus, frälsning och tillflykt”. David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: ”onda människor, motståndare och fiender”.]
14315	PSA 27:13	Om jag inte tror att jag ska få se Herrens (Jahves) godhet i de levandes land … [ja, då skulle jag kanske gett upp, inte vetat vad jag skulle ta mig till, tappat tron, osv.] [Meningen avslutas inte, den är en s.k. aposiopesis. Istället för att uttryckligen redogöra för några olika alternativ för vad som skulle hända om David inte hade tro på att han skulle få se Guds godhet, lämnas dessa tankar till läsaren. Berättelsen stannar upp och lyssnaren får tänka sig in i den känslomässigt laddade frågan. Vad skulle hända om Gud inte grep in nu och visade sin godhet? Vad skulle ske om falska vittnen som andades våld fick sin vilja igenom? Uttrycket ”de levandes land” syftar troligtvis på livet här på jorden bland de människor som lever och inte har dött.]
14421	PSA 34:14	Vem är den människa, som älskar livet, som önskar se många dagar och ha det gott? [Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet ”Vem” på denna bokstav. Det förstärker frågan om det finns någon bland alla människor som vill leva ett liv till fullo? Föregående vers talade om att vörda Herren. Denna vers visar att sann gudsfruktan inte begränsar, istället är det vägen för verklig glädje.]
14440	PSA 35:10	Alla mina ben ska säga: ”Herre (Jahve), vem är som du? Du som räddar den svage från den som är starkare än honom, ja, den svage och fattige från den som plundrar honom.” [Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben i vers 10 kompletterar hebreiska ”nefesh”, översatt ”hela min varelse” i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]
14471	PSA 36:13	Låt inte de högmodigas fot trycka ner mig, eller de gudlösas (ogudaktigas, ondskefullas) hand tvinga bort mig. Där [titta, där] ligger de slagna, de som gör ondska, de är omkullkastade (nedkastade) och de kommer inte att resa sig. [Meningen inleds med ett adverb ”där”, hebreiska ”sham” som ger en dramatisk effekt: Titta där ligger de! Verbformen i meningen ändras också och antyder att de ondas fall har skett mitt framför ögonen på bedjaren. Men hur har det skett? Svaret finns i verbet ”omkullkastade”, hebreiska ”dohu”, i den andra delen av vers 13. Verbformen är passiv, vilket indikerar att det är någon som har orsakat deras fall. Gud har gripit in. Det blir helt tydligt i den sista delen av meningen som bekräftar att de inte kommer att resa sig igen och fallet är slutgiltigt!]
14569	PSA 41:3	Välsignad är den som ser (reflekterar, agerar och på ett vist sätt hjälper) den fattige [singular]; på den onda dagen ska Herren (Jahve) rädda honom. [Det hebreiska ordet ”sakal” betyder både att fysiskt se något, men också själva processen att tänka och fundera över situationen och slutligen också att agera. Ordet fattig är i singular. Här avses inte alla fattiga i hela världen, utan en specifik person och dess unika situation. Bibeln blir personlig och får oss att tänka, vem i min närhet är den fattige? Det handlar om att sätta sig in i personens behov och utifrån det göra en vis bedömning av vad den andra personen bäst blir hjälpt av. Det kan innebära allt från undervisning, praktisk och ekonomisk hjälp men också bön och att räkna med Guds ingripande, se . Den andra delen ”på den onda dagen ska Herren rädda honom” tolkas ibland som att det syftar på den som ser den fattige. Det blir i så fall en Gudsbild där man kan ”köpa sig” frälsning. Troligare, även textmässigt, är att det är en uppmaning att se hur Gud har omsorg och räddar den fattige, ett sådant exempel är Lasarus, se . Eftersom Jesus citerar från psalmen, och den har messianska undertoner i inledningen, kan vi även se en djupare innebörd här. Vi uppmanas att se, studera och begrunda Jesu liv. Han var rik men blev fattig för vår skull, se . Gud grep in och gjorde så att Jesus uppstod, se .]
14573	PSA 41:7	Mina fiender talar ont om mig: ’När ska han dö och hans namn utplånas?
14585	PSA 42:5	Mina tårar är mitt bröd (min mat) [vad jag lever på], dag och natt, samtidigt säger man dagarna i ända: ”Var är nu din Gud?” [Samma plågsamma fråga som kommer utifrån gnager även inom psalmisten själv: Min Gud, var är du någonstans, har du övergivit mig? Se även .]
14591	PSA 42:11	Jag vill säga till Gud, min klippa (en hög och ointaglig bergskam, bergsklyfta, skreva): ”Varför har du glömt mig? Varför måste jag gå i mörker (sörjande)? På grund av mina fienders förtryck (som krossar mig),
14594	PSA 43:2	För du är den Gud (Elohim) som är min tillflykt (mitt värn, skydd, försvar)! Varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå runt i sorg, förtryckt av fienden?
14620	PSA 44:23	skulle då inte Gud (Elohim) upptäckt det (sökt, utrannsakat detta), han som känner hjärtats alla hemligheter?
14623	PSA 44:26	Varför döljer du ditt ansikte (vi upplever inte din närvaro), och glömmer (ignorerar) vår svaghet och vårt förtryck?
14632	PSA 45:8	Din tron, o Gud (Elohim), består för alltid och evigt. [Här jämställs kungen med Gud. I Mellanöstern ansågs kungar vid den här tiden vara gudomliga, men så var inte fallet i Israel. Versen har messianska undertoner. Något som bekräftas i nästa vers som citeras och tydligt refererar till Jesus i Hebreerbrevet. Hur förklaras då psalmens ursprungliga kontext som verkar handla om en jordisk kung? Genom att använda ordet ”Elohim” sträcks det hebreiska språkets bredd till det yttersta, liknande användning finns även i där människan ”nästan är en Gud”. En jordisk kung kan aldrig leva upp till dessa förväntningar. Denna dubbelhet gör att denna och andra kröningsspalmer som t.ex. , talar om den kommande Messias.] Din kungliga spira är en rättvisans spira.
14674	PSA 48:10	[Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Sela.] Det vi har hört, det fick vi se i Herren (Jahve) Härskarornas (Sebaots) stad, i vår Guds (Elohims) stad, som Gud bevarar till evig tid. Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även .]
14687	PSA 49:8	de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga), och skryter över sina stora rikedomar?
14713	PSA 50:13	Äter jag tjurars kött eller dricker jag getters blod?
14716	PSA 50:16	[Vers 7-15 riktar sig personligt:] Men till den gudlösa (ogudaktige, ondskefulle) säger Gud (Elohim): ”Vad gör du (vad har du för dig)? Läser upp mina lagar och tar mitt förbund i din mun? [Hur vågar du tala som om du kände mig? Jämför .]
14721	PSA 50:21	Dessa saker har du gjort. Skulle jag då vara tyst? Du tänker att jag är likadan som du, men jag förebrår dig och ställer detta inför dina ögon.
14749	PSA 52:5	Varför förhäver du dig själv med ondska (skryter med din ondska), mäktiga man? Guds (El) nåd (kärleksfulla omsorg, hebreiska ”chesed”) varar oavbrutet.
14761	PSA 53:6	Förstår de ingenting (lär de sig aldrig), de som gör det onda? De äter (förtär) mitt folk på samma sätt som de äter (förtär) bröd, de ropar inte (höjer inte sin röst i bön) till Gud (Elohim). [Lika naturligt och alldagligt som att äta bröd, slukar och förgör dessa onda Guds folk. De söker inte Herren, de förkastar Guds existens och hans sanningar.]
14801	PSA 56:6	I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord – i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta, vad kan kött (människor) göra mig?
14804	PSA 56:9	Ska de få fly trots sådana synder? Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!
14805	PSA 56:10	Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring. Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl), finns de inte i din bok?
14808	PSA 56:13	i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit). Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig? [I vers 5 används ordet ”basar” kött, här används ordet ”adam” människa].
14842	PSA 59:9	Se, de kräks (spyr) med sina munnar, svärd (plural) är i deras läppar: För vem lyssnar? [När allt kommer omkring är det verkligen någon som alls bryr sig? Refrängen återkommer i vers 15-16 med samma tema, men med lite andra ord.]
14864	PSA 60:13	Vem ska föra in mig i den befästa staden? Vem ska leda mig till Edom? Ge oss hjälp mot vår motståndare, för människors hjälp (hoppet att en människa ska kunna frälsa) är värdelöst.
14865	PSA 60:14	Har inte du Gud (Elohim) kastat ut oss? Och du går inte längre före oss i striden [tillsammans med vår armé]. Med Gud (Elohim) ska vi göra mäktiga ting, för det är Han som trampar ner våra motståndare.
14970	PSA 68:18	Varför ser ni, berg med många (höga, rundade) toppar, med avund (hat, förakt), på berget [Sion, se ] som Gud (Elohim) valt till sin boning? Ja, Herren (Jahve) ska bo där för alltid.
14994	PSA 69:6	Fler än hårstråna på mitt huvud, är de som hatar mig utan orsak. Många (starka, som ett vilddjur som knäcker ett ben i sin käke) är de som vill fullständigt släcka ut (tysta) mig, som attackerar med sin lögn. Vad jag inte stulit måste jag nu ersätta det?
15076	PSA 73:1	[Psalmen tar upp ett av livets mysterier: Hur kan onda människor ha till synes bekymmerslösa och framgångsrika liv? Psalmen har likheter med de två första psalmerna, och , där också de gudlösa har en framträdande roll. Författare: Asaf Struktur: Det hebreiska ordet ”ak”, översatt ”ja”, delar upp psalmen i tre delar vid vers 1, 13 och 18. Vers 1-12 beskriver problematiken i tolv rader; vers 13-17 är en vändpunkt; följt av lösningen i tolv rader. Psalmen talar om förvirring och tvivel, men gör det på ett mycket strukturerat sätt.] ______ En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Ja (sannerligen), Gud (Elohim) är verkligen god mot Israel, mot dem som har rena hjärtan.
15086	PSA 73:11	De säger: Hur kan Gud (El) veta? Har den Högste (Elion) någon kunskap?
15100	PSA 73:25	Vem har jag i himlen förutom dig? När jag äger dig (har dig, vandrar med dig) då finns det inget som går upp mot det (som jag önskar mer) varken här på jorden eller i himlen.
15104	PSA 74:1	En sång med visdom [ordagrant ”maskil”, en musikalisk eller litterär term, kan även betyda ”en välskriven sång”]. Av (för) Asaf. [Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se . Han anges som författare till Ps 50, 73-83.] ______ Varför Gud (Elohim) har du övergett oss (tycks det som) för alltid? [Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid] Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete? [Första sektionen inleds och avslutas med frågan ”varför”, se vers 11.]
15113	PSA 74:10	Hur länge Gud (Elohim) ska dina motståndare få häda? Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
15146	PSA 76:9	Du är obeskrivligt underbar, ja, det är du verkligen! Vem kan stå inför ditt ansikte i din närvaro, när du vredgas?
15159	PSA 77:9	[Nu i vers 8-10 följer en uppräkning av de noggranna efterforskningarna:] Ska Herren (Adonai) förkasta oss för evigt? Ska han någonsin igen ge oss nåd (välvilja, favör)?
15160	PSA 77:10	Är hans nåd (kärleksfulla omsorg) borta för alltid? Har hans löften upphört från släkte till släkte (generation till generation)?
15190	PSA 78:19	Ja, de talade mot Gud (Elohim), de sade: Kan Gud duka ett bord i öknen?
15191	PSA 78:20	Se, han slog klippan så att vatten kom ut och strömmarna rann, kan han också ge oss bröd att äta eller ska han förse sitt folk med kött? []
15248	PSA 79:5	Hur länge, Herre (Jahve) ska du vara vred, arg på oss? För alltid? Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld?
15262	PSA 80:6	Gud, Härskarornas Herre (Jahve Elohim Sebaot), hur länge ska du vara vred på ditt folks böner?
15270	PSA 80:14	Varför har du brutit ner hennes beskydd så att alla som går förbi på vägen kan rycka upp henne?
15295	PSA 82:2	Hur länge ska ni döma orättfärdigt och ta hänsyn till (vara partiska till förmån för) de ogudaktiga? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15340	PSA 85:7	Ska du vredgas (från ordet näsborre, att ”andas kraftigt”) för alltid? Ska du låta din vrede vara (dra ut på den) från släkte till släkte?
15341	PSA 85:8	Är det inte du som väcker oss (för oss tillbaka) till liv igen, så att ditt folk kan glädja sig i dig?
15368	PSA 87:4	”Jag ska nämna Rahab [’den arrogante’; Egypten i väster, se ] och Babylon [i öster] bland dem som känner mig. Se, Filisteen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten], [och de säger:] denne är född där.” [Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filisteen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen ”denne är född där” kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller hedningar ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.]
15383	PSA 88:12	Ska du göra under (tecken, mirakler) för de döda? Eller ska skuggorna resa sig och tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15385	PSA 88:14	Ska dina under (förunderliga gärningar, mirakler) bli kända i det mörka? Och din rättfärdighet i de glömdas land?
15387	PSA 88:16	Herre (Jahve), varför kastar du bort min själ (mitt liv)? Varför gömmer du ditt ansikte för mig?
15438	PSA 89:48	Hur länge Herre (Jahve)? Ska du gömma dig för alltid? Hur länge ska din brinnande vrede brinna som en eld?
15440	PSA 89:50	Vilken stridsman (en man i sin bästa ålder) är han som lever och inte ska se döden, som ska befria sin själ från gravens makt? Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
15441	PSA 89:51	Var är din tidigare nåd (omsorgsfulla kärlek) Herre (Adonai), som du i din trofasthet svor (gav din ed på) till David?
15454	PSA 90:11	Vem känner kraften i ditt raseri, och din vrede, så att man ger dig vederbörlig vördnad?
15500	PSA 94:3	Herre (Jahve) hur länge ska de onda, hur länge ska de onda vara upphöjda?
15505	PSA 94:8	Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor. Och ni dårar, när ska ni förstå?
15506	PSA 94:9	Han som formade örat, skulle han inte höra? Han som formade ögat, skulle han inte se?
15507	PSA 94:10	Han som tuktar nationer, skulle han inte korrigera? Ja, han som lär människan kunskap?
15513	PSA 94:16	Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna? Vem ska stå upp för mig mot överträdarna?
15517	PSA 94:20	Ska de ondas säten (domarstolar), som främjar ont uppsåt med sina lagar, ha gemenskap med dig?
15581	PSA 101:2	Jag ska studera (akta, beskåda) redbarhetens väg. När ska du komma till mig? Jag ska vandra med mitt hus (min familj) med redbarhet i mitt hjärta.
15720	PSA 106:2	Vem kan förklara Herrens (Jahves) mäktiga gärningar eller låta all hans lovprisning bli hörd?
15821	PSA 108:12	Vem ska föra in mig i den befästa staden? Vem ska leda mig till Edom?
15822	PSA 108:13	Har inte Gud (Elohim), försmått oss (kastat ut oss)? Drar du inte längre ut med vår armé?
15895	PSA 114:5	Hav, varför flydde du? Jordan, varför vek du undan?
15896	PSA 114:6	Berg, varför hoppade ni som baggar, och ni höjder som lamm? [Genom dessa frågor förstärks nu slutsatsen som de leder fram till:]
15928	PSA 116:12	Hur kan jag återgälda Herren (Jahve) alla hans överflödande välgärningar mot mig?
15943	PSA 118:6	Herren (Jahve) är för mig (vid min sida), jag fruktar inte. [] vad kan människor (ordagrant ”Adam”, en människa) göra mig? []
15975	PSA 119:9	[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit.] Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren? Genom att hålla sig till (skydda, följa, ge akt på) ditt ord.
16050	PSA 119:84	Hur många är din tjänares dagar? När ska du verkställa domen på dem som förföljer mig?
16145	PSA 120:3	[Nu riktas orden från Herren till en motståndare och hans lögnaktiga ord:] Vad ska jag ge dig och vad mer kan jag göra för dig, du bedrägliga tunga?
16150	PSA 121:1	En pilgrimssång. ______ Jag lyfter mina ögon mot bergen [som omger Jerusalem, berget Sion och Moria]. varifrån ska min hjälp komma?
16250	PSA 135:7	Vem får dimman att stiga från jordens yttersta gräns? Han gör blixtar till regnet, Han för fram vindarna ur sina förråd.
16251	PSA 135:8	Vem slog de förstfödda i Egypten, både människor och djur? []
16253	PSA 135:10	Vem slog många länder och slog ner mäktiga kungar?
16294	PSA 137:4	Hur ska vi kunna sjunga Herrens (Jahves) sång i ett främmande land?
16314	PSA 139:7	Vart kan jag gå från din Ande? Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro)? [Det är inte så att David vill fly från Guds närvaro, utan en hyllning till Guds kärlek och nåd som når överallt.]
16328	PSA 139:21	Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahve), och avsky dem som gör uppror mot dig?